Vägplaner vid Stonehenge under laglig prövning…

Det finns protest-aktioner och protest-aktioner. Det finns folkliga missnöjesaktioner av förnuftigt, samt mindre förnuftigt slag här i Världen, som vi nyligen fått se under veckan, och det finns styrande i Världen som fattar beslut, som sannolikt aldrig någonsin skulle ha tagits. Exakt vilka Världshändelser jag syftar på, skall jag försöka behandla i ett senare inlägg, men för en äkta Polyteist och Hedning som mig själv, är dessa observationer helt vardagliga.

Den nybildade aktionsgruppen Save Stonehenge World Heritage Site Group (numera förkortad SSWHSG) i Storbritannien kunde den 3 Januari i år rapportera, att den nått sitt första delmål. En ”legal challenge”, eller närmare bestämt en prövning i Högsta Domstolen angående de föga genomtänkta och direkt skadliga planerna på en vägtunnel rakt under Stonehenge, som hotar att förstöra en av Världens mest kända – och känsliga – fornminnesmiljöer, kan nu komma till stånd – i laga ordning – för det är så man gör i just Storbritannien, åtminstone för tillfället.

Hela summan, 50 000 Pund eller mer än en halv miljon SEK, som den lagliga prövningen beräknas kosta, samlades in på frivillig grund från givare bland allmänheten – på mindre än en månad. BBC har förstås inte varit sena med att komma med ett saklig och väl formulerat inlägg om detta, vilket skedde redan på Nyårsdagen.

Redan de kommersiella exploatörernas ursprungliga plan från 2002 lade fast en orimlig vägsträckning, rakt genom fornminnesområdet, samt en avstängning av nutida väg A303 – vilken fortfarande är rimlig att göra..

Jag har själv berört detta synnerligen märkliga bil-tunnel projekt, på mer än 3,2 km motorvägstunnel rakt under monumentet – med alla de starkt negativa konsekvenser det får för landskapsbild och arkeologi – i inte mindre än fyra inlägg under hösten, för de som behöver ett förtydligande.

Från BBC har nu i en andra artikel meddelats, att det juridiska prövningstillstånd som nu lämnats in, tidigast kan avgöras om sex veckor. Först då är det sannolikt, att den brittiska domstolen meddelar sitt Domslut, och till det kommer att Brittisk juridik som alla säkert minns till stor del vilar på sedvanerätt, prejudikatsförfaranden, jury-beslut och mycket annat, som vi i Sverige inte skulle vilja ha i vår nationella Juridsprudens, som baseras på hela lagar eller till och med färdiga balkar (jfr PBL, Byggnadslagar och det som en gång var ”Byggninga Balk” samt att någon generell ”väglag” inte finns i England överhuvudtaget).

Tidtabellen i ärendet är så konstruerad, att ”Surveying work” och lantmäteritekniska förberedelser till stora kostnader för exploatörerna (som förmodligen borde satsa på något annat större infrastrukturprojekt än just detta i Wiltshire – större uppgifter saknas inte) beräknas ske under sommaren 2021. Själva motorvägsbygget är därefter tänkt att inledas först 2023, men det är en åtgärd som den Brittiska Staten och Transportdepartementet alldeles uppenbart har felprioriterat, och är dåligt utrustade för att genomföra, vad ekonomin angår.

Tunnelprojektet skulle kosta minst 1.78 miljarder brittiska pund, men kan redan vara åtskilligt fördyrat, och man ska komma ihåg, att felslagna infrastrukturprojekt typ Hallandsåsen mm, kan dra på sig dubbla eller flerdubbla exploateringskostnaden – exempel saknas inte från andra länder. SvD berättade i en intressant artikel år 2020 vilka enorma svårigheter som finns i den brittiska nationalekonomin, inte minst på grund av EU:s groteskt orättvisa behandling av öriket vid en ”Hård Brexit”.  Storbritannien har nu det största budgetunderskottet sedan andra världskriget. Ekonomin har krympt med 11 procent – den största observerade nedgången sedan 1700-talet. (inte 1941, som det felaktigt påstås) Finansminister Rishi Sunak tvingas låna 400 miljarder pund, eller 4550 miljarder kronor bara i år.

Under sådana förutsättningar, och på grund av att generell vägstandard (congestion!) järnvägsförbindelser, VA-väsen i storstäder och många andra betydligt mer angelägna projekt under rubriken ”Infrastruktur” är betydligt mer angelägna för Storbritanniens del, kan man fråga sig om det Brittiska Transportdepartementet kan fortsätta försvara vad som varit ett felaktigt beslut, redan från första början.

Diverse mer eller mindre ”Charitable” eller ”Frivilliga” institutioner av typen Heritage Trust och de som tjänar pengar på turism samt att driva ”visitors centre” på orten saknas inte heller, men relevansen i deras inpass är bara partsintresse, och har ingen betydelse för själva ärendet. Vad allmänheten i Storbritannien tycker och anser om saken är helt klart, och det bevisas redan av det faktum att nybildade SSWHSG redan har omkring 70 000 medlemmar och underskrifter från hela Världen, däribland också min.

 

Alternativa vägdragningar, obetydligt längre (max ca 4 km ovan jord) saknas inte…

 

En alternativ vägsträckning, som helt utelämnar A303 och bara låter den vara avsedd för lokaltrafik, men inte genomfart skulle erbjuda många fördelar. Genomfartstrafik rakt över Salisbury Plain i form av motorväg är ett dåligt alternativ i alla händelser, men en ny väglänk Norrut längs Floden Till (som jag skisserat i svart här ovan) skulle bara innebära ett marginellt högre sammanlagt transportarbete, nationalekonomiskt sett, och dessutom inte vara mycket längre och mycket billigare (ovan jord!) än än mer än 3 km lång motorvägstunnel.

Landskapsbilden skulle sparas, hela UNESCO World Heritage området skulle kunna undvikas. Ifall man inte bundit upp sig för tunnelbygge – och felslagna vägplaner – i tid…Den enorma ”River Till Viaduct” som man också tänkt bygga, behövs inte heller, men en väg upp längs Tills dalgång kan konstrueras, utan att boende eller byar behöver beröras. Studera själv era Ordnance Survey Maps vid behov.

Nu får en Domstol på Nationell Nivå avgöra saken, och angående The Right Honourable Lord So-and-so, så förutsätter jag att Domaren ifråga inte är något Pund-huvud.

”For England – And Saint George ! – Även om han egentligen är Sigurd och jag är en Hedning”