Tylö Jungfru – en Harg för Mardöll eller Freja ?

På Tylön utanför Halmstad i Halland står Tylajungfrun, ett mystiskt sjömärke, som numera är fornminnesmärkt enligt Länsstyrelsen i Hallands Län. Ingen vet dess ålder, men sannolikt är det från Vikingatid eller ännu längre tillbaka, och man kan jämföra med det mer berömda monumentet vid Rödstens gård i Östergötland, en kultplats helgad åt Frej.

Arkeologer har ansett att runda stenblock ofta förekommer överst på rösen till kvinnogravar från äldre järnålder – så är fallet på många gravfält i Sverige, exempelvis det gigantiska Ösmo-gravfältet söder om Stockholm eller Vätterydsgravfältet i Skåne. Tylöns namn skall gå tillbaka på ett äldre Tylen, av osäker etymologi – åtminstone har Hedniska Tankar inte hittat något bevis på varifrån detta ortnamn kommer, men Thyle, Tala och liknande har ibland varit noa-ord eller Heiten för Freja, hon som också kallas Mardöll, havsglansen och har smycket Brisingamén (havsbris-smycket) omkring sin hals.

Man kan inte bevisa att Tylö Jungfru varit en Freja-plats, men det är högst sannolikt. Tylön var bebodd och uppodlad redan före kristus, och av Hyndluljöd i Eddan vet vi, att Freja själv belönade Ottar, som reste henne en harg av hårdaste gråsten, och rödfärgade den med nötblod – det blotet var henne kärare än offer av guld och ädla stenar.

Exakt hur en harg ser ut, ser vi också på bilden ovan – ursprungligen kanske stenstoden varit omgiven av flera stenar, eller ett helt röse

Vidare står det i Eddan, att Heimdall och Loke – Solen emot Elden – skall kämpa på ön Singasten i sälars gestalt, efter att Loke stulit Brisingamén från dess rätta ägarinna, och innan Ragnarök kommer.

FREJADYRKAN – enda sanna kyrkan ! Dyrka henne på stranden, vid havet, på Tylön, ja överallt !

 

Freja har således många kopplingar till hav och sol, och någon bättre plats att dyrka henne på än just Tylön och Tylö jungfru kan nog svårligen tänkas – även om en del forskare föreställt sig, att ”Singasten” skulle vara Singö i Roslagen. Järavallen, Öresund och andra platser som de facto finns i Midgård och i sinnevärlden, är nämnda i Eddan, så varför skulle inte Tylön vara en möjlig kultplats, som faktiskt använts i heden tid, och som varit mycket omtalad ? Inte mindre än fyra stora rösen skall finnas på ön, men de är odlingsrösen och inte gravar, enligt arkeologerna.

Ormön – och ALDRIG KAPITULATION

I takt med att kriget mellan Ryssland och den demokratiska Världen – för ytterst är ju detta inte bara ett ryskt överfall på Ukraina, utan ett krig mellan totalitarianism å ena sidan, och västliga demokratier å den andra – så blir Ukrainas situation uppmärksammad av allt fler och fler kategorier av människor i det svenska samhället. ”Magadan Magda” och vår Regering däremot, har inte gjort några ytterligare konkreta insatser, trots att de borde vara de första att göra så – och det bör vi svenskar minnas.

För någon vecka sedan kunde jag i Sjöfartstidningen läsa en artikel om Ormön, en bit av Ukrainskt territorium som gått förlorad till Ryssland. Platsen borde vara av intresse för alla hedningar, eftersom den faktiskt har en koppling till mycken hednisk historia, där den ligger, ensam och isolerad utanför Rumäniens kust.

Ormön blev världsnyheter den 24 Februari – då 13 Ukrainska kustbevakare skall ha blivit nedskjutna av ryssarna, efter att ha uppmanats kapitulera. De besvarade anmodan om kapitulation med orden ”Russian warship – go fuck yourselves” – en fras, som redan hunnit bli historisk, men enligt min smak knappast utgör några värdiga sista ord, och knappast en formulering någon skulle vilja bli ihågkommen för. Senare har det visat sig, att kustbevakarna inte alls sköts, utan fördes till Sevastopol på Krim, där ryssarna visat upp åtminstone några av dem som fångar. Ryska media har också uppgivit att de skulle ha tagit 87 ukrainska soldater som gisslan, trots att man mycket väl vet att det inte funnits någon ukrainsk militär personal på ön alls, utöver kustbevakarna – och ett litet fåtal civila invånare.

Men Zmiinyi Island, ormarnas ö har en historia som är längre än så. Redan antikens sjöfarare kände till den, och dessa klippor var en gång en helig plats. Hit skulle Akilles ha kommit, och ön som kallades ”Leuke” eller den vita, hade även långt fram i tiden ett tempel, helgat åt honom. Romarna kallade ön ”Alba” eller den vita, och den var bara ett steg på vägen till Olbia, den grekisk-romerska stad som ligger där Mykolaiev nu ligger – och som fanns redan 700 år före kristus. Olbia hade egna mynt, en stor befolkning och exporterade spannmål både till Bysans och det gamla Rom – och templet åt Akilles på Ormön, gjorde också tjänst som fyrtorn åt en europeisk civilisation i närmare tusen år.

Robert Graves, den engelske poeten som skrev ”Jag Claudius” och var hedning åtminstone till hälften, trodde att ön varit centrum för kulten av Leukothea, den vita gudinnan – hon som räddade Odysseus undan bränningarna och havet efter hans skeppsbrott, då han spolades upp på Nausikas ö, som kanske var Krim. Han uppmärksammade också – först av alla – att ett av Frejas binamn är Mardöll, Havsglansen – och att Freja och denna grekernas Ran kanske är och var samma person.

Nu är ön i ryska händer, och nästan inget av de tempel som en gång funnits där återstår, dolda som de är av grunden till det fyrtorn, som står överst på ön. Vi vet inte om Rusernas och Vikingarnas flottor en gång kom dit, dolda i ett historiens fjärran, men den vita, europeiska civilisationen består ännu, och så gör Frejas makt – för hon är en gudinna för kriget, likaväl som kärleken. Kanhända ska ön åter bli fri inom kort, och templet resa sig igen – när nya hedna sjöfarare skall besöka ön…

”Vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” skrev en gång Esaias Tégner, som nog var mer hedning än kristen, han också. För närvarande läser jag Sture Linnérs ”Mulåsnan på Akropolis” – och tror på den västerländska civilisationens seger. Slaver, Islamister, Kristna och Semiter. Aldrig har de lyckats besegra oss, och de vinner inte heller nu – efter vad det ser ut. Varje krig är en kulturkamp, varje generation har ett krig att utkämpa. Så är det, och så var det redan på Akilles och Odysseus fjärran tid..

Upphör inte att vara hedningar, upphör aldrig att vara humanister. Aldrig kapitulation !