Halvkvädna visor i Media – påstått ”Kristna” gravar i Sigtuna

I veckan har svenska media åter ”kablat” ut en nyhet om påstått ”kristna” gravar i Sigtuna, som påstås vara från 900-talet, trots att dessa gravar sannolikt är från tidigt 1000-tal. Nyhetstelegrammen och artiklarna – med sedvanlig nästan obefintlig kvalitet och längd – har börjat cirkulera överallt, och Riksmedia har förkortat dem i vanlig ordning, medan lokalpressen i alla fall fyller sin uppgift, genom att rapportera om vad ”nyheten” baseras på.

Den mest sakliga artikel jag sett hittills kommer från Märsta.nu, som förklarar att det rör sig om sju enstaka gravar längs Sjudargårdsvägen, långt väster om det forntida Sigtunas centrum, och heller inte inom vad som är centrum för tätorten idag. Man uppger nu att Sigtuna skulle ha grundats på 970-talet, men det stämmer inte alls med vedertagen historieskrivning, som gör gällande att staden först grundades av Erik Segersäll långt efter 980, eller strax före år 1000. Några resultat av Kol-14 analys, eller dendrokronologiska rapporter redovisas inte alls i mediakällorna, och det kan då vara fråga om ”spekulativ” arkeologi, eller aningen osäkra dateringar.

rester av trä- och stenkistor har hittats på en villatomt – med gravgåvor, vilket är en HEDNISK sedvänja. Varför identifierar man då gravarna som kristna, enbart pga gravskicket ?

Uppdragsarkeologen Johan Runer säger att det ”med stor sannolikhet” skulle vara den första generationen kristna som vilar i träkistor, omgivna med stenpackning – men utan att ifrågasätta hans yrkeskunskaper – exakt vad baseras den tolkningen på ? Gravarna kan lika gärna ha koppling till någon lokal stormansgård, som fanns långt FÖRE den senare staden, och de ligger flera hundra meter från närmaste kyrka eller kyrkoruin enligt vad jag vet, så det kan antagligen inte röra sig om någon nyupptäckt kristen kyrkogård – ifall man nu inte har verkliga, substantiella indicier på det.

Kniv, bälte och kam skall ha hittats i minst en av gravarna – och att ge de döda gravgåvor är en klart HEDNISK och inte kristen sedvänja, som var totalt förbjuden av den katolska kyrkan under den tidiga medeltiden. Som jag många gånger påpekat, är det inte heller så enkelt inom arkeologin, att man enbart kan ställa sig upp och säga ”Jamen denna grav måste vara kristen” ifall man står inför en kistgrav, eller en jordbegravning, och man kan heller inte tvärsäkert utbrista ”Jamen denna grav innehåller en hedning” om det rör sig om en brandbegravning.

Gravskicket varierade starkt under i stort sett alla epoker av Sveriges förhistoria, och järnålderns slut var heller inget undantag. Snarare än tvärsäkra, hastigt gjorda antaganden under en skyddsgrävning inför ett villabygge, skulle man önska sig detaljerade forskningsrapporter, och säkra dateringar – men att få fram sådant, tar vanligen tid, och det kan man inte alltid omedelbart få vid skyddsgrävningar eller ”uppdragsarkeologi”.

Därför är det fullständigt fel av media att babbla, sluddra och ljuga om ”kristna vikingar från 900-talet” i ett svenskt kontext, för sådana uttalanden är inte vetenskap, och har ingenting med arkeologin som vetenskap att göra.

Visst – träkistorna man nu hittat kan ha varit täckta av ett valv, en konstruktionstyp av grav man inte sett tidigare, och som kan vara hämtad från utlandet – men vad bevisar det ? Att personerna i gravarna nödvändigtvis måste vara ”utlänningar” eller ”invandrare” – Nej, inte alls. Sådana osakligheter har man publicerat om Sigtuna tidigare – och här luktar det PK och tomma spekulationer lång väg – man ska aldrig vara för tvärsäker inom arkeologin, innan sista ordet är sagt – och det är det inte ännu.

”Eskilstunakista” i rekonstruktion från Örberga kyrka- utan kristna kors, fast med modern grafitti – jätte-jätte kristligt, eller hur ?

Vi skulle kunna resonera på ett analogt sätt om ”Eskilstuna-kistorna” – en annan föga spridd gravtyp, som bestod av en sorts tomma epitafier, som placerades ut på eller intill kristna kyrkor under sent 1000-tal till 1100-tal, men med tydligt hednisk ornamentik, och ibland vad som förefaller vara rent hedniska inskrifter, utan omnämnande av ”gud”, ”ande”, ”själ” osv. Var alla de personer som de tomma monumenten uppställdes över verkligen kristna, i ordets rätta bemärkelse ? – Nej, naturligtvis inte. Kristnandet var en process som tog många hundra år, och som inte var avslutad förrän på 1200-talet, så där ljuger media ånyo..