Jim Lyngvild gör Succé på Danmarks Nationalmuseum…

Det nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm har varit ganska omskrivet i höst. Besk kritik har riktats emot dess utställningar, men alla besökare har varit glada och nöjda med att få tillbaka något av det bästa inom svensk konst och kultur. Nu har en liknande debatt utbrutit kring en ny utställning på Nationalmuseum i Köpenhamn, trots att det Danska muséet är ett historiskt och arkeologiskt museum i första hand, inget konstmuseum – eller kanske precis just därför.  Det är ingen annan än dansk Asatros egen Jim Lyngvild – för övrigt mode-designer, tv-kändis och nu en av Danmarks allra mest omtalade kulturpersonligheter som ihop med andra har gjort vinjetterna till en ny Vikingautställning – där Vikingatidens människor presenteras med porträttskulpturer och fotografier i ibland tidsäkta och ibland ”fritt inspirerad” klädsel.

Jim Lyngvild är också känd för att vara mottagaren av 2017 års Särimner-pris, och själv måste jag säga att jag älskar hans utställning – eller vad jag hittills sett av den, eftersom jag ännu inte haft tillfälle att se den på plats i Köpenhamn. Ärevärdiga Berlingske Tidene konstaterar också att besöksmässigt blev utställningen en enorm framgång för Muséet, och intresset för ”Danmarks Oldtid” har bara vuxit och vuxit – och det var ju det som var meningen ! 15.363 besökare såg utställningen redan de första 14 dagarna – och det var en ökning av besöksantalet med närmare 60 % mitt under lågsäsong, så här på Vinterhalvåret.

Danska Akademiker har surt konstaterat, att Jim Lyngvild är en herre utan formella meriter eller professors namn, likt dem själva. Men det är väl föga förvånande. Han är fotograf och konstnär – han har själv aldrig sagt något annat. Vid sitt eget hem i Ravnsborg, Fyn har han ordnat gigantiska vikingamarknader varje sommar och jul. Han driver ett eget blotlag, och han är Asatroende precis som jag och många andra. Men han företräder inte något särskilt samfund, eller en förening. Han är sin egen, och han har alltid varit sin egen. En fri skapare – och alla modeller är tagna från hans egen umgänges- och vänkrets.

Själv kan jag bara finna, att Jim Lyngvild och hans konstnärsgärning är något att beundra. Det har jag alltid synts, och det kommer jag alltid att tycka. Vad han skapar är konst och skall ses som konst, och i det perspektivet spelar det mindre roll, exempelvis, att de runtatueringar som visas på utställningen antagligen inte är autentiska. Det finns inga som helst arkeologiska bevis för att Nordborna under Vikingatiden tatuerade sig, nämligen. Ibn Fadhlans skriftliga kommentar om att ”de pryder sig med bilder från handloven till armbågen” i hans berömda ”Risala” är inte vittnesgill, för den har aldrig bekräftats ur arkeologin och den är fortfarande den enda källa, som alls hävdar något sådant. Vad som åsyftas i den kan lika gärna gälla textilier, eller smink och kroppsmålning – och den nämner inte alls någon skrift.

Men – sådant tycker jag för min del gör mindre, och är oväsentliga detaljer i sammanhanget. Dessutom är jag grundligt trött på människor som inte kan föra akademiska debatter på ett seriöst sätt, utan att brista ut i förolämpningar eller invektiv – och det gäller nog Jim Lyngvild med, för han har liksom jag låg idiot-tolerans, och vill inte ha med skrikande galningar eller tölpar att göra. Sådana finns det nog och övernog av – se mina egna inlägg från de senaste veckorna.

Hr Lyngvild og en representant for direksjonen… (figurerna till höger är inspirerade av guldhornen från Gallehus)

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag beundrar de som skapar fritt – och får andra att känna sig inspirerade. Jim Lyngvild har fått utstå mycket, från barndomen och genom ett helt liv av skapande, arbete och kamp för överlevnad för att komma dit han är idag – och det beundrar jag också. Han berättar själv för Berlingske:

Hvad var lavpunktet for dig i 2018?

»Det var faktisk også de to udstillinger. Det har været et tveægget sværd. Folk har kaldt mig de mest modbydelige ting, både i de trykte og på de sociale medier. Jeg tror ikke, at der er den lektor, der ikke har udtalt sig om mine kompetencer. Ofte meget politisk. Jeg har aldrig ønsket at snige politik ind i udstillingen på Nationalmuseet. Jeg har ønsket at lave noget visuelt smukt. Men mange har tillagt udstillingerne alle mulige politiske motiver, og det er helt afsporet. Forleden var der et indlæg i en avis, hvor en mente, at jeg leflede for højrefløjen, fordi jeg ikke har brugt trælle i det, jeg har lavet. Det var nærmest nationalsocialisme, forstod man. En museumschef skrev, at jeg er rablende dilettant, et barn af Trumps tidsalder og ønsker at gøre »Denmark great again«.

På sociale medier er jeg blevet kaldt pædofil. Forskellige mennesker har taget sig en fritur på mit navn. Når man stikker næsen frem, så er der ingen grænser for, hvad man kan blive udsat for. Jeg interesserer mig for vikingerne, men jeg har ikke udgivet mig for at være akademisk ekspert. Folk har nogle ideer om mig, som er betinget af deres egen politiske overbevisning. Måske skyldes det, at min bedste veninde hedder Inger Støjberg, og måske hænger det sammen med, hvor jeg sætter mit kryds, og at det ikke passer en meget rød kulturelite. Jeg tager det oppe fra og ned. Det handler om min person. Ingen har kunnet anfægte mine talenter. Jeg er ligeglad med, at en museumsdirektør synes, at jeg er et udueligt skvat, men jeg er ikke ligeglad med, at man siger usandheder om mig, og det har jeg oplevet.«

Rigtig nok. Sån er det, Jim, sier jeg. Men alla dessa klaffare och belackare skall till sist tystna, när de ser vad du uträttat. Gärningar och kärlek, väger alltid tyngre än ord.

Barock, Valkyrior och Valhall – i Lyngvilds tolkning… Hvergang ?

”Man skapar sina höjder – med det man förmår”

Annonser