Angående Marvels DUMMA HOR emot THOR…

Såkallat ”Christian Belittlement” – det vill säga falsk appropriering, uppsåtligt förlöjligande och förminskande av Nordiska Traditioner och Asatrons Gudar, blir allt vanligare och vanligare nuförtiden. Det sker såväl i USA som i övriga delar av Världen. När det gäller den svarta kulturen i Amerika, Judendomen eller andra minoritetsgrupper är media över hela världen inte sena att fördöma Kulturell Appropriering som rasism, och uppsåtlig förstörelse.

Men – när det gäller vår egen gemensamma Nordiska och Svenska kultur – ja då håller sig dessa förståsigpåare, ”Pundits”, dessa falska honoratiores, dessa skenheliga filmrecensenter tysta, och lyfter inte ett finger; gör aldrig ett enda tangentnedslag…

Varför är det så, månne ?

Nu har det uppstått en vild och o-ordnad debatt i ”Variety”, Dagens Nyheter och andra organ. Orsaken den här gången lär vara att Malaysias regering förbjudit Marvels senaste dumma, jönsiga och fullkomligt urvattnade Hollywood-spektakel betitlat ”Thor – Love and Thunder” för en påklistrad, obligatorisk gay-scen i slutet, där två män lär pussas. Jag erinrar mig först av allt hur det Isländska Asatrufélagids Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarson – som är en vis och lågmäld man – för många år sedan fick frågan vad han anser om Marvels och Jew Yorks ständiga bastardiseringar, rasistiska och osmakliga påhopp emot den VERKLIGE Thor, och Asatron som företeelse och religion.

Dagens Nyheters recensent tyckte att den senaste Marvel-soppan var tunn, plastig, illasmakande och innehållslös – och det stämmer !

 

Hur ser den VERKLIGE Thor ut, och hur är han till sinnet – Har ni aldrig ställt er den frågan ?

Hilmar Örn Hilmarson svarade lugnt och stilla att Amerikanernas ständiga krumsprång föga intresserade honom, och att de hursomhelst påstås försiggå i Marvels Univerum, som inte har någon påtaglig likhet alls med vår vanliga verklighet i Midgårds dalar, och därmed den värld vi lever i. Detta skedde redan 2015, och Asatrufelagid hade förstås – då som nu – viktigare saker för sig än att lyssna till amerikanska journalister och deras idiotiska prat, och därför brydde man sig heller inte om ännu dummare amerikanska filmer.

Den VERKLIGE Tor, och Åskans krafter klarar sig ändå, så blev det diplomatiska svaret den gången, och det kan Islänningarna förstås ha alldeles rätt i.

Men ändå tror jag – för min del – att den kulturella Isolationism, som Asatrufelagid ibland företräder, skadar Asatron som företeelse mycket mer än exempelvis intoleranta muslimer i Malaysia, eller någon annanstans. Kulturell Appropriering ÄR en reell fara, överallt i hela Världen, och den faran är värd att ta på det allra högsta av allvar, särskilt när den dyker upp i vårt eget land. Malaysia och dess befolkning må ha sina åsikter för sig – det är sant – men vi har också rätt till vår egen kultur, och den måste vi aktivt försvara, innan man trampar på oss och försöker utplåna den, liksom så många gånger förr.

Jag har skrivit om hur politiska grupper på yttersta vänsterkanten, inom de sk ”autonoma” och drogliberala sfärerna försökt ”Ta Över” Torshammaren som symbol, och hur ”Forn Sed” och dess alltmer fåtaliga proselyter försökt göra Torshammaren till symbol för Homosex – ett sammanhang som den inte alls hör hemma i.

Jag har försökt peka på rena basfakta, och förklara för er vem Thor i själva verket är, hur han ser ut, hur han beskrivs enligt historiska källor, och hur han är och agerar.

Se ovan i mitt artikelarkiv.

Tor är – och har alltid varit – kommer alltid att vara – en rödhårig, rödskäggig medelålders man, ingen skönlockig hipsteryngling med långt blont hår. Han är det arbetande folkets gud, en bondekarl och en hantverkare – sådan är han till sinnes, så ser han ut. Han är matfrisk, ätande och rödlätt – han dricker djupt när tillfälle ges, men hatar orättvisor – särskilt emot svagare och de som ingen annan hjälp får – han är snäll emot barn, gamla och vapenlösa, går alltid till fots – Tor rider aldrig, även om han kan åka i vagn och föraktar varken sill eller gröt till frukost, vilket vi lär oss av Harbadsljod.

