Suomi – Finland 100 år – Sata Vuotta – Vi önskar er 10 000 år av frihet !

Vem täljde väl de striders tal,
Som detta folk bestod,
Då kriget röt från dal till dal,
Då frosten kom med hungerns kval,
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?

– J L Runeberg, ur den finska nationalsången, ”Vårt Land

 

Och för evigt ska Frihetens Lejon trampa på Förtryckets kroksabel…

Idag är det Finlands Frihetsdag, och samtidigt 100-årsdagen av dess självständighet, för revolutionsåret 1917 gjorde sig Finländarna äntligen fria från den ryska ockupationen. Ända sedan katastrofen 1809, då vår Östra Rikshalva slets loss tack vare Gustav IV Adolfs inkompetens – han var nästan lika misslyckad som dagens två senaste Statsministrar – var Finland en del av ett Ryskt Storfurstendöme, och hela dess nationella identitet, språk och folk höll på att gå under. Men, de gamla svenska lagarna bestod, liksom den svenska administrationen. Och med svenskar och finnar gemensamt vid Statsrodret, lyckades Finland och dess folk överleva – mot alla odds.

Så kom det sig, att Finland blev en nation med två nationaliteter och identiteter – den svenska och den finska, sida vid sida och som bröder. Både Finnar och Finlandssvenskar är nämligen Finländare tillsammans (Jag hoppas verkligen att ni har dessa tre olika begrepp fullkomligt klara för er) och som vi ska se, sträcker sig den svenska närvaron i Finland tillbaka till långt före bronsåldern, enligt vad senare tiders arkeologi har visat. Finnar och svenskar skiljer sig knappast åt, rent genetiskt, annat än en liten inblandning av östbaltiskt slag från äldre järnåldern och framåt, och det finska folket är egentligen indoeuropéer som alla oss andra – men istället för att tala ett nordiskt språk kom de av en historisk slump att tala ett finsk-ugriskt, och det bestämde hela dess nationalkaraktär och senare utveckling. Finnarna har alltid hållit sig för sig själv, och hållit fast vid sin nationella och kulturella identitet, på ett helt annat sätt än vad svenskarna har gjort, särskilt på senare tid – om vi ser till 1900-talets och det begynnande 2000-talets Finländska historia. Men men (som det Finlandssvenska uttrycket lyder) — vid 1900 talets början kunde 70 % av alla Finländare tala fullgod svenska – nu har andelen sjunkit till sådär 20 %, och bara 5,5 % av Finländarna är numera svenskar. Jämför vi med 1600-talet, var den rent svenska befolkningens andel över 17 %

Samtidigt får vi inte glömma, att Sveriges och Finlands mer än 1000-åriga allians inte helt varit till Finlands och Finländarnas fördel. Under ”Stora Ofreden” eller Karl XII:s krig 1709-1721 dog mer än en tredjedel av Finlands befolkning; män, kvinnor och barn om varandra, enligt vad historiker som Matti Klinge har visat. Sverige och svenska politiker svek Finländarna upprepade gånger under andra världskriget, då de inte ställde upp på Finlands sida, och därigenom tvingade det ensamma och isolerade landet till en olycklig allians med Hitlertyskland, som kanske aldrig ingåtts, ifall fler svenskar visat sin solidaritet.  Cirka 8500 svenskar stred för Finland i Vinterkriget, men den materiella hjälpen till Finland var mycket mer omfattande, och bestod bland annat av en hel flygflottilj – då en tredjedel av det Finska Flygvapnet. Under fortsättningskriget sjönk rikssvenskarnas antal till under 2000. Trots goda insatser av bland annat Hangöbataljonen, svek Sverige helt de som var med, och Dagens Nyheter med flera tidningar beskyllde dem för att vara nazister, en lögnaktig historia, som Dagens Nyheter än idag fortsätter sprida..

