Hur ska vi skydda Anundshög ? – Dags för ENVARSGRIPANDE !!

8 Augusti i år kunde kvällstidningen Aftonbladet och flera andra media, inklusive vår Statstelevision SVT (sällan en helt objektiv källa) berätta om hur vandaler förstör ett av Sveriges största och mest värdefulla fornminnen med hjälp av terrängmotorcyklar och BMX-åkande. Det rör sig om uppsåtlig, vanemässig skadegörelse på en oersättlig kulturmiljö, men hittills har Polisen inte kunnat gripa en enda person, och ställa de skyldiga till svars..

Vad ska vi göra med personer som regelmässigt skändar och förstör gravfält och fornminnen i dagens Sverige ? Vi hedningar har det juridiskt acceptabla svaret, och det heter ENVARSGRIPANDE…

Under Regeringen Löfvén lever vi i ett land, där inte ens de allra grövsta brotten emot person, typ mord eller gruppvåldtäkt, blir lösta mer än sådär i 10-15 % av de aktuella fallen, allt enligt statistik från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, som publicerades tidigare i år. I medeltal är den sk ”uppklarningsprocenten” för alla sorters brott inte högre än 15 %, vilket innebär att 85 % av alla brott i Landet Löfvén – det som en gång var Sverige – förblir ostraffade.  Sett i det perspektivet är det inte så konstigt, att Polisen inte alls griper in, utan ser genom fingrarna med alltsammans.

Aftonbladet berättar att Bengt Wallén, representant för Badelunda Hembygdsförening, är helt enig med Jan Melander, stadsantikvarie i Västerås stad om att något behöver göras, även om de inte är överens om metoderna. SVT lägger till, att myndigheterna överväger att spärra av högen och fornminnesområdet med ett staket, och påstår också att Länsantikvarie Ulla Bergquist kommer att träffa Melander, som kommunens representant. Än så länge hanteras alltså frågan på det regionala planet, och varken staten, Polisen eller Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har gripit in, som man helt klart borde.

Till och med Magnus Ahlbäck, ungdomstränare i mountainbike för Västerås Cykelklubb, säger att det är fel att cykla på Anundshög, och alla intressenter är alltså eniga om att detta är fullständigt respektlöst, och utgör ett flagrant exempel på Fornminnesbrott.

Såren på högarna är många och djupa – frågan är om de alls kan läkas.. Här har kriminella varit framme !

Alla är alltså eniga om att något måste göras, och det snart – men Polisen och myndigheterna vill inte göra någonting. Kommun och Länsstyrelse skjuter upp alltsammans till någon gång under hösten, men såhär kan det ju inte fortsätta. Anundshög kräver skydd NU !!

Mitt eget förslag är att man tar hjälp av Nordiska Asatro Samfundet, därför att Anundshög är en plats av central betydelse för alla Asatroende i Sverige. Vi kan också ta hjälp av frivilliga insatser, lokalbefolkning och förbipasserande, för Svensk lag ger faktiskt allmänheten en möjlighet att ingripa, om de ser någon som gör sig skyldig till brott, och kan ta personerna på bar gärning.

Fornminnesbrott kan medföra fängelse, enligt 21 § Kulturmiljölagen, utgiven 1988. Rör det sig om grovt fornminnesbrott, vilket det nog gör i det här fallet (med tanke på skadornas omfattning – lagen säger också att brott, som förövas ”vanemässigt, eller avsett fornfynd av större värde eller omfattning” måste räknas som grovt, och kan medföra fängelse i upp till fyra år. Också försök eller förberedelse till fornminnesbrott kan straffas med fängelse, och föreligger exempelvis om någon närmar sig på terrängcykel eller MC, men inte har hunnit cykla upp på högen.

LAND SKALL MED LAG BYGGAS – Och vi SKALL värna vårt Land !

