SVD och RAÄ

SvD, eller Svenska Dagbladet publicerar idag ett mycket sakligt, men något kortfattat inlägg om den svenska kulturpolitiken, eller rättare sagt avsaknaden av den. Sällan eller aldrig har väl denna borgerliga tidning kundgjort så många ”halvkvädna visor” i en och samma artikel. Fokus för tidningens uppmärksamhet är RAÄ eller Riksantikvarieämbetet, en myndighet som enligt SvD är behäftad med klara problem.

Alltsammans började redan under förra mandatperioden, då en fanatisk Sverigehatare vid namn Alice Bah Kuncke (Mp) hade fått för sig att det svenska kulturarvet skulle nedmonteras och förstöras för alltid. Tidningen nämner inte hur denna misslyckandets minister beordrade förstörelsen av hundratals Torshammarringar från Stockholms norra förorter – ett ämne som SvD var först med att ta upp, även om facktidskrifter som ”Arkeologforum” och jag själv inte var sena att reagera emot vansinnet, precis som flera andra. Istället påpekar man bara hur våra närmaste grannländer reagerat över hur den Nordiska kulturen förstörs, eftersom ju också Danmark, Norge och Island lider oersättlig skada av vad Regeringen Löfvén håller på med. Till och med ”Kristeligt Dagblad” i Danmark reagerade, anno 2017, säger SvD:s skribent Elisabeth Andersson.

Vi vet alla också hur vansinnet i Löfvén-Regeringen fortsatte denna mandatperiod, med krav på förbud emot runor och trakasserier av etniskt svenska medborgare. SvD:s Anderssonska vågar inte andas en enda rad om problemet, trots att hon mycket väl borde känna till det. Däremot insinuerar hon att RAÄ idag blivit en myndighet med mycket stora problem, och flera ärenden hos Arbetsmiljöverket – Arbetsmiljön inuti RAÄ har nämligen blivit förkvävd av all politisk styrning, de anställda är rädda och vantrivs, och minst en hög chef i RAÄ har agerat på ett mycket olämpligt sätt emot sina egna anställda, och missbrukat sin egen ställning, samtidigt som den traditionella kulturminnesvårdens uppgifter, som vård av Runstenar och Byggnader, helt nedprioriterats – allt enligt vad SvD avslöjar idag.

Skogsbrukets skövling av fornminnen, som bronsåldersboplatser, rösen och gravhögar samt mindre påtagliga lämningar som stensträngar tas inte upp i artikeln, men man vågar i alla fall nämna de växande problemen med städernas försvinnande kulturmiljö, och hur byggnadsvården försummas.

Hur ska RAÄ i framtiden alls kunna hävda Kullturminnesvårdens intressen, när till och med enskilda runor förbjuds enligt en fullkomligt inkompetent Justitieministers misslyckade lagförslag ? Förstår inte RAÄ att vad Morgan Johansson håller på med går tvärtemot all kulturminnesvård och svensk kultur överhuvudtaget, och varför gör man som Sektorsmyndighet ingenting åt saken ?

Se där en fråga, som Svenska Dagbladet inte vågade behandla, och inte vågade ta upp…

Tidningens analys må vara riktig. RÄA:s ledning fungerar inte längre som den borde, och RAÄ har svikit sitt ansvar som sektorsmyndighet, inte minst emot det svenska folket. Det är tid för en genomgripande reform, helt enkelt, och dags att göra rent hus med de Sverigefientliga krafter, som redan är framme och tassar på kulturpolitikens område..

Annonser

”Men var här någon dörrterror ?” Kristen HATPREDIKANT snart i Sverige, Anti-semit får stöd av Dagens Nyheter

Ibland är tillvaron förvisso märklig, men som Hedning blir jag inte överraskad av det – även om jag blir sannspådd mycket fort, och det som ser ut om mina egna hedniska tankar idag, faktiskt blir 100 % verkligt i morgon. Det brukar hända, att mina gudar förser mig med en siargåva, eller i alla fall en skalds poetiska kraft.

I mitt senaste inlägg skrev jag klart och tydligt på slutet av alltihop, att man inte kan ”samarbeta” med en ockupationsmakt, till exempel; och heller inte ”samexistera” med läror och personer som önskar ens snara död, och totala utplåning.

Jag skrev också, att man faktiskt måste tro på olika troendes påståenden om sig själva och vad deras tro baseras på, dvs att vad de säger om sin uppfattning i olika frågor, de facto är sant – och bör tas ”at face value” – oavkortat och efter vad som är givna fakta i målet. Ta dem på allvar, helt enkelt – oavsett om de råkar vara dårar, så måste man ändå lyssna till vad dessa förbannade dårar faktiskt säger.

Som den här kristne dåren till exempel. Det här är den ökände hatpredikanten och Baptist-pastorn Steven Andersson från Donald Trumps USA; som redan förklarats ”persona non grata” och nekats inresetillstånd till bland annat Storbritannien, Kanada och Sydafrika. Anderson är nu på väg till Sverige, och är känd för sitt oerhörda judehat, sina angrepp på homosexuella och på Barack Obama, vars död han har önskat i offentlig bön... Den kristna dagstidningen. Dagens Nyheter, som envisas med att kalla sig oberoende liberal, var först med att uppmärksamma hat-pastorns besök, och föga förvånande vinklades då nyheten på ett särskilt PK-sätt, samtidigt som artiklarna om saken snabbt låstes för andra än DN:s prenemuranter. Jag kan därför inte ge er riktiga källhänvisningar.  DN är kända för att ha ”storheter” som Helle Klein och den aktive – men ganska ljumme – katoliken Erik Helmerson ibland sina ledarskribenter, och som vanligt är det knappast några allmänbildade personer eller universalgenier vi har att göra med i svensk press.

Svenska Dagbladet publicerade genast en motartikel, som bygger på Hat-pastorns egna påståenden om att han skulle åka till Sverige för att ”hjälpa de kristna” och knacka dörr samt ”sprida budskapet om Jesus”, men i själva verket lär han ha bjudits in av fanatiska katoliker och abortmotståndare – mera om de här personernas aktiviteter hade jag tänkt skriva i helgen.

Dessutom påstår han att Svenska protestanter är ”ondskefulla” och ”egentligen ateister”.

Man kan ju undra vad den svenska ”Broderskapsrörelsen” – numera maskerad till ”Tro & Solidaritet” tycker om denne baptist.

Enligt DN – bara åtta timmar senare – har ingen mindre än Anders Ygeman, ledande Socialdemokrat i rollen som Energi- och Internet-minister redan uttalat sig om det hela. Man kan fråga sig, om det egentligen hör till sagde ministers ansvarsområde, men Anders Ygeman säger enligt DN att hat-predikanten måste stoppas redan vid den svenska gränsen, nekas inrese-tillstånd och att EU skall upprätta en ”svart lista” över allmänt misshagliga religiösa individer, som därmed skall nekas inresa i hela Schengen-området.

