Etikettarkiv: valet 2022

Valet och Kvalet, Kvalfylld Kvalificering ?

av

Det kan vara ytterst farligt i dessa dagar att skämta om kvinnor och korv, åtminstone inom den svenska kommunalpolitikens så ytterligt skimrande värld. Kom ihåg vad jag skrev för två inlägg sedan; om vad som hände en god kamrat i Simrishamn för tio år sedan. Som av en ren händelse har jag just idag – i den svenska valrörelsens elfte timme – fått se reklamaffisch efter reklamaffisch som uppmanar invånarna i Stockholm att rösta på ett extremparti som FI i det svenska kommunalvalet.

Sk ”Fäbod-jänta” eller Seriös Partilederska – välj själva

Angående ren symbolpolitik eller tidens tecken kan vi notera hur vår nuvarande Statsminister står i statstelevisionen och grötmydigt påminner oss alla om att Uppsala är ”hennes hemstad” och ett större krig österut, som om vi alla skulle låta lura oss av denna skenbart ”Landsmoderliga” gest. SVT har också vågat publicera ett kortare nyhetsinslag om Yabloko, Rysslands sista liberala oppositionsparti, som åtminstone i staden Pskov – känd från Ruriks krönika – inte fruktar att ge luft åt uppenbart kritiska åsikter rörande Vladolf Putler och hans krig i Ukraina.

Och Yabloko – ”äpplet” är för en gångs skull inte någon rysk motsvarighet till Miljöpartiet, eller ens en känd folkvisa, utan ett liberalt eller ”frisinnat” parti. Som ni vet, har jag själv såsom varande hedning alltid slagit slag på slag för de frisinnade eller liberala krafterna, vilka de nu verkligen kan anses vara.

Från Moskva meddelas, att man har förtroende från FN som överstatlig organisation, men att IAEA skulle stå under inflytande av vissa Europeiska stormakter. Som av en ren händelse har Ukraina begärt att ställa turbinhallarna och reaktorerna i Enehodar under FN:s kontroll, men Säkerhetsrådet med dess permanenta medlemsstater existerar fortfarande, liksom Rysslands rätt till ett absolut veto. Måste vi då ifrågasätta en viss herr Putins uttalanden, när de gärna inte kan bli så mycket klarare ?

Till och med Dagens Nyheter – alltid servilt Regeringstrogen och aldrig någonsin ”oberoende liberal” – har börjat ifrågasätta meningen med statstelevisionens dagliga opinionsundersökningar, som baseras på ett svagt urval om cirka 1000 förment slumpvis valda intervjupersoner. Vi ser också, att Regeringsmajoriteten svänger hit och dit som någotslags sinus-kurva, eller om det nu skall vara en tvåfas växelström, och inte trefas.

Våra partiledare påstås publicera kravlistor med över 100 punkter, Akbar Annie vägrar att godta Nooshi som kommande allianspartner, fast SVT hela tide föregriper det verkliga valresultatet, och presenterar enbart två stora block, som vore dessa Regeringsalternativ ett gudagivet faktum.

Partiet ”Nyans”, liksom Centerpartiet och Miljöpartiet med tydliga kopplingar till de ”Grå Vargarna” i Turkiet, en organisation som anses ha mer än 694 politiska mord på sitt samvete är fortfarande väl etablerat i minst 14 kommuner i Sverige, ifall vi skall återgå till den kommunala nivån. Hur stort inflytande partiledare Yüksel och hans ”grå vargar” i den svenska politikens värld kommer att få, återstår väl att se – men de representerar fortsatt extrem Islam, precis som FI representerar en lika extrem, definitivt odemokratisk ideologi av ett helt annat slag.

Att diverse ”småpartier” av Mp eller ”Akbar Annie” typ uppenbarligen dras med vissa säkerhetsrisker, liksom Transportstyrelsen och därmed vårt Regeringsparti – vet vi också.

