Angående Marvels DUMMA HOR emot THOR…

Såkallat ”Christian Belittlement” – det vill säga falsk appropriering, uppsåtligt förlöjligande och förminskande av Nordiska Traditioner och Asatrons Gudar, blir allt vanligare och vanligare nuförtiden. Det sker såväl i USA som i övriga delar av Världen. När det gäller den svarta kulturen i Amerika, Judendomen eller andra minoritetsgrupper är media över hela världen inte sena att fördöma Kulturell Appropriering som rasism, och uppsåtlig förstörelse.

Men – när det gäller vår egen gemensamma Nordiska och Svenska kultur – ja då håller sig dessa förståsigpåare, ”Pundits”, dessa falska honoratiores, dessa skenheliga filmrecensenter tysta, och lyfter inte ett finger; gör aldrig ett enda tangentnedslag…

Varför är det så, månne ?

Nu har det uppstått en vild och o-ordnad debatt i ”Variety”, Dagens Nyheter och andra organ. Orsaken den här gången lär vara att Malaysias regering förbjudit Marvels senaste dumma, jönsiga och fullkomligt urvattnade Hollywood-spektakel betitlat ”Thor – Love and Thunder” för en påklistrad, obligatorisk gay-scen i slutet, där två män lär pussas. Jag erinrar mig först av allt hur det Isländska Asatrufélagids Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarson – som är en vis och lågmäld man – för många år sedan fick frågan vad han anser om Marvels och Jew Yorks ständiga bastardiseringar, rasistiska och osmakliga påhopp emot den VERKLIGE Thor, och Asatron som företeelse och religion.

Dagens Nyheters recensent tyckte att den senaste Marvel-soppan var tunn, plastig, illasmakande och innehållslös – och det stämmer !

 

Hur ser den VERKLIGE Thor ut, och hur är han till sinnet – Har ni aldrig ställt er den frågan ?

Hilmar Örn Hilmarson svarade lugnt och stilla att Amerikanernas ständiga krumsprång föga intresserade honom, och att de hursomhelst påstås försiggå i Marvels Univerum, som inte har någon påtaglig likhet alls med vår vanliga verklighet i Midgårds dalar, och därmed den värld vi lever i. Detta skedde redan 2015, och Asatrufelagid hade förstås – då som nu – viktigare saker för sig än att lyssna till amerikanska journalister och deras idiotiska prat, och därför brydde man sig heller inte om ännu dummare amerikanska filmer.

Den VERKLIGE Tor, och Åskans krafter klarar sig ändå, så blev det diplomatiska svaret den gången, och det kan Islänningarna förstås ha alldeles rätt i.

Men ändå tror jag – för min del – att den kulturella Isolationism, som Asatrufelagid ibland företräder, skadar Asatron som företeelse mycket mer än exempelvis intoleranta muslimer i Malaysia, eller någon annanstans. Kulturell Appropriering ÄR en reell fara, överallt i hela Världen, och den faran är värd att ta på det allra högsta av allvar, särskilt när den dyker upp i vårt eget land. Malaysia och dess befolkning må ha sina åsikter för sig – det är sant – men vi har också rätt till vår egen kultur, och den måste vi aktivt försvara, innan man trampar på oss och försöker utplåna den, liksom så många gånger förr.

Jag har skrivit om hur politiska grupper på yttersta vänsterkanten, inom de sk ”autonoma” och drogliberala sfärerna försökt ”Ta Över” Torshammaren som symbol, och hur ”Forn Sed” och dess alltmer fåtaliga proselyter försökt göra Torshammaren till symbol för Homosex – ett sammanhang som den inte alls hör hemma i.

Jag har försökt peka på rena basfakta, och förklara för er vem Thor i själva verket är, hur han ser ut, hur han beskrivs enligt historiska källor, och hur han är och agerar.

Se ovan i mitt artikelarkiv.

Tor är – och har alltid varit – kommer alltid att vara – en rödhårig, rödskäggig medelålders man, ingen skönlockig hipsteryngling med långt blont hår. Han är det arbetande folkets gud, en bondekarl och en hantverkare – sådan är han till sinnes, så ser han ut. Han är matfrisk, ätande och rödlätt – han dricker djupt när tillfälle ges, men hatar orättvisor – särskilt emot svagare och de som ingen annan hjälp får – han är snäll emot barn, gamla och vapenlösa, går alltid till fots – Tor rider aldrig, även om han kan åka i vagn och föraktar varken sill eller gröt till frukost, vilket vi lär oss av Harbadsljod.

