Nordiska Asa Samfundet trotsar ”Mollganlagen” – Lanserar kampanj emot Runförbud och förföljelsen av etniska svenskar

Nordiska Asa Samfundet tycks för länge sedan ha fått nog av den exempellösa hets emot folkgrupp, som Regeringen Löfvéns Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson fortsätter driva, trots att både juridiska experter och en hel folkrörelse sagt till honom att sluta med det, och ta sitt förnuft till fånga – innan det är försent. Jag har själv skrivit flera artiklar i det här ämnet redan, och jag vidhåller vad jag sagt, även i det förra inlägget. Hetsen emot runorna och de etniska svenskarna fyller inget logiskt syfte, utan är tillkommet bara ur denne ministers vilja att skada och brännmärka sina egna motståndare.

Man har nu bildat en aktionsgrupp kallad ”Rör inte våra runor” på Facebook, och Stenar Sonnevang, NAS egen grundare har uttalat sig, och det sker i ett något mer bildat tonfall, än när den sedvanliga mobben talar – även om vi nu har en mobb i vår Riksdag också...Man har nu också startat en namninsamling, där man hävdar att Regeringen Löfvéns handlande gentemot sitt eget folk bryter emot artikel 9 i Europakonventionen, något man måste se mycket allvarligt på.

Till dags dato har mer än 2216 personer skrivit under namninsamlingen, som jag till fullo stöder.

 

Jag uppmanar er alla att omedelbart skriva under namninsamlingen ( tryck på denna länk) och tydligt visa, att ni inte tänker acceptera inskränkningar i vår religionsfrihet eller tankefrihet längre. Var och en kan ändå förstå, att om det verkligen är så som denne förvridne dvärg till Minister påstår, att Odal-runan och Tyr runan skulle ha missbrukats av högerextrema grupper, då är det självklart de högerextrema man skall slå till emot, och INTE runorna, vars kulturella, religiösa och historiska betydelse är omistlig, och inte får missbrukas eller komma i händerna på fel personer.

I början på April blev det också känt att Peter Kåhl, som fortfarande skall vara NAS främste företrädare i andliga ting – men som är känd för sina ibland kontroversiella uttalanden – nyligen blockerats av Facebook för andra gången; då han vågat använda en enstaka bild på Odal- och Tyr-runan, helt utan kommentarer. Att enbart publicera en bild på en runa eller ett skrivtecken, ja en bokstav; kan inte vara förbjudet – ens om herr Kåhl för sin del kan betraktas som en aktivist, och en man som troligtvis är beredd att sitta i fängelse för sina åsikter. Aktivism är inte förbjudet, och även om en man gör kontroversiella uttalanden (det gör jag också, och flera med mig – som bekant !) så kan man tydligtvis inte fängsla honom för detta, eller ens bötfälla honom; låt vara att herr Kåhl är en mycket ”oandlig” figur, och att tonen i de Fb-grupper där han och andra bekanta hedningar förekommer, inte kan kallas ”rå med hjärtlig”. Den är tvärtom Rå på ytan – men innerst inne brutal !

Mina egna åsikter om stavning, uppförande, lämpligt uttryckssätt, verbal förmåga i tal och skrift och vad andligt föregångsmannaskap är eller skall vara må avvika från vederbörande, det är sant och känt – men så går jag inte omkring och kallar mig Gode för något, än mindre föreställer andlig företrädare på just riksnivå. Jag är blott en Thule och Kraftarskald, om ni vet vad som skiljer den sortens folk från de vanliga skalderna, och med det låter jag mig nöja. Diverse personer ur den breda hedniska massan får väl ha så många fb-konton de vill, eller hålla hov och harg inför de därav frälsta, men själv hållerer jag en viss distans till fenomenet ifråga. Minns att många äro komna, men att få verkligen är kallade. Den senaste utvecklingen måste dock tolkas som censur, och ett ingrepp i den personliga friheten. Stenar Sonnevang skriver bland annat:

(ni får förlåta, att jag blott citerar:)

”Aus dem schwartzem Loch des Volks-seele…. ”Ur folksjälens svarta hål” – Och ur den folkliga Asatrons mörka hjärta åt Upplands-Bro och Finspång till”