Man har – helt oförhappandes, och bara fyra dagar kvar till valet – konstaterat att mer än 100 000 patienter på Svenska Sjukhus – huvudsakligen etniska svenskar i högre åldrar efter vad som är sannolikt att tro – plötsligt råkat drabbas av ”vårdskador” vad det nu kan bero på, men alla språkkrav inom hemtjänsten eller språkkrav för vårdpersonal överhuvudtaget avfärdar givetvis vårt Regeringsparti såsom varande ren rasism. Undrar ni varför ? Det gör inte jag…

Idag, förresten – är det årsdagen av slaget vid Breitenfeld, och den nionde denna vecka kan vi fira Asatrons dag – varför skall jag återkomma till.

För egen del tar jag gärna på mig flera tröjor i vinter, för Ukrainas skull, och begränsar all elkonsumtion till ett minimum, om det nu krävs av mig. Vårt Miljöparti har redan föregripit utvecklingen i världen på sitt eget förvridna sätt, genom att kräva ett förbud emot utomhuseldning och svenska vedspisar. Men – redan 2019 vann den folkliga opinionen, och civilmotståndet i denna fråga.

I Ukraina, slutligen; har de Ukrainska pressreleaserna blivit allt färre till antalet. Artilleribeskjutningen däremot, har långtifrån tystnat, för detta krig utkämpas och avgörs nu huvudsakligen med artilleriets hjälp, oavsett om det är eldrörsartilleri, raketer, HIMARS eller till och med missiler vi talar om. Vi vet, att vår Regering gång på gång förvägrat Ukraina varje form av vapensystem, som skulle göra dem i stånd att bjuda effektivt motstånd eller till och med segra på någon front. På vems sida står ”Magadan Magda” ?

Från den ryska sidan kommer ”milbloggers” med rapporter om frisläppande av fångar, Ramzan Kadyrovs bedyranden om ”tusentals” Tjetjenska stödtrupper, idéer om att personer som vårdas på sjukhus i de två delrepublikerna Donetsk och Luhansk skall rekryteras i den mån de nu är simulanter, och fäder till de barn som nyss börjat i de ”nya” ryska skolorna där enbart en viss version av historien lärs ut, står i uppenbar fara för att tvångsvärvas, snarast möjligt.

I och med att deras barn går i rysk skola, har regimen ändå tillgång till familjefädernas hemadresser. Kontrollera själv med de utmärkta underrättelsekällor som trots allt finns utomlands angående det Ukrainska kriget, som inte kommer att avta; oberoende av de illusioner man försöker tuta i oss i vissa svenska media.

Jag själv har valt sida. Den sida jag valt, är inte den som ser ut att vinna i vårt nära förestående Riksdagsval; och jag vågar faktiskt säga eller rättare sagt skriva just så, kanske beroende på ”Äpplets vänner” i den närbelägna staden Pskov.

Krig åt Palatsen, men Fred åt stugorna ?

Ja, kanske är det min självklart Hedniska slutsats för dagen, trots faran i att skriva det ovan skrivna.

Hur står det till med skribenter som Kajsa ”Ekis” eller rättare sagt Dekis Ekman ? På vilken sida står alla dessa, och hur är det med medias objektivitet, oberoende av public service, statstelevision, två rikstäckande dagstidningar – och en allt smalare ”åsiktskorridor” i det land av konsensus eller kanske politiskt kaos, som ännu heter Sverige ?

Ukrainas Nationaldag

av

Efter sex månader av krig firar Ukraina – ett av våra nära grannländer – sin nationaldag. Svenska Media och särskilt SVT rapporterar ytterst lite av vad som pågår i de av Ryssland ockuperade delarna, och hur man i Luhansk-regionen redan på förhand utropat att det ska anordnas ett såkallat ”demokratiskt val” som skall få 100% valdeltagande, och där mer än 70% av den röstande befolkningen förväntas rösta för en införlivning med Ryssland. Den som följer med i de öppna källor som finns, vet också att ryska myndigheter börjat föra bort barn från Mariupol, mot deras vilja – för att sedan placera dem i ryska ”fosterfamiljer”.

