Mera om Iran – och MOTSTÅNDET emot Islam…

Vår gamle vän och andlige broder poeten Eddie Råbock eller Mohamed Omar – vars far faktiskt är från Iran – gör idag några intressanta noteringar rörande den artikel jag skrev igår, om hur till och med folket i en av världens hårdaste religiösa diktaturer gör uppror emot Överheten och Mullorna, och beslutar sig för att göra som de själva vill, själva bestämma över sina åsikter och sina liv – ja de till och med tar sig en grogg då och då – men intet till övermått..

Resultatet förvånar honom inte alls, skriver han, för Iran har alltid – i alla fall sedan minst 5000 år tillbaka – haft sin egen kulturella och litterära tradition, och inte anpassat sig efter islamismens huvudfåra. Dessutom är Perserna eller Iranierna Indoeuropéer, som talar ett Indoeuropeiskt språk, och ingen arabiska..

Rätt så – säger jag – men vännen Eddie skriver också följande:

Det här innebär att iranier kan lämna islam utan att bli identitetslösa. De kommer fortfarande att ha sitt språk, sin etniska tillhörighet, sina högtider som binder dem samman. De kommer helt enkelt fortfarande att vara iranier och vara delaktiga i den iranska kulturen.

För araber är det svårare att lämna islam då islam utgör en mycket större del av deras identitet. Inte mycket av den förislamiska kulturen har överlevt i arabvärlden och en stor del av stoltheten av att vara arab är knutet till islam.

Själv tvivlar jag inte på detta, men om det är sant – och man måste hålla med om det Iranska folkets rätt till en självständig kultur och en självständig andlig medvetenhet UTAN vad som pådyvlats dem utifrån, och vad de inte längre vill ha – men är då också följande sanning ?

Den nordiska kulturen, och Asatrons arv i svensk folktro och folkkultur innebär, att svenskar kan lämna kristendomen utan att bli identitetslösa. De kommer fortfarande att ha sitt nordiska språk, sin etniska tillhörighet, sina högtider som binder dem samman. De kommer helt enkelt fortsätta vara svenskar och vara delaktiga i den svenska kulturen.

Har man sagt A, så måste man i konsekvensens namn också säga B – ELLER HUR EDDIE ?

Man kan inte tänka sig frihet för det ena folkslaget, utan att också bevilja frihet för det andra. Motsatsen vore ju hyckleri, eller i allra värsta fall rasism…

Ett litet ”Svenskt” dilemma – ELLER ??

 

Men själv tycker jag det vore intressant att höra Mohamed Omar analysera den iranske poeten Omar Kayyam – om han inte redan gjort det. Denne persiske matematiker, som idkade vetenskap och räknade med tredjegradsekvationer, på sin tid (1100-talet), var också en vän av vinflaskan, sensuella damer med obeslöjat hår, samt sång… Dito 1300-talspoeten Hafiz eller Hafez, också från Iran, som Goethe ansåg vara en av världslitteraturens främsta – och han hyllade vin, kvinnor och sång till den grad att han kallats ”Irans Bellman” – och förmodligen åstadkom rader som Carl Michaels: ”Vid min flaska vill jag somna, vid min flicka vakna opp” även om de persiska poeterna, i västerländska översättningar, ofta blivit sorgligt misshandlade.

Nu invänder väl någon – suf eller kuf, kanhända, att det i sufisk mystik skulle vara så, att ordet ”vin” skulle stå för något andligt, eller ”längtan till gud” ungefär som spiritus betyder sprit på latin – men det motsägs ganska enkelt av andra poeter…Vad sägs om den äktarabiske Abu Nuwas  till exempel ?

Han skrev direkt om vin och sex – inte bara i de persiska poeternas efterföljd och tradition, utan strök ordet ”nabidh” eller ”mjöd” (ibland ”svagt vin” – ordet finns redan hos Ibn Fadhlans berömda skildring av Nordborna vid Volga Bulgar, och betyder där alltid mjöd) utan skrev på pin kiv, och för att reta islamister och ”andliga” knuttar ordet khamr, vilket betyder starkt vin eller oblandat vin…

Omar Khayyam var en poet med Fjong – Han är still going strong – skrev om kvinnor, vin och sång – och bedrev sitt hålligång…

(glöm inte och sjung !)