Dagens Fall av ”Hedniska Tankar LEDER – andra FÖLJER”…

Så har det nu hänt igen. Hedniska Tankar leder den svenska folkopinionen i media, och stora dags- och morgontidningar följer passivt efter.  Jag noterar att det igår skrevs en mycket bra debattartikel om den onödiga ekorrjakten i SvD av Åke Norberg, Docent Emeritus vid Göteborgs Universitet. Förvisso är just Göteborgsuniversitetet och en del E-Mer-I-Thursar som vistas där inte precis några favoriter hos mig, men herr Norberg hedrar onekligen sitt lärosäte, för han tar upp en fråga som jag var först med att uppmärksamma, och använder mina argument.

En annan som också gjort det, och som stjäl från mig rakt av – vilket herr Norberg däremot inte gör – är en fetlagd skribent vid namn Elias Björkman, som igår skrev ytterligare en nekrolog över Max von Sydow, och under det kommit snubblande nära det rena plagiariatet av vad jag skrivit. Det enda som räddar herr Björkman från att få sig en relativt handgriplig örfil eller en Gyttorp nr 6 med blyet utbytt emot grovt salt – i den delen av sin kroppshydda som han vanligen sitter på, är att det faktiskt finns tjänster på nätet som kan avslöja rena plagiat eller stöld av texter numera (vilket vår kära journalistkår bör känna till), men efter att ha använt en av dem erkänner jag glatt och villigt att hans text bara till 10 % överensstämmer med min, och dessutom stjäl han bara vissa enstaka formuleringar i ett litet stycke på en hel sida, så vem är väl jag då att anklaga honom för något ?

Elias Björkman är en man som tänker mycket även för egen del, och tänkte så sent som igår att Max von Sydows röst också kunde vara guds, fast på Skånska; och enbart för den formuleringen förlåter jag honom, fastän jag är en Asatroende Hedning.

Därför ska just jag inte vara ofin eller dum, eller jaga vårt kära Dagblad på samma sätt som Jägarförbundet vill jaga alla ekorrar och hermeliner i vårt land.

”It’s The Ace of Spades…” Beprövad Medicin.

Herr Björkman klarar sig, och drabbas varken av saltskott i ändalykten eller ens attiskt salt, det försäkrar jag. Hädanefter lämnar jag honom ifred, och övergår till ämnet för dagen, alltså ekorrar och inte korrespondenter eller filmrecensenter.

Ratatosk – en ratad tosse, eller bara ”Von Oben” ?

 

Åke Norberg börjar sin artikel med att konstatera att Jägarförbundets krav på Ekorrjakt närmast döljer en syn på djur och natur, som hämtats från den kristna medeltiden. Det stämmer. De kristna landskapslagarna betraktade hela skapelsen ur ett snävt nytto- och penning-perspektiv, en i grunden kristen trossats, som få människor idag vant sig av med, fastän de borde insett att Hedendomens synsätt är överlägset för länge sen.

De kristna tror att människan är ”skapelsens krona” och att hon därför kan behandla naturen precis som hon vill. Det har lett till artfattigdom och utrotning, och snart kommer också det allra minsta villebrådet att gå samma väg.

Vi Hedningar vet bättre. Enligt Asatron är människan inte överordnad naturen, utan en del av den. Någonstans finns naturens Rådare, eller ”Rået”, närbesläktad med Hulda, Hel eller den egentliga Huldran – hon som håller vid liv – som vi talade om i gårdagens inlägg.

Ifall nu andliga argument inte biter på er, så kan jag rekommendera Docent Emeritus Norbergs sunt vetenskapliga slutsats att Ekorrar inte alls tar sig in i boningshus, förstör vindsutrymmen eller hela tak, som en del okunniga Norrbottningar hävdat i pressen. Ekorren är heller inget skadedjur för skogsbruket, som man hävdar på tyska Wikipedia, utan gör tvärtom nytta i skogen genom att sprida gran- och tallfrön omkring sig, och….