Då det har rått en viss förvirring runt och om våra symboler/runor, vilket mest beror på okunskap eller en vilja att använda symboler för sin egen vinnings skull.
Många verkar tro att man kan ta tillbaka symboler eller att dom blir något olika efter bäraren. Detta är helt enkelt fel. En symbol kan inte tas tillbaka då den aldrig varit borta.
Att påstå att en symbol har varit borta är lika felaktigt som att påstå att en symbol blir något efter bäraren. En symbol har ett fast värde. En fast symbolik. Det förändras inte efter bäraren eller dess åsikter. En symbol kan varken vara ”god” eller ”ond” Den som bär en symbol gör det för att den uppskattar symbolens inbyggda värde. 
Både värdet inom tro och inom kultur. Inte för att symbolen uppskattar bäraren och dess åsikter. En symbol har inga åsikter. Inte heller kan de fyllas med åsikter oavsett hur gärna någon vill det. Dom är redan fyllda med kraft, mening och värden.
Dessa fornnordiska symboler har för oss ett högt värde inom Tro och kultur. Detta värdet är fast och ska värnas om och kunskapen ska förmedlas vidare. Det är allas vår plikt och något vi gör tillsammans.
Runor är inte något farligt och bör därför inte väcka till hetsiga diskussioner och rop på förbud.
—–
Helst vill vi inte se symboler eller runor i några politiska sammanhang. Tro skall vara fri från politik. Men nu lever vi inte iden bästa av Världar. Så istället för att skrika om förbud och försöka bestämma vem eller vilka som ”får” använda symboler och runor så är det okunskapen vi måste bekämpa…

– Stenar Sonnevang, Talesperson, Nordiska Asa Samfundet

Så långt Herr Sonnevang. Själv tycker jag dock hans uttalanden verkar minst sagt motsägelsefulla, låt vara att han har rätt i mycket. Först säger han att han vill undvika all politik, sen hänvisar han till en egen tolkning av artikel 9 i Europakonentionen – och är då inte denna konvention just politisk ?

Även lagförslag, Ministrars uttalanden, tidningsartiklar och liknande är och förblir politik, och ingen av oss kan i längden undvika ett politiskt ställningstagande. Det kan inte Hans Helighet Påven i Rom, Sveriges Ärkebiskop eller Ärke- någonting vad hon nu är heller, och inte heller diverse Sultaner i Brunej nej nej eller Dubai Aj Aj heller, så vitt jag vet eller kan konstatera.

Är det musik som låter eller politik som ljuder – Ja – döm själva…

Stenar Sonnevang glömmer dock en viktig sak. Han skriver uttryckligen, att användandet av runor skall vara fritt för alla. Det är en orimlig slutsats, eftersom högerextremisternas användning av runor väcker anstöt, liksom ”Forn seds” och flera vänsterextrema organisationers användning av Torshammaren.

Därmed står det helt klart, att användandet av runor inte är, inte har varit och inte kommer att vara fritt för vem som helst. I Svensk lagstiftning finns dessutom redan en paragraf, som heter Förargelseväckande Beteende, 16 § 16 Kap Brottsbalken.

Själv skulle jag vilja hävda att det framstår som tämligen solklart för de flesta medborgare, att Nynazister och liknande de facto väcker förargelse, när de missbrukar symboler som de aldrig någonsin haft den minsta rätt att använda, och ifall man nu respekterar symbolers värde som sagde herr Sonnevang antyder, ja då är det också självklart, att man måste förhindra att de besudlas, eller kommer i fel händer. Inte heller vår nationalsymbol Svenska Flaggan, Kungahusets vapensköld eller heraldiska emblem för andra statliga myndigheter får missbrukas, och det gäller till och med också för företags logotyper, eller enskilda firmors namn. Det finns ett helt rättsområde som heter Patentjuridik, till exempel – och det måste även herr Sonnevang ha hört talas om, antar jag,,,

”Fornsederiet” och dess utövare i extremvänstern är minst lika FEL ute som Nynazisterna, när de försöker koppla ihop Torshammaren med Homosex…

Likaså väcker det stark förargelse, när Forn Sed försöker koppla ihop Torshammaren med homosex, eller genomför ceremonier vid Uppsala Högar, där de deltagande står och skär sig med knivar i händerna, offrar människoblod och annat i den stilen. Rörande Torshammaren, har herr Sonnevang skrivit minst en stark debattartikel på NAS egen hemsida, och angående de skändligheter fornsedarna begått i övrigt, så tror jag mig nog kunna säga, att varken han, jag eller några andra seriösa personer i den hedniska rörelsen alls vill acceptera dem, eller ha det minsta med denna sk ”fornsed” att göra.

Den här bloggen då ? – undrar kanske någon mindre vetande person, som inte är torr bakom öronen ännu.

Nej, säger jag – det är skillnad. Du som läser vad jag skriver just nu befinner dig här av egen fri vilja, och du behöver inte läsa denna text, vars spridning är högst begränsad. Inte heller kan du åberopa ”förargelseväckande beteende” om du avlyssnar din grannes lägenhet, till exempel, övervakar grannens data-trafik eller hackar dig in på hans Facebook-sida. Då är det nämligen du som begår hemfridsbrott, respektive dataintrång, och vad din egen granne, P Kåhl, Kal P Dahl eller Fan och Hans moster än må syssla med hemmavid, har varken du, jag, herr Sonnevang eller någon annan med dessa göranden, låtaden eller åsikter att göra, eftersom de inte befinner sig i det offentliga rummet.

