Etikettarkiv: Mariupols belägring

Björnvaknardagen, april 2022

av

Idag är den stora Björnvaknardagen, ett ämne jag skrivit om förr om åren – se ”i naturen” här ovan. I Ukraina pågår Rysslands skoningslösa krig fortfarande, och så länge denna orättfärdiga invasion pågår, kommer Hedniska Tankar rapportera om den. Igår kom det fram, hur den svenska ”Såsialdemokratin” hela tiden försöker försena NATO-inträdet för både Sverige och Finland, och hur samma parti i flera år stött ryska oligarkers verksamhet i Sverige. Enligt Statstelevisionens sändningar igår skulle utrikesminister Ann Linde vara ”stolt” över hur hon hjälpt diktaturen, och diktaturens kreatur – men som svenskar skäms vi allihop över att ha en såpass inkompetent Regering, som den vi ännu kväljs under.

Finland väntas snart bli fullvärdig NATO-medlem, och om vår nation alls skall ha någon chans att överleva, måste vi följa efter. Ryssland hotar oss redan idag med ”åtgärder” i Östersjöområdet, och konsekvensen av det kan mycket väl vara, att vi går in i kriget på Ukrainas sida. En svensk Regering värd namnet, hade liksom en rejäl finsk kanske redan vidtagit denna ”åtgärd” ifall Moskva fortsätter med sina tomma hot. Enligt amerikanska uppgifter lär Ryssland nu ha förlorat strax över en tredjedel av de bataljonsstridsgrupper de från början satte in emot Ukraina, och de sista dagarna är det inte Ryssland, utan den Ukrainska sidan som skördar framgångar.

Rysslands mål är fortfarande lika tydliga, och fortfarande ignorerar svenska media den militära dimensionen nästan helt. Om Ryssland når Dnjepr, uppstår ett ”koreanskt scenario” och man förmår dela Ukraina i två delar, utefter linjen Zaporizja – Charkiv – men det är för närvarande osäkert, om ryssarna ens förmår det. Anföll nu Sverige och Finland gemensamt Viborg och Murmanskområdet, skulle vi snabbt kunna framtvinga en fred, för Ryssland är nu svagare än någonsin, och har förlorat sina främsta elitförband i Ukraina. Igår övergavs robotkryssaren Moskva, efter det att Ukraina träffat den med en sjömålsrobot. Tre fartyg ur Ropucha-klassen är redan bekämpade, och den ryska Svartahavsflottan fortsätter att lida förluster.

Detta fartyg är nu försatt ur stridbart skick vid ”Ormön” som vi tidigare skrivit om

Trots talrika förutspåelser om rysk seger och annan defaitism har ryssarna inte lyckats ta Mariupol, som fortfarande håller stånd efter 9 veckors oavbrutna strider. Omkring 100 000 civila finns fortfarande i staden enligt Ukrainska källor, och ryska media påstod igår att 1026 man ur Ukrainas 36:e marininfanteribrigad (i själva verket den enda Ukrainska marininfanteribrigaden – man ska inte låta sig förvirras av regementssiffror och liknande) skulle ha kapitulerat, då de brutit sig ut från Stålverksområdet ”Ilitj” (döpt efter Vladimir Ilitj Lenin, ifall han ännu är bekant…) i riktning söderut och norrut, men de har bara lyckats uppvisa ett trettiotal fångar, vilket bevisar att ryska media ljuger, precis som vanligt. De kommunikéer från den tappra Azov-bataljonen som man kan se på nätet, visar soldater som på intet sätt är desperata, utan vid god hälsa och har gott om mat, och om tjetjener och liknande fortfarande tror att de kan storma Azovstal, och vad som återstår av hamnområdet, kommer de att lida de största förlusterna. Det beräknas, att Ryssland har förlorat mer än 4000 man (av ca 14 000) i sina försök att ta Mariupol, och vad man kan dra tillbaka därifrån ifall man nu vinner, kommer inte vara användbart förrän om ytterligare ett par veckor.

Tre motståndsfickor håller ännu stånd, men om ryssarna tror att stålverksområdet och hamnen blir en lätt seger, misstar de sig…слава україні !!

