En hälsning till vårt brödrafolk

Det är viktigt att komma ihåg var i Världen man har sina vänner och bröder. Idag firar Norge sin nationaldag, Syttende Mai, som vanligt med flaggparader ned för Karl Johan i Oslo; och högtidlighållande i varje norsk stad, varje samhälle, varje by och varje ensamgård i det vackra broderlandet. Även Henrik Andersson på den Asatrogna bloggen ”Ideell Kulturkamp” som påfallande ofta skriver om Nordens historia, har förstås uppmärksammat det hela.

I Norge har man fått vara stolt över sitt ursprung och det faktum att man är ett fritt land sedan 1814. I Sverige fick vi inte ha någon nationaldag förrän år 2005

I Sverige fanns tidigare Svenska Flaggans dag, som började firas först på 1900-talet. Till skillnad från alla våra Nordiska brödraländer, som erkänner det historiska arvet och kravet på suveränitet, rätt att kontrollera det egna geografiska området och nationell frihet och oberoende, så har vi i vårt land blott alltför ofta haft Regeringar, som haft påfallande svårt för att hantera eller acceptera allt detta. I alla andra länder på nästan hela Jorden är nationaldagsfiranden tillåtna, och traditionella sedan länge, men just vi svenskar har ofta och länge förvägrats själva rätten att fira vår egen nation.

Numera anser man också att Samer, Romer och Islamska Staten ska ha rätt att fira nationaldagar på svensk mark, ungefär som om dessa folkgrupper hade någon som helst rätt att ställa territorriella anspråk på just vårt land. Jag själv betraktar mig som stolt svensk och patriot, det säger jag utan omsvep. Jag anser inte att det behövs skapas några konkurrerande nationer på svensk eller nordisk mark, och i folksuveränitetens och FN-stadgornas namn vägrar jag också att erkänna dem. Rätten till en egen nation, utan inskränkningar; är också inskriven i de mänskliga rättigheterna, och i Norge är allt detta sedan länge en självklarhet.

Dagens Juridik” kunde den 11 April i år berätta om hur en svensk rektor på en skola i Sverige förbjudit alla elever och hela skolans personal från att använda den svenska flaggan. Allt firande totalförbjöds, och detta skedde redan 2015. Bara därför att en elev tydligen uppfört sig illa, ficck man plötsligt inte flagga den 6 Juni, inte använda flaggan på t-shirts eller liknande, och heller inte tillstå eller säga, att man var svensk. Allt sådant fördömdes nämligen plötsligt av skolledningen, som ansåg att det var ”hets emot folkgrupp” när ledningen i själva verket hetsade emot just svenskarna, och fördömde dem som grupp.

När jag själv växte upp, i 1980-talets Sverige, var sådana här händelser vanliga. Förra året redovisade jag flera av dem, i samband med att jag skrev om vår egen svenska nationaldag, 6 Juni. Själv hade jag velat tro att vi Svenskar fått tillbaka rätten till en egen nation, och att den gamla ”S” och ”Mp” märkta nomenklaturans tid var över nu, tillsammans med kommunismens fall, men så verkar inte att vara fallet.

I Norge skulle man skratta åt allt sånt här. Svenskarnas eviga självbespottning, och deras ledares och politikers extrema hat emot allting som kan synas ”svenskt”, själva nationalflaggan och nationaldagen inbegripet. Vad är det för lärarkår vi har i dagens Sverige ? Vad är det för slags rektorer och ”lärare” som kan göra såhär, och vilka värderingar har dessa människor ??

Og dette her var ifra Norsk Fisk-Kringkastning… ”Eg skjönner ikke noe av Sverig !

– Ja, fråga inte mig, kära läsare, men man kan ju notera att ledningen för något som kallas ”forn sed” och som uppenbarligen präglas av ett stort och mycket rasistiskt svenskhat och sverigehat, ofta uttrycker sig på samma sätt som de här mystiska förbudsivrarna, alltså de som vill förbjuda också själva svenska flaggan.