En nazist-demonstration på öppen gata, eller självskade-beteende ibland neddrogade ungdomar vid Uppsala Högar, och pårökta personers trummanden där, befinner sig emellertid i högsta grad i vårt gemensamma, offentliga rum, och går därför inte att bortse ifrån, särskilt inte om man befinner sig utomhus eller på plats, när dessa urartade upptåg  och pajas-fasoner pågår..

Det finns inga som helst bevis för att skärande i händer, blodsblandning och liknande förekom vid bröllop, och även om det kanske förekom i andra sammanhang (fosterbrödraskap) enligt den isländska sagan, så är offrande av människoblod och liknande något som alla någorlunda normala människor och hedniska samfund tillika idag tar avstånd ifrån, liksom nynazism.

NAS uteslöt så sent som förra året en person som också skulle vara dess främste andlige företrädare på just denna grund, och inte minst därför framstår Herr Sonnevangs yttranden om att runorna eller andra symboler är ”fria att utnyttjas av vem som helst” som skäligen märkligt, även om det kanske baseras på okunnighet. I alla händelser har han fel i sak, då man enligt svensk lag inte får bära sig åt på det viset.

Om vår Regering – Regeringen Löfvén – skulle använda den redan existerande lagen om Förargelseväckande beteende på rätt sätt, och be Polisen tillämpa den, skulle mycket vara vunnet. Det behövs som vi alla förstår inte alls några ”Mollgan-lagar” emot just runor, däremot krafttag emot de personer som missbrukar och förnedrar våra Hedniska religiösa symboler, använder dem i oriktiga sammanhang, eller politiserar dem, likaväl som ”fornsedarnas” missbruk av Torshammaren.

Så långt är jag helt enig med NAS och Herr Sonnevang, men jag är inte enig om resten, för svensk lag säger redan något annat, liksom allt varumärkesskydd, Lagen om skydd för Riksvapnet och Svenska Flaggan och många andra lagar. Som svensk medborgare tänker jag för min del följa dem, och man bör även minnas, att svensk demokrati inte är någon självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess snara undergång, oavsett om dessa krafter kommer från höger, vänster eller något obskyrt religiöst samfund.

Slutligen är det nog också en bedömningsfråga, om ”Mollganlagen”, som väntas bli införd vid halvårsskiftet bryter emot 9§ Europakonventionen, eller inte. Jag skulle vilja påstå, att så mycket väl kan vara fallet, men det är ju EU och dess organ som beslutar här – över huvudet på svenskarna, precis som vanligt. Och att ifrånta ett helt folk rätten till sin egen historia, till sitt eget historiska arv – vad är det, annat än att hetsa emot folkgrupp ?

Behöver vi alls något EU – förresten ?

”Där rätt förvandlas till orätt, är AKTIVT CIVILMOTSTÅND detsamma som medborgar-plikt”

– Angela Davis, svart frihetskämpe.

”The only thing power respects, is power”

– Malcolm X

 

Och VILL Regeringen Löfvén ha krig, ska den vara medveten om att den kan FÅ det. TUSENTALS svenskar har redan skrivit på emot ”Mollganlagen” och är beredda att ta strid för vår kultur, vår historia och våra runor. Aktivister har förklarat sig vara beredda att sitta i fängelse eller  använda civilmotståndets väg. Det återstår att se hur det kommer att sluta…

 

Annonser

Och för övrigt är det väl Ungefär….Samma Sharia här som där…

”Och för övrigt är det väl ungefär
samma Sharia här som där
samma stöveltramp och samma galna vrål
samma blinda hat och samma hets som mål”

– En smula fritt efter Cornelis Vreeswijk

Från sultanatet Brunei i Indonesiens överhettade övärld har det den  3 april meddelats att man tänker införa Sharia-lagar där. Människor ska stympas och få händerna avhuggna, eller stenas till döds därför att de har begått äktenskapsbrott eller andra avvikelser. Den som beordrat detta är den despotiske sultanen Hassanal Bolkia. (Hass och Anal, förresten – vad säger oss det namnet ?)

LIKA SOM BÄR: Bruneis Sultan och serietidnings-visiren Iznogoud – Ni vet han som vill ”bli Kalif istället för Kalifen…”

En hel Värld, inklusive Sveriges Utrikesminster ”La Grosse” Margot Wallström har protesterat emot dessa lagar, trots att nämnda Margots sinne för demokrati inte är så mycket att komma med. Hollywood-skådespelare som George Clooney uppmanar till bojkott emot hotellkedjor, som ägs av den stormäktige sultanen.

