Maria Schottenius i DN vågar ifrågasätta ”Kyrkan”… För det behövs INGA kristna ”Mirakel”

I Fredags hade Gerd och Gertrud namnsdag enligt den svenska almanackan, och det är ingen tillfällighet, eftersom det tidiga 1900-talets almanacksmakare kunde sin Asatro. De visste exempelvis, att långt innan  några falska Madonnor och ”Bebådelsedagar” infördes i vårt land, så firade man Segerblot på den första fullmånedagen efter Vårdagjämningen. I år infaller den dagen den 31 Mars, eller nästa lördag – och det här med Segerblotet har jag skrivit mera om förr om åren. Ni hittar dessa texter under rubriken ”Vårblot” under ”Högtider och Blot” ovan.

Vårfrun heter Gerd eller Frigg. Först i Maj kommer Freja, men först måste vi hylla det spirande kornet, det växande livet och den Vår som skall komma..

Nu finns det även de som helt utan ett enda vetenskapligt belägg för den saken påstår, att ”Vårfrun” som hedrades under ”Vårfrudagen” igår, skulle vara identisk med Freja, men se det tror jag inte alls, hedning som jag är. Att den begynnande medeltidens och 1200-talets svenskar inte alls förstod meningen med alla dessa ”Vårfrudagar”, eller ”Vårfrukyrkor” som de enfaldiga och maktfullkomliga katolikerna kom släpande med, är nog helt sant. Hedningar, som de faktiskt var, så trodde de att det var Vårens firande som var det viktiga här, och firade inga påstådda ”jungfrur” alls. Alla insåg de redan, att befruktning eller samlag måste till för att det nya livet ska gro – och varje någotsånär sunt tänkande människa och bonde vet idag ännu detsamma. Så skapade den svenska allmogen i sin oberördhet och sin Hedendom långt senare ”Våffeldagen” istället, och vände all kristendom ryggen. 

Himmelsgudinnor med blå mantel, översållade med stjärnor, fanns redan i det gamla Egypten, där gudinnan Nut tänktes ha samlag med Jordguden Geb och så framföda Våren och Jorden. Här uppe i Norr talade vi senare om Frej och Gerd, eller Frigg som himladrottning…

En som också i likhet med mig blir alldeles full i skratt vid blotta tanken på ”Obefläckade Avelser” och annat kristet dravel är skribenten Maria Schottenius i DN, som hälsade oss alla denna måndag med en alldeles ovanligt hednisk krönika. Det är knappt att man alls vågade tro, att den alls skulle stå införd i en så tydligt pro-kristen och anti-hednisk tidning som just DN, men där ser man.

Fru Schottenius tror inte på någon Jesu uppståndelse, antyder hon, och inte heller på ”de dödas uppståndelse” som man m-å-s-t-e tro på enligt den kristna Trosbekännelsen, sådan den ”Svenska” Kyrkan nu faktiskt läser och omfattar den. Ja, Fru Schottenius – som framstår som en mycket trevlig och hednisk person – hon verkar ha insett vad Naturreligioner verkligen handlar om. Hon utesluter till och med ordet ”Svenska” och skär alla de kristna kyrkor och samfund som finns i landet över en kam. ”Tror de ens på några mirakel längre, och i så fall – borde de inte tala klarspråk om vad de egentligen tror på” – och sluta hyckla inför människornas frågor.

Hon är långt borta från Moseböckernas skräckfantasy, säger hon, Egyptens gräshoppor, de påstått ”heliga” Jungfrurna och allt det andra, och ifrågasätter om någon kristen alls kan tro på detta, eller på några mirakler mer.  Kanske borde allt istället uppfattas symboliskt, och bara som metaforer eller liknelser, avslutar hon, och frågar aningslöst:”Vad för slags religion har vi då kvar ?” ungefär som om varje form av religion, måste innehålla mirakler eller sex stycken omöjligheter före frukost, som Lewis Carrol en gång sa.

För egen del tycker jag att hon tar käpprätt fel just där. En religion behöver inte vara absurd eller omöjlig till sin natur, som kristendomen; eller ens mirakulös. Se på Buddhismen till exempel – den kallar sig själv för en filosofi, inte en religion – och vi Hedningar och Asatroende behöver inga kristna mirakel eller andra villfarelser, därför att naturen,livet och årstidernas gång faktiskt är oss mirakel nog – vilket även Maria Schottenius själv verkar ha på känn – kanske därför att hon är kvinna..

Att jordens gröda och gräs gror, och att Våren kommer åter – är inte det ett mirakel nog ?  Ett barns födelse är också ett mirakel, vilket varje föräldrapar vet, lika väl som den nya grönskan. Och kärleken, man och kvinna emellan ? Är inte den mirakulös nog också ? – Således behövs inga ”orörda, heliga jungfrur” och annat tjafs i den stilen, även om det naturligtvis finns enstaka kvinns som går och kallar sig vid en massa falska titlar de inte har rätt till, typ ”Rådsgydjor” och liknande – men så värst heliga är ju dessa exemplar inte..  Själv har jag mött bättre och ”heligare” kvinnor än så – kanske Maria Schottenius också får räknas dit – även om hon väl inte är någon sierska direkt, eller utrustad med medial förmåga… vilket en del kvinnor förvisso kan vara.