Bakom Amerikas förbannade HOR – döljer sig den RIKTIGE Thor…

Och ändå är det allt färre och färre människor på vår jord, som verkligen förstår Thor eller tar honom på allvar, nuförtiden. Måtte åskan slå ned i huvudet på dem, och utplåna dem alla – för Thor och naturkrafterna är inte att leka med, när deras vredes dag väl kommer.

Personer med ytlig kunskap, de som aldrig läst ett sent tillkommet och antagligen kristet påverkat Eddakväde som Thrymskvida till slut borde inte yttra sig om Thor överhuvudtaget. Hela tiden övervärderas det korta lilla stycke där Loke narrar Thor att ta på sig en brudklänning och spela Frejas roll gentemot Thrym, Tursarna och deras giriga anhang, men den sagan är inte alls någotslags reklam för Homosex eller ens Transvestism – och kan inte kidnappas av någon PK-maffia heller, för läser man den till slut skall man upptäcka att den är en varning för guldtörst, habegär och girighet, något Thor som det enkla folkets gud föraktar.

De borde också läsa Allvismál, vilket ger en annan bild av en delvis intellektuell Thor – han som tävlar i klokskap emot dvärgen Allvis, som är ute efter Thors egen dotter – kanhända Trud, vars blotta namn betyder styrka – enbart för girighets och perverterad kärleks skull – men som Thor slutgiltigt besegrar, även om hans kunskap är grund – han räknar som i en namnthula upp olika företeelser i universum, och hur olika sorts varelser benämner dem, men han har – till klar skillnad från Oden – inget djupt vetande, ingen analyserande läggning eller någon djup törst efter ny kunskap, vilket Oden alltid har.

Asatrons gudomar är arketyper, de finns i människorna och i oss alla. Jag har märkt; att läkare, kirurger, smeder, polismän, soldater och hårt arbetande människor i gemen – de som tillhör Sverige, vårt eget land  – har oändligt lätt för att ta till sig Thor – och så har det alltid varit – de kan bära sina Torshammare med stolthet, för de är inga fjollor, är inte av Loke – tål inte vad äckel vi stundtals alla får trampa omkring i och vad vi ser omkring oss.

Hipster-skäggen, de bortklemade; de överdrivet intellektuella, fjollorna, muslimerna, de kristna och alla andra, som det finns nog och övernog av förstår inte Tor, de inser aldrig hans storhet, begriper sig inte på honom – och därför går det ofta som det går. De är rädda för den manliga styrkan. De är aggressionshämmade, snöpta i sin ständiga vilsenhet, utan mål och mening kritiserar de vad de aldrig kan förstå – och den Tors befriande och renande kraft som aldrig kan bli deras – och därför försöker de göra ner honom. De hatar Tor, vill inte acceptera hans närvaro – men åskan – och mycket annat – likt kriget i Ukraina, och den enkla vilja det Ukrainska folket har till att försvara sig – kanske deras enda försvar, likt Tors hammare för oss – ska kanske en gång slå ned i deras huvuden, och rena dem från allt deras självbelåtna fjolleri, som när Tor slutgiltigt tog sin hammare åter, och krossade skallen på Trym.

Vad är Satori – eller ”Varats Blixt” som Heidegger talade om ? (Fråga för de filosofiskt Torstroende, och de som lärt sig läsa…)

De av er som förstått skillnaden och syntesen mellan vad Nietsche en gång kallade det Dionysiska och det Apollinska – även om vi inte ska tro att Tor eller Loke är Dionysos, även om Odin kan ha drag av Apollon, en gud för kunskap och ljus han också – och som begripit det här med arketyper och Jungiansk psykologi skulle kanske ta fram den amerikanske psykologen Robert Bly’s bok ”Järn Hans” – den var mycket populär under det tidiga 1990-talet – men är idag helt bortglömd.

Och den som har sina öron till att höra, han höre.