Vi tänker sällan på det, men nuförtiden har vi här i Sverige – eller Landet Löfvén som det numera kallas, fått en egen Sharia som i mycket liknar den i de muslimska länderna. Skillnaden är inte så stor, för vårt lands Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson, en annan dvärgliknande person som inte så lite påminner om den lille ettrige despoten i Brunei, vill förbjuda enstaka skrivtecken och bokstäver, som alltid varit en del av vårt svenska språk.

Felstavning från Peter Kåhl, Nordiska Asa Samfundet – Men rätt i sak…

Orsaken är, som han säger – att de ”suttit på fel uniformer” och bland annat ska då Tyr och Odal-runan totalförbjudas, eftersom de missbrukats av ett ytterst litet fåtal högerextrema personer. Vem som helst kan förstå, att det här är ren galenskap, ja ett fullständigt irrationellt beslut, lika tokigt som om någon skulle föreslå att förbjuda bokstäverna T eller O i det vanliga latinska alfabetet, som vi alla skriver med.

Åter en sjuk liten despot… Kan man göra något annat än att skratta åt honom, i all hans litenhet ?

Meningen och innebörden är densamma. Folk ska straffas, brännmärkas för vad de gjort och behandlas illa. I Brunei-fallet ska de till och med dömas till döden och tas av daga på grymmast tänkbara vis, men så långt går inte vår oförskämde lille Skinhead till despot här i Sverige. Hans syfte är emellertid detsamma, och det är trakassera, smutskasta och ”märka” människor såsom varande ”rasister”, och via hets emot folkgrupp få varenda person, som han själv i sin maktberusning tycker illa om, att framstå som ”dålig” eller ”usel” i samhällets ögon, när det just är hans egen politik och oförmåga att gripa in emot högerextremisterna, som är det verkligt usla.

Vem som helst kan ju ändå förstå, att det är de högerextremas missbruk av runorna, och inte runtecknen i sig som bör straffas.

Och hur ska man egentligen besvara alla dessa tokigheter, som maktmänniskor som vår egen lille ”Mollgan” eller den lika kortvuxne sultanen kommer dragandes med ? Dessa förkrympta varelser är bokstavligt talat inte vuxna den situation de satt igång, för de tänker helt enkelt inte längre som vuxna människor. För dem finns bara hämnd, våld och straff, och de njuter helt uppenbart av att plåga och brännmärka andra. De bryr sig inte ens om den rättvisa de påstår sig tjäna, för vad de föreslår är inte rationellt eller rättvist för fem öre, utan bara dikterat av deras egen maktberusning och sadism.

Morgan ”Mollgan” Johannson (S) är bokstavligt talat inte vuxen nog för det ämbete han skall inneha. Det bevisas av hans fullkomligt avgrudsdjupa okunskap om Svensk historia…

När nazismen stod i sitt flor, det mörka året 1944, skrev den svenske Nobelpristagaren Pär Lagerkvist en nu för de flesta människor bortglömd roman, som heter just ”Dvärgen”. I den gisslas den förkrympta maktmänniskan, hon som alltid strävar efter att förnedra och behärska. Ofta rör det sig dessutom om bokstavligt talat dvärgliknande personer, vilket syns i både Mollgan- och Brunei-fallet. Kanske är det för att de redan under barndomen fått ett underlägsenhetskomplex på grund av sin avsaknad av kroppsstyrka och längd, kanhända inte – man ska inte amatörpsykologiserna -, men ”Dvärgen”är och förblir ett  kusligt diktatorsporträtt – och jag tycker nog, att Morgan ”Mollgan” Johansson i sin maktlöshet, och oförmåga att kunna ta i tu med den verkligt grova brottsligheten i Sverige, uppvisar många av dessa drag,

Genom att försöka slå emot den svenska kulturen, och genom sitt oerhörda hat emot den, framstår ”Mollgan” Johansson också som människoföraktande, en feg liten dvärg, en sådan som tagit till vapen emot sitt eget folk och ursprung, ja en människohatare.Han hatar vårt kulturav och allt svenskt, och han är alldeles uppenbart ute efter att förstöra och skada det. Ironiskt nog påstår han i sin blindhet och ondska, att hans nya ”Mollganlagar” ska vara till för att skydda emot ”Hets emot Folkgrupp” när han själv också gör sig skyldig till precis det. Hans runförbud är en hets emot alla etniska svenskar, och varje medborgare, som någonsin varit intresserad av sitt eget ursprung och kulturarv, och hans utredare har inte ens elementära fakta eller kunskaper i målet. Precis som så många gånger förut när det gäller Regeringen Löfvén, är hans lagförslag ett fuskverk och ett hastverk, som visat sig fruktansvärt illa genomarbetat, därför att det är fel i sak.

