Veckans fall av ”Hedniska Tankar LEDER – Andra bara FÖLJER”

I rule the ruins” sjöng en gång den milt Freja-influerade tyska hårdrocksångerskan Doro Pesch. Hedniska Tankar får be att instämma – ty de sprider sig ÖVERALLT – ja Överallt. Till Sydkorea, där en tragisk brand inträffat, och presidenten officiellt förklarat att landssorg utbryter, vilket är helt logiskt och följdriktigt, då man förlorat minst 149 döda – huvudsakligen unga människor, som kunnat bidra till sitt samhälle och Världen i övrigt. 19 av de avlidna lär vara utländska medborgare enligt våra kvällstidningar, varav minst en Norsk Medborgare – och sålunda berörs även de Nordiska folken direkt av vad som hänt.

Vi hedningar på redaktionen har ett konsekvent hedniskt perspektiv, och det måste ni alla läsare och läsarinnor (något tredje gives icke !) förstå, även vid ett tillfälle som detta. Vi skrev, så sent som igår att Halloween-firande är ett amerikaniserat, kommersialiserat otyg som ingen egentligen behöver, förutom att ungdomen naturligtvis använder helgen som en billig ursäkt för att supa sig full, och så uppstod folkträngsel och brand i nöjes-stadsdelen Itaewon, om nu detta inte var en tragisk händelse, ”gangnam style” eller ”gangland style”.

Dozens of people suffered from cardiac arrest in the South Korean capital Seoul, after thousands of people crowded into narrow streets in the city’s Itaewon neighbourhood to celebrate Halloween, local officials said. (Photo by JUNG YEON-JE / AFP) – Men varför ALLS fira en Globaliserad, Kommersialiserad, Amerikaniserad fest i ett huvudsakligen Buddhistiskt / Schamanistiskt land ?

 

Det gick som det gick, och nu sörjer en hel nation sina unga döda. ”Vad var det vi sa – sade vi ?” är inte rätt replik att fälla vid ett tillfälle som detta, ty Oden själv mäler oss i Hávamál att efterklokhet inte nyttar till någonting. Den stora merparten av de döda – närmare 90 personer enligt vissa rapporter vi läst – lär vara unga kvinnor. Dessa skall enligt ögonvittnen och överlevande till stora delar ha blivit nedtrampade och inte kunnat andas i folkträngseln, eftersom de koreanska kvinnorna faktiskt har den egenskapen att de är relativt kortväxta. Vad säger det om landets unga män, om Koreanska festvanor och kulturellt beteende, liksom Kvinnosynen i Korea ?

Vi skall inte spekulera om tragedier eller enstaka händelser, nej – men ändå. En konsekvent Hedning, Asatroende och kanske även Fulltrui till Oden skulle svara, att det är unga mäns uppgift att försvara och rädda sina unga kvinnor, och tillika offra sig för barn eller andra svagare individer i samhället – för annars har de unga männen de facto ingen uppgift, och därmed inget existensberättigande. Skuld åvilar dem som trängt sig genom massan på sina nära och käras bekostnad, och till de nära och kära hör också varje kvinna en ung man lärt känna, om så bara för kvällen, om så bara för fem minuter. Och Skuld heter nuets Norna.

Krigarens uppgift är att skydda och värna – och unga män är krigare. Det gäller för oss hedningar i alla tider, alla kulturer, vid alla tillfällen. Shingen Takeda – borta i Japan – var inne på samma sak. Hans uttalande ”The soldier is the castle” är en förkortning, och ett av hans mest berömda citat lyder i min översättning: ”Vårt folk är murarna av sten. Vårt folk är vallgraven, utanverken, allt försvar. Skydda ditt folk, och de skall skydda dig”. Detta gäller – oavsett om ”folk” här betyder folk i gemen, allmänheten, vad slags folk som helst, oberoende av religion, politik eller allt annat – eller om vi talar om särskilda nationer, stammar, kanske plutoner…

Låt oss därför – sade han – vara snabba som vinden, följsamma som träden, mera rasande än eld och hårdare än sten – för vi måste agera, ja anfalla”. Sådan var hans tro, och Shingen Takeda – som just i år hedras med ett 500 års jubileum – var också han H-e-d-n-i-n-g, liksom för all del alla sanna Koreaner – eller Japaner och dito Kineser – ty Kina – som vi på Hedniska Tankar aldrig kritiserar, utan accepterar – bygger på K’ung Fu-tzu, Lao Tses taoism och slutligen Mao Tse.. själva driver vi handel med alla folk, och överser där med ett och annat, liksom våra förfäder på Ostindiefaren ”Göteborg”.