Som vanligt är (S)-ministären och Regeringen Löfvén ute i helt ogjort väder, och vet inte ens vad de pratar om, rent juridiskt. Sannolikheten för att EU ens skulle bry sig om ett sådant förslag från just Sveriges sida är obefintlig. Regeringens förslag till en ny anti-terror lag har redan fallit, sedan Lagrådet och alla juridiskt kunniga myndigheter förklarat det för fullständigt ogenomförbart, och illa framarbetat. Till och med Justitieminister Morgan Johansson – som själv hetsat emot folkgrupp – de som använder runor är bara ett exempel – har fått erkänna ännu ett juridiskt misslyckande, och att den nya lagen skall dras tillbaka. Man kan då genast undra, om hans partikollegas förslag är så mycket bättre, och vad det egentligen baseras på.

Men – nu inträffar det märkvärdiga, att DN – fortfarande Bonnier-ägt – står och försvarar en känd anti-semit. I en låst ledare, som vanliga människor inte får läsa, står man och försvarar hans närvaro med det ovanligt krystade argumentet att man måste släppa in denne jesus-terrorist så att man kan registrera och hetsa emot de krafter, som lyssnar till honom, bara för att ”bakvägen” angripa dessa så mycket kraftigare sedan.

Ren brottsprovokation, med andra ord. Något som redan i sig är olagligt, och som varken Polis eller andra myndigheter brukar vilja göra sig skyldiga till. Det hela är ungefär lika ”smart tänkt” som när Mexikanska Militären eller Polisen i USA börjar sälja droger själva, med det påstått ”goda uppsåtet” att det bara är så och endast så de kan sätta fast de verkligt stora knarklangarna genom att själva bli en mindre aktör på narkotika-marknaden – och tjäna pengar på det samtidigt…

Eller som när ”Svenska Kyrkan” tycker det är etiskt försvarbart att stjäla guld från kremerade församlingsmedlemmars döda kroppar, och sedan ge guldet till sig själva, samt Allmänna Arvsfonden och terror-listade organisationer som ”Studieförbundet Ibn Rushd” som sprider islam i Sverige, med motiveringen att detta skulle vara ”kristen välgörenhet”.

Eller som om en viss Regering skulle släppa in en viss Rakmat Akilov i landet, trots att man varnat samma Regering för det, och som om samma Regering skulle låta denne Akilov bo hos en känd (S)-familj, tills SÄPO-utredningen om honom mystiskt nog lagts ned – och så låter man honom ta ett antal oskyldiga människor av daga, bara för att arrestera honom sedan, och säga ”hurra vad vi är bra, goda medborgare – ser ni inte våra ”kraftttag emot terrorismen””

(S)-ledd juridik när den är som bäst… ? (teckning av J E Ander, svensk satirtecknare)

Erik Helmersons och DN:s förvända logik visavi dessa kristna, dessa monoteister och all den islam och underkastelse inför de ”allsmäktiga” totalitära krafterna och pastorerna är rent ut sagt pervers, det är min enda slutsats av det inträffade. Det finns redan namninsamlingar emot Hat-pastorns närvaro i Sverige, som man kan skriva under om man vill, i hopp om att Svenska Myndigheter skulle visa något prov på kompetens så småningom. För en gångs skull har de av oss som i likhet med mig tror på fredligt civlimotstånd, faktiskt nytta av den sk ”bög-lobbyn” och nu har också jag sällat mig till den, genom att skriva på tidningen QX:s lilla lista.

Dagens Ros, emellertid, går inte till dem utan till vår Nationella Gränspolis. De som vet hur man tillämpar lagen, och att inga nya (S)-märkta speciallagar att missbruka för skumma syften alls behövs.

Chefen för nationella gränspolissektionen, Patrik Engström, skriver dock som ett svar till Ygeman att det redan i dag finns stöd i utlänningslagen att avvisa den som ”kan antas komma att begå brott i Sverige”.

Därmed står det nog klart, att personer som Steven Anderson inte kan, inte ska och inte bör släppas in i Sverige. Vårt Sverige.
Vad vi ska göra i fallet Morgan ”Mollgan” Johansson med hans fullständigt idiotiska ”Runförbud” är fortfarande lite oklart, men jag rekommenderar fredligt civilmotstånd emot denne hatare och hetsare där med…

”Musik för de rätta öronen” (tipstack till Björn Johansen för lån av bild)

När du är bakfull och vill sova
Får du besök utav sekten Jehova
Lägg en hundring I kollekten
Och du blir hedersgäst I sekten

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Ja ere nån dörrterror då?

Feta madammer med åderbrocksben
Gapar och skriker I Frälsningsarmén
På Guds bekostnad lever orkestern men
Det är DU som får betala festen och

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Ja ere nån dörrterror då?

Narkomaniserat barfotasvin
Vill banka och slå på Hare Krishnas tamburin
Men ere nån dörrterror (Harry Harry Krishna! )
Men ere nån dörrterror (Harry Harry, Ha-Hare Krishna! )
Ja ere nån dörrterror då!

 

Hedniska Tankars Runskola del 23 – Odalrunan

 

— —

Må ho, som vill, gå kring världens rund:
vare herre och dräng den det kan!
Men jag står helst på min egen grund
och är helst min egen man.

Mig lockar icke ärans namn.
Hon bor dock i mitt bröst.
Min skörd ej gror i ryktets famn.
Jag skär den lugn var höst.

— —

Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår av stormens gång,
av blixten, sen den lyst.

Men tyst lägger tiden stund till stund,
och du täljer dock icke hans dar.
Och tyst flyter böljan i havets grund;
fast regnbäcken skrålande far.

Så går ock jag en stilla stig:
man spör om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
var en uppå sin ort.

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det — brödet är vårt.
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,
och blöder det — blodet är vårt.

Var plåga har sitt skri för sig,
men hälsan tiger still;
därför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.

— —

De lärde, de rike, de bråka sitt vett
att röna, vars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett
och som man värjt med sitt blod.

Jag går ej stadigt stugan kring;
ty blir mig hågen varm,
jag vandrar upp till Svea ting
med skölden på min arm.

Med mång’ ord talar vår lagman ej
för kungen i allmän sak.
Men kraftigt är allmogens ja eller nej
under vapnens skallande brak.

Och om till krig man uppbåd ger,
så gå vi man ur gård:
där kungen ställer sitt banér,
där drabbar striden hård.

För älskade panten i moders famn,
för fäder, för hem vi slåss.
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Sveakonungar känna oss.

– ur Erik Axel Geiers dikt ”Odalbonden”

Knappast någon annan av den äldre runradens runor har på sista tiden blivit så smädad och fel använd som just Odalrunan, den 23:e och näst sista runan i Utharken, det esoteriska runalfabeteer, som bara genom sin placering av tecknen skiljer sig ett steg från det vanliga. Med den mest exempellösa hets har Morgan ”Mollgan” Johansson vänt sig emot denna runa och hetsat emot en hel folkgrupp, nämligen de Asatrogna och de etniska svenskarna, som bara använt denna runa för fredliga ändamål, helt utan någon politisk betydelse. Förföljelsen har redan inletts från Regeringshåll, och man fruktar att just denna runa skall bli föremål för förbud, fast det redan står klart att Regeringen Löfvén i så fall aldrig kommer att kunna upprätthålla den lag de står i begrepp att stifta.

