Det stora Mistel-Mysteriet

Alla någotsånär bildade svenskar känner nog till myten om Loke, Höder och Misteltenen, som avsköts emot Balder med dödande verkan. I Eddan står det tydligt utsagt att Frigg tog löfte av alla farliga eller giftiga djur och växter att inte skada Balder, men att den sluge Loke lyckades hitta misteln, formade den till en pil och lät den blinde Höder, mörkrets gud, skjuta ned den ljuse Balder, vilket möjligen kan vara aktuellt såhär års, då den mörka årstiden nu börjat.

Engelsk sago-illustration från början av 1900-talet – Frigg kräver en ed av Djuren

Men misteln är som vi vet en oansenlig och svag planta, som inte alls duger att göra pilar av, och än mindre kan den genomborra en människa i verkligheten. Detta har fått flera forskare att lansera flera, andra, och helt olika växter som kandidater till titeln ”Balders Dråpare”, och läser vi i Edda-dikten Baldrs Draumar, som handlar om hur Oden själv besöker Hel och väcker upp en död Völva för att höra om Balders öde, så ser vi mycket riktigt att det står Höðr berr hávan hróðrbaðm þinig, i den nionde strofen, alltså att”Höder bär det höga, frodiga trädet dit”  och misteln beteknas alltså som ”havan” eller hög, vilket ingen mistel varit i verkligheten. En del menar till och med, att myten om den ljuse Balder och hans hustru Nanna (som är månskäran) och den mörke Höder skulle ha med månen och dess faser att göra – Höder är Tunglet, eller månen i sin mörka fas, Balder Fullmånen och hans hustru, som dör av sorg, den bortskymmande månen i nedan, medan Hämnaren Våle (som i ”Rind föder Våle i Västersalar”) som dräper Höder, bara en dag gammal, förstås är nymånen.

Det må vara hur som helst med den saken, men på sociala media har jag träffat människor, som envetet hävdar att busken Benved skulle vara det ”höga och frodiga träd” som nämns i Eddan. Det är sant att Benved, också kallad Spelbom eller Korsbär kan bli någon meter hög, men det är fortfarande inget ”frodigt träd” och oavsett att Benved är ett giftigt trädslag som har viss betydelse som medicinalväxt (man har använt den som skydd emot loppor, löss och som medel emot skabb ) så är själva veden eller träet inte alls så giftigt, att det förmår skada en människa. Dessutom är det inte känt i någon Europeisk kultur att någon verkligen skulle ha ställt sig och försöka tillverka pilar av Benvedens stänglar, lika lite som stänglar från en mistel. Ingendera växten stämmer med Eddans beskrivning, men vad är det då för slags växt som menas ?

Själv skriver jag sällan om giftiga växter eller läkeväxter nuförtiden, eftersom jag vet att sådan kunskap är farlig, och kan användas av sk ”fornsedare” och andra, mindre nogräknade individer som kan vara inne och läsa på denna sida. Det finns mycket patrask och många egendomliga människor därute, som skulle vilja använda växterna i vår nordiska fauna till berusningsmedel, om de bara kunde använda dem på det sättet, och trots att det går att hitta information om det mesta på Internet nuförtiden försöker jag i alla fall för min del ta mitt ansvar, och inte direkt lära ut vad som kan vara dödligt, eller användas för att framkalla skada. Som vi sett, så var Loke en gång mindre nogräknad vad gäller den blinde Höder, men sådan är hans och Lokeanernas väg – den far neråt och norrut emot Hel, och den vägen bör ingen av oss vandra.

En annan kandidat, som nämnts i sammanhanget har varit Idegranen, ett träslag som artar sig förträffligt till att göra pilbågar och pilar av, och som bevisligen användes för sådana vapen under järnåldern. Idegran eller Taxus  baccata har i och för sig giftiga bär, barr och frön, men själva trädet och veden är helt ofarlig, vilket ju är tur för bågskyttarna. Den är verkligen högvuxen, och kan bli upp emot 15 meter hög, alldeles som det står i Eddan, och en del har också menat att ”Askr Yggdrasils” eller Världsträdet – ordet ”askr” för träd kan betyda vilket trädslag som helst på norröna, och är helt enkelt ett generiskt ord för träd, om ni nu inte visste det – skulle vara en Idegran, men idegran växer mycket långsamt, och kan inte antas vara ”frodigt växande” eller snabbvuxet som i Baldrs Draumar.

Var detta träd Baldrs bane ? Föga sannolikt, det också…

Endast en kandidat återstår, och det är ett träd som verkligen gör skäl för namnet ”Mistel” eller som med andra ord växer som en parasit på andra träd, även om det såklart inte rör sig om den växt, vi vanligen kallar Mistel nuförtiden. Det är flogrönnen eller flygrönnen, alltså en rönn som spritts via fåglar, och som råkat gro i en grenklyka eller uppe i stammen på ett annat träd. Man vet, att Flogrönn varit berömt som ett osvikligt, magiskt medel emot häxor över hela Västeuropa – så är fallet i England, på Irland och i alla andra länder dit Vikingarna kom, och Rönnen kan också kallas ”frodvuxen” eller snabbväxande, och kan mycket riktigt bli ett högt träd, varför den stämmer utmärkt väl med den beskrivning vi hittar i Baldrs Draumar.

Flogrönn kan växa på tall, ek eller i stort sett vilket trädslag som helst, och är i början av sitt liv verkligen en oansenlig planta, som skapar en ”mista” eller en ”mistill” alltså en åverkan på värdväxten. Att rönnträdet spelar en viss roll i Nordisk mytologi och folktro vet vi även från det faktum att ”Rönn är Tors Bärgning” som det heter (se i berättelsen om hur han övergick Vimurs älv) och att det än idag betyder stor otur att ta in rönnträ i en båt, vilket är dubbelt klokt, eftersom det också brister ganska lätt, och det är ju en egenskap man önskar åt pilskaft, för det är bra om dessa går av i såret, och inte så lätt kan dras ut igen.  Också i keltisk kultur anses Flogrönnen ha dolda krafter och träslaget är tillräckligt hårt eller stadigt för att göra skaft eller spjut av, vilket också tyskarna noterat. I Tyskland kallas det också fågelbär, och anses ha använts i magin för orakel eller spådomssyften, fast man inte har förklarat hur detta skulle gått till i någon källa jag läst – och rönnens röda färg och bär kan väl med viss rätt ha ett svagt samband med den eldfängde Loke…

Var då Balders Mistel i själva verket en pil av Rönnträ ? – Ja, mycket talar för det, och ”mistelteoretikernas” sena anspråk om att Mistel – i långvarigt bruk eller jättestora doser – skulle kunna ha anti-koalgulerande egenskaper (vilket dock inte lär ha bevisats i kliniska test) låter i mycket som en efterhandsrekonstruktion, men inte ett helt övertygande bevis. Pilar av rönnträ, däremot, kan träffa sitt mål, och rönn kan användas som färgväxt för att ge blodröd färg, så indicierna för att Misteln är en Flogrönn är faktiskt ganska starka..

Balders död enligt Brynjolfssons Edda från 1600-talet. En mistel kan inte åstadkomma något sådant, men det kunde ett spjut av rönnträ…