 

Finland fick, till skillnad från det förvekligade Sverige uppleva inte mindre än FYRA olika krig under sin 1900-tals historia. Frihetskriget emot Kommunisterna (1917-1918)  Vinterkriget (1939-1940 ) och Fortsättningskriget (1941-1944) emot Stalins anhang, och så Lapplandskriget emot Tyskarna (1944-1945)

Till och med Tidningar som ”Dagens Nyheter” i Sverige har uppmärksammat självständighetsfirandet i flera dagar, och frågat sig vad vi svenskar kan lära om och av Finland. Jag anser själv att det finns mycket att lära av vårt närmaste broderfolk, särskilt med tanke på vad det har fått gå igenom under hela 1900-talet och i flera århundraden av sin historia. Sverige må ha en högre levnadsstandard om man får tro mätningarna i form av HDI (Human Development Index) från FN, men Finland har mycket tryggare förhållanden, bättre sjukvård och en fungerande rättsstatalltsammans saker som Sverige knappast längre har, till följd av de svaga minoritetsregeringarna under Reinfeldt och sedan Löfvén.

Men, låt oss börja från början, och ta upp ett par saker till från Finlands långa historia. De första människorna i hela Norden var faktiskt Finländare, om än inte Homo Sapiens. Det är bevisat, för redan för 120 000 år sen levde det Neanderthalare eller korsningar därav i Finska Österbotten.

År 2014 BEVISADE den Danske genetikern Eske Willerslev att NORDBORNA, eller Svenskar, Danskar, Norrmän och Finnar ÄR Europas enda verkliga urbefolkning. De var ljushyade, blåögda och blonda Neanderthal-bastarder redan 36 000 år före vår tideräkning – och inte några ”samer”

På den tiden fanns det överhuvudtaget inte några Samer i Finland. Samerna är inte, och har heller aldrig varit någon Nordisk urbefolkning, för någon samisk materiell kultur fanns inte förrän för 7000 år sedan, och genetiskt sett finns det inga ”rena” samer heller, eftersom samerna dels bestod av ättlingar från Komsa-kulturen i Nordligaste Norge (som fanns där innan istidens slut) för ca 12 000 år sedan  och dels av en från öster invandrad folkspillra med mongoliska drag, som kom hit för 2700 år sen.  Vi Nordbor, däremot, har bott i Finland och på den Skandinaviska halvön i minst 30 000 år (3 gånger så länge), och därför är det VI som är urbefolkningen – och inte samerna..

8500 – 3500 fK var hela Finland redan befolkat, och det av vad arkeologer idag kallar Suomosjärvi-kulturen, som är identisk med den kultur som kallas Kunda-kultur i Estland. Redan då fanns finnar och ester i området, men ännu inga samer. Och redan då hade Finland starka förbindelser med Sverige, som den i Karelsk grönsten gjorda Alunda-älgen från Uppland visar. Både Finnar och svenskar är än idag älg-jagande folk, och på sätt och vis har vi aldrig någonsin kommit ifrån Stenålderns älg-jägarkultur, då vi införde bastu eller sauna.  Med hjälp av stockbåtar och enkla farkoster kunde man ta sig hela vägen från Sverige via Åland och långt, långt in på de finska sjösystemen, och det var just vad stenålderns svenskar gjorde. Ända sedan dess har Sveriges och Finlands befolkning varit blandad, och åtminstone vid stenålderns slut, fanns alltså ”de första finlandssvenskarna”.

Västra Finland och kusttrakterna (som Österbotten) hörde otvivelaktigt till Nordisk Bronsålderskultur, säger forskare idag. Det var bara i Tavastland, och det inre av skogsfinland, som den rent finska jägarkulturen höll sig kvar, såkallad ”arktisk bronsålderskultur”. Redan då fanns centralbygder, brandgravar, bronsåldershögar, förfädersdyrkan och början till Asatro också i Finland, samtidigt som det bevisligen fanns en svensk, inflyttad befolkning – det vet man numera av genetiska studier..