Robert Bly var faktiskt amerikan, men han hade en hel del kritiska uppfattningar om både det amerikanska samhället och vad vi ser runt om i Världen. Man gav honom naturligtvis aldrig något Nobelpris – kanhända därför att han var poet och alltför mycket omhuldade just Thor eller Tor – men låt oss dröja kvar vid den verklige Thor ett slag.

Möts vi av kulturell appropriering, så låt oss köra den BAKLÄNGES emot vår kulturs och tros fiender – Vi behöver inte sänka oss till deras låga nivå, men också vi har våra vapen…

 

Av en ”meningsfull tillfällighet” låt oss säga – eller det som kallas synkronicitet av somliga – har jag just fått tag i en hel del notiser, som har med Tor att göra. Därför fortsätter denna blogg på det tema Tor själv angett, ett tag till – även om det sker lugnt och stilla, och utan de urladdningar och den sommarens åska, som snart borde komma..

 

I det ”Könsdysforiska” Dagis-Landet under Herr Fridolins vana styre (sk Van-styre)

Det finns en hemsk och mycket svårbehandlad sjukdom som heter ADHD-HBTQB eller såkallad ”Könsdysfori” som Vårdguiden eller Socialstyrelsen kallar den.

I många fall kan sånt här röra sig om PSYKISK OHÄLSA visar den senaste forskningen…

Ett slags svårförklarlig längtan att göra sig själv till bög, fjolla, transa och flata, eller rent allmänt pervers och dum i huvudet på andra sätt. Sjukdomen drabbar allt fler och fler svenskar, också i vuxen ålder, och i vissa fall är den närmast obotlig, samtidigt som den orsakar allt större och större kostnader för samhället. Alternativmediat ”Svegot” påstår att den har nått en närmast explosionsartad ökning bland unga i Sverige, en hemsk tendens som också Svenska Dagbladet faktiskt bekräftar.

Undersökningar, Utredningar osv av de här underliga personerna drar med sig skenande kostnader för hela vårdapparaten. I många fall handlar det om inbillade problem, som är orsakade av identitetskriser, neuroser eller helt enkelt ett förfärligt dåligt självförtroende hos de drabbade, som felaktigt tror att de skulle kunna ”hela” eller hjälpa sig själva genom att ”komma ut ur garderoben” på olika sätt, och bygga upp en ny absurd identitet, där de får uppföra sig i stort sett som de vill, eller som omogna barn. Svegot erfar att grupptryck, eller ett växande behov att framställa sig själv som ”udda” spelar roll för dagens tonåringar, som sugs in i ett alltmer onaturligt, människofrämmande levnadssätt.

Nej, den välfriserade Överläkaren Fru Frisén har inte friserat siffrorna i jakten på ett ”klipp” för mera forskningsanslag…

Överläkare Louise Frisén vid Barn och Ungdoms-Psykiatrin i Stockholm säger till Svenska Dagbladet att man sett en hundraprocentig ökning av personer med den här sortens problem varje år sen 2013. År efter år – och siffrorna fördubblas alltså årligen – vad beror allt detta på ? Hon säger själv att hon ”inte vet” liksom den Moderate Partiledaren inför gruppvåldtäkterna.

Allt fler barn och vuxna upplever att det kön som de tilldelades vid födseln inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva – ett tillstånd som kallas könsdysfori. Vissa vill ha könsbekräftade behandling för att likna ett annat kön än det som registrerades på BB. Andra upplever att de varken är män eller kvinnor, utan har en så kallad icke-binär könsidentitet. — — – Någonting har hänt, men vi vet inte säkert vad. Det kan vara biologiska, psykologiska eller sociologiska orsaker som ligger bakom ökningen – eller en kombination av dessa, säger Louise Frisén, överläkare vid teamet som utreder barn och unga upp till 18 år. — —

Tre fjärdedelar av de unga patienterna är flickor som upplever sig som pojkar. Yngsta personen som utretts var 5 år gammal, men majoriteten är i övre tonåren.

Ett dilemma när det gäller behandlingen av unga är att studier visat att bara mellan 20 och 37 procent av de förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori håller fast vid sin önskan att genomgå könsbekräftade behandling efter puberteten.

– De unga som kommer till oss vill verkligen förändra sina kroppar. Men vi behöver vara noggranna i våra bedömningar och undviker helst oåterkalleliga kroppsförändringar. I många fall erbjuder vi istället så kallade stopphormoner som tillfälligt pausar pubertetsutvecklingen och förlänger betänketiden, säger Louise Frisén.