Nu säger svensk lag också, att det finns något som kallas Nödvärnsrätt, och i kraft av den får vem som helst göra ett sk ”Envarsgripande” ifall han eller hon ser en brottsling, som är i full färd med att utföra ett brott som kan ge fängelse, exempelvis åka BMX på Anundshög. Mer bagatellartade brott, exempelvis snatterier, trafikförseelser eller liknande omfattas inte av denna rätt, brottet måste kunna ge fängelse för att Nödvärnsrätten alls ska kunna komma ifråga, och det är viktigt att komma ihåg.

Man får såklart inte gripa till mer våld än nöden kräver (annars begår man en sk ”Nödvärnsexcess” vilken också kan räknas som ett lagbrott i sig) men man får använda våld för att stoppa brottslingen eller brottslingarna, till och med om dessa skulle vara yngre än 18 år. Man får hålla dem kvar på platsen – med våld om så krävs – och ta ifrån dem deras redskap, som de använt för att utföra brottet, alltså i det här fallet MC, cykel osv som man också får oskadliggöra, exempelvis genom att ta bort styre eller sadel, eller ta bort tändstift eller hälla rejält med socker i bensintanken, så att förgasaren slammar igen för gott, och brottsredskapet görs obrukbart.

Efter det måste man så fort som möjligt tillkalla Polis, och så snart Polisen anländer till platsen, ska brottslingarna överlämnas i Polisens vård.

Rättegångsbalkens 24 kap. 7 § lyder: ”Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.” [1] Det är av stor vikt att den gripne ställs inför polis så snart som möjligt.[2]

Lagen säger också, att en enskild person inte behöver ”ha utrett” brottet, dvs även om den som ingriper inte säkert vet att ett brott som medför fängelse verkligen skett, så kan den enskilde ingripa. Det räcker alltså med, att den enskilde har klara skäl att misstänka, att ett allvarligt brott håller på att begås, exempelvis för att någon närmar sig Anundshög på motorcykel i hög fart med sprejburkar i händerna, eller dylikt..

Observera att också brott emot utlänningslagen kan medföra fängelse. Ser du en person, som på goda grunder kan antas befinna sig här illegalt, är det alltså fritt fram för dig att brotta ned och hålla fast denne, till dess att polis anländer och en ID-kontroll kan ske..

Nödvärnsrätten och Envarsgripandet gäller faktiskt också civila Vaktbolag, Polisen själva eller Skyddsvakter. Polisen har rätt att agera i nödvärn, enbart på misstanke om att ett allvarligt brott håller på att ske. Låt oss ta ett exempel, aktuellt de senaste dagarna. En person kommer springande på gatan med vad som ser ut att vara en skarpladdad pistol i näven. Personen skriker glåpord åt Polisen, och hotar att skjuta. Enskilda polismän har i så fall all rätt att skjuta ned vederbörande, rakt av – den sk ”Propotionalitetsprincipen” – dvs använder någon skjutvapen, får man besvara elden med andra skjutvapen, använder någon kniv, får man själv dra blankt osv. Nu kan det förstås visa sig, att det var en stackars djävla idiot, eller en förståndshandikappad med en sk ”soft air gun” som Polisen hade att göra med istället – och en juridisk bedömning ifall Nödvärnsexcess – och därmed Tjänstefel – föreligger, kan i så fall komma ifråga, som vi fått se. Allmänheten har – så länge den inte går till överdrift (man får inte hävda nödvärn i efterhand, även om man vet vem brottslingen är eller var han eller hon bor) lättare att följa nödvärnsbestämmelserna, då den ju till skillnad från Polis eller Militär Skyddsvakt inte får använda vapen.

 

Kristet klotter och allvarlig skadegörelse på Fornminnen blir allt vanligare och vanligare. 2016 förstörde någon eller några i Upplands Bro en tusenårig sten med den kristne gudens ”allseende öga”

Det finns bara ett enda politiskt parti som vill skärpa straffen för de många fornminnesbrotten i Stefan Löfvéns Sverige. De båda Riksdagsmännen Robert Stenkvist och Mikael Jansson (båda SD) lämnade 2017 in en motion om saken till Riksdagen, Motion 2017/18:14. De tog bland annat upp exemplet med runstenen i Upplands Bro här ovan, och hur de kristna försökte totalförstöra den. Och de skrev också såhär:

De låga straffen för fornminnesbrott stipulerade i kulturmiljölagen (1988:950) är så pass låga att polisen i dag inte ens utreder brotten, vilket är tragiskt i sig. Därför bör minst en dubblering ske av straffskalan för fornminnesbrott. I de fall där fornminnen stjäls och säljs vidare skall påföljden alltid vara fängelse i minst 6 månader som minimistraff. — —

Även vid markarbeten och nybyggnation där företag av oaktsamhet eller ren likgiltighet förstör fornminnen eller underlåter att rapportera fynd av fornminnen skall straffen skärpas och böterna höjas rejält. I grova fall skall fängelse dömas ut.

Våra fornminnen är en oersättlig historisk skatt inte bara för oss nu levande människor, utan även för kommande generationer. När ett fornminne förstörs berövar vi inte bara oss själva, utan också våra barn, tillgång till vår egen historia. Därför yrkar vi att en skärpning av straffskalan skall göras på minst det dubbla mot dagens mycket milda straffvärde.

Så långt de båda Riksdagsmännen, som ville värna vårt lands arv. Riksdagen avslog helt och hållet motionen – inte ens Världsarv skulle få något utökat skydd, enligt Regeringen Löfveéns mening.

Nu säger inte jag, att någon skall springa och rösta på just SD – eller något annat parti – för den här sakens skull. Det är som bekant valår i år, och Riksdagsvalet här i det som är kvar av vårt illa sargade land inträffar om mindre än en månad. Anlagda bränder och annat övervåld har redan träffat oss, och till detta kommer förstörelsen av oersättliga kulturmiljöer.

Det är upp till dig som rättskaffens medborgare i det här landet att själv bestämma hur du väljer, eller vem du ska rösta på. Så säger jag, och jag förklarar mig politiskt neutral i den här frågan, som den gode liberale hedning jag är. Folkpartiet finns inte mer, det är sant, men jag tar ändå folkets parti – och det bästa medel vi har för att skydda Anundshög och andra fornminnen i det här landet är faktiskt envarsgripandet.

Vi ser ju redan, att Riksdag och Regering inte gör något konkret åt saken. Mer än ett år har redan gått sedan den aktuella motionen skrevs, men det bara ”tillsätts en utredning” som vanligt, fler brott hinner ske och motionen ”dör gem-döden” i väntan på att något ska hända. Då måste vi faktiskt gripa till något grövre metoder, om vi alls ska ha några större fornminnesmiljöer eller någon svensk kultur alls i framtiden.

Nu får vi själva gå in och ”plocka” buset så fort vi kan – hårt, bestämt och skoningslöst !

FREDLIGT CIVILT MOTSTÅND – CIVIL MEDVETENHET – LÖSNINGEN PÅ MÅNGA PROBLEM I DAGENS SVERIGE

 

Eskilstuna Kommun har skadat miljön vid Sigurdsristningen…

Eskilstuna Kommun har fortsatt sitt hårt kritiserade bygge av ramper, trappor och en amfiteaterliknande anordning vid Sigurdsristningen på Ramsundsberget, ett av vårt lands främsta fornminnen, och en av hela Världens främsta runinskrifter. Omistliga värden har schabblats bort, och riskerar nu att förstöras för all framtid. Senast jag skrev något om detta ämne, var 24 februari i år. Då hade Riksantikvarieämbetet i samråd med kommunen valt att avbryta hela bygget – som verkar ha satts igång igen på åtskilligt oklara premisser.

Sigurdsristningen som den en gång var avsedd att ses och upplevas – i orört skick på 1910-talet

Idag rapporterar Aftonbladet och Eskilstuna-Kuriren om hur Fornminnesmiljön blivit allvarligt skadad. Eskilstuna Kommuns inkompetenta upphandling har redan polisanmälts. 29 Mars i år uppgav Eskilstuna-Kuriren att Kommunens förfarande kan vara brottsligt, och att Rikskriminalens Operativa Avdelning inlett en utredning. Det är inte känt om någon på Kommunen gripits, eller tagits i förhör, och Eskilstuna-Kuriren har inte vidare kommenterat saken, men det står redan fullt klart att en viss Kristina Birath, miljö- och samhällsbyggnadsdirektör, bär det yttersta ansvaret för den upphandling som har skett.