Analys av Haplogrupper visar, att Sverigefinländarna i stort sett alltid bott i Svenska Finland. De flyttade INTE dit under järnåldern, utan fanns där redan för 4000 år sen…

Under Finlands förromerska järnålder finns en fyndfattig period, då skogsfinland åter orienterade sig emot Estland och Baltikum, medan Håga-Kungens rike i Svealand försvagades. Men redan  från år noll och framåt återflyttade svenskarna och svearna in i Finland på bred front, och nu var den rent svenska bebyggelsen större än förut. Materiellt sett var hela tiden Järnålderns och Vikingatidens Finland helt identiskt med Sveriges dåtida kultur. Idag växer en hel ”förlorad generation” av svenskar upp på båda sidorna av Östersjön, som aldrig fått lära sig sanningen om sitt ursprung, eller vilka de i själva verket är – alltså grenar av samma urfolk.  Våra politiker vill ha det så, eftersom de är för ökad invandring och ett försvagande av våra egna nationer.

SPÅR AV SÄRIMNER: Guldhalskragen från Nuosis, Finländskt 200-tal bevisar att den germanska kulturen var väl etablerad i Finland. ”Et in Finlandia Ego !

Under hela Vikingatiden finns minst 90 fornborgar i Egentliga Finland, Österbotten och kusttrakterna, och väl etablerade bygder med kungsgårdar, ”husabyar” och allt, liksom typiska vikingatida svärd och andra bevis för att vi tillhörde samma kultur, språkligt och kulturellt. Det fanns nu en stor svensktalande befolkning i Finland, och även om det fanns en del detaljer som skilde ut Tavasterna och skogsfinnarna – till exempel kvinnornas klädedräkt, att de sa ”Ukko” och inte Oden, Perkele och inte Tor, Pohjola-meri och inte Hel, Loviatar istället för Skade och så vidare – hade vi nu i stor utsträckning samma religion, och Asatron skilde sig knappast från den urtida finska religionen, som i allt väsentligt är en variant av samma tro, anpassad till det lokala språket och lokala förhållanden.

Finska kvinnors Vikingatida klädedräkt var samma som den nordiska, så när som på vad som liknar en grekisk ylle-pelops istället för en hängsle-kjol..

Karelens och Östfinlands förhistoria slutade inte förrän på 1300-talet. Karelare och Ingermanlänningar blev kristna långt senare än andra nordiska folk, och bara Litauerna förblev hedningar längre än dem…

Matti Klinge, den finske historikern, har visat att Egentliga Finland tillhörde Sveariket under hela järnåldern, medan Skogsfinland och Tavasterna tillhörde ett Karelskt-Estniskt-Vendiskt sjövälde, och sagans Kalevala var just detta rike – medan Pohjola för finnarna var Sveariket…. Arkeologer har senare hittat klara bevis för kontakter med Sveariket i Eura och andra platser i Finland, och redan när de kristna kom, var både Svear och Finnar delar av samma land, samma kultur – men med stora regionala skillnader. Åland var också kulturellt svenskt, ända fram till 1900-talet.

UKKO PEKKA AJATELTU !!

Dagens sk ”Sannfinländare” går miste om minst 4000 år av svensk kultur och andlig odling – men våra svenska Statsministrars politik vad gäller den svenska befolkningen i Finland, är också under all kritik. Medan Sverige fullständigt förnegrats, och invandrats sönder under de sista två årtiondena – det har nu gått så långt att hela 20 % av befolkningen i Sverige är av utländsk härkomst, och sviktar i sin lojalitet med det svenska samhället – så har Finland hittills bara 4-5 % invandrare, och har – med hänsyn till sin historiska situation och vad finnarna fått se och uppleva med egna ögon under 1900-talet – lyckats bevara sitt välstånd, sin politiska säkerhet inåt och utåt, samt sin unika kulturella identitet, medan vi här i Sverige nästan har förstört den.

Vi nordbor är varken sämre eller bättre än några andra folk, men vi måste ha rätt till ett eget land.

