Midsommarbröllop och Midsommarblot vid Uppsala Högar

Hednandet av Sverige fortsätter. Efter att Nordiska Asa Samfundet manifesterat sin närvaro, utan press och på enklast möjliga vis vid Uppsala Högar det här året, kan jag konstatera att vi fått mer än 100 deltagare på vårt Midsommarblot, vilket är fler än de 87 som deltog vid Rökstenen i fjol. Hela arrangemanget tog en hel vecka i anspråk, och omfattade informationsdagar, namn-insamlingar, upprop, medlemsvärvning, försäljningsbord, mat och catering, allsång, gudstjänst med blot och gemensamt offer och mycket annat, samt som överraskning ett Midsommarbröllop – det brukar ju alltid vara aktuellt såhär års.

Vi ägnade oss självklart också mycket åt logistik och transporter, samt hade till och med organiserat en egen hird eller vaktstyrka försedd med interkom, och andra sambandsmedel, även om det var något vi inte behövde ta till i år och inte heller ville använda, liksom sjukvårdsväskor och några av våra mer okända färdigheter, som vi nu börjat samla på och träget öva oss i, listiga och uppfinningsrika som vi Asatroende är.

Vi finns numera överallt. Vänta er inget annat !

SVT, UNT eller en del svenska riksmedia typ låtsasliberala Dagens Nyheter var nämligen inte inbjudna till arrangemanget; mest på grund av deras fientlighet och fördomar emot oss Hedningar, samt vad man tyvärr tillåtit en viss galen Gydja gå ut och påstå på bästa sändningstid. (Se vårt tidigare inslag om Galna Gydjor och Falska Traditioner)

Vad SVT rapporterat innehåller flera sakfel, särskilt om en hel del konkurrerande politiska rörelser på yttersta vänsterkanten, som ”forn sed” och annat. Deras medlemsantal uppgår numera inte till mer än ett sjuttiotal personer, och i och med att de inte lyckats genomföra några större Midsommarblot alls i år, tror jag nog att deras tid som rörelse är ute. NAS är och förblir en opolitisk rörelse, även om jag själv som enskild medlem och medborgare förstås förbehåller mig att ha åsikter här, men det har nog alla andra bloggare och framförallt katolska chefredaktörer också.

Men – över till huvudämnet för detta inlägg. Under Maj, eller Frejas månad – och Juni – som mer tillhör Frigg – gifter sig fortfarande de flesta brudpar i Sverige – och det gäller för Hedningarna också. Redan 2011 var andelen kristna bröllop i Sverige under 40 %.

Gift ? – Ja, man kan bli gift på många olika sätt, men det är kanske inte så farligt som det låter…

”Fornsed” och deras anhängare i Media hävdar på falska grunder, att alla Asatroende skulle vara rasister. Nå, välan tänkte då jag – ombedd att hålla ett Midsommarbröllop för ett delvis utländskt brudpar, som jag ju var. Då tar jag de allra, allra farligaste ritualer jag kan hitta, från grupper som ska vara såå farliga så, ja sådana där Odinister, eller Dödsjävelnazistrasistpolitrucker ni vet, bara för att reta media, och som ett socialt experiment, rätt ut i offentligheten, bara.

Jag går ut och håller det själv – enligt the real original Odinic Rites handbok, skriven av pseudonymerna Stubba och Hoskuld på det nu fjärran, fjärran 1970 talet – och så ”lånar” jag deras ceremoni rakt avså får vi väl se hur ”farligt” och ”rasistiskt” detta blir då, gott folk !

AKTA er för det hemska hemska, farligt farliga Dödsdjävelnazistrasistpolitruckbandet ”Killer Instinct” ! Flera Socialdemokratiska Kommunalråd har faktiskt VARNAT er just för dem… Fast det är ju klart – Grabbarna kanske bara vill vara sig själva för ett tag…

Såhär gick texten, på både svenska och engelska, då brud och publik ville ha lite poesi på svenska också – ceremonitexten uppmanar till sådant…

MIDSOMMARBRÖLLOP – såkallad Handfasting – Odinic rite

Nu villl jag att alla tar ett djupt andetag och tystnar, så att sinnet klarnar inför det bröllop vi skall förrätta. Jag vill också att ni stänger av era mobiltelefoner, och lämnar dem utanför denna ceremoni.

