Stor Odensvi funnet vid Ribe, rapporteras det..

Den populärvetenskapliga och inte alltid särskilt vederhäftiga tidskriften ”Allt om Historia” rapporterade igår att de byggnadslämningar man funnit utanför Ribe, Danmark, och som jag själv tidigare rapporterat om, skulle vara rester efter ett ”Odentempel” som man skriver. Uppenbarligen kan Bue Kindtler-Nielsen, den journalist som skrivit Allt om Historias text, inte skriva på god svenska, utan stavar fel. Kanhända må det vara honom förlåtet, eftersom han är dansk, men det heter ju, som alla någorlundad bildade och skrivkunniga människor vet, Odenstempel, med ett inskjutet s, eftersom detta är en gentiv-form på svenska.

Men – några ”tempel” har aldrig funnits i Norden, eftersom det är ett latinskt, inte germanskt ord. Man talar om Gudahov, eller Vin – och vad vi här ser är och förblir ett Odensvi – inget annat !

Konstruktionen har varit undersökt sedan Februari 2018, och området var så rikt på föremål att arkeologerna var rädda att det skulle plundras. Vid de bärande stolparna nära Gudahovets dörrar har arkeologerna funnit ett stort antal spjutspetsar. Vapnen har bränts som offergåvor, men metallen behöll sin form. Vid två stolphål hade depåer med bland annat guldsmycken grävts ner. Man jämför nu fynden med det såkallade Uppåkra-templet, ett annat Gudahov eller Vi – och det är redan klarlagt, att detta Gudahov ute på vad som nu är åkrar var i bruk genom tidsintervallet 150 till 450 enligt vår tideräkning.

Man identifierar det som ett Odensvi – sådana är ju bekanta även genom svenska ortnamn – genom spjutoffren. Ett märkligt drag är också att byggnaden bränts ned i jämna intervaller, säger arkeologerna, vilket kan ha skett minst åtta gånger – och förmodligen en nionde gång. Om detta stämmer, hänger genast en hittills obevisad hypotes i luften, i alla fall för den Odenstroende. Nio är Odens tal, talet för Naud-runan och om byggnaden förstördes och byggdes upp med jämna mellanrum, exempelvis i nio- eller artonårscykler (jämför de stora bloten vart nionde år vid Gudahovet i gamla Uppsala) så är detta bara logiskt följdriktigt.

Helgedomen i det Japanska Ise har genom 2000 år och mer haft en mycket enkel konstruktion i trä, som på sitt sätt starkt påminner om de Nordiska Gudahoven…

 

Det finns många andra kulturer på jorden, som förnyat sina mest centrala helgedomar och heliga byggnader med jämna mellanrum. I Japan finns solgudinnan Amaterasus tempel i Ise, som har rivits ned och byggts upp igen vart tjugonde år i en räcka av minst 2000 år, och som genomgående måste förnyas ifall gudomens boning blir för orenad i kontakten med människorna – efter vad de Shinto-troende där tror. I Japan valde man motståndets och frihetens väg, och var skyddad av sitt geografiska läge. Vi Nordbor föll däremot offer för kristendomens gränslösa olycka, och fick väsentliga delar av vår kultur totalförstörd genom dessa kristna – och det är en skada som vi inte lyckats reparera, ens idag. Japan, å andra sidan, hyser fortfarande en av den här planetens starkaste och mest kreativa kulturer, och inte ens dubbla kärnvapenangrepp har lyckats ändra på den saken. Tänk om också vi kunde vara lika starka i vår kulturella medvetenhet, och åter få bygga upp, vad vi så länge saknat ?

Annonser

Nytt Gudahov funnet nära Ribe

I Danmark görs hela tiden fler arkeologiska upptäckter, därför att man i det landet satsar på att bevara sin historia och sitt kulturarv, istället för att göra som i det av Regeringen Löfvén styrda Sverige (se även under rubriken ”Arkeologi” här ovan). Nu har forskare funnit vad lokaltidningen ”Jydske Vestkusten” felaktigt kallar ett ”tempel” nära Ribe.

