”Det Goda Samhället”, Nordiska Muséet eller Mordiska Muséet, ”pliktmoral”, MIDSOMMAR och skjutningar

Efter gårdagens sista två torpedanfall, lämnar jag för tillfället dagspolitikens underbara Värld. Vårt kära Dagblad innehåller idag inga dunkla förutspåelser om Annie Lööfs omedelbara, oomkullrunkeliga upphöjelse, som vore hon plötsligen utsedd till Vice Statsminister i vårt land – och därmed också – enligt Statstelevisionens mening – absolut säkert det enda tänkbara valet till Ny Statsminister, eftersom ett extraval enligt samma Statstelevision helt enkelt inte får ske, och måste förhindras till varje pris.

I själva verket är det fortfarande så, att den runhatande Morgan Johansson fortfarande är Vice Statsminister – och sina besynnerliga förslag om runförbud – nu saligen avsomnade, bortglömda och som aldrig förde till straff och ansvar – likt de mord som skett i Malmö – har han för sin del aldrig kommenterat sedan, mystiskt nog. Men jag talar för min del om Mord – Mord på öppen gata – och inte ”skjutningar” som det nuförtiden skall heta – i ännu ett krampaktigt försök till medialögner, överslätanden med hartassen, trivialisering av våldet.

Appropå allas vår ”Mollgan” så lär hans danske Ministerkollega ha sökt honom i dagarna, enligt vad alternativa media berättar. Inte mindre än ett femtiotal helt oförklarliga incidenter med stenkastning emot danska turister har skett längs väg E65 rapporteras det – människor har mist synen, fordon har vandaliserats om än inte bränts till aska – helt normala och alldagliga händelser i ”Landet Löfvén” med andra ord – men våra Nordiska grannar protesterar.

Morgan Johansson tiger som muren, och avger inte minsta kommentar såhär i Midsommartid, vilket kanske är naturligt, eftersom han representerar en Regering som nu avgått – efter att ha misslyckats med sitt uppdrag – för det måste man nog säga har skett, ifall en Regering avgår på grund av en Misstroendeförklaring här i landet.

Sådant brukar ju inte hända särskilt ofta, eller hur ? Men vilken mystisk skara människor, folkgrupp eller personkrets kan det vara, som titt som tätt kastar sten på just danskregistrerade bilar i Skåne, och framförallt varför ? Kan det röra sig om vanliga, etniska svenskar kantro – eller vad är det som ligger bakom ?? Jag överlåter till mina kära läsare att vänligen tänka vidare om saken..

Borta på bloggen ”Det Goda Samhället” som jag ibland brukar läsa, resonerar den gode filosofen och Uppsala-bon Mohamed Omar eller Eddie Råbock – om han är bekant ! – vidare om såkallade ”skjutningar i Gränby, Flogsta och andra delar av Uppsala. Och han konstaterar följande – samtidigt som ”Dagbladet” eller SvD idag intervjuar chefredaktören på ”The Economist”, den inflytelserike Mr Alan Woodridge om den sk ”Meritokratin” – eller som jag själv brukar skriva – Nomenklaturan – för det här gäller verkligen inte människor som lever på ”meriter” utan just på sina namn, sin påstådda ”genialitet” som politiker och annat i den stilen. Ungefär som Annie Lööf antar jag – för vilket oerhört avancerat intellekt besitter icke hon !

I Uppsala styr ett vänsterliberalt etablissemang som främjat ansvarslös massinvandring och mångkulturalism i godhetens namn. Det är en vänster med brett stöd bland akademiker och i den ”gammelsvenska” medelklassen i stadens bättre kvarter. De som bor långt borta från massinvandringens negativa effekter är också de som är mest positiva till den.

Detta ”fina” Uppsala har fört en politik förslummat och försämrat de mindre ”fina” delarna. Det är de som inte har råd att bo i villor som fått leva med våld, knark, islamisk fundamentalism och en ökad känsla av hemlöshet i sitt eget land.

De som vill bort från våldet i Kvarngärdet, Gränby och Gottsunda kan inte söka asyl i och bosätta sig i de lugna, trygga och ”gammelsvenska” kvarteren. Det kostar för mycket, och de goda vill inte ”öppna sina hjärtan” för sina landsmän, utan de kräver att vi som inte har ska öppna våra hjärtan, för att de ska kunna känna sig goda utan att ha behövt offra något.

