Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

Annonser

Hedniska Tankars Runskola (del 16a) Tyr runan – och ett sakligt inlägg i debatten…

För över ett år sedan började Regeringen Löfvéns Inrikes- och Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson plötsligt och helt spontant göra det ena märkliga uttalandet efter det andra rörande Tyr-runor, runor överhuvudtaget och andra symboler för Asatron, som till exempel Torshammare. Uttalandena, som ganska snart slog över i Sverigefientlig hets, upprörde många människor i landet, och snart slog även två av vårt lands högsta rättsvårdande myndigheter, Lagrådet och Justitiekanslern larm.

Att en enda person samtidigt är Inrikes- och Justitieminister är annars väldigt ovanligt, och förekommer knappast i några västerländska demokratier. Varje minister i någorlunda civiliserade stater har också full tillgång till experter från sitt eget Departement under Regeringen,men märkligt nog konsulterade Morgan Johansson aldrig dessa. Rent Ministerstyre, med andra ord – och trots att Lagrådet, Justitiekanslern och även Hovrätten för Nedre Norrland gång på gång slagit fast att Ministern har misstagit sig, fortsätter han sitt blinda hetsande… Senast 19 Juni i år berättade Aftonbladet om hur Minister ”Mollgan” fortsatt att hata, hetsa och agitera mot just Tyr-runor, med motiveringen att dessa på något sätt skulle vara ”en nazistisk symbol” som han då uttryckte det.

Har ni tänkt på att vid varje svenskt övergångsställe sitter en TYR RUNA väl synlig… Titta överst på apparaten här, får ni se !

I November i år tog Fil Mag Jonas Hartelius, tillika statlig Säkerhetsanalytiker och Författare upp ämnet, på ett vida sakligare och korrektare sätt än Ministern – och han kan på punkt efter punkt visa att Morgan ”Mollgan” Johansson har fel, och inte är insatt i ämnet, trots att Regeringen nu tillsatt en utredning, som uppges vara klar senast 19 Juli 2018.

Också i GPS:er för bussar och bilar finns TYR RUNOR väl synliga, och ligger fast i programvaran. Hur ska Regeringen Löfvén få bukt med allt detta ?

Många enskilda politiska partier, bland annat Folkpartiet Liberalerna har protesterat emot ”Mollgan” Johanssons osakligheter. Han har i och för sig gjort sina uttalanden med det vällovliga syftet att förbjuda den Nazistiska rörelsen NMR, men samtidigt finns en klart befogad misstanke om att detta inte alls är den enda bakomliggande orsaken, utan att vad Morgan Johansson verkligen syftar till, är att brännmärka och utmåla nästan alla sina politiska meningsmotståndare som föregivna ”rasister” så snart någon försöker omfatta eller bevara Nordisk och Svensk kultur. Denna lätt igenkännbara Socialdemokratiska doktrin har ändå legat fast i flera år, och kan man egentligen säga, att NMR skulle vara ”en stor fara för demokratin (vilket Morgan Johansson hela tiden papegojmässigt påstår) när de i själva verket bara fick 2106 röster – inte ens 0,03 % av det totala röstetalet i 2018 års val ?

Nästan VEM SOM HELST kan mycket lätt göra en sån här TYR RUNA och hänga om halsen, eller rita den på ett papper. Var finns de hundratusentals Poliser, som i så fall måste kontrollera, att ingen gör detta ?

Ministerns resonemang är dessutom helt tokigt, och fullständigt snett och fel tänkt, eftersom han så att säga börjat i fel ända. Alla kan ju förstå, att det var nazisterna han skulle förbjuda – och därmed är det deras användning av runorna som är det felaktiga – inte förekomsten av runor i sig, exempelvis på runstenar, i ett historiskt kontext eller för esoteriska och religiösa ändamål. I Finland – vårt nära grannland – håller man helt med om detta. Där har Regeringen agerat och förbjudit NMR, mycket riktigt, men INTE runorna… Socialdemokratin i Sverige däremot, samt Regeringen Löfvén har återigen visat sig misslyckad, för den har inte åstadkommit något alls i frågan… utom en utredning, som hotar att göra mer skada än nytta…

– Det är stora ingrepp som skulle kunna äventyra grundlagsskyddade rättigheter, anser Roger Haddad (L), rättspolitisk talesperson.