Helgande

In the names of Odin, Balder, Frey and Thor. We hallow this place to the worship of Aesir and Vanir, that we might fully understand and hallow their powers within us. Frigg, Nanna, Gerd and Sif, be our guides and our comfort.

Åkallan

We hail you, Odin, father off all. Be within us on this wedding day. Freya, godess of Love, and Vali, son of Odin and defender of the family, be within our hearts. May we ever find delight in the joyful sight of home, of husband, wife and children. Grant us your blessing, most holy Norns, that each one of us may hear his own hearts history.

Odin, mighty god and all father, who changed the ash and the elm into the bodies of our forebears Ask and Embla, be present in the here and now with your wisdom, and inspire those who are about to be handfasted.

Frey, God of fruitfulness, help them to attain joy and harmony, and Gerd, earth Mother, ensure their posteriority.. Var, who hears and records oaths and who wrecks vengeance on perjurers, be this day their witness. Tyr, the upholder of good faith, help them to maintain their sacred oaths. May their wows by Lofn be heard, and may gentle Nanna, wife of Balder, give them strength to keep their fealty. Verdandi or becoming, Norn of the future, be their guide and their friend. Bragi, sing of this wedding.

Oden, the high one, defend them with the strength of thine power. Not let us to Odin make blot, that he into our hearts and minds may enter.

Dikt och läsning

Nu är Midsommars tid, och ni ska vigas inför Gudar och Människor

Där jorden grönskar och sommaren står i sitt flor
där kristna män krälar till sin kyrka,  medan hedna män går fria till tinget
och där eldar brinner och åkern gror
man älskar kvinna, och kvinna föder en son
och våreld tändes åt åldrars barn
medan skeppet skrider och sköldar blänker
medan solen skiner och snön i norden ligger
medan bergen står höga och furan växer
och falken flyger, en frisk vårdag
med en mild bris under båda vingarna
medan mullen gror, och människor ska leva

Just så är ni vigda inför Gudarna och alla människor !

Rede – Anrop

Hear my rede and counsel. Hail to them that listen !

Nine times noble are they that honour and worship Odin Allfather, and who ride on his path. They shall eat of the fruit of their work and happy shall they be. A marvellous thing is it to love, and your love shall be better to you than furs or gold.

Wedding – Vigsel

Do you (brudgummens) and you (brudens) call upon all here present to witness that you do pledge yourselves to each other with holden hands, to finish and to fulfil your whole engagement, both trusted and true ?

Båda ska svara: I do

(Goden till Brudgummen)

Do you (brudgummens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudens namn) you will have as your own.

(Brudgummen svarar) I do swear it

Goden: Then, get from her love like your love, and give her a ring in token thereof.

(brudgummen sätter en fingerring på brudens ringfinger, och Godes fortsätter, vänd emot bruden):

Do you (brudens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudgummens namn) you will have as your own ?

(Bruden svarar): I do swear it

Godes: Then, get from him love like your love, and give him a ring in token thereof

(bruden sätter en fingerring på brudgummens ringfinger, och Goden säger)

Allfather Odin, do you establish and make stable their faith and in oneness of mind, in truth and in love, your kin and our brother and sister (säger brudparets namn) ?
For Odin has declared that a pledge should be given and confirmed in all things. As trees from earth together grow, if Thor with lightning will strike the one, the other fades. If one grow green, the other shares its leafy sheen. So care and joy may they know and share.

(Goden tar ett bart svärd och håller det framför sig, med spetsen vänd neråt mot jorden. Bruden och brudgummen fattar om svärdets hjalt)

Goden, Bruden och Brudgummen säger:

We now swear Loyality and service the one to the other, to speak and to be silent,, to do and to let be, to come and to go, in need and plenty, In living or dying, from this hour henceforth, until death or Ragnarök divides us.

Goden tar ett steg bakåt och säger:

May Odin and the high Gods reward that which is given: loyalty with love, valour with honor, oathbreaking with vengeance.