Markskador och skador på hela fornminnesmiljön är uppenbara

En fristående runsten, som varit känd och utmärkt på kartor som fornminne redan på 1940-talet, har välts omkull och hamnat under kommunens ramp-bygge, och hela miljön runt ristningen har skadats på andra sätt.

Minst en medlem i Nordiska Asa Samfundet har idag besökt det drabbade området, och inspekterat skadorna. Samtidigt har kommunen återupptagit bygget, som riskerar att resultera i än värre skador på miljön i området, som nu kan bli vanställd och förändrad för all framtid. Birath har redan erkänt, att en överdimensionerad stentrappa, försedd med ”skanskorgar” i ståltråd, av en typ som mest används vid motorvägsbyggen, inte alls hör hemma i denna unika miljö, och att den enligt henne citat ”ska tonas ned” slut citathur det nu ska gå till… Man kan ju inte dölja omfattningen av de skador, som redan skett. Birath och & öppnar på kommunens hemsida för en etapp 2, som de vill bygga under kommande år, och efter höstens val. Dessa planer omfattar parkeringsplatser, asfalterade vägar rakt genom fornminnesområdet, och sk ”lekfulla inslag” vilket innebär att fornlämningen stängs in bakom en amfi-teater i trä, och förvandlas till ett slags lekplats med klätterställningar och annat.

Obekräftade uppgifter från lokala sagesmän, som kommit Hedniska Tankar till del, talar dessutom om en arkeologisk lämning i form av en eldhärd, troligen från en forntida stormannagård, som kan sättas i samband med Sigurdsristningen. Också denna ska ha blivit förstörd vid kommunens bygge, men det är inte bekräftat ännu.

 

Vem beordrade bygget av denna gigantiska stentrappa, alldeles i närheten av ristningen ?

Ytterst sett är det en Miljöpartistisk kulturpolitik, som står bakom detta havererade bygge. Vi har redan sett samma tendenser och fraser användas vid Gamla Uppsala och flera andra platser. Mer än 4 miljoner kronor har förslösats hittills, pengar som kommuninvånarna aldrig får tillbaka. Tar man bort stentrappan, som Birath antyder, stiger kostnaderna ytterligare, och skenar iväg – och dessutom väntar ytterligareBirath-dådi området.

Grannar och närboende har protesterat. Tidningar har reagerat på regional nivå och Riksnivå, och påpekat att Polisutredning tydligen pågår. Bloggare och Eskilstuna-bor i alla åldrar har gjort sina röster hörda – och ändå vägrar Kristina Birath och kommunen i sin maktfullkomlighet att lyssna, och ta någon som helst reson eller lärdom av vad som redan hänt. Birath antyder till nättidningen Eskilstuna-nytt att ”besökare, som kommer till platsen i sommar” skulle tycka helt annorlunda, när de får se vad som skett.

Detta trots Operativa Avdelningens undersökning hos Polisen i Stockholm, och trots att Riksantikvarieämbetet stängde av bygget i vintras.

Man kan bara häpna över den sortens arrogans, inkompetens och ovilja att erkänna sina egna misstag.

Ur den skörd på mer än 40 artiklar i ämnet som hela våren strömmat genom dagspressen, publicerar jag några korta utdrag:

– De flesta är väl ganska övertygade om att den har blivit ganska vulgär. Den är otroligt dominant och tar ju fokus från huvudattraktionen, det vill säga, Sigurdsristningen, sa Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande tidigare i våras.

Många närboende är också upprörda. Bo-Göran Ulfberg är en av dem som är kritiska mot kommunen.

– Det är fullständigt horribelt hur tjänstemännen har burit sig åt. Ingen är informerad. Allt det här bara förstör Sigurdsristningen. Det ska rivas, tycker han.

