Nej, Runorna är inte ”Inkluderande”

Det finns mycket trams och dumheter som skrivs på nätet om Runor och deras användning nuförtiden. Flera av dessa bisarra påståenden kan man finna på sidor skrivna av representanter för Schamanism, New Age, påstådd sk ”Forn Sed” och andra underliga läror, som inte har så mycket och ibland ingenting alls med Asatro att göra. Bland annat har det påståtts, att runorna skulle vara citat ”ett inkluderande kunskapssystem” och att de skulle ha med Navaho-indianer eller diverse drogmystiska författare typ Carlos Castaneda att göra, eller rent av aboriginernas föreställningar om ”drömtiden”. Allt det här är flum, fria fantasier och pseudovetenskap, som det inte finns det ringaste vetenskapliga eller påtagliga bevis för.

De flesta någotsånär seriösa forskare är överens om, att Runorna är en helt och hållet Indoeuropeisk skapelse, och att de måste ha utformas under de två århundradena närmast före kristi påstådda födelse, även om vi har arkeologiska fynd och källor som berättar om dem först under första århundradet före vår tideräkning. Tacitus talar i sin ”Germania” om att Germanerna tog tydor av tecken, som målades på grenar av något fruktbärande träd, och det var inte fråga om tecken som tyddes ett och ett, utan flera åt gången, vart och ett efter sin inlärda, hävdvunna – och som vi ska se – hemliga betydelse.

Oden själv är Runornas upphovsman enligt Eddan, och han gav dem bara till de utvalda få. Inte till de många, de alltför många…

De som påstår att runor skulle vara ”inkluderande” ljuger, för de har för det första inte tagit hänsyn till ens vad själva ordet ”Runa” betyder, och var det kommer ifrån. Ordet Runa, som är närbesläktat med ”rön” eller ernådd kunskap, något man klart konstaterat, som i ”forskningsrön” betyder ursprungligen hemlighet, förborgad sanning, hemligt rådslag, eller rent av mysterium. Det kan också vara besläktat med begreppet rista, skriva eller att tala med låg och beslöjad röst, säger etymologerna. Redan här ser vi att Runa och Runor är ord som användes om ett esoteriskt (dolt, icke allmänt och hemligt) skriftsystem, något som var till för de få och de utvalda, och inte för de många eller allmänheten, som exoteriska eller öppna system. Runor är med andra ord exkluderande till sin natur, och inte alls inkluderande, och så har det varit i alla tider.

Alla seriösa forskare och runologer är också eniga om att runorna först var skrivtecken och inte användes för spådomar eller magiska ändamål. Om runorna nu uppstod ur fornitaliska alfabeten, långt före romersk tid (fynd som Negau-hjälmen tyder på detta) eller om de uppfanns av goterna vid Svarta Havet, med tydlig påverkan från romersk bokstavsmagi som forskare hävdat ända sedan Sigurd Agrells tid kan vi låta vara osagt, men runorna utvecklades i en militär miljö, av krigare för krigare, och även om de senare användes i magiska sammanhang, så var de ändå först och främst ett skriftsystem, och inget annat. Det kan vi vara säkra på, för det är som inskrifter på spjut, hjälmar, svärd och andra vapen, som runorna först träder in i historien.

Nej, det finns inga som helst historiska bevis för att man ”spått i runor” en och en – det är helt och hållet ett 1900-tals påhitt – Tacitus och andra latinska författare säger faktiskt raka motsatsen.

I Eddan finns dikten Rigsthula, där Heimdall eller Rig först besöker människosläktets upphov i urfar och urmor, och sedan vandrar framåt genom tiden och generationerna, något som tydligt beskrivs genom diktens uttryck ”och vidare vandrade han, på vägens mitt”. Först när den fria bondeklassen och sedan jarlarna och krigarna skapats genom Heimdalls försorg – något som också uttrycks i Voluspás ord om ”högre och lägre Heimdalls-söner”. Först när Jarl, den förste Jarlen, fått sonen Kon, eller Kon Unge (jämför namnet Konung) lär Heimdall ut runorna till honom, och det blir hans rätta arvedel, för:

En Konr ungr kunni rúnar,ævinrúnar ok aldrrúnar;meir kunni hann – mönnum bjarga,eggjar deyfa,ægi lægja.

