”Fornsederi” och förstörelse också vid Lindholm Höje i Danmark…. ??

För en tid sedan kunde jag med stöd av Ystads Allehanda och andra vederhäftiga källor berätta om de skador på Ales Stenar, som vållats under hösten. Nu verkar det som ytterligare ett vansinnesdåd – elle meningslös förstörelse, som klart påminner om det i Skåne, inträffat vid Lindholm Höjes kända gravfält i trakten av Ålborg på Jylland. Den danska kvällstidningen ”Ekstra-Bladet” berättade för två dagar sedan om vad som hänt, och summerade situationen på ett bra sätt, även om den såklart också nämnts i flera andra danska media. 

Här i Sverige däremot, intresserar sig ingen för dådet, som riktats emot vår gemensamma Nordiska historia.

Under Påsken – en helg som inga verkliga hedningar firar – har någon grävt flera stora hål med ungefär 30 – 40 cms djup och ”torvat av” på flera ställen i det väl undersökta och redan utgrävda fornminnesområdet. Arkeologer vid Nordjyllands Historiske Museum uppges ha skickat ut en pressrelease om skadorna på det lagskyddade fornminnet. Man har valt att göra en polisanmälan den här gången, berättar Museiinspektör Lone Andersen – annars brukar man anmäla enstaka problem med vandalism till Slots- og Kulturstyrelsen, Danmarks motsvarighet till Riksantikvarieämbetet, den i dagarna kritiserade myndighet som har ansvaret för att bevara kulturminnen och kulturmiljöer i Sverige. Man har redan konstaterat, att antalet incidenter, där vissa personer försöker vandalisera hela kulturarvet ökar, säger Museinspektören till tidningen.

Hver gang det sker, går det direkte i mit arkæologi-hjerte. Det er en blanding af frustration og græmmelse over, at nogle mennesker har så skidt en moral. Det er ualmindeligt hæsligt at se på, siger hun.

”Skidt en moral” – ja – det uttalandet kan man upprepa. Varför bär sig dessa individer åt som lort ? Tidningen spekulerar också i att det skulle kunna vara ”enskilda skattletare” som orsakat skadorna, men varför skulle dessa nu dyka upp till påsk ? Och en annan arkeolog vid muséet säger till Ekstra-Bladet att de personerna måste vara osedvanligt dumma och inkompetenta i så fall; alla vet redan att fältet är väl utgrävt och undersökt, och att det knappast kan göras några spektakulära skattfynd där, även om ett antal stadsutgrävningar och bebyggelselämningar i Nordjylland gett ovanliga fynd på sista tiden, bland annat av svärd – men då har det varit medeltidsarkeologi det varit tal om…

Så vem eller vilka har orsakat det här ? Vem kan det vara, som håller sig framme ??

I Sverige har vi redan på 1980-talet haft en stor debatt om metallsökare, som torde vara välkänd för alla arkeologiskt intresserade, även amatörer; och som utlöste ändringar i kulturminneslagen. Samma debatt har i viss mån varit aktuell i Danmark och Tyskland och på fler ställen i Europa också, och redan vid 1990-talets början skrev RAÄ en fyllig rapport med information till allmänheten om vad som gäller. Länsstyrelserna på Gotland och i Kalmar län (Öland !) hade stora problem, men numera är allt bruk av metallsökare i Sverige belagt med tillståndsansökningar hos Länsstyrelserna. ”Branschen” eller det lilla fåtal försäljningsställen som finns, och som säljer sådana apparater till allmänheten har numera också tagit sitt ansvar, och upplyser i alla fall om att det finns en anmälningsplikt. Sedan dess har vi få problem i vårt land, och de incidenter som har funnits, verkar ha varit kopplade till enstaka myntsamlare på sydsveriges stränder, och de som utnyttjar en ”svart marknad” för fornfynd inom EU. Men till och med RAÄ:s rapporter från tidigt 90-tal visar, att de som är tillräckligt smarta för att använda metallsökare för någotslags ”skattjakt” också vet att röja undan sina spår, och lägga tillbaka grästorven efter sig…

Alla vet också att en gravhög eller ett gravröse vanligen innehåller brända ben och gravgåvor i mitten på röset, inte utåt kanterna. Som man förstår har stenkärnan i rösets mitt alltid lagts dit med syfte att försvåra för tjuvar, eller att hindra vilda djur från att rota runt på platsen – så var det redan på bronsåldern, när de flesta stora gravhögarna började byggas. Anledningen till att man kastade upp en så stor hög med jord som möjligt var förstås också att de döda skulle få vila i frid, och i de fall man i senare tider försökt gräva i högarna efter skatter, som aldrig funnits där, har man så gott som alltid försökt gräva sig in till högarnas kärna. Så var fallet också på Badelunda-åsen utanför Västerås, där okunniga bonddrängar orsakade krater-liknande fördjupningar redan på 1700-talet, tills deras egna gropar lär ha rasat igen ovanför huvudet på dem, och begravt dem levande så att de kvävdes – vilket folktron uppfattat som ett rättvist straff… Det finns också andra Skattsökar-sägner förknippade med gångna tider, och hur man då såg på de stora järnåldersgravfälten, om nu någon vill veta.

