”Grandmaster” Sonck slår till igen – Rödluvan inblandad ?

Om nu Richard Jomshof respektive Ulf Kristensson gjort skandalösa uttalanden (se föregående inlägg) så är de inte ensamma. I Finland rasade förra året en kristen hat-storm emot Hufvudstadsbladets Kulturchef Fredrik Sonck – ja han heter faktiskt så – vars språk och artiklar påtagligt liknar kåsören och posören Fredrik Strages i och för sig ganska roande krumsprång i Dagens Nyheter.

Eller vad sägs om följande stycke, som inledning på en artikel i Finlands största svenskspråkiga tidning:

Enligt den nya sexualbrottslag som regeringen bereder skulle det rentav ligga nära till hands att åtala Gud för våldtäkt mot barn. Även om man föreställer sig Maria som en orörd jungfru, skymtar här en variant av teodicéproblemet: hur kan en god gud göra en 13-årig flicka gravid?

  • Kulturchef Fredrik Sonck, Hufvudstadsbladet 2020-11-27

Jag måste säga att jag gillar herr Zonk, Sunk, Sonck eller vad han nu heter. Han verkar verkligen vara en frisk fläkt i Finlands kulturliv, och man kan notera, att det i finlandssvenska media alltid varit mycket mycket högre i tak än i det tillknäppta, bigotta och pryda Sverige, där islamistiska fanatiker och frikyrkliga sekter dominerar hela medialandskapet. Redan Ebba Busch Thor, ledare för ett visst Riksdagsparti, kommer ju från Sekten Livets Ord, och är från början till slut indoktrinerad via sin tid i deras skolor.

”He is tha SONCK-Master ! (Men ännu inte ZONKAD ?) Bildkälla: Tidningen ”Journalisti”

Herr Sonck har tidigare gjort sig känd som barnboksförfattare, och bland annat använt en nordisk Gudinnas namn i ett sammanhang, där det inte borde få förekomma. Nu tar han sig i någotslags Jungiansk Bruno Bettelheim-anda an Sagan om Rödluvan, men brister makterna ske pris inte ut i något sedvanligt vargkrameri, när han skriver att sagan om Rödluvan handlar om kvinnlig sexualdrift och manlig våldtäkt.

Egentligen borde ju sagan heta Rödluvan ÄR vargen.

Det hon möter på sin genväg genom skogen, när hon stannar för att plocka blommor, är varken ett rovdjur eller en våldtäktsman, utan sin egen sexualitet, sin libido, livslust, tonårskåthet – vad man nu vill kalla det, som för en ung människa kan te sig både farligt och fascinerande samtidigt. (Namnet Rödluvan har ibland antagits anspela på menstruation – att det rör sig om en flicka som just kommit in i puberteten – men vill man så kan man också tänka att det anspelar på klitoris.)

Under vandringen genom skogen kan man alltså tänka sig att Rödluvan förlorar sin oskuld i symbolisk bemärkelse: det är nu hon blir medveten om sig själv som könsvarelse.Det här förklarar också varför hon inte kan känna igen sin mormor när hon sent omsider kommer fram. För många barn kan det vara svårt att se sina föräldrar, liksom mor- och farföräldrar, som sexuella varelser, även om de per definition är det.

Rödluvan som knappt hunnit komma tillrätta med vargen i sig själv, konfronteras nu med den omskakande insikten att samma sexualitet som vaknar i hennes unga kropp, också slumrar i den gamla gummans. I den blida mormodern ser hon plötsligt samma främmande, skrämmande rovdjur som hon sett i sig själv. Det är så här man ska förstå Rödluvans frågor om varför mormor har så stora ögon och öron – de handlar om att Rödluvan ser och förstår mormor på ett nytt sätt. Och den stora munnen? Vad innebär det att Rödluvan blir uppäten av mormor/vargen?