  • Mohamed Omar, 2021-06-23

Patrik Engellau, den fine herre av god familj som förestår just bloggen ”Det Goda Samhället” – som ni vet säger han också att de som har en god inkomst, naturligtvis är lite mer moraliskt högstående än alla andra – men denna åsikt får stå för honom, allrahelst som jag redan berört den i ett annat inlägg – resonerade idag vidare om Pliktsamhället kontra Rättighets-samhället, som han skriver. Den gamla tidens Ättesamhälle – särskilt under Järnåldern – som jag själv skrivit om förstår han sig dock inte på. Jag länkar till hans kria, på det att ni måtte läsa den. Så sent som igår skrev jag också själv något om vad plikt verkligen innebär, och vad man kanske till slut måste göra – för sitt eget land – bland annat.

Och herr Engellau filosoferar:

Jag skulle tro att ett kraschat rättighetssamhälle – vilket är den framtid jag oroar mig för – med tiden har en tendens att förvandla sig till ett pliktsamhälle. När människor upptäcker att de inte längre har särskilt många rättigheter och att de motvilligt måste lita till sina egna krafter om de vill överleva så kommer pliktkänslorna att gradvis återskapas. (Detta är naturligtvis bara en lös förmodan. Hur det gick till när det traditionella svenska pliktsamhället uppstod vet ingen. Vi vet inte ens när det skedde. Kanske skapades svensken redan från början med någon särskilt krävande asagud som satt på hans axel och hela tiden förmanade svensken.)

I vilket fall som helst så tror jag efter de egna erfarenheterna att det tar minst ett halvsekel för ett folk att byta värderingar. Men dagens rättighetssamhälle kommer, tror jag, inte att hålla i femtio år. Det betyder att en allvarlig samhällskris kommer att bryta ut när folks rättigheter förnekas dem innan de hunnit vaccineras med känslor av plikt och personligt ansvar som motmedel mot fattigdom och elände. De kommer att bli förvånade, förbannade och kränkta och skylla på andra, vilka som helst. Det kan bli riktigt våldsamt. Om vi hade haft några statsmän i vårt land så skulle de förutse denna fara och för att mildra de onda konsekvenserna redan nu inför allt folket predika plikternas evangelium.

Herr Engellaus förmodan är riktig. Han kan inte ett dugg om vårt kulturarv, allrahelst som han vill profilera sig som företagsledare, för en riktigt stor mediakoncern, där han ensam har rätt att anställa eller avskeda vem som helst.

De två Asagudar – för de är två och inte bara en – han åsyftar är Tyr, han som var Mars Thingsus hos de gamla romarna i Germanien, Dyaus Pitar för Perserna, Zeus Jupiter med ett annat namn – eller Oden själv – som mycket riktigt är en gud för Krig, Kamp, Stor och Självuppoffring – vilket alla praktiskt sinnade Odinister vet.

Jag har redan tillräckligt många gånger förklarat för er vad som menas med en praktiskt sinnad Odinist, och det faktum att långtifrån alla Odinister är högerextrema, men att ett par personer som kallade sig Stubba och Hoskuld dumt nog var det, när de försökte ”kristifiera” hela Asatron, och själva uppfinna ett slags tio guds bud, vilket inte är förenligt med någotslags Odinism överhuvudtaget, bland annat därför att det strider emot Polyteismens sanna natur.

Men snart är det alltså Midsommar, och bara för att jag själv har Oden som Fulltrui, ifall ni ens har förmåga att veta eller minnas vad som menas med det – så är jag på intet sätt skyldig att ära eller minnas honom just då – det finns andra dagar som väl är ägnade och hägnade till detta ändamål – varje minut jag spenderar på min arbetsplats eller tjänstgöringsort, till exempel. Där hedrar man i sanning Oden, och det sker dagligen och stundligen via gärningar, icke med ord.

Bitte Assarmo, en annan av bloggen ”Det Goda Samhällets” klarsynta skribenter, tar upp ämnet med Midsommar och Kulturpolitikens klara vinkling, och hur vissa musei-intententer agerar, stödda av PK-media, SVT och SR – också saker som jag själv var inne på, så sent som igår.

2011 intervjuades Nordiska museets intendent Jonas Engman av Sveriges Television om midsommarfirandets ursprung. Han sa då ”Den svenska allmogen har alltid firat en egen fest som inte är direkt kopplad till den kyrkliga högtiden”.

2019 säger han något helt annat, nämligen att ”midsommarfirandet går tillbaka till Johannes Döparens dag 24 juni och den tid när vi var katolska” och lägger till att ”i Sverige har vi sen länge kopplat loss den religiösa innebörden”.

