Växande Rasism mot Nordbor i USA

Medan varje form av beklagande från Regeringen Löfvén – vars Statsminister ju sagt att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därför stillatigande accepterar vansinnesdåd, mord på öppen gata, våldtäkter på obeslöjade kvinnor och rena terror-dåd – saknas efter gårdagens våld, som upprört människor över hela Europa, så kommer också illavarslande nyheter från Trumpilandia, eller som det ibland fortfarande kallas – USA.

I början av den här månaden proklamerade President Donald Trump ”Leif Eriksson Day” eller 9 Oktober som en Nationell Helgdag för hela USA. Det skedde med orden:

”I call upon all Americans to celebrate the contributions of Nordic Americans to our Nation with appropriate ceremonies, activities, and programs.”

Leif Eriksson och Nordborna upptäckte ju Amerika hundratals år före de kristna och Columbus, och den Nordiska invandringen har även efter skapandet av USA betytt mycket för hela Amerika, men omedelbart efter ceremonin, angreps arrangemanget av hatiska vänsterliberala, yrkes-demonstranter inom ”Black lives matter” (en svårt rasistisk och anti-vit rörelse som tyvärr etablerat sig också här i Sverige) och blev föremål för de allra mest groteska anklagelser.

Vi bör ära dem, som äras bör..

Till skillnad från under Columbus, fortsatte Vikingarnas besök på den Nordamerikanska kontinenten inte med några utrotningskrig eller någon fientlig kolonisation, men fortsatte för det mesta i bästa sämja, vilket Grönlandssagorna också konfirmerar. Ändå har hela debatten om minnesdagens instiftande fullständigt urartat, till följd av okunniga nutidsamerikaner, som inte försummar något tillfälle att saklöst angripa Nordbor, Skandinaver och alla med Nordisk eller ”vit” härkomst.

Att hylla sitt eget Nordiska ursprung, skulle nu plötsligt vara liktydigt med ”rasism” enligt dessa sjuka belackare. Tendensen blir ännu tydligare, när man ser till hur en konstlad kontrovers runt Asatru Folk Assembly (en av flera Asatrogna grupper i USA, som inte alltid har så mycket med Europeisk eller Nordisk Asatro att göra) och deras försök att skapa ett tredje nationellt Gudahov kallat BaldursHof i de gamla svenskbygderna i Minnesota, där det fortfarande finns en mycket stor och talrik grupp Nordiska invandrare.

Kontroverserna började när AFA ville köpa en nedlagd Lutheransk kyrka på huvudgatan i Murdock, en liten stad med några hundratal invånare. Vänsterliberaler från andra delar av Minnesota – som inte alls bodde i staden, och som inte ens sett den förfallna kyrkan, som lokalt betecknats som ”an eye-sore” – började genast bråka, och hotade lokalbefolkningen med att Yrkes-demonstranter från andra delar av USA, BLM och den sk ”anti-fa” rörelsen skulle komma in och ställa till kravaller, bråk och våld – precis som vi sett från städer runtom i USA hela denna sommar och höst.

Ett ”stormöte” eller en lokal hearing har hållits, vilket brukar vara ”det vanliga” i amerikanska småstäder, när någon stadsplane-fråga skall dryftas. Mötet samlade högst 50 personer, men typiskt nog var det bara AFA:s mest högljudda kritiker som gick dit.  Asatru Folk Assembly tillåter bara personer med Germanskt eller Nordiskt ursprung bland sina medlemmar, och har därför kallats för ”hat grupp” eller ”rasister” – men ÄR de egentligen det ?

Man kan jämföra med den mäktiga Sabuni-klanen i Sverige, som tillvältrat sig ledarskapet inom både det Liberala partiet och ”Afro-Svenska Riksförbundet” som det kallas – den organisation, som varit den ledande bakom de försök till kravaller och våldsamma demonstrationer som vi fått se, också i vårt land.

”Afrosvenskarnas Riksförbund” tillåter inte några vita bland sina medlemmar. Är de då en rasistisk organisation ?

Vidare: Liberalernas kvinnoförbund tillåter bara kvinnor som medlemmar, inte ens Tönt Vestiter, Tant Vestit eller någon Trams Vestit får vara med. Är de då en rasistisk organisation ?

Inte heller Liberalerna Ungdomsförbund i Sverige tillåter 50-åringar att vara med, till exempel – eftersom de ju inte är några ungdomar längre. Är de då en rasistisk organisation ?

