FOLKLIG PROTEST i Vetlanda

Från Vetlanda – samma ort där sju etniskt svenska män nyligen höggs ned på öppen gata av en Allah-Akbar skrikande Afghansk islamist – vars gärningar mystiskt nog inte rubricerades som ”hets mot folkgrupp” rapporteras nu om ett nytt dåd. Någon lade ett avhugget huvud av en vildsvin på en Koran, och lämnade denna konstnärliga installation på en parkeringsplats i närheten av den fanatiskt religiösa Smålandsorten.

Men nu blev det genast klassat som ”hets” trots att Koraner inte är någon folkgrupp, och muslimer heller inte är det, eftersom de inte uppvisar några etniska kännetecken som grupp överhuvudtaget – de har ju sitt ursprung i många olika folkgrupper och världsdelar. Hur opartisk är egentligen den svenska polisen, i Vetlanda och på andra håll ??

För mig som sann djurvän, råder det ingen som helst tvekan om att det stackars oskyldiga Vildsvinet blivit svårt förnedrat, till följd av beröringen med Koranen.

Inget Vildsvin har någonsin i skrift uppmanat till mord eller våld, men det har Koranen gjort – mer än hundra gånger !

Borde man inte anmäla de skyldiga för ”hets mot oskyldigt djur” eller kanske djurplågeri istället ? Vildsvin är för det mesta helt fredliga och oskyldiga varelser, som inte går till anfall, om inte de blivit retade eller anfallna av människor och hundar först, och däri ligger kanske ursprunget till den folkliga protest-aktion som vi nu fått se.

Samtidigt har man inte bestraffat gärningsmannen bakom det senaste islamistiska illdådet, trots att det varit tydligt riktat emot etniska svenskar. Vem är det då egentligen, som ”hetsar” emot vem ??

Den kvinnliga journalisten Katerina Janouch, rapporterar såhär om konflikten i Vetlanda, och Löfvén-regimens hantering av densamma:

Smålandspolisen mobiliserar och har kallat in förstärkning för att rusta sig mot den kanske allvarligaste våldsvåg som bibelbältet hittills skådat.
Den utlösande incidenten var ett vilsegånget vildsvin som verkar ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt, varpå det drabbades av allvarliga stickskador. Skadorna på vildsvinets hals var omfattande (dock tycks resten av kroppen ha klarat sig, något som lyfts fram som en positiv faktor av Vetlandas socialdemokratiska majoritet). På en parkeringsplats har den stickskadade vildsvinsdelen placerats på en helig skrift. Detta har sänt chockvågor genom rikstäckande media. I synnerhet SVT rapporterar upprört om den värdegrundsstörande incidenten och kan avslöja att en anmälan om hets mot folkgrupp har upprättats, helt i enlighet med de nya hädelselagar som nu trumfar svensk grundlag och som klubbats igenom som ett led i ökad religionsfrihet.
Parkeringsplatsen har spärrats av och en specialistgrupp arbetar nu dag och natt för att få fast de misstänkta gärningshenen. ”Vad kan hända härnäst? En punkterad get som lägger sig på en Talmud? Ett får som tror att Bibeln är ett liggunderlag? Man vet aldrig var detta kan sluta” rasar Seth Anusson, facklig politisk ombudsman på Socialdemokraterna. ”Vi måste försöka kroka arm alla partier i Vetlanda och visa att det här inte är okej!”
Den heliga skriften har förts i säkerhet och vistas nu på hemlig ort i väntan på utredning. En sakkunnig har inkallats för att slå fast vilka folkgrupper det rör sig om som drabbats av hets, då det inte är riktigt klargjort. Därför förlängs nu också de trygghetsskapande åtgärderna i Vetlanda med hjälp av piketpolis från Nässjö.
Småstök i form av grupper som drabbar samman på gator och torg, knivöverfall samt uppgörelser (troligen mellan missnöjda pensionärer med etniskt svenska namn, som slåss om rabattkuponger på Willys) är bara käbbel, för att citera statsministern. Expertgruppen Expo har slagit upp ett provisoriskt tält mitt på stora torget i Vetlanda och där placerat extremistexperten Daniel Poohl, som arbetar febrilt för att stävja det högerextrema våld som skakar den lilla idyllen. De grisiga konflikterna måste stoppas!
SÅDAN ÄR SÄRIMNER ! Stöd Hedendomen !!