I min översättning av Rigsthulas 43:e strof blir det:

”Men Kon Unge kunde runor, evighetsrunor och ålderrunor – än mer kunde han – män att rädda, eggjärn döva och vågor stilla…”

Runorna var Asarnas gåva till mänskligheten, och deras rätta innebörd var känd endast av ett fåtal…

Oden räknar upp liknande egenskaper och användningsområden för Runor i det berömda ”Runatal Havamals” och inte någonstans i Eddan läser vi att man ”spådde” i runor, men däremot att man ristade inskrifter på allehanda föremål som skydd och värn. Runor har heller ingenting med ”sejd” eller andra Schamanistiska metoder att göra, och heller inte ett enda dugg med samernas kultur att skaffa, även om man numera får läsa sådana dumheter på internet. I de enda, klassiska beskrivningar av Sejd vi alls har, som exempelvis skildringen av Torbjörg Lillvölvas spådomar i Eirik den Rödes saga, står det inte ett enda ord om att runor användes, och dessutom säger sagan att Torbjörg bara kunde förutsäga framtiden i stora drag, men var tämligen värdelös på detaljerade spådomar. Inte heller finns det någon ”tom” 25:e runa, och den äldre runraden har alltid innehållit 24 runor, var och en med sin tydligt fastställda betydelse, och man skall inte blanda samman dem (redan Egil Skallagrimssons Saga och många andra källor varnar för detta) ty:

Increasingly I see the big internet booksellers overrun with the “every rune does everything” books of even lower-quality ”neopagan” authors. These people make even Pennick and Paxson look consistent. You know the type – the sort of authors who abandon Ásatrú and Germanic Heathenry altogether and openly claim “Wiccan” or “Druid” leanings, yet still use rune-divination and try to claim it’s a ”Druid” or Celtic practice. They also often make nonsensical claims about the runes themselves – such as the claim that any rune can be used for any ritual purpose (i.e. that any rune can be used as a love-rune, or a healing-rune, etc.) even when this openly contradicts the distinct meanings of many of the runes given in the Old Norse, Icelandic, and Anglo-Saxon rune poems (or for that matter the Hávamál when applied to Armanen runes). For example anyone who recommends using the Thurisaz/Thorn rune as a ”love rune” is clearly either a liar or an idiot – are you trying to attract a potential mate, or utterly destroy them like a troll struck by Mjolnir? Same goes for using Nauthiz/Not in a love-ritual, do you really want to cast a spell of neediness and potential misery on your prospective lover? Plus treating all runes as basically interchangeable catch-all symbols pretty much defeats the purpose of using a full set of runes in the first place. Why not just use a single symbol for all your rituals, if that’s your attitude? Why runes? Why not a sun-wheel, or a swastika, or even a Celtic Triquetra (since most of these people claim to be following Celtic/Druid spirituality, wouldn’t that make more sense for their ”catch-all” ritual uses than a Germanic Futhark of multiple runes whose distinct meanings they don’t even take seriously anyway?)

By the way, if they believe that all runes are interchangeable and every rune can stand for anything, how do these authors even do runic divination? How do they decide what a particular rune-cast reveals? Well, mostly they just fall back on the modern hypothetical ”meanings” commonly attributed to the ”Elder” Futhark, which are basically a crude mix of a few of List’s Armanen meanings, some bits from the medieval rune poems, and a lot of pure speculation. But in so doing, they totally contradict their own claim that ”every rune means/does everything”.

I have seen so many of these self-proclaimed “experts” make statements that are so far off-base regarding the history and meanings of the runes, with such assertiveness, that I could have easily puked every time I saw one of them in a video “lecturing” on their totally false suppositions about runes. I can’t even count how many self-proclaimed “Druid shamans” or “wolf spirit shamans” I have seen, claiming to know the true uses of runes, inventing all sorts of New Age nonsense about “Celtic runes” or Druids having used runes (different culture, different symbols, no runes – how hard is that to understand?). Not that there’s anything wrong with following a Celtic or ”Druid” path if that’s what calls to you, but if you want any sort of historical credibility you won’t be using any system of Germanic runes for divination – and to claim (as Wiccans often do) that the ancient Celts or their Druid priests traditionally used runes at all, let alone for divination, is simply a historical falsehood.

