BBC sprider nyhet om FEJKAD Runsten från Oklahoma

Vad allt för skräp kan man inte hitta på Internet ! Det finns ett egendomligt svenskt samfund för New Age, som påstår att de på något sätt skulle ha med Asatro att göra, fast de använder en kristen 1200-tals term, som de själva bringat i starkt vanrykte och kallar för ”fornsed”…

Och nu sprider en såpass ansedd mediakälla som BBC, British Broadcasting Corporation, missuppfattningar om den såkallade Heavener Runstenen från Oklahoma. Den är bara en av flera förfalskningar som finns i den amerikanska delstaten, och en lika stor media-bluff som den otaliga gånger avslöjade Kensington-stenen, som troligtvis höggs av Olof Öhman, en svensk invandrare i Minnesota, med hjälp av diverse hågkomster av Hälsingerunor och annat run-gods från hans barndoms Hälsingland.

Talande nog är det Oklahoma Tourism & Recreation Dep, eller den lokala turistförvaltningen som vill tjäna pengar på stenen, och som utrustat den intet ont anande Brittiska Statstelevisionen med billigt PR-material. Till och med en såpass ökänd forskare som Henrik Williams from Uppsala Runforum bevisade redan vid sitt besök år 2015 att stenen är en bluff, eftersom dess inskrift inte hänger samman varken språkhistoriskt, lingvistiskt eller stilistiskt, och dessutom blandar runor ur den äldre urnordiska 24-typiga och den yngre 16-typiga runraden. Klåparen, som skapade alltsammans har dessutom inte försett stenen med någon runslinga eller några ornament, utan bara huggit runorna på måfå, rakt in i ytan på ett större klippblock – och som alla någotsånär bildade människor vet, så gjorde våra förfäder nästan aldrig så.

En olärd klåpares verk. Några analyser av huggdjup, mejselspår eller nötning verkar aldrig ha gjorts, men redan runornas placering och utseende tyder på att den inte alls är äkta.

BBC:s artikel om saken kan inte kallas objektiv, eftersom den bara redovisar den syn som amerikanska lokalpatrioter och turistiskt intresserade har på saken. Inskriften lyder ”G Nomdael” eller ”Gnomdal” – ordet ”gnom” finns inte alls i det norröna språket, eftersom det kommer från latinet, och är inte känt från några andra runinskriptioner överhuvudtaget. Henrik Williams har påstått att stenen omöjligen kan vara äldre än 1100-talet – och det finns inte minsta spår av några färder till centrala Vinland under denna tid, inga arkeologiska fynd som mellanled, och vad en typisk blåhårig amerikansk gammal dam – en viss Gloria Farley – från 1928 och framåt till sin död år 2006 påstått om stenen, stämmer inte heller.

Hennes amerikanska amsagor inkluderar påståenden om att Vikingar år 800-900 skulle ha seglat in i Mexikanska Golfen, och sedan uppströms på Missisippi hela vägen till Oklahoma kan vi glömma – för Vinlandsfärderna hände ju först cirka ett helt sekel senare, emot Vikingatidens slut – och minsta spår söder om Maine – USA:s mest nordliga delstat högst upp på amerikanska östkusten – har heller aldrig funnits. BBC upprepar okritiskt påståenden om att indianer i området skulle ha upptäckt inskriften redan 1823, vilket redan motbevisats ur andra källor. Vissa teoretiserar om en för konventionell historieskrivning helt okänd Karolinsk Kapten från Sverige, som skulle ha medföljt La Salles franska expedition på 1680-talet – då de första vita kom till området – eller att han på egen hand skulle ställt sig och ristat runor i den amerikanska vildmarken mellan 1718-1720 – då Karl XII behövde alla officerare han kunde få tag i hemmavid, och ingen kunde ha åkt västerut pga Stora Nordiska Kriget, trots att det tydligen inte finns minsta spår av någon lantgård eller bosättning på platsen.

Dessutom tyder namnet ”G Nomdael” snarare på en sentida Norrman eller kanske Dansk, som klottrat lite runor på måfå. Runologen Magnus Källström på RAÄ har redan identifierat dussintals andra sentida fejk-inskrifter i Stockholm och Mälardalen, inklusive en vid ”Fåfängan” och Danvikens Dårhus, en plats som skulle kunna härbärgera många klåfingriga amerikaner.

Samtliga av Oklahoma-inskrifterna är ”klotter” av samma sentida typ.

Hedniska Tankar donerar gärna ett stop tjära, en bit järnvägsräls och en säck fjäder åt BBC:s okritiska journalister, och önskar dem ett traditionellt Vilda-Västern avsked.