Gripenbergiana….

”DEN TROGNE”

– En smula fritt efter Bertel Gripenberg, 1908

Hans väg är en sam, hård och tyst och kall
för han har aldrig svikit sina gudar.
Han går sin väg mot seger eller fall
trots alla åsnorna i lejonhudar.

Han ser de andra famna nya brudar
och få sin skörd, när sommaren är all
och bära lånta fjädrars ämbetsskrudar
och vila dästa, långt från livets svall.

Han fruktar ej, han trotsar ödets lag
och bidar löftets uppenbaringsdag
och ett framtidsland, som ökenfärdens judar.

Och hinner han ej fram i kortmätt tid,
så dör han, trosigt leende i strid
– för han har aldrig svikit sina gudar.

 

Annonser

Om en mycket ÄKTA runsten från Nordmaling

Om det nu finns falska runstenar i USA, som Kensington-stenen, till exempel så måste man säga att det finns många äkta runstenar i Sverige och de övriga Nordiska länderna, fast de blivit resta i modern tid, det vill säga på 1900-talet eller 2000-talet. Mest äkta – verkligen äkta på ett sådant sätt att den involverar äkta känslor, och därför framstår som mycket gripande – tycker jag denna sten från Nordmaling, långt norrut i Sverige är. Västerbottens-Kuriren berättade redan 2014 historien om hur Ingemar Fällman reste en sten över sin hustru Tyra, död vid 84 års ålder, efter att ha levat nästan ett helt liv tillsammans med henne.

680

Så lönas trogen kärlek !

Ett hedniskt solkors – men inget kristet kors – finns också med på stenen, och länge hade Ingemar det 850 kg tunga stenblocket liggande hemma på sin egen gård, innan sorgen drev honom till att arbeta, och ta upp mejsel och hammare vid 81 års ålder. Vad som står på stenen, ville han inte avslöja exempelvis för SVT, men 2014, då hans verk gjordes, blev det mycket omskrivet. Också kvällstidningarna skrev om det. 

Stenen är dessutom numera vårt lands Nordligaste, eftersom bara Frösöstenen i Östersund annars räknas som den mest nordliga runinskriften.

Man kan jämföra med Rökstenen, som runmästaren Varin skrev över sin döde son – och hur människor också tusen år senare skulle få veta, vad Varin en gång kände, när hans egen son hade tagits ifrån honom. Kanske tänker den för mig okände Västerbottningen också på samma sätt – och kanske kan hans sten överleva honom också så länge. För egen del ristar jag inte i sten, men skriver ett och annat, som alla vet.

Och trohet lönar sig, det är jag säker på.

I det stora som i det lilla. Asatro innebär att vara sina gudar och gudinnor trogna, för det finns makter som inte sviker oss, där människorna gör det. Mannen i Nordmaling välsignades med någon som var honom trogen, och som tog emot hans vänskap och kärlek på rätt sätt. Alla har vi inte samma tur, men vi kan minnas ristarens omsorg, hans känslor och hans glädje.