Dygd och Odygd

Mina läsare i Ryssland och Vitryssland är tydligen fortfarande med mig, och tar troget del av varje litet bloggginlägg jag skriver, ungefär som om de trodde att inläggen skulle utgöra en rapport av något slag. Ni misstar er alldeles gruvligt, kära läsare i Minsk och Moskva – även om jag ser er som trogna vänner och följare numera. Gårdagens inlägg tycks ha piggat upp er högst väsentligt, eftersom en av er tydligen lagt in en ryskspråkig annons av typen ”tjäna pengar på att arbeta hemifrån” i ett och annat kommentarsfält till denna sajt. Det är visserligen sant att en hel del av det jag skriver kanske är en spegel av det svenska samhället; på sitt sätt och om man förstår att ”läsa mellan raderna” men som alla vet har jag knappast några kommersiella – eller mer långtgående – politiska intressen. Å andra sidan – ni har följt mig troget i över 4 långa år – för så länge har jag bloggat här, och ni snappar upp varje liten tillfällig idéassociation, varje liten kommentar; precis som om ni förväntade er att finna något alldeles djupt, meningsfullt och sant och äkta i den.

Ni ska veta en sak, och det är helt enkelt den, att jag tycker bättre om er än en del av mina landsmän, och i synnerhet en hel del amerikaner. Denna bråkiga, oborstade, till idioti förfallna bråkiga skara, som läser mig som fan läser bibeln, dvs baklänges och bakfram, utan att förstå vad jag syftar på.

Var har nu alla mina medborgerliga dygder, som Förnuft, Anständighetskänsla och respekt för Yttrandefriheten tagit vägen ? Jag vet ju att jag hade dem vid mitt skrivbord, så sent som igår…

Men – jag kan försäkra er, kära vänner och kollegor på andra sidan östersjön, att jag inte är någon Alexander Navalny, precis. Bloggar är ett mycket dåligt sätt att styra ett land, och låt mig bara säga det först som sist – och det kommer ur djupet av mitt hjärta,

з глыбіні майго сэрца

att jag inte alls tycker om den där Navalny – eftersom jag inte gillar hans metoder. Medborgarna i en del grannländer kanske gör rätt i att protestera emot korruption, sant nog – men detta borde inte behöva resultera i någotslags stämning av allmänt uppror, eller protester emot Presidenten – som för det första inte kan göras ensamt ansvarig för en hel kontinent, och alla frågor som berör denna. Ryssland är en stor nation, och Vitryssland i realiteten bara en satellitstat, en del av dess maktområde. En del av mina tidigare krönikor, typ ”En Freja för Två-funktionen” samt 2014 års artiklar om Femen och närbesläktade konstiga rörelser österut – vars verksamhet numera så gott som helt upphört, och därför saknar all politisk eller diplomatisk betydelse – och inte minst det roliga lilla inlägget om ”Nallebombningen” av Vitryssland, utförd av en svensk reklambyrå 2013 – kan sannerligen ha dragit till sig en del Vitryskt intresse, och jag har därför haft mina trogna läsare österut sedan dess.

Just nu verkar de mycket aktiva, vad det nu kan bero på…

Ifall ni vill köpslå, ryska vänner så föreslår jag att vi håller oss till status quo, ceteris paribus. Jag skriver inget om er, trots att jag vet vilka ni är och exakt var ni sitter sedan länge, för även jag kan spåra IP nummer och annat, så snart ni besöker denna sida. Behåll er president, och era Iskender-missiler – ännu en hänsyftning på begreppet Alexander – och förfall inte till någon odygd. Ämnena som behandlas här kan knappast vara av något större värde för er, och just nu förbereder vi oss som ni också måste göra för Kupala, Kupalo, Kupale,  den stora Midsommarfesten.

I själ och hjärta är ni ju Hedningar som vi, Nordbor och Asatroende. Ni är slaviska hedningar, visserligen, och ni dyrkar er Svarog, Dazbog och Perun, alldeles som vi dyrkar Tyr, Frej och Tor, i nyss nämnd ordning, för dessa gudar hos er motsvarar faktiskt och de facto de jag nu nämnde av våra. Och vi är ändå Indoeuropéer allihop, med en gemensam historia och i mycket gemensamma förfäder.

