Hans Helighet Påven, MSB, Dödssynder och Dygder…

Hans Helighet Påven, som nyligen fått ställa in sin traditionella nyårsmässa eftersom han lider av bensmärtor – vilket jag själv också gör för tillfället, och sedan en akut sjukhusvistelse sedan tre dagar tillbaka, lär så sent som i Julas ha sagt, att av alla Katolikernas sju dödssynder, är Likgiltigheten emot Nästan och Världens problem den absolut största, och mest utbredda, samt den som är mest typisk för vår tid.

Länge Leve Påve Franciscus, som i Boxning vart en friskus !

Nu är jag hedning, och inte alls katolsk som alla vet. Inte heller är jag någon Påve, ingen Storpåve i alla fall, och för alla de Småpåvar, som döljer sig inom den fullständigt urartade ”Fornseden”, New Age i övrigt eller NAS, Nordiska Asa Samfundet i synnerhet, ber jag att få betacka mig.

”Från himlens höjd jag stiger ner, och ropar så till er: Dröj ej mer !” (Illustration ur seriealbumet ”Church State” av den kanadensiske tecknaren Dave Sim)

Jag vill inte ”förpåvas”, alltså undergå en papafikation. Jag tror inte heller på begreppet ”synd” överhuvudtaget, eftersom det inte finns och aldrig funnits inom Asatron eller den Nordiska Hedendomen. Asatron har heller aldrig haft några Påvar, eftersom det är emot dess blotta natur, och därmed inga andliga överhuvud med en sådan eller jämförbar status överhuvudtaget. Titeln ”Allsherjargodhi” som det Isländska Asatrufélagid utsåg redan på 1970-talet, då det grundades, och som alltjämt är i bruk där, är blott och bart en administrativ titel, precis som Gode-värdigheten alltid varit på Island, och ger dess nuvarande innehavare, Hilmar Örn Hilmarson, visserligen en hel del status, men någon rätt att uttala sig i trosfrågor för all Världens Asatrogna, har han likväl inte, kommer inte att ha, och har heller aldrig haft.

Här i landet har det tyvärr funnits en del snedvridna individer under 1990-talet, en väldigt lustig figur som kallade sig ”Frömund Ansheljargode” bland annat – titeln har ingen som helst vettig innebörd varken på modern isländska eller den norröna som talades i heden tid, inte på något Nordiskt språk –  och som inte bara utropade sig till någotslags Påve, utan också påstod att alla Asatrogna alltid skulle ha varit vegetarianer, samt att våra förfäder också allesammans var det, helt utan minsta bevis för denna vanvettiga utsaga. Han försökte också driva ett slags krog på Järvafältet utanför Stockholm, men det befanns ganska snart av lokal Polis på orten, att den var en såkallad ”Olämplig ungdomsmiljö” eftersom fornsedarna var där och rökte hasch i vanlig ordning, något de synbarligen ofta gör på sina sammankomster.

Detta var anno 1992, om jag inte minns fel, men ingen har hört talas om någon ”Frömund” sedan dess. Istället har vi fått se ett stycke pårökt ”Rådsgydja” i TV 4:s morgonsoffor och annat, som hela tiden ihållande påstått att just hon skulle ta sig den självutnämnda rätten att tala för alla Hedningar i Sverige, och som numera – tillfälligt degraderad till ”övergydja av Stockholm” (en annan ”egenpåhittad” titel, som ter sig högst löjlig, när en person med högst sådär ett tjugotal fanatiska anhängare anser sig kunna tala för en hel storstadsregion om 1,5 miljoner människor) är såpass intolerant, att hon inte ens kan ta en vettig och saklig debatt angående ”fornsederiet” och dess väldigt underliga åsikter, verksamhetsformer och politiska vanföreställningar, för sådana finns som bekant i rikt mått inom just den rörelsen, och därmed närbesläktade.

För att återgå till Hans Helighet Påven, okränkbar, ofelbar och dessutom sakrosankt som han är – i sin ungdom utövade han sporten Boxning, och hans koppling till flera erkända idrottsmän och boxare har också varit aktuell på senare tid – säg visste ni det ?