Det motiveras av att ekorrar vållar skada genom att de kan ta sig in under tak och bygga bon på vindar, samt att oerfarna jägare behöver öva på enkla mål. Dessa argument drar löje över jägarkollektivet – och Naturvårdsverket som köper resonemanget. — —

Vidare hävdas ofta att när en viltpopulation är livskraftig ska den ”förvaltas” genom jakt, en förskönande omskrivning för exploatering. Och ”jakt ska främjas” – varför då? Småvilt behöver inte ”förvaltas” av jägare. Populationsreglering sker på naturligt sätt om djuren lämnas i fred. I fallet ekorre, hermelin och annat småvilt innebär ”förvaltningen” bara att jägarna ges fler skottillfällen och möjligheter att döda för nöjes skull.

Det är skillnad på numerären hos en population som nått en nivå där den bedöms livskraftig (inte utrotningshotad) och en som nått sin fulla potential, naturligt begränsad av födotillgång, predation och tillgång till lämpligt habitat. Varför skall man genom allmän jakt decimera en djurpopulation under dess numerära potential bara för att den inte är utrotningshotad?    (Insändare i SvD debatt 2020-02-10)

Det finns bara omkring 200 000 vilda ekorrar i vårt land, alltså färre än Jägarförbundets medlemsantal (280 000), enligt zoologerna. Vad skulle då naturvården i vårt land vinna på om man tillät allmän jakt på småvilt – särskilt genom ovana jägare. Ungdomar med luftgevär och hagel-brakare skulle kunna skjuta vilt omkring sig inne i våra bostadsområden, och halvdöda vesslor, ekorrar och gnagare skulle ligga i drivor i buskage och planteringar och blöda. Skulle det vara en framgång för viltvården, kanske ?

Och vidare:

Jakt på harmlösa djurarter är otidsenligt när den biologiska mångfalden reducerats så dramatiskt, framför allt genom ett stort och snabbt växande antal människor med åtföljande markexploatering och reducering av livsutrymmet för vilda djur. Vår svenska natur bör inte nyttjas som skjutbana med levande mål. Det behövs bättre biotopskydd som främjar biologisk mångfald, inte allmän jakt på allehanda djurarter för nöjet att döda.

Enligt Docent Norberg skjuter ”nöjesjägare” i vårt land ca 800 000 villebråd under en reproduktionsperiod varje år, alltså 2000 djur om dagen. Orkar svensk natur med den utarmningen i längden – och när smådjur som ekorre inte har något ekonomiskt eller livsmedelsmässigt värde, olikt vildsvin, älg, rådjur eller hjort – varför jaga dem alls ? – säger forskningen.

Dessa MÅ du jaga – För SÄRIMNERS och fläskets skull !

Ske Skades vilja – i skogen såväl som på krogen !

Hedniska Tankars Runkurs del 2 – Thurs-runan

ᚦ Þurs vældr kvinna kvillu;
kátr værðr fár af illu.

 

Turs vållar kvinnor kval
missämja kommer av otur

– Ur det Norska Runkvädet, i något fri översättning

 

 

I Utharken, det gamla esoteriska sättet att använda den äldre, 24-typiga runraden – som svenska och  Nordiska runkunniga nästan enbart använt under de sista fyrtio åren, kommer runan Thurs eller Thorn som nummer två. Thursarna är jättar eller resar, Asarnas och Midgårds främsta fiender, och Törnen eller taggar är också en symbol för tvedräkt, eller tvåtalet, som alltid har stått i rak motsats till talet ett, eller endräkten, som i de flesta kulturer hela Världen över fått betyda ursprung eller helhet.