De närboende tycker att det hade varit bättre med en diskret ramp för dem som inte kan gå upp till ristningen på egen hand. (SVT 2018-03-27)

”Förödelsen vid Sigurdsristningen – ett kommunalt misslyckande”

Jag åkte ut och beskådade förödelsen, övergreppet i naturen är värre än man kan föreställa sig. Varför det byggts en cirka hundra meter lång vindlande träramp och en bred trappa, försedd med nästan meterhöga sprängstensräcken, är obegripligt. Ett groteskt bygge som skymmer det som ska lyftas fram. Det tar tid innan man hittar ristningen. Hela området ger intryck av att vara byggt på löpande räkning av mindre nogräknade entreprenörer, som är väl medvetna om att beställaren står med öppen börs när sluträkningen presenteras. — —

Närmast ansvarig är miljö- och samhällsbyggnadsdirektören Kristina Birath, som sagt “att delar av byggnationen frångått projekteringen…” Hur är detta möjligt, ser inte ansvariga till att de som arbetar följer direktiven? Birath säger att den så kallade kjolen som ramar in spången har byggts felaktigt och med felaktigt material. Trädäcket som leder till ristningen ska fungera som vistelseyta (?) och skapa förutsättningar för större sällskap att samlas vid ristningen. Man ska kunna närma sig berättelsen på ett pedagogiskt sätt med hjälp av skyltning och “lekfulla inslag runt spången.”

Varför räcker inte ristningen som den är? För en utomstående låter hennes version som något helt annat än kommunstyrelsens beställning av en diskret ramp upp till ristningen. — —

Om Birath med detta försöker skyla över egna brister angående tillsynen av bygget eller om ärendet glidit henne ur händerna och hon låtit andra ta över utformningen av ramp och stentrappor får vi inget besked om. Vi kommer aldrig att få veta om hon försöker svära sig fri eller om hon blivit överkörd av entreprenörerna. Den enda slutsats vi kan dra är att Birath inte räckt till för uppdraget. Med sin ställning i kommunen kan, vill eller vågar hon inte säga, att bygget inte överensstämmer med kommunstyrelsens beställning.

Vi kommer aldrig att få veta vilka som tog över bygget. Vilka de än var som utformade och byggde stentrappan och trädäcket inser alla att det är personer som är fullständigt renons på hur fornminnen ska vårdas och bevaras men ändå göras tillgängliga.

Vilka som tog beslutet att bygga trappor med sprängsten, gjuta fast och förankra en nästan hundra meter lång vindlande ramp i marken samt all övrig åverkan kring ristningen kommer att förbi outtalat, precis som det allra mesta i ärendet.

(Håkan Boström, E-Folket 8 april 2018)

En otäck ”Biraths” vansinnesdåd. Hela Hällen är bortskymd och förstörd…

Själv funderar jag över varför inte Svenska Fornminnesföreningen reagerar, eller varför fler intresse-organisationer som faktiskt är verksamma inom det arkeologiska fältet inte säger ifrån på skarpen emot Eskilstuna Kommun, och stoppar de här urspårade dumheterna. Sveriges hembygdsförbund, Organisationen Allmogen med flera borde verkligen ställa upp, liksom professionella arkeologer.

Sigurdsristningen är ingen lekplats, och ingen stormarknad, som kommunen kan exploatera hursomhelst efter eget tycke.

Den är ett gravmonument och en värdig kultplats, en änkas brobygge över ett stort sund, uppfört till minnet av hennes man ”buanda sin” och en stupad krigare.

En sådan plats får inte förstöras. Den ska bevaras i orört skick.

