Hedniska Tankars Runkurs (6) – Gifu eller Gåvorunan

Gåva kräver att gengåva gives !

  • Ur Hávamál

Mikit eitt
skal-a manni gefa;
oft kaupir sér í litlu lof,
með halfum hleif
ok með höllu keri
fekk ek mér félaga.”

Hávamál, 52 strofen

I min översättning:

Mycket av något
skall man inte giva,
ofta köper sig lite lov
med halva brödet
och halva karet
fick jag mig en frände

Men se,
du bereder för mig
ett bondage-kors
i mina ovänners
direkta åsyn
och låter min bägare
fylld med grogg
flöda över

– ”Kristet Utseende”
(ur deras fina låt ”Club Raki Turkye”)

Gifu eller Gåvorunan är konstruerad ur två Kaun-runor vända mot varandra – den symboliserar förening och utbyte av alla slag

Gåvorunan, Gebo på gotiska eller Gifu på Norröna, är den sjätte runan i Utharken, och består numerologiskt sett mycket riktigt av motsatsernas tvåtal, multiplicerat med Asarnas och Harmonins tretal. Utan kunskap om detta förhållande, kan runans rätta mening och innebörd aldrig förstås på rätt sätt – jämför också med vad jag skrivit om de tidigare runorna och deras numerologiska sammanhang. Två gånger sex blir tolv, Pertha-runans tal, och som vi ska se erinrar denna runa också om en ”isärdragen” Gifu-runa, som också kan förstås och symboliseras som två Sken eller Kaun runor vända mot varandra, med en gemensam spets eller mötespunkt – det är förstås ingen slump utan en fullt medveten handling av runradens skapare, han som ”Runor ropade och tog” och vars dag det är idag, för detta skrivs på en Onsdag.

 

 

Tre gånger sex, i sin tur, är Hästrunan Ehs tal (alltså Asarnas tal gånger gåvans tal – hästen sågs ju som en gåva från Asarna) eller arton, och fyra – materiens tal – multiplicerat med Gifu-runan, ger oss Rikedomsrunan Fä – alltså ”materiella gåvor” med andra ord – eller just rikedomar. Ni ser hur bra allt detta stämmer, och passar samman. Man måste inse att runorna inte är något slumpvis sammansatt system, eller en massa esoteriska symboler som har blandats samman ”huller om buller” som många felaktigt tror – allt har gjorts som en ”oktal kod” (ja, den äldre runraden är också indelad i tre ”aettir” eller ätter om åtta runor vardera) eller med en mycket målmedveten tanke bakom alltsammans.

Man har påstått att Gåvorunan skulle vara den första av Frejas runor, men jag ser för min del mycket av Odens eller Sejdens kraft i denna runa, även om allt det som Oden står för mera kommer fram i andra runor, som vi skall lära oss sedan. Vad gäller Gåvor och Givande finns det dem, som har skrivit långa och insiktsfulla artiklar om Gifu-runan och dess kraft. Man har till och med associerat de ”Gammanrunor” eller Glädjerunor som nämns i Sigdrifumál och på andra ställen med Gåvorunan, och tänkt sig att Sigdrifa eller Brynhild skall ha lärt ut dem till Sigurd, Fafnes bane, när de två förenades rent fysiskt på ”Hindarfjället”. Traditioner finns om det märkliga ”stjärnobservatoriet”, den allra högsta av de mäktiga kalkstensklipporna vid Externsteine i Tyskland (ortnamnet syftade ursprungligen på vassa, spetsiga stenar, snarare än bokstaven ”X”) där män och kvinnor skall ha legat nakna tillsammans under stjärnorna, och förenats i en lång, givande glädjeakt lika god som någon Freja själv har att erbjuda de som är ovanligt lyckligt lottade…