De skador som orsakats, kommer att kosta hundratusentals danska kronor att reparera, tror muséet. Och här är det alltså knappast fråga om skattsökning, eller amatörarkeologi på sandlådenivå, men något annat… Skadorna liknar de vid Ales Stenar, som jag redan berättat om. Marken har torvats av, och man verkar har tagit upp och forslat bort en mindre mängd jord från platsen, men lagt tillbaka stenar, som man inte velat ha – av foton som de här ovan att döma – men varför gör man så ? Vad är det för slags tänkande eller fasoner, som ligger bakom ??

För mig framstår det här som spår efter någotslags rituell verksamhet, eller något liknande. Det är den enda hypotes jag har om det. Det är väl känt, att markskadorna vid Ales Stenar från i höstas och Februari uppkom strax efter det att representanter för den svenska sk ”Forn sed” rörelsen besökt Malmö, och försökt etablera sig i Skåneområdet. NAS, Nordiska Asa Samfundet och snart sagt alla seriösa Samfund för Asatro och liknande som finns i Danmark och Sverige har tagit tydligt avstånd från de händelserna, liksom de senaste från Danmark i veckan. Det har framgått av diskussiongrupper över hela nätet. De enda som inte tagit avstånd, utan tydligen lever vidare i någotslags drömvärld, där inga problem existerar; är just de alltmer fåtaliga ”fornsedarna” i Sverige – betecknande nog. Representanter för NAS skall ha träffat ombud för Ase- og Vanetrosamfundet Forn Sidr i Danmark, som är ett helt annat slags samfund än den oansvariga sekt med samma namn som finns i Sverige.

Jag har själv berättat i den här bloggen om hur en ceremoni som de här svenska ”fornsedarna” höll vid Uppsala Högar förra året helt spårade ur, och slutade med att en massa berusade personer stod och skar sig med knivar, vid vad som skulle vara en bröllopsceremoni. Jag har berättat om de mycket underliga uttalanden de här personerna gjort genom åren, och hur de menat att det skulle vara ”fornt” eller ”sed” att göra Torshammaren till en internationell symbol för homosexualitet, till exempel. Jag har berättat om hur vissa ansvariga bland dem skrivit på sina interna debattsidor att man skulle få ”värdefulla andliga erfarenheter” genom bruk av droger, till exempel. Om skadorna på Havängsdösen i Skåne, strax efter att en del personer observerats på platsen – och mycket annat som skett genom åren, alltsammans genom samma personkrets.

Hela tiden har vi då fått höra, att ”forn sed” skulle vara en rörelse, som syftar till ”goda relationer” mellan människor, eller människorna och naturen (hur tror man, att det skulle uppnås med drogers hjälp ??) och andra dumheter i samma stil – och samma ständiga undanflykter från denna sekts sida. Jag har tidigare skrivit här, att det sannolikt är i utkanterna på ”forn seds” miljön i Sverige man skall leta, och det vidhåller jag.

Ekstrabladet skriver att det sannolikt är tal om flera gärningsmän, och inte en individ. Organiserad verksamhet, med andra ord. Man måste ha förberett sig, och forslat spadar och andra verktyg till eller från platsen.

Vari ligger charmen – hos folk med huvudet under armen ?

I ”fornsederiets” urspårade ritualer ingår ofta, att man ska ”magna jorden” till påsk, ”dyrka småfolket och vättarna” och andra stollerier. Detta ”magnande” lär också tagit sig sådana uttryck, att man tagit med sig jord hem från olika platser tydligen, och tillverkat sk ”fröbomber” eller jordkokor av dem, som man sen slängt omkring sig eller på andra. Saker som inga andra hedningar håller på med, så vitt jag vet. På sista tiden förefaller det som om även svårt förståndshandikappade personer lockats till att vara med i ”Forn Sed” Sverige, efter vad jag fått höra – men vad kan hända, om det sker i en miljö där droger helt uppenbart förekommer, även om man officiellt eller utåt är mycket noga med att förneka det ?

