Freja och Brisingamen igen… (inlägg från 5 Januari 2018)

Idag är det en Frejas fredag, eller alternativt en Friggs fredag, eftersom Fredagarna i Västnorden oftast tillhörde Frigg, men i Östnorden och under ett tidigare historiskt skede Freja. En av de saker som kännetecknar Freja är givetvis hennes sexualitet och hennes kvinnlighet, och detta är något som ledde till att hon blev så förföljd under kristendomens fördärvliga intåg i vår världsdel. Naturligtvis är Freja en mångfacetterad gestalt – hon är också en krigets och stridens gudinna, men minst lika ofta är hon en gudinna för dold eller esoterisk kunskap, som i ”Hyndloljöd” där hon lär Ottar, en av hennes förtrogna, om hans sanna ursprung och hans ätts historia. Od, Frejas försvunne make, är själva kunskapen, och Svipdag, som också kan antas vara den unge Oden i förklädnad – se i Fjölsvinnsmál – och i samma kväde är hon obestridlig ledarinna för en hel skara av mindre kända gudinnor, varav Eir eller läkedomens gudinna bara är en. Och i en mörkare och farligare gestalt antas hon också vara Heid, eller Gullveig, själva guldtörsten eller girigheten personifierad, hon som i Völuspá ger upphov till det allra första kriget i Världen.

Freja är alltså inte alls en såpass enkelspårig eller okomplicerad ”kärleksgudinna” som många okunniga har för sig, eftersom hon på alla livets områden når djupare än så – men en sak går inte att förneka – och det är just detta med Frejas sexualitet, eller den sexuella sidan av henne. Många – till och med de som kallar sig Hedningar – är fortfarande rädda för att höra historierna om Frejas Vrede (se i Thrymskvida, där både Tor – som symboliserar den manliga styrkan och Loke – som är den manliga listen – är fullständigt chanslösa emot henne – i samma berättelse anges också att Brisingamen, som vi snart skall få höra mer om, brister sönder när Freja blir vred) och ännu mer rädda för strofen ur Lokasenna – där Loke utslungar de berömda orden om att ”Av Asar och Alfer härinne, finns inte en enda som ”Thin hór”  icke varit” för att nu ta med två oöversatta ord ur det isländska originalet. Också berättelsen om hur Freja skaffade sig Brisingamén på egen hand, och hur Loke försökte stjäla smycket väcker alltid avsky hos nymoralister, eller de som inte lyckats frigöra sig från den kristna kulturen, kristen kvinnosyn eller andra kristna skuldkomplex. Sådana inskränkta och begränsade människor finns det många, inte minst i England och USA.

Vad en riktig ”Rälling” eller Räl är för något, vet inte amerikanerna. De förstår lika lite Frejs sanna natur som Frejas, eller var ortnamnet ”Rällinge” där denna statyett hittats, kommer ifrån.. (”Där satt en man på Rännefjäll, som brukade sitta och mäta. Så tog han fram sin styva räl, sin styva, långa och räta” – utdrag ur en gammal svensk folkvisa)

Dessa moralister skulle kanske inte förfasa sig så mycket, om de noterar att till och med Loke använder formuleringen ”Thin Hór” i Oegirsdrikkjas eller Lokasennas berömda 30:e strof. Inte ens han vågar kalla Freja vid fula namn, även om han indirekt försöker göra det – istället nämner han faktiskt, att det är de andra, det vill säga Frejas många älskare, som begått ”hor”, men däremot inte gudinnan själv. Freja varnar honom uttryckligen för att gå för långt i nästa strof, därför att hennes vrede kan bli fruktansvärd, även om hon i vanliga fall är ytterst tolerant, även emot en sådan figur som Loke.

 

På 2000-talet hittades denna silverfigurin av den vreda Freja, som sliter sitt hår och bär ett solformat Brisingamen-smycke om halsen. Det kommer från Tissö och 800-talets Danmark. Jämför med Thrymskvida, strof 13, där denna scen mycket exakt beskrivs. Thrymskvida och de övriga myterna som berör Freja är inte alls skrivna i ”sen” hednisk tid, utan var en levande realitet i folkmedvetandet långt tidigare.

Själv anser jag att myterna om Freja är ett slags lackmus-test på verklig hedendom, eller ett slags åsnebrygga, ”pons asinorum” som de pryda och sippa amerikanerna aldrig kommer över, därför att de är fast i sitt kristna tänkande.

De av oss som verkligen har vuxit upp i den nordiska kulturen, känner förstås till att ordet ”skämt” och Skaemtun (Freja gillar ju Mansöngur, alltså sånger som uppmanar till ett och annat samt just ”Skämtan”) kommer från samma ordrot som ”skämmas” och att våra förfäder inte alls drog sig för att skriva runverser som var helt öppet och ohöljt erotiska,  vilket Thor News avslöjat så sent som idag, och även i ett tidigare inlägg, som visar tydliga och klara arkeologiska bevis för den saken – ifall Rällinge-Frej nu inte var bevis nog.

“The blacksmith slept with Vigdis of the Sneldebein people”. The wooden stick is about 24 centimeters long and the use is uncertain. Some believe it may have been used as a hairpin – maybe a secret gift from the blacksmith to Vigdis herself? (Photo: Svein Skare, University Museum of Bergen)

”Sneldebein” betyder en person med smala eller långa ben, och som vi förstår, var den Vigdis, eller strids-dis som nämns på inskriften ovan, inte den som var den, om ni förstår hur jag menar. Allt detta går förlorat för amerikanerna – deras skräck för kvinnlig sexualitet, eller kvinnor som vågar ta för sig, och inte alls tror på den kristna versionen av hur en kvinna ska vara, fjärmar dem också ifrån Freja, eller vissa sidor av hennes sanna väsen, som man inte kan förstå, ifall man inte delar dem själv.

På en del inskrifter från Bergens 800-tal nämns ”futh” eller ”futhorg” vilket visst inte syftar på någon futhark eller själva alfabetet, men som för en nordman (eller dito kvinna !) framstår som lika enkelt som abc… ”futh rag” eller den sorts rag eller arghet som kommer från en futh, med andra ord.. De som hela tiden talar om ”higher truths” och är vansinnigt rädda för bilden av Freja som en ”wild girl” (eller dito woman, för det är inte flickor utan fullvuxna kvinnor det handlar om) glömmer till exempel tantrismen i hinduisk tradition, eller Japanska shintoisters syn på saken, som var lika fördomfri och rättfram som nordbornas var, och till viss del ännu är, allt kristet pryderi och kryperi till trots..

”Vart tog alla vilda kvinnor vägen?” frågade en svensk poet. Endast den, som förstår och inser kraften hos Freja, vet svaret – och själv har jag mött många av dem (”Jag till FRÖJAS dyrkan går” skrev en gång Carl Mikael Bellman…)

Men, låt oss nu ge oss ut i gudinnans eget sällskap, och se hur det gick till när hon skapade Brisingagamen som gåva åt sig själv genom ombud, och myten om hur smycket senare stals. En del ser den naturligtvis bara som en berättelse, och förstår inte att den speglar handfasta realiteter och en dagsens sanning, men det skall jag själv göra er uppmärksamma på, under berättelsens gång.

Alla förstår vi att ”Brisinga” har med havets bris eller havet självt att göra, och Freja är inte för inte Menglöd, eller själva Havsglansen, solen själv, som varje afton sjunker i Havet. De som inte kan eller förstår vårt nordiska språk, har ingen chans att förstå detta. De tror på falska grunder, att men ska betyda halsring, när det har samma ursprung som men = skada, på samma sätt som kaun – en av Frejas runor – betyder både båle eller böld, alltså något som lyser och bränner, ja ”glans” eller något lysande rött, inte bara ett sår. En hel del personer har också tänkt sig Brisinga-men som ett halssmycke av bärnsten, som ju mycket riktigt kommer från havet.

Men Brisingar är också en ätt, en stam och ett släkte – vilket vi lätt inser. Alltväl, berättelsen om Brisinga-mens tillkomst, eller hur Freja själv skaffade sig det står att läsa i Flateyarbok, som jag nämnt tidigare – en sen källa från 1300-talet, men berättelsen bygger ändå på traditioner från åtminstone 800-talet och ännu längre tillbaka, för som vi snart ska se är existensen av Brisingamen – eller vad som faktiskt verkligen kunde vara det – ett vetenskapligt faktum, och inte bara en legend..

Freja besökte i hemlighet fyra smideskunniga dvärgar, står det i sagan – Dvalinn, Alfrik, Berling, och Grer – men vad betyder då ordet ”Dvergr” på Norröna ? Jo, ”Dvergr” är en balkvägare eller en ”snälla” i en båt – märk inskriften om ”snälleben” från Bergen i Norge ovan. Tofterna, eller roddarbänkarna för er som inte kan nordisk terminologi, måste ha något som bär upp dem, och detta gör alltså balkvägaren, som i sin tur kan fördela kraften emot skeppets spant.

De som verkligen kan något om asatro vet också att Nordri, Austri, Sudri och Östri var namnet på de fyra ”dvärgar” som bar upp himmelskupan, och att talet fyra inte är ett sammanträffande. Dvalinn, eller Dvalan, förekommer också i det sk ”Dvergatal Volsupás” brevid Daudinn eller döden om jag inte minns fel, och Alfrik – den rike Alfen eller han från alvernas rike, tillsammans med Berling eller ”den som bor i berget” och Grer – den ”grådige” eller girige – är också ett typiskt dvärganamn. Naturligtvis blev det tidigt så i historien att man tänkte sig dessa varelser som faktiska dvärgar, eller småväxta, smideskunniga män, och så har det varit för konstnärer, skalder och diktare alltsedan dess, lika väl som vi vet att ”alfer” är de underjordiska, vanerna, världsupprätthållarna, eller naturens krafter, och det var alltså till dessa, som den sant kosmiska Freja i överförd bemärkelse sökte sig till. För den som inte trängt in på djupet i det Norröna språket eller den Nordiska kulturen, är allt detta oförståeligt, men den som har öron till att höra, han höre, och den som har ögon till att se med, ja han kan se Frejas sköna gestalt..