Symboliskt är det lätt att förstå scenen som en omvänd förlossning. Ur en annan människas kropp kommer vi till livet, ur våra kroppar kan nytt liv komma, men samtidigt förebådar sexualiteten också döden som ska sluka oss.

På förekommen anledning meddelas från officiellt håll i Tell-Aviv att ”Rödluvan” på bilden ovan INTE har någonting alls att göra med vad som skildras i denna OBSCENA blogg-artikel ! (Och HÖR SEN !)

 

Den måltid mormor egentligen skulle ha serverats, den som Rödluvan bär i sin korg, är för övrigt ”bröd och vin” alltså samma substanser som i nattvardens symboliska kannibalism förvandlas till Kristi kött och blod och påminner om det eviga liv som kristendomen lovar. Att de två kvinnorna försmår nattvarden kan ur ett kristet perspektiv eventuellt ses som ett syndafall. Tankarna går till Bibelns berättelse om Eva och ormen, där ett annat demoniserat djur representerar den upproriska sexualiteten.

Med moderna ögon kan man förstå sagan som ett hedniskt(?), sexpositivt och protofeministiskt meddelande som i sin vargmaskering överlevt tider då sexualiteten, i synnerhet den kvinnliga sexualiteten, varit något som förtigits eller förtryckts. Betecknande är att slutet på sagan anses ha tillkommit senare, alltså det parti där jägaren sprättar upp vargen och fyller buken med stora stenar så den drunknar i brunnen. Det ger sagan en minst sagt misogyn tvist, om vi förstår vargen som en symbol för kvinnans sexualitet.

Självklart måste vi förstå att Fredrik Soncks amatörpsykologiserande, här görs med glimten i ögat. Kanske har han som jag läst sin Carl Gustaf Jung redan i tonåren, eller också är han som jag en oförbätterlig hedning, kanske rent av influerad av vissa religionspsykologiska rörelser, som betraktar folksagor, myter och legender – ja till och med sagor för barn – som ganska avslöjande, psykologiskt sett.

Rödluvan vill ha sex, det är hela saken” väljer Kulturchef Sonck som rubrik. Nåväl, jag skall för min del icke vara sämre, men låt mig inleda med att jag finner det något fruktbarare, rent intellektuellt sett, att först diskutera Bruno Bettelheims liv och verk, eftersom Kulturchef Sonck också verkar vara influerad av honom, och inte bara den Jungianska psykologin – i nog så betänklig grad. Vad Jung sa om det kollektiva undermedvetna har stor bäring på den Nordiska Hedendomen.

Jungs katolska kritiker har till och med gått så långt som att säga, att han skulle varit ledare för en Hellenistisk-Hednisk sammansvärjning, med syfte att genom ett nytt slags psykoterapi störta hela kristenheten i fördärvet, och det vore ju väldigt bra och trevligt om det fungerade, måste jag säga. Problemet är bara, att det gör det tyvärr inte – har man med kristna och därmed likställda att göra, vill det till att man använder sig av effektivare medel. De av Jungs kritiker som själva varit hedningar har menat, att hans ständiga fasthakande vid alkemi och medeltida esoterica i längden blev väldigt tröttsamt – han närmade sig aldrig Asatro eller ens antikens Grekisk-Romerska religion på ett tillräckligt fördomsfritt sätt..

Bruno Bettelheim – apropå störda barn – som Kulturchef Sonck skrivit barnböcker för – var själv en sagoberättare av rang. Han hade egentligen aldrig några akademiska meriter, utan förfalskade sina egna doktorsdiplom, och påstod lögnaktigt nog att han hade 14 års universitetsstudier bakom sig, när han som jude flydde undan nazisterna från Wien och Österrike, och hamnade i USA. Bettelheims stora bok om Rödluvan och andra sagor, har visat sig vara ett plagiat, som byggde på teser från en Dr. Julius E. Heuscher, som tog upp ämnet 13 år tidigare, som god Jungian och förstås German. Bettelheim påstod sig också ha studerat musik för Arnold Schönberg i Wien, ha sysslat med arkeologi ute på fältet och hundra och en andra ting – men alltihop har senare visat sig vara lögner och åter lögner, som han använde för att öka på sin berömdhet, när han väl tagit sig in i USA.

