Kulturchef Sonck på ”Hufvudstadsbladet” och ”Den Obefläckade Avelsen”

I Finland, vårt Östra Grannland, är den debatt som förs i media på många sätt åtskilligt öppnare och friare än den som förs i Sverige.

Mycket mer kan ifrågasättas där, åsikter kan luftas fritt – åtminstone ibland – och en Kulturchef i ”Hufvudstadsbladet” exempelvis – kan komma undan med artiklar, som en Svensk Kulturchef i DN, SvD eller någon annan Rikstidning aldrig, aldrig skulle våga skriva, helt enkelt därför att Schibstedt och Bonniers styrs av sina annonsörer, och kapitalstarka och politiskt inflytelserika grupper faktiskt styr över ”pressfriheten” – som i det svenska fallet bara är en billig illusion.

Kulturchef SONCK ! – Fredrik SONCK – Vår hjälte och BEFRIARE !

Hufvudstadsbladet är förstås en av de sista svenskspråkiga tidningar med nationell upplaga och spridning som alls finns i Finland – och är däremed inte bara en Finlandssvensk, utan en Finländsk tidning, utan att för den skull vara Finsk, eftersom Finlandssvensk, Finsk och Finländsk, är helt olika begrepp, med helt olika betydelser.

Finland är på många sätt ett betydligt sundare, friskare och intellektuellt mer avancerat land än det sönderinvandrade, till hälften islamiserade, kristifierade Sverige.  Om Sverige styrdes av Finländska politiker, och inte av svenska, skulle hela vårt folk få se en bättre tingens ordning. I Finland hade man inte accepterat någon Fredrik Federley, och inte heller någon Sabuni-klan eller någon Greta-dyrkan, för att bara nämna några dagsaktuella exempel.

När Fredrik Sonck vid unga år utnämndes till Kulturchef på det anrika bladet, måste det varit många Finländare som höjt på ögonbrynen. Förutom hans insatser som publicist har han gjort sig känd som barnboksförfattare i spädbarns-klassen, ett slags finsk Camilla Läckberg ungefär – ni vet den där kioskdeckarförfatterskan som hela tiden ”springer läck” om sin egen familj, för att inte tala om alla sina små telningar.

Betrakta denna ädla kria, som blivit mycket läst i hela Finland på sista tiden – inte minst av de kristna – och som givit upphov till en hel del debatt, på andra sidan Östersjön, men inte alls i den svenska pressen, som envist håller fast vid sin hävdvunna princip om att totalt ignorera vår tidigare östra Rikshalva, liksom allt Finländskt.

”Varför ville ”Gud” ha barn med en 13-årig Jungfru Maria” frågar Kulturchef Sonck retoriskt.

Är inte kristendomen en Pedofil-religion ? insinuerar han, helt oförblommeratSjälv tycker jag att frågan mycket väl förtjänar att ställas, särskilt inför den stundande Julhelgen. Varifrån Kulturchef Sonck fått, att Jungfru Maria just skulle ha varit 13 år gammal, när den ”Obefläckade Avelsen” som annars mest hör Våren till – liksom den övernaturliga påsättningen och det mirakulösa knullandet med Ärkeängeln Gabriel (som nog inte var någon ”ängel” precis) ägde rum, förstår jag å andra sidan inte.

Källan till den påstått ”heliga” Jungfruns eller rättare sagt den romerska ”fältmadrassens” levnadsålder, har jag själv aldrig lyckats hitta ens i bibeln, denna ofelbara bok – men kanske mina läsare vet ?

 

Nej men söte lille Bebis-Jesus – han ursäktar väl precis allt ?” ( Finns där inte helt klart PEDOFILA TENDENSER i alla dess knubbiga små ”bambinos”, kerub-stjärtar och hela Julhelgens traditionellt kristna ikonografi… Vart syftar den kristna spädbarnskulten – Är det ens en religion för vuxna människor ?

 

Själv trodde jag att det var lilla Aisha ni vet – Profeten Mohammeds så brådmogna och hjälpsamma ”barnhustru” som var alla pedofilers dyrkansvärda sexualobjekt på den här sidan paradiset.  Redan Salman Rushdie, som ni vet – skrev om henne i en roman, vilket ögonblickligen blev föremål för dödshot, förföljelse, hatbrev och fatwor.

Också i Kulturredaktör Fredrik Soncks fall skedde något liknande. ”Hufvudstadsbladet” har efter den 26 November, då artikeln publicerades, blivit tvingat att införa ursäkter, tillrättalägganden, ”rättelser” och så vidare och så vidare. En av de många rättelserna, har faktiskt utgått från herr Soncks eller kanske Zonks egen hand, fortare än ni kan säga ”amen” i kyrkan. Den verkar inte helt övertygande.

