Tyr

Karl E H Seigfried om ”Vargkrameri” och andra fornsediska avarter.. (artikel från 2 November 2016)

Borta på den allmänt hedniska bloggen ”The Wild Hunt” i USA skrev den kände professorn Karl E H Seigfried från Chicago – som också har en prisbelönt blogg om Nordisk Mytologi en intressant artikel om Tyr, Fenrisulven och vissa urspårade ”fornsedares” faiblesse för ”vargkrameri”, Varulvar, påstådd sk ”Teriantropi” (alltså folk som går omkring och tror sig vara djur och har varulvsföreställningar – sådant är helt enkelt inte friskt !) samt andra dylika avarter av Asatro. Den gode professorn inleder sin artikel med att påstå att Myten om Tyr och Fenrisulven skulle vara den enda autentiska myt om Tyr vi har kvar – det är som vi ska se i nästa inlägg en helt felaktig slutsats, om ni frågar mig, och övergår sedan till att resonera om Tyrs betydelse under det 21:a seklet, eftersom det råkade vara en tisdag eller med andra ord Tyrs dag igår..

large

Herr professorn retar sig också på användandet av sk ”memes” eller vissa bilder och illustrationer som numera ”flyter runt” på nätet och ändå kan användas av alla och envar. Själv tycker jag att de är utmärkt hednisk propaganda, och att de kan användas som naturlig motvikt till all kristen propaganda som förekommer i Sverige och Norden, till exempel. Hela tiden resonerar Karl E H Seigfried efter sitt eget snäva amerikanska perspektiv, och går i polemik med vissa amerikanska asatroende, helt utan förståelse för att den situation som möter oss här i Norden och framförallt Sverige är annorlunda, mycket beroende på att han inte verkar kunna så mycket om svensk samtidshistoria. Men – för all del – jag inbillar mig inte kunna så mycket om amerikansk politik – allt vi ser här i Europa är Trump & Hiillary, Trump & Hillary till leda…och man undrar hur Tyr, rättvisans Gud, alls klarar sig ”over there”

Nåväl..

plate-12

Han börjar med att redogöra för hur Tiw, Tiwas, den gamle Indoeuropeiske himmelsgud från bronsåldern som senare blev Tyr, också finns omnämnd på en inskrift från Hadrianus Mur uppe i Skottland på 300-talet enligt vår tideräkning (hela Frisiska kohorter dyrkade Tyr bataljonvis – och det är som vi ska se en mycket betydelsefull detalj), och hur friserna tillbad honom som ”Mars Thingsus” eller Tingets, folkförsamlingens gudom – samma ord Ting syns ju för övrigt i våra svenska Tingshus – och hur Tyrs offer av sin högra hand för rättvisans sak sågs som en sinnebild för den självuppoffrande, samhällsupprätthållande krigaren.

Problemet är som vanligt ”fornsedarna” och andra avarter som inte har med Asatro att göra, och professorn konstaterar:

There is a subset of modern Heathenry that seems to valorize the wolf’s violent threat over Tyr’s protection of the community. The image of the snarling wolf appears on Heathen jewelry, logos, avatars, websites, and memes. Common to the many variations of this theme is the embrace of the attacking wolf as role model set in opposition not to the one who guards the community, but to sheep who are portrayed purely as prey for the wolf.

Somliga dumskallar vänder alltså upp och ned på hela Tyrsmyten, och börjar dyrka vargen Fenris istället. Detta är raka motsatsen emot vad det goda samhället står för, och vad goda Hedningar borde göra, anser professor Seigfried. Visserligen ingår Ulfhednar och Bärsärkar i den Asatrogna föreställningsvärlden, skriver han – utan att märka att det hjälmbleck från en svensk vendeltida hjälm jag visar här ovan föreställer en med galtmask försedd figur – erinrande om Särimner – inte alls föreställer någon Ulfhedin, som vissa trott. Tvärtom kommer hjälmblecken ju från Björnhovda (som betyder Björnhuvud och inte varghuvud) i Torslunda socken, och visar en dansande Oden, samt krigare med Särimners Vildgalt på hjälmarna. Detta har jag redan skrivit om, men herr professorn i USA kan tydligen inte läsa innantill, eller studera arkeologiska källor…

För övrigt missar han helt, att Bärsärken som andlig krigare är en figur som är mycket mer svår att förstå – om man inte mognat inom denna andliga sfär och tradition – något som han i egenskap av amerikan verkar helt utestängd ifrån.. Vi skulle kunna jämföra med Britt Marie Näsströms bok om Bärsärkar som behandlar dem ur ett helt annat – och mycket intressantare – perspektiv. Att inte förstå vad andliga krigare i själva verket är, skjuter över målet – men även Tyr avbildas just på Torslunda-plåtarna – liksom Fenris – vilket också är ett intressant faktum i sig… Kopplingen Särimner – Bärsärkar – bör heller inte försummas..