Kunskapens ljus talar genom alla ting. Det ser de rättfärdiga, och ger dem en gloria..

Redan det faktum att björnarna kommer ur idet – vilket snart lär ske så här års – är ett större mirakel och en mycket större uppståndelse än den gamle skägglurken Jeschua ben Yussufs påstådda återkomst. Ni vet han som var sin tids Bin Ladin, och ”drev månglarna ut ur templet” i förstörelsen av World Trade Center.  Björnen kommer tillbaka år efter år, ja upp till 30 gånger eller mer under en ordinär björns levnad, och ändå kan människorna inte göra efter detta, och än mindre förklara hur det går till, fast vetenskapen säger sig ha fått upp ett antal spår. Enligt vad vi vet, borde samtliga björnar avlidit under vintersömnen till följd av urinsyra i blodet, försvagad benstomme och Frigg allena vet vad, men trots allt återkommer de – och återuppstår med nya ungar i släptåg – och för mig är allt detta, som hör våren och fruktbarheten till, mirakel nog. Jag behöver sannerligen inte mer.

Ovan: Mirakulöst uppvaknande Björn i Finland. Nedan : ”Människorna skall inget få veta om detta” (tavla av surrealisten Max Ernst, 1923)

 

Waldemar Lorentzon: ”Kosmisk Moder” – Halmstadgruppen, 1938

Viklau-Madonnans huvud till bredden fyllt med hedniska ben

”Himladrottningen” eller Jungfru Maria är inte ett kristet koncept. Långt före kristendomens våldserövring av vårt land fanns nämligen Himladrottningen Frigg, som vi fortfarande firar varje fredag, och konceptet med madonna-bilder, eller tanken om en kosmisk moder och ett gudabarn, är förstås äldre än så. Ett flertal hedniska kulturer hade redan etablerat den, också inom konstens värld, långt långt innan kristendomen alls fanns, ja flera tusentals år tidigare faktiskt. Titta här, får ni se…

Det här är en bild från Egypten, 2200 år före kristus, ca 4300 år före vår tid, och den visar Isis och Horusbarnet, här omgjord till en faraos gestalt. Och i Norden fanns som sagt Frigg, med sin blå mantel som var stjärnhimlen (precis som i Egypten) och som spann molnen på Friggetenen eller Friggerocken, också hon en kosmisk modersgestalt, fast utan något spädbarn i knät.

Inte så konstigt då att 1100- och 1200-talets kyrkor i Norden fylldes av en typ av ”tronande madonna” eller just en ”Himladrottning” utan något Jesus-barn i knäet. Den vanliga kristna ikonografin under medeltiden såg inte alls ut så, för i Bysans till Rom, från Spanien till de Brittiska öarna skulle Madonnan avbildas med ett barn, och därmed punkt. Men – så gjorde man inte här… Viklaumadonnan, från en liten kyrka på Gotland, har ingen Jesus, men en bok i knäet. Hon studerar och bildar sig, men inte bara det – Hon har också fått hedniska tankar (!!!) vilket avslöjades i veckan.

Inuti denna statys huvud finns 3000 år gamla Hedniska ben, påstås det – Inga kristna reliker alls, men spår efter hedendom…

Hon är heller inte unik, eftersom det finns många andra tidigmedeltida ”maria” eller kanske rättare sagt bilder av Frigg som Himladrottning runt om i hela vårt land. Och att de alla saknar en drägglande, kladdig liten jesus, beror inte på att trä-barnet kommit bort eller förstörts, utan att statyerna faktiskt gjordes så – utan barn, redan från början..

Mosjö-Madonnan från Hälsingland är INTE kristen till sin Ikonografi. Hon har mycket mera gemensamt med Hedendom och Asatro, och kan visa oss hur bilderna av Frigg en gång såg ut…

Bekant är också vår nobelpristagare Heidenstams dikt om ”Himladrottningens bild i Heda” som talar om en annan, hednisk verklighet, långt före kristendomen tog över – Heda ligger i det Hedniska Östergötlands centrum i Tåkernbygden, inte så långt från Rökstenen – och dikten handlar om Folkungarna, den hedniska Julen och Friggs fortbestånd – alla vet att det är en hednisk dikt…

Åtta hundra julenätter såg jag tända sina ljus.
Barn,hör vad jag täljer!
Konungar kysste min fot.
Glömd sitter jag.
Damm höljer mig.
Bed mig ej om vad du har kärt,
ej om guld och ej om namn.
Gå, förnekare!
Blott hos den, som tror, sker under.

— —

Lär mig vörda så och besjunga
hela den stora, ljusa värld,
som står fylld av vingars surr,
ängar och berg och underbara,
ädelt visa människoverk.
Den har tro, för vilken mycket är heligt.