Bakom Amerikas förbannade HOR – döljer sig den RIKTIGE Thor…

Och ändå är det allt färre och färre människor på vår jord, som verkligen förstår Thor eller tar honom på allvar, nuförtiden. Måtte åskan slå ned i huvudet på dem, och utplåna dem alla – för Thor och naturkrafterna är inte att leka med, när deras vredes dag väl kommer.

Personer med ytlig kunskap, de som aldrig läst ett sent tillkommet och antagligen kristet påverkat Eddakväde som Thrymskvida till slut borde inte yttra sig om Thor överhuvudtaget. Hela tiden övervärderas det korta lilla stycke där Loke narrar Thor att ta på sig en brudklänning och spela Frejas roll gentemot Thrym, Tursarna och deras giriga anhang, men den sagan är inte alls någotslags reklam för Homosex eller ens Transvestism – och kan inte kidnappas av någon PK-maffia heller, för läser man den till slut skall man upptäcka att den är en varning för guldtörst, habegär och girighet, något Thor som det enkla folkets gud föraktar.

De borde också läsa Allvismál, vilket ger en annan bild av en delvis intellektuell Thor – han som tävlar i klokskap emot dvärgen Allvis, som är ute efter Thors egen dotter – kanhända Trud, vars blotta namn betyder styrka – enbart för girighets och perverterad kärleks skull – men som Thor slutgiltigt besegrar, även om hans kunskap är grund – han räknar som i en namnthula upp olika företeelser i universum, och hur olika sorts varelser benämner dem, men han har – till klar skillnad från Oden – inget djupt vetande, ingen analyserande läggning eller någon djup törst efter ny kunskap, vilket Oden alltid har.

Asatrons gudomar är arketyper, de finns i människorna och i oss alla. Jag har märkt; att läkare, kirurger, smeder, polismän, soldater och hårt arbetande människor i gemen – de som tillhör Sverige, vårt eget land  – har oändligt lätt för att ta till sig Thor – och så har det alltid varit – de kan bära sina Torshammare med stolthet, för de är inga fjollor, är inte av Loke – tål inte vad äckel vi stundtals alla får trampa omkring i och vad vi ser omkring oss.

Hipster-skäggen, de bortklemade; de överdrivet intellektuella, fjollorna, muslimerna, de kristna och alla andra, som det finns nog och övernog av förstår inte Tor, de inser aldrig hans storhet, begriper sig inte på honom – och därför går det ofta som det går. De är rädda för den manliga styrkan. De är aggressionshämmade, snöpta i sin ständiga vilsenhet, utan mål och mening kritiserar de vad de aldrig kan förstå – och den Tors befriande och renande kraft som aldrig kan bli deras – och därför försöker de göra ner honom. De hatar Tor, vill inte acceptera hans närvaro – men åskan – och mycket annat – likt kriget i Ukraina, och den enkla vilja det Ukrainska folket har till att försvara sig – kanske deras enda försvar, likt Tors hammare för oss – ska kanske en gång slå ned i deras huvuden, och rena dem från allt deras självbelåtna fjolleri, som när Tor slutgiltigt tog sin hammare åter, och krossade skallen på Trym.

Vad är Satori – eller ”Varats Blixt” som Heidegger talade om ? (Fråga för de filosofiskt Torstroende, och de som lärt sig läsa…)

De av er som förstått skillnaden och syntesen mellan vad Nietsche en gång kallade det Dionysiska och det Apollinska – även om vi inte ska tro att Tor eller Loke är Dionysos, även om Odin kan ha drag av Apollon, en gud för kunskap och ljus han också – och som begripit det här med arketyper och Jungiansk psykologi skulle kanske ta fram den amerikanske psykologen Robert Bly’s bok ”Järn Hans” – den var mycket populär under det tidiga 1990-talet – men är idag helt bortglömd.

Och den som har sina öron till att höra, han höre.

Robert Bly var faktiskt amerikan, men han hade en hel del kritiska uppfattningar om både det amerikanska samhället och vad vi ser runt om i Världen. Man gav honom naturligtvis aldrig något Nobelpris – kanhända därför att han var poet och alltför mycket omhuldade just Thor eller Tor – men låt oss dröja kvar vid den verklige Thor ett slag.

Möts vi av kulturell appropriering, så låt oss köra den BAKLÄNGES emot vår kulturs och tros fiender – Vi behöver inte sänka oss till deras låga nivå, men också vi har våra vapen…

 

Av en ”meningsfull tillfällighet” låt oss säga – eller det som kallas synkronicitet av somliga – har jag just fått tag i en hel del notiser, som har med Tor att göra. Därför fortsätter denna blogg på det tema Tor själv angett, ett tag till – även om det sker lugnt och stilla, och utan de urladdningar och den sommarens åska, som snart borde komma..