Platsen som den var. Stenen på bilden är omkullvräkt och skändad, dold under kommunens ramp. Träden är nedhuggna. Hällen bortskymd. Stentrappor har orsakat fula sår i landskapet. Polisutredning pågår, sägs det – men makthavarna har inte ställts till svars…

Nordiska Asa Samfundet genomför LYCKAD NAMNINSAMLING emot Påvestenen vid Gamla Uppsala

9 Juni 1989 hände något förfärligt, som aldrig bort tillåtas i ett demokratiskt och laglydigt land som Sverige. De kristna vandaliserade och skändade Gamla Uppsala, ett av vårt lands allra viktigaste fornminnen, som är viktigt inte bara för hedningar och Asatroende över hela Världen, utan borde anses som ett Världsarv enligt UNESCO:s skyddslagstiftning. Enda sedan dess har det stått en sk ”Påvesten” långt inne på statens mark, som förut förvaltades av Riksantikvarieämbetet, men numera sköts av Statens Fastighetsverk. Den anstötliga och förgripliga texten på stenen har för länge sedan avlägsnats av svenska patrioter, och tjänar inget som helst syfte, varken religiöst eller praktiskt – men man bryter fortfarande emot Kulturmiljölagen.

I lagtexten står klart och tydligt skrivet, att man inte får ändra eller rubba en fornlämning, och uppföra byggnader, anläggningar eller något annat på den utan Länsstyrelsens tillstånd ( §6,10 och 12 Kulturmiljölagen) Den som gör så kan bli föremål för böter eller sex månaders fängelse (§22). Ja, man får inte ens fälla träd eller bryta kvistar på Gamla Uppsala fornminnesområde enligt Länsstyrelsens skötselplan – som är juridiskt bindande – men ändå högg ”Svenska” Kyrkan brutalt ned gudalunden där för tre år sedan – och något tillstånd för några ”påvestenar” har aldrig någonsin återfunnits. Många – inte bara NAS – har skrivit till Riksantikvarien, Fastighetsverket, Länsstyrelsen och till och med Katolska Kyrkan och Uppsala Kommun – men ingen vet var tillståndet finns, vem som utfärdat det, när det utfärdats, och kan inte svara på några frågor.

Alltså är stenen olaglig, och måste avlägsnas.

”Svenska” Kyrkan tog bort månghundraåriga ekar vid Gamla Uppsala, som var helt friska inuti. Orsak: De utgjorde en vacker gudalund, som de kristna hatade…

Nordiska Asa Samfundet – som nu har över 730 medlemmar, enligt vad Hedniska Tankars källor har berättat – gör nu slag i saken.

Man har startat en namninsamling emot Påvestenen, som redan samlat över 570 underskrifter. Skriv på du också !

Även sajten Asatemplet och många andra Hedniska sajter i Sverige stöder namninsamlingen, som redan blivit mycket populär. Vi Hedningar – inte bara i Sverige utan över hela Världen – måste reagera, och skydda det svenska kulturarvet från kristna angrepp. Jag citerar, ur Nordiska Asa Samfundets öppna upprop på nätet:

Enligt Svensk Lag är det allas ansvar, att Sveriges kulturmiljö och våra allra viktigaste fornminnen bevaras i orört skick.

Det framgår klart av ”portalparagrafen” eller §1 i Kulturmiljölagen, och även i Lag 2013:548. Vad Svenska Kyrkan och Katolikerna har gjort, är alltså brottsligt, och bör bestraffas. Påvestenen står på Statlig mark, och inom ett Skyddat område. Inga katoliker eller kyrkor äger marken. Inte ens om den stod på Svenska Kyrkans mark skulle detta göra någon skillnad, även om det kanske gjorde den brottsliga handlingen mindre allvarlig.

De kristna i Sverige måste kunna lära sig värdesätta vårt hedniska kulturarv, och våra allra viktigaste kulturminnen av världsklass, utan att bryta emot lagarna i vårt land. Vi är trötta på hur de hela tiden diskriminerar oss, förföljer oss, skäller oss för rasister och i övrigt förstör och tar över de sista orörda platser, där vi Asatroende kan få utöva vår tro och vår religion utan inskränkningar, vilket borde vara en mänsklig rättighet, i alla fall så länge vi också följer lagen – vilket de kristna aldrig gjort och fortfarande inte gör.