Eskapister lanserar Asatroget rollspel

Rollspelande, eskapism och valhänt konstruerade verkligheter är ingenting för mig, eftersom jag har fullt upp med att leva i den existerande verkligheten, som den de facto ser ut – låt vara att den ibland inte är särskilt rolig. Men ändå är det väl ofrånkomligt att ett svenskt alternativförlag till slut lanserar ett Rollspel med motiv från Nordisk Mytologi, vilket de förmodligen inte borde ha gjort. Produkten har för två dagar sedan blivit noggrant recenserad av likasinnade, och befinner sig redan ute på marknaden.

Ingenting för seriösa Asatroende, men fyller kanske sin funktion för den obildade ungdomen…

Liksom av en ren händelse lanserar ”Det Goda Samhällets” redaktion – som uppenbarligen brukar läsa mina krior – dagen efter detta spel blivit omnämnt på nätet en liten artikel, som nämner att ingen mindre än den så kände Mr James Kirkup från the Social Market Foundation i London UK minsann hävdar att han inte hade nått en såpass hög post inom näringslivet som idag, ifall han inte förnött och försuttit hela sin ungdom med att spela Dungeons & Dragons, vilket alltså då skall vara någotslags bevis för rollspelandets allmänna förträfflighet, och att man via dem genast skulle lära sig allt av verklig historia, religion eller politik i vår egen värld.

Tillåt mig hånskratta, och det med eftertryck.

Förvisso kan brädspel, rollspel eller någon annan typ av strategiska spel lära en mångt och mycket, men bara om det sker under en tillräckligt ansvarsfull och medveten ledning, för så är det med all pedagogik. Alla personer som gått Karlberg blir inte stora fältherrar. Alla personer som gått på Bröderna Påhlmans Handelsinstitut blir inte rekordsäljare. Alla personer som läst Koranen eller Bibeln blir inte mönstermedborgare för det, och heller inga godare människor precis, utan snarare tvärtom – ifall man nu inte marinerar dem i ketchup.

Fantasy-rollspel, dum vulgärkultur och populärkultur i stil med ”Game of Thrones”, HBO Vikings, historieförfalskande och kulturförvridande tv-serier av typen ”The Last Kingdom” är inte alls så nyskapande, och lär inte ut någonting alls, skulle jag vilja hävda, utom social kompetens åt ett antal finniga tonåringar, vars nördighet annars helt skulle kunna ta överhanden, och helt avskilja dem från det övriga samhället in i ett slags spelmissbruk, särskilt nu i Corona-tider.

Men – för all del, för all del.. kanhända skall jag försöka uppamma en del intresse för detta nya rollspel, liksom jag uppammat intresse för en del musik, jag recenserat häromsistens.

Skaparna av detta spel verkar ha haft en ärlig avsikt att lära ut grunddragen i den Nordiska gudaläran, samt varje väsentlig gudomlighets egenskaper, karaktärsdrag och dyrkan, och det är kanske vackert så. Man har haft ambitionen att göra pengar på ett oskyldigt tidsfördriv för små sällskap, och skapa ett slags enkel underhållning för regniga dagar som du och dina vänner kan sköta alldeles själv, om ni bara är i halvvuxen ålder, och befinner er någonstans emellan barndom och yrkesliv, samt inte har något bättre för er.

Så har väl historieberättande fungerat i alla tider, mer eller mindre – och att man nu har ett slags spelmetodik, enkla tärningskast i form av tre stycken sexsidiga tärningar (ja, ni vet väl att ”rollspelsmaffian” alltsedan 1980-talets glansdagar tycker om sina fem platonska kroppar – det finns ju inga andra än dessa fem, eftersom det är en matematisk omöjlighet ) och någotslags ramberättelse att utgå ifrån, gör kanske inte det hela sämre.