Ja, så säger en erfaren runolog och hedning utomlands, och jag är själv böjd att hålla medDet gäller att skilja på fakta och fantasi, eller på verklig asatro kontra fornsed, för:
But of course since runes are ancient and European, many ignorant pop-spirituality authors just  assume they must somehow be Celtic, and in any case they tend to have a ”who needs rules” mentality, and see fit to mix and match almost anything they like from any culture and call it ”Celtic”, ”Nordic”, ”ancient”, etc. and pretend that it is all historically proven pagan practices. Many of these pop-pagan “experts” even try to mix in Native American and Siberian concepts and motifs into their rune-casting techniques, and then claim this is “authentic rune magick”!

Mein arsch it is. It’s about as authentic as claiming Taco Bell is real Mexican food. Or claiming that real Italians make pizza just like Domino’s. Not that there’s anything “wrong” or “bad” about Native American spirituality perse (again, if that’s what speaks to you) – what’s bad is when people copy bits and pieces of it and call it something else entirely, usually for profit. What’s bad is when people claim it’s for “everyone” and then try to market it in over 200 countries by mixing it with whatever unrelated cultures they think will sell in those countries. It’s not “cultural appropriation” when you sincerely practice a culture in its context and respect the customs and interpretations of its native people, even if it’s not your ancestors’ culture. It is cultural appropriation when you recklessly rip off parts of it for a quick buck – when you steal Native American myths and claim they are Germanic, or when you stick runes on a Navajo medicine wheel or an Aztec calendar and claim that this is a “Nordic wheel of fate” or some other such syncretistic psycho-babble. And that’s precisely what many of these “neopagan” cranks dumping worthless misleading “rune books” on the market are up to.

And then just when you think things can’t get any sillier, you have the complete pop-spirituality conmen like Ralph Blum – who are on a whole different level of crazy. For these people, no amount of rampant syncretism and dilution of cultures and practices is off limits. Inventing fanciful rune “spreads” plagiarized from Tarot card layouts? Acceptable! Cooking up a set of totally off-base and fake rune meanings based on random passages quote-mined from the I-Ching? Encouraged! Inventing your own extra “blank rune” and cannibalizing the meanings of Ansuz, Uruz and Perthro in the process? You can be the first! Ripping off Christian prayers and even the Alcoholics Anonymous “serenity prayer” and claiming they are somehow runic or even compatible with rune-casting and a (Heathen) runic spirituality? Hey, why not claim that Odin wrote the Ten Commandments while you’re at it! No lie or cultural travesty is off-limits, right?
Någonstans får det djävlar vara nog med New Age-profeternas förfalskningar, och på deras felaktiga användning av vad som är ett Nordiskt och Europeiskt arv. Så är det, bara..

Var ligger Vanaheim ?

Nu över till en annan fråga, som jag såg en sajt i utlandet behandla härförleden: Vanaheims exakta läge och utbredning. Vi vet att Vanerna eller Alferna – i hela Eddan nämns Alfer och Vaner som närmast utbytbara företeelser, och det ena namnet förekommer ofta på det andras plats – är den andra Gudasläkten förutom Asarna, och att Njord, Njörd, Frej och hans syster Freja – Vanadis eller Vanernas dis – onekligen hör dit. I urtiden stod Vanakriget, då Asarna vann, men förliktes med Vanerna, och Frej nämns även som ”Alfernas Herre” och fick Alfheim i tandgåva, strax efter det att han föddes.

Lika många människor torde ännu veta att ”Alv” är ett jordlager, strax under matjorden men över mineraljordsytan och berggrunden, och de arkeologiskt intresserade känner kanske till hur de ”guldgubbar” eller offer åt Vanerna man hittat på tjogtals platser i Sydsverige grävdes ned i jorden – som ju Frej och Njärd i egenskap av äringens gudomligheter har mycket att göra med. Trots alla osakliga diagram som ritats över ”de nio Världarna” i Yggdrasil – lite hipp som happ, helt på måfå och av sk ”fornsediskt” anstuckna individer – sådana som ingenting kan, och ännu mindre vet – är Vanaheims läge ändå ganska exakt bestämt – och ända sedan Viktor Rydbergs tid och ”Undersökningar i Germanisk mytologi” (1886) har man vetat, att Vanaheim befinner sig alldeles under Midgård eller Människornas Värld.

Redan Rydberg var fullt på det klara med att Urdarbrunnan, där Nornorna sitter, Mimers Brunn och den iskalla Hvergälmer-källan, som ligger norrut i Världen, på väg emot Nifelhel, allesammans befinner sig i Vanernas gröna rike. Också Alfheim, där Frej härskar, får väl tänkas befinna sig där, liksom Folkvang, den folkrika slätten eller vången, där Freja bor i Sessrumnirs på sittplatser rika salar. Först längre ned i underjorden finner man Hel, Svartalfaheim och allt som befinner sig därunder, som Muspelheim, till exempel.