Att vidta åtgärder, som innebär att man utplånar en etnisk eller religiös grupp anses strida emot FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt amerikanska bedömare – för att inte tala om alla de otaliga brott som Rysslands politiska ledning och dess militära styrkor redan förövat.

VLADOLF PUTLER !

Till och med en såpass militärt obegåvad och genomcivil person som Tofve Lifvendal, Svenska Dagbladets chefredaktris, börjar nu inse att försvaret av Sverige i realiteten sker genom ett krig i Ukraina. Och inte bara det. Vad hela Ukrainas folk och dess Armé gör, är att rädda Europa – och skicka den ryska krigsmaskinen tio år bakåt i tiden, genom de förluster den redan åsamkats. Vi borde alla vara tacksamma emot Ukrainas Regering, vi borde aktivt bistå den med pengar, resurser och vapen på alla sätt vi kan. Ukraina är nära. Det gäller vår plikt som Européer och medborgare i ett civiliserat land.

Vår Regering har totalt misslyckats med sin försvars- och utrikespolitik, och ingen ljusning finns i sikte förrän till nyåret. Man har sagt att vi skulle få inträda i NATO – något som är absolut nödvändigt efter tjugo år och mer av oavbruten nedrustning – men man har svikit sitt löfte till hela Sverige. Man har svikit Gammelsvenskby och svenskarna i Ukraina – allt Utrikesminister Ann Linde gjort, är att erkänna att den by som så sent som i vintras innehöll cirka 200 svensktalande är en plats på kartan, men hon och Regeringen Andersson har sedan inte hjälpt dem, inte på minsta sätt.

Inte en gång på sju dagar har våra statskontrollerade media med SVT i spetsen nämnt de svenskar som nu sitter som ryssarnas fångar och väntar på att avrättas. Den sk ”tysta diplomatin” – Socialdemokratins och inkompetensens kännemärke – är i år mer än ovanligt ”tyst”

Som ni vet är jag Hedning, och en Hedning rabblar inte några böner – men vi hedningar hyser hopp. Till slut faller ändå kanske Regeringen Andersson, fastän det val som snart skall ske här, också verkar uppgjort på förhand – i alla fall om vi får tro SVT. I Gårdagens 19.30 sändning av ”Rapport” framställde man den samlade politiska oppositionen som en skara oeniga barn, på ”studieresa” till ett svenskt kärnkraftverk – för att därefter brista ut i hyllningar av ”Magadan Magda” Andersson, göra präktigt med reklam för henne och berätta hur ”bra” hon är – denna nya sk ”landsmoder” ungefär som Putin – han skall ju vara ”alla ryssars far” likt på sin tid Josef Stalin – även om han numera, en hel värld över kallas för Vladolf Putler.

”Smeknamnet” har använts av ryska oppositionella sedan minst 2014, men här i svenska media vågar ingen skriva det.

Istället ser vi hur SVT publicerar det ena ryssvänliga reportaget efter det andra, särskilt vad det gäller den ryska skrämsel-propagandan kring reaktorerna vid Enerhodar, som aldrig beskjutits av Ukraina – för vad Ukraina gjort, är att attackera en fjärrvärmecentral och några transformator-stationer mer än 5 km därifrån – för detta finns det bevis i form av satellitfoto – se hos den källa jag nämnt ovan – men det berättar inte SVT:s journalister – för skrämma oss med kärnkraft det ska man – Miljöpartiets clowner är ju Regeringens bästa ”ful-svans” och den svansen vill man ha kvar i Riksdagen – till varje pris.