Men där spårar det hela ur, och det spårar ur fullständigt. Man låter spelarna nyuppfinna helt andra gudamakter och mytologiska gestalter än dem vi är vana vid, förändrar och gör våld på en hel kultur, och låter den utveckla sig på ett tämligen groteskt sätt – som sagda tonårings-publik, som väl är tänkta att spela spelet, väl förr eller senare kommer förväxla med den verkliga mytologin eller historien.

Asatron innehåller inga ”Sigborg” eller ”Jorhild” eller andra, i verkligheten aldrig existerande, slumpvis konstruerade gudinnenamn, inga ”hantverksgudar” men väl en Völund Smed.

Alltså – jag vet inte hur många fullkomligt okunniga amerikaner och anglosaxiskt belastade personer jag mött, som på allvar tror att ”Frejas son heter Blitzen” eftersom de lärt sig detta i ett eller annat idiotiskt dataspel på nätet eller under lika idiotiskt rollspelande utan ansvar, när det i själva verket förhåller sig så att den enda varelse, som i sinnevärlden haft just det namnet, är en av Jultomtens eller Santa Claus renar i en eller annan vida spridd amerikansk julsång, som inte har ett enda förbannat dugg med Nordisk Mytologi eller Nordisk kultur att göra.

 

Trivialisering, ”Gullifiering” och Kommersialisering enligt Populär-kulturellt recept – ett sätt att förstöra en kulturkrets – inifrån !

Jag vet heller inte hur många idiotiska kvinnor nära trettio jag mött, som gett ifrån sig fullständigt apelkastade utrop i stil med ”puss på nosen från min kisse Oden” bara för att deras respektive kattskrällen förlorat ett öga, och sedan i sin inbilskhet trott, att de skulle vara lämpligt material för Samfundet Särimner eller Nordiska Asa Samfundet efter den sortens tilltal och anrop.

Jag har svarat dem ungefär följande: ”Jaha, så du tilltalar allvarligt troende muslimer genom att jubla ”Kom och hälsa på min HUND MOHAMMED !” eller döper din halvdebile och svårt drägglande kusin till ”Jesus kristus” och tar med honom till första bästa prästseminarium…

Risken med konstruerade verkligheter, och i och för sig utmärkta spel, är att de blir en smula för verkliga för deltagarna själva, och att de går för långt i sin självpåtagna kreativitet som skapare. De skulle förmodligen med större vinst ägna sig åt att skriva romaner och noveller, eller förestå företagsevent, kick-offer eller något opinionsinstut, tror jag – och där förverkliga sina planer, snarare än att plåga oss andra med sitt spelnörderi..

Tänk också på vad jag sade så sent som igår, om Jim Lyngvilds uttalande om populär- samt vulgärkultur, samt dess chanser att överleva i framtiden. Förr eller senare kommer även de mest inbitna rollspelsnördar inse, att deras eget vederstyggliga rådbråkande av de nordiska myterna inte är värt något, och att det inte lönar sig att tro, att deras egna omdiktningar tillför några som helst eviga sanningar, lika lite som denna blogg eller all dagstidningsjournalistik är någon evig sanning.

Allt sådant är adiaforiskt till sin natur, och redan av arkiv-rubrikerna till denna blogg, kan ni lära er vad ordet ”Adiafora” betyder – om ni inte visste det förut.

Vid 17 års ålder brände jag själv upp mina Dungeons & Dragons böcker hellre än att sälja dem, mina hexagonala kartor över hela världar, mina dyra speltärningar i plast och alltsammans. Jag gjorde en väldig autodafé och en fördömelsens renande eld på bakgården till det radhus jag då bebodde – i mina nu fjärran ynglingaår – och året därpå ryckte jag in i armén, som jag därefter aldrig lämnat.

 

Jag råder er till att göra detsamma. Förliten eder icke på charlataner, dumbommar, fornsedare eller rollspelare, det säger jag er, o ni hedna och ludna !

 

Dåliga böcker, rollspelslitteratur, Biblar och Koraner förtjänar bara att brännas !