Han menar att ett förbud mot tyrrunan, som också är ett gammalt skrivtecken och symbol för den fornnordiska guden Tyr, skulle innebära att yttrandefriheten hamnar på ett sluttande plan.

– Det kan komma nya symboler hela tiden. Börjar man förbjuda det här som är en historisk symbol, då blir frågan var vi landar till slut, säger Roger Haddad.

Dagens Nyheter, 2017-10-24

Flera enskilda debattörer och även lokaltidningar har uttalat sigNordiska Asa Samfundet protesterade på ett tidigt stadium med ett öppet brev, och det gjorde också flera andra hedniska religiösa organisationer. Och ändå har Morgan Johansson vägrat att ta den minsta reson. Experter och Jurister har försökt tala med honom, men han har vägrat lyssna. Facktidskriften ”Dagens Juridik” som jag läser i mitt jobb har nu publicerat Johan Hartelius artikel, och han slår fast att det aldrig funnits någon tydlig eller lätt igenkännbar koppling mellan höger-extremism och Tyr runor – tvärtemot vad Morgan Johansson felaktigt påstår.

Och frågan är mycket mer komplicerad än vad Ministern tycks tro, för:

Oavsett vad utredningen kommer att föreslå i straffrättsligt hänseende kommer dock alltid frågan att finnas kvar om vad som skall räknas som en förbjuden symbol. Ty dagens medier ger goda möjligheter att skapa, leta fram eller sprida symboler i vissa kretsar där de invigda kan uppfatta särskilda innebörder. Det kan ta lång tid innan deras nyttjande i vissa sammanhang kommer att tydligt framstå som knutna till vissa politiska uppsåt som rasism.  — —

En symbol kan ha specifika historiska rötter, men olika anknytningar och associationer i skilda länder.

Vasakärven var under en tid symbol för den svenska statliga fastighetskoncernen Vasakronan. Samma symbol användes under andra världskriget av svenska nazister. Vasakronan har numera bytt till en textlogotyp. — — Hakkorset ingick fram till 1933 i ASEA:s logotyp men var även svensk kartsymbol för kraftverk. O.s.v.

Det kan vara svårt att avgränsa i vilka fall en symbol skall anses vara notoriskt känd för koppling till rasism eller liknande. Bland de nazistiska symbolerna torde endast hakkorset, SS-runan och ”Totenkopf”-symbolen vara allmänt kända till sina ursprung. Några symboler, som en stor nyckel, finns i svenska myndighetsvapen som i Ekobrottsmyndighetens timbrering, samtidigt som en nyckel var den centrala symbolen i vapenskölden för Hitlers livvakt (1:a SS-Pansardivisionen Leibstandarte).

Tyrrunan (↑) var regementsvapen för tyska 33:e SS-divisionen men har under senare år ofta använts vid medeltida teaterspel.

En orsak till svårigheterna att dra skarpa gränser kring symboler är att de ofta hämtas från medeltida heraldik eller ännu äldre källor. Det gäller även för organisationer och myndigheter. Så har svenskt polisväsende i timbreringen till sitt heraldiska vapen två korslagda spöknippen med bilor (fasci). Tre upprättstående sådana knippen användes som statsvapen av Italiens fascistregering fram till dess störtande 1943. I båda fallen kommer inspirationen ytterst från den antika romerska rättens symbolvärld.

Hela Morgan ”Mollgan” Johanssons sjuka resonemang bygger på ”Guilt by Association” eller ”snarlikheter”. Men detta blir snart fullständigt absurt. Bara för att en symbol är snarlik en annan, eller bara för att en enda person har tanken att en symbol möjligen kan påminna om en annan, fast obehagligare, och personen – likt den fullständigt kollrige Ministern – känner sig ”kränkt” så behöver detta inte vara någon sanning, allrahelst som alla sansade och normala individer inte upplever saken på det viset. Man kan exempelvis inte ställa sig upp och hävda, att MSS i Skövde, eller för den delen LedSS i Enköping skulle ha något med ”Waffen SS” i Hitlertyskland att göra, bara därför att de har bokstäverna SS i namnet… Det har Sjöstridsskolan (SSS) i Karlskrona också, tredubbla S till och med – men ingen blir upprörd för det – och trots att Svenska Polisen har dubbla, korslagda Fasces-knippen i sitt vapen (en fascist-symbol – titta under ”Lilla Riksvapnet” i deras vapensköld) så kan man heller INTE dra några växlar på detta, för som Johan Hartelius klarsynt påpekar, så är det uppsåtet som måste räknas, inte symbolerna i sig…