Dessa båda påståenden skiljer sig en hel del från varandra. Eftersom ingenting tyder på att det kommit nya forskningsrön under de åtta år som gått mellan intervjuerna måste man dra slutsatsen att Jonas Engman helt enkelt anammat samtidens kulturängslighet och medvetet tonar ner midsommarfirandets historiska betydelse. Svensk kultur finns ju inte och det är naturligtvis något som museerna uppmanas anpassa sig till.

Alltså basunerar Nordiska museet ut att midsommarfirandets ”eventuellt förkristna” kopplingar är ”spekulativa”. Inte heller vill man kännas vid en koppling till sommarsolståndet, trots att det är vedertaget att just sommarsolståndet varit en enormt viktig brytpunkt i otaliga kulturer långt innan kristendomen grundades.

  • Bitte Assarmo, 2021-06-21

Just så är det. Hela den svenska kulturen måste som alltid dompteras, förnekas och förnedras av dessa PK-nissar. Jag kunde nämna en billig videofilm, gjord av en viss amerikan i New York eller Jew York förra året, vars hela avsikt är att smäda just Sverige som nation, och det svenska Midsommarfirandet, men jag tror jag avstår.

Bitte Assarmo, nämligen, konstaterar hur Nordiska Muséets ”expert” till intendent förnekar att man skulle ha ätit färskpotatis före 1900-talets början, och hävdar att jordgubbar inte skulle ha funnits alls till Midsommar före 1900-talets mitt – vilket är minst sagt historielöst, och mot det sunda förnuftet.

Potatisen introducerades inte med Jonas Alströmer på 1700-talet, utan med Olaus Rudbäck, i just staden Uppsala, redan 1665. Eva de la Gardie, den första kvinnliga medlemmen i Vetenskapsakademin gjorde dessutom mycket mer för dess spridande och därmed folkförsörjningen, än Jonas Alströmer någonsin gjorde.

Jodå – brännvin fanns redan på 1070-talet, och kunde importeras från Vladimir den Stores Ryssland redan då. Och Jordgubbar till Midsommar har ALLTID funnits…(eller sedan den senaste istiden)

Bitte Assarmo berättar om hur hon själv har otvetydiga bevis för att jordgubbar faktiskt såldes på torget minst 30 år innan den lögnaktige intendent Engman säger att de var vanliga bland ”vanligt folk” – eller på 1910-talet.

Själv drar jag mig till minnes en historia från Åbolands skärgård från 1860, ungefär, som Folkminnesarkivet, numera kallat ”Institutet för Språk och Folkminnen” bevarat under alla dessa år. Och den går ungefär såhär:

”En fin fru kom till torget, och påpekade att skärgårdsflickan Lina hade extra stora jordgubbar att säga – och då svarade flickan ”Jo nå ja – de lyser då stoora å röa som Kuk-huvudä

Då sprang den fina frun genast till flickans föräldrar, för att berätta vad hon hade sagt. Och föräldrarna svarade:

Nå jössu – Att Vorus Lina sku tala Högsvensk !”

FRID FRÖJD och FREJ

Rällinge-Frej från Historiska Muséet och Södermanlands 800-tal. ”Frej han var en riktig karl. Vid fyllda 12 han redig Rälling bar. För den stora och dundrande Rällingen – och Pigan, som fick av Vällingen !”

Sveriges EGEN Lukasjenko uttalar sig

Statstelevisionen och ”gammelmedia” publicerar idag som väntat en uppsjö av artiklar, inlägg och ren propaganda till stöd för Regeringen Löfvén. Man låter den store Ledaren-Svetsaren – eller om det nu är Svetsaren-Ledaren – uttala sig i SVT, och påstå att ”Sverige är inne på en farlig väg” om oppositionen i vårt nationella parlament, Riksdagen skulle vinna. Varför är denne Statsminister så rädd för en demokratisk majoritet ? Inser han möjligen, att hans tid är fullständigt ute ?

Man låter Morgan Johansson, denne kortväxte lille knähund – ”the tail that wags the dog” stå i Riksdagen och fåraktigt tala om att en ”kris” skulle ha utbrutit i Sverige, lagom till Midsommar. Den enda kris som alls finns, är den Svensk Socialdemokrati själva har orsakat – i flera decennier. Det anser jag, och flera med mig.

Om SANNINGEN ÄR DIG KÄR – KOM IHÅG: De är lika som bär !