Odalrunan finns i stiliserad form på allt ifrån de svenska lantmännens symbol i Östergötland, till nästan varje enskild bondes slitna gamla jobbarkeps; när han kör traktor över åkern om vårarna. Den finns på julgransprydnader och som skrivtecken på otaliga runstenar över hela vårt land. Den sitter intatuerad på vissa personers kroppar, och kan inte tas bort, med mindre än att man knivskär dem. Den finns som brickband och ornament, och som halssmycke. Ändå är den offer för en sjuk maktmänniskas irrationella hat. Vad är det då som är så farligt med denna runa ? Om det nu verkligen är så att det finns några extremister i Sverige eller utlandet som använder runan fel, varför ingriper då inte Ministern emot extremisterna, och värnar kulturarvet ? Hela Morgan Johanssons resonemang om förbud är ju alldeles bakfram, och ett illa dolt försök att försöka ”komma åt” inbillade politiska fiender genom att sätta en ovidkommande ”rasist” stämpel i pannan på dem.

Jajamen ! Det står ”ODAL” med stora bokstäver på Lantmännen-kepsen. Är nu det verkligen så farligt ?

 

Också Julgransprydnaderna innehåller Odal-runor…

 

Odal-runan har alltid haft en koppling till mark, fast egendom, land, jordbruk och arvegods – helt okontroversiella ämnesområden, som inte borde reta upp någon. Det står också helt klart att om de synnerligen olämpliga förbudslagar Morgan Johansson tänkt införa verkligen införs, så kommer följden bli en avsevärd prestigeförlust för Regeringen Löfvén och öppna protester från landets alla Asatroende. Det kan mycket väl sluta med en mediastorm, och en präktig förlust i näta val. När svensk socialdemokrati har valt en väg, som distanserar dem själva från alla etniska svenskar och själva det svenska kulturarvet, är den nya minoritetsregeringen, med stöd från mindre än 30 % av landets invånare, själv i fara. Det är inte svårt att förstå. Jag spår fördärv…

Också på vanliga brickband och tusentals varor från hela internet finns numera Odal-runor… Hur skall någon kunna förbjuda det ? Ett sådant förbud kräver en hel armé av poliser för att alls efterlevas, och är föga meningsfullt…

 

Språkligt sett kommer namnet Odal, på proto-germanska Othala, av samma stam som ordet adel eller ädel, har etymologer konstaterat. Över hela Norden, på Shetlands öar, Orkney-öarna och Isle of Man fanns långt fram i tiden en juridisk term som hette Odalsrätt, alltså de ursprungliga invånarnas rätt till land och gårdar, så länge deras ätt och släkt alls fanns kvar. Odal-runan användes långt fram på 800-talet, till och med efter det att den yngre runraden införts, och bland annat innehåller de berömda inskrifterna från Rök, Björketorp och Stentoften alla Odal-runor. Också massor av inskrifter från kontinenten, Frisland och framförallt angelsaxiskt område, där odal-runan användes för o-ljudet långt fram i tiden, som det berömda ”Franks skrin”, nu förvarat i British Museum, innehåller Odal-runor. Det anglosaxiska runpoemet säger:

byþ oferleof æghƿylcum men,
gif he mot ðær rihtes and gerysena on
brucan on bolde bleadum oftast.

”Bjuden arvedel är kär för varje man
givet att han där kan njuta sin bärgning
bruka och bo i välstånd oftast

– så lyder storfen i fri översättning.

 

Odal-runan kommer som den tjugotredje i utharken och tjugotre är ett primtal, odelbart med varje annat tal utom siffran 1. Det finns en anledning att tänka sig att eftersom Odal betyder något fast, icke avyttringsbart som fädernejorden, så var det inte konstigt att man knöt an till primtalet. Atreid Grimmsson ansåg på 1980-talet att runan stod för nationen, hemmet, landet man bor i. Han associerade också runan till Siv, solgudinnan, och runan ser inte för inte ut som en romb upptill – liknande solen om man så vill – samtidigt som den har två strålar eller ben nedtill, som i vinkel fortsätter ut från den rombiska formen. Runan kan också liknas vid en Ing-runa kombinerad med en Gifu-runa, alltså äringsguden Frejs kraft kombinerad med vanernas alstrande gåvor – en ganska ”talande” symbol för vad jorden och landet ger.

Om Dag-runan – föregående runa – var kopplad till Tor, så är det inte heller konstigt att man sett regnets kraft (symboliserad av runans två ”ben”) och inte bara stolen i denna runa. Odal syftar också på förfäderna, den egna släkten och familjebanden, samt ett harmoniskt förhållande till släkt, jord, det egna folket och historien. Också vad gäller byggnadsprojekt, skogsbruk och mycket annat har Odal en viss betydelse – somliga har liknat runan vid en gammaldags ”timmersax” eller ett handtag. Edred Thorson och andra engelska runmagiker har föredragit det gotiska Othala, och sett en koppling till Oden i runan, samt en övergång från det individuella (som syns i Dag-runans uppvaknande) över emot det kollektiva, släktets fortbestånd och den mytiska dimension, som också Odensgestalten uttrycker. I stadhagalder har man angivit en position med benen brett i sär, och armarna sträckta i vinkel över huvudet, för att ”forma” runan med kroppen, i en enda uppåtriktad rörelse, mot Valhall och det eviga.

Freyja Aswynn såg på 1990-talet hela gudatriaden, det vill säga Tor, Oden och Frej i runan, tillika en skyddsruna för Fylgiorna, eller den gudomliga delen av människan, något som också Edred Thorson antytt. Hon nämner inte Siv, men antyder att om Odal varit runan för kungaätter och adel, så är kungens hustru minst lika viktig, som förvaltare av arv och ättelägg, och hon tror också att runans form erinrar om ett Vi, en helgedom – den övre delen skulle då betyda ett område, avspärrat med vi-band, och de undre ”benen” skulle markera ingången. Holländska och frisiska runmagiker har använt beteckningen ethel på denna bruna, och härlett den från flera urindoeuropeiska rötter, som *ud, för utliggande, ytterst, *eti för ”över” eller ”ätt” och till och md *udero, som blev latinets uterus, livmoder – vilket också erinrar om runans form.. Norröna edli = ädel, odling, od eller öd (som i Uppsala Öd, sveakungens personliga besittning och godis, som han gav i arv åt näste kung) och många andra ord, har härletts ur runans namn. Helmut Arnz och andra tidiga tyska runologer påpekade, att gudanamnet Odin inte alls går att härleda ur Odal, språkhistoriskt sett, men att runan måste följa direkt på Fä, som ju är lös egendom (och bör ha det högsta talvärdet, därför att fä också är en rikedomsruna) medan Odal däremot står för den fasta fädernejorden, inte vad som rör sig över den. Agrell, slutligen, påpekar att i alla runamuletter som hittats på hans tid, förutom kylverstenen, stod runan som nummer 23, med just detta talvärde. Utomlands har de flesta runologer också anslutit sig till denna ståndpunkt, även om några av dem inte insett, att en uthark och inte en futhark är det riktiga i spådomssammanhang, skilt från det ”vanliga” runalfabetet med 24 typer som användes i vardagslag.

Dessa Satans Stympare…!