Hatbrev, vilda protester och allehanda kristna illvrål, fromlanden, hymlanden, bigotterier och tandagnisslan har försports från såväl Vasa Baptistförsamling, Katolska Kyrkan i Finland, Metodister och Ortodoxa om vartannat, Teologie professorer och annan bråte.

Alla har de skrikit och stönat ”Stena honom, Stena honom !” – bildligt talat, inte likt Muslimerna – och ropat ”Han ska tystas, Han ska överröstas !” inför Fredrik Soncks gestalt. Men – som det står i den kristna Bibeln – ”Den av er, som är u-t-a-n synd, må kasta den första stenen !”

Ärligt talat – vad påminner detta om ? Vad är det för sorts religion ??

(Bilden tagen från Hans Höghelighet Påvens Midnattsmässa i Rom, sänd via den svenska Statstelevisionen 2019)

 

Hur är det med den Katolska Kyrkan, förresten ? Till och med Påven själv har erkänt, att inte mindre än minst 2 % av all världens katolska präster är just pedofiler och inget annat, fast han naturligtvis inte vill avskaffa själva celibatet. Dessutom har han sagt, att Djävulen eller Satan – vars existens han alltså antar som verklig – skulle ligga bakom det hela. 2 % låter kanske inte mycket, men siffran kan vara betydligt högre än så – och med hundratusentals, ja miljoner katolska präster och annat löst folk som översvämmar vår Värld likt pestflugor eller prästflugor, så blir det också tiotusentals potentiella förövare – hundratals i länder som Sverige och Finland. 

Listan på länder där Katolska Sexövergrepp har drabbat spädbarn och ungdomar i låg ålder omfattar också Sverige och Finland. De påståenden som den katolske ärkebiskopen Anders Arborelius givit ifrån sig om att ”sådant kan inte hända här” stämmer inte.

Han har försäkrat oss att just katolska kyrkan själv skulle ha en intern kontrollapparat i just Sverige av alla länder, som garanterar att inga fel kan begås. Samma eviga litania som i utlandet, eller påvedömet självt, med andra ord.

Att det finns en klar koppling mellan Katolicismen som religion och Pedofili, kan ingen katolik förneka. Lika lite som någon muslim kan förneka, att det finns en klar och manifest koppling mellan islam och intolerans, eller mellan islam och terrorism.

Och det onda sitter just i själva tron, i själva förkunnelsen. I Biblarna och Koranerna, och i en fullkomligt pervers, urartad människosyn, som kännetecknar Monoteismen och dess ”Allsmäktige Fader” som skall ha rätten till kropparna hos sina ”barn”.

Det finns en väg ut ur galenskapen, och det är den väg, som Fredrik Sonk hyllar. Den vägen stavas Polyteism, H-e-d-e-n-d-o-m och Humanism, i förening med ett sekulärt samhälle, sekulär rättsskipning och en modern rättsstat.

Snart firar Republiken Finland sin Frihetsdag. Jag vill passa på tillfället att önska alla mina Finländska, Finska och Finlandssvenska läsare en god – och HEDNISK – Jul, och hoppas att ni – i år som alla år – får höra den vackra gamla soldatpsalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg !” som Nylandsbrigadens soldater brukar få framföra, i år som alla år.

Visst – ursprunget till den psalmen är lutherskt kristet, och ”Ein feste Burg ist unser Gott” lyder den i tyskt original. Men den har sjungits av tiotusentals svenska och finska soldater, som sjöng den tillsammans, vid Breitenfeld, Fraustadt, Narva, Riga, på Karelska näset, under slaget vid Hangö 1940, inuti Viborgs fästning och på många andra platser. Den sjöngs av oss i strid mot katolicismen, och den sjöngs och sjungs ännu för Finland., för en god och rättvis sak.

Mina kamrater vid Nylandsbrigaden, Österbottningarna och alla de andra – svensktalande och Finlandssvenskar, eller svensktalande Sverigefinnar, tillägnas dessa ord. Man har aldrig i texten till denna hymn – som nu dånar ut i midvinternatten via min dator och dess högtalare – talat om VILKEN gud det är man talar om – men inte tusan är det någon Jehova, JHVH eller någon jesoxen kristoxen kortoxen.

Bildkälla – Hufvudstadsbladet, och Wilfred Hildonen

För mig är det Tor, denna Tors Dag likt alla andra Tors dagar. Jag sjunger alltjämt ”Vår Tor är oss en väldig borg” varje gång jag likt en viss herr Sunk, Zonk eller möjligen Sonck tar till vapen mot Monotoeisterna, om så bara med ord, i det Viktor Rydberg på sin tid kallade krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.