Vi accepterar inte, att främmande religioner som inte utövats i Sverige på minst 400 år får förstöra eller tvångsmässigt sätta sin prägel på ett av vårt lands viktigaste och finaste kultplatser, en plats som borde tillhöra oss hedningar och Asatroende från hela världen. Vi reser inte runstenar i Peterskyrkan, till exempel, och inte heller muslimer eller judar vanhelgar och förstör Uppsala Högar med att bygga moskéer eller altaren just där. När nu Påvestenen inte används av de kristna, och dessutom är olaglig, är det naturligt att kräva, att den ska bort – en gång för alla !

Bild från ett Midsommarblot (av flera i Samfundets regi) år 2016. Längst till höger i bild skymtar stubben till en av de tio ekar, som ”Svenska” Kyrkan låtit hugga ned. Längst ut till vänster syns ett kristet altare, som inte hör hemma på platsen och INTE ska stå där. Kyrkan har en anläggning vid Gamla Uppsala redan, och de behöver inte stjäla och fördärva andra människors mark !

 

Den röda romben på kartan, visar Gudalunden, som höggs ned. Blå linje är gränsen för Kyrkans Markinnehav. Påvestenen står minst tjugo meter in på statens mark !

SÄG IFRÅN emot de kristna, katoliker och islamister. Acceptera ingen mer vandalisering av fornminnen, kulturarv, kultplatser och minnesmärken !

EN organisation. EN Asatro – ETT Kulturarv – för alla och envar… STÖD NORDISKA ASA SAMFUNDET…

Ett Hedniskt Tensta träder fram…

Nej, nu handlar det inte om förortsproblematik, invandringspolitik eller en Socialdemokrati på dekis... ”Järfälla Tidning” ute i Norrort har nämligen redovisat några nya arkeologiska upptäckter, finner jag, när den 30 Septembers exemplar av denna lokalblaska en smula vanvördigt ligger och blaskar i rännstenen utanför just mitt hus. Liksom av en händelse – eller är det försynens skickelse – man kan liksom aldrig så noga veta, – men det regnvåta och solkiga exemplar jag får läsa, innehåller rubriken ”Amuletter kastades i Önskebrunn” ditsatt av en enkel brödskribent. Och sidan 12, där artikeln står att läsa, råkar vara uppslagen av vinden, så att just jag får se den, i precis det rätta ögonblicket.

Är inte tillvaron underbar ?

”vestigia terrent” – spåren förskräcker (också inom journalistikens värld)

Vi är alla såsom enkla brödskribenter inför makterna, visserligen – men i alla fall – det här verkar närmar sig den sorts rubriksättning som SVT eller vår kära Statstelevision brukar använda, ni vet samma slags journalism som syns i rubriken ”Skrytbygge brändes ned” vilket då ska vara en objektiv och saklig artikel om de nya fynden i Gamla Uppsala, som innehållit en Kungsgård med kvadratkilometerstora ägor, vad de pallisadomgärdade ytorna angår, och flera hundra kvadratmeter stora hallar vad det gäller själva Kungssalen, och detta under tidigt 600-tal.

Varför blev det så viktigt – för svenska journalister vill säga – att framhålla, att de hedniska amuletterna måste ”kastas” och kungshallen ”brännas ned”, eftersom den är värdelös den också, och dessutom – citat – ”ett skrytbygge” – slut citat. Vad är det för tendenser ?

Men nåja – den lilla lokaltidningen kan ge oss sakligare upplysningar också.

En modern smeds tolkning av begreppet ”Edsringar”

Två arkeologer från ”Stiftelsen Kulturmiljövård” – en av de mycket få instanser som inte bara sysslar med uppdragsarkeologi (alltså rena skyddsgrävningar) har lyckats rädda fynd från två gravfält i Hjulsta, som för alltid kommer att förstöras av Förbifart Stockholm, apropos detta med förstörelse. Bevisen pekar emot Asatro, och det kan man inte dölja. Inte mindre än 150-200 amulettringar har hittats, och de har förmodligen offrats eller blotats bort i en djup brunn, som man nu finner rester av. Man finner inte bara föremål, utan också rester av det knotext i vilket föremålen användes, vilka riter som utspelades på platsen och exakt hur det gick till, vilket är det ”nya” i sammanhanget.