Låt oss då erkänna det pinsamt uppenbara, ta till vara våra gamla hedniska dygder – de finns här ännu, långt borta på landsbygden – och undfly städerna, vrålen, den ointelligenta ”Mångkulturen”, presidenter och protester.

För egen del är jag trött på bra mycket i det land, som omger mig. Frånsett er Navalny, er Zhirinovsky – som skall vara ledare av det Liberala partiet i Ryssland, vilket säger en hel del – han är ungefär lika liberal som vår Dagens Nyheter, den lögnaktiga floskeltidningen – bara ”låtsasliberal” med andra ord – så har ni en del bra saker i era respektive länder. Er Putin, och avsaknaden av sk ”Mångkultur” för sådant har ni möjligen i storstäderna, men ute på landsbygden saknar ni allt sådant.

Det vore allt bra synd, om vi för någraa vildhjärnors skull åter skulle komma att bekriga varandra, och till slut kommer nog även ni inse, var ni hittar en sundare politik och var ni har era verkliga vänner.

Time will tell – okända läsare. Jag tror nog, att vi får en mycket intressant höst framför oss, och snart nog får jag väl se, vad ni tänkt att hitta på då.

Jag och mina många bröder kommer att vänta på er, och som jag redan förklarat, anser vi även vaksamheten och medborgarsinnet för en dygd. Lustigt nog hävdar också er President i dagarna samma sak, och det är därför jag tycker om honom. En svensk Vladimir Vladimirovitj vore inte så illa, men nu blev han född på er sida Östersjön, vilket är oss till stor skada och omak.

Om en Asatrogen blogg från Serbien

Häromdagen hittade jag en mycket bra blogg om Asatro från Serbien av alla platser – den är informativt skriven och håller sig till vedertagna och allmänt kända fakta om ämnet, och ägnar sig inte åt spekulationer och ”fornsederi”. Den har nu också kommit ut på sin okände utgivares hemspråk, och fyller säkert sin funktion, eftersom jag tror att det finns lite skrivet om Asatron i just Serbien, vilket förresten är föga förvånande, även om man förstås har sin egen slaviska hedendom där också.

kupala-6Visste ni att både Serber och Svenskar firar Midsommar ?

Det fanns en tid för inte så länge sedan – under 1990-talet och Balkankrigen – när svenskar och serber fick möta varandra i strid. Mina kamrater slogs också mot Serberna, och deras armé, som jag skrivit för er, och berättat om. Men själv har jag arbetat också tillsammans med serbiska officerare från samma armé, och ett mer demokratiskt Serbien. Och det förflutna – och dess många fasor – är nu för min del glömt. Var och en, som är intresserad av Asatro, och som har något att säga om ämnet, är ändå en okänd vän, långt borta – om kanske inte en bror, så i alla fall.  Kriget är slut, och freden har kommit. Låt oss hoppas, att det ännu i många år kan förhålla sig just så, och att vi får fortsätta ha fred i vårt Europa.

I Ukraina, däremot – råder ännu en annan politisk situation, på grund av Ryssland och ryska ledares handlande, men det kan vi ta en annan gång.

Den okände Serbiske utgivaren skriver om Vikingars humor, och förutom det om Asatron som en krigarreligion – för i Serbien, olikt i det av PK-hets dominerade Sverige, kan man faktiskt erkänna att det trots allt är så, oaktat tron också på sommarens och skördens makter – alltså Vanerna – som dock inte skall överbetonas. Tillvaron innehåller det goda, så väl som det mindre goda, och konflikter och disharmoni är en del av den. verkligt dåligt, däremot, kan endast brist på kommunikation och brist på ärlighet vara.

Ett annat aktuellt ämne – med tanke på hur diverse ”fornsedare” vill förvrida odens-gestalten här i Sverige – är detta med sejd, och vad det kan få för konsekvenser. Även här har den okände, serbiske utgivaren bidragit med en bra och förståndigt skriven text. Nutiden må ha skilt oss från de slaviska folken, men vårt arv och kulturerna kan göra så att vi förenas…

novo torta

Från ett Asatroget sommarbröllop, någonstans i Serbien…