”En Påve kommer sällan Ensam”

Påven är mycket besviken, säger han i det Finländska Hufvudstadsbladet och till och med i en del andra svenska media – besvikna kan vi ju alla bli, av olika skäl och olika orsaker – men vad som verkligen irriterade Hans Helighet, den 3 Januari i år och före de senaste händelserna i Amerika, var att all världens makthavare, rika och andra potentater inte ens respekterar de Covid-regler de själva ställt upp, skenheliga som de är, och ”De tänker inte på de som stannar hemma, på de som drabbats ekonomiskt av nedstängningarna, eller på de sjuka. De tänker bara på att åka på semester och ha roligt”, säger påven. I den svenska pressen har enbart och endast bara NT – Norrköpings Tidningar vågat dra den självklara parallell, som uppstår gällande den politiska situationen i stort i vårt eget land, det som en gång var Sverige, men numera är ”Landet Löfvén”

 

Små Påvarna, Små Påvarna – är lustiga att se. Båd kräkla, båd kräkla och mitra hava de”.. Mannen till vänster begick misstaget att åka till Kanarieöarna över Jul. Han måste genast avgå. Mannen till höger har dödat hundratals, kanske tusentals etniska svenskar över 70 år genom att neka dem syrgas på äldreboenden – med full vetskap om innebörden i sitt beslut, efter vad det ser ut. Han ska få sitta kvar, sägs det… VEM av dessa två är den VERKLIGE syndaren ? VEM är det som ”borde avgå” ?

Vad vi kallar lögner, och rena underlåtenhetssynder är – liksom ”vanelögnare” i Politikens Värld och annars vi har ju också ”forskare” på Hedendom som t ex Fredrik Gregorius vid våra universitet kanhända en bedömningsfråga. Men vi har en Statsminister, som Trumpskt och lögnaktigt svänger sig med att han ska ”gå och köpa reservdelar till sin rakapparat” när han i själva verket ertappats med att gå in på Systembolaget, på ett köpcenter, före julen, och totalt i strid med de föreskrifter, han delgett andra – även om de till inget förpliktar – till inget nyttar utan bara visar på en närmast himmelsskriande inkompetens och oförmåga, lika mycket som frånvaro av ordentliga lagar, frånvaro av rättskipning, eller rättsstaten Sveriges förfall överhuvudtaget, ned i en sorts underlig blandning av Socialdemokratisk ”Snällism” och underlåtenhet att handla, vilket enligt Påven FORTFARANDE är den största av alla synder – och i slutändan kan vi alla fråga oss – är det ens värdigt – och VEM bär egentligen ansvaret ?

Är det inte makthavarna själva, kanhända ? – precis som hans helighet Påven konstaterat.

”De sju Dödssynderna” – Målning av den tyske konstnären Otto Dix, 1933

Nu är jag som sagt Hedning, och tror därför inte på själva begreppet Synd, och i synnerhet inte på några Dödssynder, eftersom vi redan ur själva verkligheten tydligt kan se att det inte existerar några absoluta synder, och att inte ens Dödssynderna enligt katolicismens korta katekeser är ordentligt definierade. Vad som räknas som syndigt, respektive icke syndigt, och såpass moraliskt klandervärt så att det skulle föranleda ingrepp från den existerande rätts-staten (som i en viss MSB-chefs och före detta Rikspolischefs fall) blir en bedömningsfråga, så länge verkliga förbrytelser från Regeringen Löfvéns sida förblir ostraffade.

Enligt en annan katolsk ”lista” – dåligt definierad och därmed öppen för allehanda missbruk – är det bara följande, som utgör de såkallade ”fyra himmels-skriande synderna” enligt katolicismens sätt att se – efter vad jag hört:

  1. mord;
  2. den sodomitiska synden; (1 Mos 19:1-11)
  3. förtryck av fattiga, änkor och föräldralösa barn;
  4. försnillande eller undandragande av dagspenningen eller arbetslönen.

