Igår omnämnde jag Stonehenge, och det hårt kritiserade vägprojektet i Storbritannien, som hotar att helt spoliera detta minnesmärke i Världsklass, samtidigt som det också undanröjer allt skydd för UNESCO-skyddade ”World Heritage Sites” eftersom man skapar ett mycket farligt prejudikat om vägprojektet får tillstånd att fortsätta, och därmed går igenom. Nu är det bara två dagar kvar till en officiell hearing på Parlamentsnivå, som ska avgöra frågan.

I Maj månad däremot, gjordes det också en spännande upptäckt av en av de mest berömda platserna i Brittisk arkeologi. Det rör sig om den sk ”Cerne Abbas Giant”, en 55 meter hög ristning i grevskapet Dorsets kalk-berggrund, som är mycket känd – men åsikterna har gått isär om figurens ålder.

Enligt de flesta forskares teorier föreställer figuren den Romerske Herkules, eller möjligen den lokale keltiske guden Ogmios, och kan vara från 300-talet enligt vår tideräkning, då det fortfarande fanns romerska garnisoner i grannskapet. Men nu har man undersökt figuren med Lidar, en delvis ny typ av markradar, som påvisar hur gamla ristningarna ända ned i kritberggrunden är. Tidigare har man inte kunnat göra detta, då tekniken inte varit tillräckligt utvecklad, och grästorvens tjocklek är svårmätbar, eftersom takten i dess tillväxt kan variera kraftigt under olika århundraden, och man därför inte kunnat få fram några säkra mätvärden.

Värdena visar att jätten är från sent 900-tal, och att den inte kan vara gjord före 700-talet. Figuren är alltså Vikingatida, och kan vara samtida med ”The great heathen army” och de Nordiska invasionerna av England, även om man anser att endast danskarna, och inte övriga nordbor nådde Dorset. Den kan ha varit övertorvad eller nedgrävd under vissa perioder, eftersom den inte syns på den synnerligen noggranne Engelske lantmätaren John Nordens karta från 1617, men däremot har den varit markerad på alla senare kartor, inklusive Brittiska Arméns berömda ”ordnance survey maps”. Själv besökte jag platsen under tidigt 1990-tal, givetvis med en armékarta i handen.

Långt tidigare – redan på 500 talet FÖRE vår tideräkning, fanns det en keltisk fornborg, kallad ”the Frying Pan” i folkmun, på platsen. Den syns på kartskissen ovan, och på bilden överst i detta inlägg. Det kloster, eller ”Abby” varifrån byn Cerne Abbas fått sitt namn, grundades först på 1000-talet, och en teori är nu att lokala hedningar och Vikingar från Norden (danskar !) kan ha karvat ut jätten ur berggrunden, för att förfasa och skrämma de pryda, kristna munkarna. Ett äkta hedniskt ”Puts” med andra ord…

Jag citerar, från den välkända hedniska nyhets-sajten ”The Wild Hunt”

Alison Sheridan, a freelance archaeological consultant, comments, “It would almost seem to be an act of resistance by local people to create this fantastically rude [Pagan] image on the hillside. It’s like a big two fingers to the abbey.” TWH spoke to historian Kari Maund, who said:

I seriously doubt there’s a Pagan context: it’s more likely to be a statement of resistance to political or social change (e.g. the rather harsh Benedictine reforms, which were driven by a royal cabal around Aethelred’s mother; or possibly someone commenting on the succession to Eadgar…it could be someone underwhelmed by religious reforms during the early years of Aethelred.

Oavsett om det nu var okristliga och vanartiga Djäknar på 1000-talet, eller ÄKTA hedningar från Dorset eller Danmark som skapade detta MÄSTERVERK finns det ändå kvar, som kulturskyddat minnesmärke, för alla att beskåda. Vi Nordbor har aldrig varit pryda av oss för pryda och rädda för nakenhet, är det bara kristna och särskilt katoliker som är… Det finns också en lokal vers eller ramsa som ännu är känd i grannskapet och som lyder:

” ‘ Ere I am / old Hub-bub-bub / In my hand I carry a club/ and at my back a frying pan / am I not a valiant man ?”

”Frying pan” i denna strof syftar förstås på fornborgen, som till stora delar ännu är outgrävd. Jämför den kända svenska soldatvisan: ”När jag gick genom skogen – med en Yxa av stål i min hand – Yxa av stål i min hand ! – Fanns ej värre man eller Djävul – I hela vårt Svenska land !” – en svensk variant av ”sounding the dozens” – vilket är tradition också i andra arméer, exempelvis den i US of A. 2015 censurerade ett amerikanskt bokförlag bilder av Cerne Abbas-jätten i serie-form, eftersom de ansågs ”anstötliga” för det högerkristna USA

Två andra kända brittiska kritfigurer är dels The Long Man of Wilmington, som daterats till 3460 före vår tideräkning – ungefär – och alltså skulle vara från stenåldern eller möjligen en senare bronsålder – enligt vissa forskare – och som antingen föreställer stjärnbilden Orion – den nordiska Aurvandil – Tors hjälpare – eller en forntida lantmätare.

Ännu kändare är förmodligen ”The White Horse of Uffington” som gett namn åt ”White Horse Hills” – en hel liten bergskedja i Berkshire, centrala Sydengland. Den har en längd av hela 110 meter, och utvisar som de andra ristningarna i kritberggrunden att man redan då kunde samordna stora konstprojekt, som bara kunde avnjutas från luften, eller på flera kilometers avstånd – på nära håll är dessa figurer alldeles omöjliga att överblicka.

Den sägs vara keltiskt influerad till sitt utseende, och kommer antingen från järnåldern eller sen bronsålder, 1000 – 700 år före vår tideräkning, enligt forskare. Men hittills har det INTE gjorts några Lidar- eller berggrundsmätningar på de två figurerna – i framtiden kan dateringen bli helt annorlunda..

Vi vet i alla fall att de som skapade dem var HEDNINGAR – och att Cerne Abbas figuren är ett HEDNISKT konstverk kan man inte ta fel på – liksom de små svenska bilderna av ”Farbror Frej – Äringens och Sädens store gud!”