FHM och Munskydden – som ”inte ska bäras”

 

Att FHM, Folkhälsomyndigheten, numera blivit en ohälsosam myndighet, och knappast talar för folkhälsan men i stället sprider falska rykten, fake news och ohälsa blir alltmera tydligt. Dess främste talesman Anders Tegnell har gjort sig känd som en politisk tjänsteman, en knähund, eller ”The tail that wags the dog”.

Se detta inlägg från SvD

Anders Tegnell har gått ut i TV och sagt att bruket av skyddsmasker och visir skulle ha invaggat folk i Europa i ”en falsk säkerhet” och att skyddsmasker därför inte bör användas på allmän plats i Sverige. Inget kunde vara felaktigare. Man kan nog knappast påstå, att seriösa hälsoskyddsmyndigheter i Tyskland – se Robert Koch Institutet, som på vetenskapligt säker grund påbjudit ansiktsmasker – eller Storbritannien, Spanien, Italien, Belgien eller snart sagt alla andra länder i övrigt – där Covid 19 tas på allra största allvar, olikt Sverige – skulle ”Invagga medborgarna” i någotslags falsk trygghet, bara för att man påbjuder munskydd.

Varför har Regeringen Löfvén så svårt att inse det här ? VILL den göra sina egna medborgare allvarligt sjuka, eller vad är problemet ?? (Bild från WHO, Världshälsoorganisationen)

Tvärtom anbefaller man i Europas och Nordens alla övriga länder fortfarande handtvätt, desinfektion, karantän och andra förnuftiga, vetenskapligt bevisade åtgärder.

I Sverige däremot, säger Jesper Sandström, står Statsminister Löfvén rakt fram och ljuger i Örnsköldsviks Allehanda, när han säger att den förkastliga och misslyckade svenska Covid-19 politiken skulle bygga på ”forskning”. Det är ett totalt obevisat påstående, allrahelst som Statsministern inte kan referera till ett, ett säger ett enda godtagbart exempel på vad denna ”forskning” skall vara, och ännu mindre var den kommer ifrån.

Hela Tegnells ”argument” om munskydden bygger på ett logiskt felslut, konstaterar Jesper Sandström klarsynt.

Korrelation är inte detsamma som Kausalitet, eller bevisad orsak.

Jack the ripper, Jack the ripper… Det går en MÖRDARE lös…. Vem vågar vittna, när blodet frös”? (citat Nationalteatern, bild av Kjell Nilsson Mäki, svensk karikatyrtecknare)

Bara för att två fenomen stigande antal Covid-19 infekterade, och bärande av munskydd, nu iakttas i vissa Europeiska länder, så innebär det inte alls att munskydden skulle orsaka infektionen, som Anders Tegnell felaktigt påstår, i FHM:s namn, och i TV. Korrelation är inte kausalitet.

Eller – för att ta ett annat exempel – Bara för att det finns många BMW bilar i Nordvästra Storstockholm, där det också finns hög kriminalitet och mycket invandring, så betyder det inte att alla som äger en BMW måste vara invandrare, eller för den delen kriminella... Det är också ett logiskt felslut.

Att Covid-19 politiken misslyckats, däremot, kan vi alla mäta och se i det faktiska utfallet av döda – som fortfarande är minst åtta gånger så stort som i våra grannländer – och det är FAKTA.

LÅT HONOM INTE KOMMA UNDAN – STÄLL HONOM TILL SVARS !! (teckning av J E Anders, svensk karikatyrtecknare)

 

Om en Hednisk Ek, och en mäkta Hednisk Irländare…

Vi lever i Landet Löfvén. Ett land, där vanliga svenskar efter ett helt liv som lojala skattebetalare nekas vård i respirator, nekas morfin när de är döende, och där utländsk vårdpersonal helt kan negligera läkares föreskrifter och låta etniska svenskar omkomma av vanvård. Kommer ni ihåg Anita Pettersson, en 55-årig kvinna från Borlänge, som nekades bedövning och syrgas på dödsbädden, och vars dotter – som var utbildad sjuksköterska – slog larm om vad som försiggick. Läkarna hade skrivit ut en enda morfinspruta, för att lindra plågan och ångesten under andnöden, och dödskampen under hennes allra sista timmar. De utländska vårdbiträdena förvägrade henne till och med detta, och allt hon fick var några lugnande tabletter.