Många medborgare har försökt komma till tals med lille ”Mollgan”, och bett honom förklara varför han hatar och föraktar runorna, eller allt svenskt. Ingen har fått något svar. Som en hal ål har denne högt betalde minister hela tiden slingrat sig, och varför han inte bekämpar högerextremisterna istället framgår nu med nästan skrämmande, Machiavellisk tydlighet – Det har aldrig varit just dem han varit ute efter. Han vill bara sätta en ”rasiststämpel” på sina fiender, för att därefter inleda en hätsk människojakt via media, bildligt talat en stening…

Vardag i Brunei, Sudan och många andra Muslimska länder. Jämför ”skjutningarna” i Landet Löfvén, som inte kallas ”mord” utan numer ständigt bagatelliseras i media… Hur vore det om vår Justitieminister ägnade sig åt de problemen istället ?

I Sultanatet Brunei däremot, är steningen inte längre bildlig eller något som äger rum vid en enbart digital skampåle. Där rör det sig om en fruktansvärd verklighet – och naturligtvis är det något oerhört mycket värre, än blott och bart själva runförbudet, eller det idiotiska förbudet emot vissa skrivtecken, och de allvarliga inskränkningar i den svenska yttrandefriheten som Regeringen Löfvén nu nu planerar att införa

Men det finns något alla dessa despoter inte tål, och ett sätt man kan bekämpa dem på….

Man kan skratta åt dem, ja göra narr av dem, rent av. Det är något, som alla makthavare och av högfärd uppblåsta personer inte tål. Personligen tycker jag mycket väl, att man har rätt om man skrattar åt Morgan ”Mollgan” Johansson i all hans ynklighet och oförmåga.

Det är inte snällt, visserligen, men det är inte så särskilt snällt att kasta sten på människor så att de dör heller, eller att beröva dem heder, arbete, försörjningsmöjligheter, vänner och familj – vilket är saker fler än jag insett, att det nuvarande lagförslaget från den (S)-märkta Löfvén-regeringen kommer att leda till – för avsikten står ju redan klar, liksom avsikten bakom all denna muslimska Sharia…

Är detta inte Morgan Johanssons verkliga ansikte ?

Mikael Bachtin, en rysk litteraturhistoriker, skrev en gång en bok om något som han kallade den folkliga skrattkulturen, som han ansåg skulle ha funnits under den katolska medeltiden och renässansen, alltså just den tidsperiod Pär Lagerkvist skrev om. Bortom alla kristna mässor, Inkvisition, häxbål och kättarbål lurade alltid det förrädiska skrattet, folkets sista protest emot de obeskrivliga grymheterna.

Vad ska man egentligen säga, om en regim som vill stena en kvinna till döds, bara för att hon slutat älska sin man, och vill leva tillsammans med någon annan ? – Det är ju rent absurt, ja skrattretande att vilja döda någon för den sakens skull. Och att förbjuda en bokstav, och sen sätta ett helt lands samlade polisiära resurser på det, medan mördare, IS-återvändare och grova våldsbrottslingar får gå lösa ??

Det är ju rent groteskt, ett spel för gallerierna så urvattnat och tokigt, att man bara kan le åt eländet och hela galenskapen.

Och ändå vill förtryckarregimer som den i Brunei eller den vi har i Sverige framstå som rättfärdiga och sanningsenliga, men vi kan bara skratta åt dem, skratta åt deras pinsamma försök – och le en smula medlidsamt, precis som folket gjorde vid åsynen av Kejsarens nya kläder i HC Andersens berömda saga.

Och så skall vi bemöta dem. Så skall vi göra, så snart islam eller sharia nämns. Vi ska driva med dem, inte ta dem på allvar, flina rätt ut – liksom åt ”Mollgan”, Löfvén och deras nattståndna, alltmer illaluktande (S)-parti, och alla deras Potemkinkulisser.

I morgon kommer något annat, kära medborgare, mes amis citoyennes. Den ni väntar på, kommer inte att passera genom förstäderna, för att låna Lagerkvists uttryck. I morgon kommer det att bli tillåtet, att tälta i de fria själarnas land, och ingen människa skall behöva bli stenad till döds. Och ingen ska bli dräpt eller fördömd i all evighet för en enda symbol, en runa eller en och annan felaktig bokstavs skull, för det är ju absurt, som så mycket annat här i Världen.

Visst, jag kastar själv sten, men inte på människor, utan kanhända snarare i glashus. Men att kasta tillbaks, när despoti och mörkmän härjar, är faktiskt både brukligt och berättigat.

