Efter Alvablotet – Ännu ett läsarbrev

Läsarbreven ill hedniska Tankar denna höst är fler än någonsin – och mycket talar för att när de Asatroende i Sverige väl får sitt första Gudahov – vilket bara är en tidsfråga, så kommer det att hända saker – alla de cirka 5000 organiserade hedningarna i Sverige är nära att uppnå en ”kritisk massa” som signaturen Matthias framsynt konstaterar…

Läste ditt inlägg om begravningar och ville dela lite info du kanske redan har, men utifall att. Jag läste på lite om det iom att jag blev nyfiken på möjligheterna att startat ett Gudahov som skulle tjänstgöra med begravningar förstås. En del matnyttigt har framkommit tycker jag.
Om begravning. Lagen säger att Huvudmannen ska vara ansvarig, men denne Huvudman är inte nödvändigtvis Svenska Kyrkan utan något varje kommun kan besluta att leja. Det intressanta här är att Stockholm gör så. De hyr in Kyrkan för att utföra tjänsten, vilket innebär att om någon annan aktör kunde leverera samma tjänst skulle den kunna ta rollen. Det roliga är förstås att det skulle underminera Kyrkan både ekonomiskt, då avgiften går dit samt urholka ”sjäkvklarheten” med att begravningsceremonin och vidare andra ceremonier ägs av de kristna. Slutsaten blir att om det fanns ett Hov skulle en griftegård vara given och då blir det ett självfödande system där andra livsritualer såsom bröllop o.s.v. skulle hållas där.
Allmänt tror jag att mycket handlar om att ifrågasätta ”självklarheter” liksom Humanisterna gör som du påpekar. Livsritualer såsom bröllop och begravningar ägs inte av någon religion utan religionen åker snålskjuts på den för att skapa legitimitet åt sig själv, men bandet är bräckligt. Det handlar om övertygelse.
Mvh
Mattias
Så långt en av våra läsare, och för egen del håller jag med. Varför skall det egentligen finnas ett begravningsmonopol, och varför skall Stockholms Stad hela tiden bjuda in just Svenska kyrkan, när detta samfund snart inte längre har någon majoritet av befolkningen som medlemmar ? Vore samhället verkligen så multikulturellt som det förutsätts vara, skulle fler samfund – inklusive sekulära sådana som Humanisterna och även vi Hedningar vara välkomna. Man brukar ofta säga att begravningar och begravningsceremoniell är den ritual i samhället som ändrar sig långsammast av alla – men hur väl stämmer det egentligen ? Tiden är kommen för handling, och kan de hedniska samfund som finns i dagens Sverige inte leverera, så kommer här uppstå något nytt..