Som god statstjänsteman finner jag Regeringen Löfvén på sannolika grunder skyldig till allt av ovanstående. Misstanken om åldringsmorden – i hundratal eller tusental är enligt Covid-19 kommissionen under utredning, och gällande Sodomin, har vi sett hur en viss Fredrik Federley, toppman inom Centerpartiet och representant för Regeringen vid EU i Bryssel, först beviljats vårdnaden över ett femårigt barn (numera sju) och sedan sammanbott med en dömd pedofil under ”frigång” vars straff samme Federley uppenbarligen försökt förkorta till noll och intet, bara för att han skulle skapa en sk ”regnbågsfamilj” och legalisera sodomi i Sverige, något också ett antal andra Centerpartister försökt. (Se bland annat här, om hur Ordförandeskap i diverse kommunala ”familjenämnder” genom Annie Lööfs berömda ”center” visats förenliga med ren pedofili)

Vad gäller förtryck av fattiga, änkor eller föräldralösa barn, torde det stå klart att det förekommer, liksom 4) vad nu rikets finanser i allmänhet angår, och därmed har alltså Regeringen Löfvén svårt syndat inte bara gentemot sitt eget folk, utan den katolske Guden, vilket jag alla ni kristna därute noterar.

Å andra sidan – själv tror jag enbart på Juridik, uttryckt genom ett sekulärt samhälle och ingen Naturrättslära, där rätten för eviga tider och alla förhållanden är förutbestämd. Brittisk Lag gäller inte i Sverige, Tysk lag gäller inte i Finland, Finsk lag gäller inte i Frankrike, och Svenska Lagar gäller inte i Storbritannien, vilket bland annat är klart utsagt i Brottsbalkens portalparagrafer, om någon nu vill veta.

Enligt Asatron skipar Asarna rätt vid sina domssäten, de har inte rätt, och det finns heller inga som helst eviga domslut, ty man måste lag göra, lag  tälja och lag säga, lika väl som runor, vilket följer av Runatal Havamals. Därav framgår redan, att rättvisa är ett relativt, inte absolut begrepp.

Angående dödssynderna – sju till antalet, så har jag själv bara följande att säga, ifall de nu ska vara just de här:

  1. högmod,
  2. girighet,
  3. lusta,
  4. avund,
  5. frosseri,
  6. vrede,
  7. lättja

Något Högmod anser jag mig knappast lida av, inte vid sidan av de stolpskott av släktet människa, som jag redan räknat upp, ingen nämnd och ingen glömd. För övrigt tror jag också, att de flesta synder inte är alls är så dödliga som det sägs, när det gäller listan ovan. Kristendomen lär ut överdriven ödmjukhet, krälande i stoftet inför en inbillad ”Gud” och annat som inte alls är nyttigt för mänskligheten, och är just därigenom en skadlig religion, då den inte värdesätter individens värde, eller rätt till självbestämmande. Hybris – vilket förvisso finns som begrepp i Hedniska kulturer, vore förresten en långt bättre definition.

En ledare gör sig skyldig till Hybris eller Högmod, då han inte kan överblicka konsekvenserna av sina egna handlingar, och heller inte kontrollera sina egna anhängare.

Angående nr 2) Girigheten, så anser jag det inte vara en synd att törsta efter kunskap, exempelvis, att se om sitt eget hus, att hjälpa sig själv på det att också gudarna må ge envar hjälp, men en långt vanligare synd i Sverige – och speciellt dess hedniska del – är särskilt nummer 4) Avunden och Missunnsamheten, liksom den illa dolda skadeglädjen, vilken genomsyrar alla snöda hjärtan.

Rävar – särskilt Skabbrävar – har alltid setts som onda djur enligt Katolicismen, därför att de symboliserar girigheten… Och skabbigt folk finns nog och övernog…

Vad sedan 3) Lustan angår, anser jag inte att normal mänsklig sexualitet är en synd. Här ligger en av kristendomens stora nackdelar, för den har hela tiden visat enorm missunnsamhet emot människorna, när den inte unnat dem någon glädje av det faktum att vi har två kön (ja, könet är en biologisk realitet, ingen ”social konstruktion” som en del helt felaktigt tror) och inte tre eller fyra. Avhållsamhet är ingen dygd för en hedning, och den sortens kristna pryderi som nu går under den falska varubeteckningen ”feminism” ger jag heller inte mycket för. Sverige är Feminismens Saudi-Arabien, det har man ofta konstaterat, och det vimlar av länder i vårt närområde som har betydligt sundare, öppnare och ”frigjordare” attityder ibland normalbefolkningen, och heller ingen repressiv lagstiftning, eller lika mycket hyckleri och politiska skådeprocesser.