Skratt har heller inte dödat någon, och som den store amerikanske humoristen och författaren Kurt Vonnegut en gång sa – ”sticks and stones might break bones, but mere words cannot hurt me” – för han var i ordets bemärkelse verkligen en stor man, och då syftar jag inte på hans blotta fysiska kroppslängd.

Borde inte alla dessa djävla HassAnals, Alla dessa skitnödiga Mollgan-fysionomier och dessa Reinfeldtande Löfvénare i sina fisförnäma försök till landsfaderlighet inse allt detta, om de  kunde ? Tills nästa gång något sånt här sker – skratta lätt, skratta fort, skratta mycket – och frid vare med eder.

Låt inga dvärgar eller despoter få makt över er, men skratta åt den lilla ohyran istället.

”Mollganus sum ! Compactus Porcum est !”

Misslyckandets Minister klantar till det igen…

Morgan ”Mollgan” Johansson och Regeringen Löfvén har misslyckats återigen, i den stora Världen utanför Asatrons ankdamm. Lagrådet och den Juridiska Sakkunskapen avvisar helt deras förslag till en skärpning av svensk terror-lagstiftning som rättsvidrig, trots att en skärpning av lagen i och för sig är välbehövlig, med tanke på vårt lands sårbarhet och utsatta situation. Men Regeringen vill på måfå kriminalisera hela organisationer, eller rättare sagt varje organisation, som den av något skäl tycker illa om, och det är inte förenligt med rättssäkerheten eller ens existensen av en rättsstat som sådan.

MISSLYCKANDETS MINISTER. Mannen som föreslog ett förbud emot Runor, och vill skada det svenska kulturarvet, när alla vet att det är islamsk terrorism, som är det stora hotet emot Sverige.

Det är inte första gången Lagrådet och alla någotsånär insatta personer reagerar emot Regeringen Löfvéns beteende, samt dess förslag. Förra året gav Lagrådet svidande kritik emot den sk Gymmnasielagen, regeringens förslag om uppehållstillstånd för ensamkommande som studerar, ungefär som om Sverige skulle ha någotslags ansvar för varenda person som helt utan legala asylskäl tar sig in i landet, bara för att utnyttja vårt utbildningssystem. En absurd situation, som inte gynnar Sveriges egna medborgare, eller svenskfödda barn och ungdomar.

”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”, skrev Lagrådet. Regeringen och Centerpartiet gick emot lagrådet och skapade gymnasielagen och de utan asylskäl som skulle utvisas har fått stanna i Sverige. Och Regeringens inkompetens och oförmåga att hantera situationen, ligger åter i öppen dag. Man har framhållit för Morgan Johansson att han är okunnig, och att hans förslag om runförbud – som så mycket annat – bara är till skada för vårt eget land, men han vägrar att lyssna, och inse faktum.

Regeringen Löfvén vilar på mycket svag grund, då den bara stöds av knappt 30 % av folket. Under förra valet förekom minst 90 anmälningar om valfusk, om man får tro medierna, och av de anmälningarna utreds fortfarande 28 stycken, men inte ett enda resultat av de utredningarna har visat sig hittills, trots att det var mer än sex månader sedan valet ägde rum. Vi vet alla vad som hände sedan. Riksdagen, vårt nationella parlament, ogiltigförklarade Regeringen Löfvén två gånger i rad, och krävde dess avgång. Ändå har denna lilla nomenklatura och dess handgångna Ministrar, krampaktigt hållit sig kvar vid makten genom en mycket ful och osmaklig uppgörelse bakom folkets rygg, och vägrat låta kunnigare och kompetentare människor tillträda.

Reinfeldt skadade den svenska statens förmåga att försvara sig. Regeringen Löfvén har förstört den i grund, och saknar förmåga att ens sköta den mest elementära lagstiftning.

 

Genom alla de mörka åren med Reinfeldt har vårt lands försvarsförmåga och självständighet bara minskat. Den avgående chefen för den Militära Underrättelsetjänsten i vårt land ställde sig så sent som igår rakt fram i Statstelevisionen SVT och redogjorde för de växande säkerhetshoten.

Och vad gör Regeringen då, i just precis den situationen ?

Jo, den lägger fram lagförslag som inte fungerar, därför att de är uselt genomarbetade – och påstår att man ska kriminalisera användandet av Tyr-runan och Odal-runan.

Vem är egentligen hjälpt av en sådan politik ?

Den som inte kan stava, ska heller inte protestera. Det heter E-r-t på svenska, inte ”Erat”….

Hedniska Tankars Runskola del 23 – Odalrunan

 

— —

Må ho, som vill, gå kring världens rund:
vare herre och dräng den det kan!
Men jag står helst på min egen grund
och är helst min egen man.