Det är bara i Sverige och Finland det landet och den kulturella grunden finns – och tack vare några små, små ljuspunkter i det stora mörkret – Sverige och Finland har nu ett utvecklat och mycket nära försvarssamarbete, och det finns de ibland oss som anser, att vi kanske borde bli samma land igen, hur osannolikt det än nu verkar i dagsläget. Vi borde säga upp Ålandstraktaten, och acceptera de planer, som den finska försvarsledningen redan haft under flera årtionden, men för Sveriges del kan vi vara långtifrån säkra på, att Finland kommer att hjälpa oss i nästa krig som mycket väl kan handla om Gotland eller södra Östersjön, kontra Putins planer. Reinfeldts svek är och förblir oförlåtligt – och Finlands Försvar är nu mångdubbelt starkare och effektivare än Sveriges – även om man på den finska sidan oroar sig för att bara 85 % av alla finländare gör värnplikt – emot inte ens 2 % i vårt Sverige.

Finland har redan skaffat sig ett missil-försvar emot Rysslands nya Iskender-robotar, som medan detta skrivs fortsätter att hota Stockholm och hela Sydsverige, och den politiska situationen i hela Östersjöområdet är osäkrare än på mycket länge, inte minst på grund av Regeringen Löfvén, och det svajiga, opålitliga Sverige.

Vi svenskar är skyldiga Finlands folk ett mycket stort tack, för all deras trofasthet, deras vapenbrödraskap och deras insatser för oss på alla områden. De har vunnit sin frihet i fyra krig, och de tjänar oss som ledstjärna och föredöme. En dag kanske vi kan återförenas, men när det än må ske och hur den föreningen än må se ut, vet vi att den kommer att ske under vänskap, tillförsikt och glädje.

Jan Kjellberg, 93 år gammal. Den siste levande veteranen från Svenska Frivilligkompaniet, Svir-Tali-Ihantala (1942-1944) – En militär enhet, som DN:s journalister vägrar att nämna vid namn… Hufvudstadbladet berättar idag om en av hans vapenbröder, som just idag fick sitt Finländska Medborgarskap..

 

KOM IHÅG: Svenska Armén slåss alltid till sista Finnen….

Naturvetenskapen bevisar: Norden är en UNIK Europeisk region….

Artiklar om Naturvetenskap och nya upptäckter får allt mindre utrymme i den svenska pressen. Kanske beror det på att Sverige är ett mycket vetenskapsfientligt land numera, och att vetenskaper som Biologi, Genetik och alldeles särskilt Antropologi eller forskning om människans ursprung inte anses politiskt korrekta här. Jag hoppas att ni hunnit läsa mitt förra – kanske inte särskilt välformulerade – inlägg i ämnet. Många av er läsare har hört av sig till mig och berömt mig för inlägget om Kaukasierna och Neanderthalarna, eller hur det kommer sig att Naturvetenskapen numera klarlagt, att Européerna eller den ”Vita” människorasen faktiskt har ett annat ursprung än exempelvis afrikanerna, och att genetiska skillnader mellan olika grupper av människor faktiskt finns, även om man såklart kan diskutera om det egentligen spelar någon större roll att just Européer och Nordbor kan ha upp till 20 % eller i varje fall 5% av sitt genetiska arv från Neanderthalarna. Det vetenskapliga faktumet kan ingen betvivla och det är den svenske forskaren Svante Pääbo och andra akademiker vid Max Planck-instutet i Leipzig som kommit fram till detta. Hur eller ens om detta faktum alls påverkar vårt nutida samhälle är däremot såklart en annan sak, och forskarna har betonat att deras upptäckter inte ska övertolkas.

Men ändå finns det politiker i dagens Sverige, som står rakt fram och påstår dumheter som att raser ”inte finns” och att kön eller genus ”inte existerar annat än som social konstruktion” vilket är fullständig bullshit, och tvärtemot både all biologi och naturvetenskap. Tar vi av oss våra kläder, till exempel – så ska nog de flesta av oss komma fram till att det finns två kön, dvs man eller kvinna, men att det INTE finns några kacklande ”hens” eller något tredje kön ibland nutidens människor, och ställer vi en genomsnittlig västafrikan och en typisk svensk bredvid varann, så skall vi nog se att jodå – raser existerar, liksom om vi ställer en genomsnittlig Peking-bo eller för den delen en Östafrikan, en Pygmé, en Inuit samt en turk och en annan svensk strax intill…

dna

Med hjälp av Mitokondie-DNA från cellkärnor och sk SNP:er eller Haplogrupper kan forskare numera mycket, mycket exakt kartlägga alla större befolkningsomflyttningar och all större migration under de senaste 10 000 åren av historia. Norden eller ”North Western Europe” skiljer ut sig – klart och tydligt från alla andra Europeiska regioner.