Det må nu vara hur det vill och kan med denna sak, men på Walphurgisnacht har det hänt att man fortfarande tänder eldar – liknande det stängsel av eld som en gång omgav Brynhilde (kanske en symbolisk gestaltning av Kaun eller Sken-runans kraft – Sigurd kom ju dit via ”Reid”) och platsen i sig är alldeles förtjusande att vila på – det kan jag och en annan person intyga för er allihop, fast vad hon heter, säger jag inte..  Nåja – somliga – en tradition som hållit i sig ända sedan artonhundratalet – har som de tyska runmagikerna och esoterikerna tänkt sig att förebilderna till Völsungasagans och enare Nibelungelieds kärlekspar alltså verkligen utfört vissa riter tillsammans just här, och det ”på riktigt” efter vad jag själv alltså kan berätta.

”Veten i än, eller vad” ?

 

Runan anses också stå för offervilja, lojalitet och kärlek i allmänhet, inte alls bara kärlek enbart på det sexuella planet, och en del svenska Runmagiker som Atreid Grimsson har noterat, att även om Gifu oftast står för positiva saker som gåvor av olika slag, visad vänlighet emot främlingar eller närstående, så kan offerviljan och strävan efter harmoni som runan uttrycker ibland drivas en smula för långt, och leda till onödiga offer. Självfallet bör man vara givmild och visa kärlek, men visar vi kärlek och givmildhet åt fel personer, som inte har förstånd att ta vara på gåvorna eller alls uppskatta dem, så går det oss illa, och vi råkar kanske i så fall ut för att slösa bort det bästa vi har på ovärdiga människor, och sådana som ingenting begriper…

Det där med kärleken eller gåvornas livgivande kraft är inte alltid så enkelt, som man ibland kan frestas att tro…

Andra har associerat Gifu till mer konkreta gåvor typ frukt och äpplen, vilket ju är aktuellt just vid denna årstid, men undvikit att koppla den till skörd i betydelsen årsväxt, eftersom man då kommer in mera på Jara, den elfte runan och dess användningsområde. Träd och rötter har också associerats till runan (om man så vill, kan ju ”krysset” tolkas som en trädstam sedd rakt uppifrån, ovanför trädets krona) och en hel del illustratörer har också genom åren utvecklat detta tema.

I Runatal Hávamáls syftar Oden direkt på Gifus koppling till rötter, och medel från växtriket på gott och ont, då han säger:

Þat kann ek it sétta: /ef mik særir þegná vrótum /hrás viðar,ok þann /haler mik heifta kveðr, /þann eta mein heldr en mik.

Eller, i min egen översättning till modern svenska:

Det kan jag för det sjätte – Om en thegn vill såra mig, med ristat på trädens rötter, och då man mig skada kväder – Det ska skada honom, hellre än mig !

Thegn betyder furste, som i skaldeuttrycket ”Manna Thengil” – männens furste eller ledare, men också en runkunnig kämpe – och Gifu runan uppfattades som vi ser inte bara som något helt oskyldigt, kanske därför att den av naturliga skäl var vanlig i bindrunor – att rita ett enkelt kryss, och sen sätta onda runor runt om, kunde ju duga som en amatörmässig förbannelse. Vanligare är dock Gifu runans användning i bindrunor förr kärleksmagi, och en mycket enkel sådan, kan ni få lära er här:

Här ser ni Sken-runan, med talvärdet 5, ihopsatt med både Reid (talvärde 4) och Gifu (talvärde 6) samt – den har ni inte lärt er än – Wynjo-eller glädjerunan, den andra av Frejas runor – med talvärdet 7 – sammanlagt får vi alltså 22 – vilket inte för inte är Ing-runan eller Frejs tal redan namnet ”Ing-rid” betyder ju en kvinna som rider på en Ing – och vad det är för något, förstår nog de flesta vuxna kvinnor – för detta med runor är inget för småttingar, spenabarn eller dess vederlikar.