Freja och Dvalinn, Alfrik, Berling och Grer enligt en engelsk sagoillustration från början av 1900-talet (delvis beskuren)

Nu låg Freja en natt hos dem var, säger sagan – och det är berättarens sätt att säga att Frejas kärlek är så allomfattande, att den når rent kosmiska dimensioner. I gengäld gav de henne allt sitt guld, som de hade samlat ihop under långliga tider, och de skapade därav det skönaste smycke man kunde tänka sig. Detta liknar nu moderna amerikaner vid ”hor” eller ”prostitution” på sitt simpla, kristna vis – därför att de inte kan tänka längre. En bildad man, däremot, kan se likheter redan med Egyptiernas himmelsgudinna Nut, eller natthimlen, som omfamnade Geb, eller jordguden, i det första, kosmiska samlaget – och därav föddes solen. En del forskare har faktiskt på fullt allvar hävdat, att det fanns ett spår mellan bronsålderns solkult i Norden och det gamla Egypten, men utan att gå alltför långt, är det tydligt, att berättelsen om kärleksgudinnan, som befriade de i berget instängda och till materia och pengar begränsade dvärgarna, är en myt med mycket större innebörd än det först vill synas.

Freja och dvärgarna i något slipprigare version, som en amerikan tänkt sig det hela anno 2008 – men Freja låter sig sällan bindas…

Dvärgarna – de i de fyra värdestrecken till materien begränsade – hade låtit sig bli fångar av sitt eget guld. Innan Freja genom sin kärlek förmådde sänka sig ned till deras låga nivå, och genom sitt eget kön förmådde frälsa dem, var de i sanning beklagansvärda varelser. Men hon befriade dem, och lät dem skapa om guldet till något betydelsefullt och vackert. Inte heller skämdes Freja på något sätt av vad hon gjort, och i hennes handlande fanns inte den minsta falskhet. Nej, hon bar minnet av dessa fyra heta nätter helt öppet, runt sin egen hals så att alla kunde se det, och alla gav de sig helt frivilligt in på denna kärlekshandel, som gav smederna nya möjligheter, och lät guldet omskapas till något sant, riktigt och gott. Allt, tack vare Frejas oerhörda kraft !

Brisingamen har också den egenskapen att varje varelse – man eller kvinna, hane eller hona – som ser detta smycke, ja till och med träd, gräs och stenar ögonblickligen faller för Frejas kärlek, och vill följa henne. Den kvinna som bär Brisingamen är helt enkelt oemotståndlig – men nu frågar vi – har den sortens smycken verkligen funnits på riktigt ? Svaret på den frågan är ja. I de öländska guldhalskragarna – och de från Västergötland – hittar vi redan på 300-talet Brisingamens direkta motsvarigheter i verkligheten, smycken av oskattbart värde, gjorda i romersk guld, som ingen nu levande guldsmed inte ens med den modernaste teknik lyckats göra efter…

Detaljer av hästar, galtar och män, bara en tiondels millimeter tjocka – guldhalskragarna troddes gjorda av dvärgar, men tillkom med hjälp av bearbetade linser och optik av kvarts

Slipad bergkristall kunde användas som förstoringsglas och ”solarstein” – inte bara smycke…

Loke försökte senare stjäla smycket, genom att förvandla sig till en loppa (inte en lus, som det felaktigt står på Wikipedia, ty hos Freja finns inga löss !) och bringade smycket till Oden, som dock gav det tillbaka till henne ifall hon fick de två kungarna Högni och Heidinn att strida emot varann på en klippa i yttersta skärgården, säger Flateyarbok. Det här slaget, Hjaddingakampen, är bekant även från Prosa-Eddan minst 160 år tidigare, och flera skaldedikter från 900-talet, så man vet att också det varit en reell tro, och en symbol för solen, som sjunker i havet varje afton – och Brisingar var kanske namnet på de två följen, som slogs i solnedgången, eller den eviga kampen mellan ljus och mörker…

Loke stjäl Brisingamen i dansken Peter Madsens serie-version från 1990-talet – bilder som ingen pryd kristen vågar se

Enligt Eddan kämpar Loke – eldens gud emot Heimdall – den goda elden eller en solgestalt – för evigt om Brisingamen, och en av de platser där detta tänktes äga rum var på Singasten eller Singö i Roslagen, har vissa forskare sagt. Singö är också en ö i yttersta havsbandet, och både Heimdall och Loke hade förvandlat sig till sälar, när denna kamp skedde. Mycket riktigt har man skådat präster i Säl-gestalt eller sälhamnar, dragna över huvudet i Kiviksgravens figurer från bronsåldern också, så kopplingen sälar-solnedgång eller soluppgång och solsmycket är mycket äldre än vi kan tro – och avbildar en kosmisk verklighet med gudinnan Freja som huvudperson, snarare än de två männen, som kämpar om hennes gunst, just i denna Hjaddingakamp, som pågår för evigt. Heimdall är ju född av mödrar nio, eller av havets vågor, som vi vet, och han är den segrande solen, som går upp varje morgon.

Heimdall, ”son av mödrar nio” vann Hjaddingakampen om Brisingamen emot Loke själv, när de slogs i sälars gestalt – säger Eddan – och på en av Kiviksgravens hällar syns nio figurer, varav en kan vara en dansande man…

Sälar sjunger också i soluppgången, som bekant, och kopplingen mellan dessa djur och Freja är kanske föga känd idag, men redan Viktor Rydberg tog upp den i sina ”studier i Germanisk mytologi” och senare i ”Fädernas Gudasaga”. Viktigare är att komma ihåg vem Freja Freyja Freya verkligen är, och vad hon representerar, samt de oerhörda krafter hon har och besitter. Freja är havet och dess sälta, den segrande solen, kärleken och livet. Freja är kosmos, universum självt och ingen kan få del av hennes krafter, som inte har förstått hennes sanna mysterium. De som kallar Freja vid fula namn, eller förolämpar henne, kommer aldrig att se Folkvangs slätter efter döden, och de kan inte inse Sessrumnirs storhet. För evigt blir de utestängda, och kommer aldrig att få del av vad Freja värderar högst eller mest, men de som tagit Ottars och Svipdags plats, känner henne bättre än någonsin, och har fått kunskap och vetskap om hennes sanna natur – vilket ingen kristen, inga amerikaner eller någon inskräknkt, slö Monoteist någonsin kommer att förstå…

Att få höra Frejas skratt… (inlägg från 26 Augusti 2016)

Nu byter jag – min vana trogen – ämne fullständigt igen. Nu vill jag tala om Freja, främst av Asynjorna – för dit räknas hon – även om hon ursprungligen är av Vanernas ätt. Freyja, står det i Gylfaginning, líkaði vel mansöngr, alltså sånger som manar och eggar, dvs allt som har med erotik att göra, och inte bara kärlek. Vidare gillar hon skömtun eller skämtan, alltså sådana skämt som man delvis får skämmas för; eftersom dessa två ord i alla Nordiska språk har samma ursprung – våra förfäder tyckte inte att ett skämt inte var roligt nog om det inte också vore lite respektlöst eller fräckt, och vitsar med vad man kallar lite tvetydigt eller ekivokt innehåll gillades, nu som då. Ja – vi vet också att Loke varit Frejas vän och förtrogne, och att han varit en mästare inom detta – så sannerligen, sannerligen säger jag eder – Freja – gudinna över kärlek likaväl som krig, måste alldeles uppenbart ha stor humor.

”I krig och kärlek är allt tillåtet” säger ett gammalt svenskt ordspråk. Det stämmer också, på flera sätt än ett.

Den leende Freja – läsarbild från Henrik Andersson

Frejas katter är två till antalet, säger samma källa – och vi kan anta att ”arga katter, får rivet skinn”. (En er hon ferr, þá ekr hon köttum tveim ok sitr í reið) dvs ”Och när hon far, då äger hon katter två och sitter i vagn”. Få har förstått vad som menas med detta ord, men att två katter gemensamt och i endräkt samstämt skulle kunna dra en vagn, det inträffar förstås aldrig i människornas Värld. Och för övrigt – när far då Freja sin kos ? – När kärleken lämnar oss, naturligtvis. Det inträffar förstås ibland – och då går det fort undan, för då åker Freja därifrån i en vagn, står det mycket riktigt. För egen del är jag säker på, att jag många gånger i livet hört Freja själv skratta, utan att förfalla till det som kallas ”godspousery” eller andra amerikanska dumheter, rent fornsederi eller annan kväljande dynga, men nog har Freja humor alltid.

Jag tror faktiskt också att hon många gånger skrattat åt just mig – men det gör mig inget – elak är hon aldrig, och hon har belönat mig storligen, ett helt liv igenom, så varför alls klaga ? – och att hon emellanåt sitter i Sessrumnir, den på sittplatser rika, Frejas stora hall, och tänker ut hur hon ska tussa ihop människorna och fläta samman deras öden.