Och hon är inte det enda fallet. Regeringen Löfvéns lydiga redskap – jag har kallat dem ”Vårdens Taimourer” – har diskret gjort noteringar i patientjournaler om vem som ska nekas all vård, ifall de insjuknar i Corona. Eskilstuna-Kuriren kan idag redovisa hur folkmordet på svenskarna går till, och hur noga det förberetts i Södermanland, ett av de allra värst drabbade landstingen.

I de individuella vårdplanerna införs diskreta begränsningar ”0- HLR, 0 – slutenvård”, vilket innebär att patienten inte kommer att få hjärt- och lungräddning ifall den fått ett hjärtstopp. Noll slutenvård betyder att patienten inte kan läggas in på sjukhus, utan att behandlingen istället begränsas till palliativ vård i hemmet.

Enligt läkaren Björn som Eskilstuna-Kuriren har pratat med, införs sådana begränsningar inte bara på de äldre patienterna, utan även på de som är födda på 50- och 60-talet, som även är relativt friska och på sin höjd behöver hjälp med dusch hemma, men annars lever ett fullgott liv.

Behandlingsbegränsningarna innebär i princip en dödsdom för patienten som kommer att nekas sjukhusvård om den insjuknar. Begränsningarna gäller all typ av vård, inte bara coronasmittan. Inte sällan införs de i strid med gällande regler utan att patienten eller ens anhöriga blir informerade. Det händer även att det görs av en sjuksköterska istället för en läkare. (Eskilstuna-Kuriren, 2020-05-12)

I dessa tider, då hela vårt folk fortsätter att lida och plågas, gäller det att inte förlora hoppet. En god nyhet kommer från Dagens Hultsfred, som den 12 Maj redovisade hur Rumskulla-eken, numera omdöpt till Kvill-eken fått sina första gröna blad för i år. Eken är över tusen år gammal, efter vad som antas, och är en Hednisk Organism från en Hednisk tid.

Visserligen finns det ännu äldre Hedniska Livsformer i Sverige, för i fjällen lever fortfarande minst 20 granar som är äldre än 8000 år, och som sett vårt land och folk födas, blomstra och nu sjunka ned i glömskan och förintelsen, den förintelse som krafter inom landets ledning så noga förberett, och ivrigt försöker genomföra..

Länsstyrelsen har helt dömt ut det gamla trädet, och sagt att det måste dö. Inga skötselåtgärder kommer vederfaras det, och det projekt man tidigare satsat mycket pengar på nere i det snåla Småland, nämligen att klona eken och låta dess telningar leva vidare, redovisar inget som helst resultat, berättar tidningen. Inte bara vår folkstam lider under inkompetenta, Sverige-fientliga politiker. Till och med själva trädstammarna och naturen lider, i takt med att Statsmaktens företrädare försöker utplåna den.

I sin inkompetens försökte 1950-talets ”naturvårdare” staga eken – vars volym är mer än 60 kubikmeter – med stålband, som ätit sig in i dess bark. Men eken var seg, för den växte över metallen och knäckte den i småbitar, precis som ni ser på bilden. 1967 spelade Vilgot Sjöman in porrfilmen ”Jag är nyfiken Gul” där Lena Nyman i en bärande scen blev påsatt och rövknullad inne i ekens ihåliga stam, men den dog inte av det heller. Man har belagt den med kedjor, borrat i den, fjättrat den med stålwire, som gör irreparabel skada – med trädet grönskar ännu, ger sig aldrig utan lever alltjämt vidare. Så är det också med vårt eget folk, det svenska folket.

Svamp, insekter och parasiter fortsätter att hota trädet – men det bär ännu frukt, och vem vet om ett ekollon från samma träd inte kommer att spira, långt inne i den Småländska skogen, när Stefan Löfvén inte lever mer, och Anders Tegnell och alla byråkratiska små fähundar av hans sort, aldrig mer tillåts ha det minsta inflytande över Sverige.

