NY Framgång för Hedniska Tankar – De ”Svenska” Kyrkan avrättat får KANSKE ett monument…

Idag påstås det vara Internationella Kvinnodagen, ett evenemang vars relevans man kan diskutera. Det finns inga ”Internationella Kvinnor” eftersom FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna fastslår, att alla människor har rätt till ett nationellt medborgarskap, och därför kan ingen enda människa i hela Världen, oavsett kön eller läggning, någonsin vara ”Internationell”.  Hur menar man förresten, att dessa internationella kvinnor skulle se ut ? Är de någon sorts ”allemanskvinnor” månne, eller annars någon handelsvara, eller kanske individer som tror att de kan ta sig in i vilket land som helst, helt utan pass eller hänsyn till det landets kultur eller lagar ?

För några år sedan utlyste man på nätet en Internationell eller Nordisk Valkyriedag istället, och det vore väl ett mycket bättre sätt att fira, ifall denna dag nu ska firas för någon eller något.

Alltnog, en viktigare händelse för dagen – i alla fall för mig som Asatroende Hedning – är att bloggen Hedniska Tankar nu fått framgång i en fråga, som den drivit i mer än fem år.

Alla de människor – antagligen mer än fyrahundra, men ingen kan säkert veta hur många de var – som avrättades av ”Svenska” Kyrkan, för att inte nämna alla dem som ”bara” torterades och fick bestående men, förlorade sin hälsa, blev utfrysta ur samhället, orätt fängslade i åratal och annars led under århundraden av Kristet och Monoteistiskt Tyranni kan äntligen få en smula upprättelse, låt vara att upprättelsen och de högst pliktskyldiga ursäkterna från ”Svenska” kyrkans sida kommer flera hundra år försent..

På Södermalm och Katarina Kyrkogård i Stockholm får kanske alla de som ”Svenska” kyrkan avrättade och förföljde för Häxeri ett Monument… enligt vad en nybildad organisation bland moderna ”häxor” hävdar (Foto Sveriges Radio)

Sveriges Radio och programmet ”Studio Ett” rapporterade i tisdags om att nutida ”häxor” nu bildat en organisation vars mål är resandet av ett monument över de avrättade, torterade och alla de människor den sk ”Svenska” Kyrkan (som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund – den arbetar ju från en religion som inte hör hemma här i vårt land, utan i Mellersta Östern) plågade ihjäl och pinade till döds under flera århundraden.

Häxförföljelserna är inte bara något som hör 1600-talet till, vilket är viktigt att komma ihåg. Så sent som 1858 i Mockfjärd, Dalarna, torterades och fängslades svenska kvinnor systematiskt av ”Svenska” Kyrkan.  I det Katolska Polen förekommer Exorcism och Djävulsutdrivning samt Häxanklagelser fortfarande, och många människor där har utsatts för tortyrliknande förhållandenPå 1970-talet förekom flera liknande fall i Tyskland, som slutade med döden för de på falska grunder anklagade.

Och Häxprocesser, samt tortyr av påstådda ”häxor” förekommer fortfarande i vårt land, vilket man bör observera.

Så sent som 2012 upptäckte Åklagare i Sverige, hur barn systematiskt torterats och utpekats som ”häxor” – i kristna ”frikyrkor” som sprider sig över landet…

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom. Åklagarmyndigheten i Borås sa det året att mörkertalen är stora, och att man egentligen inte visste hur vanligt det här är.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

”Svenska” Kyrkan må ha slutat utpeka folk som häxor eller avrätta människor idag, men förföljelserna fortsätter – och det finns juridiska bevis. Vi kan också ta upp den pågående rättegången emot Åsa Walldau och Knutby Filadelfia, där människor blev bitna i ansiktet, misshandlade och stuckna med gafflar, inte bara av Åsa Walldau – som uppenbarligen är psykopat – också andra präster i samma församling, slog, sparkade och hoppade på sina offer medan de låg ned på marken – alltsammans för att de vara stämplade som ”onda” eller som man se i Knutby – ”fel” – och därmed skulle ha förhindrat Kristi snara återkomst, något som Knutby-sekten de facto trodde på..

Allt det här visar med all önskvärd tydlighet att häxförföljelser och förföljelser av oliktänkande i religionens namn inte är slut i dagens Sverige. Det förekommer fortfarande, och det förekommer, varhelst kristendomen visar sig..

Det är just i den kristna tron, som det onda sitter – och det är också viktigt att förstå. Kristendomen delar enligt sin världsbild upp hela universum i ont och gott, och sätter dessa två inbillade storheter i direkt motsats till varandra. Man tror också på en allsmäktig Gud, och varje form av motstånd emot den påstått allsmäktige och hans representanter, eller varje form av självständigt tänkande; blir följaktligen stämplat som varande ”ont” – och så utser man vissa människor till att vara ”häxor” eller genomgående ”onda”.

Sedan börjar förföljelserna, och snart reser man häxbålen. Ingen kristen kyrka och ingen kristen person kan avsvära sig ansvaret från detta.