”Det omaka paret” av Lukas Cranach

”De där två förtjänar verkligen varandra” säger hon antagligen, där hon sitter – ”men där ska jag göra något riktigt originellt, ett omaka par, något som aldrig setts tidigare – bara för att roa mig och halva Världen.” Och kanske ler hon och säger – ”där ska jag ge honom ett riktigt våp, ett viktor åke peter; eller en kvinna helt utan inkomster, arbete, karriär eller någonting, utan bara ett behagligt yttre, en yta, rätt och slätt – bara för att se, om han går på det, och för att pröva honom… Och jag ska låta henne ljuga och smila och stryka honom medhårs, liksom jag gör med katterna, och låta det hela vara för en tid, och sen ska jag byta plats på allt och så rasera, vad jag nyss skapat. Men han, som älskar och dyrkar mig, ska ändå inte bli arg, utan han ska le och vara glad som jag, och tillbe mig Freyja Freya Freja, störst av kvinnor och gudinnor, ty han ska inse, att endast jag segrar och lever evinnerligen...”

Ja – med Freja kan man skämta och glamma – men till en viss gräns – det gäller att inte gå över den, för då vredgas hon, och Frejas vrede är som Kalis – hennes närmaste motsvarighet hos andra indoeuropéer – den är ingenting att leka med. Skalder har prisat henne, fotografer och konstnärer försöker avporträttera henne, och varje gåva, framställning eller verk, som ägnas Freja, blir väl mottaget för det mesta, och belönas ibland mer än väntat, och på direktare sätt än man kunde tro, ty – med Frejas egna ord enligt Hyndluljöd, där hon gläds också över en harg eller en hög uppstaplad gråsten – allt som görs med kärlek tjänar – och så heter det i Eddan att:

 Hörg hann mér gerðihl aðinn steinum,- nú er grjót þatat gleri orðit; -rauð hann í nýju nauta blóði;æ trúði Óttarrá ásynjur

”Harg han mig gjorde, lagd av stenar – Nu lyser detta grå som glas – Rött lät han färga allt med nötblod i ny – Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

En Hustavla och en ”Domostroj” given ur Frejas hand för Hedningarna… (artikel från 22 December 2014)

Under de senaste tre dagarna har jag oavbrutet ägnat mig åt att blota till Freja, vilket jag gör helt och hållet på mitt eget sätt. Inte för inte har jag Freja till Fulltrui numera, lika mycket som Oden, och om ni inte vet vad som menas med Fulltrui, eller att ha en gud eller en gudinna till sin närmaste vän och förtrogna eller förtrogne, utan att krypa eller böja sig eller böna och be som de kristna (sådant anstår inte våra Gudomar, och inga hederliga människor överhuvudtaget!) må ni väl läsa andra källor någonstans, så får ni kanske veta mer om detta…

Mina Husfrejor, förresten, är nu lika många som Asynjorna eller Årets månader, och med det menas att de är tolv stycken. Till deras krets räknades Frigg och Freja, Saga, Gefjon och Eir, liksom Skade och Gerd. Siv, Nanna, Rind och Jord samt Idun var också bland de mest kända i skaran. En del har felaktigt angett deras antal till fjorton, och somliga räknar dem som 24, och då tillkommer Beyla, Sigyn, Sjovn, Lovn, Snotra, Fulla och Hlin, Gnå och Saga, Vår och Var, Syn, Bil och Sol; som också kallas Sunna.

”Den som kunde leva så!” tänker nu vissa manliga läsare kanske. ”Löper du städse runt med dem, som Särimner gör bland sina suggor ?” frågar en annan.

”Vad tänker ni nu för snusk, och varför talar ni före ni tänker ?” svarar jag då er.

Emellertid struntar jag helt i detta, lika mycket som jag struntar i vad press, media och allmänhet tycker, Asatroende som jag råkar vara. Mannen är sin egen lyckas smed, heter det, och den som hedrar Freja, får också Frejas hugsvalelse och lycka.

Hur hedrar man nu Freja bäst ? – ”Hvergang det må ske !” säger jag er.

Enligt Eddan och Sturlasson själv, görs det genom att tillägna Freja vackra saker, som man själv tillverkat ihop med andra, kvinnor då mest – och genom att ge sin egen och andras kreativitet fritt spelrum. Till Freja må man blota och offra allt sådant, som kommer genom kvinnor eller genom en själv, oavsett om det må vara skaldestycken eller bilder eller annat, vet Skaldskaparmál att berätta.

Se Regel nr 2: Klädd eller Oklädd, en Husfreja klär sig som hon vill och talar som hon vill.

 

Låter detta nu som jag låter uppställa regler och liksom en hustavla eller vad man på ryska kallar en ”Domostroj” (klicka på understruken text för att följa en länk) framför er, ack ni ludna och hedna ?

Vet, jag ger er endast goda råd – därför att  jag hört Freja själv tala till mig liksom ur en dröm.

Det skall vara ordning på torpet !

Utan vidare spisning publicerar jag därför min egen ”Domostroj” eller Hus-tavla för er, med mina regler för Husfrejorna och deras Hållande, liknande de sköna och innehållsrika regler, som på sin tid fanns uppsatta i nästan varje Kronotorp eller Knektehushåll i forna tiders Sverige:

1.  En Husfreja må vara gammal eller ung, vacker eller ful som stryk, tjock eller smal, mörk eller ljus, men hon ska vara vid myndig ålder och en fullvuxen kvinna.
2. Klädd eller Oklädd, en Husfreja klär sig som hon vill och talar som hon vill. Hungrig eller Mätt, en Husfreja äter vad hon vill och gör som hon vill. Ensam eller i Sällskap, en Husfreja umgås med den man hon helst vill ha, så länge hon gör det av ärligt sinne och av allt sitt hjärta. Gående eller Åkande, en Husfreja far dit hon vill, när hon vill och hur hon vill, så länge hon tar ansvar för sina gärningar.
3. En vis man lyssnar till sin Husfrejas ord och fogar sig inte sällan i hennes åsikt, men Husfrejan må betänka, att en vis mans största nöje måste vara hans arbete, och att han inte enbart är satt till jorden och livet för hennes glädje och högsta lust.
4. En vis man må ha många Husfrejor eller endast en, menhan må betänka att makterna skapade kvinnan så att det är svårare för en man att tillfredsställa flera kvinnor, men det är lättare för en kvinna att bli tillfredsställd av många män, varför den kloke förlåter sådan otrohet, som sker i hastigt mod. Ty den vise förlåter en gång, och även för andra gången, men landsvägen leder kvinnan bort från hans hus och så långt skogen växer, om det sker en tredje gång eller mera.
5. Skulle mannen vara sysslolös eller inte veta, vad han ska göra med all tid, skall man icke sällan finna, att hans Husfreja eller Husfrejor vet att finna ett svar. Vet inte Husfrejan svar på en fråga, som mannen ställer henne, må samme man spörja Makterna om råd. Skulle Husfrejan ha alldeles fel, vilket inte sällan händer i vissa hem, måtte mannen göra som han vill men ändå högakta henne.
6. En vis man behandlar sin Husfreja väl, och låter henne inte sakna vad hon behöver för sitt uppehälle och nödtorft. Vill hon ha mer än så, bör hon betänka att hårt arbete är det enda som skapar ett gott hem eller varaktigt välstånd; men i allt sådant är mannen skyldig att hjälpa henne.
7. En vis man må ha en eller fler Husfrejor, men för de barn med sig in i hemmet, är varken han eller Husfrejorna längre fria att göra vad de vill när de vill och hur de vill, för barnens bästa måste komma i främsta rummet.
8. En Husfreja må städse betänka, att det finns inte större prydnad för en kvinna än ett gott hem, ett väl utfört arbete och ett hederligt yrke, och goda söner och döttrar att skänka till folk och land – om hon själv kan och vill föda och fostra dem.
9. En Husfreja må städse betänka, att inget är så ohederligt som att vara oärlig, och att falskhet och svek sände många Husfrejor på dörren – ifall de inte förklarade sig i tid- då visa män förlåter väldigt mycket.
10. Toge Husfrejan mannen för hans pengar, eller enbart för att vinna egna fördelar, ska hon inte klaga när pengarna tar slut, fördelarna upphör och mannen ber henne dra åt skogen, för hon som älskar för egen vinning skall till slut ofta finna, att hon inget vunnit. Sedan månne hon bo i vildskogen eller i grottor, och söka sin föda som ett djur.

Regel nr 10…

    11. Ingen Husfreja må hållas i träldom eller bindas fast med tunga kedjor och rep, med mindre än att hon själv har sitt nöje och behag i sådana lekar.

 Regel nr 11…

  12. En Husfreja må betänka, att det ofta är bättre att stanna på en säker plats, när man har åldern inne och gott husfolk omkring sig. När män och kvinnor är unga, är det tid att tänka på långa resor eller dra i krig, men gammalt folk har oftast fått nog av äventyr och bör stanna där de är, ännu mer så om de skulle ha huset fullt av barn.

13. Blir man eller Husfrejan gammal eller sjuk, hedrar det dem och än mer deras barn om de hjälper varandra, för man och kvinna skapades av makterna till varandras stöd och hjälp. Dock bör man minnas att det är bättre för människorna att dö bråddöden än strådöden, och detta gäller också för ett enskilt hjonelag.

14. Livets väg är brantast mot slutet, vilket män och kvinnor skall få lära tids nog. Storm och strid måtte råda på jorden; så länge sinnet har frid, och verklig frid är Makternas största gåva. Så må mannen och Husfrejan foga sig i också det sista och det ofrånkomliga ögonblick då deras förhållande dör och allt ska upphöra; på samma sätt som Makterna bidar sitt Ragnarök.

15. Ett Frimodigt och öppet sinne vinner Husfrejan. Omtanke adlar mannen; men krigaren utan kärlek är ingenting värd, ty krig och kärlek kommer båda från Freja, och ärliga krigare och rätta Husfrejor är Vanadis egna barn.