 

”The tail, that wags the dog” ( Teckning av J A Ander, svensk karikatyrtecknare)

Trots alla de svenskar, som lojalt kämpar på i samhällsviktiga yrken och befattningar, från Polis till Militärt Försvar, från brandkår och ambulans till de hederliga läkare och människovänlig sjukvårdspersonal som ännu finns kvar, har vi under Löfvén och hans Sossar blivit ett sjukt land med en sjuk moral, och ännu sjukare ideal. Istället för att offra oss för våra medmänniskor och vårt land, istället för att ständigt ta nya tag, och arbeta på för det allmänna bästa – som i alla andra länder – uppmanas vi att ”stanna hemma vid de minsta symptom”.

Vad händer om ”flockimmunitet” inte finns, vilket WHO:s experter redan förklarat ? Då faller hela den påstådda ”strategin” som ett KORTHUS I KORSDRAG…

Maskandet, smiteriet och arbetsskyggheten har blivit det enda ideal, som Löfvén-regimens hantlangare försvarar. Det är en stor, fet spottloska i ansiktet på alla de av oss, som trots allt fortsätter gå till våra arbeten, och håller landet igång. Snabbköpskassörskor, brevbärare, egna företagare, åkare, lastbils- och busschaufförer. Inte heller de kan ”skjuta ut sig” eller sluta jobba, för då faller hela vårt samhälle omkull. Socialdemokratin, som fortfarande kommer med den slitna lögnen att den företräder vanligt folk, har ingenting utom döden eller beskedet att ”ni ska ta farväl av våra anhöriga” (direkt citat från vår Statsminister, som kom med det beskedet så sent som i Påsk) som ”nationell strategi”.

Från S-kansliets Slaktarbod: ”Sisådär lille svensk – Sesådär lilla Svenska – Mössan i hand, och kryp kryp kryp och bocka bocka bocka inför överheten....”

Med stolthet i rösten kommer jag ändå kunna säga till våra efterkommande, att jag överlevde detta år i vår mörka nutidshistoria, trots att jag med tanke på min tuberkulos, blodproppar och vätskande sår tillhörde en ”riskgrupp” som vår fega, inkompetenta Regering försökte ta livet av, och dömde ut. Med stolthet i rösten kommer jag att kunna säga, att jag stod upp för mitt land, trots att det gav mig föga tillbaka, och att jag aldrig slutade hoppas, den kalla våren 2020. Jag kommer att kunna säga, att jag försvarade mina anhöriga, alla vänner och det land som är mitt.

– Det är en bortförskaffning av de svaga i samhället som sker. Man utnyttjar det faktum att de rensas bort av viruset. Man hänvisar till en strategi som man kallar för flockimmunitet, men som inte existerar i den medicinska världen som annat än ett misslyckande när man inte har några metoder som fungerar för att segra över sjukdomen.

– Senicid är värre än mord och det är ett resultat av de strategier som regeringen och Folkhälsomyndigheten tillämpar. Och de förklaringar man ger och vad man gör, stämmer inte överens med verkligheten, med vetenskap, beprövad erfarenheter eller sunt förnuft. Det vi kan se och observera, det som sägs och de riktlinjer som lämnas ut på olika nivåer inklusive sjukvårdsmyndigheter leder att människor just nu kvävs till döds utan syrgas. Man arbetar samtidigt med olika former av informationskampanjer från regeringen som förmedlas vidare av statsägd massmedia och ger medborgarna information som är vilseledande och falsk. Så, det vi ser just nu att de rekommendationer som finns leder till massdöd i Covid-19 infektion i svaga grupper.

Vad är det som pågår i Sverige egentligen?

– Det som händer är att man med öppna ögon låter människor dö i fruktansvärda plågor, och man förföljer och straffar den medicinska personal som vittnar och larmar. Jag har under denna perioden på flera veckor samlat bevismaterial på det som händer i Sverige i form av skriftliga dokument, videor, inspelningar, vittnesmål från sköterskor, läkare, vittnesmål från anhöriga, från alla regioner i landet, där jag kan föra i bevis att de riktlinjerna vi just nu har är fel vetenskapligt sett, samt vad de leder till i den praktiska vårdsituationen.