(Goden lägger ned svärdet, lyfter upp Torshammaren)

Gör hammartecknet och säger:

This hand fasting is fairly done. In the sacred name of Odin, Frigg and Thor, I now proclaim you husband and wife.

(han lägger ned hammaren, och låter dem kyssa varandra för Balder och Nanna)

Slutord – Avhelgande

In the name of the Aesir and vanir:

Odin Allfathir, first and eldest the gode, protect these of your faithful kindred who, through the weave of the holy Norns, are now united in a handfast holy wedlock. balder, inspire them with truth and the love of mercy and justice and grant them the faith to bear the decree of the Norns.

Thor endow them with courage and aid them in the fight against the enemies of our faith, our folk and our families.

Odin, give wisdom and words to them and while they live, give them healers hands.

Frigga, ensure them their posterity, that the corn might be all in one sheaf, and their harvest from one field.
Frey, grant them the goodwilll of their fellow men and women, and may they surround themselves with a steadfast circle of devoted kinsmen and faithful friends and comrades.

And grant, Odin allfathir, to all of us present on this day, every thing which might be good for our protection and liberation.

(paus)

By odin and all father, let all these things be so.

 

Minnesdrickning:

Ljuset sprider sig från Asgård och nedåt, som mjödet i ett horn. Ljuset kastas upp mot Asgård igen, med det ljusa i människors sinnen. Signa detta mjöd i namn av Oden, Balder, Frej och Tor (hammartecken över mjödhornet). Från Heidrun själv, och Lärads träd kommer Odens föda, som Fjölners visdom och Kvasers blod, som är den rena kunskapen.

Måtte vi ha lycka i allt och i vår vänskap, och få god skörd och goda tider i Midgård.

Ta så emot detta heliga horn i namn av Korparnas Herre, och drick till lycka och välgång. Wassail !

Goden räcker mjödhornet till brudparet, och låter dem dela skålen med andra, om de så vill. Hornet går åter till honom och han tömmer ur de sista dropparna på backen, och säger:

Vi prisar allas moder, vår Gerd.

All ära till makterna. Vi har enats med dem, och tar del av deras rikedom och liv.

Så förklarar jag detta blot och denna handfasting enligt Odinic Rite för avslutad.

——————————

Döm nu själv, gott folk – om ni kan hitta någon ”rasism” eller påstådd ”främlingsfientlighet” överhuvudtaget i detta… Kan ni det, förresten ? Välkomna välkomna allesamman att skriva en textkommentar till mig i så fall..

”Forn sed” är en enda stor lögn, för här är ni som vi ser inte alls ”forna” av oss, för vad vi gör, baseras på här, nu och idag ! Nå, den dikt jag läste är en bearbetning av Tryggdarmal, eller Fridsedskvädet, och sådant som var lag långt långt innan kristendomen alls kom till Island.. Det kvädet handlar om Eders svärjande, men en vigsel är också en helig ed inför samhället och Gudarna, och därmed ett slags domstolsförhandling, med högst konkreta juridiska verkningar, som alla vet. Det finns som bekant borgerliga vigslar också, samt en ärvda- och äktenskapsbalk i vår lag, än idag.

oförberedd, som jag var….” Öva Öva Öva – alla vigslar och ceremonier är stagework, sleight of hand, teater, smoke and mirrors…

Min farfar, som faktiskt var präst i svenska kyrkan, hävdade att man inte alls måste vara troende för att vara präst, men det får stå för honom. Själv hävdar jag absolut, att man måste ha kallelsen, eller rättare sagt tron, och Asatro är en tro, likt alla andra trossystem och religioner, för enligt mig och min farfar före mig, går de alla ut på samma sak. Det finns så att säga ”Priestcraft” och inte bara ”Witchcraft” – men ur prästens synvinkel sett borde bröllop vara den enklaste ritual man kan hålla, och jag vill inte alls påstå att jag gjorde detta väl eller bra, bara för att brudparet var nöjda eller människor sa det till mig efteråt.

Det är Makternas Dom eller Gudarnas ord som gäller, och dem får vi skåda i eftervärlden, inte genom dumma journalisters twitter och kackel i nutid eller realtid.

