Rösten i Mörkret (en smula fritt efter Bertel Gripenberg)

Fotnot: Ja – jag vet, kära läsare. Det här blir en ”favorit i repris” eftersom detta inlägg skrevs redan 2019-10-30 eller för snart ett år sedan, i samband med Alvablotet. I år kan vi fira Alvablot snart igen, den fest som vi Hedningar firar till minne av våra döda, och med tanke på vad som nu är dagsaktuellt (se föregående inlägg) vill jag faktiskt återpublicera detta…

 

”Vengeance is mine, quoth the Lord !”

– citat ur den kristna Bibeln

”Dagen nalkas. Snar och säker nalkas den…”

– Hedningen, 2019-10-30

 

 

Rösten i mörkret

Jag tar ständigt om
detsamma och detsamma
Jag blåser på en halvkvävd glöd
som en gång högt ska flamma.

Som Sveriges sjuka samvete
jag vaka vill i natten
och mana hemska syner fram
ur glömskans djupa vatten.

För de som dästa njuter nu
av framgång, orätt funnen
så är jag spöket, som lär bo
i mörka källargången.

och när efter dagens kiv
av matthet de hörs kvida
då skall jag stiga,
hotande och mörk
till deras sida.

Jag är den mask som tyst
den vita fläcken finner
i psykets hemligaste vrå
där samvetskvalen brinner.

Och jag är vittnet,
som de tystat ned
med våld och list och möda
men som i mörkret;
varje natt
står upp ifrån de döda.

Jag är ett skändlig brott
som finns i kyrkans rum begravet
rättfärdighetens tunga hot
och vedergällningskravet.

Jag talar lika tyst som klockans tick
och lika oavlåligt
Jag är minnet av vad som skett
och allt som är oförlåtligt !

Och framför höga herrars hus
i mörkret jag mig döljer
som korpen, vars dova rop
i drömmarna dem följer.

Jag kväder samma visa om
så länge jag kan andas
Jag ropar på rättvisa
tills Ragnarök skall randas !