Press-grannar – och enkla konstateranden för dagen

Sedan jag så sent som igår behandlat Jack Werner, och hans nya bok om Gokstad-kopian Ormen Friskes undergång, får jag förstås tillstå att jag för egen del gjort honom en smula orätt. Självfallet är det bra, charmant, allmänt förträffligt och en berömlig gärning att fler etniska svenskar och den stora övriga allmänheten i vårt land får läsa något om saken, och därigenom bli intresserade och nyfikna.

Nu utelämnade jag allt det där av retoriska skäl, precis som Niklas Wahllöf i DN helt utelämnat och ”glömt bort” det faktum att Jack Werner inte alls utfört någon ”forskarbragd” utan att han bara vidareförmedlar fakta som Rune Edberg vid Södertörns Högskola tagit reda på, och som förelåg i utmärkt spännande och välskriven bokform redan 2004. Det är fortfarande ganska sorgligt att herrarna Werner och Wahllöf inte kan erkänna sanningen, för det hade varit betydligt klädsammare eller rättare sagt betydligt ärligare av dem, ifall de gjort så. Ord som ”plagiat” osv är dock alldeles för starka att använda i sammanhanget, och dessutom vet jag ju inte hur det är ställt med den saken, eftersom jag inte har tid att läsa herr Werners kanske utmärkta bok i alla fall.

Gokstadskeppet har rekonstruerats i ett otal kopior, och alla är ytterst välseglande, lättrodda och lika säkra som en Volvo Herrgårdsvagn i händerna på en någorlunda kompetent och samövad besättning, det kan jag försäkra er alla. Jag har varit ombord på såväl ”Gaia” av Sandefjord i Norge som Sigrid Storråda i Västergötland, och tillika ”Skidbladner” – av vissa kallad ”Skitblarig” som blev byggd vid Systembolagets gamla anläggningar i Liljeholmen, men som innehöll vissa förändringar i skrovet, och som lyftes ur vattnet med kran och stroppar, vilket skadade spanten i ett smäckert och klinkbyggt skrov – så att dymlingar gick av, har jag fått veta.

Att Ormen Friske gick under är inte alls något ”mysterium” som Bonniers förlag lögnaktigt påstår i sina baksidestexter, utan var grundligt utrett redan för 18 år sedan, och berodde helt och hållet på dåligt ledarskap, och sällsynt bedrövliga, var för sig samverkande omständigheter, som var ovanliga nog och därför blev ödesdigra när de kombinerades.

Man kan jämföra med den bedrövliga barnungen Greta Thunberg, som satt ensam och snörvlande av gråt ute på Nordatlanten respektive på TV i sin plastbåt med rullfock, helautomatiserad segelföring, modern gps och navigationsutrustning, samt E-PIRN västar och allt som hör till åt den övriga besättningen – för Galna Greta visade sig knappast ute på däck, utan blev ”ruffhäxa” och kunde inte heller segla. 15 personer ur hennes entourage beställde koldoxid-berikade flygbiljetter över Nordatlanten, och man kan fråga sig vad hela denna tomma charad – som inte alls gagnade någon ”miljö” – nu skulle tjäna till. Den första Gokstad-kopian ”Viking” seglade redan 1893 till Chicago med 18 norska sjömän ombord, men vid den tiden fanns en riktig seglande handelsflotta, och riktiga sjömän av den gamla stammen.

Frisksportarnas veganism, hårt väder, ”fläkning” och utmattningssymptom hos besättningen, sjukdom ombord (Aftonbladets recensent påpekar riktigt nog att det fanns en besättningsman ombord som fick gulsot redan i Trelleborg – skeppet hade ju som alla vet 8 årpar, och alltså 16 mans besättning – Stig Larsson, en trettioårig kylskåpsmontör från Motala – som därmed överlevde) och till sist en svår bogsering i halv storm, på väg mot Helgoland utan kännedom om vädret, samt slutligen höghöjdsbombning från amerikanska B-29 ”Superfortress” satte stopp för det hela. Visserligen har det aldrig bevisats att skeppet bombskadades – troligen slogs det sönder emot Helgolands klippor – men denna sista, avgörande faktor – exploderande bomber runtom i hög sjö, och ingen förmåga att kunna vika undan ”Danskermans Hörn” – en klippformation där många andra, mycket bättre utrustade och bättre bemannade fartyg gått under under tidernas lopp – avgjorde det hela.

Något ”mysterium” var det inte alls, och därmed ljuger herrarna Bonnier, bara för att berika sig och sälja böcker – på andras bekostnad, och på vad andra forskat fram. Läs själva Rune Edbergs bok istället – så får ni se ! Där finns allt jag sagt, inklusive passagen om Stig Larssons öde – och därmed behöver ni inga Bonnier-böcker om saken !