Nu säger inte jag, att de här personerna jag omnämnt är skyldiga, eller att just de skulle ligga bakom det hela. Det är hursomhelst en polissak, för polisen i ett nära grannland dessutom; men jag tror alldeles avgjort, att det är i kretsar som dessa, som dansk och svensk polis måste börja söka. Och det är allvarligt nog, som alla förstår. NAS har redan skrivit flera öppna brev till ”Fornsederiet” (ej att förväxla med de i Danmark) angående deras uttalanden och beteende, och det finns inga som helst skäl för mig att  åter upprepa det här, eftersom ni ju ändå kan konsultera andra hemsidor.

Inget svar har getts om missbruket av drogerna, Torshammaren, svårt sjuka personer i en för dem högst olämplig miljö, blodsoffren vid Gamla Uppsala och allt det andra.

Jag skulle våga påstå – utan omsvep – att offer av människoblod, ”magnande av jorden” med bortforsling av torv eller alven (alltså det lager av mineraljord under matjorden, som de här personerna tydligen vill åt – i rituella syften) och allt detta, är förargelseväckande beteende – i lagens mening.

I alla fall väcker det min förargelse, som alla vet och nog kan märka. Även många andra är förargade, och jag skulle också vilja påstå att blodsoffer, åverkan på fornminnen och gravfält, pajas-upptåg vid Gamla Uppsala och liknande är väldigt väldigt onödigt.

Det hjälper inte Hedendomen framåt i Sverige som rörelse, ingen annanstans heller, inte på minsta sätt – och det är nog allt som finns att säga om saken…

Annonser

Sankt Markus i Skövde – Ännu en kyrka som ingen behövde…

Nu har det äntligen hänt. One down, six hundred more to go ! Man brukar säga att Maglarps Kyrka i Skåne skulle vara den enda av ”Svenska” Kyrkans eller den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmaktens anläggningar i Sverige som rivits, men nu har man faktiskt äntligen rivit ännu en av dessa fula skapelser... Vår parhäst i den hedna cyberrymden, bloggen Ideell kulturkamp – starkt rekommendabel som alltid – bevistade för några dagar sedan ruinerna, och såg förstörelseverket på nära håll. Endast klocktornet återstår, rapporterar Henrik Andersson från ort och ställe i Skövde, och snart skall även det demoleras… Det gläder mitt hedniska hjärta och hug, för själ har jag ju ingen, okristen som jag faktiskt är…

Nu är det äntligen GAME OVER för denna fula, anskrämliga Betong-lada i staden Skövde – som ingen behövde…

Hösten år 2011 – för snart åtta år sedan skrev Ärkebiskopen Emeritus KG Hammar en numera smått berömd debattartikel i Svenska Dagbladet. Han är en klarsynt man, och en av de fd. biskopar jag faktiskt gillar – också Caroline Krook från Stockholm stift, och den folklige Lennart Koskinen från Visby – mannen som avsade sig all ”Högvördighet” får faktiskt ihågkommas.

KG Hammar konstaterade, att det faktiskt är många, många fler kyrkor i Sverige som MÅSTE rivas. Ja, han till och med uppmanade till att använda sprängmedel och helt demolera dem – så skrev han faktiskt – och ni förlåta mig, goda medborgare (för det är ni väl ?) att jag nu blott citerar, ur vad Ärkebiskopen Emeritus, tillika Svensk Kyrkans representant hos den heliga stolen i Rom skrev, den gången:

Konsekvensen är ofrånkomlig: kyrkomedlemmarna blir allt färre. Under tiden efter år 2000 har nedgången varit mer än en halv miljon vuxna. — — I detta läge, med allt färre betalande medlemmar, gäller det att se om sitt hus, och göra det i tid. Antalet kyrkobyggnader utgör då något utav en tickande bomb. Den aktuella siffran är 3384. Så många kyrkor behövs inte. Värt att notera är att mer än femhundra nyttjas på sin höjd någon gång per månad. I detta läge finns bara en lösning för att klara ekonomin: stäng ett antal kyrkor, eller lägg dem i malpåse. Allra helst: spräng dem!

KG Hammar tyckte också att det var helt naturligt, att kyrkor kunde överlämnas till andra religioner och samfund, men inte islam. Han menade, att sprängning och total förstöring vore ett bättre alternativ, för fler moskéer ville han inte se. En klarsynt och förståndig prästman, som sagt. Men, 3384 kyrkobyggnader fick han ihop det året, och av dem hade endast 2956 några som helst kulturvärden, enligt den dåvarande lagen om kulturminnen. De flesta av dessa kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader var från före 1940, men de moderna betong-lador som står i våra förortscenter, ibland till och med flera i samma centrumbebyggelse – nej de kunde undantagslöst stryka på foten. KG Hammar är tillika docent i etik, bara så ni vet. En sådan man bör veta vad han säger, och eftersom han fyller 75 år i år, är han något av en nestor inom svensk kyrkopolitik, det måste man ändå medge.