Också Hilda Ellis Davidson och flera engelskspråkiga forskare har på 1900-talet noterat, att det finns ett klart samband mellan Vaner, Alfer och Landvättar, och att man också i keltisk mytologi talat om ett grönt underjordsrike, beläget alldeles under jordytan, dit det skulle gå att ta sig genom grottor eller hål i jorden, och de dödas andar på något sätt levde vidare där. Också i myten om Olaf Geirstadalf, kungen som begravdes i Gokstad-skeppet, och blev ”alfen på Geirstad” eller en av förfäderna i jorden, märker vi samma tradition – så Vanaheim finns inte alls uppe i himlen, som man tänkte sig under det tidiga 1800-talet.

Föråldrad tysk skiss över de nio Världarna från 1820-talet

Snorre Sturlasson försökte på 1230-talet förklara Vanaheim som en plats på Världskartan, enbart för att göra Eddan mera lättsmält och acceptabel för sina kristna läsare, ungefär som han hittade på taffliga lögner om att Asarna säkert var ”Asiamän” eller från Mindre Asien, enbart för att Trojasagan, och andra berättelser från antikens värld var kända och accepterade i Medeltidens Europa. Detta har långt senare gett upphov till de allra mest groteska missuppfattningar, som att runorna ”egentligen” skulle vara en turkisk skrift, och vulgärhistoriker typ Herman Lindquist, som mot bättre vetande påstått saker som att ”Oden” skulle varit en turkisk invandrare och därmed en historisk person, och så vidare, vilket han som bekant gör i första bandet av sin mycket dåliga ”svenska historia”.

Vanaheim har också blivit föremål för liknande förvrängningarSturlasson själv tolkade ”Van-” som floden ”Don” i Ryssland, och trodde på fullt allvar att Tanakvisl skulle va varit det antika namnet på Donkröken i Ukraina. På sitt sätt hade han rätt, när han anade att Indoeuropéerna och bronsålderns stridsyxefolk hade passerat just de trakterna på väg upp emot Skandinavien, men på Snorres tid fanns ingen exakt vetenskap, och folk kunde inte alltid skilja på historia, antropologi och ren mytologi, eller religiösa föreställningar.

I Ynglinga sagas 15:e kapitel står det också talat om en svensk kung vid namn Svegder, som skulle ha gift sig med en kvinna vid namn Vana, som skulle komma från ”Vanaland” som då skulle ha varit en del av Sverige. Svegders far var i sin tur Fjölner som var en son av Frej och Gerd, men dessa forntidskungars historiska existens, trodde nog ingen på, och forskningen har olikt Egil, Adils, Erik och alla de andra – även om ”Erik – den ensamt mäktige” ursprungligen var en titel, och inget personnamn, så får man nog se paret Svegder / Vana som en klar parallell till Frej och Gerd, på samma sätt som Saxos Gefjon – som skulle ha plöjt upp Mälaren och därigenom skapat Själland – bara minner om Vanernas roll som jordbruksgudomligheter. Svegders son skulle i sin tur ha hetat Vanlade, eller Vanernas ättelägg, eftersom kvinnan Vana – som kanske var densamma som Gerd – ju var hans mor. ”Vanaland” har aldrig identifierats som ett svenskt landskap, om det nu inte ska vara ”Värmland” eller kanske en dunkel förvrängning av ”Vendland” (Svea- Göta och Vendes konung hter det ju ännu) som man här menar – men hursomhelst, nästan alla forskare är helt överens om att ”Vanaheim” är en mytologisk plats, som inte finns i den verkliga Världen.

Hollywoods och Marvels föreställning om ”Vanaheim” ur en av de löjeväckande filmfiaskona i deras ”Thor” serie…

En gång såg jag själv under sejd Vanaheim, och fördes själv dit av mina fylgior. Vanaheim är en mycket vacker och grön plats, med en intensiv grönska påminnande om en ljusgrön bokskog eller nytt gräs i Maj månad, tro det den som vill.. Soljuset är avsevärt starkare och varmare där än i Midgård, men förbränner ingenting av denna nästan tropiska grönska, som råder i alfers och vaners underjordsrike, där himlen kallas ”Fagertak”, alldeles som Allvismal i Eddan förtäljer oss. Och när jag vaknade, var jag alltjämnt varm och torr, trots att det hade regnat i en timme eller mer uppe på Midgård och den gravhög där jag befann mig, när jag utförde sejden – vilket är märkligt att veta.