Vid Charkiv har nu de första tunga fordonen från Tjeckien anlänt, både i form av 152 mm DANA självgående artilleripjäser – en motsvarighet till vår svenska Archer, som vi anskaffat alldeles för få exemplar av – och stridsvagnar. Oavsett hur det går i öster, blir Charkiv en mycket svår nöt att knäcka, och kommer vara minst lika kostsam för ryssarna som Mariupol någonsin blir. Inte ens användning av kemiska vapen eller fortsatta terror-bombardemang av civila kommer att ändra på den saken. I söder närmar sig nu fronten åter Kherson, och Gammalsvenskby, som ännu är opåverkat av striderna.

Situationen nära Kherson och Gammalsvenskby, som du finner vid Kachovka-dammens första krök, söderifrån räknat, längs den väldiga floden Dnjepr.

Explosioner har redan hörts vid Khersons flygbas, där ryska fordon står uppställda, och snart kan Kherons befolkning mycket väl göra uppror, medan de få vägar som ryska fordon rör sig på norr därom, inte kommer hjälpa de ryska styrkorna så mycket. Det är ukrainas folk, som till slut kommer att stå som segrare, och det är Putin-regimen och alla de politiker som har stött den – i Sverige eller någon annanstans – som till slut kommer att stå som förlorare.

16 april i år är det Fullmåne i Vårmånaden, och då skall vi fira SEGERBLOT – för Ukraina, dess folk och dess stridskrafter – för vi har anledning att vara tacksamma emot dem – som räddat demokratin i kanske hela den fria Världen.

Vi borde snarast sluta upp bakom Ukraina, och att spränga NORDSTREAM gasledningen i tusen bitar, med hjälp av Svenska Ubåtar ur Gotland-klassen, vore en Asar och Vaner behaglig gärning!!

Vid slutet, står segern !!

 

Vårdagjämning 2022 – och ett krig, som ännu pågår

av

Idag är det Vårdagjämning, ett viktigt datum för alla Hedningar. Vinterhalvåret slutar, och ett nytt halvår börjar. I Mälardalen är det den första varma vårdagen, men landskapet är ännu bart efter vintern – och vi är i den tid då ”föråret” slutar. Människorna njuter av vårsolen, men glömmer vad som sker bara några hundratal mil bort i Öster. Mariupol brinner, och Ukrainas folk får offra sig för Västeuropas frihet – är en hållning, likt den vår Regering står för egentligen moralisk ?

På statstelevisionens sedvanliga nyhetsutsändningar 1930 erinrar man om Sverker Göransson, och det svenska ”enveckasförsvaret”. Ukrainas armé har stått utan nästan all hjälp i tjugofyra dagar nu, frånsett en del tillförda vapen. De har kanske visat resten av Världen vad vi alla borde göra, och vad vi borde ha slagits för. Amerikanska bedömare skriver nu att Rysslands invasion ”nått sin kulmen” och att Ryssland ”doktrinärt sett borde avsluta kriget, reorganisera sin armé eller sluta en separatfred, eftersom målet att erövra hela Ukraina nu framstår som onåbart.

En Ikon för dagen ?

Mariupols fall framhålls som oundvikligt, och man vet att minst fyra ryska örlogsfartyg nu beskjuter staden. Cirka 200 000 av 450 000 civila uppges finnas kvar i stadsområdet, och under dagen har det förekommit uppgifter, som säger att Rysk militär tvingar med sig civila ukrainare i riktning österut för att ”omlokalisera” dem till städer långt inne i Centralasien och Sibirien – ytterligare folkrättsbrott rapporteras också – de kommande dagarna kommer att visa, om dessa uppgifter är sanna eller inte – i dagens av mobiltelefoner översållade Värld, kommer det bli svårt att hålla något sådant hemligt.

Azov-regementet – som SVT fortfarande skäller för nynazister och benämner med öknamn, skamligt nog – kämpar en hård, skoningslös strid i vad som är ett av Europas största stålverk, och utlandet kan bara bevittna vad som här sker. Människor offrar livet för allas vår frihet. Ett större blot och offer kan aldrig tänkas, än att ge sitt liv för friheten – och det är VÅR frihet detta regemente dör för att försvara. Vi borde alla hedra deras minne, om vi nu inte kan göra annat.