(Läkaren Jon Tallinger i en intervju med Katerina Magasin 2020-05-13)

Är ni läsare inte – liksom jag – trötta på Regeringen Löfvéns förbannade struntprat och lögner  ?

Vi kommer förmodligen aldrig att uppnå ”flockimmunitet” i det här landet, för flocktänkande, och att i farans stund agera som en fårskock, leder alltid till döden. Individen är alltid starkare än kollektivet, och i framåtandan, djärvheten, förmågan att som den stora eken i Kvill aldrig sluta kämpa, trots att man själv dömts ut av ”experter” gång på gång – däri sitter vår överlevnad.

Vårt land har många fiender. Vi har dem inne i det egna landet, och i ledande positioner, runt om i vårt samhälle. Men vi får aldrig ge upp, utan fortsätta kampen för en ny regering, ett bättre Sverige och ett värdigare liv för oss, som faktiskt hör hemma här och som kommer från det här landet. Som en påminnelse om det vill jag publicera åter en liten notis, som faktiskt inger hopp, en sån här dag.

Borta på Irland – den gröna ön, som jag ju nämnde i mina skriverier så sent som för två dagar sedan – levde en man vid namn Darrag Carrol, som arbetade som kock i Dublins län.

Men Darragh besökte Tromöya, utanför Arendal i Norge, som jag också seglat förbi, på ett skepp benämnt ”Havhingsten av Glendalough”, bättre känt som en kopia av Skulderlev 2, fastän det nu var många år sedan. Och jag minns den resan, som det var igår. Nu började Hedendomens röst ropa på honom, och hans fäders blod kallade, lika oemotståndligt som en ek, som spränger stålband och vars djupa rötter sträcker sig tillbaka genom jorden till forntiden. Darragh måste blivit hedning – det är åtminstone vad jag tror, för man skall minnas, att de gamla Kungarna av Agder, de som via Åsa Haraldsdotter gav upphov till  Halvdan Svarte, han som begravdes i Gokstad-haugen och slutligen Harald Hårdråde – den störste av dem alla – sanna ledare och krigare, i en avsevärt bättre men hårdare tid.

Jag seglade för om masten, stående i den lyfting ni ser här. Det skedde 2007.

Så tände Darragh Carrol en helig eld, hämtad av frisk kärnfuru från de norska kungarnas ö. Han köpte sig ett seglande skepp av ekvirke, med hjälpmotor visserligen, och gav sig ut på Nordsjön för att återskänka också det katolska Irland lite hopp, och tända Asatrons renande eld i sitt hemland, för att förjaga de kristna hundarna, och St Patrik, som kallade oss hedningar för ormar och grodor.

He said that it would be fitting to bring the fire from Tromoya to the Hill of Uisneach in County Westmeath – an ancient Irish ceremonial site. (Irish Central, 14 Maj 2020)

Hoveskogen på Trömöya, där frisk kärnfuru till master ännu växer, nu som förr…

I tre dagar seglade han ensam från Haugesund i Norge till Shetland, och därifrån till Orkneys öar, de som en gång var Jorknaland, och Norska jarlars hemvist. I mitten av Januari i år råkade han vid Skottlands nordspets ut för stormen Brendan – en storm uppkallad efter de kristna – och höll på att gå i kvav. Han styrde mot Lough Eriboll, den närmsta hamn han kunde finna, när vinden blev så stark, att han inte längre kunde stå upprätt på däcket till sin skonare, och där kapsejsade han, när båten vattenfylldes 20 meter från land.

Men gudarna sviker ej den man, som hjälper sig själv, och det skall vi alla minnas…

Darragh Carrol lyckades bärga sig från stormen genom att bryta sig in i en tom sommarstuga, vars ägare förlät honom, då det gällde livet; och en sjöman har rätt att handla i nödvärn, då det gäller att frälsa sig själv eller andra – för detta är ännu internationell lag. Så bärgade han sin kutter, och kunde fortsätta sin resa. Nu var hans motor förstörd av inläckt vatten, men han seglade ständigt – själv har jag aldrig förlitat mig på motorer överhuvudtaget, utan som oftast rott råseglare ned för Dnjepr, över Östersjön (där jag innehar flera hastighetsrekord, tillsammans med två andra män) och på Svarta Havet och Nordsjön, där jag också seglat.