”Aft Kötta sinum” – dagens diskussion ?” (artikel från 5 Februari 2015)

Ibland följer jag med i Asatrogna debatter av alla de slag på nätet. Varje bildad Hedning vet förstås, att det står ”aft kötta sinum..” eller ”efter sina katter” när det talas om de djur som drar Frejas vagn i Gylfaginning, 24:e strofen för att vara exakt.. Det står ingenting om hur många dessa katter antas vara, men språkhistoriskt är det oomtvistligt att det inte är några lodjur, lejon eller andra kattdjur det rör sig om, utan helt vanliga katter…

KÖTTR, m., kattar, ketti, pl. kettir, acc. köttu, mod. ketti; [A. S. and Engl. cat; O. H. G. chatza; Germ. katze; Dan. kat; Swed. katt] :– a cat,originally the martin cat or weasel; engi dynr verðr af hlaupi kattarins, Edda 19; hross eigu menn eigi at eta ok köttu, K. Þ. K. 134; mýss svá stórar sem kettir ungir vaeri, Ó. H.; liggja hjá sem köttr í hreysi, Orkn. 104; sér köttrinn músina, Ísl. ii. 309; rífast eins og gráir kettir, to live a cat and dog life, a saying; hvatr, blauðr, breyma k. (q.v.); a tom-cat is called fress, högni, steggr; a she-cat, bleyða; a black tom-cat, kolr; a white tom-cat,mjaldr; the pet name is kisa, kis kis, q.v.; hreysi-k. (q.v.), the ermine cat.

Innan katter kom till de nordiska länderna – arkeologer har satt tidpunkten kring år noll, beroende på gravfynd; betydde ordet vessla eller hermelin, alltså ett litet med kvickt djur, och kattlo, lejon mm är därför uteslutna ur diskussionen, även om en del mytologer också velat jämföra Freja med Kybele, en främreasiatisk gudinna, som faktiskt färdades i en vagn, dragen av lejon.

1200-tals bild av Freja från Slesvigs Domkyrka. Inte ens under den kristna tiden glömdes hon helt, och kopplingen mellan Freja och kattdjur är gammal

Folk har till och med frågat mig vad Frejas katter har för namn, eller om de är just två till antalet, vilket de flesta konstnärer verkar ha antagit. En amerikansk fantasy-författarinna har till och med döpt dem till ”Bigull” och ”Trädgull” vilket skall fås till att betyda honung respektive bärnsten, pga katternas förmodade färg, men detta är en sentida tradition, och för övrigt finns det som sagt inga belägg för att katterna just skall vara två till antalet. Allt man egentligen vet, är att det är pluralis katter, och att de alltså är fler än en.

1829 tyckte Anton Thormond Legis att Freja och hennes katter skulle se ut såhär..

Det har i och för sig funnits dem som haft andra teorier. redan 1829 skrev Finnur Magnusson, verksam i Danmark, men bördig från island att:

Eddaerne tillægge Freya undertiden et Forspand der snart siges at have bestaaet af Katte, snart Fress’, denne sidste Benævnelse tillægges nit i Island Hankatte, men vi see af Skalda at det og fordum har betydet Bjöme ,

Men senare etymologisk forskning ger honom fel på den punkten, ”fress” betyder hankatt eller litet, vessleliknande djur, en frett – vilket är ett annat namn för iller. Dock var ”björnteorin” mycket populär ända fram till 1860 talet efter vad det ser ut, och till och med PDA Atterbom, den gamle romantikern, trodde att Freja lät sig dras av björnar, men inte katter:

Freya, åkande genom himlarymden efter sitt björnspann*), gjuter gullregnet af sin längtans tårar.
*Det isländska ordet ”fress”, som allmänligen tolkats med katt, betyder äfven björn: se isländaren Björn Haldorsens lexicon.

Efter det datumet har uppfattningen om katterna dock varit den förhärskande. Atterbom citerar Eddan, när han säger att Freja gråter tårar av guld, och Nils Blommér, en av Atterboms samtida, avbildade Freja och ett par verkligt fotorealistiska katter på nedanstående sätt. Hans Freja-bild verkar synnerligen föråldrad, och alldeles för sockersöt, med virvlande små amoriner och allt, men katterna har stått sig genom åren:

Problemet är förstås, att två katter – eller ens katter i trespann eller fyrspann – knappast kan dra några vagnar eller än mindre någon fullvuxen människa – och proportionerna för det hela, ser onekligen märkliga ut, om man som Blommér envisas med att avbilda katterna och vagnen sedda från sidan. En del konstnärer har försökt komma runt det bildmässiga problemet genom att avbilda katterna i förgrunden, perspektiviskt förskjutna, medan Freja och hennes vagn då enligt perspektivets lagar hamnar i bakgrunden:

Här är ett modernt försök i form av ett linoleumsnitt, och det hör ändå till de mer lyckade

Bland de fånigaste bilder jag sett, är denna, signerad Maria Klugh år 1909. Kring sekelskiftet var det många brittiska och amerikanska illustratörer som försökte sig på att skildra Asatrons och Nordens gudar i Jugend-stil – ibland med klent resultat, som här – och ibland inte utan en viss framgång vad stil och smak beträffar. Maria Klughs Freja, däremot, ser mest ut som ett våp, vilket Freja inte är och aldrig någonsin varit, eftersom hon är krigets gudinna, lika mycket som kärlekens. Förstår ni inte denna koppling, och vet ni inte om att kärlek kan vara ett slags kamp eller strid, tror jag inte att ni någonsin varit häftigt förälskade eller än mindre i ett fast förhållande; men Maria Klughs katter verkar allvarligt betänksamma angående vad de egentligen gett sig in på, och verkar föra någotslags jamande konversation sinsemellan.

En nutida amerikansk serie-tecknare, förresten; har avbildat Freja och katterna, direkt efter Klughs teckning, på det här viset:

Freja är ju en gudinna, och kan därför göra vad hon vill – det är en klarsynt observation – och som kärlekens gudinna kanske hon till och med kan få katter att enas, och dra en vagn tillsammans. Alla kattägare vet förstås, att det i verkligheten är fullständigt omöjligt att få katter att dra vagnar eller göra något ordentligt arbete.

Mera hederligt försök av Giovanni Casselli, 1978 – han sätter Freja i förgrunden, och en Oseberg-mässig vagn i bakgrunden, fast 2-hjulig..

I amerikansk engelska finns det ett uttryck, som heter ”herding cats” eller ”att driva katter” och som antyder en fåfäng syssla, en opraktisk sysselsättning eller något som inte fungerar, helt enkelt..

Tv-programmet ”Mythbusters” från Storbritannien har också försökt ta sig an problemområdet, men poängen är här att det inte går att uppfatta uttrycket om Frejas katter rent bokstavligen..

Vad som försiggår i vår Värld kan inte jämföras med vad som sker i Asgård eller på Folkvangs slätter, där ju Freja bor. Sådan är den bistra sanningen. Alla försökt – konstnärliga eller inte – att avbilda Freja, eller att föreställa oss gudinnan i hennes oerhörda skönhet och glans är dömda att misslyckas, eftersom vi människor inte har sinnen nog att uppfatta Freja som totalitet, eller alla aspekter av henne samtidigt. Vi förmår sannolikt bara uppfatta en liten del av den verklighet, som är katterna och vagnen också, och därmed är alla diskussioner om hur den och de egentligen ser ut ganska ointressanta, eftersom vi förmodligen skulle falla avsvimmade till marken allesammans, om vi verkligen kunde se och uppfatta Freja som hon faktiskt är. Det här med ”epifanier” inom Hedendomen eller direkta uppenbarelser av gudar och gudinnor har jag skrivit om förr, men det är inte ett så enkelt ämne, som man kunde tro.

En bild av Freja är inte den riktiga Freja…

Och det här är INTE en pipa… det är en BILD av en pipa, som den franske surrealisten Magritte konstaterade..

Det finns naturligtvis de konstnärer som försökt avbilda Freja med sin Falkhamn också, eller följd av den enorma galten Hildisvin, men även där är försöken dömda att stranda, eftersom avbilder bara kan skapa oss en ytterst begränsad föreställning om originalet.

Ändå finns det naturligtvis nya teorier, från de som söker rent vetenskapliga förklaringar till vagnen och katternas existens. Lodjur, lejon och tigrar är uteslutna, och sabeltandade tigrar som Smilodonter skulle bara framkalla ett smil, eftersom de var utdöda långt innan människor kom till Amerika, där de levde. Men – det finns faktiskt andra sabeltandade kattdjur som levde i Europa och Asien för så sent som 10 000 år sedan – och eftersom Sverige och Nordeuropa var befolkade redan 12 000 år före vår tideräkning, kan ”Frejas katter” vara ett direkt minne av djur som faktiskt existerade, säger vissa.

Homotherium Serum var stor som ett lejon, och mycket lik ett stort lodjur. Det var ett socialt djur, som jagade i par eller i flock.

Djur av det här slaget skulle faktiskt kunna fås att dra vagnar, och allt hopp om att restaurera deras DNA är heller inte ute. En annan variant, Homotheirum Latidens, har hittats i Sibirien och norra Ryssland, och skulle faktiskt ha kunnat finnas här i Norden också..

Jämfört med ett nutida lejon, var Homotherium Latidens betydligt grövre byggd, kanske 30 cm högre och betydligt starkare..

Var. Latidens tänder stack inte ut ur underkäken, och även om den hade den egenheten att frambenen var längre än bakbenen (den hade evolverat för att hoppa fram, eller för att ta långa språng) så skulle den helt säkert ha uppfattats som kattlik, och varit mycket respektingivande för alla människor, som kom i kontakt med den. Precis som våra dagars tigrar och geparder hade de sabeltandade katterna svårt att finna byte – och därför dog de också ut till slut – våra dagars stora kattdjur är närapå utrotningshotade allihop, utom just huskatten, som överlevde tack vare en allians med människan – så teorin om ett högst påtagligt ursprung för Frejas katter, kanske inte är helt omöjlig ändå..