 

Idag har TOR namnsdag…

”När den snälle blir förbannad, blir han ilsken med besked !”

– skrivet av Tage Danielsson, svensk humorist och humanist

”A working class hero is something to be !”

– Skrivet, sjunget och sagt av John Lennon

 

Idag har Tor namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Många har – likt Loke – hans störste fiende och trätobroder – klara problem med honom, och förstår inte den manliga styrka, den värdighet och det lugn som Tor utstrålar. Men en som faktiskt tagit upp alla väsentliga fakta så här på namnsdagen är faktiskt ”Farfar Hebbe – en yngling på 78 bast” ifrån Skutskär, alldeles invid landskapsgränsen till Gästrikland – som bekant har det landskapet en bock som symbol, och bockarna är ju inte för inte Tors egna djur… Nåja – vi är alla ynglingar inombords, oavsett ålder, och alla behöver vi Tors styrka.

Före 1700-talet fanns inte Tor som egennamn i Sverige, vilket Farfar Hebbe mycket riktigt konstaterar. Inte i de övriga Nordiska länderna heller – det har aldrig varit Nordiskt namnskick att uppkalla sig direkt efter en gud – som jag många gånger påpekat för er. Inte förrän långt in på 1900-talet vågade man göra en namnsdag för Tor – namnet ansågs helt enkelt som ”för hedniskt” och den Svenska Kyrkan förbjöd oss att ens nämna honom i namnlängden. Dessa kristna fördomar har hängt i ända sedan 1000-talet, då Tor framstod som Hedendomens store försvarare, och som vi ser av Rökstenen och många Torshammar-fynd, var han redan självklar i den rollen från tidigt 800-tal och framåt, också i Sydskandinavien.

Hammartecknet – ofta utnyttjat för skydd och lycka – finns  också på många gravstenar – också så långt bort som på Arlington Cemetary, Washington DC, USA

Men nuförtiden finns det 5 433 Tor i Sverige, samt 14 520 Tore – trots att det riktiga namnskicket – att uppkalla barn till Torbjörn, Torult, Tordis, Torborg osv – syns allra best i runsvenskan – och numera har Institutet för Språk och Folkminnen utgett ett run-namns lexikon – som man kan ladda ned i .pdf format eller köpa som färdig bok för 240 kronor om man vill – och kanske är detta en lämplig julklapp för många blivande föräldrar..

Under Thor- och Tor- i lexikonet finner vi namnen Tora, Torbjörn, Torfast, Torfred, Torfrida, Turid, Torgard, Torgaut, Torgisl, Torgils, Torgrim, Torgunn, Torgunna, Torgeirr, Torgerd, Torgrim, Torhild, Torheid, Torkettil, Torkel, Torleif, Torlak, Tormarr, Tormod, Tormund, Torgny, Torsten, Torulf, och Torvald, för att nu bara nämna några. Detta visar tydligt, hur älskad och vördad Tor varit bland vanligt folk.

Detta är INTE Tor…

 

Idag sprids kristna Nidbilder av Tor, främst genom amerikansk populärkultur och oseriösa media. Till och med SVT tog upp saken i ett kåseri signerat Henrik Sköld från 12 September i år – men det är inget vi verkliga Hedningar och Asatroende bryr oss om. Vi är inte som de kristna och muslimska fundamentalisterna, som hela tiden knivhugger folk eller spränger dem i luften, så fort de ser något som inte passar deras egen smak eller föreställningsvärld. I SVT inslaget medverkade också den seriöse och sansade Johan Adetorp, lektor från Linnéuniversitetet, vars sakliga tonfall hindrade SVT för att spåra ur helt och hållet – och vad dataspelsbolag och därmed likställda gör med Tor eller Thor, intresserar oss inte nämnvärt..

Detta är heller INTE Tor överhuvudtaget…

Hur Tor är till sinnes kommer bäst fram i Eddakvädet Harbadsljod, där han konfronteras med den dryge och oförskämde färjkarlen Harbard, som vägrar att ro honom över ett brett sund. Järavallen, nära Lomma i Skåne nämns i dikten, som faktiskt är förlagd till Öresund; och alltså inte vilket sund som helst (se vidare under ”Tor” i artikelarkivet ovan, huvudrubrik Asatro) Tor säger att han ätit sill och hafvri – alltså havre, antagligen i form av havrekakor – en skånsk bondes frukost (tidiga översättare misstolkade detta som hrafri, alltså bockar, dragarar, varför Nils Fredrik Sander skrev ”bock-kött” om tors frukostmåltid, när det står något helt annat i originalet) .