Sverige och Norge är några av de få länder, där de tidigare Statskyrkorna vägrat be sina offer om ursäkt för århundraden av förföljelse. I både USA, England, Tyskland och de flesta andra civiliserade länder har man bett om ursäkt, ändrat sina metoder och rest monument till minne av offren.

Sveriges Radio intervjuade i tisdags också den kvinnliga biskopen i Härnösands stift, där över 100 svenska kvinnor avrättades bara på ett enda år. Eva Byström, som den nuvarande Biskopen heter, säger att hon skulle ha arbetat för ett monument och för upprättelse till de kvinnliga offren i flera år, men hon låter inte speciellt övertygande. Hon skyller alltihop på ”tungrodda förvaltningar” som hon säger – trots att hon står i spetsen för en av dem – och på att kommun och Länsstyrelse i Härnösand på något dunkelt vis skulle ha motsatt sig, eller saboterat det hela (man har mycket svårt att förstå varför) och på tio år har det alltså inte blivit någon ursäkt, inte heller något monument.

Hon nekar också till att ta sitt ansvar för vad hennes företrädare har gjort, och hela intervjun blir en sannskyldig orgie i faktaförnekande och undanflykter. Hon skyller på att det skulle vara ”nitiska statstjänstemän” som stod bakom häxförföljelserna, när det i själva verket var den kristna tron som stod bakom. Utan kristendomen skulle några häxprocesser i Sverige aldrig någonsin ha ägt rum. De flesta akademiska forskare som undersökt fenomenet, som Ebbe Schön, Benkt Ankarloo, Birgitta Lagerlöf-Génetay,Bror Gadeliusoch många många andra är helt ense – och det är att utan kristendomens närvaro, skulle inget av detta hänt.

Dessutom var det visst inte bara kvinnor som avrättades i 1600-talets häxprocesser, om vi nu skall begränsa oss till dem. Särskilt i Härnösands stift och Lillhärdal, där förföljelserna var som värst (mer än en tredjedel av alla vuxna kvinnor i vissa socknar kan ha avrättats eller dött som ett resultat av ”Svenska” Kyrkans härjningar) dog också ett stort antal män. Som Bengt Ankarloo visat i sina avhandlingar, var faktiskt antalet avrättade manliga personer i Baltikum och det svenska Finland (som också hörde till 1600-talets Sverige) mångdubbelt större än antalet kvinnor, vilket man också får ta med i beräkningen.

Eva Byström ljuger slutligen rätt ut, när hon säger att Svenska kyrkan redan skulle bett om ursäkt år 2005. Detta är fel i sak. Vad som hände det året var att en enstaka präst i just Lillhärdal av alla platser på eget initiativ bett om ursäkt för vad som hände i den socknen, men ingen annanstans.

Visst – denna minnessten står i Lillhärdal – men ”en svala gör ingen sommar” – och häxförföljelser pågår som vi sett FORTFARANDE i dagens Sverige… Finns det någon ursäkt för alla dessa ”goda kristna ” ??

 

Det räcker inte med ursäkter, som ju inte kostar något och som dessutom kommer sådär 300 år eller mer försent. Det viktiga är att se till att det hela inte upprepas i någon annan form, och som vi ser av Borås, Knutby och tusen andra exempel – de kan mångfaldigas hur mycket som helst – så har de kristna kyrkorna eller samhället i stort inte slutat utpeka folk som ”häxor”, plåga dem och ställa dem inför rätta i olika på falska grunder inledda processer – socialt eller juridiskt – än idag. En rörelse som syftar till upprättelse är nog på tiden, oberoende om den nu anförs av ”nyhäxor”, påstått andliga personer, Hedningar, Asatroende eller andra.

Det är en lärdom för dagen – och själv är jag för min del övertygad om att det bara är en enda sak som hjälper – i alla fall i det långa loppet. Det är att gå ur alla kristna kyrkor, ta definitivt avstånd från dem och att bekämpa Monoteismen och alla totalitära ideologier – varhelst de visar sig.

Sådant är också denna bloggs mål och syfte – och det står jag för…

Även Helgös unika fornminnen HOTAS säger Sveriges Radio, P1

Tidigare i år kunde Hedniska Tankar först av alla berätta om hur arkeologer slagit larm angående Världsarvet Birka och Adelsö som nu riskerar att förstöras för alltid, på grund av Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik.

Nordiska Asa samfundet följde snabbt upp med en namninsamling för att protestera emot förstörelsen av vårt Svenska och Nordiska arv, men det var här på Hedniska Tankar respektive i Sveriges Radio program 1, som ni fick höra om saken först.  Till dags dato har NAS namninsamling till protest emot vår Regerings politik samlat över 1000 underskrifter, men fler behövs.

Omkullvräkta skyltar. Vanvårdad miljö. Skadade gravfält. Det är vad som möter besökarna på Helgö idag, enligt vad SR kan berätta. Statens Fastighetsverk har inte skött området som de borde.