”Sannerligen sannerligen säger jag eder: I skolen icke djävlas med KG Hammar, ty han hafver kort stubin. En Pontifex med Dynamex, som gör en kristen pryl med ren trotyl. Du får vara med och be, om du har tillgång till TNT. Praise the lord and pass the ammunition !”

Yes box kula ! Numera beräknas det, enligt samma kyrka själv, att det skulle finnas så pass många som 3700 kristna gudstjänstlokaler i Sverige, men de flesta av dessa behövs inte alls. Riksantikvarieämbetet, som undersökt saken, skriver på sin hemsida att bara 3071, enligt uppgifter från bebyggelseregistret, har någotsomhelst bevarandevärde. Det betyder, att minst 700 kyrkor i dagens läge är komplett onödiga.

En hel del av dem är inte alls arkitektoniskt intressanta, eller kulturhistoriskt värdefulla, förklarar RAÄ. och även de som har vissa bevarandevärden, k-a-n faktiskt rivas, efter beslut av respektive länsstyrelse, vilket är just vad som hände i Skövde-fallet. Kommunen lyckades heller inte hitta något användningsområde för den lokalen, trots köp, och så var rivningen faktiskt ett nödvändigt faktum, för hela Skövdes skull. Mycket skulle vara vunnet i många svenska städer, om felr kyrkor i innertäderna revs. De tar upp värdefull mark, saknar kyrkogårdar och blockerar vad som kan vara högintressant mark för bostäder eller exploatering av annat slag, och det gynnar på sikt hela vårt samhälle. Låt oss höra KG Hammar igen, ty han vet vad han talar om:

Ett alternativ kan vara att kyrkorna säljs till privatpersoner för ombyggnad till bostäder, kanske förändras till kaféer eller pizzerior, eller varför inte görs om till kontorslokaler eller lokaler för småindustri. Att kostnadsfritt överlämna kyrkorna till intressenter som är villiga att bedriva kulturell verksamhet kan tyckas mindre stötande, men är knappast realistiskt. — —

Kyrkan ses i första hand som något av en vårdcentral. Kyrkan ska ställa upp som ett redskap i kristider, som någon som bryr sig om utsatta grupper i samhället. Alla dessa insatser väcker med rätta bred uppskattning, men för att fullgöra dem krävs inga kyrkobyggnader.

Dessa är avsedda för människor som firar gudstjänst. På två decennier har antalet årliga deltagare i den söndagliga huvudgudstjänsten i stort sett halverats, från 9 miljoner till 4,6 miljoner. Och trenden är tydlig, inte minst genom kyrkans egna åtgärder att på många håll glesa ut antalet gudstjänsttillfällen till nära nog det obefintliga. — — Att överlämna de i längden ofrånkomliga besluten om rivning till kommande generationer är ett uttryck för feghet. Att våga riva är att visa mod.

Yieeehaaaw ! Också i Kina följer man nuförtiden KG Hammars utmärkta recept… Det gäller att följa med sin tid, sörru !

Men – skämt åsido. Sprängteknik är nog inte nödvändig. Svensk miljölagstiftning, särskilt i stadsmiljöer och detaljplanelagt område – där de flesta kyrkorna finns – är numera ganska rigorös, och det finns skonsammare och mildare metoder för rivning, än dem den före detta ärkebiskopen föreslår. Dessutom kan ju en del av byggnadsmaterialet återanvändas, ingå i materialcykeln och komma till en mycket bättre användning. Kyrkbänkar, till exempel, kan dekorera parkerna i våra städer, dopfuntar kan bli trevliga fågelbad, och nummertavlor för psalmer kanske kan användas för att utannonsera stadsbussarnas avgång istället. Tycker inte ni det låter som en bra idé ? Alla Miljöpartister gillar väl förslaget – tror ni inte också det ?

Slutligen – av dessa sjuhundra kyrkor, utan något som helst bevarandevärde – kan man tänka sig att en av dem, såsom i en enda, dvs en enstaka, ett exemplar blir ett Gudahov, för Asatro ? Det är faktiskt inte mer än rätt, att ”Svenska” Kyrkan lämnar tillbaka lite av vad den stulit och förstört från Sveriges folk, och nu när vi har mer än 5000 organiserade och oorganiserade Asatroende i landet – en enda kyrka – förslagsvis den i gamla Uppsala – kan vi väl ändå få ?

Kanske rentav NAS eller ett av våra hedniska samfund vill åta sig att arbeta för den saken – vore inte det ett värdigt mål ??

Nej, Asatro är ingen ”forn sed” utan en levande tro. Inget som hör forna tider till, utan här och nu. En tro, och inte en tom sedvänja…