Media-Posör med Hitler-lugg och dito mustasch solar sig i glansen hos Bonniers – men borde han inte kunna uppge KÄLLOR till sin bok vid utgivningen ?

Herr Werner själv skriver idag i SvD om de etniska svenskarnas påstådda snålhet, som den muslimska minoritet vi fått in i landet inte kan förlika sig med. Kanhända har han fått mina Hedniska Tankar i huvudet, och läst vad jag skrev om Bråna-Smeden i det förra inlägget. Sverige är ett land där stadsbefolkningen först år 1947 var större än landsbygdsbefolkningen, och där ett hårt liv i Nordiskt klimat, med självägande bönder på ensamgårdar, plågade i oändlighet av en hart när allsmäktig Kyrka, med makt nog att tränga sig ända in i människors kök, sovrum och vardagsrum (husförhör och statlig kontroll av ”rätt kristendom” emot katekesen så sent som på 1800-talet) och lokala makthavares girighet alltid hört till bilden. Att då etniskt svenska familjer inte bjuder barnens lekkamrater på middag, utan ber dem vänta istället, är kanske inte så konstigt.

Jon Godal, mångårig Rektor vid Fosens Folkhögskola, och 86 år vid det här laget är en legend bland träbåtsbyggare – och BÖR läsas…

Här har var och en alltid fått klara sig själv, och att föda upp grannens barn alldeles gratis, hör inte till en nordisk livshållning, för de flesta barn har ju egna föräldrar – men – emellertid – Jack Werner skriver följande, och det är något som imponerar på mig, ty det är ett yttrande för dagen, fullt av visdom och insikt:

 Det räcker att lyssna. Den här sortens internet-stormar för det goda med sig att människor överallt berättar om sina liv. Vet du mer om någons liv kan du bättre förstå deras åsikter, och rätt som det är – i det lilla – har du fått något så ovanligt i vår tid som en mer komplex världsbild

-Jack Werner, SvD 2022-06-01

Det är ju sanna ord, så här i början av Friggs månad, som följer i slutet på Frejas. Om jag nu mötte herr Werner på gatan skulle jag trycka hans hand å det hjärtligaste, och farbroderligen dunka honom i ryggen, eftersom jag är äldre än honom och vet så mycket mer om det ämne han behandlat, nämligen.

Slik er det – Akkurat Her ! Det gjeller å hålle en STRAM KURS !

Aftonbladets recensent Petter Lindgren äger en äkta folkbåt i trä – skriver han – och är därmed den lycklige ägaren till en svensk och nordisk raritet. En äkta, klinkbygd folkbåt i Nordisk tradition alltså, en sådan som man kunde bygga enligt boken ”Bygg själv Eder båt” av en viss John Svensson, anno 1938.

Han påminner oss alla om något viktigt, som jag inte kände till när jag tramsade och fånade mig om ”Stora Riddarkorset av Särimner med Svärd, Eklöv och Briljanter” som är så himla fint att få att det kanske bara delas ut en gång på tusen år, eller efter flera generationer..

Men nu finns det faktiskt ett sådant pris, och en ”Klubb för Inbördes beundran” över hela världen, så det så !

Redan i December förra året tilldelade UNESCO, alltså FN:s kulturminnesbevarande organ, den nordiska träbåtstraditionen med båtar på klinkbyggt manér, inklusive alla Nordiska allmogebåtar från Finland, Norge, Sverige, Danmark, Island, Färeöarna och även Shetland, Grönland och Polen samt Baltikum priset – för också där har man under åren byggt sådana båtar.

Och när vi alla utsett dessa båtar, liksom Egyptens Pyramider, Athens Parthenon eller Aboriginernas Överlevnadskonst som ovärderliga verk, och omistliga för hela mänskligheten – då ÄR ju också denna mänsklighet, med alla ingående kulturer, en klubb för inbördes beundran – eller hur ?

Vi kan alla beundra de Polyteistiska, Hedniska kulturerna och det arv de gett oss alla. Det fanns också en tid då till och med Islam stod för något vackert, men det berodde inte alls på religionen, utan att arabiska och persiska lärde kom att bevara Hellenismens ljusa humanism, och gav oss inte bara kaffe i gengäld, utan också algebra, arabiska siffror – ett förstadium fanns redan i Fenicien – och Kemi, Astronomi och mycket mer, inklusive geografer och upptäcktsresanden som Al-Idrisi, och inte bara poeter som Hafiz eller Omar Khayam – han som hyllade vin, kvinnor och sång och rakt fram bröt om och om igen emot Koranens bud.