8En bok Karl E H Seigfried aldrig läst, inte förstått och inte känner till – de som är begränsade till Amerikansk Engelska missar så mycket av vår Nordiska kultur, och kan inte förstå den…

Nå, för att fortsätta den amerikanske professorns argumentation, så noterar han att Kveldulf Skallagrimsson, till exempel, knappast var någon avundsvärd figur, utan snarare tvärtom, och att den gamla myten om Sigmund och Sinfjötle – far och son som ”löpte i varghamn” slutligen brände upp vargpälsarna, och aldrig mer gav sig in på sådan ”svart sejd” eller förtrollning. Han konstaterar:

In both cases, the closest bonds of kinship and community are broken by the assumption of wolf-like character. Is this something to be celebrated? If so, it goes directly against the example of the god Tyr as binder of the wolf that threatens the community.

Jag har även nämnt Odens två vargar Gere och Freke – som en annan amerikansk akademiker, Terry Unger – nyligen såg som en symbol för de låga drifterna i människan, som Oden håller i schack. Seigfried påstår att båda namnen skulle betyda girighet – vilket är fel i sak.

The names of the wolves both translate as “greedy.

Wrong. Dead wrong, and an incorrect translation – Mr professor. ”Freke” does not translate as greed. It translates as brashness, rashness, impulsivity, impudence. Impudence and greed are NOT the same thing, as any fool can see… Compare with contemporary German, the word ”frech” – zb ”Diese verdammte Amerikaner sind frech geworden !” or contemporary Norwegian Frekk, Swedish ”fräck” which also means ribald, cheeky etc 🙂

Men – för att återvända till Karl E H Seigfrieds centrala argument – alla dessa fornsediska ”vargkramare” och idoliserandet av Fenris – ”Träskresen” (vilket är en tänkbar tolkning av namnet) är egentligen emot allt vad Asatro står för, hävdar han. Forntidens folk – över hela Europa och överallt där vargar förekommer, var säkerligen inga ”vargkramare” och tyckte inte om vargens asociala och ödeläggande egenskaper, av uppenbara skäl. Vargen tvärtom avskyddes, och dyrkades aldrig, mycket beroende på att det är Tyr och rättvisan, och inte vargen som är värd någon hyllning, konstaterar Karl E H Seigfried, och i det vill jag själv hjärtligt instämma och hålla med.

In the era described in the Icelandic sagas, the wolf is the symbol par excellence for that which endangers society. Prof. Jesse L. Byock writes of the Old Norse term for one man killing another in stealth and hiding his action: “The killer was then referred to as a morð-vargr, murderer (literally, killer wolf), and was beyond the pale of the law.”

Till detta skulle vi kunna lägga uttrycket ”Vargr Véum” ( a wolf in the (sacred) enslosure) eller den nutida svenska frasen Varg i Veum, som en ytterst välkänd symbol. Det betyder något man inte vill ha in i helgedomen, Viet eller religionen, helt enkelt. ”Fornsederi” – personer som tror sig vara varulvar och liknande hör inte hit, helt enkelt.

rona-f-hart-how-the-wolf-was-bound-snap-the-chain-broke-again-tyr-fenrir-norse-mythology-myth-illustration-image-2-500x201

Redan Snorre syftar på detta, när han i Gylfaginning anger att Ulven ”Löste sig ur Ledung (eller Löding) och Dräpte sig ur Drome”  om de två bojor Fenris spräckte innan han bands med bojan Gleipner – som är gjord av idel omöjliga ting – intellektets seger över råstyrkan, alltså. Ledung är en Ledungsflotta, landets samlade härsmakt -och Drome ett namn för ett krigsskepp, en DromundFenris är alltså vad man kallar en värnpliktsvägrare, en svikare av försvarsplikt, en som inte ställer upp för sin nation och sitt samhälle – i klar motsats till den rättvise Tyr -det är det Sturlassson försökte säga – men i och för sig, olika falla ödets lotter, inte alla Midgårds barn är lika kloka – och är man ingen andlig krigare – så förstår man inte det här.