Nu – skrivs det – har Darragh Carrol nått sitt hemlands kust, medan Pandemin rasar, och kristna och hedna män  och kvinnor dör, hela Världen över. Mycket har förändrats i vår värld, men den som själv sätter segel, och bevarar Asatrons heliga eld i sitt hjärta – se han ska aldrig förgås – och med den elden ombord, ämnar Darragh Carrol nu segla upp för floden Shannon, tills han når Uisneachs kulle, där ekträd ännu grönskar, och där hedniska kungar en gång härskade, mitt på Irlands ö – denna plats är ännu lika helig för Irlands hedningar, som någonsin Gamla Uppsala för oss.

This land was always ours – It was the proud land of our fathers – It belongs to us and them – NOT to any of the others… ” (The Pouges, 1988 )

Hedendomen kan aldrig någonsin besegras. Den finns i varje folk och i varje man, som kräver och tar sin frihet. Falska ledare, lögnhalsar, monoteister och kristna. Alla kommer de en dag att sopas bort, tillsammans med Islam och alla andra totalitära åskådningar och filosofier. Kvar kommer vi hedningar att stå, likt tusenåriga ekträd, grönskande också i vår ålderdom, och på vårt yttersta. Vi kommer att skänka denna värld frid, och visa den ett bättre föredöme, än allt vad som varit och som snart skall förintas.

Regeringen Löfvén och dess ständiga missbruk av det svenska folkets förtroende kommer inte att vara för evigt. Den kan fortfarande avsättas genom fria val, och förpassas till den historiens sophög, där Regeringar av det slag som vår nuvarande egentligen hör hemma.

Evigt grönskar livets träd, och det kan dessa dumma små despoter och skitstövlar aldrig ändra på.  ”Och mullen gror, och vi människor skall leva”

”Och i England, ja ja… !”

Återigen har jag hört på vår kära Statstelevisions utsändningar, fast jag antagligen inte borde göra det. Mycket som sägs där är osant, även om nyhetsrapporteringen om de flesta ämnen på sista tiden hållit sig relativt objektiv. Idag hade det insmugit sig en liten nyhet från utlandet, som snabbt blivit viral och uppmärksammats i många länder, eftersom den såhär i Covid-19 krisens tider inger en strimma av hopp. Det var den 99 årige Kaptenen och Krigsveteranen Tom Moore i England, som SVT så tillfälligt och i förbigående nämnde. Han fyller snart 100 år, och när han förra året bröt höften, bestämde han sig genast för att återgälda det långa liv han levat som veteran med att starta en insamling, Walk for the National Health Service” och gå hundra varv i sin egen trädgård, om det så skulle bli det allra sista han skulle företa sig i detta livet.

Kaptenen från Burma – som aldrig gav upp

Detta rörde mitt hedniska hjärta, eftersom det finns vissa saker och personer jag respekterar mer än andra, och vissa saker och personer jag fullständigt saknar respekt för; vilket jag påpekat tillräckligt ofta. Även kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har tagit upp mannen som nu blivit ”Captain Tom” med hela Storbritannien, men kvällstidningarna ger oss såklart inte mycket om vem han är, och inte heller SVT ger oss mycket av sanningen, varesig om personens tidigare liv eller vad han just nu uträttat på sin ålderdom. Dessutom skiljer sig kvällstidningarnas rapporter åt, och som vanligt har de fel i sak. Aftonbladet skriver att han samlat in över 150 miljoner kronor genom sitt eget högst personliga initiativ, Expressen påstår att det ska vara 200 miljoner. BBC och andra utländska medias rapporter är som vanligt långt korrektare än de svenska.

NHS, the National Health Services, har aldrig varit en självklarhet i Storbritanniens politiska liv, och det skall man komma ihåg. Medan Sverige fortfarande har det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, ligger det tätt befolkade Storbritannien som nummer fem – och där möter man pandemin med oerhört mycket mer seriösa och vederhäftiga metoder än i Stefan Löfvéns förslappade, sjuka, handlingsförlamade Sverige.