Men, det minskar ju inte värdet av hans livsgärning i sig – i sådär 30 år förestod Bettelheim en skola för ”problembarn” och unga förbrytare i USA, och han lyckades uppnå så goda resultat att de kunde äta med knivar och gafflar av metall och dricka ur vinglas, utan att skära upp handlederna på sig själva eller knivskära andra – USA:s hela psykläkarkår har i god Politisk Korrekthets anda satt sig upp mot allt det där, liksom det faktum att Bettelheim då och då örfilade upp sina elever, och använde en blandning av sunt förnuft, disciplin och stort förtroende (som i exemplet med bords-serveringen) vilket faktiskt i alla tider varit detsamma som gott föräldraskap och gott ledarskap.

En god ledare och förälder inser nämligen, att klara, enkla gränser och disciplin behövs ibland, liksom straff, men sunt förnuft säger också att om man ger barn och underställd personal ett stort svängrum, många förtroenden – nog för att de skall klara sig själva och mycket frihet – till och med det där som kallas ”auftragstaktik” på tyska – så klarar de sig mycket bättre, än om disciplinen slår över i despotism.

Vi får hoppas att Herr Sonck, för sin del, fortsätter sin gärning såsom barnboksförfattare i denna anda, och icke ger sig in på områden han icke begriper eller känner till, som till exempel Nordisk Hedendom och Asatro, den kulturella sfär där jag själv hör hemma – även om jag inte alltid, jämnt och ständigt befinner mig där, ty livet blir lätt tjatigt, när det gäller människor med en enda bok – som alla dessa kristna och Mohammedaner..

Låt mig till sist bara berätta lite om ”Rödluvor” – för sådana har jag ju mött ganska många under mitt eget växlingsrika och intressanta liv.. Eller – ja – jo – om en alldeles mycket speciell ”Rödluva”.

Rödluvan ifråga ställde sig under en halv dag i ett av Berlins allra mest ILLA beryktade gathörn, i Stadsdelen Kreutzberg, mitt i korsningen Wiener Strasse / Skalitzer Strasse – i uppenbar närhet av de somaliska langarna vid Görlitzer Bahnhof, samt den ökända parken med samma namn, där vita kvinnor eller någon sorts kvinnor överhuvudtaget inte bör gå ensamma efter mörkrets inbrott, av skäl som är uppenbara. I närheten finns en kanal ut till Spree, och där draggar man nästan varje månad upp försvunna lik, liksom man gjorde med Rosa Luxemburg, när hon hamnade i Landwehr-kanal med luftstrupen avskuren, fast hon var ju i och för sig polsk judinna, och dessutom Brunett..

Jag ska inte säga exakt hur hon var klädd – inte minst som jag själv köpte henne den utstyrsel hon ögonblickligen iförde sig och ville använda för egna stordåd, så att säga – men det räcker med att konstatera, att hennes klädsel väckte stort uppseende, även bland de där – i samma gathörn – församlade ”damerna”.  Rödluvan, dock, var annars en fullständigt normal svensk småbarnsmorsa från de norra delarna av Uppland – vill jag påpeka – och hade inget skumt förflutet, men inte ens  den närbelägna Omar Ibn Khattab-Moskén kunde få henne på andra tankar.

Vad som var ”grejen” för henne – insåg jag snabbt, när hon under en hel middag ingående redogjorde för mig och hennes bästa väninna om alla skamliga, fullständigt perversa och på alla sätt oanständiga förslag hon fått – var marknadsundersökningen, eller skall vi säga marknadsundersökandet, då Rödluvan självklart aldrig haft minsta tanke på varesig vargar i människohamn, ulvar i fårakläder eller andra tragiska existenser.