Vladimir Putin har varit Rysslands ledare längre än någon annan person i hela den ryska historien, i alla fall sedan Tsar Ivan den Förskräckliges tid. Han kunde ha avslutat sin fjärde presidentperiod lungt och stilla, nöjd i förvissningen om att ha skapat ett jämlikare och ekonomiskt starkare Ryssland, men så valde han att gå i krig, och rasera allt som vunnits sedan Sovjets fall. Det är en kristen dårskap, större än allt annat – möjligen lika stor som hos dessa koldioxid-fanatiker – som ironiskt nog vill ta bort och stänga ned den kraftkälla av alla, som ger minst CO-2 utsläpp.

Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN…

Och rösta INTE på Regeringen Andersson eller ”Magadan Magda”

I Valet och Kvalet (Election Blues ?)

av

Nu kommer jag – tyvärr – som den otrevlige hedning jag är att bli sådär otäckt politisk igen. Det torde vara allom bekant att det är Valår i Sverige.

Var har då alla mina positiva känslor, såsom kärlek till sanningen, medmänsklighet och så vidare tagit vägen ? Jag vet ju att jag hade dem vid mitt skrivbord, så sent som igår. Åh – förlåt. Kärleken hade halkat ned på golvet, i form av ett gulnat fotografi. Och medmänskligheten ? Den försvann ned i en skrivbordslåda, som jag låste mycket omsorgsfullt och väl, då jag blev så rädd att förlora den. Jag har fått tillbringa någon timme med att leta efter nyckeln, men se – här är den nu – nyckeln till min medmänsklighet.

Den är ju inte så stor och ganska enkelt konstruerad, som alla kan se. Smått antik, ja nästan hednisk. Den kommer som vanligt till mig i form av media, nästan med vändande post kan man säga – och jag minns nu ett par tilldragelser från anno 2018, senast det var valår. På posten i Falun det året försvann en postsäck med 145 utlandsröster hos Postnord, vilket ledde till att hela Kommunalvalet fick omprövas – I Falun, som sagt. I Avesta och Ludvika kommun inleddes undersökningar om korruption, och misstänkt valpåverkan.

Jag har bestämt för mig att jag sett – och även länkat till – ett Tv-inslag från SVT från 2018, där man berättade hur ett antal ”nya valförrättare” från Järva-området eller Nordvästra Storstockholm ”hölls kvar” i Länsstyrelsens lokaler under valnatten, tills att den ordinarie personalen ”ville gå hem” och släppte ut dem. Senare visade det sig också, att Liberalernas främsta representant i Järfälla Kommun var tvungen att överklaga hela resultatet i kommunalvalet, beroende på ett enda mandat. Överklagan underkändes.

Några fler notiser i media om de ”nya valförrättarnas” identitet, deras ålder, kön, språkkunskaper, etniska tillhörighet eller nationella ursprung publicerades heller aldrig. Kanske kan någon av mina läsare hjälpa mig att lösa detta mysterium, eftersom jag naturligtvis inte bör spekulera. Samtidigt kunde det emellertid noteras, att ”ordningsproblem” uppstod också i Saltsjö-Duvnäs med flera kommuner. Vissa partiers valsedlar tycks på något egendomligt sätt ha ”försvunnit” från vallokalerna, trots att de borde finnas tillgängliga i ett tillräckligt stort antal. Man noterade felaktiga avprickningar i röstlängden, där personer på något mystiskt sätt fått beskedet att de redan röstat, fast de inte alls hade det, osv osv..

Hade man ”nya valförrättare” också i dessa kommuner, även om kommunalvalet 2018 nu mest är intressant för framtida historiker, som kanske kan dokumentera de första stegen emot en demokrati i ”fritt fall”…

Kanhända uppnår vi 80 % valdeltagande, kanske inte. Meningen med det demokratiska systemet i vårt land är i alla fall, att det skall finnas en klar majoritet av det totala antalet röstberättigade invånare efter ett val, oavsett vilken sida som vinner. Om endast 50 % röstar i ett presidentval, som i USA – och ungefär 51 % röstar på den vinnande kandidaten (av två) så innebär ju det i realiteten, att endast omkring en fjärdedel av de röstberättigade röstade på ”vinnaren”

Vid Sverige EU-inträde 1990 fanns det INTE någon klar majoritet för inträdet, därför att en alldeles för stor del av de röstberättigade valde att INTE gå och rösta, och avstå från den skenbart ”demokratiska” processen – vilket jag redan då noterade – men vem lyssnar väl på en ensam hedning ? Kontrollera själv i källorna, som finns på nätet om ni inte tror mig. Där fanns aldrig någon folklig majoritet för att ge upp vår gamla, nationella självständighet – och det är hela saken.