Ledaren-Svetsaren har idag förnekat rena fakta, när han står rakt fram och säger att ”Sverige inte sticker ut” trots att han mycket väl vet, att Sverige har ett dödstal högre än de flesta andra länder, inklusive Donald Trumps USA, där sjukvårdssystemet ser ut på ett helt annat sätt – och trots att vår sjukvårdspersonal också gör fina och modiga insatser, hindras de mycket ofta av just det system, som Nomenklaturan i vårt land byggt upp. Regeringens högst egendomliga vägran att tillåta Covid-19 tester eller skydda vårt lands gränser är bara två exempel.

Tro honom inte ! Han LJUGER – och HAN LJUGER STORT. Dödstalen är större i Sverige än i hela Norden, och vi har det sjunde största dödstalet per capita i hela Världen.

DETTA ÄR FAKTA !! (Svt:s egna siffror bevisar det)

I Storbritannien bemästrar man det egna landets svåra situation på ett helt annat sätt än här hemma i Sverige. Där ställer man upp för sitt land och sin nation – och man har en betydligt vettigare politisk ledning än vad vi har hos oss; som man kan se inte minst av det brittiska EU-utträdet. Captain Tom Moore har slagit an en sträng hos hela den brittiska nationen, och hans insamling gav plötsligt i dessa Covid-19 tider mer än 23 miljoner pund och mer än 650 000 namnunderskrifter – och det överraskade också honom själv. Hans gamla  Bataljon ställde omgående upp med en hedersvakt, när Tom Moore gick det 100:e varvet i sin trädgård – på grund av dess storlek och hans ålder, orkar han inte mer än tio varv åt gången nu – och när Boris Johnson såsom Premiärminister informerats av saken, meddelade han genast att Tom Moores insats ej skall förbli glömd, utan ihågkommas. Man har också föreslagit honom till knighthood, vilket tillhör de finaste titlar en brittisk soldat överhuvudtaget kan få.

Jämför detta med hur vår egen Statsminister behandlar etniska svenskar, och våra allra äldsta medborgare – det första han gjorde var att uppmana oss att ”säga farväl” till dem allesammans – och på det mest cyniska sättet av alla, har han också underlåtit att vidta de åtgärder, som kunde ha räddat många svenskars liv.

Men låt oss nu se tillbaka på Kapten Tom Moores långa tid ibland oss, och allt vad han hunnit ge sitt eget land. Han föddes 1920 i Yorkshire – detta Danelagens mest centrala landskap – som son till en familj av byggare och murare – och när kriget kom, tog han genast värvning som 19 åring. Han blev pansarofficer – ett släkte av män som alltid varit kända för att vara självständiga, fatta snabba beslut och slåss in i det sista. Hans bataljon – i Brittiska armén är självständiga bataljoner viktigare än själva Regementena – var 8 DWR, 8:e Bataljonen i ”The Iron Duke” Wellingtons ärorika regemente, som annars mest kom att slåss mot DAK, Deutsche Afrika Korps i Nordafrika.

Tom Moore kom istället att byta bataljonsnummer till 9, och ur 9 DWR satte man upp ett helt nytt regemente, 146 RAC (Royal Armor Corps) eftersom den första brittiska pansarkåren var under uppbyggnad då, och dessutom fortfarande ett vapenslag under utveckling. 146 RAC råkade bli stationerat i Indien, och Tom Moore tillbringade sin mesta tid under Andra Världskriget i först Bombay och sedan Calcutta. Det var först 1945, som han sattes in i regelrätta strider, men de skulle också komma att bli ytterst hårda.

