”PK-Nytolkningen” av Rökstenen slutgiltigt SÅGAD

Magnus Källström, den främste av Riksantikvarieämbetets och vårt lands runologer, ”sågar” nu fullständigt den häpnadsväckande nytolkning av Rökstenen, som en forskargrupp under ledning av Per Holmberg vid Göteborgs Universitet har gjort. I forskargruppen ingick bland andra den ökände Henrik Williams från Uppsala Runforum, samt Bo Gräslund, professor emeritus, som redan på 1980-talet födde tanken om att mytens Fimbulvinter i själva verket syftade på faktiska händelser, som flera samverkande vulkanutbrott och klimatförsämringar under 500-talet, vid tiden för vad man kallat ”senantikens jordbrukskris” och ”den justinianska pesten” som nära nog sammanföll med kristendomens spridning – en mycket hemsk farsot även den..

 

 

Jag har redan kommenterat vilka överdrifter vi fått se i den svenska dagspressen på grund av ”Runforums” och professor Williams publicistiska äventyr, och det har andra sansade bloggare också – bland annat den av en professionell arkeolog drivna bloggen ”Brons & Blod” vars inlägg om just detta ämne ni kan läsa på länken här.

I ”Språktidningens” senaste nummer vederläggs slutligen de abderitiska dumheterna om att Rökstenens ristare skulle vara någotslags forntida Greta Thunberg, eller de groteska påståendena om att ”Odenskulten aldrig fanns” liksom att Rökstenens text inte skulle nämna Theoderik den store av Goterriket, vilket den de facto gör.

Förvisso skedde det en mängd vulkanutbrott mellan år 537 och 546 enligt vår tideräkning, och förvisso ledde de till aska i jordatmosfären, missväxt, minskade skördar och en befolkningsminskning, som gav upphov till myten om ”Fimbulvintern”. Så långt är Bo Gräslunds teorier, som ursprungligen inte hade någon koppling alls till en av Sveriges och hela världens absolut mest berömda runinskrifter. Men Magnus Källström håller som språkman helt med mig om att texten i nyöversättningen svårt förflackats, och att den språkligt sett och rent poetiskt inte alls kan mäta sig med Elias Wesséns klassiska tolkning, samtidigt som ”Runforums” forskarteam också gjort ett par ödesdigra och uppenbara feltolkningar.

Man kan svårligen tolka runföljden sakumukmini som sakum uk mini, när de gamla tolkningarna saku mukmini eller sakum ukmini är mycket mer plausibla – deras exakta betydelse och vad de har för innebörd har jag redan förklarat för er, många gånger – och det är heller inte troligt att stenens ristare skulle bryta emot alla regler för fornyrdislag som versmått, och rista stympade, avkortade strofrader på vad som var en utomordentligt skickligt och sinnrikt komponerad skrift i sten, bara för att berätta om vädret, eller rent klimatologiska företeelser, som ägde rum 300 år före texten ristades.

Alla tolkningar kanske tillför något, men vad det senaste ”PK-försöket” ens skall tillföra, där Theoderik, slagfältsbeskrivningarna, krigarskarorna och de monumentala stroferna är bortrensade, är mycket svårt att förstå.

Som Docent Källström själv skriver: ”Att börja datera Rökstenen med utgångspunkt i den nämnda klimatkatastofen bör inte ens övervägas, eftersom man då kommer cirkelbeviset snubblande nära.

När stenens text talar om någon som dräptes i Reid-goternas land, för nio släktled sedan, menar ristaren givetvis detta och bara detta. När Tors namn nämns i ett av stenens runchiffer, och ”es kun knati iatun” eller ”han kunde nedslå jätten” nämns, är det Tor som jättedräpare och en krigarkult man talar om.

Lönnrunorna på en av Rökstenens kortsidor, som nämns i en annan av Språktidningens artiklar… det gäller att inte sakna språkkänsla, om man alls ska tolka dem…

 

Varin, fadern, och hans minnesmärke över den döde sonen, tillsammans med uppmaningen om att hämnas sonens död, talar till oss än idag, konstaterar sakkunskapen; och så enkelt är det faktiskt.  Rökstenen handlar inte om klimatkatastrofer, men om krigare, deras sorg, och de som föll i fjärran land.