En annan skildring av slutstriden vid Mariupol, och ett heroiskt sista försvar. (Källa ”Jomini of the West”)

Och kriget i Ukraina visar kanske en sak. Det är ute med islam, österländsk despoti, kristendom och Putinism. Inget av detta kan försvaras i längden. I morgon segrar den västerländska Humanismen, Polyteismen och Hedendomen. Kanhända befinner vi oss ändå i början av en ny tidsålder, kanhända spirar något nytt också ur denna meningslösa förintelse av en stad. De amerikanska bedömarna menar, att även om det nytillkomna Marininfanteriregementet och de sju bataljonsstridsgrupper som omringat staden nu skjuter den sönder och samman, så kommer de ändå förlora så mycket av sitt manskap att de ändå blir upprivna, och de kommer därför sannolikt inte kunna fortsätta sin erövring av Ukraina på annat håll. Stadserövringen kostar mycket mer, än vad som skulle låta sig vinnas.

Ryska rester i vårsolens glans – 20 km från Mykolaiev, och ca 80 km från Gammalsvenskby

Initiativet har förlorats också på annat håll. Anfallen emot Kryvyi Rih fortsätter, men ryssarna står ännu 20 km från den staden. I Kachovka och Cherson demonstrerar befolkningen fortfarande på gatorna, trots närvaron av ryska säkerhetsstyrkor. Vid Severodonetsk pågår fortfarande strider – här ett klipp från de ukrainska styrkorna.

Luftvärnselden skakar Kiev, och i förorten Brovary på östra sidan Dnjepr, anländer bussar med evakuerade – för Ukrainarna lyckas faktiskt med att evakuera sina egna från den terror och de bombardemang, som ryssarna utsätter dem för. Vi här på Hedniska Tankar fortsätter att träget bevaka situationen, nu när vi inte kan hjälpa Ukraina på annat sätt – genom att föra fram vad svenska media inte vill se, att rapportera om den militära situation, som svenska media hela tiden ignorerar. Utländska experter antar nu att kriget kan fortsätta som en blodig utnötningsmatch i veckor eller månader – om omvärlden inte griper in på allvar, och visar Ryssland att fortsatt krig och fortsatta illdåd och grymheter emot ett fredligt grannfolk är en civilisatorisk omöjlighet.

”Vårbild” från Irpin utanför Kiev, nu två dagar gammal – det kunde lika gärna vara Sverige – men kriget emot despoterna, utkämpas DÄR !

Oden, Valfader – ryttarnas och stridernas gud – uppstod en gång på Ukrainas slätter, efter vad många forskare tror. Och Ruriks ättlingar är honom i sanning värdiga.

Överallt strider denna vår, överallt det totala kriget. Men ur den striden växer något nytt, och kanske ett starkare Ukraina.

Bilden ovan – klicka på den för att nå en förstorad vy – visar situationen vid Sievorodonetsk, som denna viktiga knutpunkt heter på Ukrainska. Det bedöms, att den ryska anfallskraften nu är uttömd, och att man inte lyckas omringa staden – Ukraina kan mycket väl omgruppera sina två brigader och resterna av en enstaka lokalförsvarsbataljon åt sydöst, för att undvika ett nytt Mariupol – i längden vinner de på det – eftersom terrängen söder om staden inte är helt platt, och gynnar försvarsstrid.

 

Vid Charkiv har ryssarna heller inte lyckats knäcka motståndet, eller nå fram till stadskärnan. Det antas, att de ryska styrkorna – om minst en förstärkt division – nu försöker bryta sig ur i riktning Poltava – enbart för att utsätta ännu en Ukrainsk stad för förstörelse genom artillerield, men det återstår att se om de verkligen kan lyckas med denna manöver, eftersom den ukrainska armén fortfarande har stridskontakt, och kan beskjuta dessa ryska förband i sin tur.

Så segrar inte ondskan, denna vår. Makterna är med den Ukrainska sidan, och vad som än må ske, är detta inte slutet för den fria Världen eller det fria Ukraina. Än är det långt till Ragnarök, och vårens, växtkraftens och framtidens makter börjar så smått att segra. Det är hedendomens, polyteismens och frihetens seger vi ser…