Det finns inga Asatrogna ”tempel”. Det har heller aldrig funnits några, utan det heter ”Gudahov” – det ordet användes redan i de isländska källorna, och alla urkunder vi har. Anläggningen påminner mycket om den vid Uppåkra i Skåne, säger man, och man har hittat flera grova och väl tilltagna stolphål till en byggnad, som måste höra ihop med Hednisk kult. Också sajten ”Vitenskap.dk” berättar om fynden.

Lagom till Midvinterdagen sänder TV4 Danmark också ett program om upptäckterna, får vi veta; och mer kan människor i hela Sydsverige se den 21 December.

Fynd av guld, rituellt sammanböjda svärd och lansspetsar har gjorts på platsen – segrarnas sätt att ta hand om vapen från Danmarks fiender. Platsen är daterad till ca 150 efter vår tideräkning, och aktiviteter pågick här till år 450 – 500. Senare flyttades dyrkan av gudarna till en annan plats nära Faested och Ribe, där man för något år sen fann den enorma Faested-skatten, på mer än ett kilo massivt guld... Ribe var rikt, och Ribe var inte en kristen stad från början, för den blev det först långt in på 1000-talet.

Platsen kallades långt fram i tiden ”Dankirken” eller ”Danernas kyrka” och även långt in emot vår tid, visste alla bönder i grannskapet att det var här Danerna dyrkade sina gudar – inte någon jesus kristus. Det är faktiskt möjligt, säger den danska lokaltidningen stolt, att man bygger upp en fungerande kopia av Gudahovet igen, och att Västra Jylland får sig ännu en fin arkeologisk kultplats och kulturbegivenhet att besöka – för så resonerar man i goda gamla Danmark… Landet där man är stolt över sitt ursprung, och sin egen historia..

Hednisk och Asatrogen Julmarknad i Ribe

Snart når vi den tid på året, då det vimlar av Hedniska och Asatrogna Julmarknader runt om i de Nordiska länderna, för överallt där Nordens invånare bejakar sitt kulturella arv, finns också Asatron med som en omistlig del. Först ut i år tycks vara Ribe i Danmark (det er dejligt !) som ju på falska grunder påståtts vara en kristen stad under året, men som är helt och hållet grundad av hedningar i en hednisk tid, enligt vad arkeologiska undersökningar visat. (Se tidigare inlägg).

HEDNA HEDNA HEDNA tills ALLA Nordbor blivit Hedningar…

Lokaltidningen Jydske Vestkysten har skildrat evenemanget så sent som igår. Jag citerar:

Kort sagt var asetroende og andre hedninge fra alverdens steder i Danmark mødt op for at sælge deres kunsthåndværk og andre lækre sager, og også hedninge har næse for forretningsdrift, for to af arrangørerne – Suzanne Wowern og Kari Bach Nielsen fra Hedensk Oplysningsforbund – kunne glæde sig over, at det var købelystne kunder, der var mødt op.

– Ribe er en enormt hyggelig og helt perfekt by til det her marked. Det er første gang, vi er her, og vi føler os rigtig godt tilpas, forklarede Suzanne Wowern midt i det stemningsfulde ragnarok af nips, flint og dyreskind. – Kristendommen har jo snuppet meget fra de hedenske traditioner, men det er helt okay, for vi deler gerne ud. Det er jo også oplagt, at julemanden i virkeligheden er Odin. Han har langt hvidt skæg og kører hen over himlen, ikke? smilede Diane, som helst ikke ville sige sit efternavn.

Att det är Oden, och inte någon ”Sankt Nikolaus” som är förebild till den Nordiska Jultomten, känner nog de flesta människor till numera, och idén bakom ett hedniskt folkupplysningsförbund är värd att ta tillvara, också här i Sverige. I Danmark ägnar man sig inte åt att påstå att ”hitte-på” som väntljusstakar och andra kristet influerade påfund skulle vara ”äkta” utan håller sig till sanningen. Man skiljer mellan verkliga traditioner, och sånt som inte alls är autentiskt.

Äkta hantverk – och inget fejk !