Mig lockar icke ärans namn.
Hon bor dock i mitt bröst.
Min skörd ej gror i ryktets famn.
Jag skär den lugn var höst.

— —

Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår av stormens gång,
av blixten, sen den lyst.

Men tyst lägger tiden stund till stund,
och du täljer dock icke hans dar.
Och tyst flyter böljan i havets grund;
fast regnbäcken skrålande far.

Så går ock jag en stilla stig:
man spör om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
var en uppå sin ort.

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det — brödet är vårt.
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,
och blöder det — blodet är vårt.

Var plåga har sitt skri för sig,
men hälsan tiger still;
därför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.

— —

De lärde, de rike, de bråka sitt vett
att röna, vars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett
och som man värjt med sitt blod.

Jag går ej stadigt stugan kring;
ty blir mig hågen varm,
jag vandrar upp till Svea ting
med skölden på min arm.

Med mång’ ord talar vår lagman ej
för kungen i allmän sak.
Men kraftigt är allmogens ja eller nej
under vapnens skallande brak.

Och om till krig man uppbåd ger,
så gå vi man ur gård:
där kungen ställer sitt banér,
där drabbar striden hård.

För älskade panten i moders famn,
för fäder, för hem vi slåss.
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Sveakonungar känna oss.

– ur Erik Axel Geiers dikt ”Odalbonden”

Knappast någon annan av den äldre runradens runor har på sista tiden blivit så smädad och fel använd som just Odalrunan, den 23:e och näst sista runan i Utharken, det esoteriska runalfabeteer, som bara genom sin placering av tecknen skiljer sig ett steg från det vanliga. Med den mest exempellösa hets har Morgan ”Mollgan” Johansson vänt sig emot denna runa och hetsat emot en hel folkgrupp, nämligen de Asatrogna och de etniska svenskarna, som bara använt denna runa för fredliga ändamål, helt utan någon politisk betydelse. Förföljelsen har redan inletts från Regeringshåll, och man fruktar att just denna runa skall bli föremål för förbud, fast det redan står klart att Regeringen Löfvén i så fall aldrig kommer att kunna upprätthålla den lag de står i begrepp att stifta.

Odalrunan finns i stiliserad form på allt ifrån de svenska lantmännens symbol i Östergötland, till nästan varje enskild bondes slitna gamla jobbarkeps; när han kör traktor över åkern om vårarna. Den finns på julgransprydnader och som skrivtecken på otaliga runstenar över hela vårt land. Den sitter intatuerad på vissa personers kroppar, och kan inte tas bort, med mindre än att man knivskär dem. Den finns som brickband och ornament, och som halssmycke. Ändå är den offer för en sjuk maktmänniskas irrationella hat. Vad är det då som är så farligt med denna runa ? Om det nu verkligen är så att det finns några extremister i Sverige eller utlandet som använder runan fel, varför ingriper då inte Ministern emot extremisterna, och värnar kulturarvet ? Hela Morgan Johanssons resonemang om förbud är ju alldeles bakfram, och ett illa dolt försök att försöka ”komma åt” inbillade politiska fiender genom att sätta en ovidkommande ”rasist” stämpel i pannan på dem.

Jajamen ! Det står ”ODAL” med stora bokstäver på Lantmännen-kepsen. Är nu det verkligen så farligt ?

 

Också Julgransprydnaderna innehåller Odal-runor…

 

Odal-runan har alltid haft en koppling till mark, fast egendom, land, jordbruk och arvegods – helt okontroversiella ämnesområden, som inte borde reta upp någon. Det står också helt klart att om de synnerligen olämpliga förbudslagar Morgan Johansson tänkt införa verkligen införs, så kommer följden bli en avsevärd prestigeförlust för Regeringen Löfvén och öppna protester från landets alla Asatroende. Det kan mycket väl sluta med en mediastorm, och en präktig förlust i näta val. När svensk socialdemokrati har valt en väg, som distanserar dem själva från alla etniska svenskar och själva det svenska kulturarvet, är den nya minoritetsregeringen, med stöd från mindre än 30 % av landets invånare, själv i fara. Det är inte svårt att förstå. Jag spår fördärv…

Också på vanliga brickband och tusentals varor från hela internet finns numera Odal-runor… Hur skall någon kunna förbjuda det ? Ett sådant förbud kräver en hel armé av poliser för att alls efterlevas, och är föga meningsfullt…

 

