I kvalet och Kyrkovalet

”Svenska” Kyrkans reklam inför sitt såkallade val, ett arrangemang som dras med ett påtagligt demokratiskt underskott (se tidigare inlägg i ämnet) blir alltmer braskande, alltmer desperat. Man kommer inte undan den kristna hetsen. På bussar, pendeltåg, ja tunnelbanor och överallt, trummar och pressar dessa charlataner ut sitt budskap, liksom i falsett.

Ändå är mindre än 63 % av vårt folk alls med i denna påstått ”Svenska”, islam-vänliga kyrka nuförtiden, och allt fler och fler vänder sig bort från den i en känsla av avsmak och avsky inför den totalitära människosyn och diktatoriska Världsbild under ”Herren” som den uppvisar. Inte ens 10 % av människorna i det här landet tror längre på någon ”Gud” eller Allah, eller JHVH-1.

Bara 7 % ser sig som troende kristna, enligt undersökningar, och valstatistiken för detta fullkomligt ointressanta Kyrkoval är inte mycket högre, om vi ska döma efter senare år.

Så varför ska vi svenskar släpas till valurnorna, och tvingas lägga vår röst på något som inte angår oss ? De som nu känner på sig, att de måste ha en ”Herre” som bestämmer över dem, eller som är anhängare av ett totalitärt system, typ nazism, kristendom eller kommunism, kan ju gärna gå till val – men vi andra, alla vi hederliga människor som vill vara ifred för detta … ja ?

Religion ska inte vara politiserad, eller styras av politiska partier, det är min åsikt som liberal tänkare.

Följande bild dedicerar jag till min 84 år gamla mor…

Trots allt intensivt missionerande, dörrknackeri och allmän valpropaganda, finns det faktiskt ganska många gamla människor i Sverige som inte vill ha med Svenska Kyrkan att göra heller, har jag märkt. Yngre människor eller medelålders, hårt arbetande etniska svenskar mitt i livet (för att använda en känd politikers uttryck) ser den kristna religionen som mer eller mindre irrelevant för deras etik och moraluppfattning, som är hämtad från den Nordiska kulturen, och som baseras helt på den, inte på kristna Biblar eller andra Mellanöstern-mässiga föreställningar.

Och även om Svenska Kyrkans medlemmar alltså påfallande ofta finns i den äldsta eller allra äldsta åldersgruppen, är det verkligen rätt av samma Kyrka att hela tiden, ihållande och upprepat rikta en mission just emot dem ?

Tänk själv hur roligt det måste vara att bo på ett pensionärshem, eller sk ”äldreboende”, anpassat boende och allt vad det är. Hela tiden broschyrer ifrån Fonus och Svenska Kyrkan ! Hela tiden påminnelser om det vita arkivet, Svenska Kyrkans mission, bussar, kyrkkaffe, utfärder.. visst, allt detta kanske är välment och bra tänkt, eftersom det behövs fritidsaktiviteter och förströelse, men kan man inte hitta på religiöst neutrala sådana då…

Många fd hårt arbetande svenskar har sin religiösa uppfattning och sin livsfilosofi klar sen länge, och de vill INTE bli utsatta för något missionerande, eller några uppraggnings-försök ens på dödsbädden, utan vill faktiskt leva sitt liv, utan kyrka – som de alltid levat – och efter sitt eget huvud och sitt eget beslut, så länge det nu varar.

Varför kan ”Svenska” Kyrkan inte respektera detta ?

DIN stund på Jorden. Inte någon ”herres” eller kyrkas. DITT liv, DINA val och möjligheter. DITT arbete, DITT land, DIN familj och allt det, för vilket du lever och kämpar !

Sjukhuspräster och deras arbete i all ära, och med all respekt för dem, som behöver den kristna religionen vid dödsbädden, eller bara någon att tala med på sin ålders höst, om än nu inte i sin sista stund, sitt sista levande ögonblick. Men alla svenskar och svenskor tycker och tänker numera inte så – för mer än 37 % har lämnat denna kyrka bakom sig, och vill inte vara med i den längre.

Varför detta ständiga missionerande, detta ständiga jesus-tjat, nu med ett politiskt val som ursäkt – och där inte ens det kristna budskapet värdesätts längre, utan där man bara uppgivet, trött, falskt och desperat frågar – ”Vad vill ni att vi ska göra ?”

Jag vet vad ni ska göra, fru Ärke-pisskopp.

Hålla käften, lämna landet och lämna oss svenskar ifred !