Tänk sedan också på allt det lidande, som det kristna korset orsakat. I det kristna korsets namn har otaliga häxprocesser och rättsövergrepp ägt rum. Hela befolkningar – som ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika – har slaktats och utplånats av de kristna, negerslaveri skedde i korsets namn, liksom korståg och mycket annat – och KKK håller på än idag – men ändå vill ingen förbjudna kristna kors, mystiskt nog – och hur är det med Hammaren och Skäran ? Det är ett välkänt historiskt faktum, att kommunismen tagit livet av många miljoner fler människor än nazismen någonsin gjorde..

Inte heller yrkar någon på förbud av muslimska symboler, som halvmånen och stjärnan, trots att IS flitigt använder dem – och var ska vi då dra gränsen ?

Johan Hartelius klarlägger det förhållandet, att Regeringen Löfvéns hållning är ohållbar, och inte kan motiveras med hänsyn till fakta. Han kommer slutligen in på etablerade rättsområden som Patenträtt och Varumärkesskydd, till exempel – liksom i och för sig också Medeltida Heraldik – någonting som var kodifierat redan på 800-900 talet.

I fråga om förbjudna symboler måste man dock ersätta de kemiska definitionerna med bilder (grafik) och blasonering (heraldisk beskrivning av symbolens uppbyggnad).

På basen av en blasonering kan en heraldiker rekonstruera en vapensköld, på likartat sätt som en kemist kan använda en strukturformel för att rekonstruera en viss kemiskt definierad narkotika. Systemet skulle troligen ge hög rättssäkerhet men sannolikt bli trögarbetat.

Kort sagt – den nya lagstiftning man tänker sig kommer bli ett enda stort slag i luften – och urholkar ytterligare både respekten för Regeringen Löfvén, och lagar i allmänhet, vilket jag för min del tror är högst olyckligt. Dessutom känner jag ett stort antal personer både inom och utom den hedniska rörelsen i Sverige, som klart och tydligt sagt ifrån i sociala media att de aldrig någonsin kommer ge upp exempelvis Torshammaren eller Tyr-runan som symbol, oberoende av vad en ny Regering bestämmer.

Det finns redan TUSENTALS eller kanske TIOTUSENTALS personer i landet som har Tyr runor, Torshammare osv intatuerade på sin kroppar – och vad ska Regeringen Löfvén då göra ? HUGGA AV DEM ARMAR OCH BEN i någotslags S-MÄRKT ”SHARIA” eller BRÄNNA dem med Laser… ??

Jag har själv med egna ögon sett höga officerare (överstelöjtnanter och en brigadgeneral, dvs en 4-stjärnig överste) med Torshammare och Särimners bild intatuerade på vissa kroppsdelar, dito polisbefäl och Poliskomisarier. Vad ska Morgan Johansson då göra, när inte ens hans egna statstjänstemän längre tror på honom ? Hetsen och hat-propagandan i allmänna media fortsätter, och nyss förklarade även en såpass relativt sansad och saklig dagstidning som Svenska Dagbladet, att ”Tyr runan skulle vara värre än hakkorset” efter vad man lät tre okunniga ”knatte-journalister” skrika ut med krigsrubriker…

Särimners 700 Söner och Suggor finns ÖVERALLT ! (Det är en Sammansvärjning, Det är en Sammansvärjning……! )

Visserligen är alla dessa tatueringar inte smakfulla, det medges (jag anser själv att de är fula och oestetiska) men Regeringen kan knappast förbjuda dem ändå, varför hela denna föreslagna lagstiftning faller på sin orimlighet. Inte ens Socialdemokraterna själva har det minsta att vinna på fortsatta utspel från Morgan Johansson i den här stilen, och man ska komma ihåg, att väldigt få svenskar känner igen sig i den politik, som (S) fört efter valet, med dagtingan med allehanda små borgerliga partiervilket bara kan resultera i ännu en svag minoritetsregering, men aldrig en stabil politisk majoritet. Frågan är väl, om ens de mest hängivna (S) medlemmarna i längden kan ställa upp på vad som nu föreslås (även jag som skriver detta var en gång ”troende” socialdemokrat, men inte i kristen bemärkelse, och ordförande i en områdesförening) eller den fullkomligt världsfrånvända och dumma politik, som Morgan Johansson i sitt ”Ministerstyre” fört, och fortfarande för – med tjat om ”runförbud” och allt.