Det här är, som ni hör – ingen kristendom. Ingen gud och ingen jesus finns häri, men massor av Frigg, och Friggs visdom.

Men Viklau-madonnan, då ? Hur står det till med hennes huvud, egentligen ? I veckan gjorde en av historiska muséets konservatorer en häpnadsväckande upptäckt – hela madonnans huvud är fullt med Hedniska Tankar – för i henne finns ett bronsåldersfynd, och detta var hennes skalle proppfullt med, under alla dessa år sedan det sena 1100-talet, då hon gjordes..

Hela hennes inre är fullt med HEDENDOM – för hon har HEDNISKA TANKAR – därför sitter hon bara där och ler…

1:e konservator Håkan Lindberg berättar för Sveriges Radio att man kol-14 daterat en benbit och en linnelapp, som helt upptar madonnans inre. Tygbiten är från 1200-talet, dvs 80 år efter det att trästatyn gjordes, enligt dateringen, men inuti den ligger ett ben från bronsåldern. SR Gotland säger inte ens, om benet skall vara från ett djur eller en människa, eller var det kommer ifrån.

När jag hörde detta radioinslag, blev jag väldigt skeptisk. Kol-14 dateringar kan slå fel, och kan innehålla felmarginaler på 30-50 år. Dessutom är de sk ”destruktiva tester”, dvs man behöver en flisa av ben, trä eller något annat material som man vill åldersbestämma, och man måste förstöra detta sample under själva testet, som dessutom måste ske under rigorösa renhetskrav och kontroller. Vore det en metallbit, så vore det ju en annan sak. Då kunde man exempelvis använda spektrometer, ett non-invasivt test, som inte förstör bitar av originalmaterialet. Processen kostar pengar, men trots att testerna blivit billigare och billigare genom åren, är det inget Historiska Muséet eller RAÄ har råd med längre, beroende på hur prioriteringarna i den svenska kulturpolitiken ser ut, för Regeringens policy är ju, att det egna landets och folkets historia helt saknar varje form av relevans, om den inte kan kopplas till islam och kristendom, förstås, eller något utländskt, eftersom alla andra kulturer anses definitionsmässigt överlägsen den svenska, som skall vara underlägsen – för så har ju våra makthavare bestämt, närmast katolska i sin ”Multikulturella” iver.

Därför fick Viklau-skulpturen stå orörd i alla år, och man vet att det gjorts tre mycket noggranna kopior av den i senare tid, men vart de tagit vägen, vet ingen. De har helt enkelt slarvats bort, och nu kan Historiska Muséet inte hitta dem, utan måste be allmänheten om hjälp berättar 1:e konservatorn. Föga förvånande, med tanke på allt.

Katolicismens dyrkan av ruttnande likdelar, sk ”heliga reliker” är allom bekant. Delar av ruttna lik togs in i kyrkorna och dyrkades, medan man påstod, att detta skulle vara ”ben från helgon”. Många helgon visade sig ha två eller tre kroppar, har senare forskning bestämt, och alla påstådda ”helt äkta reliker av kristi kors” visade att detta kors var åtta ton tungt och fyra meter högt, samt fem meter brett. Därför är jag skeptisk emot dateringen av benbiten (djur eller människa, och från vilken del av Världen ?) så länge det inte kan redovisas i media, vad slags ben detta egentligen är. Kommer benbiten från Gotland ? Grävde man upp den ur ett lokalt bronsåldersröse – eller vad hände egentligen….

På Sicilien dyrkar katolikerna fortfarande bitar av ”den heliga Rosalia” – ett helgon som visade sig vara en get. Detta har forskare vetat ända sedan 1825 – då ”de heliga relikerna” först undersöktes, men ändå godkänner Påven och Katolska kyrkan fortfarande detta groteska bedrägeri. Jesu förhud – som också lär dyrkas i dagens katolska värld (dessa kristna är sjuka – jämför med dikten om Himladrottningen, och dess enkla naturreligion) finns i fem olika upplagor, vilket väl i så fall visar att det lilla barnet hade fem stora kukar, eftersom de måste vara äkta allihop… handel med förfalskade reliker pågår även i dagens värld, hör och häpna, och på nätet lär man kunna köpa tänder av helgon – eller Johannes Döparen för sådär 300 Dollar styck – närmast en struntsumma, jämfört vad man lyckades lura i folk på medeltiden – så det här är inget nytt..

Tester lär ha visat, att Johannes Döparen faktiskt såg ut såhär, av de ”helt äkta och autentiska tänderna” att dömaPåven är ju ofelbar sedan 1870 – och hans kyrka kan helt enkelt inte göra några fel, anser de kristna…

Handeln med Johannes Döparens ”äkta” tänder lär ha visat en förbluffande tillkomst...

Ja – sanna mina ord – dessa kristna, dessa kristna... Men – mysteriet med den tronande madonnan från Gotland var intressant – vad är det för benbitar hon faktiskt innehåller – och framförallt – varför ?