Om det fanns telefon i närheten
skulle vi kunna ringa upp ett sjukhus
och begära råd som ingen kunde ge
eller vi skulle kunna tillkalla en läkare
som ingenting kunde uträtta.

– Karl Vennberg, ur dikten ”Om det fanns telefon” 1944

 

Som av en och annan osökt anledning, eller snarare ”en händelse, som ser ut som en tanke” tar tidningen Metro upp en annan av Sveriges alltför många lagar och förordningar, som för länge länge sedan slutat fungera. Rättsstaten urholkas mer och mer, medan en fullkomligt irrationell Justitieminister i spetsen för alltihop vill införa förbud emot runor och andra fullkomligt himmelsskriande dumheter i den stilen, under förevändning av att landets eget kulturarv på något dunkelt vis skulle utgöra sk ”högerextremism”. Se för övrigt gårdagens inlägg.

För minst tionde gången i rad tar Metro upp ämnet könsstympning, eller hur vissa monoteistiska invandrarkulturer från Afrika fortsätter att skära i små flickors underliv, trots att det varit förbjudet i lag i Sverige sedan 1982. Socialstyrelsen beräknade 2015 att det fanns minst 38 000 svårt stympade flickor och kvinnor i Sverige, som fått nervändar skadade eller förstörda för tid och evighet genom ingreppen, och vars hälsa och sexualliv därför har utsatts för  allvarliga men. Ändå döms nästan ingen för det här brottet. Tidningen citerar ett fall från 2018, där två kristna – en man och en kvinna – erkänt övergrepp på minst fyra flickor, allt inför åklagare och polis. Ändå får de inget som helst straff, därför att ”bevismaterial saknas”. Utredningen av det aktuella fallet har pågått sedan 2016, alltså i nästan tre år – men dessa kristna ursäktar sig med att övergreppet skall ha skett utomlands, och så går de genast fria, därför att förundersökningen läggs ned. Lagen har blivit satt ur spel, och på flera år har det knappast dömts några personer alls, trots dessa avskyvärda brott.

 

Den som vill ha mer i samma ämne, och som vill se hur dåligt rättssäkerheten i vårt land fungerar, behöver inte bläddra länge i dagens nummer av Metro, denna telegram-artade gratisblaska, som påstår att den skulle vara ett forum för källkritik. I Stockholmsupplagan av Metro idag tar man upp den mer än 30 gånger upprepade skändningen av terror-offret Ebba Åkerlunds grav, trots att man naturligtvis inte vill nämna hur många gånger det hänt.. Däremot vågar man inte publicera artikeln på nätet, av skäl som jag skall återkomma till nedan.  Som ni kanske vet mördades Ebba Åkerlund i attentatet på Drottninggatan 2017, och hon blev bara 11 år gammal. Till att börja med vägrade Morgan Johansson i rollen som Sveriges Justitieminister att ge familjen Åkerlund mer än 30 000 kronor i ersättning för deras dotters liv. Mera är ett svenskt barn inte värt, enligt denne höge minister. Ersättningen höjdes sedan till 60 000 kronor, men så började de upprepade gravskändningarna…

Vi vet också att SÄPO-utredningen emot Rakmat Akilov, som låg bakom Drottninggatsattacken plötsligt lades ned ungefär tre månader före dådet, i samband med att sagde Akilov helt oförklarligt råkat bli anställd som ”snickare” hos släktingar till den Socialdemokratiske komikern Özz Nujen, som gömde honom i sitt hus på Gotland, och gav honom över 80 000 kronor, allt för att han skulle kunna utföra sitt dåd. Och en SÄPO-utredning lägger man inte ned sådär helt utan vidare. I princip behövs det beslut på Ministernivå för sådant, och appropå Ministrar, så hade ju redan Uzbekistans utrikesminister upprepade gånger varnat Regeringen Löfvén i Sverige för just Akilov, även om samma Regering mystiskt nog förnekat detta.  Sedermera har det också kommit fram, att Morgan Johansson personligen, i rollen som svensk Justitieminister gett ännu en illegal invandrare från Uzbekistan uppehållstillstånd här – och tillträde till en skyddsklassad fångvårdsanstalt, där personen skulle jobba som vakt. Allt enligt vad Sveriges Radio uppgett.

Hur kunde detta hända ?  Och varför fattade just Morgan Johansson ett sådant beslut, när han måste varit medveten om Akilov-affären, och dess förgreningar in i hans eget politiska parti ??

Men – åter till gravskändningarna, och allt det som Metro inte vågar ta upp, eller skriva.  Gärningsmannen, en sinnessjuk Polack vid namn Roman Piotr Marciniak, född 1959  är känd av Polisen och allmänna åklagaren sedan länge, och har dessutom ett utvisningsbeslut på sig sedan över sex månader. Ändå misslyckas den svenska polisen med att gripa honom, gång på gång. Idag skulle han föras till rätten för att svara för vad han gjort emot den lilla flickans grav.

Metro nämner inte heller, att gärningsmannen redan gripits och överlämnats till Polisen. Det förtiger man helt, trots att det onekligen är en viktig sakomständighet i fallet, som ingen journalist borde ha missat. Ebba Åkerlunds sörjande far, Stefan Åkerlund grep nämligen den sjuke polacken på bar gärning i somras. Efter en knapp timmes förhör var den redan då utvisningsdömde polacken ute på gatan igen, och så kunde han fortsätta med gravskändningarna, trots att Polisen mycket väl visste, att han redan var utvisningsdömd. Varför togs han inte i förvar, eller sattes i häkte ? Det kunde man ju ha gjort…

Enligt kvällstidningarna skall Marciniak ha hotat en av Svenska Kyrkans anställda med kniv, och skändat flera andra gravar. Ändå måste rättegången mot honom nu ställas in, eftersom ”det inte går att delge honom” som Metro uppger. Anledningen skall vara, att han inte finns med i några svenska myndigheters register, och Metro uppger även att Marciniak avvikit från det härbärge, han angett som adress. Att ta Marciniaks telefonnummer, eller efterlysa honom publikt, har naturligtvis inte fallit svenska polismyndigheter in. Och hur vanligt är det inte, att gripna personer uppger en falsk adress vid gripandet ? Undersökte inte ens polisen den gripnes mobiltelefon, så att man kunde spåra den – och vad var det som skedde här egentligen ?

Svenska Kyrkan gör samtidigt ingenting alls för att hjälpa eller stötta familjen Åkerlund. Adolf Fredriks församling har inte råd att återställa lilla Ebbas grav, och man vägrar helt att göra några förböner eller gudstjänster för just henne – men att stjäla döda svenskars guldtänder, och ge pengar till den ökända islamist-organisationen Ibn Rushd – ja se det har man råd med – där finns inga begränsningar…

Från Nya Zeeland  rapporteras idag från staden Christchurch, med ca 360 000 invånare att minst en verklig högerextremist (till skillnad från Morgan Johanssons ständiga fantasi-foster) verkligen angripit två moskéer, samt dödat minst 49 personer, efter vad det ser ut. Som vanligt i vår Värld, är det Monoteister som dödar Monoteister – och alla andra… Det ovanliga denna gång, är dock att en skytt skall ha målat Ebba Åkerlunds namn på sitt vapen, och angett att händelserna på Drottninggatan 2017 på något sätt skulle ha samband med vad som nyss utförts, fast ingen förstår hur. Monoteismen är i så fall det enda sambandet, eller det faktum att båda gärningsmännen tillhörde ökenreligionerna, för ingen Polyteist gör någonsin såhär.  Ni kan söka fram och tillbaka över hela Världen – men jag slår vad om en sak – ni kommer aldrig, aldrig att hitta några Polyteistiska terrorister, vad det nu än må bero på – för bara kristna och muslimer utför terror-dåd, hur det än må komma sig.