Men – inte nog med det… I Sverige framträder för dagen den här mannen, på Svenska Dagbladets kultursidor.

Detta – mina Damer och Herrar (något tredje gives fortfarande inte !) är ingen mindre än Mats Eric Nillson, författaren till boken ”Kåppi Pejst” som handlar om det KRISTNA Sveriges komplexfyllda förhållande till USA, samt begrepp som kulturell appropriering och globalisering – något denna blogg inte bara var inne på när vi RATADE (men inte hatade) Halloween så sent som igår, och även när vi skrivit spaltkilometer efter spaltkilometer om dessa ämnen, utan att någon lyssnat.

Först nu lyssnar SvDs ytterligt trögtänkta journalister, denna eländiga fårskock till flockdjur, som inte klarar mer än ett ämne i taget, och inte flera som vi.

Herr Nilsson har tidigare – i vår generationskamrat Joakim Pirinens anda – kommit på den fyndiga titeln ”Chateau Vadå” – eller ”Det okända fusket med ditt vin” och alltså varit ett slags smakdomare, ungefär som någotslags Gaius Petronius vid Neros hov, men han är ändå inte ett av Nomeklaturans Lejda Kreatur, fastän hans senaste bok nu utkommit på Ordfronts förlag – för det är just Ord och Inga visor vi för tillfället behöver.

Svenskarna har naivt apat efter det stora landet i väster i årtionde efter årtionde. Inte ens under Kulturmarxismens 70-tal var detta självskadebeteende helt utrotat, och det berodde på för mycket kristendom. Nu till Halloween är det särskilt tydligt, ty:

Alla deltar i maskeraden. Glesbygdsbor sätter sydstatsflaggan på bilen för att visa hur stolta de är över sitt ursprung. Förorternas kriminella studerar amerikanska maffiafilmer, medan de intellektuella lär sig att ”n-ordet” är tabu. — — Nilsson skriver om manspalining, halloween, metoo, cancel culture och pulled pork. Hockeylaget Frölunda väljer ett inidianhuvud som symbol, och gör sig sedan av med det när sådana stereotyper anses kränkande i USA. — — Landet vars populärkultur lärt hela världen hur tufft det är att säga motherfucker har nämligen gått in i en puritansk fas, och upptäckt att ord kan vara sårande.. — Trots det massiva utrymme som nyhetssidor och kulturredaktioner ägnar åt USA är mediernas bevakning av landet ganska ytlig, ibland rentav okunnig. Efter fyra år med Trump som president nära på dubblades stödet för honom bland svarta amerikaner i valet 2020, påpekar Nilsson. Det som inte passar in, hamnar inte i nyheterna

  • Svd 2022-10-31

Nej, naturligtvis inte. Men här på denna redaktion är vi Nordbor och Hedningar, för något annat har vi inte varit, är vi inte, kommer vi inte att bli. Vi firar inte Halloween eller annat idiotiskt trams. Vi är inte ”Woke”, kommer inte att bli det heller. Ni kan ta er förbannade ”Cancel Culture” och köra upp i häcken, Motherfuckers eller ej – och det är väl Mother Fucker själv som står staty i Näv Jorks hamn, för Näv Jork är ett ställe där man får ta sig fram med nävarna.

 

Hennes runa verkar vara ett stort M eller två bröstliknande gyllene bågar, alltså en Madr-runa – vilket vi sett på tv.

Mother Fucker – den amerikanska Moder-gudinnan är alltså den amerikanska motsvarigheten till Frigg, men inte till Freja – Frigging A’ – som våra vänner i the UK brukar säga. Macdonalds-emblemet föreställer gudinnans två stora rattar – och denna teori från Hedningar ”på orten” kände vi redan till för 20 år sedan.

Ni kulturjournalister kan själva resa till Näv Jork eller – kanske – Jew Dork. Vi tänker INTE följa efter er – för vi är de Hedna och de Ludna. Begrips !!