Gåvan som Gifu uttrycker, kan också vara begåvning eller kunskap, eller en symbol för allt det goda i livet, som vi oftast associerar med Freja – skönhet, glädje, kroppslig begåvning och mycket mer. I Runatal havamals talar Oden om en stor hemlighet i den artonde strofen (3 x 6 = 18), som han inte lär ut till någon annan än den han håller i sina armar, eller sin syster – som av några forskare antagits vara just Freja.

Havamal talar mycket ofta om gåvor, och framställer det nästan som ett krav att ge gåvor till nya och avlägsna vänner, som finns i främmande land. Det sägs också av Oden att även en liten gåva eller blygsam hjälp kan ge stora välsignelser, och också en dryck vatten och en halv kaka bröd kan leda till en livslång vänskap, om vi får tro Havamals ord. Freja Ashwynn och andra har mediterat över Gifus betydelse för att ”sända” eller ”slopa”, dvs snarare offra än ge, och ser många hemligheter förborgade här – kanske är en gåva bäst, när den är precis lagom stor, och man varken offrar för mycket eller litet, även om det också finns nödvändiga offer.

Gudarna och naturen runt omkring oss ger oss ofta mycket och i överflöd, men för oss människor – med våra begränsningar – är det svårare att offra allt..Runan anses stå för balans, men dess X-form har av vissa tolkats som ett djur eller ett slaktoffer, med utbredda ben och armar – i Tyskland har runan använts som en gränsmarkering, eller utanpå fasader i korsvirkeshus – och järnvägsövergångar, där man bör sakta farten och passerar en gräns, utmärks ännu med ett kryss, liksom leder i fjällen och liknande, även om det kan vara en (meningsfull) tillfällighet. En del språkforskare har också velat se ordet ghabolo, för klyfta, klyka, gavel i ordroten för Gifu. ”Gåva kräver att gengåva gives” är ett ofta citerat ordspråk, och den fornengelska runversen – som nämner Gifu betonar gåvors betydelse för prestige och anseende, som det var i gamla tider.

Andra esoteriker har i Gifu sett Hinduernas ”Kundalini” eller ”ormkraften” – den stigande kraft, som från könet fortplantar sig uppåt längs människans ryggrad, likt DNA:s dubbelspiral, och även våra Gener och vårt ursprung är ju en gåva, som vi får alldeles gratis från våra föräldrar, förmödrar och förfäder. Kanhända är detta att drivaa symboliken alldeles för långt för en del, men många ser här en klar koppling. Vad gäller Stadhagalder, eller sk ”Stående Galder” – närbesläktat med kroppsställningar i ”Stav” och mycket annat jag inte skall gå in på här, har man i alla tider enkelt gestaltat X eller Gifu på följande sätt:

I moderna sammanhang har denna ”gest” fått en helt ny betydelse – I de flesta arméer betyder den här ”signalen” ett nödanrop till flyg eller helikopter, med innebörden ”plocka upp oss” vilket ju på sätt och vis är ett annat sätt att anropa Freja och hennes Valkyrior – Vanernas dis är ju alla Valkyriors drottning…

Andra, enkla ”stadha” har praktiserats ibland – korslagda armar, ovanför huvudet eller framför bröstet, ibland kombinerat med en enkel välsignelse-gest med handflatorna – har varit vanligt i en del esoteriska samfund utomlands, enligt vad jag kan försäkra er – men det här närmar sig ”solis sacerdotilis” – endast för de invigda…

Särimner vet svaret, och Särimners Sanning Segrar – helt enkelt – men håll med om att Gåvorunan är en fascinerande runa..