Ebba Åkerlunds föräldrar uppger till kvällstidningarna att de båda två är skakade över det grymma dådet, och inte har det minsta med det att göra.

Det har ingen annan svensk heller, och även jag är upprörd av dagens händelser.

Men, ni ska se govänner, ni ska se. Snart dröjer det inte länge förrän Morgan ”Mollgan” Johansson, denne brottens kortväxte Napoleon, kommer sättandes igen med all sin nazism.

Åter kommer alltihop att skyllas på de etniska svenskarna, precis som vanligt.

Och Åkerlunds, samt alla andra hederliga människor i det här landet får ingen hjälp.

De får inte hjälp från Polisen

De får inte hjälp från ”Svenska” Kyrkan – för den stöder islam, och där finns ingen tröst att hämta.

De får inte hjälp från Morgan Johansson.

De får inte hjälp från Regeringen Löfvén.

 

Och en del feministiskt anstuckna debattörer på denna sida, säger att Frigg, himladrottningen – hon som har medlidande med de oskyldigt mördade, och sörjer människornas ondska – inte finns….

Jo säger jag. Frigg finns verkligen. Och om hon inte finns, vore det nödvändigt för oss att uppfinna henne. Att dyrka henne och att tillbe henne, särskilt i stunder som dessa. ”Hur mycket gråt människan än gråter” skrev en svensk poet, ”tar henne jorden alltid åter”. Och Frigg sitter i Fensalar, där hon begråter Balder, sin dräpte son, som var oskyldig till allt som skett. Tror ni inte också hon ser till Ebba Åkerlunds och alla andra drabbades öde, nu när de kristna kyrkorna förvägrar oss svenskar all hjälp, och inte längre ens bryr sig om graven efter ett oskyldigt barn, som skändats mer än trettio gånger ?

För att citera Pär Lagerkvist, en av våra svenska nobelpristagare, från den tid då nobelpriset i litteratur fortfarande var värt något:

Jag är den mörka stjärnan jorden.
I mig gror allt liv, men själv lever jag inte.
Jag är döden som ger liv.
Jag är mörkret som dricker ljus,
som genom sin osläckliga törst efter ljuset ger upphov
till allt liv.

Jag är den mörka stjärnan.
Alla de döda vilar hos mig.

 

I am the dark star Earth.
In me, all things come to life, but I myself does not live.
I am death, that gives life.
I am the darkness, that drinks light.
that through its unquenchable thirst for light gives birth
to all life.

I am the dark star.
All the dead rest with me.

(WH Auden´s translation, from ”Evening Land”)

 

Hedniska Tankars Runskola (del 16a) Tyr runan – och ett sakligt inlägg i debatten…

För över ett år sedan började Regeringen Löfvéns Inrikes- och Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson plötsligt och helt spontant göra det ena märkliga uttalandet efter det andra rörande Tyr-runor, runor överhuvudtaget och andra symboler för Asatron, som till exempel Torshammare. Uttalandena, som ganska snart slog över i Sverigefientlig hets, upprörde många människor i landet, och snart slog även två av vårt lands högsta rättsvårdande myndigheter, Lagrådet och Justitiekanslern larm.

Att en enda person samtidigt är Inrikes- och Justitieminister är annars väldigt ovanligt, och förekommer knappast i några västerländska demokratier. Varje minister i någorlunda civiliserade stater har också full tillgång till experter från sitt eget Departement under Regeringen,men märkligt nog konsulterade Morgan Johansson aldrig dessa. Rent Ministerstyre, med andra ord – och trots att Lagrådet, Justitiekanslern och även Hovrätten för Nedre Norrland gång på gång slagit fast att Ministern har misstagit sig, fortsätter han sitt blinda hetsande… Senast 19 Juni i år berättade Aftonbladet om hur Minister ”Mollgan” fortsatt att hata, hetsa och agitera mot just Tyr-runor, med motiveringen att dessa på något sätt skulle vara ”en nazistisk symbol” som han då uttryckte det.

Har ni tänkt på att vid varje svenskt övergångsställe sitter en TYR RUNA väl synlig… Titta överst på apparaten här, får ni se !

I November i år tog Fil Mag Jonas Hartelius, tillika statlig Säkerhetsanalytiker och Författare upp ämnet, på ett vida sakligare och korrektare sätt än Ministern – och han kan på punkt efter punkt visa att Morgan ”Mollgan” Johansson har fel, och inte är insatt i ämnet, trots att Regeringen nu tillsatt en utredning, som uppges vara klar senast 19 Juli 2018.

Också i GPS:er för bussar och bilar finns TYR RUNOR väl synliga, och ligger fast i programvaran. Hur ska Regeringen Löfvén få bukt med allt detta ?

Många enskilda politiska partier, bland annat Folkpartiet Liberalerna har protesterat emot ”Mollgan” Johanssons osakligheter. Han har i och för sig gjort sina uttalanden med det vällovliga syftet att förbjuda den Nazistiska rörelsen NMR, men samtidigt finns en klart befogad misstanke om att detta inte alls är den enda bakomliggande orsaken, utan att vad Morgan Johansson verkligen syftar till, är att brännmärka och utmåla nästan alla sina politiska meningsmotståndare som föregivna ”rasister” så snart någon försöker omfatta eller bevara Nordisk och Svensk kultur. Denna lätt igenkännbara Socialdemokratiska doktrin har ändå legat fast i flera år, och kan man egentligen säga, att NMR skulle vara ”en stor fara för demokratin (vilket Morgan Johansson hela tiden papegojmässigt påstår) när de i själva verket bara fick 2106 röster – inte ens 0,03 % av det totala röstetalet i 2018 års val ?

Nästan VEM SOM HELST kan mycket lätt göra en sån här TYR RUNA och hänga om halsen, eller rita den på ett papper. Var finns de hundratusentals Poliser, som i så fall måste kontrollera, att ingen gör detta ?

Ministerns resonemang är dessutom helt tokigt, och fullständigt snett och fel tänkt, eftersom han så att säga börjat i fel ända. Alla kan ju förstå, att det var nazisterna han skulle förbjuda – och därmed är det deras användning av runorna som är det felaktiga – inte förekomsten av runor i sig, exempelvis på runstenar, i ett historiskt kontext eller för esoteriska och religiösa ändamål. I Finland – vårt nära grannland – håller man helt med om detta. Där har Regeringen agerat och förbjudit NMR, mycket riktigt, men INTE runorna… Socialdemokratin i Sverige däremot, samt Regeringen Löfvén har återigen visat sig misslyckad, för den har inte åstadkommit något alls i frågan… utom en utredning, som hotar att göra mer skada än nytta…

– Det är stora ingrepp som skulle kunna äventyra grundlagsskyddade rättigheter, anser Roger Haddad (L), rättspolitisk talesperson.