Tidiningen intervjuar också hedningar på den danska landsbygden, som ännu äter hemslaktade lamm och höns – samt blotar med blod, när det verkligen gäller. Hurra för gamla Danmark – ty det er Fröjas sal !

Ja – Det er ”Det Danske Smil” ! Skåda Särimner – Andra gör det !

”Hedebymynt” funna i Danmark

Åter har epokgörande fynd hittats i närheten av Ribe, får vi veta av Danska media. Men den här gången är det inga eländiga, kristna blyplomber man grävt fram, utan gediget, hedniskt silver och såkallade ”Hedeby-mynt” från 800-talet, som vi ska se. Amatörarkeologen Tommy Lybeckker hittade i Augusti 2018 det första av över 200 silvermynt, och sedan dess har man fortsatt med professionella undersökningar.

Overinspektør i arkæologi ved Sydvestjyske Museer, Morten Søvsø, tillkallades, och han konstaterar att det rör sig om vad man på den klassiske arkeologen och Numismatikern Bengt Thordemans tid kallade för ”Hedeby-Mynt” i Sverige. Mynten präglades på order av ingen mindre än Kung Harald Blåtand av Danmark, och anses ha börjat som imitationer av Karl den Stores och Frankernas mynt, som också var i lödigt silver.

 

Denne slags mønter er hysterisk sjældne, fordi de kun er brugt de få steder, der var kongens handelspladser, så det er helt enestående, siger Morten Søvsø og forklarer, at man i hele verden hidtil kun har fundet 11 af denne type mønter, som man mener er præget i datidens Ribe, hvor man altså nu har fundet flere hundrede ekstra.

Allt som allt ska man ha funnit 269 silvermynt, 11 av den mycket sällsynta ”ansikte och hjort” typen – Hjorten är ju inte för inte äringsgudens Frejs symbol – och i sammanhanget kan man erinra sig ”Thordemans lag” – en princip inom Numismatiken som säger att om ett mynt är otroligt sälsynt i fyndmaterialet, så var det också föga spritt eller cirkulerat under den tid just den myntsorten användes. Motsatsen, dvs att ett mynt är vanligt i fynd – likt de ”kufiska mynten” eller arabiska silvermynt på Gotland, till exempel; tyder på att det myntet var ovanligt kurant, eller ofta spritt.

Observera valknuten under hjorten – det här är ett HEDNISKT mynt – och korsen på ansiktets kinder är en utsmyckning eller ”solkors” – antagligen ingen kristen symbol. Om det här var Kung Haralds mynt, som präglades på hans kungsgårdar, gjordes det medan han var HEDNING !

I framtiden kanske någon arkeolog noterar, att präglingen av svenska 50-öringar helt upphörde omkring 2015, och då kommer framtidens arkeologer att kunna märka ut kulturlager efter det – före 2015, 50 öringar i bruk, efter 2015 – försämrat myntvärde för den svenska kronan, och inga öre-mynt längre, kommer de att säga..Och dra riktiga slutsatser, även om flera tusen år…

TV Östjylland berättade i mitten av denna månad om ett annat danskt skattfynd från 900-talet, med mer än 14 kilo utsökt arbetat silver – något som visar, hur rika de nordiska länderna var, innan kristendom och kolonialism från Hansan utarmade dem.

Min egen far hittade som pojke ett äkta ”Hedeby-mynt” av ”valv och hus” typen på åkrarna utanför Uppåkra i Skåne. Myntet är numera i min egen ägo. På hans tid fick man inte säga, att Uppåkra existerade, och att det var en hednisk stad, grundad av hedningar, med Gudahov och Hednatempel.

Istället fick han stryk och bannor av sin lärare, därför att han inte ljög, och påstod att myntet kom ifrån det kristna Lund, vilket det helt säkert inte gjorde. På min tid fick man också bannor och blev ”tillrättavisad” i skolan om man sa, att Birka existerade i verkligheten, och att det låg på Björkö i Mälaren. Detta var på Socialdemokratins och SAP:s glansdagar under början av 1970-talet, för man erkände inte att Birka fanns, på den tiden.