Och om det nu inte passar er – vänner i Finland och på andra håll – så skall jag ge er en alternativ, och mycket hednisk Julpsalm att sjunga.

Julen är snart här, nämligen; och jag kan lova er alla att den för min del blir garanterat jesus-fri

 

Det är en gris utsprungen
av Hildesvinets stam
av fädren ren besjungen
ett svin i Svea land
en galt så skär och blid
mitt i den kalla vintern
i midnatts mörka tid

Om detta svin allena
ljuder så Frejs ord
att född i stian rena
han välsigna skall vårt bord
Av Yngve Frejs nåd och makt
oss detta under skedde
som vid Särimners slakt.

Den spickna skinkan fina
som doftar salighet
i mörkret skall den skina
besegra dunkelhet
Själv Frej och mänskor fann
att oss arma mänskor frälsa
från hungers kval den kan.

O Frej, tag dem som klaga
i denna jämmerdal
nu med din hjälp ledsaga
till Alvheims högtidssal
Ja, i ditt glada hus
låt oss hos dig evigt leva
i Hedendom och ljus.

Viklau-Madonnans huvud till bredden fyllt med hedniska ben

”Himladrottningen” eller Jungfru Maria är inte ett kristet koncept. Långt före kristendomens våldserövring av vårt land fanns nämligen Himladrottningen Frigg, som vi fortfarande firar varje fredag, och konceptet med madonna-bilder, eller tanken om en kosmisk moder och ett gudabarn, är förstås äldre än så. Ett flertal hedniska kulturer hade redan etablerat den, också inom konstens värld, långt långt innan kristendomen alls fanns, ja flera tusentals år tidigare faktiskt. Titta här, får ni se…

Det här är en bild från Egypten, 2200 år före kristus, ca 4300 år före vår tid, och den visar Isis och Horusbarnet, här omgjord till en faraos gestalt. Och i Norden fanns som sagt Frigg, med sin blå mantel som var stjärnhimlen (precis som i Egypten) och som spann molnen på Friggetenen eller Friggerocken, också hon en kosmisk modersgestalt, fast utan något spädbarn i knät.

Inte så konstigt då att 1100- och 1200-talets kyrkor i Norden fylldes av en typ av ”tronande madonna” eller just en ”Himladrottning” utan något Jesus-barn i knäet. Den vanliga kristna ikonografin under medeltiden såg inte alls ut så, för i Bysans till Rom, från Spanien till de Brittiska öarna skulle Madonnan avbildas med ett barn, och därmed punkt. Men – så gjorde man inte här… Viklaumadonnan, från en liten kyrka på Gotland, har ingen Jesus, men en bok i knäet. Hon studerar och bildar sig, men inte bara det – Hon har också fått hedniska tankar (!!!) vilket avslöjades i veckan.

Inuti denna statys huvud finns 3000 år gamla Hedniska ben, påstås det – Inga kristna reliker alls, men spår efter hedendom…

Hon är heller inte unik, eftersom det finns många andra tidigmedeltida ”maria” eller kanske rättare sagt bilder av Frigg som Himladrottning runt om i hela vårt land. Och att de alla saknar en drägglande, kladdig liten jesus, beror inte på att trä-barnet kommit bort eller förstörts, utan att statyerna faktiskt gjordes så – utan barn, redan från början..

Mosjö-Madonnan från Hälsingland är INTE kristen till sin Ikonografi. Hon har mycket mera gemensamt med Hedendom och Asatro, och kan visa oss hur bilderna av Frigg en gång såg ut…

Bekant är också vår nobelpristagare Heidenstams dikt om ”Himladrottningens bild i Heda” som talar om en annan, hednisk verklighet, långt före kristendomen tog över – Heda ligger i det Hedniska Östergötlands centrum i Tåkernbygden, inte så långt från Rökstenen – och dikten handlar om Folkungarna, den hedniska Julen och Friggs fortbestånd – alla vet att det är en hednisk dikt…

Åtta hundra julenätter såg jag tända sina ljus.
Barn,hör vad jag täljer!
Konungar kysste min fot.
Glömd sitter jag.
Damm höljer mig.
Bed mig ej om vad du har kärt,
ej om guld och ej om namn.
Gå, förnekare!
Blott hos den, som tror, sker under.

— —

Lär mig vörda så och besjunga
hela den stora, ljusa värld,
som står fylld av vingars surr,
ängar och berg och underbara,
ädelt visa människoverk.
Den har tro, för vilken mycket är heligt.

Det här är, som ni hör – ingen kristendom. Ingen gud och ingen jesus finns häri, men massor av Frigg, och Friggs visdom.