I Eddan står det, att Alfheim ligger ”bortom” Asgård, men letar ni efter vägen dit, lär ni inte behöva vandra uppför Bifrosts krön, ty den vägen bör ni söka inom er själva, ack ni hedna och annars så ludna !

De flesta moderna illustratörer sätter ut de nio Världarnas olika läge i förhållande till varandra utan att tänka till alls. Jotunheim ligger österut från Midgård, står det i Eddan, och inte västerut. Midgård gränsar inte alls till Svartalfaheim, som ligger under Hel, liksom Nifelhel, och Muspelheim gränsar inte till jorden heller, andra rena felaktigheter vad gäller Alfheim och Vanaheim inte att förglömma..Ingenstans står det heller, att Bifrost skulle leda över Vanernas land, eller att detta skulle ligga under Asgård..

Om Mörker, Mörksuggor och annat

Nu är den mörka årstiden inne över Sverige, som flera hedniska skribenter har noterat. Och i media – som DN, SVD och SVT – matas vi ständigt med samma kristna budskap, som likt Mumbo Jumbos afrikanska tomtom-trummor dånar över vårt svenska folk.

Ni hedningar är onda och dåliga. Ni står i förbund med Mörkrets Makter. Ni är Mörkmän, Mörkerfurstar i sold hos Mörkrets Furste eller själve Djävelen, alltså djävulen själv” osv osv

Så sent som i förra veckan försökte DN:s samlade journalistkår ”sälja på” oss alla en fullkomligt sjuk konspirationsteori, i vilket man hävdade att en hemlig sammansvärjning av bloggare i Sverige skulle ”förstöra Sverigebilden” – alltsammans med stöd av rikets fiender och ”onda nazister utomlands” som man skrev. Man påstod till och med, att Utrikesdepartementet skulle ha avslöjat detta. Detta i ett tidevarv när svenskar mördas på IKEA i Västerås, Förorter och bilar brinner, Polisen löser högst 18 % av rikets samlade brottslighet och allt fler och fler människor känner sig otrygga. Vem är det som ansvarar för en krackelerande Sverigebild, frågar jag  – är det inte Regeringen Lövén, kanske ?

Är då mörker alltid något dåligt ?

Vad kommer all denna kristna mörkrädsla och all denna ”moralpanik” ifrån ?

Vem som verkligen stöder ”Mörka krafter” i vårt samhälle kan vi diskutera.. Bidrar inte DN:s ständiga vurm för  Påvar och Monoteism och vägran att ta upp inhemska eller Polyteistiska religioner till problemet ? Det tror åtminstone jag…

morkerstrid2

Mörker är bara frånvaro av ljus, precis som döden – aktuell såhär till Alvablot eller Allhelgona – bara är frånvaro av liv. Varken döden eller mörkret är någonting att vara rädd för. En enda intelligent skriven artikel från DN har förmärkts i veckan, rubricerad ”Tillåt dig att även se det mörka” Bakom den står psykologen och filosofen Ulrika Hallgren, som anordnar kurser hos Sensus, en kristen rörelse som behärskas av det gamla (S) mräkta broderskapsförbundet och ultrakonservativ kristen höger typ EFS eller ”Evangeliska Fosterlandsstiftelsen” som de så vackert heter.  (Tala om mörka krafter, förresten!)

vyuwvxb

Men – av och till presenteras också lite vettiga åsikter – för vad sägs om det här ?

Sluta ”gilla läget”. Nu växer det fram en motkultur mot positivt tänkande. Att tillåta oss att tänka negativt kan bland annat göra oss bättre rustade att möta motgångar, menar psykologen och filosofen Ida Hallgren.  Det behövs en motpol till samhällets norm om att man ska tänka positivt. Det finns i dag ett krav på att man ska vara så glad och positiv hela tiden, tycker Ida Hallgren, psykolog och doktorand i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.

— —

Positivt tänkande som ideologi blev populärt på 1990-talet i USA och var något som även vi svenskar snabbt tog till oss med en flod av bästsäljande självhjälpsböcker, nyandliga guruer, coacher och olika tv-program. — —

Ideologin har format vårt samhälle i en era med fenomen som individuell lönesättning och curlingkulturen som gör att människor inte får lära sig hantera problem, menar Ida Hallgren.