Ja, man kan fråga sig vad detta oerhörda hat emot Nordbor och Skandinaver egentligen beror på. Varför får just Nordborna eller Svenskättlingarna i Minnesota inte ha en organisation för vad de kallar Asatro, om de nu vill ha det ? Förvisso har det förekommit, att en eller några medlemmar i AFA varit medlemmar i andra konstifika amerikanska organisationer typ Ku Klux Klan och liknande – men dessa är just KRISTNA organisationer inom den kristna högern i USA, och man kan knappast döma ut ett helt samfund med över 500 medlemmar state-wide bara på den grunden. AFA må förbli kontroversiellt – i vissa liberala kretsar – men vad har de egentligen GJORT om är så hemskt eller rasistiskt, eller som skulle diskvalificera dem från det nu famösa ”Kyrkköpet” i Murdock Minnesota ? Jämfört med islams och kristendomens utövare, är de fåtaliga asatrogna i USA en mycket fredlig skara.

Det verkar vara en fråga, som inte ens deras lokala kritiker kan svara på. Dessutom har AFA lovat, att altartavla, kristna kors och andra kristna utsmyckningar skall doneras till andra kristna kyrkor i grannskapet, under pietetsfulla former, och inte ens de allra mest extrema högerkristna i USA torde därför känna någon anledning till oro.

För övrigt finns Asatru Folk Assembly sedan ett par år tillbaka också rikligt representerat här i Sverige, och om det samfundet har jag personligen inte hört annat än gott. De har inte begått några som helst kontroversiella handlingar av något slag, vad jag kan se, ej heller haft några synbara ”rötägg” bland sina medlemmar.

De har kort sagt skött sig betydligt bättre, än bråkmakarna, knarkarna och de kriminella utövarna av sk ”Forn sed” som de flesta av oss seriösa utövare av Asatro inte vill ha något att göra med.

Foto från ett av AFA:s blot i Sverige. Upphovsman: Magnus Oskarsson

 

 

 

Leif Erikssons Dag passeras

I onsdags var det Leif Erikssons dag, en dag som under en mer lyckosam President än den USA har just nu faktiskt blev officiell helgdag i Amerika år 2009. Om detta kan den frihetliga och svensksinnade sajten Allmogen ge besked, och jag rekommenderar vad som står att läsa där för alla intresserade Det är viktigt att komma ihåg att Nordmännens resor till den amerikanska kontinenten inte var några små företag, genomförda av enskilda skepp med bara en handfull mans besättning. Nej, så var det inte. Enligt de historiska källor vi har kvar, och enligt vad arkeologiska fynd har bekräftat, så var redan Thorfinn Karlsefnis resa bedriven med tre stora skepp och 160 man, står det i hävderna.

Christian Kroghs tavla ”Leif Erikson opdager Amerika” från år 1893

Vi vet från utgrävningar på L’Anse aux Meadowes på Newfoundlands norra spets att syftet var att anlägga permanenta baser och kolonier på den nya kontinenten, och det gör man inte genom blott och bart en enstaka rekognocering. Och Thorfinn Karlsefni seglade enligt sagan tre dagar rakt ut i havet innan han fann Vinland – det vill säga från Grönlands sydspets och tvärs över öppet hav, inte den försiktigare kustvägen över Markland och Helluland, som Leif den lycklige.

För att göra en sådan sak, måste Thorfinn haft mycket goda navigeringhjälpmedel, eftersom man oftast bara kan se som mest 50 sjömil eller mycket mindre i dessa farvatten sommartid. Bara en eller två graders avvikelse ur kurs skulle fått honom att missa Newfoundland eller Amerika helt och hållet, men nu navigerade han som vi alla vet helt rätt. Försök själva sen navigera med en styråra av trä, stjärnor och solarsteinn till hjälp, och ni ska se vilka män Thorfinn och Leif var, ack ni ludna och hedna – och kunna förstå deras skicklighet…

Det medeltida Europa mindes dessa mäns färder, och kunde aldrig återskapa något liknande på minst 400 år. Så långt efter var kristenheten. Men de medeltida kartografer och geografer som bearbetade sagorna, missuppfattade väldigt mycket, och lade till än mer, som inte fanns i den riktiga geografin.

Under mitt senaste besök i London köpte jag ”The Phantom Atlas”, signerad av författaren Edward-Brooke Hitching, som gjort klassisk geografi och kartografi begriplig för alla och envar. han berättar om två stycken Grönland, som faktiskt fanns på 1600-talets kartor, minst fem andra öar i Nordatlanten och drömda, aldrig skådade länder än de Leif upptäckte på riktigt, samt Olaus Magnus ”Charta Marina” som också säljs i vältryckt kopia genom sajten ”Allmogen” och som ni kan köpa där – varför inte i Julklapp…