Alla Edsringarna eller Amulettringarna är mellan 5 – 15 cm i diameter och tillverkade av järn, inte ädelmetall, och runtomkring ligger ett typiskt uppländskt gravfält med brandgravar, alltså ett hedniskt gravskick, men inga skelettgravar. Just beteckningen Amulettring eller Edsring borde få mina läsare att haja till, eftersom vi vet hur dessa fynd behandlats av SVT:s journalister tidigare, och hur fördomsfullt man då uttryckt sig.

Flera gånger har det kommit fram, hur fynd från utgrävningar i Norrort uppsåtligen förstörts. Det visade sig i September i år att det var Riksantikvarieämbetet själv som låg bakom den systematiska förstörelsen av fynden, innan man kunnat tillvarata ens några statistiska uppgifter över deras antal, eller utföra någon djupare analys.

Lokala politiker, bland annat i Täby, började protestera i frågan, och även i utlandet undrade man vad som pågick, i samband med den debatt om Regeringen Löfvéns mycket märkliga kulturpolitik, som förts på senare år.

Så illa skall det nu inte gå den här gången, lovar Arkeologen Andreas Forsgren. Alla de som hatar asatron, och som i sitt blinda hat emot det här landets ursprungliga kultur, systematiskt söker utplåna varje fynd, ska inte få rätt eller vatten på sin kvarn den här gången. Inte heller går det att förvanska fyndresultaten till att handla om islam eller något annat, vilket vi också fått se prov på den sista tiden.

Fynden som hittats tillhör de svenska medborgarna. De ska nu konserveras för att inte rosta bort, och analyseras

  • Järfälla Tidning 30 September 2017

Detta lovar man alltså oss den här gången. Vi får väl se, om Stiftelsen Kulturmiljövård är bättre och schysstare emot oss Asatroende, och alla svenska medborgare än vad RAÄ och den svenska staten varit.

Artikeln avslutas med dessa ord:

Vi har redan märkt ett stort intresse från allmänheten, och det finns en möjlighet att föremålen kan ställas ut. Vi kommer också att fortsätta förmedlingen av kunskap till närliggande skolor, samt till allmänheten, via till exempel appen Onspotstory…

Det har man all heder av, tycker jag; och om den här historien och det här reportaget visar något, så är det, att oberoende organisationer inom Kulturminnesvården har en mycket större roll att spela, än vi vanligen tror. Här läggs grunden inte bara till lokala utställningar, utan ett samarbete med lokala institutioner som skolor och liknande, utan att man försöker förvrida och vanställa historien, på det sätt vi exempelvis såg i Enköping förra veckan, allt tack vare en klångfingrig textilkonservators föga förtroendeingivande verk – och hon är kanske inte den enda, som ”tallar” på vårt kulturarv, och försöker förstöra det…

Snart kan den här galna kvinnan och hennes ”parti” åka ut ur Riksdagen – för gott !

Att amulettringarna och edsringarna från Hjulsta är äkta, hedniska offer som kommer av Asatro, är oomtvistligt. Torshammare sitter fästade vid flera av dem, inte bara den största, och de har antagligen blivit föremål för svärjandet av en ed, som man direkt riktade till gudarna, medan ringarna sedan deponerades i brunnen, och tänktes föras iväg till underjorden och de dödas värld. Kanske skedde det vid Alvablotet, som vi snart kan fira i slutet av denna månad, och om höstarna varje år, i exakt samma årstid som vi nu befinner oss i, men det får vi aldrig säkert veta.

Att Edsringarna, brunnen och gravfälten bildade en enhet, däremot, och att det förekom stadigvarande hedniska bruk på platsen under flera hundratals år – och att allt snart är borta under en ny motorväg – det är däremot helt säkert. Sakta, säkert och målmedvetet arbetar ärliga forskare, frivilliga och skolor i området vidare. De arbetar i motvind, emot RAÄ, utan statliga bidrag och motströms de tendenser och den meningslösa hets, som riktas emot dem i hela den svenska pressen.

De människorna har mitt förtroende – kanske mer än mina hedniska vänner. Och jag tror inte på statstelevisionen, eller vår Kulturminister längre…