Från Moskén kom en turk, som föreslog henne att hon skulle tömma sin tarm över ett glasbord, varvid turken själv tyckte att just han skulle ligga under glasbordet och studera det hela. En annan, till synes helt normal ung man i vit T-shirt erbjöd henne att mot kontant ersättning om 500 Euro hugga av hans armar, och sedan slå honom i ansiktet med dem, vilket han tydligen på fullt allvar fann osedvanligt upphetsande. När hon vägrade – ingen anständig Rödluva, som dessutom är svensk och ganska naiv kan ju få sig till att göra sådant, inte ens med yxa eller motorsåg – erbjöd sig den unge mannen att själv hugga av sig pekfingret, och sedan äta upp det – i hennes direkta åsyn. Fortfarande för 500 Euro – eller rentav Sex. ”Det hela liknade bröderna Grimms eller rättare sagt Gryms sagor” tyckte den svenska Rödluvan.

I Berlin, skall man veta – fanns det i alla fall för ett par år sedan en marknad för precis allt, och priserna var höga nog för att göra det hela väldigt inkomstbringande – i alla fall enligt samma Rödluva, som sedermera också tyckte att diverse personer i hennes vänkrets borde genomföra enskilda borgensåtaganden på sådär en miljon kronor vardera åt just henne – hon skulle småningom ha ett barn till och behövde köpa en stor villa, nämligen – och då är – som vi ju alla förstår – 8 miljoner eller så ingenting , ifall man hör sig för ibland släkt och vänner, och delar upp miljonerna på i alla fall sju personer..eller kanske sex.. Jag menar – allt för en fri marknad, liksom – och de verkligt grova perversiteterna här i livet – det med avhuggna armar undantaget – är faktiskt inte straffbelagda, någonstans i världen. Man k-a-n faktiskt damma på varann med mattpiskare hemma i sovrummet om man vill (en del ”Rödluvor” behöver genomgå just den proceduren ganska ofta), ge sig till att pissa på varann, genomföra allehanda ”Fänriksövningar” med nabit, T-sprit och bikarbonat tillika om ni undrar – inget av detta är straffbelagt, och därmed intet att bli moraliskt upprörd över.

Detta om Rödluvor. Nog om dem.

Våra svenska politiker, Nomenklaturan och de som tror att de skall leda oss, är ändå sju resor värre.

”Hor sa du grabbet ? Dü sa hor ?”

 

Det hela påminner mig om en god historia, om än inte en saga. Från vårt östra Grannland.

I en hotellbar i Rovaniemi träffade Pekka en gång Svetlana eller snarare Svett-Lana, som kom österifrån och var ganska desperat.

Då sa Svett-Lana till Pekka: ”Dy jak ghör kvadso hälst fö’ 500 Euro, jak e expert jak lofva – men sprhk inte jak så bra tala, så dü må’ säga allt meh bah füra ord ba – ikke fleh ä füra

Pekka tänkte efter en god stund. Han tog sig en klunk ur ölglaset, medan han tänkte på vad som var rimligt att önska.

Och så sa han, med tydlig och klar stämma: ” R-e-n-o-v-e-r-a  H-e-l-a   M-i-t-t    B-a-d-r-u-m ”

Det var fyra ord, det, och det vore väl skäligt för 500 Euro…

Vi lämnar nu Hufvudstadsbladet, och dess Kulturredaktör åt sitt öde, för nu har vi varit tillräckligt ”kulturella” nog för idag – och redogjort för skillnaden mellan vissa ”kulturer” – för se det är skillnad på folk och fä, i stort som i smått och i öster och väster såsom i nord och syd..

Avslutar dagens betraktelse med den vackra hymnen ”Little Red Riding Hood” av Sam the Sham och the Pharaos – som kom redan på 1950-talet..

 

(”whaaoo – but we mean Bääh !”)