Tor är en rättfram, enkel medelålders man, med rött skägg och rött hår, som alla vet – och hans vanor är ytterst enkla. ”Barbent står du, har inte ens byxor på benen” säger Färjkarlen Harbard, och antagligen får vi tänka oss Tor i en enkel, lång kolt som räcker ned till halva låren, vilket järnålderns bönder ofta hade – i alla fall om vi inte skall tänka oss honom i Kilt, som ”Magnus Barfot” av Norge. Vi vet från Hymiskvida eller berättelsen om Tors fiske att just fisket är hans tidsfördriv, och Tor kommer österifrån, gående till det sund där Harbard väntar på honom. Nu är det så att ”Harbard” i sig är ett heite eller tillnamn för Oden, men de flesta forskare visste redan tidigt, att det är ingen annan än Loke som förklätt sig, och försöker framstå som en förklädd Oden, hela kvädet igenom. Under dess gång nämner han saker som bara Loke själv – men INTE Oden kan känna till, som den dolda ”grottan” under färden till utgårda-Loke – något som bara Tjalve, Röskva och Loke själv kan veta, därför att de var ensamma med Tor just vid det tillfället. Till och med de amerikaner, som krampaktigt håller fast vid den omöjliga teorin att Harbard skall vara Oden, får det otroligt svårt med de smädeord, som färjkarlen slänger i ansiktet på honom.

PUNDIGT så det förslår… Och det är FORTFARANDE inte Tor…

Tor säger i Harbadsljod mycket riktigt att han är Odens egen son, och varför Oden – i förklädnad – skulle förolämpa sin egen avkomma å det grövsta, är svårt att förstå. Dessutom säger Harbad att Tors mor skulle vara död, men Tors moder är Fjörgynn eller Jorden, som aldrig kan dö – och Oden är en minnesgod gud, som aldrig ljuger. För det tredje använder Harbard Lokes smädelse från Lokasenna om att Siv, Tors hustru, skulle vara notoriskt otrogen, vilket inte är sant – eftersom hon ju är solen själv.

Slutligen börjar Harbard – på Lokes vis – skryta om sina erövringar ibland kvinnor och prata om sex mitt inne bland förolämpningarna – också ett drag, som endast Loke uppvisar – I Lokasenna skryter han ju med att ha lägrat, förfört och övergett snart sagt varje Asynja. I den tjugonde strofen säger Harbard att han trollade en trollkarl vid namn Hlebard eller ”leopard” från vettet när han var i österled – men trollkarlen gav Loke sin ”gambanteinn” eller ”gamman-ten” (fröjde-pinne eller ”joystick” skulle vi säga på modernt språk) och Tor kommenterar, att Harbard då lönade god gåva med enbart ont. Vi vet alla att Loke är homosexuell och genompervers – och dessutom brukar Loke uppträda som lönnmördare – han tog ju livet av Tjatse, Skades far – vilket Oden däremot aldrig gör.

Detta är Fanimig HOR och  inte TOR…

Tor hatar mannamån och orättvisor, och han förklarar själv i Harbadsljod att han slåss emot Jotnars och Resars talrika släkte eftersom Midgård annars skulle översvämmas av dem och mänskligheten gå under – och han hyser alltid medlidande och medkänsla med dem som är i underläge – särskilt med barn. Harbard-Loke, den storsmädaren; säger att Tor har trälarnas ätt, men det bör ingen tro.

Han är själv en symbol för det arbetande folket, bönderna, fiskarna, allmogen, industriarbetaren med sin slägga – och i ”Allvismál” visar Tor att han långtifrån är någon dumbom eller klumpeduns, när han i gåtgissning besegrar dvärgen Allvis, och ger grundligt till känna sin kunskap om hela det Hedniska kosmos, med namn och allt.

Tor går eller vadar dagligen till Asarnas tingsplats på Idavallen, får vi veta i den poetiska Eddan, där alla andra Asar och Vaner rider – men ”Kormt och Ormt och Karlögar två – Tor skall de vattnen vada” står där – och en ”karlög” eller ”kerlaug” på isländska, är en kar-formad fördjupning i berggrunden.

Mera om Tor finner ni ovan, som sagt – och med Rödbetssoppa, fläsk och soppa på röda nypon, har den Hedning, som skriver detta hedrat Tor idag – på hans namnsdag.

DETTA är TOR eller THOR – Och SÅ skall det för alltid vara, intill Ragnarök !

I just think its concept is revolutionary. I hope it’s for workers and not for tarts and fags. I hope it’s about what Give Peace a Chance was about. But I don’t know – on the other hand, it might just be ignored. I think it’s for the people like me who are working class, who are supposed to be processed into the middle classes, or into the machinery. It’s my experience, and I hope it’s just a warning to people, Working Class Hero... (ännu ett citat från John Lennon)