Numera – 2022 – är jag mer kosmopolitiskt sinnad, som ni nog förstår. Exempelvis anser jag att vi bör gå in i en viss försvarsallians, helt enkelt därför att vi i realiteten inte har något som helst val,  ifall vi vill trygga vår nationella överlevnad. Kanhända är det en grym sanning – men så är det faktiskt – och inte all världens befolkningar är födda till ”nya valförrättare” eller så värst bevandrade i vad som menas med demokrati… Hur är det i MENA-länderna, och de ”allmänna val” som före Talibanstyret skedde i Afghanistan ?

 

”Massa Massa Jambo !” Vi är de NYA valförrättarna..

SVT Rapport rapporterade igår från Valen i Kenya, genom sin väl påläste expertkommentator. Expertkommentatorn sade – enligt min minnesbild – att det var ”positivt” att helt nya Regeringskoalitioner röstats fram ”över de gamla stamgränserna”.  Man kan ju bara i all anspråkslöshet hålla med. Onekligen verkar ju det politiska debattklimatet i Kenya högst livaktigt, ja livligare än på länge i detta åtminstone delvis Swahili-talande land !

Tänk så kulturellt berikande det är för alla oss svenskar med helt nya folkstammar hos oss, medan vår egen stam bara måste gå i koalition med andra för att alls kunna överleva. Är inte detta det nya ”spännande” budskap den kära, kära statstelevisionen vill sända oss – eller har jag missuppfattat någonting ?

Tendensen i vad som framförts av SVT, är i alla händelser ganska klar.

Dock har man helt glömt bort att påminna om det stundande valet i Kherson, Ukraina – som ju också ska genomföras i September, liksom vårt. Där förutsätts det av ockupanterna, att alla före detta Ukrainska Medborgare skall rösta om att framgent få ryskt medborgarskap, och för evigt tillhöra Ryssland – de får helt enkelt inte vara Ukrainare mer. Och den som väljer att inte delta, kommer att få ställas inför allt svårare och svårare val i tillvaron.

Bara 30-40 kilometer bort från Kherson och de två strategiskt viktiga broarna vid Dnjepr, står den Ukrainska armén i väntan på vad som kan vara höstens stora offensiv.

Svåra val väntar. Sanna mina ord.

Mig veterligt har vår sittande Regering, genom Utrikesminister Ann Linde – bara en enda gång nämnt existensen av Gammalsvenskby och i Maj i år sagt att hon är ”förfärad” över vad som pågår. Några vidare åtgärder från vår Regerings sida med syfte att hjälpa de kanske 200 svensktalande, som före kriget fanns i byn har – enligt vad jag kunnat se i media – aldrig vidtagits. Sedan februari är våra landsmän i Ukraina helt utlämnade åt ockupanternas godtycke, och kommer väl tvingas till valurnorna vad det lider. Endast 40 % av invånarna i Starosvedskoje, Alt-Schwedendorf, Gammalsvenskby uppges nu återstå – oberoende av vilken etnicitet de har, eller vilket språk de talar.

Vår Regering har valt att inte hjälpa dem. Själv hoppas jag att ni väljer att stödja Gammalsvenskbys vänner med en smärre penning-gåva.

Jag har nämligen valt att liera mig med en folkstam, som också kämpar under blågul fana – och det är den Ukrainska. Bara så ni vet. Jag har tvingats välja den, framför diverse stammar från MENA-länderna och Afrikanska länder – för tyvärr är mitt liv begränsat, och förr eller senare måste jag välja vem, vad eller vilka jag vill se som ”nya valförrättare” bland annat..