FREJAS CIGARRER – Ett ”Värdigt” Attribut för gudinnan, eller bara kitschig kommersialism ? (inlägg från 29 Juli 2015)

Faraos Cigarrer torde kanske de flesta svenskar ur vissa generationer ha hört talas om, eftersom de råkar vara namnet på ett Tintin-album. Likaså finns det dem, som ibland ägnar sig åt att försöka röka på, med hjälp av ”en cigarr utan märke” som det heter i vissa kretsar. Men Frejas cigarrer ? Vem skulle komma på en sådan idé, och finns de ens på riktigt ?

Värdigt gudinnan ? Välj själva – författaren till denna blogg förklarar sig strikt neutral

Men – jodå – kära läsare. De finns på riktigt. Bilden här ovan är inget skämt, utan i allra högsta grad på fullt allvar. Kvinnan på bilden – Emma Viktorsson – är nämligen inte vem som helst. Hon är en av världens främsta cigarrexperter, med sin egen sajt, och om vi får tro henne själv har hon alltid varit lidelsefullt intresserad av Nordisk Mytologi. Ja, hon säger till och med, att hon anser att Freja på något sätt skulle vara bandet mellan den kalla Norden och sydligare nejder – en intressant teori, som jag gärna skulle vilja höra de andliga eller vetenskapliga argumenten bakom. För egen del är jag alltid intresserad av att höra nya teorier om de Nordiska gudarna, Asatroende som jag är sedan mer än trettio år tillbaka, och om någon kan komma med argument för sin sak, eller formulera sina tankar i ord är jag alltid beredd att lyssna.

Det nya cigarrmärket har fått goda recensioner världen över – bland annat på den här erkända sajten – och eftersom jag råkar han en broder i Särimner  med majors grad, som själv är samlare av cigarrer med egen humidor (här är en annan sajt med samma namn som utförligt och sakkunnigt recenserar cigarrerna) antar jag, på förekommen anledning, att detta är något som bör och bara måste uppmärksammas. Kanske följer nya cigarrkreationer, märkta ”Hildisvin” eller ”Ottar” i den redan etablerades fotspår.

”Maggördeln” till den nya cigarren ser ni här – enligt uppgift ett verk av en fd jugoslavisk illustratris

Om ni ser efter, ser ni att detta är en ganska exakt kopia av en illustration jag själv publicerat på denna blogg för två år sedan och som jag hämtat från nätet. Bland annat det faktum att gudinnan håller en kniv (denna gång för att snoppa cigarrer ?) och hennes kroppshållning är exakt samma – tillagda är bara falkvingarna, eftersom falken också är ett av Frejas vapendjur utöver vildsvin (inte tamsvin!) och lodjur.

Bilder som dessa är ”public domain” och Emma Viktorsson – som verkligen inte är vem som helst – råkar vara gift med José Blanco, en av de ledande direktörerna bakom  Joya de Nicaragua  som i sin tur är Nicaraguas främsta cigarr-koncern. Hennes far var innan sin pension direktör för Swedish Match i Östeuropa – ett av detta företags absolut viktigaste marknader. Vad detta par inte vet om cigarrer, eller om kvalitetssäkrad, hantverksmässig cigarrtillverkning är inte värt att veta. Av den anledningen tycker jag faktiskt denna satsning är all heder värd, även om jag har en hel del att säga om sambandet mellan braskande reklam och det vi skulle kunna kalla för Asatrogen Kitsch eller populärkulturell trivialisering av vissa mytologiska, andliga och religiösa begrepp.

Detta är dock ganska vanligt. Det finns – som jag ska visa i ett senare inlägg – även katolsk kitsch, hinduisk kitsch och vad vi skulle kunna kalla ”populärkultur” för alla religioner.

Ölvishof Bryggeri på Island marknadsför till exempel sedan flera år tillbaka detta ölmärke:

Ytterligare kommersialisering i Frejas namn, med andra ord. Så gott som alla vill ha en bit av henne, och det finns också ganska många kvinnor (själv känner jag en del !) som leker med tanken att få VARA Freja. De flesta kvinnor klarar helt enkelt inte av det, inte mer än för en man åt gången, och dessutom vid väldigt speciella tillfällen. Asatron varnar oss genom sina myter också genomgående för det grekerna kallade hybris, eller grotesk självöverskattning, till exempel genom att ikläda oss Gudarnas eller Gudinnornas skepnad, och försöka BLI dem på riktigt. Om en kvinna verkligen försökte vara Freja själv, 100 %, hela tiden, jämt och ständigt skulle hon antagligen bli fullständigt utbränd eller gå i bitar inom en vecka. Måncykeln och andra naturliga rytmer förbjuder dessutom detta – även om de flesta kvinnor aldrig är ”i fas” eller exakt följer månens rytm. Och apropos ”bitar” – beakta nu följande:

I Oslo finns alltsedan det sena 1800-talet Freia A/S som tillverkar choklad och andra godsaker, bland annat det kända Norska märket ”Kvikk-Lunsj” och som i sin reklam säger sig vara ”en god bit av Norge” trots att företaget inte alls är Norskt eller Nordiskt, utan tillhör samma multinationella koncern som det svenska Marabou. Men å andra sidan har Freia A/S aldrig använt gudinnan Freyja i sin marknadsföring, så vitt jag vet heller aldrig alluderat på just Asatro som försäljningsargument…

Dock förekom sådant redan för mer än 130 år sedan i andra länder – otaliga Tyska företag har sålt ”Odin” cyklar och till och med radioapparater, liksom Sekt-märket ”Rheingold” med tillhörande Valkyria, och så vidare och så vidare i all oändlighet. I sammanhanget vore det närmast oartigt att beskylla just Emma Viktorsson, hennes make eller någon annan enskild individ för just allt detta, och jag vill först som sist göra alla läsare uppmärksamma på att vad jag nu kritiserar är en allmän tendens eller rättare sagt ”Kitsch” som konstnärligt / kommersiellt fenomen överhuvudtaget, oavsett när eller var i Världen det förekommer.

Ibland kan man känna sig tveksam… Är detta egentligen rätt ?

Men tänk er nu följande – kära läsare ! Låt oss leka med tanken att någon ritade en bild av Mohammed på en förpackning motorolja, till exempel. Eller sålde bultpistoler med Jesus Kristus som argument ? Tror ni, att dessa religioners utövare hade bedömt det som passande, eller ens smakfullt ?? Gällde det muslimerna, så hade följden mycket väl kunnat bli ett eller annat blodigt attentat, och gällde det Mosaiska Trosbekännare hade det kanske kunnat sluta med en patenträttslig tvist – vilket onekligen är mera civiliserat.

Jesu Kristi BULTPISTOL – mycket smakfullt – eller hur ? ”Ifall Romarna använt den här, skulle grabben hängt kvar än idag”

Jag förstår Emma, det gör jag visst. Jag vet många kvinnor som är amatörmodeller, till exempel – och jag har själv genom åren utgett två kalendrar med just Nordiska Gudinnor, men utan att tjäna ett enda rött öre på saken, eftersom jag aldrig haft kommersiella motiv, utan bara velat sprida Asatron. I alla fall utom ett – Ran eller havets gudinna – som är klädd i ett fisknät enligt Eddan, och som alltid genomgående avbildats på just det sättet – har jag aldrig någonsin behövt sträcka mig till ”avklädda” eller öppet urringade eller på något sätt erotiskt utmanande poser – även om jag i och för sig vet massor av kvinnor, som faktiskt vill och aktivt försöker att avbilda sig själva just på det speciella sättet, och som också är villiga att betala en hel del för att få göra det – om de hittar en tillräckligt skicklig fotograf, vill säga. Ärligt talat har jag själv inga hämningar i den vägen, eftersom jag inte anser att nakenhet är någon skam, och för övrigt har jag sett så mycket naket i mina dagar, att jag knappast bryr mig..

Erotiskt ? Ja, vissa lär tycka det..

Variant på Freyja-reklamen – nu med 1800-tals korsett – hur var det med cigarren, glaset och… ?

Liknande bilder har jag själv blivit ombedd göra (av vem säger jag dock inte – det låter jag vara en privatsak) men inte i kommersiella sammanhang – och det är skillnad, skulle jag vilja påstå. Att avbilda ”Freja” såhär – ens en påstådd Freja – är kanske – i alla fall för en del – ett tecken på mindre omdöme, om man så säger. I vissa kulturer – exempelvis den arabiska – skulle den sortens reklam antagligen inte gå hem alls, och kanske heller inte i Indien, eftersom kvinnan här råkar vara vit, och dessutom blond. Satsar man internationellt, och kommersiellt tillika, kan det var värt att tänka på sådana saker, när det gäller produktplacering, och detta säger jag bara som ett gott råd.

Dessutom påminns jag osökt om en söt skämthistoria från 1910-talets Sverige – som faktiskt lär vara bokstavlig sanning.

Den kristna föreningen ”Undfly krogen!” ska enligt Albert Engström en gång haft möte i Uppsala 1911. Föredragshållaren lär ha sagt: ”Akten eder för den farliga cigarren, som för med sig glaset och skökan!” Då reser sig genast teologie studeranden Nathanel Päronkvist och ropar:  Var gives denna verkligt goda cigarr?

”Freya-whisky” och annan dyr Kitsch från Highland Park (inlägg från 3 Augusti 2015)

Man har fäst min uppmärksamhet på, att om Gudinnan Freja nu på ett ganska oblygt sätt används för att marknadsföra cigarrer (se tidigare inlägg om saken), så är det inte det enda fallet av trivialisering av de Nordiska gudamakterna på sistone. Också Whiskytillverkarna Highland Park borta i Skottland är skyldiga till den saken, i samma omfattning som alla andra. För några år sedan lanserade Highland Park sin ”The Valhalla Collection” med en utgåva av mera exklusiva Whiskysorter.