Han menar att ett förbud mot tyrrunan, som också är ett gammalt skrivtecken och symbol för den fornnordiska guden Tyr, skulle innebära att yttrandefriheten hamnar på ett sluttande plan.

– Det kan komma nya symboler hela tiden. Börjar man förbjuda det här som är en historisk symbol, då blir frågan var vi landar till slut, säger Roger Haddad.

Dagens Nyheter, 2017-10-24

Flera enskilda debattörer och även lokaltidningar har uttalat sigNordiska Asa Samfundet protesterade på ett tidigt stadium med ett öppet brev, och det gjorde också flera andra hedniska religiösa organisationer. Och ändå har Morgan Johansson vägrat att ta den minsta reson. Experter och Jurister har försökt tala med honom, men han har vägrat lyssna. Facktidskriften ”Dagens Juridik” som jag läser i mitt jobb har nu publicerat Johan Hartelius artikel, och han slår fast att det aldrig funnits någon tydlig eller lätt igenkännbar koppling mellan höger-extremism och Tyr runor – tvärtemot vad Morgan Johansson felaktigt påstår.

Och frågan är mycket mer komplicerad än vad Ministern tycks tro, för:

Oavsett vad utredningen kommer att föreslå i straffrättsligt hänseende kommer dock alltid frågan att finnas kvar om vad som skall räknas som en förbjuden symbol. Ty dagens medier ger goda möjligheter att skapa, leta fram eller sprida symboler i vissa kretsar där de invigda kan uppfatta särskilda innebörder. Det kan ta lång tid innan deras nyttjande i vissa sammanhang kommer att tydligt framstå som knutna till vissa politiska uppsåt som rasism.  — —

En symbol kan ha specifika historiska rötter, men olika anknytningar och associationer i skilda länder.

Vasakärven var under en tid symbol för den svenska statliga fastighetskoncernen Vasakronan. Samma symbol användes under andra världskriget av svenska nazister. Vasakronan har numera bytt till en textlogotyp. — — Hakkorset ingick fram till 1933 i ASEA:s logotyp men var även svensk kartsymbol för kraftverk. O.s.v.

Det kan vara svårt att avgränsa i vilka fall en symbol skall anses vara notoriskt känd för koppling till rasism eller liknande. Bland de nazistiska symbolerna torde endast hakkorset, SS-runan och ”Totenkopf”-symbolen vara allmänt kända till sina ursprung. Några symboler, som en stor nyckel, finns i svenska myndighetsvapen som i Ekobrottsmyndighetens timbrering, samtidigt som en nyckel var den centrala symbolen i vapenskölden för Hitlers livvakt (1:a SS-Pansardivisionen Leibstandarte).

Tyrrunan (↑) var regementsvapen för tyska 33:e SS-divisionen men har under senare år ofta använts vid medeltida teaterspel.

En orsak till svårigheterna att dra skarpa gränser kring symboler är att de ofta hämtas från medeltida heraldik eller ännu äldre källor. Det gäller även för organisationer och myndigheter. Så har svenskt polisväsende i timbreringen till sitt heraldiska vapen två korslagda spöknippen med bilor (fasci). Tre upprättstående sådana knippen användes som statsvapen av Italiens fascistregering fram till dess störtande 1943. I båda fallen kommer inspirationen ytterst från den antika romerska rättens symbolvärld.

Hela Morgan ”Mollgan” Johanssons sjuka resonemang bygger på ”Guilt by Association” eller ”snarlikheter”. Men detta blir snart fullständigt absurt. Bara för att en symbol är snarlik en annan, eller bara för att en enda person har tanken att en symbol möjligen kan påminna om en annan, fast obehagligare, och personen – likt den fullständigt kollrige Ministern – känner sig ”kränkt” så behöver detta inte vara någon sanning, allrahelst som alla sansade och normala individer inte upplever saken på det viset. Man kan exempelvis inte ställa sig upp och hävda, att MSS i Skövde, eller för den delen LedSS i Enköping skulle ha något med ”Waffen SS” i Hitlertyskland att göra, bara därför att de har bokstäverna SS i namnet… Det har Sjöstridsskolan (SSS) i Karlskrona också, tredubbla S till och med – men ingen blir upprörd för det – och trots att Svenska Polisen har dubbla, korslagda Fasces-knippen i sitt vapen (en fascist-symbol – titta under ”Lilla Riksvapnet” i deras vapensköld) så kan man heller INTE dra några växlar på detta, för som Johan Hartelius klarsynt påpekar, så är det uppsåtet som måste räknas, inte symbolerna i sig…

Tänk sedan också på allt det lidande, som det kristna korset orsakat. I det kristna korsets namn har otaliga häxprocesser och rättsövergrepp ägt rum. Hela befolkningar – som ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika – har slaktats och utplånats av de kristna, negerslaveri skedde i korsets namn, liksom korståg och mycket annat – och KKK håller på än idag – men ändå vill ingen förbjudna kristna kors, mystiskt nog – och hur är det med Hammaren och Skäran ? Det är ett välkänt historiskt faktum, att kommunismen tagit livet av många miljoner fler människor än nazismen någonsin gjorde..

Inte heller yrkar någon på förbud av muslimska symboler, som halvmånen och stjärnan, trots att IS flitigt använder dem – och var ska vi då dra gränsen ?

Johan Hartelius klarlägger det förhållandet, att Regeringen Löfvéns hållning är ohållbar, och inte kan motiveras med hänsyn till fakta. Han kommer slutligen in på etablerade rättsområden som Patenträtt och Varumärkesskydd, till exempel – liksom i och för sig också Medeltida Heraldik – någonting som var kodifierat redan på 800-900 talet.

I fråga om förbjudna symboler måste man dock ersätta de kemiska definitionerna med bilder (grafik) och blasonering (heraldisk beskrivning av symbolens uppbyggnad).

På basen av en blasonering kan en heraldiker rekonstruera en vapensköld, på likartat sätt som en kemist kan använda en strukturformel för att rekonstruera en viss kemiskt definierad narkotika. Systemet skulle troligen ge hög rättssäkerhet men sannolikt bli trögarbetat.

Kort sagt – den nya lagstiftning man tänker sig kommer bli ett enda stort slag i luften – och urholkar ytterligare både respekten för Regeringen Löfvén, och lagar i allmänhet, vilket jag för min del tror är högst olyckligt. Dessutom känner jag ett stort antal personer både inom och utom den hedniska rörelsen i Sverige, som klart och tydligt sagt ifrån i sociala media att de aldrig någonsin kommer ge upp exempelvis Torshammaren eller Tyr-runan som symbol, oberoende av vad en ny Regering bestämmer.

Det finns redan TUSENTALS eller kanske TIOTUSENTALS personer i landet som har Tyr runor, Torshammare osv intatuerade på sin kroppar – och vad ska Regeringen Löfvén då göra ? HUGGA AV DEM ARMAR OCH BEN i någotslags S-MÄRKT ”SHARIA” eller BRÄNNA dem med Laser… ??