Seigfried, för sin del – har helt missat dessa detaljer, och tar inte alls upp dem.

Man ser det man vill se, eller kan se, godvänner.. Jag ger sista ordet till Jim Lyngvild, dansk asatroprofet och själsfrände…

 

Ture Lång från Skänninge – en Hednisk Tyrsbild ? (inlägg från 2 November 2016)

Om nu Professor Karl E H Seigfried borta i Chicago säger att vi kanske inte har något kvar av Tyr, utom historiens vittnesbörd och myten om Fenris, så har han präktigt fel – i alla fall enligt vad jag tror. Liksom av en ren händelse skrev den intressanta och välinformerade bloggen ”Svenska Kulturbilder” om Ture Lång i Skänninge för någon dag sedan. Redan Olaus Magnus i sin ”Historia om de Nordiska Folken” nämnde Ture Långs bild, som beskyddade den urgamla Skänninge Marknad – den anses ha anor från hednisk tid och från 1000-talet. Ture Lång var ingen person utan en enorm bildstod – högre än tre mäns sammanlagda kroppslängder – som stod som en symbol för lag och ordning i staden, precis som guden Tyr. Och ingen vet, varifrån denne Östgötske ”Tures” namn kommer – månne är hans namn härlett av Tyr… ? I ena handen höll han ett enormt ölstop, som rymde fyra kannor eller närmare åtta liter öl – det ansågs vara vad en man ensam kunde dricka på en marknadsdag – och på ryggen stadens stenar (med en vikt på sådär 24 kilo) fästade vid en rejäl påk, så att statyn såg enhänt ut

dsc_0007 Den återuppståndnee Tyr, eller ”Ture Lång” i Skänninge – fruktad bevarare av lag och rätt...Han har funnits på plats sen 1990, och väger över tre ton

bfu3ht7yhsrrdsifbksj

Olaus Magnus, den siste katolske biskopen i Sverige, skrev annars mycket om Tyr – apropos gudabilderna av Thor, Woden och Fricco (som han stavade) i Gamla Uppsala, och han nämnde även Tyr eller Mars i sin text. Dock bortförklarade han Ture Lång som en kopia av en Rolandsstod, något han visste fanns i Tyska städer – han kunde ju inte rakt av skriva för alla sina läsare nere i Europa att en livs levande hednisk avgud fanns att se på stora torget i vad som då var en av Sveriges största handelsstäder…

220px-ib_299_4to_tyrI Biskop Brynjufssons Edda från det isländska 1600-talet såg Tyr ut såhär. Märk likheten med de Europeiska Rolandsstoderna..

Men vem var då denne mystiske ”Riddar Roland” – förebild till den senare ”Orlando Furioso” som sågs som en förebild över hela kristenheten, och som den bekanta ”Chanson de Roland” eller Rolandssången handlade om ? Rolandssången är från tusentalet, och behandlar en fiktiv gestalt vid namn ”Hroutland” eller ”Han som råder över landet” (Jämför namnet Erik eller Yngve som ett ”noanamn” eller ett hemligt kodord för Herren Frej) som skulle varit en frisisk vapendragare till Karl den Store under 700-talet.

Den enda samtida historiska källa som alls nämner honom, är en enda krönika kallad ”Vita Caroli Magni” av en tysk munk vid namn Einhard, som skriver att

Rotlandus” britannici littoris (limitis) praefectus, cum aliis pluribus interficiuntur.

Eller att Hrodland skulle varit ansvarig för försvaret av ”den brittiska kusten” eller med andra ord Frisland, som vetter mot Britannien – redan romarna hade en flottprefekt med samma titel – men bevisligen var Frisland aldrig erövrat på Karl den Stores tid, och lustigt nog nämns redan Frisland och Friserna som hängivna Tyrs-dyrkare, och tillbedjare av både himmelsguden Ziu och ”Mars Thingsus” – tingsplatsernas gud – som vi såg i det förra inslaget. År 779 stod det ödesdigra Slaget vid Roncesvall – i Pyrenéerna – det som karl den Store kallade ”Spanska Mark” och där skulle alltså Roland eller en helt hednisk friser ha varit med…