Man lanserade bland annat en whisky benämnd Odin (som numera är slutsåld på nätet – den uppges vara spritigare och samtidigt komplex), samt en annan benämnd Loki,. Loke-whiskyn uppges ändra sin karaktär i konsumentens mun, från en ursprunglig smak av bittra apelsiner förvandlas den plötsligt till sura citronskal, och detta skall alltså påminna om Loke. Också denna 15 åriga single malt är slutsåld, och för övrigt kostade den – likt de övriga i serien – hela 130 GBP eller 1750 SEK – priset var verkligen inte kitschigt.

Utöver det har man också lanserat en whisky benämnd Thor,  som var rökig och sålde till något billigare pris, eller 120 pund flaskan – Thor skall ju vara det arbetande folkets Asagud – fast är en whisky till detta pris, verkligen något för gemene man ? Slutligen har man nu också (sprit)missbrukat Freyas heliga namn, men för all del – vi Asatrogna är som bekant ett tolerant släkte, och vi låter makterna utkräva vad makterna måste utkräva, ifall de nu upplever saken så – och ingriper aldrig själva.

Freya-whiskyn, som fortfarande går att köpa, uppges smaka av mandelblom, vanilj (nog det sista man kan säga om henne – hon är allt annat än en ”vanilje” gudinna) samt körsbär i sockerlag, med inslag av mango eller melon, och på så sätt tror man sig alltså ha fångat den gudomliga Freyjas karaktär. Kan hon då ens fångas, frågar jag, eller stoppas in i en flaska i så fall – och gäller detsamma månne de övriga makterna ? Freyja skulle aldrig låta sig infångas, med mindre att hon vill det själv, det tror jag mig veta med absolut säkerhet. Och makterna är nu en gång vad vi kallar arketypiska föreställningar, som inte låter sig fångas alls, eftersom de är obegränsade i tid och rum, och ständigt återkommer både i det mänskliga medvetandet och den mänskliga historien.

På så sätt är det lite fel att ens tro att det går att göra dem till försäljningsargument, men Highland Parks specialsortiment har sålt mycket bra, och för övrigt kan jag bara skarpt erinra er alla om Hávamáls ord, som är att finna i dess tolfte strof och som lyder því að færra veit – er fleira drekkur – síns til geðs gumi.

vilket vanligen översätts med

”Ju mer du dricker, dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen” i svenska översättningar. Minns nu detta, mina barn !

 

Behövs det FLER VALKYRIOR här i Världen ? (inlägg från 9 Augusti 2015)

Frågan kan tyckas egendomlig, men ja – jag tycker faktiskt det. Det behövs absolut fler Valkyrior här i Världen. För en tid sedan försvann en ung svensk kvinna spårlöst vid ett motionsspår i Upplands Väsby. Spekulationerna har varit många – den pensionerade polisen och amatörkriminologen Leif GW Persson, som alltid brukar tillfrågas när något liknande har hänt i Sverige, har som vanligt uttalat sig. Dock råder som alltid förunderssökningssekretess enligt svensk lag, och man skall nog undvika spekulationer, hursomhelst.

En sak är säker. Hade den här unga kvinnan – och tusentals andra – kunnat försvara sig, och fått lära sig självförsvar redan från början – hade kanske aldrig detta hänt.

Näst Lesotho i Afrika – där det pågår stamkrig – lär Sverige vara det land i Världen som har flest anmälda våldtäkter. Det kan till stor del förklaras av en hög anmälningsbenägenhet, säger de som studerat ämnet. Här är man van att hela tiden lita till myndigheternas och Polisens hjälp, för att lösa sina problem, eftersom vi har relativt väl fungerande myndigheter, åtminstone jämfört med länder som Lesotho. Men ändå. Undersökningar visar att Danmark endast hade 7,3 våldtäkter per 100 000 invånare jämfört med 53,2 för Sverige, ifall vi räknar uppgifter efter 2010. Dansk lagstiftning skiljer sig inte mycket från den svenska, och det finns ingen uppenbar anledning att tro att danska kvinnor skulle vara mindre benägna att anmäla våldtäkt än sina svenska systrar.

Sverige är också ett land där kvinnor som Anna Ardin – nu åter i den Socialdemokratiska partitoppen – kan jämställa en sprucken kondom med våldtäkt, och den förundersökningen står att läsa på länk här. Anna Ardin gick bevisligen på grillfest hand i hand med Julian Assange, grundare av Wikileaks, dagen efter den påstådda ”våldtäkten” eller rättare sagt ”kondomspräckningen” vilken alltså Julian Assange skulle ha orsakat med ont uppsåt – och där sågs och iakttogs hon av minst ett tjugotal personer. Vi vet också hur det har gått sedan. Julian Assange har suttit oskyldigt anklagad, utan att kunna förhöras på Equadors ambassad i England i mer än fyra långa år, och Riksåklagare Marianne Ny vägrar också att lägga ned det åtskilligt oklara och uppseendeväckande fallet. Sedan dess har också Sverige kallats för ”feminismens Saudi-arabien” i Internationell Press, och en mycket lång och obehaglig skugga har kastats över det svenska rättsväsendet.

Ändå fortsätter Anna Ardin – som direkt är framsprungen ur den Socialdemokratiska ”Broderskapsrörelsen” (jfr det islamiska brödraskapet i Egypten och flera liknande länder) som nu bytt namn till – ”tro och solidaritet” alltmer sina verklighetsfrämmande anklagelser. Julian Assanges hela liv är förött och Wikileaks, den rörelse han grundat, har fått sitt rykte förstört för all framtid, enbart på två politiserande svenskors falska anklagelser – och efter fyra-fem år har ingenting förändrats. Anna Ardin har visat sig ha personliga kopplingar både till jouråklagare och andra politiska kontakter på den allra högst nivån, och att det hela blivit en ren skådeprocess är helt klart.

Spräckte en kondom inne i en kvinnlig socialist. Därför förföljd och svartlistad för all framtid.

 Ändå finns det kvinnor i Sverige och annorstädes – som aldrig får någon rättvisa. Den senaste överfallsvåldtäkten i Upplands Väsby var bara en i raden, och det är också väl känt att det finns en klar överrepresentation av vissa folkgrupper i landet, som begår just dessa överfallsvåldtäkter, även om det inte är sociologiskt klarlagt exakt vad detta beror på. Det finns 21 forskningsrapporter från 1960-talet fram till i dag som har utrett våldtäkter begågna av personer med utländsk bakgrund och resultaten är entydiga: I alla rapporterna (antingen de mäter lagförda eller skäligen misstänkta gärningsmän) är personer med utländsk bakgrund grovt överrepresenterade jämfört med svenskar. Och det har blivit allt värre med åren:

• 1960-1970-talen – 1,2 till 2,6 gånger så ofta som svenskar
• 1980-talet – 2,1 till 4,7 gånger så ofta som svenskar
• 1990-talet – 2,1 till 8,1 gånger så ofta som svenskar
• 2000-talet – 2,1 till 19,5 gånger så ofta som svenskar’

Rapporternas antal har dock glesnat betydligt på senare år – ingen forskare vill ju utpekas som rasist eller kanske islamofob eller kristofob, bara därför att man säger sanningen – men undantag finns. Kulturgenererad våldtäktsbrottslighet – eller rättare sagt religiöst genererad sådan finns i Sverige, sade en svensk kvinnlig universitetslektor år 2006. I Sverige gör myndigheterna allt för att dölja våldtäktsmännens ursprung. I Danmark avslöjade 2010 statens officiella statistikmyndighet, Danmarks statistik, att mer än hälften av de dömda våldtäktsmännen hade invandrarbakgrund. Ingen vet vad detta beror på, och ingen sociolog eller kriminolog har lyckats förklara det – men religion eller kultur kan vara en av flera faktorer i sammanhanget – dock är det osäkert vilken förklaringsgrad just de faktorerna har, åtminstone vad gäller det nordiska materialet.

I USA såg bilden ut såhär år 2005 – åtminstone enligt Bureau of Justice officiella statistik i ämnet, som vem som helst kan ta del av. Dock har man dolt eller maskerat vissa fakta där med – för sedan 2005 publicerar man inga uppgifter som direkt korstabulerar våldtäktsmännens etnicitet med offrens etnicitet, som i tabellen här ovan. Då kunde ju Byrån eller Federala myndigheter bli anklagade för ren rasism, bara därför att man säger sanningen, och det vore ju alldeles förfärligt, eller hur ? Korstabuleringen gav dock ganska intressanta resultat. De som definierats som ”svarta” i USA utgör bara 12 % av den totala befolkningen, men av någon konstig anledning begår dessa svarta ändå 32 % av det totala antalet singelvåldtäkter – gruppvåldtäkt räknas inte i statistiken. Och av dessa våldtäkter, var 33,6 % begångna just av svarta förövare emot vita kvinnor, samtidigt som data visar att ingen vit förövare (0,0 %) blev anmäld för våldtäkt på en svart kvinna i USA, åtminstone inte år 2005 när data samlades in.

Skulle detta då bero på, att svarta kvinnor inte har någon anmälningsbenägenhet alls, när det kommer till vita män, eller vad ? – Ja, orsaken är tills vidare okänd, men i USA menar man, att media skulle ha en viss bias, när det gäller just etnicitet, och hela tiden undertrycka just våld emot svarta kvinnor. Det verkar som om det finns en viss grund för det påståendet, men inte helt och hållet. Ser man till antalet ”missing persons” eller personer som rapporteras försvunna så är en mycket stor andel av dem just unga svarta kvinnor, och svartas brottslighet emot andra svarta syns också tydligt i statistiken. Det kan finnas massor av orsaker till detta, som arbetslöshet, alkoholmissbruk, droger, ghettoproblem, gängkriminalitet och mycket annat.