Som en trött gammal clown gaggar Svetsaren vidare om att ”det inte är ansvarsfullt” av den demokratiska oppositionen att kritisera honom. Så uttrycker sig en despot. Orden kunde lika gärna vara hämtade från Lukasjuenkos Vitryssland. Allt Despoten och hans svansdingel av politruker behöver göra nu, är att vika ned sig, pudla och lägga sig platt på marken i den fråga, som utlöst hela Misstroendevotumet. De kan välja att inte införa marknadshyror på nyproducerade bostäder, och därmed försvinner Vänsterpartiets röster från den demokratiska opposition, som kunde tagit ledningen i Sverige.

Allt fler och fler goda medborgare i vårt land tycker, att det är Regeringen Löfvén själv, som har visat brist på ansvar under sina år vid makten.

När det gäller ansvar så fick Löfven förtroendet som statsminister den 3 oktober 2014. Sedan dess har:

  • Sverige gått upp i EU-toppen när det gäller antalet dödsskjutningar, bombdåd och våldtäkter
  • Sverige har EU:s fjärde högsta arbetslöshet trots att Löfven lovade den lägsta till år 2020
  • Vi har bland den högsta smittspridningen av Covid-19 i EU, skyhögt mer än våra nordiska grannar
  • Vi har tredubbla och femdubbla dödstalet i Covid-19 jämfört med de Nordiska grannländerna – och smittan skulle inte kommit in ilandet, om inte Regeringen Löfvén helt underlåtit att stoppa den vid gränserna.
  • Sverige har nästan det minsta antalet vårdplatser per capita i hela EU
  • Vi ligger i botten när det gäller polistäthet
  • Elförsörjningen krisar efter att två fullt fungerande och säkra kärnkraftsreaktorer stängts av – På Regeringens order.
  • Vi är bäst på att locka hit dysfunktionella asylsökande och sämst på att sätta dem i arbete

Att Avsätta Stefan Löfvén- en gång för alla – det vore verkligen att ta ansvar för vårt land..

VEM är det som verkligen smiter från ansvaret, när det gäller det Sverige de själva skapat ?

(Teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

Igår citerade jag bloggen Kulturminnet – och måhända är det med orätt, men jag hoppas att ni – kära läsare och läsarinnor – ursäktar, att jag nu blott citerar ånyo. Vi är många i det här landet som är trötta på Regeringen Löfvén och dess ständiga apspel, och vi ser faktiskt inte någon framtid med den, trots att det allra troligaste är att den nu sitter kvar i femton månader till – vilket inte kommer att bli till nytta för vårt land.

När Löfvén 2019 framträdde i Agenda för att kommentera våldsvågen fick han kraftig kritik för den bevingade bortförklaringen ”vi såg det inte komma”. En av orsakerna till de bittra reaktionerna var nog att ganska många faktiskt såg det komma. Det var många som tveklöst kunde se att Sveriges integrationskapacitet sedan länge var överskriden och att den svenska migrationspolitiken fick förödande konsekvenser. Men de avfärdades som rasister allihop.

Jag tillhör dem som såg det komma, och nu ser jag fortsättningen komma också. Och eftersom jag inte noterar några större tecken till att den politiska slutledningsförmågan har förbättrats känner jag mig manad att dela med mig av mina observationer. Så, Löfven, eftersom du har lite svårt att blicka framåt och förstå konsekvenserna av din egen politik, så tänkte jag att jag ska hjälpa dig att förstå vad som kommer hända om den svenska skutan fortsätter styras i samma riktning som hittills. Jag är inte naiv och kan därför bidra med en lite mer verklighetsförankrad prognos. Här kommer den:

Parallellsamhällena kommer stadigt att växa i omfattning. Den allmänna ordningen och respekten för lagar och bestämmelser kommer inte att kunna upprätthållas. Den grova kriminaliteten, och då inte minst våldsbrottsligheten, kommer att fortsätta öka. Vi kommer att få fler skjutningar, fler bilbränder, fler sprängdåd, fler överfallsvåldtäkter. På detta följer en växande otrygghet. Larm, övervakningskameror och väktare kommer att bli vanliga i både privata och offentliga miljöer. Allt ilsknare röster kommer att ropa efter hårdare tag, högre straff och fler poliser. Färre kommer att våga vittna eller ens anmäla brott av rädsla för repressalier. Vi kommer få se allt fler former av utomrättslig rättsskipning. Hedersvåldet kommer att breda ut sig. Nybildade etniska och religiösa partier kommer att försöka driva igenom lagar som är totalt främmande för allt västerländskt rättsmedvetande. Kraven på särrättigheter kommer att bli allt mer högljudda.