rolandRolands död, enligt de medeltida legenderna

På väg hemåt efter en resultatlös expedition emot det moriska och hedniska Spanien skulle Roland fört befälet över eftertruppen, eller den bakersta av de tre schiltroner eller marschbataljoner Karl den Stores armé var indelad i. Basker och andra hedniska folk lurade i Roncesvaux-passet, som finns kvar än idag, och överföll inte förtruppen, inte huvudstyrkan utan just eftertruppen eller trossen, som Roland var satt att försvara. Han hade ett enormt horn – en Oliphant – eller elefantbete vid sin sida – alla hedniska Himmelsgudar har horn som Heimdall – men Roland vägrade tre gånger att blåsa i hornet, bara för att få Karl den Store och huvudstyrkan att vända om, eftersom han inte ville utsätta kungen för fara. Lojal som få blev han nedgjord med alla sina män – en symbol för ridderliga dygder – medan Karl den ”store” och de kristna fegt smet undan... Också det faktum att Rolands hand huggits av, samt hans modiga självoffer – att själv gå i döden för att rädda sina kamrater – är ju något som just utmärker Tyr – se myten om Fenris som exempel…

Är ”Roland” och Tyr därför ursprungligen samma gestalt ? – ja vem vet – sånt kan man inte bevisa..

charlemagne1I Salamanca, Spanien – bevarar de kristna än idag ”Rolands Horn” som en oerhörd dyrgrip. Forskare har konstaterat, att detta elefenbensarbete inte alls kommer från Frankernas 700-tal, utan från Västgoternas 500-tal i Spanien istället.. Kanske finns bilder av Tyr och Fenris på hornets kant ??

Många kristna forskare har genom åren ansett, att Rolandsstoder först skulle blivit vanliga i Tyskland och Europa på 1100-talet, sådär hundra år efter det att ”Rolandssången” skrevs, och en ursprungligen Asatrogen hövding gjordes om till skolexemplet på en kristen riddare.. Man påstår till och med, att Skänninges Tore Lång ”helt säkert” skulle vara tysk import, ungefär som om människor i Sverige vore helt oförmögna att komma på något själva, och måste låna allt utifrån. Att traditioner kan ha kommit från Norden, och spritts till kontinenten, har aldrig föresvävat dessa djupt rasistiska kristna ”forskare” – och förutom det kan ju spåren och förebilderna ha ”korskopplats” åtskilliga gånger fram och tillbaka under seklernas gång. Riddaridealet uppstod i det hedniska Norden, och fanns redan i de isländska sagorna – och Sigurd eller Siegfried drakdödaren var också en samgermansk figur, liksom Tyr, Ziu eller Tiwas..

jd800087222Den mest kända av alla Rolandsstoder – den från Bremen – som nu är UNESCO-märkt Världsarv

Nästan alla Rolandsstoder är ”enhänta” på det viset att ena handen eller armen skyms av en sköld, och ibland bär de sitt svärd instucket i armhålan, istället för i handen. Denna märkliga ”enhänthet” är också en likhet med ”Hin Einhenti Ass” – eller Tyr… (ingen har uppmärksammat det, så vitt jag vet – den teori jag nu lanserar är helt min egen)

the Roland statue in front of the Town Hall of the Halberstadt city, Germany

the Roland statue in front of the Town Hall of the Halberstadt city, Germany

Också i Riga, ja över hela österrjsöområdet står Roland staty – överallt som en beskyddare av lag och rätt, precis som Tyr – och en frihetssymbol för självständiga städer – sk ”Rolandsstäder” som också hade rätt att hålla egna ting eller utöva rättsskipning i stodernas skugga.. Likheten med Tyrs roll och funktion för de Asatroende är påfallande..

7424109-rigas_roland_rigaRolandsstod från Riga

Ture Lång – som man 2006 – i Skänninge – ansåg skulle flyttas till närmsta rondell vid infarten till stan – står fortfarande på Stora Torget – där han rätteligen bör stå och hör hemma. Någon annan gång ska jag berätta för er om Kopparmatte – en långt senare 1600-tals ”Tyr” som finns att se i Stockholms Rådhus, och på Stadsmuséet i vår kungliga huvudstad – men till dess – sköt er, ni hedna och ni ludna !

 

Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ?? (inlägg från 28 Mars 2017)

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.