– Det är en väldigt individualistisk kultur där personen själv hela tiden skuldbeläggs. Är man exempelvis inte tillräckligt positivt inställd på jobbet får man gå en stressbehandlingskurs eller får sparken. Att påtala problem är inte populärt, säger Ida Hallgren. — – Pessimister har en mer realistisk verklighetssyn, men de som försökte dra i nödbromsen inför finanskraschen tystades ner. – Det positiva tänkande föddes ur nytänkarrörelsen (kalvinismen) men har övergått till de stora frikyrkorna i USA som har blivit mer av affärsrörelser med karismatiska ledare,..

Istället bör vi också träna oss i att bejaka mörkret, och negativt tänkande – och Ida Hallgren leder nu kurser i allmän negativism.. ”Om ont du ser, säg då att ont det är” står det i Hávamál. Det är bättre att konstatera att tillvaron faktiskt innehåller både mörker och ljus, samt negativa och positiva drag i lika omfattning, än att jämnt och ständigt tro på någotslags inbillad frälsning, och se allt i rosenrött. Enligt Asatron kan den halte rida, den handlöse valla hjorden, och även en döv man duga i strid – ingen behöver ständigt vara perfekt – för överdriven perfektionshets gagnar ingen..

Men mörkret, eller den mörka årstiden – är den så farlig egentligen ?

Visst – ur trafiksäkerhetssynpunkt kanske mörkt klädda personer utan reflex, samt ungdomar med hörlurar, pokemon-spel och dålig sinnesnärvaro kan vara en trafikfara, men så är det knappast för alla oss andra. Hela vår västerländska civilisation formligen spyr ut ljus – i form av gatubelysning och reklamskyltar – alldeles i onödan. Det finns ett fenomen som kallas ”light pollution” eller ljusnedsmutsning, som leder till att storstäder lyser upp hela natthimlen, och orsakar problem för astronomer, för att inte tala om skogarnas alla djur.

1280px-empire_state_building_night

Våra biologiska klockor slås sönder, och allt dränks i en neonlysande, gulgrå miasma – ett enda ljustöcken. Generationer av barn växer upp som aldrig sett en riktig stjärnhimmel, eller som varseblivit vintergatan eller norrskenet. Vi förlorar mycket på vägen, om vi går omkring klädda såhär – och är vi inte Poliser, anställda av Trafikverket eller Asfaltläggare, så behöver vi inte lysorange väst eller neongula jackor, bara för att vi är på hemväg någon mörk kväll..

gulvast

På landsbygden hör du de enstaka fordon som är på väg, och kan utan risk lämna vägen och gå ut i skogen, innan en bil alls dyker upp. Och varför alls gå längs trafikerade vägar ? Hela vårt svenska samhälle är ända sedan 60-talets glansår och ”social engineering” byggt på trafikseparering. Nästan alla förorter har bilvägarna för sig, GCM- eller gång och cykelvägar för sig.

map_of_va%cc%88stra_ormingeNästan alla svenska förorter ser ut såhär. Mindre städer likaså. Bilvägarna är tydligt skilda från gångstråken – och inne i de mörka parkerna vågar ingen gå – just där är det som SÄKRAST – inte vid de stora och upplysta busshållplatserna, pendeltågsstationerna eller ”terminalpunkter” – för det är DÄR – i dessa väl upplysta miljöer – och INTE på landsbygden och i mörkret som de flesta brott och överfall begås..

Tänk efter ett slag ! Om du verkligen är rädd för överfall, eller vad som nu kanske – eventuellt – kan rymmas inne i mörkret – ja då är ”läskiga skogen” eller den mörka parken där det INTE finns några andra människor förmodligen den optimalt säkra miljön. I mörkret är du väl skyddad – om du kan konsten att uppträda dolt !

Ingen bättre plats kan finnas än en mörk granplantering mitt på natten – väl inne i den, är du hur säker som helst och kan sova helt ostört – särskilt om dina fiender inte har napalm, och ingen eld att röka ut dig med – det blir fienden som måste trampa fram över döda, torra kvistar med knäpp, knaster och brak – och spänner du bara upp en snubbeltråd eller har en tom konservburk på en käpp som ”larm-mina” kan du höra rasslet lång väg… I mörker måste du röra dig sakta, ljudlöst och smygande – kanske inte så tokigt egentligen ?

resize-img-phpHär inne är du helt trygg  särskilt om du ”rekar” i förväg…

I mörker är det svårt att bedöma långa avstånd, särskilt om du står mitt i ett slättlandskap, eller ute på ett snötäckt fält. Det är inte där du ska vara. Du ska heller inte vara i staden, men i skogen. Du vill också vara långt ned i landskapet – inte uppe på en höjd, som i dagsljus. Står du under, bakom, bredvid någonting i mörkret och har skydd och skyl är du mycket säkrare för upptäckt – och kan agera. Så m-å-s-t-e du tänka, om du verkligen vill bli en hedning.