Jag har själv med egna ögon sett höga officerare (överstelöjtnanter och en brigadgeneral, dvs en 4-stjärnig överste) med Torshammare och Särimners bild intatuerade på vissa kroppsdelar, dito polisbefäl och Poliskomisarier. Vad ska Morgan Johansson då göra, när inte ens hans egna statstjänstemän längre tror på honom ? Hetsen och hat-propagandan i allmänna media fortsätter, och nyss förklarade även en såpass relativt sansad och saklig dagstidning som Svenska Dagbladet, att ”Tyr runan skulle vara värre än hakkorset” efter vad man lät tre okunniga ”knatte-journalister” skrika ut med krigsrubriker…

Särimners 700 Söner och Suggor finns ÖVERALLT ! (Det är en Sammansvärjning, Det är en Sammansvärjning……! )

Visserligen är alla dessa tatueringar inte smakfulla, det medges (jag anser själv att de är fula och oestetiska) men Regeringen kan knappast förbjuda dem ändå, varför hela denna föreslagna lagstiftning faller på sin orimlighet. Inte ens Socialdemokraterna själva har det minsta att vinna på fortsatta utspel från Morgan Johansson i den här stilen, och man ska komma ihåg, att väldigt få svenskar känner igen sig i den politik, som (S) fört efter valet, med dagtingan med allehanda små borgerliga partiervilket bara kan resultera i ännu en svag minoritetsregering, men aldrig en stabil politisk majoritet. Frågan är väl, om ens de mest hängivna (S) medlemmarna i längden kan ställa upp på vad som nu föreslås (även jag som skriver detta var en gång ”troende” socialdemokrat, men inte i kristen bemärkelse, och ordförande i en områdesförening) eller den fullkomligt världsfrånvända och dumma politik, som Morgan Johansson i sitt ”Ministerstyre” fört, och fortfarande för – med tjat om ”runförbud” och allt.

Ett förbud mot NMR skulle sannolikt ena alla väljare, och inte möta några hinder, varken parlamentariskt, eller annars. Men är NMR verkligen ”den stora faran” – när vi har andra extremister i Regeringens absoluta närhet, islamska extremister till exempel, eller extrempartier som hävdar att ”Män är djur” och annat…?

När blir vi äntligen av med Morgan ”Mollgan” Johansson – Regeringen Löfvéns i särklass barnsligaste minister ?

Inte ens Löfvén själv skulle gagnas av mer ”förbudspolitik”

 

Slutresultatet kan bli värre, än vad någon ens anar. Fortsätter man med runförbud, kulturförbud, förföljelse av oliktänkande och garanterat odemokratiska tendenser – något som den nuvarande expeditionsministären tycks vara mästare på – så är det till slut fara värt, att vi får samma situation som i Frankrike under ”Gilets Jaunes” eller ”De Gula Västarna” – och vill Regeringen Löfvén verkligen detta ?

Kom ihåg: Många hedningar i Sverige har redan deklarerat det klart, och rent ut. De kommer aldrig, aldrig att acceptera något förbud emot Tyr-runor, Torshammare eller sina religiösa och kulturella rättigheter. Fortsätter Regeringen åt detta håll, går den en farlig utveckling till mötes… Experterna har rått Morgan Johansson att ändra sig. Lagrådet har vädjat. Justitiekanslern har vädjat. Hovrätten för Nedre Norrland har sagt till, via sina domar. Folket har protesterat, och vädjat. Ändå fortsätter han – Varför ?

Redan har en hel del ”Gilets Jaunes” eller ”Gula Västar” också börjat synas till utanför den svenska Riksdagen… Vad händer år 2019 ?

För egen del anser jag att civil olydnad emot de nya förbudslagar man tänker införa, är det enda rätta. Jag förespråkar inte våld, och jag tar avstånd ifrån alla våldsamma protester, som i Frankrike. Detta har jag redan sagt och skrivit, så sent som i förra veckan. Men civil ohörsamhet, vägran att följa ”Mollgans” lagar – är ändå det rätta. Jag kommer själv fortsätta bära Tyr-runan, Torshammare, ja alltihop – svenska flaggan också, eftersom jag är svensk – även 2019 – och vill man sedan bötfälla mig eller kasta mig i fängelse för det – ja då kan man väl försöka…

Vi ger aldrig upp !

Vi hedningar i Sverige tänker aldrig acceptera någon sammanblandning med nazism eller rasism, och vi kommer att fortsätta bära våra symboler med stolthet och glädje – oavsett Morgan ”Mollgan” Johansson, oavsett den Regering, som Sveriges Riksdag redan avsatt i en demokratisk votering, men som ändå vägrar att lämna ifrån sig makten, och utlysa nyval…

Hedniska Tankars Runkurs (10) Is-runan

Is-runan eller Eis på gotiska och tyska, kommer av ett proto-germanskt Isaz och betyder förstås is. Den tecknas som ett rakt lodrätt streck, och är den enklaste att teckna av den äldre runradens alla runor. Runan is eller isa följer som den tionde runan i Utharken. Tio är ett numerologiskt ”svårt” tal, därför att man tidigt i historien – och i nästan alla kulturer – inte räknade med något decimalsystem, och heller inte tillskrev just talet tio någon större betydelse.

 I norden räknade man betydligt oftare i dussin, i åtta-tal, tretal och liknande, vilket vi ser även i det faktum att det går tolv tum på en fot, samt två gånger tolv timmar på ett dygn. Vi har tolv stjärntecken, och tolv månader, inte tio. Också runraden i sig är uppbyggd av tre aetter eller ätter, eller två tolv-tal som vi har sett, och detta är långtifrån någon tillfällighet. Den första aetten eller åttatalet slutade med Hagal-runan, och med Naud-runan och Is-runan passerar vi en motsvarighet till Ur (Naud) och hamnar sedan i den direkta motsvarigheten till Thursrunan, konfliktens och dualismens tvåtal – för i Is-runan har många sett dödsgudinnan Hels runa, eller en runa för Nifelheims rike av snö, is och köld samt dimma och dis – tyskans Nebel och Nifel är ju samma ord.

Nifelhelms köldrike och dess runa är särskilt aktuella, nu kring Alvablotets tid…

Den enda klassiska runtext, som nämner tio-talet (eller multiplar därav) är faktiskt Rökstenen i Östergötland, som talar om tjugo konungar, döda på slagfältet. ”Vilka tjugo konungar satt fyra vintrar på Själland, med fyra namn, födda åt fyra bröder. Fem Valke, Rådulfs söner, Fem Reidulf, Rågulvs söner, Fem Haisel, Hårds Söner, Fem Gunnmund, Björns söner.