Nu varslar P1 om att även ön Helgö i Ekerö kommun, känd för sina unika boplatslämningar också kan förstöras om ingenting görs för att hindra våra oansvariga och inkompetenta politiker.

Man antyder att Statens Fastighetsverk, somt tagit över området, kan komma att överlåta all vård till Luruddens lokala Tomtägarförening, och politikerna räknar kallt med att dessa lokala fastighetsägare tillsammans skall lösa in fornminnesområdet, vilket blir en dryg utgift. I och för sig finns det idag turligt nog kompetenta arkeologer bosatta i området, som var med redan när den världsunika Helgö-boplatsen grävdes ut, men de är gamla nu, och kan inte vårda platsen i all evighet. Dessutom går det emot all tidigare praxis och lagstiftning att enskilda tomtägare måste vårda arkeologiska riksintressen alldeles själv och via frivilliga insatser, och man undrar hur en sådan här överlåtelse alls är möjlig.

Ända sedan Gustav II Adolfs tid har det funnits en fornminneslagstiftning i Sverige, och det har alltid varit god lag att staten, inte enskilda ska vårda de främsta fornminnena. Krav har rests på att Helgö skall få räknas in i Världsarvet Birka Adelsö, som har UNESCO klassning. Det är heller inte omotiverat, som vi skall se.

Kaurisnäckor från Stilla Havet, en Irländsk biskopskräkla, en bronsbuddha från Indien och en skopa från Egypten. Dessa föremål tillhör idag Riksantikvarieämbetets och Historiska Muséets allra yppersta fynd – och alla hittades de på Helgö – Birkas och Stockholms föregångare från 200 – 500 enligt vår tideräkning.

På Helgö har man hittat ett gudahus och en stor handelsplats med bronsgjuteri och guldsmedsverkstäder, som var igång från romersk järnålder till folkvandringstid, och uppenbarligen var denna plats en föregångare till både Stockholm och Birka. Anledningen till att Birka växte fram, var att man behövde mera mark, men redan på Helgös tid fanns det kaurisnäckor från Söderhavet (som användes som mynt och betalningsmedel) samt Buddha-statyer från Indien, bronsföremål från Egypten och Irland på Helgö, och även om de föremålen antagligen inte kom dit direkt, utan via flera mellanhänder på si väg genom världsdelar och kulturer, visar dessa föremål på hur oerhört rik den nordiska kulturen var.

Nuförtiden tror naturligtvis ingen, att de som lagrade dessa föremål i det stora gudahuset, varit något annat än Asatroende och hedningar – en buddha-figur är inte alls något bevis för att det fanns buddhister i Mälardalen på 300-talet, däremot ett bevis för vidsträckt fjärrhandel – men alltsammans var offergåvor till våra Nordiska gudar, och det har arkeologer känt till sedan 1960-talet, när boplatsen grävdes ut.

Helgös gravfält i vinterskrud. Nu hotas de av folk med metallsökare…

Nu hotas alltsammans och denna unika miljö av förstörelse, bara därför att myndigheterna inte längre kan ta sitt ansvar, pga att kommunen inget gör, och på grund av att enskilda fastighetsägare blir sittande med ”Svarte Petter” eller rättare sagt alla kostnader för att vårda och ta hand om platsen istället. NAS fortsätter sin modiga och rättrådiga protestaktion. 

Så gör även jag…

 

Världsarvet Birka är HOTAT säger Kulturnytt i P1

Enligt professionella arkeologer, som framträtt i Sverige Radio Program 1 och radioprogrammet ”kulturnytt” är hela UNESCO Världsarvet på Björkö eller Birka hotat, och är redan i så dåligt skick, att det snart kan förlora sin status som Världsarv. Arkeologerna hoppas nu på att Kulturdepartementet och Regeringen Löfvén, som visat sig helt otillräcklig hittills, agerar och tar på sig huvudansvaret för Birka.
Lena Holmquist, docent i laborativ arkeologi vid Stockholms Universitet talar om vanvård, rovgrävningar och skadegörelse.

Birka är en av Sveriges äldsta städer – och från tidigt 800-tal – Varför gör Regeringen inget för att bevara denna plats i oskadat skick ?

Svenska UNESCO-rådet har hittills inte kommenterat de allvarliga påpekandena på sin hemsida, men Birka – som blev Världsarv redan 1993 – är en av enbart två av femton Världsarv i Sverige som har någon anknytning till Asatron. Långtgående krav har ställts på att även förklara Gamla Uppsala – som är av central betydelse för Asatron som religion och Asatroende över hela Världen – som UNESCO Världsarv, men Svenska Kyrkan – som är en stor markägare i området – och Regeringen Löfvén har hela tiden aktivt motarbetat dessa planer. Och nu är även Birka under akut hot på grund av vanvård, säger arkeologerna.

Hur månde det nu gå med detta ? Blir Birkas öde början på en ny politisk debatt i vårt land – och kan vi vända den utveckling och kulturpolitik, som Regeringen Löfvén hittills stått för ?