Det var inte Mohammed, inte någon Koran, inga Wahabiter som skaffade oss allt detta. Det var arvet från en hednisk värld, gestaltad i Hellenismen, som var Polyteistisk, och hart när världsomfattande. Därifrån kommer vår moderna humanism, med en grund redan hos Platon, Sokrates, Hávamál och Eddan och INTE från kristendomen.

Också den vågklättrande ”geitbåten” med anor från det norska 1600-talet har studerats... Och Nydams-skeppet, ibland det äldsta klinkbyggda skepp som hittats, är från romersk järnålder och 300-talets början – inte alls från någon ”Folkvandringstid” eller Vikingatid, som en del felaktigt skriver på nätet. Nydam hade plats för 36 krigare, var över 23 meter långt och måste rimligen ha föregåtts av andra, mindre konstruktioner. Antagligen opererade dessa roddfarkoster i grupper om tre, och utgjorde en hel centuria, eller ett hundrade – jämför med Attundaland, Tiohundraland och Fjärdhundraland i Uppland – där man långt, långt före nedtecknandet i de medeltida landskapslagarna räknade med en ledungsflotta och Hundare. Redan fjärdhundraland kunde i så fall mönstra 400 krigare eller 12 stora skepp, vilket var en ansenlig flottstyrka – enbart i Uppland, utom Roslagen, måste det ha funnits närmare 50 stora farkoster av den typ ni ser nedan..

Klinkbyggda skepp fanns antagligen redan under den klassiska antiken, för varför skulle Tacitus kring 70-talet enligt vår tideräkning annars ha nämnt Svionernas land, rika på skepp och på flottor ? Nydam-skeppet kan inte bara ha uppstått ur tomma intet, som en sann son av Särimner, utan måste ha föregåtts av många experiment, massor av utveckling och noggrant konstruktionsarbete – bygg en såpass stor träbåt själva, så får ni se vad det kräver av er !

Jag ger näst sista ordet idag till DN:s krönikös (nej, inte krönikör – hon är kvinna !) Emma Höen Bustos, som skriver om Gina Dirawis misslyckade TV-serie ”Gina Lever och Dör” som jag också recenserat härförleden.

Hon har sett ett avsnitt där den navelskådande, helt ego-fixerade och Sverige-hatande Gina samtalar med filosofen Torbjörn Tännsjö och kommer helt till korta inför honom, med sin Abrahamitiska dödsrädsla, tomma posör-stil i Werners föga respektingivande tappning – och all nutida ytlighet. Gina fokuserar på vem hon är, skriver tidningen – men inte vad hon kan vara för alla andra, och hur hon kan bidra till samhället – och här ligger det stora felet hos alla dem, som inte kan förstå den svenska och nordiska folksjälen, eller dess hedniska tankar.

Handlingens väg är målet, detta liv – det enda liv vi har att ge och bidra med – och vi kan välja att vara Kommunpoeter, Skeppsbyggare, Snickare eller till och med Hedniska Tänkare, snarare än tomma posörer, utan innehåll och mening.

Vi står alla på axlarna till män och kvinnor som levat före oss i detta land, och det är deras arv vi förvaltar.

Apropå ingenting, så sägs ”Järvaveckan” ha börjat den här veckan – men den ende deltagare som är verkligt DJÄRV nog att ställa sig där, och som nu fått delta (veckan ska ju vara till för alla, har man skrivit) är Rasmus Paludan, som svensk press kallar Höger-extrem, Nazist, Rasist osv – trots att han är Ultraliberal – FÖR Yttrandefrihet och för försvaret av ett sekulärt samhälle, i motsats till en arab-ledd religiös diktatur, vilket är vad Järvaveckans grundare vurmar för.

Jag tycker det är värt att LYSSNA till honom istället – vilket ju är precis vad Jack Werner säger att man BORDE göra.

Man har inte låtit honom komma till tals alls i den svenska pressen, hindrat all fri debatt och inte låtit honom förklara sig – men den tjänsten tillhandahåller nu jag.

Kanske dags göra en Paludan – Elda upp en Koran – och Bibeln därtill – om vi vill !

 

 

 

DNs ”Klubb för Inbördes Beundran” skriver om Ormen Friske

Jack Werner är en av våra främsta Källgranskare” skriver Niklas Wahllöf i Dagens pappersupplaga av Dagens Nyheter. Till saken hör, att både Herr Wahllöf och Herr Werner förstås är mångåriga DN medarbetare som känner varandra sedan länge, och nu har Jack Werner kommit ut med en bok på Bonniers förlag, som – enligt vad jag har stor, för att inte säga översvallande anledning att misstänka – nästan helt och hållet bygger på äldre material.