Men det här är inte den enda upptäckt, som genetiker och biokemister gjort på sistone. 15 September 2015, dvs i fjol, mitt under den konstruerade sk ”Invandrarkrisen” i Europa, i sin tur ett resultat av USA:s och Rysslands hållningslöshet i Syrien-konflikten, samt FN:s och den övriga Världens oförmåga att ingripa och stoppa denna konflikt; så publicerade den ansedda sajten ”The cell” en nyhet från ett annat forskarlag med kontakter till just samma Max Planck-Institut, och vad de kommit fram till är faktiskt epokgörande, även om ingen alls vågat uppmärksamma deras resultat i svenska media ännu.

Forskningen om sk ”Haplogrupper” eller genetiska markörer från mitokondierna i cellkärnan – små, energialstrande strukturer som inte har den ringaste betydelse för människans utseende, intelligens, kreativitet eller de flesta fysiska förmågor, utom på de enskilda cellernas eller byggstenarnas nivå är mycket ny. Den har utvecklats oerhört på de sista 5-10 åren, och mycket intressantare än vad man skulle kunna tro.

Vad forskarlaget – med representation från Norge, vårt nära grannland (men som sagt inte Sverige – här är det nästan ”förbjudet” att forska kring den nationella identiteten eller det egna folkets ursprung och historia) nu gjort, är att ta till befolkningsstatistiska metoder, liksom helt ny programvara för datorbaserad analys. Man har analyserat 1237 DNA prov från 63 olika länder, varav 937 från nästan alla Europeiska länder – utom Sverige, Tjeckien, Benelux och Portugal – som av någon underlig anledning inte fick vara med i den internationella studien, och sen jämfört med hur stor andel olika Haplogrupper dessa nu levande individer har.

Indelningen i olika grupper av genetiska markörer, och vilken genetisk markör som kännetecknar vilken geografisk region i Europa kan måhända ifrågasättas (jag själv kan inte så mycket molekylärbiologi så jag kan svara på den frågan) men har förstås gjorts på grundval av tidigare forskning, och efter vad som redan är känt. Man vet också, att vissa Haplogrupper är direkt länkade till vissa geografiska regioner, och vissa tidpunkter i historien, då de uppstod som små, men väsentliga mutationer. Här är en karta över den nutida utbredningen av Haplogrupp I 1 på Y-kromosomen, som uppstod vid ”Den Indoeuropeiska Migrationen” till Norden för cirka 5000 år sedan, då de Germanska folken skapades.

Y DNA Hpg I1.jpg-for-webSpridningen av Haplogrupp I1 på Y-kromosomen ger tydliga bevis: Nordiska män koloniserade de brittiska öarna, Finland och Baltikum, och de rörde sig söderut längs Balkans och Rysslands floder… (se de skuggade områdena i bilden)

Än idag är spridningen av vissa gener anmärkningsvärt konstant. Forskare kan nu exakt spåra vilken befolkning som kommit varifrån, och exakt när. Studerar man nu hela deras resultat, får man nedanstående bild, som visar att ingen region i Europa – utom just Norden – har varit fri från Utomeuropeisk Invandring de senaste 10  000 åren – men här i Norden har alltså just detta faktum rått – det är bara andra Européer, eller vita från andra delar av Europa som alls kommit hit under 10 000 år, men däremot inga icke-Européer – i alla fall inte i något alls mätbart antal – förutom efter 1945, och sedan med accelererande hastighet under 2000-talet.

vem när

Resultatet för hela Europa: Vem kom varifrån – och när ? Norden är den enda region, som ALDRIG NÅGONSIN mottagit Utomeuropeisk invandring under hela den studerade tidsperioden.