Vildsvinet och Freja har i alla tider varit symboler för samma grundläggande drift, nämligen den sunda könsdriften… som katolikerna hela tiden inte förstår och fördömer, därför härskar ibland dem alltid celibat, sodomi och pederasti

Vi kan alla erinra oss Annie Lööfs och Federleys falska skådeprocess emot Eskil Erlandsson, ett av de största justitiemorden i modern tid, vad Sverige angår. Någon juridisk bevisning emot Eskil Erlandsson har aldrig funnits, och han har inte mindre än två gånger friats i Svensk Domstol, trots att man via politiska påtryckningar förmått ett enda enstaka Hovrättsråd att gå med i den hysteriska anklagelse-leken, som troligen utlösts, när Erlandsson, som är en ärlig man, protesterat emot Stureplans-centern, Federleys fjollor och vad de hela tiden ägnat sig åt.

Vem är förresten skyldig till den största synden, när en gammal mans ömmande knän jämförs med Federleys missbruk och påstådda ”vårdnad” om en sjuårs flicka, och vad hans ”livskamrat” gjort sig skyldig till ? Herr Erlandsson har inga förstörda liv och inga för livet skadade barn på sitt samvete, men det har Federley, som nu fortfarande ”mår dåligt” innan han åter skall göra ”comeback” inför nästa val och i politiken.

Återigen – ser vi inte syndernas relativism, till och med när det gäller ”dödssynder” – och vad är egentligen en dödssynd ?

Själv skulle jag vilja hävda, att vad vuxna män och vuxna kvinnor gör med eller mot varandra, i de flesta fall är enbart deras ensak, så länge samtycke föreligger, och därmed finns ingen synd alls, inte ens i fråga om prostitution (som Asatron inte alls fördömer, och heller inte har fördömt) eftersom ”hor” bara betyder otrohet eller svikande av löften, men den som inget svek har begått, har därför heller inte horat.

Hor är däremot att bryta eder (om man ingått äktenskap) eller att ballra om vem man haft sex med, intrång i privatlivet och svekfult betende på Internet och i media, och även uppenbar lögn – om din granne eller ”nästa”, skulle väl kallas för en långt värre synd, ifall man nu ska ha en katolsk katalog över ”synder”

Avunden, som ofta drar sig själv vid näsan, symboliseras enligt katolikerna av en Hynda.

Vad gäller synd nummer 4, Avunden, har jag redan kommenterat den, och jag kan nog inte sägas lida av någon avund, särskilt inte vad gäller Påvar och Politiker. Däremot vet jag att det finns många i min närmaste krets som avundas mig, både för kunskaper, ägodelar, framgångar, de förmågor jag har och mycket annat, och i flera årtionden igenom har de aldrig visat sig annat än missunnsamma och småaktiga, men den sortens människor vill jag för min del inte umgås med.

5. Frosseri, alltså övermått i fråga om mat eller dryck, eller andra utsvävningar, som strider emot måttan och röjer omåttligheten, beskrivs redan i Hávamál, särskilt i de inledande stroferna om dryckenskapen, omåttligt krävande gäster, som suger ut hela länder och värdfolk, men läs också strof nummer 21:

Hjarðir þat vitu,
nær þær heim skulu,
ok ganga þá af grasi;
en ósviðr maðr
kann æ
vagisíns of mál maga.

