NWT, Nya Wermlandstidningen vågar rapportera från ett kyrkomöte som fortfarande öppnas av den förra Ärke- någonting Fjantje Kackélen, som länge gått i det hart när allsmäktiga Partiets ledband. I Sverige kan det som bekant bli konsekvenser, för de som inte tycker som Partiet, eller bryter emot accepterad ”Väädegjund” för att nu citera en viss Annie Lööf, som snart inte längre leder sitt parti, hon heller. Rörande den fd. ärkebiskopinnans partitillhörighet, längst ut på den extrema vänsterkanten behöver heller ingenting tilläggas.
Men nu inträffade ett smärre mirakel, och där blev ett herrans liv ibland de kristna. Den sk ”Avkragningsmotionen” motion 83 till kyrkomötet, som skulle förklara alla präster obehöriga om de följer bibelns lära respektive sitt samvete, och vägrar viga Homosexuella par, gick inte igenom som det var tänkt, utan röstades ned. En Socialdemokratisk Riksdagsman hade lagt fram förslaget, men nu följde inte kyrkan partilinjen, vilket är ytterst anmärkningsvärt, eftersom det är första gången på minst hundra år, som detta händer. Partiets vilja har ju varit lag för de troende, och lika lite som man kan sätta sig upp emot de styrande i Iran, helt ostraffat, har det heller inte gått att ha ”fel åsikt” inom den påstått ”Svenska” Kyrkan, som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund eller någon annan religion, men som trots Statskyrkans upplösning anno 2000 gör anspråk på att få styra både politik och tro för precis alla medborgare i hela landet.
Nya Wermlandstidningen skriver idag såhär:
Så vad handlade då egentligen motion 83 om? Ja, flera av dem som pläderade mot den varnade för den angiverikultur som den skulle kunna föra med sig. För motionens mål är ju om att ta reda på prästers åsikter, och sedan ta jobben ifrån dem som inte tycker rätt. Åsiktskontroll och ökad politisering med andra ord. — —
Professionen och de teologisk skolade verkar övervägande ha varit emot avkragning. Sex biskopar pläderade från talarstolen för ett avslag. Flera debattörer påpekade också de juridiska svårigheterna att införa en vigselplikt just för präster i Svenska kyrkan. Inga andra med vigselrätt har en sådan plikt.
Det ogenomtänkta förslaget visar hur avkragningsmotionen hela tiden handlade om politiska motiv. Närmare bestämt om Socialdemokraternas behov av att måla upp påhittade konflikter och nidbilder av motståndare för att engagera de egna väljarna som tydligen ofta är ointresserade av kyrkans liv. Systemet med politiska partier i kyrkomötet är en cirkus som borde få ett slut.
Hajar du PK-tugget ? Man säger att det handlar om religion, men låter sig styras av politiska partier…
Hunnen hit i detta inlägg måste jag infoga, att det här med homosex och homosexuella vigslar inte är det minsta problematiskt för oss Hedningar och Asatroende. Vem som helst är fri att välja Lokes väg om han eller hon vill, men fastän våra Godar och Gydjor är folkvalda – Godord innebär ju ett folkligt godkännande via demokratiska val från den skara, som Goden eller Prästen skall representera – så kan man inte TVINGA någon andlig utövare att göra något, som skulle strida emot dennes eller dennas moraliska övertygelse, tolkning av Eddan eller Samvete.
”Cancel culture”, uteslutningar, parti-piskor och värdegrunds-tjafs hör inte hemma inom andliga samfund.
Twitter-Påvar på Nätet, Åsiktsgranskningar, Spansk Inkvisition och Häxprocesser, anyone ? Väädegjund de e finfint de se…
Därmed är det hela en icke-fråga för oss, men i en Polyteistisk religion är det heller inte likgiltigt vilken gudom man väljer att ära eller sälla sig till, för varje val medför konsekvenser, och det finns också begrepp som ”Rag” eller ”Aergi” – vilket kan bli följden, om man närmar sig Lokes sällskap – Och politik och religion ska man nog inte blanda ihop, lika lite som fotboll och politik.
Var sak på sin plats. Nu valde de kristna rätt den här gången, och gav sina egna präster frihet nog att vara vuxna människor, och få tycka som de ville och följa sitt samvete och sina urkunder, bäst de nu kan.
Det kan vi faktiskt unna dem. De får ha sin lära och sin uppfattning för sig, likaväl som vi har vår egen för oss – men tankens frihet är ändå det bästa, och allt tal om ”väädegrund” är därför detsamma som andlig förföljelse, och ett billigt slagträ emot ”oliktänkande” som smakar av parti-piskor och åsiktsförtryck.
Storm i ett vattenglas, javisst – men ändå en seger i det lilla formatet..