Dagens Juridik” rapporterar nu, att Justititeombudsmannen Stefan Holgersson i egenskap av JO, och därmed högsta nationella rättsforum olagligförklarat Söndrumsskolans i Halmstads handlande, och fördömt det som stridande inte bara emot svensk lag, utan också FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Dessutom kränker man självklart elevernas rätt till yttrandefrihet, om man inte ens accepterar att de får använda sin egen nations fana.

JO skriver avslutningsvis:

”Skolan har ett ansvar för värdegrunderna i utbildningen. Enligt skollagen ska utbildningen förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna.”

  • Dagens Juridik, 2017-04-11

En gång – det var åren 1814 – 1906 var Sverige och Norge samma nation, och hade samma nationalflagga. Och mycket av vår historia och vår kultur, ja också våra respektive språk är gemensam. Vi har aldrig någonsin behövt något EU eller velat låta oss styras utifrån, eller från Europa. Vi har valt friheten, och att försvara den gemensamt med våra Nordiska bröder.

Och Norge står fortfarande emot den sk ”Europeiska Union” som bara gett alla svenskar försämrad levnadsstandard, kortare medellivslängd, högre skatter och gallopperande invandring av sällan skådat mått. Heia Norge – för vad annat kan vi stackars svenskar säga ?

Också i Norge finns det Asatrogna bloggar, ”mennesker der gaar udenom” och de som inte vill böja sig inför någon kristenhet eller den övermakt i media, som trycker ned och tränger sig på från alla håll. Det gäller till exempel bloggen ”De som skapte Verden” som nyligen bloggade om den tid, då äveen Asatron var förbjuden – men det var under den kristna medeltiden, då hela Norden fylldes av katoliker, häxbål och inkvisition.

Vill vi verkligen tillbaka dit, eller vill vi stå upp för ett modernt, sekulärt och demokratiskt samhälle – utan häxbål, politiska förföljelser och annat ”fornsederi” ??

”Lika Värde” kontra ”Mänsklig Värdighet”…

Kommer ni ihåg den unge Litauern Arminas Pileckas, som jag skrev om den 13 Januari – i ett helt annat sammanhang ? Det hela var naturligtvis inte av en slump – för som Svenska Dagbladet har uppmärksammat, hände något väldigt viktigt i Vilnius, Litauen för idag 2o år sedan. Det var då TV-tornet i Vilnius stormades av Sovjetrysk militär, något som också blev början till Sovjetunionens fall. Den andra av våra två stora morgontidningar – Dagens Nyheter – har inte uppmärksammat detta jubileum alls – betecknande nog. Även DN påstår löjeväckande nog att den skulle vara en liberal tidning, men påfallande ofta försvarar DN islam, kristendom och andra totalitära åsiktsriktningar.

sausio-ivykiai-68193344

Har vi alla ”lika värde” ? I dagens Litauen säger man, att de som offrat livet för sina landsmäns skull faktiskt postumt har ett större värde än andra…

En som kan berätta mycket för oss om vad som hände är Örjan Berner, som var Sveriges ambassadör i Moskva år 1996. Han berättar i SvD om hur Varennikov, den dåvarande ryske Arméchefen, lär ha beordrat användningen av pansarfordon emot en obeväpnad folkmassa. Minst 15 litauer blev ihjälkörda eller klämda till döds, när de utan att tveka ställde sig framför T72:orna, men 20 000 personer ställde sig som en ”mänsklig sköld” framför TV-tornet, och en ”Nationell Räddningskommitté” bildades, som tog över Regeringsmakten. I denna räddnings-kommitté ingick som vi alla vet Vytautas Landsbergis, som senare också blev regeringschef och President i ett fritt Litauen, efter det att allmänna val hållits. I det nya parlamentet ingick även Romuva, en idag helt opolitisk religiös organisation, som praktiserar Litauisk Hednisk Religion, och några år efter 1996 hade Litauen faktiskt hedniska parlamentsledamöter, även om Romuvas utövare idag anser, att någon medverkan i landets styrelseskick inte längre är nödvändigt, och idag ägnar de sig därför helt åt andliga ting.