– SvD 22 Juli 2018

Onödiga hormonbehandlingar, plastikoperationer och ”könskorrigerande” kirurgi är mycket dyrt för samhället, samtidigt som det bara tjänar till att tillfredsställa de här personernas fåfänga önskan att ”bli någon annan” – som de flesta av dem – eller i alla fall 60-70 % – helt ger upp inom några år…

Och hur uppstår dessa psykiska sjukdomar – för det är ju faktiskt tillstånd, som kräver psykiatrisk vård det handlar om... Människor blir olyckliga, och måste söka hjälp i en aldrig tidigare sedd omfattning – detta kan ju helt enkelt inte vara nyttigt eller bra för någon, samtidigt som forskningen nu står helt utan svar i frågan, efter vad man påstår…

Den kristna tidningen ”Världen Idag” hade idag ett intressant reportage från ett sk ”Genus-Dagis” i Sydsverige, enligt ej bekräftade uppgifter placerat i Hylte, där sk ”fornsedare” ofta synts till…

Barnen där har förbjudits att läsa ”farliga” böcker som Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, eftersom de kan ”förstärka köns-identiteten” och Disney-filmer, tecknat och nästan all barnlitteratur utom den ”politiskt korrekta” har också belagts med totalförbud.

När Anna* började arbeta på en sydsvensk förskola för omkring två år sedan höll hon på att få en chock. En flicka hade kommit fram till henne och visat sin tröja med en fjäril på, varpå Anna hade sagt: ”Oj, vad fin!”. Men det skulle hon inte ha sagt. Genast kom en av de andra pedagogerna fram till henne och sade att man inte får säga till barnen att något de har på sig är fint, eller att de är söta.

— —

När hon sade ”han” eller ”hon” om barnen fick hon nya bannor.

– ”Du får inte könsbestämma barnen. Vi säger hen”, sade min kollega, berättar Anna.

Detta märktes även när Anna skulle läsa böcker för barnen. Personalen hade tagit Tipp-Ex och strukit över alla ”han” och ”hon” och i stället skrivit dit ett ”hen”.

Hur ska vi någonsin kunna göra friska, starka och livsdugliga medborgare av alla dessa kacklande små ”hens” ??

Bokhyllorna på förskolan har nu i stället fyllts med barnböcker med teman som transsexualitet och homosexualitet, berättar Anna.

Barnen på avdelningen som Anna arbetar på är tre–fyra år, men även när hon hoppade in på förskolans småbarnsavdelning märkte hon av det normkritiska tänket.

– Ett–två-åringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt lego”, berättar Anna.

Apropå lego så är det en av de leksaker som, enligt Anna, accepteras på hennes avdelning. Dockor har det inte funnits så länge hon har arbetat där, och nyligen åkte också bilarna och tågen ut, säger hon.

Något som finns kvar är utklädningskläderna. En dag var det en pojke som hade tagit på sig en brandmansdräkt, berättar Anna.

”Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill?” kom då en av pedagogerna och sade, enligt Anna.

”Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här”, ska pojken ha svarat.

”Men du vet att du får ha klänning?” fortsatte pedagogen, berättar Anna.

Till och med 1- och 2-åringar skall alltså utsättas för ”lektioner i kärlek” – ett begrepp som i de flesta fall helt saknar relevans för dem, därför att såpass unga barn inte kan fungera som sexuellt aktiva vuxna, eller göra den sortens medvetna val, som ingår i vuxnas relationer. Barnen drillas till att bli lydiga transvestiter, och små pojkar får inte ha någon som helst form av manliga ideal eller förebilder – vilket sannolikt kommer att förstöra hela deras självbild.

Viljan att göra rätt för sig. Viljan att tjäna sitt eget land och att arbeta hårt. I alla tider en verksam manlig förebild, som hjälpt hela länder att komma på fötter efter krig och katastrofer…

 

Denna sommar har just brandmän stått i fokus för hela Sveriges uppmärksamhet, och att en ung pojke ser en framtid, där han också kan hjälpa till och uträtta något, är väl bara riktigt, klokt och sunt. Vilka pojkar har väl inte drömt om att bli brandmän, lokförare eller poliser som små ? Men – inte för dessa genus- eller rättare sagt anus-pedagoger, med sin PK-agenda..