Här ser vi nu studiens resultat. Analysen är så fint gjord, sammanfattar forskarna, att vi kan se förändringar ända ned på 1 % nivå. Föga förvånande är det regioner nära Europas kanter, som tagit emot mest påverkan utifrån – och det är heller inte så konstigt, om vi tar i beaktande att det inte fanns några gränskontroller under forntiden, och att hela den ryska landmassan, Turkiet, Balkan, Sicilien och flera andra regioner var ”landbryggor” som det gick ganska lätt att ta sig över på.  I dagens Baskien och Sydvästeuropa (Pyreneeiska Halvön) skedde till exempel ett stort inflöde av Västafrikaner som kulminerade kring år 1000 före kristus, och spår av afrikansk invandring finns också på Balkan, Cypern och så långt bort som i Iran och Armenien, medan Östra Kaukasus – helt nära Iran – fick en topp av invandrare från Mongoliskt område och Östra Asien redan kring 1300 fk eller så. Spår av handeln på Sidenvägen med Han-Kinessernas rike, Feniciernas färder till Västafrika (jo faktiskt – de kom ända dit) och Romarriket kan utläsas ur dessa data, och forskargruppen skriver:

The barplots in Figure 2B show that almost all of West Eurasia has some ancestry from the World Regions. Such World Region ancestry can be seen in the composition of sources involved in events in northern European groups (NWE and NEE), yet only three of the clusters containing individuals from this region derive ancestry from a source best matched by a World Region donor. Deconstruction of the admixture events in these northern European clusters shows that most mixing involves groups already present within West Eurasia (Figures 2C and S3). Assuming a generation time of 29 years [24], dates for these events center around the late first millennium CE, a time known to have involved significant upheaval in Europe (Figure 2B) [25].

Låt oss nu titta närmare på det aktuella diagrammet från figur 2B, som visar just Norden, och varför Norden tydligt skiljer ut sig från alla andra Europeiska regioner än idag:

north

Redan ca 800 fk inträffade det, att Tjuvasjerna – ett Turkiskt folk kring floden Volga i Ryssland erövrades av Mongoler, vilket lämnade genetiska spår. Men något motsvarande hände aldrig här. Till Nordöstra Europa – alltså Finland och Baltikum – kom kanske 20 % Mongolisk befolkning ungefär samtidigt – ca 500 fk ungefär – och det ser man också på dagens finska befolkning – tillsammans med absolut högst 5 % Samer – för fler har samerna eller inslaget från Norra Sibirien aldrig någonsin varit, ens i norra Finland.

Men till Norden då ? Ja, dit kom bara kanske 5 % – räknat på den nuvarande befolkningen från Balkan kring år 1000 fk – och kanske 4 % invandring från ”Södra Centraleuropa” eller med andra ord Italien (jodå, vi hade förbindelse dit via Bärnstensvägen under vår Nordiska bronsålder) och så ett litet, litet inslag av finska och baltiska stammar, som tog sig över Östersjön för att kolonisera delar av Östsverige vid samma tid. Men det är också allt. Sedan upphörde all invandring överhuvudtaget till de Nordiska länderna, och vår befolkning var oförändrad i mer än 2000 år – eller fram tills nu..

Resultaten blir ännu tydligare, om vi betraktar följande karta ur studien:

karta

I dagens Sydeuropa finns det som framgår starka inslag av befolkning från Levanten (Mellanöstern) som under Romersk tid spred sig västerut, ja ända till Gallien eller Frankrike. Men norr om Alperna kom de inte. Och i dagens Ryssland finns förstås starka inslag av Mongoler – föga förvånande det också – eftersom Ryssland var under Mongoliskt styre i mer än 200 år. Och i Finland finns det nu hela 20 % av befolkningen, som bär på Sibiriska eller Samiska gener i någon form, medan spår av Nordbor finns i Polen, Ukraina, Tyskland och England. Men – som sagt – någon utomeuropeisk invandring till Norden – det har aldrig förekommit, aldrig i hela mänsklighetens historia – fram tills nu, dvs,,,

I den ”överhettade” och ibland extremt politiskt känsliga invandringsdebatten möter man ibland groteska och helt felaktiga påståenden som:

”Nämen utomeuropeisk invandring har alltid förekommit, och därför måste vi genast ha 150 000 tusen sådana personer hit NU – ja ögonblickligen !”

eller

”Jamen alla svenskar är invandrare från början – detta bevisar att skyhög invandring är bra…”

och andra dumheter i den stilen.