Tom Moore som nybliven löjtnant, 1941

Hela kriget igenom var Moores regemente utrustat med den alldeles för tunt bepansrade och lätta Valentine-stridsvagnen, som tyskarna skjutit sönder och samman, det ena kompaniet efter det andra, borta i Nordafrika. På den indiska fronten räknade man inte med några större strider, men det rasade ett intensivt krig emot Japanerna i Norra Burmas djungler, som med rätta blivit mycket berömt. ”Marschen mot Rangoon” och hela ”The Burma Campaign” är alldeles för mycket att skildra här, men 1945 hade det japanska motståndet försvagats så till den grad, att man räknade med att kunna öppna en ny front i södra Burma. En av de värsta strider Moore personligen deltog i, var vad som skulle komma att kallas ”The Battle of Ramree Island” som utspelade sig under Januari – Februari 1945 vid Burmas södra kust. En regelrätt större landstigningsoperation inklusive förbekämpning via slagskepp och allt annat som hörde till inleddes emot denna djungelö, berömd för sina saltvattenskrokodiler, och en av de episoder som etsat sig in i den brittiska krigshistorien, men som väsentligt överdrivits, var att tiotusentals flyende japanska soldater åts upp av krokodilerna i djungelträsken – visserligen är det sant att av en japansk garnison på över 1000 man, överlevde endast hälften, men det berodde mer på Tom Moores alla kollegor, och de soldater ur 3 Commando-brigaden, som också anlände tillsammans med större delen av en hel armédivision.

 

Utan goda vapen, kan inget land försvaras. Utan civilförsvar, kan man inte bekämpa sjukdomar… Det gäller att ha en kompetent Regering, som vill inse detta – I TID !!

Nu hade Tom Moore också fått den amerikanska ”M3 Lee” stridsvagnen, liksom hela hans bataljon, och försedd med utmärkta vapen, kunde han fortsätta sitt krig. Han deltog också i Arakan-fältttåget, och tjänstgjorde på Sumatra efter den Japanska kapitulationen, där det också kan ha handlat om fångtjänst, och att bekämpa kvarstående motståndsfickor. Egentligen var han bara temporärt utrustad med en kaptensfullmakt, men efter kriget blev han trefaldigt medaljerad, och kunde fortsätta sin karriär vid den berömda pansarskolan i Bovington, där det idag finns ett ännu kändare museum. Arakan, och hans insatser där, är inget som jag för tillfället kan beskriva i ord.

1946 lämnade Tom Moore armén, eftersom hans släktingar i byggbranschen gav honom ett erbjudande om att bli chef för en lokal betongfirma, och på fritiden tävlade han med brittisktillverkade Scott motorcyklar. Men han släppte aldrig helt kontakten med sitt gamla regemente, och lär under många decennier ha varit verksam som traditionsförvaltare, och dessutom organisatör för besöks- och minnesdagar för flera veteranföreningar – förmodligen ett område, där hans talanger som instruktör på teknisk skola, ledare och social begåvning åter visade sig.

Så kom pandemin, och det var dags för den gamle soldaten att åter göra en insats, också i hans 100:e år. Inspelningar av ”You’ll Never Walk Alone” med sjungande sjukvårdspersonal ur National Health Services har getts ut på CD, en bonde i Wales och flera andra har också inlett ”Walk for the NHS” eller motionskampanjer av olika slag, som hittills gett över 12 000 pund i ett fall, och mer aktningsvärda summor i andra. Kapten Tom Moore blev – utan att han egentligen visste hur eller varför – ett viktigt föredöme, ett stöd för en hel nation, och en helt annan sorts ledare och inspiratör än våra fega, lögnaktiga, orkeslösa och handlingsförlamade (S)-politiker- som helt uppenbart inte längre står på det egna folkets, utan bara sin egen sida.

För övrigt förlorade han sin hustru – de gifte sig 1968 – anno 2006 ”ungefär” enligt vad som uppges, och han lever nu hos en dotter och hennes barn i en by vid namn Marston Moreteyne i Bedfordshire, södra England. En vanlig man, som visar sig större än själva livet till sist – och som levat länge.

Jag höjer ett horn för Cpt Moore, för 8 Btn DWR och de som ännu tjänstgör där – liksom för de mer än 1,1 miljon tappra britter, som donerat pengar till Kaptenens välgörenhetskampanj.

Allesammans har de gjort mer än många Regeringar, och framförallt den svaga och ofärdiga regering, som vi ännu måste dras med i vårt land.

Vi hoppas på bättre tider, på nyval och en folklig seger. I Storbritannien och många andra länder finns en annan, bättre anda – se på Finland till exempel – men här hemma märker vi ännu ingen förändring, fastän vårens vindar blåser.

Vi står inför en Tyrs tid, och en dag skall vi kanske åter samlas under Tyr-runans tecken – den som somliga råkat missbruka i sitt oförstånd, och den som andra – ännu oförståndigare – velat förbjuda..