Viralgranskare Werner har inte alls utfört någon ”forskarbragd” eftersom det väsentliga forskningsarbetet kring Gokstad-kopian Ormens Friskes Undergång redan år 2004 belysts i en avhandling från Södertörns Högskola av Rune Edberg, och jag tror därför inte alls på Wahllöfs floskler om att ”nu kastas nytt ljus över Ormen Friskes mörka tragedi” eftersom alla fakta i allt väsentligt kring den största förlisning som skett med en svensk Vikingaskeppskopia i modern tid, redan förelåg i skriftlig form för över 18 år sedan.

Det vore klädsamt, ja rentav passande om herr Wahllöf åtminstone haft den goda smaken att nämna detta i sin artikel om Jack Werners bok, men det är just det han inte gör.

Rune Edberg lever fortfarande, till skillnad från de 15 besättningsmännen från Ormen Friske, som alla dödades vid Helgoland under en insats av amerikanskt bombflyg – Helgoland var nämligen militärt övningsmål då, år 1950 – och jag skulle kunna tänka mig att Rune Edberg – den verklige forskaren – för sin del är ganska så besviken över att inte ihågkommas alls i sammanhanget, även om herr Werner nyss – den 24 Maj – hållit föredrag på Gamla Stans Bokhandel om sin nya bok.

Vem vet om han rent av råkade nämna Edberg där ?

Även Göteborgs-Postens recensent ger Jack Werner allt beröm, och låter honom sola sig i glansen för en stund, och Bonniers förlag – med ”blurbs”, baksidestexter och allt, omnämner Werners bok som om det vore den första som skrivits i ämnet, men så är det inte alls. Det är ett lögnaktigt konstaterande man kommer dragandes med.

 

”Ormen Friskes” historia har beskrivits otaliga gånger på många språk – även tyska och danska. Jack Werner är inte alls den förste att skriva om saken…

Jag tvivlar på att Jack Werner skulle ha intervjuat ögonvittnen, eller de som ännu har vrakgods och fragment av skeppet bevarade i sina gömmor – för sådana fragment finns – de har även dokumenterats på nätet. Werner kan omöjligt ha gjort några intervjuer, annat än i andra eller tredje hand, därför att de två tyska fiskare på Helgoland som innan de tog sin tillflykt till en av de tyska ubåtsbunkrarna där – jag sade ju att det fälldes bomber – faktiskt såg skeppet runda klippformationen ”Danskermans Hörn” inte lever längre – 72 år har ju förflutit – och därmed har de sista ögonvittnena försvunnit. Alla sakomständigheter och allt som ledde fram till projektets tragiska utgång har redan beskrivits av Edberg, och om elektroingenjören Sten Schröder, fanatisk frisksportare alls skall liknas vid något, så är det inte Adolf Hitler, utan Greta Thunberg, ”the Extinction Rebellion” och liknande veganska fanatiker, som faktiskt förekommer mitt ibland oss, än idag.

Hela Wahllöfs recension utgår förstås från det faktum att Werner tolkar frisksportrörelsen som utgående just från ”fascismens estetik”, plus den av DN lanserade världsbild och ideologi som inte bara påbjuder utan direkt kräver att alla som alls är intresserade av Vikingaskeppskopior eller Svensk Historia förstås måste vara rasister eller nazister, liksom alla dem som försvarar Ukraina. Det är ju precis där – på den pro-ryska sidan – Dagens Nyheter råkar ha sina politiska sympatier, eller hur ?

Herr Werners bok kanske har sina förtjänster, det förnekar jag inte alls. I DN ses han idag ståta med sin Hitler-liknande mustasch i en verklig Führer-pose, på ett foto signerat Viktor Fremling, invid den minnessten över Ormen Friske som finns att se på plats vid Stensunds kursgård i Södermanland, där skeppet en gång byggdes, och därför måste även Jack Werner – faktagranskare av virala myter – vara Nazist – jomenvisst ! – det hörs ju även på hans tysk-klingande namn… eller ?

Den förtjänst Werners bok har, är kanske en tidsskildring, en allmänhistorisk belysning av Sverige år 1950, och några människoöden från den tiden, men jag undrar om Werner alls nämner det faktum att det fanns en judisk besättningsmedlem med ombord, som kom att bli begravd i en kristen grav, samtidigt som kvarlevorna av en kristen besättningsman, kom att nära nog gravsättas i den andra graven – också några sakomständigheter som Edberg belyser, och som faktiskt punkterar hela Niklas Wahllöfs idiotiska resonemang.