Annonser

Varken stängt för semester, eller på grund av sjukdom…

Stockholm och dess förorter svettas i vad som lär vara en sedvanlig värmebölja, som nästan alltid numera under sommaren eller industrisemestern, vilken som bekant brukar infalla under Juli månad. Men ändå är inte allt som vanligt i vårt land. Gängkriminalitet och stängda sjukhus hör numera till bilden, liksom stängda polisstationer – och detta valår – ljugande politiker, som gör nästan vad som helst för att krampaktigt hålla sig kvar vid maktens flagnande taburetter. Tidningarna rapporterar om torka och foderbrist för landets bönder, en torka och en foderbrist som snart är så svår att gräsbränder eller skogsbrand kan utbryta, och som nästan helt säkert leder till att mången bonde får slakta hela kreatursbesättningar, ja till och med produktionen av mjölk och fläsk drabbas, och när det sker i ett hedniskt land som vårt, förstår vi alla att situationen är allvarlig. Man tar nu till de sista vattenreserverna i åar och sjöar istället.

Alla – utom den (S) märkte jordbruksminister Bucht, som just nu buktar och svänger sig som en hal ål – kan se, att den nuvarande regeringen svårt misskött sig de senaste åren, och att vi i höst helt enkelt MÅSTE välja oss en ny. Till och med kreaturen suckar under Löfvén.

Själv filosoferar jag lite över det norröna begreppet ”Matargothan” som bland annat nämns på en runsten från Ryssby. Det finns också med i den norska Konungaspegeln, från 1200-tal, i Ynglingsagan om Frejs ättlingar i Svea Rike, och mångahanda källor med, om jag inte missminner mig – och ordet betyder inte alls ”matgod”, ”glad i mat” eller något sådant, om nu någon var naiv nog att tro något sådant. Ånej, utan bättre upp. ”En konung härskar utifrån sin Matargothan” får vi läsa, och det gör Frej och Ynglingaättens kungar, som vi alla minns. En sann konung måste se till, att en rik skörd hamnar i ladorna, och att folk såväl som djur har tillräckligt med mat, för annars är han inte värd att inneha sin syssla och ämbete. Minns vad som hände med Domalde, och minns vad vi gjort med Regeringen Reinfeldt, som redan förpassats till den historiens soptipp, där Regeringar av det slaget hör hemma..

I gamla tider var folkets åsikt helt enkelt den, att blev det oår och missväxt eller torka, ja då berodde det på de styrande, som inte i tid förstått att tolka makternas budskap – och så var det med den saken !

 

Kreaturen suckar uti Almedalen. Alla kan se, att Sveriges ledning är helt galen…

 

Själv har jag i lördags fått reda på att jag insjuknat i en blodsjukdom, som kan vara dödlig, och som mycket väl kan ta livet av mig om än inte nu, så i alla fall inom några år. Mina många fiender lär helt säkert glädja sig åt den saken, och jag förväntar mig såklart att både Svenska Kyrkan, diverse ”fornsedare”, extrema islamister och allt detta patrask, som ändå finns nog och övernog, helt klart sätter efter mig precis som de brukat göra, för rakt framifrån eller i en öppen debatt har de aldrig vågat möta mig, och inte heller så länge jag varit frisk, vad det nu kan bero på. Sist man rök på mig och faktiskt lyckades framkalla skada, var när jag låg med ena foten bruten – och fega som dessa kräk är, vågar de inte ens gå på mig när jag står upp, eller så länge jag har min skrivförmåga i gott behåll. Men – så är ju dessa Nidingars och Monoteisters väg..

Jag har ständiga smärtor i högerbenet, och gångsvårigheter. Gångsvårigheterna kommer till största delen av att man felbehandlat min vänstra höft på den närmaste, ännu öppna vårdcentralen – personalen där talade nämligen nästan bara arabiska, och förstod inte, att det var högra benet och inte det vänstra jag hade ont i, så istället för att undersöka höger vad som jag bad om och tydligt pekade på, så  tog de tag i vänster ben och sträckte det så illa, att jag nu nästan inte kan gå. Så går det till i Landet Löfvén, som vi alla vt, och sådan är den verklighet, som allt fler och fler etniska svenskar får leva i.