Sagan om De tre bockarna Bruse berättar om det kristna trollet, som satt under bron. En japansk berättelse om en svärdsmästare och samuraj – jag kommer för tillfället inte ihåg om det var Shinmen Miyamoto Musashi själv – berättar om hur han enkelt kunde besegra tre fiender, som alla var mäktigare och bättre än honom själv. Han stämde möte med dem vid en träbro, mitt ute på landsbygden – och lade bort svärdet, men beväpnade sig med en hillebard eller en glave – alltså en Naginata, ett kvinnovapen – och väntade tills att fienden med klamp och stamp gick över bron – deras skuggor avtecknade sig i månljuset – och så stack han enkelt ned dem, underifrån  !

Hantera mörkret rätt, och du vinner stora fördelar.

Själv har jag alltid, av någon anledning gillat mörkerjag känner mig mycket säker när det är mörkt – i skogslandskap är jag hemma – liksom på mörka stadsgator. Det började redan när jag var mycket liten. Jag var inte ens tre månader gammal, och ett av mina allra första minnen är att jag såg en uggla i en talltopp, utanför mitt fönster. Det var mycket mörkare än på den bild du ser här, och jag betraktade snart både mörkret och ugglan – enligt min minnesbild kom den tillbaka flera nätter, men jag kan ha fel – blev snart min vän. Jag kallade den helt enkelt ”Murr” på mitt ännu outvecklade språk, och betraktade den som ett slags personifikation av själva mörkret.

img_0609

Innan nu några larviga kristna uppenbarar sig här och säger något om onda demoner och deras vanliga halvdebila lallande – naturen är inte farlig – jag tror på dumska, men inte ondska – som jag måste reagera emot – vrede är en bra och skapande, frigörande kraft om den används med förstånd – Tänk på Tor ! – så kan jag berätta att det finns en stark koppling mellan min släkt och ugglor. Min far upplevde som barn hur en skrämd uggla i Nordanå flög rakt in i hans sovrum, och stannade där. Senare lät han stoppa upp den döda ugglan, som i mer än ett halvt sekel stod överst på hans bokhylla. En gång – under sejd – en schamansk teknik som är lätt att att använda, och kan användas som en form av meditiation, såg jag i andanom en stor vit katttuggla, som flög rakt igenom mig vid ett besök i underjorden, och jag hörde en röst, som tydligt sa: ”Jag är den uggla, som sett dig födas !”

index22

Som liten levde jag i ”Pärlugglans skog” i Medelpads skogslandskap. Athena – den klassiska gudinna som kommer närmast Freja (glöm Afrodite !) beskrivs som ”uggleögd” – och när det gäller ockulta upplevelser – hör min kära syster inom asatron:

Man kan ju tycka att snökaoset borde vara större här uppe men icke sa nicke, Småland ligger ju högre om man säger så så det är totalkaos där nere så jag fick plasera röven i lägenheten igen, tydligen har en buss vält där nere och massa krockar så min mor avråde mig från att åka för det dels både blåste något sjukt men ja det är inget ovanligt sen isgator och snökaos. Klart det gjorde mig sjukt besviken och det var inte alls så jag ville ha det. Jag skulle blota där nere på mitt speciella ställe där jag har blotat förr men jag får blota här uppe i morgon helt enkelt. Det är alvablot det handlar om, de gudomar jag kommer bjuda in till blotet är Hel, Nornorna Urd, Verdandi och Skuld och även Freja. Alvablotet är som man kan säga till för de döda och passagen mellan höst och vinter, när all grönska försvinner och banar väg för vintern. Mer eller mindre kan man säga att likaväl som folk går till kyrkogården och tänder ett ljus under allahelgona så har detta lite samma typ, det är att minnas sina döda helt enkelt, kort och gott. — — Jag har alltid sett och känt av saker som jag helst inte vill se, jag har träffat på en del gudommar och jättar vissa önskar jag att jag aldrig sett så som Angrboda (jag var livrädd), Fenrisulven också obehagligt men inte lika mycket som Angrboda. Loke har besökt mig några gånger och även Tor tjatade något maniskt på mig att ta på mig min Mjölner igen och jag gjorde så efter veckor av tjat och strax där efter förstörde jag ryggen igen och då kändes det direkt som att han ville skydda mitt ofödda barn 🙂
Men endel skulle nog även kalla mig för galen, men man får se det hur man vill 😉