Språkligt sett kommer namnet Odal, på proto-germanska Othala, av samma stam som ordet adel eller ädel, har etymologer konstaterat. Över hela Norden, på Shetlands öar, Orkney-öarna och Isle of Man fanns långt fram i tiden en juridisk term som hette Odalsrätt, alltså de ursprungliga invånarnas rätt till land och gårdar, så länge deras ätt och släkt alls fanns kvar. Odal-runan användes långt fram på 800-talet, till och med efter det att den yngre runraden införts, och bland annat innehåller de berömda inskrifterna från Rök, Björketorp och Stentoften alla Odal-runor. Också massor av inskrifter från kontinenten, Frisland och framförallt angelsaxiskt område, där odal-runan användes för o-ljudet långt fram i tiden, som det berömda ”Franks skrin”, nu förvarat i British Museum, innehåller Odal-runor. Det anglosaxiska runpoemet säger:

byþ oferleof æghƿylcum men,
gif he mot ðær rihtes and gerysena on
brucan on bolde bleadum oftast.

”Bjuden arvedel är kär för varje man
givet att han där kan njuta sin bärgning
bruka och bo i välstånd oftast

– så lyder storfen i fri översättning.

 

Odal-runan kommer som den tjugotredje i utharken och tjugotre är ett primtal, odelbart med varje annat tal utom siffran 1. Det finns en anledning att tänka sig att eftersom Odal betyder något fast, icke avyttringsbart som fädernejorden, så var det inte konstigt att man knöt an till primtalet. Atreid Grimmsson ansåg på 1980-talet att runan stod för nationen, hemmet, landet man bor i. Han associerade också runan till Siv, solgudinnan, och runan ser inte för inte ut som en romb upptill – liknande solen om man så vill – samtidigt som den har två strålar eller ben nedtill, som i vinkel fortsätter ut från den rombiska formen. Runan kan också liknas vid en Ing-runa kombinerad med en Gifu-runa, alltså äringsguden Frejs kraft kombinerad med vanernas alstrande gåvor – en ganska ”talande” symbol för vad jorden och landet ger.

Om Dag-runan – föregående runa – var kopplad till Tor, så är det inte heller konstigt att man sett regnets kraft (symboliserad av runans två ”ben”) och inte bara stolen i denna runa. Odal syftar också på förfäderna, den egna släkten och familjebanden, samt ett harmoniskt förhållande till släkt, jord, det egna folket och historien. Också vad gäller byggnadsprojekt, skogsbruk och mycket annat har Odal en viss betydelse – somliga har liknat runan vid en gammaldags ”timmersax” eller ett handtag. Edred Thorson och andra engelska runmagiker har föredragit det gotiska Othala, och sett en koppling till Oden i runan, samt en övergång från det individuella (som syns i Dag-runans uppvaknande) över emot det kollektiva, släktets fortbestånd och den mytiska dimension, som också Odensgestalten uttrycker. I stadhagalder har man angivit en position med benen brett i sär, och armarna sträckta i vinkel över huvudet, för att ”forma” runan med kroppen, i en enda uppåtriktad rörelse, mot Valhall och det eviga.

Freyja Aswynn såg på 1990-talet hela gudatriaden, det vill säga Tor, Oden och Frej i runan, tillika en skyddsruna för Fylgiorna, eller den gudomliga delen av människan, något som också Edred Thorson antytt. Hon nämner inte Siv, men antyder att om Odal varit runan för kungaätter och adel, så är kungens hustru minst lika viktig, som förvaltare av arv och ättelägg, och hon tror också att runans form erinrar om ett Vi, en helgedom – den övre delen skulle då betyda ett område, avspärrat med vi-band, och de undre ”benen” skulle markera ingången. Holländska och frisiska runmagiker har använt beteckningen ethel på denna bruna, och härlett den från flera urindoeuropeiska rötter, som *ud, för utliggande, ytterst, *eti för ”över” eller ”ätt” och till och md *udero, som blev latinets uterus, livmoder – vilket också erinrar om runans form.. Norröna edli = ädel, odling, od eller öd (som i Uppsala Öd, sveakungens personliga besittning och godis, som han gav i arv åt näste kung) och många andra ord, har härletts ur runans namn. Helmut Arnz och andra tidiga tyska runologer påpekade, att gudanamnet Odin inte alls går att härleda ur Odal, språkhistoriskt sett, men att runan måste följa direkt på Fä, som ju är lös egendom (och bör ha det högsta talvärdet, därför att fä också är en rikedomsruna) medan Odal däremot står för den fasta fädernejorden, inte vad som rör sig över den. Agrell, slutligen, påpekar att i alla runamuletter som hittats på hans tid, förutom kylverstenen, stod runan som nummer 23, med just detta talvärde. Utomlands har de flesta runologer också anslutit sig till denna ståndpunkt, även om några av dem inte insett, att en uthark och inte en futhark är det riktiga i spådomssammanhang, skilt från det ”vanliga” runalfabetet med 24 typer som användes i vardagslag.