Poängen är bara, att den historiska utvecklingen och de vetenskapliga resultaten enkelt motbevisar alla sådana tendentiösa påståenden – och vi själva har faktiskt bott här sedan den senaste istiden, genom 10 000 år och mer av mänsklig historia – och vår genetiska bakgrund är – unikt nog för Europa – märkvärdigt nog väldigt konstant.

Enligt den förhärskande, Socialdemokratiska och Miljöpartistiska ideologin i Sverige, är vårt lands homogena befolkning (mer än 80 % etniska svenskar) något som ses som ett problem. Det gäller till varje pris att döda den nationella och Europeiska identiteten, strypa den, kväva den och till varje pris ändra befolkningssammansättningen – naturligtvis genom att ta in främst personer från fattiga och lågutbildade regioner i världen typ Somalia, Etiopien eller Syrien, där det som sagt råder krig. Men vad vinner vi egentligen på det, samhällsmässigt eller ekonomiskt sett, eller ens genetiskt-biologiskt ?

Hela tiden – 10 000 år och mer – har vi själva lyckats överleva här – i stort sett i harmoni och fred med oss själva och omvärlden, helt utan några större biologiska eller sociala problem överhuvudtaget. Varför inte bli ”Hedningar” och vända upp och ned på de nuvarande politikernas ”idiotresonemang” om att invandra sönder Norden – till varje pris…

Istället för att betrakta den nuvarande befolkningssammansättningen som ett problem, kan man börja betrakta den som en resurs.

Vad vi själva ännu har, här uppe i Norden är faktiskt något helt unikt. En levande ursprungsbefolkning, mitt i Europa – vars sammansättning är helt annorlunda än alla andra Europeiska länders. Vi kan välja att vara stolta över vilka vi är och var vi kommer ifrån – liksom alla andra ursprungsbefolkningar i Världen – och välja att bevara vår unika genetiska struktur inför framtiden – om vi vill. Bevarandet av djurarter, skog och miljö – stora opåverkade naturområden – ja se  där några områden, där bevarande av identiteten och karaktären anses som något väsentligt och viktigt – till och med i EU-sammanhang… Varför inte också opåverkad genetik ?

VikingGarb4

Varför hela tiden betrakta vår inhemska befolkning som ett problem när den i själva verket kan vara en resurs ? Vi här i Norden har en unik bakgrund och historia – varför förstöra det bästa vi har – våra människor – inför framtiden ?

Norden är en helt unik Europeisk och Global region, med sin helt egna kultur, natur och mänskliga förutsättningar. Till och med Emilio Ingrosso, ni vet, lär ha uppmärksammat detta faktum den senaste tiden, även om han för sin del säger att det är svårt att ”räkna siffror” och att det här med Naturvetenskap verkar vara något som han alls inte förstår sig på.

Ändå kan han – med den moderna genetikens hjälp – säga – ja mina förfäder har varit här ända sedan bronsåldern, om inte sedan istiden, som hos andra svenskar – och varför skulle jag då vara så mycket sämre till min härstamning, än alla andra folk i Europa ?

Kom ihåg vad jag nyss skrev, och vad studien visar om befolkningssammansättningen: Efter vad man tror, kom de första personerna från Italien hit under just Nordisk Bronsålder, så där ser man ju… Är inte alla dessa forskningsrön som nu kommer fram; ganska intressanta i sig själva, så säg ??

I ett kommande inlägg ska jag redovisa ännu mer om det här med populationsgenetik, och varför man med haplogrupper nu anser sig bevisa, att Europa redan var ”färdigbefolkat” av direkta förfäder till dagens vita Européer, redan under den senaste istiden – för 35 000 år sedan – hör och häpna !

iwEa9Nej naturligtvis – Ingen uppsättning Haplogrupper kan vara ”bättre” än någon annan – men vi har alla rätt att bevara vår egen identitet, och vara stolta över den dessutom !