Föga förvånande ser runan också ut som en skarp tagg eller ett törne på en kvist, eller kanske som en klyka eller ett vägskäl uppdelat i två olika vägar, som fästs emot en enkel tvärstav. Amerikaner och andra, som inte förstått att skilja på den världsliga Futharken med Fä runan fört, tror att Thurs-runan skulle vara en Torsruna eller ha med Asarna att göra, fast Asarnas stora tal alltid varit tre (som i Oden, Tor och Frej) och Thurs är själva motsatsen till Asgård, eller Gudarnas värld. Alla människor, som skaffat sig en smula insikt i Utharken, ser att dess numerologiska system är obönhörligt logiskt, och stämmer ovanligt bra, vilket däremot Futharken INTE gör – och därför har de flesta seriösa runkloka i Norden också undvikit det systemet, eller sättet att tälja runornas tal.

Uttryckt ”Tvehövdad Thurs” förekommer redan i Eddan, och används där om jättarna och andra missbildade monster. Thurs uttrycker dualism, motsatser, konflikt och strid, en symbol för det yttersta kaos och kylans krafter. Men dualism kan ibland vara något positivt. Också parförhållanden ser en del som kopplade till denna runa, och ur tvåtalet – de motsatser av Eld och Is, Innanför och Utanför (Midgård respektive Utgård) Mörker och Ljus, Dag och Natt har många kulturer sett som något, som rymmer fröet till en ny syntes.

Redan i antiken fanns det filosofer som räknade med begrepp som Tes, Antites och just Syntes, förresten; av det grekiska ordet för sammansättning. Detta var långt innan Hegel, och den vetenskapsteori som skulle växa fram under 1800-talet, där man föreställde sig att historien och vetenskapens utveckling skulle ständigt gå framåt via ett påstående eller ett samhällssystem som var det ursprungliga (själva tesen) men som senare väckte en motreaktion eller revolution (anti-tesen) och därmed en ny serie påståenden eller ett nytt samhällssystem som bättre motsvarade sanningen eller mänskliga behov (syntes). Också Gudarnas kamp emot Thursarna och Kaos krafter vid Ragnarök, som i sin tur leder till Jordens återfödelse är ett bra exempel på denna princip – för våra förfäder hade redan räknat ut detta helt själva. De behövde ingen Hegel, de behövde ingen Karl Marx.

Också Voluspás skapelseberättelse i Eddan lär ut att ”Aur var Alda, tha ekki var” eller ett korn av materia, som vi kan kalla ör eller grus, ja själva ”uratomen” om man så vill, som uppstod ur Ginnungagap, klövs i två delar. Den moderna fysiken talar om ”Big Bang Teorin” som är ett annat namn för samma sak. ”Ur-universum”, en blandning av kvarkar och subatomära byggstenar existerade bara under bråkdelen av en kort sekund, ”Då icke-vara fanns” säger Voluspá, men så exploderade ur-atomen, och ur den uppstod kyla och värme, innanför och utanför, upp och ned, ja själva världsalltets olika dimensioner. Även Urjätten Ymer – som representerar Syntesen, i motsats till ”Ur-kon” Audumbla, som också är ett slags allegorisk symbol för materiens byggstenar, har kopplats till Thorn-runan.

Som ”Stadhagalder” eller stående gest kan den göras på lite olika sätt – ett sådant visar bilden här ovan, ett annat är att stå med rak kropp (det lodräta strecket i runan) och sedan ”höfter fäst” med ena arrmen, så att axelled, armbågsleden och sedan handen på din höft bildar ”törnet” eller den trekantiga delen av runan. Enkelt – eller hur ?

I sina två intresanta böcker Hagtornsgåtan och Lördagsgåtan har den svenske författaren och amatörforskaren Jan Ekermann lanserat, att Thurs-runan kan vara kopplad till Loke, och alltså vara Lokes runa framför andra, då han som bekant ibland betecknas som alla Thursars far, och själv förvandlade sig till Thursakärringen Thökkr eller Tåkan, alltså dimman och mörkret, och gömde sig i en håla efter dråpet på Balder. Mycket riktigt säger det isländska runpoemet också att:

Þurs er kvenna kvöl
  ok kletta búi
  ok varðrúnar verr.