Denna strof av Hávamál har som många andra ofta blivit vanställd och felöversatt, särskilt av de som med full avsikt översätter dåligt för att skada, släpa Asatron i smutsen och förnedra den, precis som Lars Lönnroth (en av de sämsta översättare av Eddan, som vi någonsin haft) men i min översättning lyder den – och jag översätter för min del mycket exakt, utan att lägga till ett enda ord för mycket, eller göra fel i ordval – det kan jag rakt fram säga, utan högmod:

Hjordar det vet
när hem de skall
och gångar då av gräset
men en oklok man
kan aldrig
väga sin mages mål

”Vagisins” har nämligen inget med ordet ”väg” att göra, men syftar på en vägning, och där står faktiskt ”mål” i originalet, som ett mål mat. Kort sagt: Oden och Gudarna vänder sig emot missbruk, och det skall väl vara måtta i allt, sex inbegripet, men för mycket sex kan ingen dock svårligen ha, ty det är vanligen omöjligt att dö utav det, eftersom man i vilket av för mycket mat eller för mycket dryck först blir illamående, sedan utmattad – och det är ingen synd, ifall det inte leder till indolens eller lättja.

Angående Vrede, nr 7 – skulle jag inte säga att Vrede i sig är någon synd alls, utan enbart en sund och naturlig reaktion hos människorna, utan vilken ingen vilja till förändring är realiserbar, för det är bara och endast bara när vreden blir överilad, eller tar sig uttryck i rena våldshandlingar, som den blir farlig, även om många kristna förstås fruktar den, ty ”för Nordmännens raseri bevare oss milde herren gud” brukade de lalla och traggla i sina kyrkor.

Redan Påven själv kände vrede, när han i sin ungdom tränade boxning, och utan vrede inombords, kan man inte förändra någonting av tillståndet här i Världen, eller likt en boxare själv så sitt första slag, som bör sluta med knock-out på motståndaren, fortast möjligt. (Och kan man inte ens det, bör man fortast möjligt dra sig ur ringen, inte gå till Captolium i onödan, och inte ställa sig där..)

Pöbel är Pöbel, och Amerikaner är Amerikaner. Titta på den synnerligen illa klädde individ i mitten, som missbrukar både sin kropp med fula tatueringar, och dessutom MISSBRUKAR Tors Hammare som symbol ! (Vrede är ingen synd, men brist på omdöme är det förvisso)

Likgiltigheten, nummer 7 är och förblir den största synden enligt Påven, och däri måste även vi hedningar hålla med. ”Tål intet ont här i Världen, men var glad åt allt som är gott” lyder ett försök till en översättning av Hávamáls vördnadsbjudande strofer.

”Om ont du ser
Säg då att ont
Det är
och giv ej
dina fiender frid”

Är ett annat, ofta citerat försök till översättning av samma strof, strof 127 för övrigt.

Här gäller dock, att man måste lära sig det Hedniska Frids-begreppet, och vad Fridh som juridisk term egentligen betyder, och inte misstolka allting, särskilt inte sådant som kristna människor inte kan förstå i alla fall, just därför att de är obildade kristna och därmed pöbel, lika mycket pöbel och mobb, som de Trump-anhängare som nyligen stormat Capitolium.

Det talas också mycket – hos en del amerikaner, som är fullständigt obildade, dumma i huvudet och inte kan förstå bättre – om att det skulle finnas nio stora Hedniska Dygder, eller ”Nine Holy Virtues” eller något sådant.

 

NEJ – detta är Bogus, Bullshit, ”Fornsederi” och Make-Believe. Hávamál innehåller INGA ”Nio bud” och verklig Asatro är ingen svag ”Motivational Poster”

Föga vet då de här vilseförda vraken att deras nio dygder bara är hitte-på rakt igenom, och skapades av två enstaka herrar anno 1974, som kallade sig ”Stubba” respektive ”Höskuld” och falsk försökte ”kristifiera” Asatron genom att idiotiskt nog tro att det skulle gå att ”koka ned” den till någotslags ”Nio Odens Budord” som en ren parafras på ”Tio ”guds” Bud”. Herrarna ifråga kallade sig också ”Odinister”, en beteckning, som i likhet med det ytterligt fula och missvisande ordet ”fornsedare” aldrig funnits, där för att riktig Tro, Trofasthet, Treue, Truth är något annat.

De nio påstådda dygderna är ett nattsvart, intellektuellt misslyckande, och enbart en dålig parodi på vad Asatro och Hedendom verkligen står för, lika dålig eller bra som katolicismens eviga dygde- och synda register, och lika irrelevanta, när det gäller att bedöma grunderna för det som kan kallas ett moraliskt eller mänskligt handlingsmönster.

