Borta på den Hedniska bloggen Angerboda, som helt ägnas åt den gamla nordiska kampkonst som kallas Stav har dess ägare – tillika den ende instruktören inom ämnet som finns här i Sverige – nu publicerat vad han kallar sin mest ambitiösa artikel hittills. Jag har redan tagit upp Angerbodas blogg och de mycket intressanta rön man kan finna där, eftersom Stav som kampkonstsystem är väsentligen okänt för mig; men ändå ett annat – esoteriskt – system inom Hedendomen som jag hyser stor respekt för.

Ett gott alternativ till allt falskt ”fornsederi”!

Stav, som den lärs ut och praktiseras idag, bygger väsentligen på norrmannen Ivar Hafskjolds variant av gamla familjetraditioner, som lär ha bevarats inom hans ätt i många hundra år. Ivar Hafskjold har också besökt Japan, och Stav som det lärs ut och praktiseras idag, har åtminstone ytliga likheter med de japanska kampkonstsystemen, konstaterar Angerboda klarsynt. En gång i Världen praktiserade jag Kendo, och utan att anse mig för någon expert på ämnet – jag har ingen gradering alls – skulle jag vilja hävda, att Stav precis som Angerboda säger också har sina andliga dimensioner, liksom nästan alla kampkonstsystem för övrigt.

Frågan om Stav i sin moderna form verkligen kan härledas i en obruten tradition ned till Hednisk tid är kanske oväsentlig – Det viktiga är att läran fungerar !

Stav bygger såpass mycket på runor, att det inte kan vara något sammanträffande, säger skribenten bakom Angerboda. Eller, för att citera honom själv:

Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

Stav har ”alltid” funnits i den västerländska traditionen – men till skillnad från i Öst, dog det mesta av systemet och undervisningen ut hos oss…

I dess nuvarande form är Stav inte en motionsidrott, säger Angerboda, och heller inte någotslags gemenskapssysselsättning för de som önskar socialisera sig. Vad stav-konstens utövare letar efter, är personer som kan hantera ett kommande ledarskap, och överföra traditionen. Klarsynt säger Angerboda, att Stav är en Hemidallkult, och härtill skulle man också kunna foga, att särskilt Rigsthula bland Eddakvädena är central för förståelsen av Stav, även om de fem klasserna – Trälar, Karlar, Hersar, Jarlar och Kungar är egentligen inte graderingar, utan mera kampkonststilar, säger han. Att det vi kallar ”stadagalder” eller run-yoga fungerar, anser han som oomtvistligt, och det gör jag också.

Stav har också sin egen etik, precis som alla kampkonsttraditioner, och kanske hade det varit intressant att låta Angerboda utveckla den delen av Stavs filosofi – fast det kanske han gör genom sin egen blogg så småningom… Rörande hednisk moral i allmänhet har jag själv haft en del att säga på den här bloggen, och än är kanske inte allt som behöver sägas sagt. Lustigt förresten att Angerboda nämner Heimdall – apropos min egen senaste kria om Loke och Lokeanerna fick jag en kommentar från en kollega om att folk nog borde lägga av med all ”Lokeanism”, ”fornsed” och andra avarter, och istället borde det väl finnas åtminstone någon verkligt Asatrogen grupp inom den hedniska Världen som lyfter fram just Heimdall som den viktigaste av gudar och kommer ihåg hans roll – och i Stav finns kanske just vad som saknas..

Angående systemet som sådant, avslutar Angerboda sitt inlägg med att bland annat konstatera:

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Det, tycker jag – motsvarar vad jag själv sagt nyligen om det goda resultatet som det viktiga, eller de handlingar som fullbordas, snarare än medlen och verktygen att nå dit. Modern Asatro är ingen kreativ lekstuga, eller något för ”lajvare”, historienördar eller de som ägnar sig åt rekonstruktionism i någon form. Det är detta man måste förstå först av allt, innan man börjar diskutera detta med vad en levande tro eller tradition är, och vad den egentligen är till för. Kampkonsttekniker som ”stav” och annat är inte bara ett sunt och kroppsligt alternativ till New Age, ”fornsederi” och annat som florerar, eller ens en teknik för självförsvar. Det är en hel livsstil, eller en uppsättning metoder för att rena sinnet hos individen – och bygga upp ett starkare, bättre samhälle – i alla fall som jag ser det. Och Asatrons mål är egentligen detsamma.

Alla kampkonstformer lär ut respekt för medmänniskan eller motståndaren, och så gör även Stav. Själv hyllar jag Angerbodas blogg som en av de mest insiktsfulla privata hedniska bloggar jag alls sett på den svenska delen av nätet, och en väsentlig lärdomskälla, som visar på ett värdefullt alternativ till mycket annat som kallar sig ”Hedendom” men egentligen inte är det, eller sånt som är kristendom i ny förklädnad, eller rena snömoset. Nu har jag inte alltför mycket tid för att lära mig Stav från grundenn, eftersom jag också är verksam inom ett helt annat slags ganska så reell och handfast stridskonst (och jag måste säga att det räcker för mig – dygnet har bara 24 timmar) men jag hoppas verkligen, att skribenten bakom Angerboda någon gång får just de kunniga, väl pålästa och duktiga ambassadörer för Stav han efterlyser.

Bra människor helt enkelt. Med sunda ideal, sund moral och ett sunt ledarskap. Kanske skulle han söka dem på GIH, eller FHS ? Eller vad tror ni, goda medborgare ? För det är ni väl ??