I själva verket är jag en skral, ringrostig och oövaad präst eller rättare sagt Gode, trots att jag hållit sju Asatrogna bröllop vid det här laget, varav fyra ännu håller. Mitt ”track record” är alltså hittills bättre än Svenska Kyrkans, för 50 % av de äktenskap som ingås i Sverige varje år, varar inte alls för evigt, trots att det ju är den sorts eder och avtal, man vanligen menar att hålla – just för evigt… för det är väl meningen ?

Alla religioner eller Samfund eller kyrkor har väl inte ”Short duration personal marriages” som Church of the Subgenius, till exempel…

Vid ett bröllop är vanligen brudparet glatt och förväntansfullt, och det är oftast de övriga deltagarna och till och med eventuella svärmödrar också. Stämningen är uppåt, och prästen kan knappast misslyckas, försåvitt han inte gör bort sig fullständigt, eller bruden är het på gröten, och sätter en ring på sin älskades finger, innan hon ens hunnit ge sitt ja-ord.

Hon måste säga ”Ja” först, och får inte bara ta, rakt av…eller hur killar ?

I så fall får prästen inte komma av sig, utan fortsätter ritualen, enligt det hävdvunna mönstret ”KISS” eller ”Keep it simple, stupid !”  Det kan behövas ett hänsynslöst ad-libbande från prästens sida, improvisationer, fält-versioner av harg eller altare, lånade svärd, lånade vighammare och alltsammans – men Freja själv har sagt, att i krig och kärlek är allt tillåtet och ingenting förbjudet, om det görs med just kärlek, eller rättare sagt gott omdöme och förstånd.

Att förrätta en Knäsättning (ja, just Knäsättning – det heter inte alls ”Namngivning” eller något annat krystat kristet, tvärtemot vad alla tror) är något svårare, för att som präst arbeta med exempelvis barn eller hundar, är svårare – och det lär gälla för fotografer också…

En begravning, slutligen, eller jordfästning, vilket också finns i Nordisk tradition som högläggning eller annat, är det svåraste av allt – ur prästens synvinkel sett. Deltagarna är ledsna, bedrövade och agg och missämja kan uppstå kring arvsskriften, minnen eller annat; och att vända allt detta till något positivt, så att deltagarna känner att de fått ”closure” eller en bra avslutning – vilket är vad ritualen ska ge dem – kräver en verkligt bra Gode eller Gydja, som sannolikt är en mycket god psykolog, utbildad eller ej.

Riktigt där är inte Nordiska Asa Samfundet än.

Vad ”forn sed” angår, rekommenderar jag ingen, absolut ingen att alls anlita dem, om ni inte villl ha det helt på tok och dra sju års olycka över er. 

Tack vare det dåliga sällskapet, har Asatron i Sverige inte bara drabbats av sju års olycka, utan av sjutton…

Nej, just det – det behövs INTE några vikingakläder, ”fornsederi”, något dåligt ”laj”, levande rollspel eller något annat sådant. Gott omdöme fungerar oftast utmärkt. (Personerna på dessa bilder har inget att göra med vad som skildras i detta blogginlägg)

Såhär smakfullt kan ett bröllop vid Uppsala Högar också gestaltas – enligt bröllopsfotograferna….

Enligt min farfar går alla bröllopsritualer, världen över, ut på samma sak – i olika versioner. Det måste finnas ett helgande eller en inledning, där deltagare och åskådare träder in i det rituella rummet och lämnar allting annat – om är oväsentligt – utanför.

Finns inte Gudahov eller Kyrka färdigt, måste präst eller Gode själv skapa detta rituella rum, dit ingen utomstående ska släppas in, och inget får gå fel – eftersom det är brudparets ceremoni, inte åhörarnas – försöker de störa vigselakten, måste man faktiskt kunna ”kasta ut” eller stoppa dem, och många vigselformulär innehåller skyddsformeln ”Om någon har något att invända häremot, så må han eller hon tala nu, men annars hålla tyst för evigt !”

Odinisterna har som ni ser glömt bort den formeln helt, eftersom de vill var djärva och manhaftiga av sig, men själv skulle jag ha valt att inkludera den, för säkerhets skull. Så kommer en åkallan in i själva helgandet, där det räknas upp en ”gudakatalog” eller vad som kallas Thula på isländska.