Gudarna har i alla fall skapat oss till att handla och ta konsekvenserna av våra handlingar i alla fall, och så länge dessa inte är direkt dödliga eller livsavgörande, är förmodligen hela diskussionen om synder eller dygder helt ovidkommande.

Själv skulle jag vilja slå ett slag för vad som ryms i Runatal Hávamáls, om ni ens känner till det, de 18 av 24 ursprungliga runverser vari Oden själv lär oss vilka skador han kan undanröja, vilka problem han kan lösa, och det är som vi alla borde begripa till sist mycket nyttigare, än att enbart tala om synd eller dygd.

”Det må vi se,
när nogsamt vi själva
oss granska,
att ingen är fri från fel
Men – dock är ingen så usel,
att han till intet duger”

lyder en annan Hávamál-översättning, och innebörden i den, versus de kristnas ständiga babbel om synder och dödssynder, begriper först den, som länge läst och begrundat mina ord.

Bernhard av Clairvaux, en synnerligen katolsk herre som var mycket för det kristna ridderskapet – som byggde på gammal Germansk ridderlighet, och i allt var ett arv från de hedniska kulturerna talade om sju stora ridderliga dygder (eller de sju barmhärtighetsverken), som det var fritt fram för var och en att försöka efterapa eller efterlikna.

De skulle då vara att

  1. Mätta de hungrande – Men vad är då det, utom att mätta dem, som hungrar efter kunskap och gott vetande, som är bättre än all sorts dryck eller bröd.
  2. Ge de törstande att dricka – men vad är då det, förutom törst efter rättvisa och kunskap – som rättskaffens män har mera av, än rusande vin, mjöd eller annan dryck
  3. Klä de nakna – Men kroppslig nakenhet är inget farligt, utom om man verkligen fryser. Verkligt naken är bara den okunnige, eller den som saknar allt omdöme, likt Trump i kejsarens nya kläder. Nakenhet är att vanpryda sin egen kropp med fula tatueringar, och smaklösa bilder. Nakenhet är att vara ovetande i allt, och avslöja brist på omdöme eller förstånd, och därmed handla obetänksamt. Men ingen nakenhet är så stor, att den inte kan skylas, och ingen brist så grav, att den inte botas med bättring, vilket Odens ord om vank och brist omfattar.
  4. Trösta de bedrövade – men ingen är så bedrövlig, som en likgiltig, andefattig och fantasilös människa, totalt utan egen vilja eller kreativitet. Den bedrövade lider av brist på hopp, men just detta kan avhjälpas – också genom den sunda vreden.
  5. Att befria de på falsk grund inspärrade – Men vad är då det ? Det är att motverka befogad orättvisa, och utbilda alla de, som sitter fast i okunnighetens garn, och sina egna falska föreställningar om rätt och fel – så kan man också uttyda det.
  6. Att Bota de sjuka. Kristendom, Islam och Monoteism är också en allvarlig sjukdom, som hindrar människan från att se att det finns flera vägar till tänkbar upplysning, än blott och bart deras egen. Och ingenting kunde vara oss sjukare eller mer förhatligt, än de verkningar vi ser av all denna myckna kristendom och islam här i Världen.
  7. Att begrava de döda. Den som begraver de döda, utför inte bara ett barmhärtighetsverk, utan ärar det förgångna livet och våra förfäder.

Till de sju barmhärtighetsverken vill jag själv lägga ett åttonde – det är att nedslå och med vapenmakt bekämpa det onda, varhelst det än visar sitt fula tryne. Svärdet är till för att brukas, liksom käppen, men dessa två skall brukas under lagarna och genom dem, inte över och utanför lagen. Lagar är inte givna av gudar, utan gjorda av människor. Rättvisa måste skipas, och kommer inte av himlen. Många tror sig vara födda till att hålla i yxan, och ännu fler vill låta den gå, men väldigt få är goda nog att hålla i skaftet.

 

Hur är det nu med Mr Joe Biden och Herr Stefan Löfvén – tror ni att de har kraft nog att ena sina länder, när det verkligen gäller ?

(PS: Det tror tyvärr inte just jag…)