Silverskatt i Viggbyholm hittad – pusselbit i Attundalands bebyggelsemönster..

Sist jag alls nämnde sajten ”Arkeologerna” – som är en firma inom uppdragsarkeologi och inget annat – eller Svensk Arkeologisk Forskning överhuvudtaget, handlade det bland annat om en begraven hund i Sölvesborg – antalet hundbegravningar inom Riket, eller sakförhållanden som borde undersökas – inte bara i form av arkeologiska utredningar – är ju som bekant legio nuförtiden.

Men – alltnog – nu har landets ledande firma inom uppdragsarkeologins exklusiva fält hittat en hel silverskatt i Viggbyholm, Täby av alla platser. Vi kan bara hoppas, att fynden blir väl omhändertagna även efter det att dokumentationen är färdigställd, och Arkeologerna själva dragit vidare emot nya djärva mål, ty vi minns hur det gick med Torshammar-ringarna eller ”Amulettringarna” som de kristna senare ville kalla dem – de var ju också från Attundaland.  Under en viss Alica Bah Kunkes tid som Kulturminister i Sverige, hände det ju påfallande ofta att fornfynd, som hade med Asatro och Vikingatid att göra, systematiskt förstördes och gick direkt till metallåtervinningen – något som till och med Svenska Dagbladet uppmärksammade – den gången…anno 2017

Viggbyholms höghus skymtar i bakgrunden – för den som har lokalkännedom, är det lätt att räkna ut var utgrävningsplatsen låg, men inte ligger.. (Källa: Arkeologerna)

Utgrävningen genomfördes för hela ett år sedan. Det är viktigt att inte publicera arkeologiska nyheter för snabbt – rena säkerhetsskäl, eller förhöjd risk för plundring och rovgrävningar av diverse Sverigefientliga individer är tyvärr en påtaglig risk nuförtiden, särskilt i vissa storstadsområden – kombinerat med krav på allsidiga undersökningar, preparering, konservering och noggrann dokumentation av resultat, gör att hela nyhets-kedjan blir fördröjd.

Man har nu funnit en sk deponi från 1000-talet, bestående av bland annat inte mindre än åtta stora halsringar av lödigt silver, och 12 mynthängen – varav fem Dirhemer – en ren spottstyver jämfört med hur mycket myntat silver som hittats i enstaka skattfynd på Gotland – samt ett mynt från Rouen, i 900-talets Normandie. Alltsammans små, men viktiga pusselbitar, som inte säger så mycket var för sig eller som ett enstaka deponi-fynd betraktat, men något som måste ses i sitt större sammanhang, tillsammans med andra större byar, gårdstun och bebyggelseplatser i området.

Delar av silverskatten från Viggbyholm – Från fäder har den kommit – Till söner skall den gå  – och låt oss hoppas att den hamnar på ett museum, där fynd av den här kvaliteten hör hemma !

Boplatsen vid Viggbyholm hade alldeles uppenbart kontakter både i Västerled och Österled, och man kan minnas den gamle hävdatecknaren Ibn Fadhlan, som i sin berömda ”Risala” om Väringarnas vistelse vid Volga-Bulgar skriver, att en enstaka Dirhem, eller en grön glaspärla av samma värde (också glaspärlor anträffades i fyndet från Viggbyholm, men det står inget om deras färg – ordet för ”grön” på arabiska har flera bibetydelser) var en vanlig gåva för en man att ge till sin hustru – om han inte var mera betydande, för då kunde han i Österled köpa halskedjor av guld till hustrun, som hade flera tusen Dirhemers värde, och ofta kunde man se kvinnor, som hade minst 4 eller 5 sådana kedjor runt halsen.  Tyvärr har Ibn Fadhlans text ofta blivit förvanskad, förkortad och felöversatt i svenska skolböcker och populärhistoriska verk, men 1 Dirham var lika med ungefär tre gram lödigt silver, eller tre penningar på Vikingatiden – alltså var 1000 Dirhemer lika med ungefär 5,20 Mark silver – och för det kunde du köpa fem ridhästar, eller en större gård – 4-5 halskedjor av samma värde, var 4-5 stora gårdar, eller en hel by i Attundaland, som ännu består.

Låt oss värna våra fäders land, och berättelsen om de som levat här före ossmånga vill förstöra och skada vår historia – men vi i Attundaland ger inte upp !

 

Huvudstaden HEDNAS snabbare än man trott… Lokaltidningar rapporterar

Lokaltidningen ”Mitt I” rapporterade igår om hur den ”Svenska” Kyrkan – som rätteligen borde kallas den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, då den inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat – Statskyrkan upplöstes ju redan år 2000, dvs för två decennier sedan – hela tiden tappar medlemmar i vår huvudstadsregion. Väsentliga delar av huvudstaden i Sverige har redan hednats, och alltmera hedniskt blir det i Stockholm så småningom…

DETTA är framtidens tecken – och i det tecknet skall vi SEGRA !

I Engelbreks församling på Östermalm är redan majoriteten HEDNINGAR. I Innerstan som helhet finns det nu bara 54 % kristna, medan nedre Östermalm eller Hedvig Eleonora församling fortfarande har 64 % kristna, och lika gärna kan undvikas av var innerstadsflanör. Siffrorna för innerstaden är nu signifikant lägre än för länet och landet, och man vet att med stigande utbildning, ratar folk helt den kristna religionen.

I Vällingby fanns en solid hednisk majoritet redan för fem år sedan, och även i Bromma och Västerort hednar befolkningen sig i aldrig tidigare skådad takt. Svenskarna ”hoppar strömhopp” från den ”Svenska” Kyrkan, och vill inte mer ha med den att göra – en klar reaktion på dess ökade politisering under senare år.  I Bromma finns nu bara 53 % kristna, och i Vällingby är andelen nere under 39 % vilket visar hur framtiden kommer att bli.

I Solna finns bara 42 % kristna, och i Sundbyberg endast omkring 41 %. Där finns en solid hednisk majoritetsbefolkning sedan länge, och även om lokaltidningen inte vågar skriva det, är det likadant i Upplands Väsby, Upplands-Bro, Järfälla med flera kommuner. Snart TAR VI ÖVER de gamla kyrkorna i det här länet, och GÖR OM DEM TILL ASATROGNA GUDAHOV…

”Goder afton, goder afton både herre och fru – Vi önskar eder alla en jesus-fri Jul !”