Forskare har naturligtvis konstaterat det fullkomligt omöjliga i att hitta tjugo konungar av Danmark i grupper av fem, alla bröder och med samma namn, för några sådana personer har såklart aldrig existerat i verkligheten. Vad vi här har framför oss är en numerologisk gåta, som så många andra i Rökstenens hårt chiffrerade text, där inte bara siffran fyra utan också tal som nio, åtta och tolv ständigt återkommer i inskriften. Också Is-runor förekommer i Rökstenens 25-rad, vilket är avslöjande även det. Man har gissat, att Vämod, son av Varin, fadern som ristade Rökstenen till minne av sin döde son, ryms i denna gåta. ”Valke” är de fem valkiga fingrarna på hans högra hand, medan ”Rågulf” (eller ”Rågtjuven”) är namnet på den vänstra handen. ”Hård” är högerfoten, ”Gunnmund” eller ”Stridens makt” är vänsterfoten (man gör ju forfarande marsch-anträde med vänster fot främst) och de ”tjugo konungarna” är den döde sonens fingrar och tår…

Rökstenens Is-rune chiffer i dess 25:e rad ses här överst i bilden

Varken månader, veckodagar eller årets dagar är jämnt delbara med tio, och det framstår fortfarande som långt naturligare för oss människor att räkna med företeelser som fyra väderstreck, till exempel – trots att vi i och för sig har tio fingrar och tio tår. Hade vi inte det, kanske vi aldrig skapat något decimalsystem överhuvudtaget, utan som babylonier och andra räknat med multipler av siffran sex – och därmed också med dussin – som de gamla nordborna…

”Stadhagalder” för Is-runan i Armanen-systemet. Långt tidigare användes samma gester och poser för att kunna kommunicera med runor på långa avstånd

 

Talet tio är inte särskilt fruktbart, numerologiskt sett och kan bara ses som en produkt av två och fem, alltså tursarnas och dualismens och konfliktens tvåtal, multiplicerat med Ken-runans femtal, och om Ken nu står för meddelanden, kommunikation och budskap – så blir talet tio inga budskap, ingen kommunikation överhuvudtaget, eller kommunikationens raka motsats. Is runan multiplicerat med två, eller fyra gånger fem blir däremot tjugo, vattenrunan Laugs tal, vilket inte heller det är en slump, numerologiskt sett.

Isrunan har ofta kallats för en Hels eller Urds runa…

Is runan står inte bara för Nifelhel eller Hel själv, utan också döden, förstelning, stelhet, vinter och frånvaro av liv. Fortfarande ser vi hur vissa Riksdagspolitiker med Justitie- och Inrikesministern Morgan ”Mollgan” Johansson (S) hetsar och hatar emot all användning av runor, och i sin fullkomligt exempellösa barnslighet kräver ett totalförbud. Detta trots att Lagrådet och flera Hovrättsdomar klart tagit ställning emot det idiotiska förslag, som Justitieministern, likt en annan Heinrich Himmler, fortsätter att propsa på, helt i onödan.

Vad ska denna onödans, klåfingrighetens och PK-tänkets minister hitta på nästa gång ? Ska han förbjuda alla skolelever i Sverige att rita raka, lodräta streck på ett papper, eller vad ? Redan ett rakt streck är ju en IS-runa. Också upprättstående pilar finns i mängd, både i trafiken och överallt annars – och hur skall då vår Idiot till Inrikesminister lyckas med sitt förbud emot Tyr-runor ??

Vi HEDNINGAR och ASATROENDE kommer att FORTSÄTTA slå vakt om vårt kulturarv och ANVÄNDA TYR-RUNAN, OBEROENDE av vad någon halvtaskig expeditions-ministär tycker om det. INGEN Regering kan döma oss alla… !!

 

Frågan är väl om inte Is-runan bemäktigat sig hela det parlamentariska läget i Sverige, och kan stå som en bra symbol för det, i alla fall just nu, Oktober 2018. Samtliga politiska partiers relationer är totalt bottenfrusna. Hela det politiska samtalet är fullkomligt lamslaget, och ingen ny Regering har kunnat bildas efter det senaste valet. Om detta inte är ett exempel på Is-runans oerhörda makt över sinnena i Riksdagen, så vad är det då ? – jag bara frågar er, goda medborgare…

En tionde jag kan,
om från mitt gårdstun jag ser
häxor i rymden rida;
Då galdrar jag, så att vilse de far,
från sin hug därhemma
från sin hamn därhemma”

Så säger Oden själv i Hávamáls 155 strof, i min egen översättning – och även det norska runkvädet nämner Isrunans makt att förvilla, och föra människor vilse. Att tappa bort både hug och hamn, eller intellekt och känslor, gör häxorna till tomma kroppar, helt tömda på vett och förstånd – och

Ís kǫllum brú bræiða;
blindan þarf at læiða.

Den kalla isen blir en bred bro – men blinda tarvar man att leda” säger det Norska runkvädet från tidigt 1000-tal. Det stämmer ju också med vad vi alla kan se i den nordiska naturen om vintrarna. Isen bildar en mäktig bro över sjö och hav, men det är farligt att halka…

Många har tolkat is-runan mycket negativt, och kallat den en dödsruna, men den har också stått för struktur, ordnade förhållanden och fasta system i allmänhet, klarhet, militärisk disciplin, ordning och reda. Isen är inte för inte genomskinlig, och ett kristall-liknande väsen.

Edred Thorsson räknar isrunan som en symbol för självet, den egna individen, vilket möjligen kan vara av betydelse när man läser den ihop med andra runor. Samtidigt ingår is-runans raka stapel också som en beståndsdel i nästan alla tecken i runraden, och den blir på så sätt en naturlig bindruna, eftersom man inte kan undgå den. 

 

Isrunan verkar bindande på det som flyger och far alltför mycket, på lösa influenser och galna personer, skulle vi kunna säga, och hjälper väl förmodligen även emot löst snack och förtal, då runan kan sägas stå för intellektets och förnuftets klara kyla. Också Freja Ashwynn har betonat, att Isa på så sätt kan vara en bevarande och upprätthållande kraft, men skriver ingenting om att Is-runan – om hon följer sitt eget schema – borde vara ägnad Verdandi eller det kommande som den tredje och sista Nornan, framtidens Norna. Kanske är Verdandi också den som gör slut på nuets eller tidens diskussioner, och som pekar på det evigt bestående, ifall man vågar sig på en något djärv och ovetenskaplig tolkning.

Tyska Runmagiker och Holländare som Jan Fries har betonat att Eis har samma ordrot som Isarn, alltså ”Eisen” eller järn på tyska, och att siarn på forngermanska kan ha gett upphov till ett senare ”ising” för vapen, eggjärn, försvar, hårt föremål. Det engelska runpoemet prisar isens skönhet, medan det norska kallar isen ”en bred bro, varöver den blinde måste ledas” – en annan hänsyftning på intellektets roll. Ett isländskt runpoem, slutligen, kallar isen bäckens bark och vågens tak, samt ”glaciés jöfurr” på en blandning av Norröna och latin, alltså ”hästars is” – något som är svårt för ryttare att ta sig över – allt kanske tecken på isrunans bestående natur. Slutligen tror jag själv också, att isrunan kan ha stor betydelse för sådan skapande konst, som avses bli bestående, eller för stavar, som man sätter för evig tid och för framtiden i sig, och därmed kanske också uppbyggnad och byggnadsarbeten. En lodrät stötta behöver inte bara vara en nidstång, utan också en bjälke eller en stolpe, på vilket mycket annat eller ett helt hus vilar, och sålunda kan isrunan ha sin dolda betydelse i magiskt arbete.