Också idag finns det sådana krafter i landet, som vill förneka vår historia, och all kunskap om Nordisk och Hednisk kultur. Men sanningen lever – och i Danmark tar man hand om det som är hela folkets skatter…

 

Blyplomberna från Ribe – som INTE ändrar Danmarks historia

I Danmark har DR och flera andra danska media publicerat en hel del ”fake news” den senaste månaden om fynd från den gamla Vikingastaden Ribe. Bland annat påstår man, att fyndet av tre små hjulformade blyplomber med andreaskors på, skulle vara ett säkert tecken på kristen närvaro i staden och att detta skulle förändra hela Danmarkshistorien. Ingenting kunde vara felaktigare. Sören Sindbaeck, professor vid Universitetet i Århus, tillbakavisar helt blyplombernas bevisvärde.

Blandt det mest eksplosive er tre amuletter af bly fra omkring år 800, hvor der meget tydeligt ses et X-formet kors, nemlig et såkaldt ‘andreaskors’.

– Det er et meget almindeligt kors-tegn i den periode. Vel at mærke i Frankrig eller Tyskland, hvor de var kristne på det tidspunkt. Men på dette tidspunkt tror vi, at folk i Danmark dyrker de nordiske guder.

DR 2018-09-19

Blyplomberna har hittats tillsammans med gjutformar i en metallgjutares verkstad, men det finns inte det minsta bevis för att de skulle ha med kristendom att göra. Allt sådant är bara spekulationer, och tolkningar av fyndet. De skulle lika gärna kunna vara till för att plombera säckar med handelsvaror eller något annat, men ändå vräker media ur sig, att detta ”måste” vara bevis för en kristen närvaro i Ribe så tidigt som på 820-talet, vilket inte alls är bevisat det heller. Fanns det alls några kristna i Ribe vid denna tidpunkt, tillhörde de alldeles säkert de allra sämsta och fattigaste befolkningsskiktet. Det spekuleras mycket i danska media om just bly kunde ha någon symbolisk betydelse för just kristendomen, men även här verkar bevis och indicier rysligt tunna…

Skulle detta vara något ”bevis” för kristendom ? Argumentationen verkar mer än lovligt tunn, ja tunnare än de metallbleck den baseras på…

I Rimberts krönika om Ansgar står det om förrädarkungen Harald Klak, som lierade sig med de kristna tyskarna och som mycket riktigt drevs ut ur Danmark och dog i exil. Det står också beskrivet om hur tyska missionärer trängde sig in i Danmark under denna tid, och lät köpa upp slavpojkar, som de skulle drilla till korgossar eller rättare sagt stjärtgossar. Rimbert beskriver på minst ett ställe i sin krönika att ”Ansgar var så from, att han inte låg med sina yngre följeslagare ens under långa sjöresor” men detta var alltså ett undantag från den dåtida normen, annars skulle ju Rimbert knappast behöva påpeka det. Pojkuppköpen nämns i kapitel 8 av krönikan, men någon kyrka i Ribe stod inte någon längre tid, eftersom befolkningen där tröttnade på den katolska styggelsen, och drev ut munkarna.

Först i kapitel 24 av samma krönika får vi veta, att Ansgar först på 860-talet lyckades grunda en kyrka i Slesvig, söder om det nuvarande Danmarks gräns. Så – vad tillför egentligen upptäckten av blyplomberna ? Visst, det kan ha funnits en tidvis manifesterad närvaro i Ribe på 820-talet av enstaka munkar och missionärer, men bara för det kristnades inte alls Danmark i någon större utsträckning, och att gå omkring och påstå, att det här skulle ”ändra hela Danmarkshistorien” är i alla händelser fel. Något väsentligt kristnande av danskarna inföll inte alls förrän under Harald Blåtands tid, men då är vi redan framme vid 980-talet, eller tidigt 1000-tal.

I Sverige stod Uppsala-templet långt in på 1080-talet, och något kristnande skedde inte förrän under 11-1200-talen – och kristnandet skedde ännu senare i Dalarna, Norrland och Lappland.