LT_tank010-e1357604832350Blick från Vilnius, 1996 – men ”sådant händer inte här! – eller ?

En av de Litauer som uttalat sig i SvD:s pappersupplaga – dagens Ryssland sprider desinformation om det Litauiska jubiléet – säger att TV-tornet och händelserna är var ”Litauens Vinterkrig” och jämför med den historiska situationen i Finland 1940 – men den jämförelsen tycker jag är falsk. I Finlands Vinterkrig 1940-41 och fortsättningskriget 1941-44 dog minst 60 000 personer på den finska sidan, och minst 370 000 på den sovjetryska. Mer än 470 000 liv gick alltså till spillo, och jämfört med det var tjugotalet döda i Vilnius det året en förhållandevis oblodig händelse, historiskt sett. En sak är dock alla litauer ense om – i alla fall de som uttalat sig i SvD- de som offrade livet för sina landsmän, och räddade freden har faktiskt ett större värde som människor, om än postumt, och i döden. Till och med de kristna anser samma sak.

Enligt ett uttalande, som tillskrivs den icke-existerande, fiktive Jeschua ben Yussuf, kristendomens påhittade grundare (nej, det har aldrig någonsin påträffats ett enda historiskt godtagbart bevis för dennes existens !) så är det så att:

Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.
 (Johannes 15:13)

eller på engelska – ”Greater Love has no man, that he lies down his own life for his friends

Asatron är helt klart en religion och en livsfilosofi, som uttrycker samma sak. Vissa människor har alldeles tydligt ett större värde än andra, postumt, och efter döden. Vissa av oss kan komma till Valhall – om vi offrar livet, inte bara för våra vänner (Asatron går här ett steg längre, än vad kristendomen någonsin gjort) utan för det som verkligen är rätt, och som verkligen är värt att tro på, helt och fullt – men vi måste också acceptera, att det inte är vi som väljer eller som ”korar valen” och det är heller inte andra människor, historikerna eller ens vår eftervärld.

Walhalla_(1896)_by_Max_Brückner

Nej – alla har inte ”samma värde” och det är heller inte ”likvärdigt” vem vi omger oss med eller umgås med… !

Det är detta Hávamál uttrycker i sina mest berömda strofer – den 76:e och 77:e strofen – den om ”domen över död man” som samtidigt tillhör de allra mest vantolkade och felöversatta, i alla fall efter hur somliga översätter den – småaktiga och småborgerliga typer, fornsedare, kommunister och all annan bråte då mest. (Kan man ens vara kommunist efter Sovjetunionens fall, för övrigt, och kan man få ihop en såpass totalitär och männisoförtryckande ideologi med hedendomen ? – själv tror jag inte det…)

I originaltexten står det, enligt Gudni Jonssons numera klassiska transkribering:

Deyr fé,deyja frændr,deyr sjalfr it sama,en orðstírr deyr aldregi,hveim er sér góðan getr. .Deyr fé,deyja frændr,deyr sjalfr it sama,ek veit einn,at aldrei deyr:dómr um dauðan hvern.

eller – i min tolkning:

”Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes – Men minnet dör aldrig, för den som skaffat ett gott. Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes – Ett vet jag, som aldrig dör – det är domen över död man.”

”Ordstirr” är just vad det betyder, prat och lösa rykten – men inför evigheten behöver vi aldrig någonsin fästa oss vid något sådant, för det är Gudarna som dömer, och inte våra småsinta grannar eller hätska ovänner, eller de som bara hatar oss i hemlighet och inte ens vågar stå upp för sina egna ord, när det väl kommer till kritan, som allt detta äckliga, förkastliga kristna och fornsediska patrask, som ännu besudlar tillvaron för oss, så länge den besudlingen och nedsmutsningen nu varar. Det är inte omvärlden som i sin stinkande småaktighet skall sätta sig till doms över oss, inte någon regering eller några historiker; utan våra närmaste, och de som känner oss bäst – och till slut Gudarna och Makterna själva.