 

 

Vi kan alla ställas inför svåra val här i livet – av de mest skiftande slag. Värmlands folkblad rapporterade härförleden – liksom tidningen Amelia – i maj – om Mikael Rehlin Kruse,35 – som valt att byta kön två gånger. Han föddes som man, men påstods av läkare att vara ”könsdysforisk” som det numera heter. Så visade det sig, att hans påstådda ”könsdysfori” bara var asperger och adhd – men då hade han redan ”valt” att gå med på en såkallad ”behandling” utan att veta vad han gav sig in på.

Nu är han lyckligt gift, och åter man – han hoppas enligt media att hans mycket personliga berättelse skall kunna hjälpa andra, som gick med på saker de aldrig förstod innebörden av, men senare bittert fick ångra. Så tolkar jag vad jag läst, i alla fall.

Detta påminner mig osökt om en gammal hednisk historia. Apollon straffade på sin tid siaren Tiresias, genom att tvinga honom att bli kvinna i sju år, för på den tiden var det bara gudar, och inte klåfingriga doktorer i Sverige som verkligen kunde ”leka gud” och ge sig på halvvuxna barn, tonåringar och andra, bara för att få glädjen att utföra grymma experiment på dem. Men ”tillbakabytet” gick mindre bra. Tiresias blev blind till följd av närkontakten med Solens gud, som inte var helt fullkomlig som läkare han heller.

Han levde som en blind tiggare på sin hemstad Thebes gator i långliga tider.  Hans ytterst fåtaliga vänner lär en gång ha frågat honom, fast på forngrekiska:

”Hörru Tiresias asså – kan’runte säjja oss va’re e som kvinnor vill – asså du som vatt brud då asså liksom..”

Och siaren Tiresias – ty sådant var hans yrke – svarade eftertänksamt:

”Kvinnorna vill endast ett – och det är detta: Att få sin egen vilja fram !”

Alla skrattade åt honom, och så sa de ”Samma som vi alla alltså – ett sådant svar, Tiresias, ett sådant svar...”

Så är det nämligen här i tillvaron, mina vänner. Vi vill alla få välja, och vi vill få vår vilja fram – men så går det sällan. Och så ställs vi inför det ena valet efter det andra – men – det måste jag säga er alla, mina svenska läsare – de val vi svenskar ställs inför just nu är kanske mycket mycket lättare än vad andra människor i andra länder upplever eller har upplevt.

Från Sankt Petersburg oblast rapporteras enligt en amerikansk ”Think Thank” att delstatsmyndigheterna där förnekat, att de brev, skrifter eller elektroniska budskap som lockat unga män i regionen att inställa sig på värvningskontor – där de erbjuds stora penningsummor för att strida i Ukraina – INTE är avsedda som någotslags upprop till allmän mobilisering, eller allmän inställelseorder. Sådant kan förstås komma att ske i ett senare skede – men inte ännu…

De unga männen i Ryssland och St Petersburg oblast kan förstås ”välja” att skriva på ändå – eller ”välja” att lämna ifrån sig sina namn, adressuppgifter osv – men låt oss hoppas, att de väljer att göra något annat. Att inte vända vapnen emot sitt eget broderfolk och civila, som inget ont har gjort.

Att välja freden, före kriget – och en allians som står för fred – är också ett val.

Vår nuvarande Regering har som alla vet inte riktigt levererat på den sista punkten – men goda medborgare, goda medborgare (för det är ni väl ?) i kraft av min högst relativa sanningskärlek, och vad jag nu har kvar av medmänsklighet, uppmanar jag er att välja klokt i höstens val – och välja själva.

Välj något av våra åtta etablerade partier. Välj stabilitet, inte småpartier med extrema agendor, typ Miljöpartiet, ”Nyans” och allt vad de heter.

Inte ”De nya valförrättarna” och deras lejda kreatur, som kanske finns också i er hemkommun.