Han nämner att Werner behöver 49 sidor för att skildra ”frisksportar-världens tentakler” och övergår till mångsysslaren och upplysningsmannen Schröder, ett tag anställd på LUMA:s glödlampsfabriker i Hammarbyhamnen, ifall det nu ”går upp ett Liljeholmens” för någon läsare. Vidare tar det fram till sidan 109 för Werner att alls komma till den punkt, där den avgörande – och sista – seglatsen skall inledas, och till och med Niklas Wahllöf som kollega, erkänner att Werners bok ”testar hans tålamod” vilket leder till, att jag inte alls tänker läsa den i hängmattan i sommar.

Detta är en historia jag är väl förtrogen med sedan länge, och Rune Edbergs bok står redan signerad och klar på min bokhylla – där har den stått i många år. Den finns även att ladda ned, direkt från nätet – och där kan vem som helst läsa den.

Den som nu nödvändigtvis måste läsa om Ormen Friske också i Jack Werners tappning kan naturligtvis göra det, enklast genom att köpa hela boken från Bonnier-förlagen, men jag tvivlar fortfarande på om den pryder sin plats i någon bokhylla – eftersom den främst är en personlig skildring av ett sjödrama, sedda genom just Jack Werners nutida ögon – fakta i målet är helt kända sedan tidigare.

”Här står nu en ståtlig sten – men inga döda vilar under den…”

 

Mitt liv är alldeles för kort för att läsa om böcker jag redan känner till, i nyutgåva, bastardiserade, omarbetade, förvanskade, bowdleriserade av andra författare än de som faktiskt lade ned det väsentliga arbetet, och dokumenterade alltihop – vilket Jack Werner knappast kan sägas ha gjort.

För övrigt var det inte alls heller så – som Niklas Wahllöf skriver – att Ormen Friskes undergång blevett i viss mån förlöjligat, men i allt väsentligt hyllat jippo

Det stämmer inte. Förlöjligandet i samtiden var manifest – ja uttalat !

Frisksport-rörelsen dog ut, närapå fullständigt – men kom att ersättas av Veganism, Våldsam Djurrättsaktivism, Thunbergeri och mycket annat. Det tog oss 30 år från Ormen Friske till Krampmacken och seriösa forskare som professor Erik Nylén, och den första svenska skeppskopia som seglade till Miklagård eller Istanbul – och nu vill kanske herr Werner förstöra allt igen – men se – det går inte med så enkla medel, den här gången. Det behövs mera än en enstaka förlisning och osedvanligt motiga omständigheter, dåligt väder, bogsering i grov sjö och annat sådant, för vi har så mycket flera skeppskopior av olika utföranden och stilar i just vår tid.

Själv har jag, som skriver dessa rader, endast befarit Svarta Havet nedströms från Gammalsvenskby på den stora floden Dnejpr, 2004, och är – tillsammans med en annan man – innehavare av hastighetsrekordet för Viksbåt-kopior (3 stycken byggda, det finns inte fler !)  från Mariehamn till Tallinn via Hangö, en resa som tog nätt och jämnt 30 timmar. Med samma typ av båt har jag också gått lederna till Kotka en gång, och farit från Norge tvärs över Skagerak, genom Limfjorden till Roskilde, med världens dåförtiden största vikingaskeppskopia Havhingsten från Glendalough, fast det var blott en provsegling inför Dublin, dit hon också lyckligen anlände med endast en svensk deltagerska, ty det var inte en man, utan en kvinna – och jag känner henne väl, eftersom hon råkat skicka mig ett hotbrev på ”Menlösa Barns dag” ett annat år – det heter ju verkligen menlösa och inte värnlösa…

Herr Werner och Herr Wahllöf kan ta sin såkallade ”tysta sorg” och stuva undan den under någon toft någonstans, på ett lämpligt ställe. Jag kanske inte slänger den aktuella boken i slagvattnet ovanför kölsvinet eller i ”krapparummet” om ni vet vad det är för något, och varifrån uttrycket kommer – men närapå.

Jag tillåter för min del inte att män som Rune Edberg och Erik Nylén glöms bort, liksom Mats G Larsson och andra av mina skeppskamrater.

Män jag kommer ihåg, och vars minne jag vårdar. Ära de som äras bör, för Jack Werner har aldrig satt sin fot på något skeppsdäck, mig veterligen – men det har jag, och jag vet faktiskt något om allt det, varom jag talar.

Läs på innan du yttrar dig, för din kollega var INTE först med en bok om ämnet, Niklas Wahllöf i Dagens Nyheter !