Ett förbud mot NMR skulle sannolikt ena alla väljare, och inte möta några hinder, varken parlamentariskt, eller annars. Men är NMR verkligen ”den stora faran” – när vi har andra extremister i Regeringens absoluta närhet, islamska extremister till exempel, eller extrempartier som hävdar att ”Män är djur” och annat…?

När blir vi äntligen av med Morgan ”Mollgan” Johansson – Regeringen Löfvéns i särklass barnsligaste minister ?

Inte ens Löfvén själv skulle gagnas av mer ”förbudspolitik”

 

Slutresultatet kan bli värre, än vad någon ens anar. Fortsätter man med runförbud, kulturförbud, förföljelse av oliktänkande och garanterat odemokratiska tendenser – något som den nuvarande expeditionsministären tycks vara mästare på – så är det till slut fara värt, att vi får samma situation som i Frankrike under ”Gilets Jaunes” eller ”De Gula Västarna” – och vill Regeringen Löfvén verkligen detta ?

Kom ihåg: Många hedningar i Sverige har redan deklarerat det klart, och rent ut. De kommer aldrig, aldrig att acceptera något förbud emot Tyr-runor, Torshammare eller sina religiösa och kulturella rättigheter. Fortsätter Regeringen åt detta håll, går den en farlig utveckling till mötes… Experterna har rått Morgan Johansson att ändra sig. Lagrådet har vädjat. Justitiekanslern har vädjat. Hovrätten för Nedre Norrland har sagt till, via sina domar. Folket har protesterat, och vädjat. Ändå fortsätter han – Varför ?

Redan har en hel del ”Gilets Jaunes” eller ”Gula Västar” också börjat synas till utanför den svenska Riksdagen… Vad händer år 2019 ?

För egen del anser jag att civil olydnad emot de nya förbudslagar man tänker införa, är det enda rätta. Jag förespråkar inte våld, och jag tar avstånd ifrån alla våldsamma protester, som i Frankrike. Detta har jag redan sagt och skrivit, så sent som i förra veckan. Men civil ohörsamhet, vägran att följa ”Mollgans” lagar – är ändå det rätta. Jag kommer själv fortsätta bära Tyr-runan, Torshammare, ja alltihop – svenska flaggan också, eftersom jag är svensk – även 2019 – och vill man sedan bötfälla mig eller kasta mig i fängelse för det – ja då kan man väl försöka…

Vi ger aldrig upp !

Vi hedningar i Sverige tänker aldrig acceptera någon sammanblandning med nazism eller rasism, och vi kommer att fortsätta bära våra symboler med stolthet och glädje – oavsett Morgan ”Mollgan” Johansson, oavsett den Regering, som Sveriges Riksdag redan avsatt i en demokratisk votering, men som ändå vägrar att lämna ifrån sig makten, och utlysa nyval…

Hedniska Tankars Runkurs (10) Is-runan

Is-runan eller Eis på gotiska och tyska, kommer av ett proto-germanskt Isaz och betyder förstås is. Den tecknas som ett rakt lodrätt streck, och är den enklaste att teckna av den äldre runradens alla runor. Runan is eller isa följer som den tionde runan i Utharken. Tio är ett numerologiskt ”svårt” tal, därför att man tidigt i historien – och i nästan alla kulturer – inte räknade med något decimalsystem, och heller inte tillskrev just talet tio någon större betydelse.

 I norden räknade man betydligt oftare i dussin, i åtta-tal, tretal och liknande, vilket vi ser även i det faktum att det går tolv tum på en fot, samt två gånger tolv timmar på ett dygn. Vi har tolv stjärntecken, och tolv månader, inte tio. Också runraden i sig är uppbyggd av tre aetter eller ätter, eller två tolv-tal som vi har sett, och detta är långtifrån någon tillfällighet. Den första aetten eller åttatalet slutade med Hagal-runan, och med Naud-runan och Is-runan passerar vi en motsvarighet till Ur (Naud) och hamnar sedan i den direkta motsvarigheten till Thursrunan, konfliktens och dualismens tvåtal – för i Is-runan har många sett dödsgudinnan Hels runa, eller en runa för Nifelheims rike av snö, is och köld samt dimma och dis – tyskans Nebel och Nifel är ju samma ord.

