Idag är det Vårdagjämning, ett viktigt datum för alla Hedningar. Vinterhalvåret slutar, och ett nytt halvår börjar. I Mälardalen är det den första varma vårdagen, men landskapet är ännu bart efter vintern – och vi är i den tid då ”föråret” slutar. Människorna njuter av vårsolen, men glömmer vad som sker bara några hundratal mil bort i Öster. Mariupol brinner, och Ukrainas folk får offra sig för Västeuropas frihet – är en hållning, likt den vår Regering står för egentligen moralisk ?

På statstelevisionens sedvanliga nyhetsutsändningar 1930 erinrar man om Sverker Göransson, och det svenska ”enveckasförsvaret”. Ukrainas armé har stått utan nästan all hjälp i tjugofyra dagar nu, frånsett en del tillförda vapen. De har kanske visat resten av Världen vad vi alla borde göra, och vad vi borde ha slagits för. Amerikanska bedömare skriver nu att Rysslands invasion ”nått sin kulmen” och att Ryssland ”doktrinärt sett borde avsluta kriget, reorganisera sin armé eller sluta en separatfred, eftersom målet att erövra hela Ukraina nu framstår som onåbart.

En Ikon för dagen ?

Mariupols fall framhålls som oundvikligt, och man vet att minst fyra ryska örlogsfartyg nu beskjuter staden. Cirka 200 000 av 450 000 civila uppges finnas kvar i stadsområdet, och under dagen har det förekommit uppgifter, som säger att Rysk militär tvingar med sig civila ukrainare i riktning österut för att ”omlokalisera” dem till städer långt inne i Centralasien och Sibirien – ytterligare folkrättsbrott rapporteras också – de kommande dagarna kommer att visa, om dessa uppgifter är sanna eller inte – i dagens av mobiltelefoner översållade Värld, kommer det bli svårt att hålla något sådant hemligt.

Azov-regementet – som SVT fortfarande skäller för nynazister och benämner med öknamn, skamligt nog – kämpar en hård, skoningslös strid i vad som är ett av Europas största stålverk, och utlandet kan bara bevittna vad som här sker. Människor offrar livet för allas vår frihet. Ett större blot och offer kan aldrig tänkas, än att ge sitt liv för friheten – och det är VÅR frihet detta regemente dör för att försvara. Vi borde alla hedra deras minne, om vi nu inte kan göra annat.

En annan skildring av slutstriden vid Mariupol, och ett heroiskt sista försvar. (Källa ”Jomini of the West”)

Och kriget i Ukraina visar kanske en sak. Det är ute med islam, österländsk despoti, kristendom och Putinism. Inget av detta kan försvaras i längden. I morgon segrar den västerländska Humanismen, Polyteismen och Hedendomen. Kanhända befinner vi oss ändå i början av en ny tidsålder, kanhända spirar något nytt också ur denna meningslösa förintelse av en stad. De amerikanska bedömarna menar, att även om det nytillkomna Marininfanteriregementet och de sju bataljonsstridsgrupper som omringat staden nu skjuter den sönder och samman, så kommer de ändå förlora så mycket av sitt manskap att de ändå blir upprivna, och de kommer därför sannolikt inte kunna fortsätta sin erövring av Ukraina på annat håll. Stadserövringen kostar mycket mer, än vad som skulle låta sig vinnas.

Ryska rester i vårsolens glans – 20 km från Mykolaiev, och ca 80 km från Gammalsvenskby

Initiativet har förlorats också på annat håll. Anfallen emot Kryvyi Rih fortsätter, men ryssarna står ännu 20 km från den staden. I Kachovka och Cherson demonstrerar befolkningen fortfarande på gatorna, trots närvaron av ryska säkerhetsstyrkor. Vid Severodonetsk pågår fortfarande strider – här ett klipp från de ukrainska styrkorna.

Luftvärnselden skakar Kiev, och i förorten Brovary på östra sidan Dnjepr, anländer bussar med evakuerade – för Ukrainarna lyckas faktiskt med att evakuera sina egna från den terror och de bombardemang, som ryssarna utsätter dem för. Vi här på Hedniska Tankar fortsätter att träget bevaka situationen, nu när vi inte kan hjälpa Ukraina på annat sätt – genom att föra fram vad svenska media inte vill se, att rapportera om den militära situation, som svenska media hela tiden ignorerar. Utländska experter antar nu att kriget kan fortsätta som en blodig utnötningsmatch i veckor eller månader – om omvärlden inte griper in på allvar, och visar Ryssland att fortsatt krig och fortsatta illdåd och grymheter emot ett fredligt grannfolk är en civilisatorisk omöjlighet.

”Vårbild” från Irpin utanför Kiev, nu två dagar gammal – det kunde lika gärna vara Sverige – men kriget emot despoterna, utkämpas DÄR !

Oden, Valfader – ryttarnas och stridernas gud – uppstod en gång på Ukrainas slätter, efter vad många forskare tror. Och Ruriks ättlingar är honom i sanning värdiga.

Överallt strider denna vår, överallt det totala kriget. Men ur den striden växer något nytt, och kanske ett starkare Ukraina.

Bilden ovan – klicka på den för att nå en förstorad vy – visar situationen vid Sievorodonetsk, som denna viktiga knutpunkt heter på Ukrainska. Det bedöms, att den ryska anfallskraften nu är uttömd, och att man inte lyckas omringa staden – Ukraina kan mycket väl omgruppera sina två brigader och resterna av en enstaka lokalförsvarsbataljon åt sydöst, för att undvika ett nytt Mariupol – i längden vinner de på det – eftersom terrängen söder om staden inte är helt platt, och gynnar försvarsstrid.

Vid Charkiv har ryssarna heller inte lyckats knäcka motståndet, eller nå fram till stadskärnan. Det antas, att de ryska styrkorna – om minst en förstärkt division – nu försöker bryta sig ur i riktning Poltava – enbart för att utsätta ännu en Ukrainsk stad för förstörelse genom artillerield, men det återstår att se om de verkligen kan lyckas med denna manöver, eftersom den ukrainska armén fortfarande har stridskontakt, och kan beskjuta dessa ryska förband i sin tur.

Så segrar inte ondskan, denna vår. Makterna är med den Ukrainska sidan, och vad som än må ske, är detta inte slutet för den fria Världen eller det fria Ukraina. Än är det långt till Ragnarök, och vårens, växtkraftens och framtidens makter börjar så smått att segra. Det är hedendomens, polyteismens och frihetens seger vi ser…