Hajar du det nya PK-tugget ? Nu skall till och med barnen indoktrineras…

”Christian Belittlement” – Också de nordiska myterna och vår egen kultur ”görs ned” och förfulas. Manliga förebilder får inte finnas…

Jag fortsätter att citera, från den kristna dagstidningen – som levererat en mycket intressant läsning, även för mig som hedning:

– En dag sade jag: ”Din mamma är här” till en pojke. ”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”, sade mamman.

Anna förklarar att personalen inte får säga ”mamma och pappa”, utan ska säga ”förälder” eftersom ett barn kan ha två vårdnadshavare av samma kön. — –Anna berättar att hon sedan fick reda på att denna kvinna inte lät sina barn kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”. Det är dock inte alla föräldrar på förskolan som har sådana regler. Många av föräldrarna vet i själva verket inte hur genomsyrad verksamheten är av genusteorier, tror Anna.

Hon berättar att ord som ”snögubbe” och ”jultomte” inte får användas, utan har bytts ut till könsneutrala ord. — — – En dag kom en treårig flicka fram till mig och sade: ”I dag är jag en pojke.” Nästan ett år senare, precis innan sommarledigheten, kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?” Anna struntade i alla direktiv och sade bestämt: ”Du är en flicka”.

– Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet.

Visst kan man skratta åt alla dessa totalt verklighetsfrämmande anus- och genus-teoretiker, men sanningen är att de gör våra barn mycket, mycket illa. Människor blir osäkra på sin läggning och identitet. De görs till svaga, ofärdiga och lätt-dompterade vuxna, som lydigt sväljer allt sjukt tankegods, som deras Miljöpartistiska herrar sätter framför näsan på dem.

Och i många fall slutar det – som vi sett – med fullt utvecklad ADHD-HBTQB i vuxen ålder – och en vistelse på dårhuset, könskliniken eller hos psykiatrikern…

När gör vi SLUT på det gröna och röda kacklet, avslöjar ”Herr Fridolin” och hela Hönsgården ?

Det finns en väg ut ur galenskapen. Det finns trots allt många sunda och friska föräldrar här i landet, som vägrar låta sig dompteras av makthavarna, och som inte sjunger med i den eviga hen-trallen. Många har blivit hedningar, helt enkelt – och de vet att det inte finns något tredje kön, rent biologiskt – eftersom kön faktiskt är en biologisk realitet, och inte alls en ”social konstruktion” som många hävdar. Visst – naturen är töjbar, och vissa missbildningar eller förvillelser (som Hjalmar Söderberg sa) kommer kanske alltid att uppstå, men det går inte att komma ifrån att människan som djurart är indelad i kvinnor respektive män, och att det INTE finns något biologiskt tredje.

Kärleken och livet fungerar bäst, när kvinnor får vara kvinnor och män får vara män. Allt annat ger ingen frisk och sund avkomma…

Hur ska vi annars kunna bygga upp stabila och kärleksfulla familjer som låter nästa generation nå styrka och frihet ??

Hedendomen och Asatron har svaret. För något årtionde sedan fanns det en norsk-amerikansk filosof vid namn Robert Bly, som skrev en på sin tid mycket läst bok som hette ”Järn-Hans” efter en gammal tysk folksaga.

Robert Bly menade att hela vår kulturkrets – den Europeiska, västeerländska kulturen löpte stor risk att infantiliseras och försvagas, just därför att samhället inte tillät starka manliga och kvinnliga förebilder. Utan att förstå moderskapet, till exempel, så fick nya generationer inga dugliga mödrar, och utan manliga förebilder blev de unga pojkarna och männen bara slynglar, som tyckte det var ”häftigt” med lokala smågangsters, bilbrännare och lokala fjollor.

Istället borde fäder och mödrar i alla land ta fram starka förebilder, menade han – och sådana förebilder fanns främst i de indoeuropeiska, förhistoriska myterna – som faktiskt finns kvar i nästan all Europeisk kultur, bara vi skrapar lite på ytan inom oss själva.

Vi behöver Tors styrka, Odens Visdom och Frejas skönhet – helt enkelt. Ett starkare, friskare och sundare släkte är målet – inte ett svagare och sjukare !