Nifelhelms köldrike och dess runa är särskilt aktuella, nu kring Alvablotets tid…

Den enda klassiska runtext, som nämner tio-talet (eller multiplar därav) är faktiskt Rökstenen i Östergötland, som talar om tjugo konungar, döda på slagfältet. ”Vilka tjugo konungar satt fyra vintrar på Själland, med fyra namn, födda åt fyra bröder. Fem Valke, Rådulfs söner, Fem Reidulf, Rågulvs söner, Fem Haisel, Hårds Söner, Fem Gunnmund, Björns söner.

Forskare har naturligtvis konstaterat det fullkomligt omöjliga i att hitta tjugo konungar av Danmark i grupper av fem, alla bröder och med samma namn, för några sådana personer har såklart aldrig existerat i verkligheten. Vad vi här har framför oss är en numerologisk gåta, som så många andra i Rökstenens hårt chiffrerade text, där inte bara siffran fyra utan också tal som nio, åtta och tolv ständigt återkommer i inskriften. Också Is-runor förekommer i Rökstenens 25-rad, vilket är avslöjande även det. Man har gissat, att Vämod, son av Varin, fadern som ristade Rökstenen till minne av sin döde son, ryms i denna gåta. ”Valke” är de fem valkiga fingrarna på hans högra hand, medan ”Rågulf” (eller ”Rågtjuven”) är namnet på den vänstra handen. ”Hård” är högerfoten, ”Gunnmund” eller ”Stridens makt” är vänsterfoten (man gör ju forfarande marsch-anträde med vänster fot främst) och de ”tjugo konungarna” är den döde sonens fingrar och tår…

Rökstenens Is-rune chiffer i dess 25:e rad ses här överst i bilden

Varken månader, veckodagar eller årets dagar är jämnt delbara med tio, och det framstår fortfarande som långt naturligare för oss människor att räkna med företeelser som fyra väderstreck, till exempel – trots att vi i och för sig har tio fingrar och tio tår. Hade vi inte det, kanske vi aldrig skapat något decimalsystem överhuvudtaget, utan som babylonier och andra räknat med multipler av siffran sex – och därmed också med dussin – som de gamla nordborna…

”Stadhagalder” för Is-runan i Armanen-systemet. Långt tidigare användes samma gester och poser för att kunna kommunicera med runor på långa avstånd

 

Talet tio är inte särskilt fruktbart, numerologiskt sett och kan bara ses som en produkt av två och fem, alltså tursarnas och dualismens och konfliktens tvåtal, multiplicerat med Ken-runans femtal, och om Ken nu står för meddelanden, kommunikation och budskap – så blir talet tio inga budskap, ingen kommunikation överhuvudtaget, eller kommunikationens raka motsats. Is runan multiplicerat med två, eller fyra gånger fem blir däremot tjugo, vattenrunan Laugs tal, vilket inte heller det är en slump, numerologiskt sett.

Isrunan har ofta kallats för en Hels eller Urds runa…

Is runan står inte bara för Nifelhel eller Hel själv, utan också döden, förstelning, stelhet, vinter och frånvaro av liv. Fortfarande ser vi hur vissa Riksdagspolitiker med Justitie- och Inrikesministern Morgan ”Mollgan” Johansson (S) hetsar och hatar emot all användning av runor, och i sin fullkomligt exempellösa barnslighet kräver ett totalförbud. Detta trots att Lagrådet och flera Hovrättsdomar klart tagit ställning emot det idiotiska förslag, som Justitieministern, likt en annan Heinrich Himmler, fortsätter att propsa på, helt i onödan.

Vad ska denna onödans, klåfingrighetens och PK-tänkets minister hitta på nästa gång ? Ska han förbjuda alla skolelever i Sverige att rita raka, lodräta streck på ett papper, eller vad ? Redan ett rakt streck är ju en IS-runa. Också upprättstående pilar finns i mängd, både i trafiken och överallt annars – och hur skall då vår Idiot till Inrikesminister lyckas med sitt förbud emot Tyr-runor ??