Om alla dessa svarta – eller vita – unga kvinnor kunnat konsten att försvara sig emot potentiella förövare – hur många av dem hade då kunnat räddas ?

-Ja, den frågan kommer vi aldrig få svar på – för den kan inte mätas med statistik – men ändå – tänk efter !

CNN har också uppmärksammat en ny och allvarlig trend i dagens Amerika. Det har kommit en helt ny typ av överfallsvåldtäkter. Unga kvinnor – oftast de mest attraktiva – överfalls på gatan, tvingas in i en bil och körs sen till en undanskymd plats, säg ett industriområde eller ett dunkelt motionsspår där flera män – oftast gängmedlemmar – idkar gruppvåldtäkt med dem. Sådan brottslighet är ännu så länge relativt okänd i Sverige, men den sprids nog säkert också hit – i vissa fall blir det ännu värre – offren tvingas till prostitution under lång tid, eftersom de hålls inspärrade, utan en chans att kunna fly. Både svarta och vita förövare har upptäckts, och detta uppges bli allt vanligare enligt media – även om man kanske inte skulle uppmuntra till någon ”moralpanik”.

Man kanske inte ska ÖVERDRAMATISERA det här med Valkyrior – men samtidigt spelas som vanligt festspel i Worms och Bayreuth…

CNN hävdade i Februari i år att så många som 18 % av kvinnliga college-studenter i USA (första året på college) skulle ha upplevt fullbordad våldtäkt eller försök till våldtäkt. Det är en fasaväckande hög siffra, om den vore sann. Samtidigt visar statistik från Amerikanska myndigheter en helt annan bild. Enligt dem var siffran bara 0,1 %, och kvinnor i ”college-ålder”, alltså upp till 25 ungefär, utsattes bara för försök i 0,4 % av fallen, medan unga kvinnor med låg utbildning utanför college faktiskt var 1.2 gånger mer drabbade än de med högre utbildning. Detta enligt data från 2014.

Just nu används hela frågan som ”slagträ” i dem amerikanska valdebatten av Donald Trump och flera andra republikanska kandidater, och i USA – som överallt annars – är detta en åtskilligt inflammerad politisk fråga.

Vacker bild som vi fått av läsare i Australien…

Men behövs det då fler Valkyrior ? – Svaret tycks helt uppenbart, och det lutar åt ett starkt JA ! Förutsatt att den Nordiska kulturens syn på kvinnor spreds över Världen, och Valkyrie-idealet blev ett faktum, så vore alla dessa problem ett minne blott. På TED Talks i Grekland berättade nyligen den här kvinnan – Inna Shevchenko, en av de ledande inom FEMEN sin historia…

Modern Valkyria av senaste fabrikat. Märk motorsågsklingorna i bakgrunden

Inna Shevchenko kan dock betraktas mest som ett slags Makhnovitisk anarkist – fast helt utan antisemitism – om ni frågar mig. Hon drömmer om en framtid med total frihet – bland annat tror hon på totalt fri invandring – och total frihet från alla religioner – trots att folk ofta kallat henne för Anti-islamist, vilket hon dock inte är. Själv håller jag inte med henne om allt, särskilt inte om tolkningen av sektion 15 samt sektion 22 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men detta får vi reda ut en annan gång. I kampen för kvinnors rättigheter, däremot, har hon gjort mycket gott.

Ni kan också höra henne berätta om hennes upplevelser i händerna på Vitrysslands säkerhetstjänst och hur hon besköts i Köpenhamn tillsammans med Lars Wilks, för övrigt.

Man kan inte ifrågasätta hennes stora personliga engagemang eller hennes mod, en egenskap som alla Valkyrior bör ha.

Ibland, dock, reagerar hon dock lite som ”Fröken Lättkränkt” som jag skrivit om redan förut, i och med min artikel om diverse Valkyrie-ideal i seriernas Värld. Kanhända har hon läst mina artiklar, som vanligt, kanhända inte – jag kan spåra de som går in på den här sidan, om ni vill veta. Vi har haft en del med varandra att göra i det förgångna, eftersom rapporteringen om FEMEN i den här bloggen legat mig varmt om hjärtat. Numera har jag dock tagit bort den – på begäran av vissa kontakter inom Femen Sweden (som för en minst sagt tynande tillvaro – de finns nästan inte) som jag också korresponderat med.

Hennes senaste utspel om Kondomfirman Durex (apropos det här med spräckta kondomer ??) och deras reklamsnutt i en turkisk fotbollsmatch, till exempel…

Codex Durex – FEMENIsm i den högre skolan ?

Kondomfirman hade bett spelare ur ett turkiskt fotbollslag att ta med sig kondomer nästa gång de besökte Ukraina. Detta fick Femens representanter att bli alldeles rasande, och upprepa sin gamla slogan ”Ukraine is not a whorehouse”. Visst, det må vara sant, och de må ha rätt i sak, men Ukraina har andra sorters problem nu – ett krig med Ryssland som Putin fortfarande låter pyra i bakgrunden, till exempel, plus enorma ekonomiska skulder – som Femen inte kan göra ett enda dugg åt. De flesta av rörelsens aktivister har nu lämnat Ukraina, och lever som bekant i exil utomlands – och varför Inna Shevchenko besökt Grekland, kan ni ju själva räkna ut. Det var inte för att fira semester, om någon nu trodde. det. Valkyrior tar aldrig någonsin semester, förresten. De arbetar ständigt !

Vettigare har då Femen varit, när de i veckan helt fördömde Amnesty Internationals försök att avkriminalisera prostitution.

Där FEMEN alls nått framgångar – som till exempel i fallet med kampen emot den katolska kyrkan, abortlagstiftning i Spanien och annat – har det mestadels – och det erkänner numera Shevchenko själv – rört sig om samarbete med ett mycket stort antal andra organisationer, som delvis kämpar för samma mål, och som kan enas runt en agenda.

Kan vi enas om behovet av fler Valkyrior, måntro, eller spridningen av Valkyrie-idealet som en god sak ?

Själv är jag benägen att tro det, men vi får se vad framtiden kan utvisa. Både här och i Upplands Väsby…

Starbucks, Freja och ännu en plump Donald Trump (vilken klump !) (inlägg från 2015-11-12)

Nu är själve fan – alltså fan själv, ni vet Satan, Djävulen, han som tyckte att Åmål ändå var något -ovanligt lös i USA igen. Fundamentalistiska kristna har slagit till i alla media. Sociala Sajter, CNN, ja till och med fullt seriösa och mycket välrenommerade tidningar som The Washington Post, New York Times och många andra har tagit upp det senaste kristna klagomålet. Den här gången gäller det den fullständigt oskyldiga multinationella Kaffe-kedjan Starbucks, som driver Caféer lite varstans i Världen – inte bara i USA utan också i Sverige. Starbucks råkar faktiskt – som jag tidigare berättat – ha en logo som starkt påminner om gudinnan Freja (Freya, Freyja) som symbol.  Hur och varför det kommer sig, skall jag förklara närmare sedan. Men inte bara det. Till Julen 2015 har Starbucks lanserat en särskild pappers-kopp i miljövänligt papper, som ser ut såhär:

Det var alltsammans. Koppen har en sparsmakad, minimalistisk design, men detta har ändå fått den kristne foliehatten Joshua Feuerstein – en självutnämnd ”evangelist” som hela tiden likt en stollig åsna skriar och skriker om Jesus (eller Jeezus eller Cheesus !) – dessa tokiga kristnas främsta kännetecken – att gå i taket. Det står ju inte Christmas på koppen ! Allt har blivit fel ! Starbucks hatar lile sööte Jeesus skriker genast denne kristne profet. Att Starbucks inte heller skriver sitt firmanamn på koppen bekymrar inte denna kristna idiot det minsta. Dessutom har Starbucks – detta år som alltid – tänkt sätta upp juldekorationer, precis som vanligt. Mycket riktigt står det Merry Christmas – och Merry X-mas  på  juldekorationerna  – i år som i alla år – men de kristna fundamentalisterna vill ändå inte hålla klaffen ! (redan på 1950-talet fanns det faktiskt amerikaner som inte alls gillade någon ”christ” eller kristus, och som införde termen X-mas )

”tyst min mun, får du socker” (gammalt svenskt ordspråk)

Starbucks hade julreklam fri från ”Christ”mas även 2014 – man finns i alla världsdelar och bland alla religioner – då måste man anpassa sig för att få sälja kaffe, och betona att Julen är till för alla kulturer (ett klassiskt fredsbudskap)

Men profeten Feuerstein är inte ensam ! Nu i dagarna har han fått sällskap av ingen mindre än högerpopulisten Donald Trump inom det republikanska partiet, som uppmanat till ögonblicklig bojkott av Starbucks, enbart för att de inte skriver ”Christ!” på sina kaffekoppar. Donald Trump har använt sig av den senaste högerkristna konspirations-teorin om Hedningarnas ”War Against Christmas” som retoriskt knep. Och  Donald Trump framstår numera som huvudkandidaten för det republikanska partiet i USA, trots att detta är ett land med mer än 318 miljoner invånare – och där måste väl det största oppositionspartiet ha andra politiker att välja på än denne farlige pajas, med tycke av Stefan Löfvén – gasnka pajas-aktig han också, om jag får säga min mening.

En skrikande galning, som mycket snart kan få makten över en av världens största kärnvapenarsenaler, och som också är en känd Sverige-hatare..