— —

Arbetsmarknaden kommer att fortsätta präglas av en arbetslöshet med etniska förtecken. Allt fler kommer att stå helt utanför arbetslivet eller sysselsättas i skattefinansierade låtsasåtgärder. Bidragsberoendet kommer att växa. Välfärdsstaten kommer att tvingas ner på knä och inte längre klara sina grundläggande uppdrag. Fler och fler kommer att ifrågasätta vad skattepengarna används till. Ett växande antal kommer uppleva att makthavarna tappat kontrollen och att samhällskontraktet är brutet. Samtidigt kommer allt större grupper börja misstänka att det så omhuldade mångkulturella samhället inte fungerar i praktiken. Politikerföraktet kommer att nå nya höjder.

Den värdefulla svenska tilliten kommer att bytas mot misstro, både gentemot andra människor och mot samhällsinstitutioner. Samhällsinstitutionerna kommer i sin tur att misstro medborgarna, eftersom missbruket av välfärdsstatens tjänster kommer att tillta. Misstänkliggörandet kommer inte bara att drabba de skyldiga, utan även personer som är i verkligt behov av samhällets stöd. Allt färre kommer att uppleva att Sverige erbjuder den grundtrygghet som borde finnas. Tillitssamhället bryts slutligen samman och ersätts av ett kontrollsamhälle.

Regeringen kommer att stå fortsatt handfallen. De politiska greppen för att skyla över det egna misslyckandet kommer att bli allt mer desperata. Den statliga mångkulturella propagandan kommer att trappas upp. Förvanskningar och snedvridna siffror av samma typ som i den senaste PISA-mätningen kommer att bli ständigt återkommande. Statistik rörande känsliga samhällsfrågor kommer inte att tas fram. Försöken att tysta kritiska röster kommer att bli allt mer repressiva. Yttrandefriheten kommer att begränsas med hänvisning till diffusa värdegrunder och en vanställd definition av demokrati. Bara medier som uttrycker sanktionerade åsikter kommer att beviljas presstöd. — —

Relationen till våra nordiska grannländer kommer att försämras. Vi kommer att ha allt mindre gemensamt och öppenheten mellan länderna kommer inte att kunna upprätthållas. När den svenska kriminaliteten spiller över gränserna kommer de övriga känna sig tvungna att vidta åtgärder för att skydda sig. Kanske kommer gränskontroller att införas. Besvikna, förbannade och rädda svenskar kommer att söka sig till andra nordiska länder för att få ett bättre liv, både åt sig själva och åt sina barn. Sverigebilden utomlands kommer att fortsätta gå i negativ riktning och föregångslandet kommer att förvandlas till ett avskräckande exempel.

Ett fortsatt högt inflöde av kulturer som krockar med det svenska samhällets grundvärden kommer att skapa allt större splittring. Allt fler svenskar kommer att härskna över att ständigt behöva maka på sig och samtidigt stå för notan. Samtidigt kommer invandrade grupper att känna sig utstötta och vända det övriga samhället ryggen. Sverige kommer till slut inte att ha något gemensamt ”vi”.

Och om du nu, Löfven, tycker att den bild jag målar upp är lite väl pessimistisk, fundera då över hur dagens situation skulle ha sett ut om den presenterats för dig för 20 år sedan. Alla pilar pekar åt samma håll. Dra ut tangenten i befintlig riktning, så hamnar vi i det läge som beskrivs ovan. Vi är redan på god väg.

  • från bloggen ”Kulturminnet” 18 Juni 2021

Själ känner jag hela familjer av etniska svenskar och Hedningar, som utvandrat och lämnat det här landet för alltid. Några har redan flytt till Åland och Finland – ett land utan skjutningar och med ordning och reda – medan andra har valt att bosätta sig i Danmark, allt för att trygga sina barns överlevnad. En god väninna bor i Akureyri på Island sedan ett par år – hon har velat flytta så långt bort från ”Landet Löfvén” som det överhuvudtaget går att komma – men ändå stanna kvar i Norden – det hem på jorden där hon vill bo

Själv väljer jag att stanna kvar, och kämpa för mitt land. För att en demokratisk regering, som motsvarar vad majoriteten av det svenska folket har röstat för, äntligen skall kunna komma till makten. Och för allas vår framtid – till allra sista andetaget, sista tangentnedslaget och sista gevärspatronen !