Men detta är inget tomt rabblande eller något Satans gallimatthias, som hos Fornsedare och Söndags-Schamaner..

Thulor och åkallan måste byggas upp med omsorg, med tanke på årstiden (i detta fall Midsommar) och sakomständigheter i övrigt, annars fungerar de inte alls, och blir inte verksamma för någon. Det är bland annat därför, som jag valt att studera Odinismen också, eftersom jag inte ser något ont i att utvidga min kunskap. Lagarna för allt detta, är precis lika exakta som våra tiders juridik.

Så följde då diktläsningen, för att detta ska sjunka in, och för att bygga upp ytterligare stämning – men sen måste det till ett cresendo.

Ceremonin får INTE tappa tempo, eller dra ut på tiden – det är viktigt – för annars blir det lika tråkigt och intetsägande, som i Svenska Kyrkan.

Polisiärt Mass-bröllop som på Filipinerna – så gör de där, så gör vi inte här…

”Gör predikan kort !” är varje äkta fältprästs glada tillrop, och just fältpräster och Militärpastorer respekterar jag mer än andra kristna. De liknar oss hedniska Godar och Gydjor i sitt utövande, sitt personliga liv och sina uttryckssätt.

Vid orden ”Hear thou and listen !” borde Goden nästan vråla ut ett härskri eller anskri, så att tänderna skallrar – närmast likt ett ”Kiai !” som i Japansk Kendo – om inte åhörarna lyssnar innan dess, blir de allvarligt stämda då, och lite allvar skadar inte, det heller. Ingen gifter sig på lek, nämligen.

”Hör du duva… Bonnläpp… Det här är inte bara en ”wow-upplevelse” – det är mer än så…”

Så börjar själva vigselakten, som ju är en ed, eller en edgång, ja en trohetsförsäkran – inget annat. Om man sedan vill göra den inför varandra, inför lagen, samhället och åhörarna eller också själva Gudarna och makterna beror som sagt på om man är troende eller inte, och vem man egentligen vänder sig till – men det är man förhoppningsvis fullständigt klar över innan bröllopet börjar, för endast den som är vid sina sinnens fulla bruk, är nykter och vuxen (mentalt, inte bara biologiskt) kan gifta sig. Annars vore det ju olagligt.

Så kommer ringars utväxlande – och enligt Odinic Rite tänks guden själv vara direkt närvarande vid bröllopet, i texten vänder sig Goden direkt till honom, som om Oden i egen hög person bokstavligt talat stod där, livs levande, inte bara som symbol eller staty. Brud och brudgum samt Goden eller Gydjan lägger handen på ett svärd, medan eden svärs – och det här är sannerligen inget skämt, men på högsta allvar, som man förstår.

Gifter man sig för hela livet, och ger varann löften, så är det väl så det ska vara – tycker inte ni det också ?

Lojalitet och heder betonas av Odinisterna, men annars är en del av deras formuleringar nästan misstänkt lika kristendomens, och det är vad jag som god Polyteist har emot dem, för kom ihåg att jag som sagt är Asatroende, inte Odinist – det är skillnad här...

Familj, ”kindred”, den egna ätten betonas också – där är likheten – och själv ser jag inget fel alls i detta. Formuleringen om ”healing hands” eller ”läkehänder” kommer från Sigdrifumál i Eddan, där Valkyrian Sigdrifa – som är Brynhild – lär ut den konsten till Sigurd – och vad är det för fel i att man och hustru får en förmåga att läka och hjälpa varandra, förresten ? Det var väl det som var meningen med alltihop, eller ??

Så till sist minnesdrickning, skålande och avslutning – också offentligt – och vad är egentligen felet med det, om där alls finns något fel ?

Första skålen vid ett bröllop bör vara i mjöd, torr champagne kan man dricka i sovkammaren…

Men har den här pajasen ens förstått att statskyrkan är upplöst sen länge ? Drack han för mycket starkvatten eller vigvatten i Midsommar ? (Vi har Hedendom i landet nu, Herr Löfvén – och Staten ska inte styra människors tro…. )