Idag är det förskräckligt ”inne” i vissa kretsar att närmast som ett religiöst mantra eller ett slags dogm upprepa påståendet om ”alla människors lika värde”. Detta påstås vara uttryckt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, och också denna principdeklaration – som inte är någon lag – för det har den aldrig varit – skall nu också antas ha ett närmast religiöst värde.

Problemet är förstås, att den deklarationen aldrig någonsin varit menad att vara någon religiös urkund, som reglerar vars och ens personliga moral, värdegrund eller något annat sådant, utan blott och bart ett slags principdeklaration, som reglerar mellanfolkliga förbindelser på hela regeringars och staters nivå – och vi måste nog erkänna, att ett sådant politiskt avtal inte rör vardagslivet, och inte automatiskt är tänkt eller ägnat att vara någotslags ”patentlösning” eller tio guds bud ifråga om mänskligt uppförande.

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Dessutom säger FN:deklarationen inte heller att ”alla människor har lika värde” eftersom det är en grotesk felöversättning, vilket andra svenska skribenter också upptäckt. Det ord som används är ”human dignity” – inte alls ”human value”. Dignity betyder värdighet, och kommer av latinets ”Dignitas”, alltså dignitet eller tyngd, sådan dignitet som kan finnas hos en diplomatisk dignitär, till exempel. Ytterst sett sammanhängde ”dignitas” begreppet på latin också en gång i tiden med det som hette ”virtus” eller manlig dygd, av ordet för ”man” (vir på latin) och betecknade närmast medborgerliga skyldigheter eller snarare nödvändigheter och inte bara rättigheter, även om många nu också glömt bort att ”deklarationen om de mänskliga rättigheterna” faktiskt också innehåller just skyldigheter, eller saker man är skyldig att göra, och inte bara saker man ska få, få och få, helt utan att anstränga sig.

I och för sig står det också, att det så att säga finns en grundläggande nivå på rättigheter, som bör vara uppfyllda – alla är ”born free and equal in diginty and rights” – men bara därför att alla har samma rättigheter – har då också alla samma värde som sådant ?

Nej – uppenbarligen inte, för tänk nu efter ett tag….

Tror du verkligen, att alla män och kvinnor skulle ha samma värde just för dig, också i privatlivet ?

I så fall spelar det ingen som helst roll, vem du lever tillsammans med. Du skulle kunna kasta ut din förra hustru genom fönstret, och ta upp vem som helst från gatan, ifall du verkligen trodde, att människor är egala eller utbytbara. Det finns personer som agerat så, men så agerar inte de flesta av oss – vi som är någorlunda normalt tänkande, dvs.

Vilken förälder skulle kunna tro, tänka eller känna, att vilket barn som helst skulle vara likvärdigt eller utbytbart med det barn, som han eller hon kommit att älska och känna igen som sitt eget, oavsett vilka egenskaper det egna barnet nu har ?

De flesta föräldrar skulle nog svara, att de inte kan tänka sig att byta ut sitt eget barn emot ett annat, vilket som helst, hux flux bara; och därför har inte alls något ”lika värde” infunnit sig. Och på samma sätt resonerar nog de flesta barn – deras egna föräldrar står dem nog väldigt mycket närmare än vilken annan (utbytbar!) vuxen som helst, eller någon person de mött på gatan. Men vore nu alla personer ”av lika värde” som det så fint heter – ja varför skulle du som förälder då inte låta just dina barn leka med en Colombiansk knarkhandlare, sju gånger dömd för pedofili, till exempel, som den någorlunda hederliga grannflickan i huset mitt emot ditt ?