Men Viklau-madonnan, då ? Hur står det till med hennes huvud, egentligen ? I veckan gjorde en av historiska muséets konservatorer en häpnadsväckande upptäckt – hela madonnans huvud är fullt med Hedniska Tankar – för i henne finns ett bronsåldersfynd, och detta var hennes skalle proppfullt med, under alla dessa år sedan det sena 1100-talet, då hon gjordes..

Hela hennes inre är fullt med HEDENDOM – för hon har HEDNISKA TANKAR – därför sitter hon bara där och ler…

1:e konservator Håkan Lindberg berättar för Sveriges Radio att man kol-14 daterat en benbit och en linnelapp, som helt upptar madonnans inre. Tygbiten är från 1200-talet, dvs 80 år efter det att trästatyn gjordes, enligt dateringen, men inuti den ligger ett ben från bronsåldern. SR Gotland säger inte ens, om benet skall vara från ett djur eller en människa, eller var det kommer ifrån.

När jag hörde detta radioinslag, blev jag väldigt skeptisk. Kol-14 dateringar kan slå fel, och kan innehålla felmarginaler på 30-50 år. Dessutom är de sk ”destruktiva tester”, dvs man behöver en flisa av ben, trä eller något annat material som man vill åldersbestämma, och man måste förstöra detta sample under själva testet, som dessutom måste ske under rigorösa renhetskrav och kontroller. Vore det en metallbit, så vore det ju en annan sak. Då kunde man exempelvis använda spektrometer, ett non-invasivt test, som inte förstör bitar av originalmaterialet. Processen kostar pengar, men trots att testerna blivit billigare och billigare genom åren, är det inget Historiska Muséet eller RAÄ har råd med längre, beroende på hur prioriteringarna i den svenska kulturpolitiken ser ut, för Regeringens policy är ju, att det egna landets och folkets historia helt saknar varje form av relevans, om den inte kan kopplas till islam och kristendom, förstås, eller något utländskt, eftersom alla andra kulturer anses definitionsmässigt överlägsen den svenska, som skall vara underlägsen – för så har ju våra makthavare bestämt, närmast katolska i sin ”Multikulturella” iver.

Därför fick Viklau-skulpturen stå orörd i alla år, och man vet att det gjorts tre mycket noggranna kopior av den i senare tid, men vart de tagit vägen, vet ingen. De har helt enkelt slarvats bort, och nu kan Historiska Muséet inte hitta dem, utan måste be allmänheten om hjälp berättar 1:e konservatorn. Föga förvånande, med tanke på allt.

Katolicismens dyrkan av ruttnande likdelar, sk ”heliga reliker” är allom bekant. Delar av ruttna lik togs in i kyrkorna och dyrkades, medan man påstod, att detta skulle vara ”ben från helgon”. Många helgon visade sig ha två eller tre kroppar, har senare forskning bestämt, och alla påstådda ”helt äkta reliker av kristi kors” visade att detta kors var åtta ton tungt och fyra meter högt, samt fem meter brett. Därför är jag skeptisk emot dateringen av benbiten (djur eller människa, och från vilken del av Världen ?) så länge det inte kan redovisas i media, vad slags ben detta egentligen är. Kommer benbiten från Gotland ? Grävde man upp den ur ett lokalt bronsåldersröse – eller vad hände egentligen….

På Sicilien dyrkar katolikerna fortfarande bitar av ”den heliga Rosalia” – ett helgon som visade sig vara en get. Detta har forskare vetat ända sedan 1825 – då ”de heliga relikerna” först undersöktes, men ändå godkänner Påven och Katolska kyrkan fortfarande detta groteska bedrägeri. Jesu förhud – som också lär dyrkas i dagens katolska värld (dessa kristna är sjuka – jämför med dikten om Himladrottningen, och dess enkla naturreligion) finns i fem olika upplagor, vilket väl i så fall visar att det lilla barnet hade fem stora kukar, eftersom de måste vara äkta allihop… handel med förfalskade reliker pågår även i dagens värld, hör och häpna, och på nätet lär man kunna köpa tänder av helgon – eller Johannes Döparen för sådär 300 Dollar styck – närmast en struntsumma, jämfört vad man lyckades lura i folk på medeltiden – så det här är inget nytt..

Tester lär ha visat, att Johannes Döparen faktiskt såg ut såhär, av de ”helt äkta och autentiska tänderna” att dömaPåven är ju ofelbar sedan 1870 – och hans kyrka kan helt enkelt inte göra några fel, anser de kristna…

Handeln med Johannes Döparens ”äkta” tänder lär ha visat en förbluffande tillkomst...

Ja – sanna mina ord – dessa kristna, dessa kristna... Men – mysteriet med den tronande madonnan från Gotland var intressant – vad är det för benbitar hon faktiskt innehåller – och framförallt – varför ?