Vi HEDNINGAR och ASATROENDE kommer att FORTSÄTTA slå vakt om vårt kulturarv och ANVÄNDA TYR-RUNAN, OBEROENDE av vad någon halvtaskig expeditions-ministär tycker om det. INGEN Regering kan döma oss alla… !!

 

Frågan är väl om inte Is-runan bemäktigat sig hela det parlamentariska läget i Sverige, och kan stå som en bra symbol för det, i alla fall just nu, Oktober 2018. Samtliga politiska partiers relationer är totalt bottenfrusna. Hela det politiska samtalet är fullkomligt lamslaget, och ingen ny Regering har kunnat bildas efter det senaste valet. Om detta inte är ett exempel på Is-runans oerhörda makt över sinnena i Riksdagen, så vad är det då ? – jag bara frågar er, goda medborgare…

En tionde jag kan,
om från mitt gårdstun jag ser
häxor i rymden rida;
Då galdrar jag, så att vilse de far,
från sin hug därhemma
från sin hamn därhemma”

Så säger Oden själv i Hávamáls 155 strof, i min egen översättning – och även det norska runkvädet nämner Isrunans makt att förvilla, och föra människor vilse. Att tappa bort både hug och hamn, eller intellekt och känslor, gör häxorna till tomma kroppar, helt tömda på vett och förstånd – och

Ís kǫllum brú bræiða;
blindan þarf at læiða.

Den kalla isen blir en bred bro – men blinda tarvar man att leda” säger det Norska runkvädet från tidigt 1000-tal. Det stämmer ju också med vad vi alla kan se i den nordiska naturen om vintrarna. Isen bildar en mäktig bro över sjö och hav, men det är farligt att halka…

Många har tolkat is-runan mycket negativt, och kallat den en dödsruna, men den har också stått för struktur, ordnade förhållanden och fasta system i allmänhet, klarhet, militärisk disciplin, ordning och reda. Isen är inte för inte genomskinlig, och ett kristall-liknande väsen.

Edred Thorsson räknar isrunan som en symbol för självet, den egna individen, vilket möjligen kan vara av betydelse när man läser den ihop med andra runor. Samtidigt ingår is-runans raka stapel också som en beståndsdel i nästan alla tecken i runraden, och den blir på så sätt en naturlig bindruna, eftersom man inte kan undgå den. 

 

Isrunan verkar bindande på det som flyger och far alltför mycket, på lösa influenser och galna personer, skulle vi kunna säga, och hjälper väl förmodligen även emot löst snack och förtal, då runan kan sägas stå för intellektets och förnuftets klara kyla. Också Freja Ashwynn har betonat, att Isa på så sätt kan vara en bevarande och upprätthållande kraft, men skriver ingenting om att Is-runan – om hon följer sitt eget schema – borde vara ägnad Verdandi eller det kommande som den tredje och sista Nornan, framtidens Norna. Kanske är Verdandi också den som gör slut på nuets eller tidens diskussioner, och som pekar på det evigt bestående, ifall man vågar sig på en något djärv och ovetenskaplig tolkning.

Tyska Runmagiker och Holländare som Jan Fries har betonat att Eis har samma ordrot som Isarn, alltså ”Eisen” eller järn på tyska, och att siarn på forngermanska kan ha gett upphov till ett senare ”ising” för vapen, eggjärn, försvar, hårt föremål. Det engelska runpoemet prisar isens skönhet, medan det norska kallar isen ”en bred bro, varöver den blinde måste ledas” – en annan hänsyftning på intellektets roll. Ett isländskt runpoem, slutligen, kallar isen bäckens bark och vågens tak, samt ”glaciés jöfurr” på en blandning av Norröna och latin, alltså ”hästars is” – något som är svårt för ryttare att ta sig över – allt kanske tecken på isrunans bestående natur. Slutligen tror jag själv också, att isrunan kan ha stor betydelse för sådan skapande konst, som avses bli bestående, eller för stavar, som man sätter för evig tid och för framtiden i sig, och därmed kanske också uppbyggnad och byggnadsarbeten. En lodrät stötta behöver inte bara vara en nidstång, utan också en bjälke eller en stolpe, på vilket mycket annat eller ett helt hus vilar, och sålunda kan isrunan ha sin dolda betydelse i magiskt arbete.