Därefter uppsökte jag ett av länets sista fungerande akutsjukhus och fick en undersökning med ultraljud, magnetkamera och en dyr, svensktillverkad medicin, framställd av anrika LEO AB i Malmö, och sämre kan det ju gå, men såklart var personalen på just det sjukhuset inte bara svensktalande utan också etniska svenskar (jodå, sådana finns – även om (S) och (Mp) som vanligt förnekar vårt folks blotta existens) och tillika goda yrkesmän, goda yrkeskvinnor och goda patrioter, som kunde sin sak.

Sedan Lördagen injicerar jag alltså dagligen, men prima vara till dyrt pris, om ni nu nödvändigtvis behöver veta. Medicinen är så sällsynt, att man till största delen får betala den själv; över disk och inte via skattelappen, men hittills har jag i alla fall fått valuta för pengarna. Jag klagar inte inför mina Gudar och Gudinnor, inte för makterna och inte inför resten av Världen, för det finns så många öden, som är åtskilligt hårdare än mitt. Sjukdom och smärta är jag ändå van att leva med, och jag tillhör inte till de hänsynslösa romantiker eller miljötalibaner, som först kör med diesel och sedan förnekar också själva vetenskapen. Vetenskap och vetande är något alla sanna Asatroende och goda Odinister bejakar, och i deras hird och sold står jag ännu. Tro och Trua är detsamma som trofasthet – och det är aldrig, aldrig någonsin detsamma som någon tom eller meningslös ”sed”.

Jag är vid liv ännu, utmärkt vid liv som ni alla hör, och det beror på att det ännu finns saker, som gör mig fly förbannad.

”Våra anor gav oss själv sin sköna mannalära – att aldrig klaga, och att aldrig tveka…” (fritt efter Bertel Gripenberg)

Idag, till exempel, har jag fått läsa och bevittna hur en annars väl artikulerad och förhållandevis påläst norska påstått att ”Sigdrifumál” av alla Eddakväden skulle vara en kristen bön, och andra sakramentskade dumheter i samma stil, som är så erbarmerligt idiotiska att jag nästan får kväljningar och kastar upp av att behöva läsa dem. När jag ser alla dessa dåliga försök att förneka rena fakta, förvrida betydelsen av ordet ”bidhja” som ÄR befalla, meddela, fråga efter eller konungs bud, kort och gott, men aldrig aldrig någonsin en kristen bön, inser jag att min blogg ännu har sin betydelse, om inte annat för att motverka all kristen skit och påverkan, som man vill trycka in i vår kultur och förfula också dess skönaste ögonblick med.

Och angående min sjukdom, så säger jag som en stor svensk nobelpristagare skrev på sin tid:

”Lyckan är ett kvinnligt smycke
– smycken passar inte män.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke
– DET är ett liv för män…”

Och han skrev också:

Under över alla under,
höga, outgrundligt stora!
Ulvens klyfta blev ej ditt hem,
ej det mörka havets djup.
Född blev du att vandra
i den gyllne människoleken.

Broder, syster, du, som än
går din färd på jordens stjärna,
kort är livets väg och kvällen snar,
blid och glatt förnöjsam ändå var!
Strid på stridens dag och lek på vilans!

Sök försynt din ro bland goda hjärtan,
yr i våren, vis i åldern,
och när vitt ditt huvud sjunker,
prisa undret, att du föddes
människogestaltad, gudalik
undret över alla under!

 

Vi Asatroende BER aldrig till våra Gudamakter. Vi ställer oss aldrig någonsin på knä inför dem, som bettlare och tiggare. Vi ger något av oss själva till omvärlden och makterna, och vi prisar dagligen livets under, hur än våra liv må sluta, oavsett hur vi själva känner oss, eller vartän det må bära i livet – för oss personligen, eller hela vårt land.

HEDNA HEDNA HEDNA ! No passaran – Tor hjälpe !!