"Thurs är kvinnas kval, och klippors bo, och mannens vardruna" (skyddsruna).

Loke hamnar också i klipphålan på ön Glyngve, nedanom Hel eller dödsriket, när Asarna slutligen straffar honom för Balders död, och i detta ”klippors bo” får han som bekant ligga tills Ragnarök kommer. ”Mannen” kanske här kan uppfattas som Loke själv, även om det också finns andra anledningar till just det ordvalet. Det isländska runpoemet säger också, att Thur är ”Saturnus Thengill” eller Fursten Saturnus, alltså planeten med samma namn. Jan Ekermann nämner kopplingen Loke-Saturnus-melankoli och kval flera gånger i sina böcker. Loke är ju minst sagt en tve-eggad gestalt, på gott och ont, och Tors raka motsats, även om han i mytens värld ofta befinner sig på resa just tillsammans med Tor.

Runan ha ansetts omistlig vid svart eller skadlig magi, och har av vissa författare angetts som den helt klart farligaste i hela runraden. Andra har kopplat den till det undermedvetna, i motsats till ur-runans medvetna skapelsekraft, och därmed även libido, driftslivet, sexualdriften – som ju också vanligen är en undermedveten kraft i människorna.

Man har också ibland sett den som den tredje av Runatal Havamals strofer, den om härfjättrar, eller förmågan att döva eggjärn och spjut – kanske en annan version av Thurs-runans taggighet. Slutligen kan man koppla den till den ”sömntorn” Brynhild eller Sigdrifa blir stucken med i den äldre Sigurdsagan – också den senare barnsagan om Törnrosa har samma ursprung, och Thurs-runan har därför använts i skadlig, sömngivande magi och dövat mer än svärdseggar, ja också människornas sinnen.

I Egil Skallagrimssons Saga finns ett berömt stycke om hur Egil kommer till en gård i Värmland, där en okunnig bonddräng försöker få en piga att bli kär, med hjälp av en runkavel med tecken, som han lägger under hennes säng. Men hon blir häftigt sjuk istället, kräks och blir liggande i högg feber. Egil ser ögonblickligen felet, och skrapar med sin kniv genast av de skadliga runorna. Då blir pigan frisk och kry med ens, och kan efter några ögonblick stiga upp ur sjuksängen, som om inget hänt. Nu finns det flera teorier om vilka onda runor detta kan ha varit, men många tror; att Thurs-runor eller Thorn-runan kan ha använts i sammanhanget.

”Hindarfjell” eller den eldklippa, där Brynhild eller Brünhilde låg i evig sömn finns på riktigt. Detta är Externsteine i Tyskland, en plats jag själv besökt… Klippan ”Sternewache” vid det skarpa ljuset till höger i bild, sägs vara den plats där Sigurd väckte henne, och hon sjöng ”Sigdrifumál” för människorna.

 

Man kan tänka på myten om Brynhilde på Hindarfjället, eller Törnena som skyddar Törnrosa i barnsagan med samma namn. Thurs kan därför också användas i skydds- och älskogsmagi. Några, slutligen, har kopplat den till Hrugnershjärtat eller Pentagrammet, som nämns i Eddan på tal om Hrungner som tors motståndare, för fem törnen eller thursrunor kan sägas bilda ett pentagram.  Kopplingen till manlig sexdrift och ”kvinnors kval” har också lett till att man i destruktiv kärleksmagi använt den för att vända kvinnors håg, eller charma kvinnor mot deras vilja, men detta är något som varje klok karl och sann skald – likt den ädle Egil – bestämt bör avstå ifrån.

Och Thor själv är kvinnornas och de svagas värn, trollkärringars och Thursars fiende, men de svagas hjälpare.

Var sådan också du, och använd dualismens tvåtal på rätt sätt i dina studier !