I vilket ”The Wild Hunt” ägnar sig åt saklig rapportering om Rökstenen

Saklig rapportering, eller noggrant återgivande av fakta är något som blir allt mer och mer sällsynt på Internet i dessa dagar av fake news, lögner och ryktesspridning, samt förtal av enskilda. Amerikansk Asatro samt Hedendomett ämnesområde jag annars nogsamt undviker, eftersom jag skriver ur ett Nordisk perspektiv och inte ett Anglo-Amerikanskt, med allt vad det innebär av statyvältande, vandalism och våld – är verkligen inget undantag, för jag vet då inte allt vad underligheter och obevisade hugskott man får läsa från det stora landet Trump i Väster….

”Cowboy Hávamál”, Dr ”Jackson Crawford” och felaktiga översättningar. ”Domr” på Norröna betyder inte alls ”reputation” – O du aningslösa Stolpskott !

Därför är det glädjande, när den kända ”Neo-Paganska” eller rättare sagt New Age-aktiga nyhetssajten ”The Wild Hunt” som utges av några judiska intellektuella i New York ägnar sig åt att behandla Asatron på ett sakligt och korrekt sätt, för en gångs skull. Annars brukar deras rapportering om ämnet inskränka sig till ilskna propåer om att några fångar i ett eller annat amerikanskt fängelse sagt sig vara Asatrogna och i vanlig ordning burit sig illa åt, som alla kriminella eller halvkriminella ”over there”. Tyvärr har ju vårt eget Asatrogna ”community” här i Sverige fått ta emot ett blåhårigt exemplar från Kanada eller någonstans, med värdetransportrån och droglangning som tidigare specialitet – men nog om detta…

Har kallats ”Pagan CNN” – rapporterar ibland sakligt, ibland inte – kan betecknas som ”left wing liberal” – men ofta fakta-baserad

Denna gång är det medarbetaren Sean McShee som skriver påläst, initierat och intressant om Bo Gräslunds gamla teori om Rökstenen, samt ”Fimbulvinterns” ankomst i form av klimatförändringar, orsakade av vulkanutbrott på 500-talet. Jag har redan tidigare kommenterat hur pass osakligt och dåligt svenska journalister kommenterade de akademiska uppsatser som detta år utgetts från Uppsala Universitet, trots att Gräslunds teori var känd redan på 1990-talet.

Redan Dick Harrison i Svenska Dagbladet har tagit upp det faktum att 800-talets Röksten inte alls ”varnade för en kommande klimatkris” och andra starkt politiserade galenskaper, som svenska journalister kläckt ur sig, men att den berättar ett folkminne och en oralt traderad historia från just 500-talet, och att den innehåller många referenser till just den äldre folkvandringstiden, samtidigt som stenen som helhet är utformad som ett tidsdokument för vikingatidens krigarkultur, och för eviga tider utgör fadern Vämods monument över en stupad son.

Mr McShee noterar sakkunnigt att Uppsala-forskarnas transkription av Rökstenens text inte alls ger så mycket nytt, men – jag citerar:

Holmberg and colleagues’ interpretation challenges the dominant narrative, which links the Rök Runestone to Theodoric the Great (454 to 526 C.E.), King of Visigoths and of Italy. Instead, the scholars link the Rök Runestone to the mythic Ragnarök and the long volcanic winters from 536 to 550 C.E.

Several volcanic eruptions beginning in 536 C.E led to extended volcanic winters. Summers were abnormally cold from 536 to 550 C.E. throughout the Northern Hemisphere. Crop failure, disease, and famine would have been frequent. According to Holmberg and colleagues, the population of Scandinavia dropped by 50% during this period.

The text includes a reference to events nine generations before the inscription. Assuming 30 years per generation, nine generations prior to the inscription would yield a date of 530 C.E. That date lies between the death of Theodoric the Great in 526 and the volcanic eruption of 536 C.E.

Här rör vi oss i alla fall med kända fakta, som kan härledas ur ett arkeologiskt källmaterial, och det faktum att många forskare har ansett att kulten av Oden och Tor ökade i betydelse emot järnålderns slut måste man nog också ta hänsyn till här, även om man inte skall dra alltför höga växlar på det, och i mycket hypotetiska ordalag nämna fantasifulla utsagor om senare solförmörkelser under 800-talet (partiella – och man kan fråga sig om de alls kunde ses över Skandinavien) och annat mera, som mindre förtroendeingivande ”forskare” kommit dragandes med i sammanhanget.

Att Asatron utvecklades över tiden, och att den aldrig någonsin stelnade till någotslags ”forn sed” är dock oomtvistligt, och det nämner Sean McShee som sin viktigaste slutsats.

Det är vackert så, och det är ännu vackrare att se; att det ännu finns tänkande amerikaner…