Uppenbarligen har inte alls alla människor ”lika värde” därför att livet inte alls ser ut på det sättet.

En hedning skulle säga, att ”absoluta värden” i stil med kristendomen inte finns, därför att vi ibland – ifall vi sitter i ett störtande flygplan, vars pilot just dött i en hjärtattack – onekligen skulle tycka, att en annan pilot eller en läkare onekligen vore bra att ha till hands. Och på samma sätt kan snickare, kyltekniker eller en bra rörläggare som kan sin sak, vara av ett oerhört mycket större värde än exempelvis en professor i filosofi, förutsatt att vi skulle vara i den situationen att vi försöker bygga om ett hus.

För övrigt talar Asatron om att ”skipa rätt”, lag göra och lag tälja, som det står i de gamla nordiska lagarna – och rättvisan är inte något som en gång för alla står färdigt, likt ett absolut ”ding an sich” i Kantiansk mening, som dalar ned i någotslags liten fallskärm uppifrån skyn, ifall någon nu trodde, att det gick till på det viset.

FN deklarationer – som dessutom kompletteras av andra, senare skrivna än de från 1948 – andra internationella avtal inklusive ”principen om första asylland” – och slutligen nationella lagar (som deklarationen inte alls upphäver) som är minst lika viktiga, kan inte vara etiska eller moraliska måttstockar, för de har de aldrig någonsin varit avsedda att vara. Många har till och med varnat för, att det ständiga pratet om ”allas lika värde” i själva verket urholkar själva de värden, deklarationen är satt att försvara.

För övrigt – några principer om att ”Eu migranter ska ha gratis tandvård medan alla etniska svenskar skall betala, betala och betala” står inte alls inskrivet i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, även om kanske en och annan Miljöpartist vid namn Fridolin kanske tror det.

Tvärtom står det i deklarationen, att man inte får missgynna en folkgrupp på bekostnad av en annan (artikel 21, 2:a stycket) och i artikel 22 står uttryckligen, att du inte kan begära att få mer samhälleliga resurser än vad ett land innehåller, eller vad som kan skapas med internationella och andra avtal. Det innebär, att om det inte finns mer än en viss grundläggande nivå av hälsovård i ett land, så kan inte folkgrupp x y z automatiskt påräkna eller tilltvinga sig mer än någon annan, helt utan att betala, särskilt om folkgrupp x y z nu är en extremt liten minoritet, som utifrån trängt sig in i landet.

Invandring är inte alls fri enligt FN.s deklaration – internationell asylrätt gäller fortfarande. Inte får du heller ”godtyckligt ändra nationalitet eller ursprung” säger artikel 15, och för övrigt får man inte heller ”konspirera för de mänskliga rättigheternas avskaffande” (hur skall man egentligen bevisa, att någon gjort det ?) eller ens tänka sig att förändra eller göra tillägg i dem, och deklarationstexten definierar inte alls vad som är ”träldom eller slaveri”, ”tortyr” osv – olika regeringar har alldeles uppenbart olika åsikt om den saken, som vi alla vet – varför deklarationstexten långtifrån är problemfri, eller ger ett ganska så stort tolkningsutrymme i praktiken.

Sovjetunionen – nu upplöst – tack vara litauerna och många andra – godkände den aldrig.

Det har inte heller Saudi-Arabien gjort, till exempel.

Alla människor är inte likvärdiga. Alla kulturer är inte likvärdiga. Alla religioner är inte likvärdiga. Alla nationer är inte likvärdiga, och det vore fullkomligt likgiltigt att ens föreställa sig det, om ni frågar mig. Lika grundrättigheter finns, liksom ett krav på värdighet. Men vad är ett värdigt uppträdande ? – ”Fornsederi”, kristendom, kommunism, annan totalitärianism ?

Eller intetdera ?

Valhall står kvar, liksom det rätta i världen.

mjolnir_by_sigrulfrd315bac