(från bloggen Ulvdottir igår)

Visst, säger jag. Att varsebli Hel, eller just Angerboda kan vara mindre trevligt. Men Nej, Nej – min syster – du är varken galen eller tokig – bara för att du kan se…

”Now, the truth can be told: The owls are NOT what they seem…. ”

435672_1

Kom ihåg: UGGLORNA är ICKE vad de SYNES vara…

Men – låt oss nu för all del inte skrämmas. I Dalarna – detta av skogar täckta landskap – finns en sägenomspunnen varelse, som kan hjälpa oss att förstå mörkrets natur lite bättre. Detta är den såkallade Mörksuggan, ett slags motsvarighet till självaste Särimner – för som Särimner återföds med solen varje morgon, återföds mörksuggan varje natt. Ursprungligen var hon ett sagoväsen att skrämma barn med, ungefär som Bäckahästen, Näcken, Kyrkogrimmen eller Vittran i Norrland. Folklivsforskaren Ebbe Schön mötte en gång en löjtnant vid I 19 i Boden, som sa ”sörlänningan kan int vara klok – de vet ju inte ens vad vittra är för nå´”. För honom var det fullständigt självklart, att vittror faktiskt existerade.

cdavrfiusamtnw5Mörksuggan – denna personifikation av själva vintermörkret – är nu en lika känd symbol som Dalahästen.

Dalakonstnären Verner Molin – som skapade ”spräng-etsningar” med Nitro Nobels sprängämnen lanserade Mörksuggan som skulptur, och ständigt återkommande figur i målningar. 1956 skapade träsnidaren Birger Eriksson den första Mörksuggan i trä, med en svans av gjutjärn, som gör att den pendlar fram och tillbaka, fram och tillbaka på ett – för svårt kristna och känsliga peersoner – högst olycksbådande sätt. Själv tycker jag bara att det är intressant, och tänker ge kommande släktled Mörksuggor i julklapp.

På Jan Ers gården utanför Avesta snidar fortfarande en och samma familj efter 60 års träget arbete Mörksuggor – som säljs på Dalarnas Museum i Falun och hela världen.

s7

En lokal orienteringstävling – naturligtvis i mörker (pannlampa är fusk, säger jag – man ska tävla helt utan lampor !) – kallas Mörksuggejakten, och Mörksuggan har också spridits genom dansföreställningar, teater och film. Ett lokalt talesätt – kanske till en Yoga-tränande kvinna, ni vet – lyder”sitt inte där å bresa och visa Mörksuggan !” och förutom mörker, talar ju det talesättet tydligt om vad en del kristna är mest rädda för – Nordiska kvinnors frigjordhet tål de inte…

IMG227LHurusom Angerboda kan ta sig ut…

s1

De finns ÖVERALLT !

American Swedish Institute lanserade i veckan en slöjdkurs i hur man bygger om Dalahästar till Mörksuggor, eller omvänt…

En kvinnlig filmregissör från Dalarna lär ha gjort en film om hur en bygdens dotter finner ett hemligt sällskap som ligger bakom Mörksuggorna, och aktivt håller traditionen vid liv – likheten med Samfundet Särimner – ett annat esoteriskt och inte exoteriskt sällskap är påfallande…

6983017312_d523739dff_bSuggestiv film, som suggererar fram Mörksuggor ur mörkret – och vem är då en ”Mörksugga” ? (Man kan aldrig veta)

980

Men var här någon Jihad då ?

Även betongkonstnärinnan Maria Hagbom har skapat Mörksuggor åt flera kunder – de står utanför hus och lite varstans, fastgjutna för evigt i det svenska landskapet likt runstenar.. Så ni ser, ni ser – mörkret är inget att vara rädd för…

index2img_5741

9789163907814Böcker har skrivits – för barn, sägs det – men också för vuxna. Mörkret existerar – i Mörksuggans form – och är INGENTING att vara rädd för…