Med Teorin om ”The war against Christmas” är Donald Trump ute på mycket, mycket djupt och grumligt vatten. Teorin går ut på att Judar, Frimurare och elaka Hedningar – främst Satanister och Asatroende i ljuv och skön förening, skulle vilja förstöra hela kristenheten genom att ta bort begreppet Christmas. Det var nazisterna inom The John Birch Society som var först med den teorin.

Ni hör själva hur implausibel den är. Hedningar tror per definition inte alls på någon djävul eller satan, som de kristna hela tiden håller på och mässar om. Påståendena om att alla hedniska religioner på något sätt skulle vara influerade av satan, faller därför på sin egen orimlighet – och Donald Trumps uttalanden bär också mer än ett stänk av anti-semitism… På senare år (2006) har teorin kryddats med ännu mer bisarra inslag. Bland annat tror de högerkristna republikanerna, att den internationella organisationen Illuminati skulle ligga bakom Starbucks kaffe. Illuminati var ett slags utbrytar-grupp ur Frimurarna, som fanns i Bayern på 1700-talet, och som dog ut långt före den franska revolutionen (som de också fick skulden för) och som även påstås ligga bakom precis allt, från andra världskriget till 11-september attentaten, eller närmast a-l-l-a historiska händelser av vikt – och nu även det synnerligen illavarslande faktum att Starbucks har röda kaffe-koppar !

Kristna i USA tror numera på fullt allvar och utan att skämta, att Starbucks är influerat av Satan…

Som ”bevis” för dessa löjliga teorier, anför man att Starbucks symbol – med en tvåsvansad sjöjungfru – kommer från ”A Norse 1600 century manuscript” enligt vad profeten Feuerstein hävdar, och att den påminner om den babyloniska gudinnan Astarte (Bibelns demoniska Astaroth) och att Afrodite, Venus eller Freja också är länkad till alltihop… Att alla dessa gudinnor är länkade till begreppet kärlek, och inte representerar någon ondska alls, bekymrar inte dessa kristna fundamentalister ett dugg, men uppenbarligen har de ingen aning om hur hedendomen fungerar, eller ens var begreppet Jul alls kommer ifrån. Det var nämligen i Norden, som begreppet ”Yule” eller Jul först uppfanns. Asatron, och Midvinterblotet är själva ursprunget.. 

Symbolen länkas till ”Stella Maris” eller Mardöll, som är ett annat namn för Freja…

Och varför skulle vi hedningar alls revoltera emot ett begrepp som var vårt från början, och som vi själva skapat ?

Mardöll, eller ”Havs-glansen” var det hedniska namnet på planeten Venus, som också symboliserar just Freja. Venus kallas både morgonstjärnan eller aftonstjärnan, beroende på hur den står på himlen, eller klockslaget, men de kristna tänker genast på Lucifer, ”fallen som en stjärna för himlen” och därför på Satan… aldrig kan de då tänka på annat – deras föreställningsvärld är mer än lovligt begränsad…

Hur kan någon sund människa tro på dessa irrationella kristna griller ?

För övrigt – och för att vara rationella och tänka sunt – som vi hedningar alltid gör – finns det inte någon enklare förklaring till varför Starbucks Jul-kaffe kopp i rött (Rött anses ju vara både Julens och kärlekens färg!) inte har något skrivet på sig… Bakom allt döljer sig ingen djävulsk konspiration, men tänk på hur Starbucks fungerar, om ni alls besökt det stället…

”Bildbevis” så gott som något – Gudinnan Freyja måste ha besökt Starbucks – för det står ju hennes namn på Smoothie-koppen !

På Starbucks får gästen skrivet sitt förnamn, alltså personnamnet skrivet utanpå koppen, medan man först betalar och sedan får koppen fylld med kaffe – så raggar den intenationella kaffe-kedjan sina kunder, och då finns det ingen dunkel sammansvärjning som står bakom… Det är alltså därför det inte finns plats för att skriva ”Starbucks” i klartext, eller ens ”Merry Christmas” eftersom det skulle innebära, att koppen fylldes med grisigt klotter, och på sommaren har Starbucks som ni ser inga logotyper alls på kopparna – inte ens de med sjöjungfrur, eller nödtorftigt omgjorda Frejor…

Men å andra sidan…

Amerikanska hedningar börjar nu anlägga moteld emot Donald Trump och den kristna högern. Vill dessa kristna ha krig, så skall de få det ! Alla vet redan att ”Jolner” eller ”Jularen” är ett annat namn för Oden, och att det är han som är förebilden till ”Jultomten” (se artikel från the International Business Times här) samt att det var just vi Asatroende, som först uppfann begreppet ”Jul”

Vill de kristna ha krig – så kan de FÅ det….

Eller – för att citera en helt annan källa: ”Ich frage euch: Wollt ihr den totalen Krieg? Wollt ihr ihn, wenn nötig, totaler und radikaler, als wir ihn uns heute überhaupt erst vorstellen können?”

För mig – måste jag erkänna – var Illuminati ett dåligt kortspel, som fanns på 1990-talet. Firman Steve Jackson Games i USA satte samman spelet som en parodi på olika kristna konspirations-teorier och byggde i sin tur på den hedniske författaren och humoristen Robert Anton Wilsons böcker från 1970-talet, som jag också läst och tycker om.

Lite Freja-kaffe, någon ?

I spelet var det fullständigt normalt att koppla ihop olika helt motsatta grupper med varandra – det var själva kortspelets idé – så att ”De Asatroende”, med hjälp av ”Outlaw Motorcycle Clubs” kunde styra den hemska ”Militären” (ja, allt är ju deras fel, eller hur !) och ta över ”The Republican Party” samt ”The Hairdressers” varvid intressanta kabaler eller konspirations-teorier bildades..

Mitt favorit-kort ur ”Illuminati-the card game” – ”When the going gets tough, the weird turns pro” (Hunter S Thomson)

Problemet är bara, att enligt vissa högerkristna tokar, så kunde detta spel från 1995 förutspå framtiden, och Steve Jackson Games (med mindre än 10 anställda) skulle varit en del av de r-i-k-t-i-g-a Bayerska Illuminati,  för titta här så får ni se:

Jodå ! Både World Trade Center och Pentagon blev faktiskt träffade av terror-attacker 2001, alltså 6 år in i framtiden från 1995, och hur kunde speltillverkarna förutse detta ? – Tja, det är ju rätt enkelt – skulle en terror-attack alls ske, så vore det väl i hög grad lämpligt att ägna sig åt ”högprofil-mål” som dessa, det kunde man ju räkna ut med arslet… man behöver liksom inte vara dum i huvudet eller kristen för att komma på det..

Detta hände också – den förste svarte Presidenten i USA utsattes verkligen för en ”media backlash” av högerkristna och republikaner… men även det var väl inte så svårt att förutse

Svårare att förklara är hur Kortspelet från 1995 fick rätt om Julian Assange, och hur svenska socialdemokrater från den kristna ”Broderskapsrörelsen” – numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” med den ökända Anna Ardin i spetsen, kunde få honom fälld för våldtäkt, och därmed desarmerade hela Wiki-leaks  bara därför att sagde Julian ska ha spräckt en kondom inne i sagda Anna – även där hade Freja ett finger med i spelet… Kortet ”Karaktärsmord” illustrerar vad som blev verklighet, två decennier senare..

Dessutom fick kortspelet rätt om både saker som Britney Spears avprogrammering, eller Jordbävningen i Tokyo 2011, så där ser man ! Säkert är de hemska hemska Frimurarna, understödda av de Asatroende ännu i farten, eller vad tror ni ?

Problemet med alla dessa konspirations-teorier är, att man förstås underskattar det ”media barrage” som Hedniska krafter i Norden strax kommer släppa loss. Våra agenter är redan djupt inne i USA. Vi finns redan i mellanvästern. Överallt är Monoteismen, dvs de kristna och islam – redan på reträtt – och vi hedningar blir bara fler och fler… Allt beror säkerligen på Freja, och Frejas kärlek, eller vad tror väl ni ?

Mera om Freyja + Starbucks = Good Coffee ! (inlägg från 2015-11-16)

Freyja ♥ Starbucks, kunde jag skriva. Nu uppmärksammar även Humanistbloggen – från Humanisterna eller The Swedish Humanist Association hur kristna fanatiker och foliehattar i USA velat tvinga fram en bojkott av den internationella cafékedjan Starbucks, bara för att dessa inte skrivit ”Merry Christmas” på sina kaffemuggar, utan låtit dessa vara helt utan någon text, och helt utan några andra utsmyckningar än företagets egen logotyp. De kristna fundamentalisterna påstår att Starbucks därmed skulle sabotera hela Julen, att de är anti-kristna, i maskopi med Satan och en massa andra dumheter. Nu påstår de också att ”Starbucks supports genocide” eller att Starbucks skulle stödja folkmord, bara därför att man gett en del donationer till familjeplanering för fattiga familjer i USA, som inte vill ha mer barn – det kan visserligen också innefatta abort, men man kan väl knappast påstå att Starbucks skulle f-ö-r-e-s-p-r-å-k-a det, eller ens ha en åsikt i frågan, om de ger en del av sina pengar till välgörenhet. Se mitt tidigare inlägg om denna idiotiska kristna höger, som håller på att vinna fotfäste också i vårt land…

Starbucks logotyp skulle ha en klar koppling till den assyriska gudinnan Astarte, hon som också kallades Ishtar i Babylonien, och som är Venus, Afrodite eller helt enkelt Freja för oss Asatroende… ”Bevis” för saken har redan i flera år cirkulerat på nätet, se nedan.

Kristna fanatiker av alla sorter börjar nu påstå de mest förvirrade ting. Förvisso är det sant, att det har hänt att Asatroende valt vissa Starbucks-fik som mötesplats, bland annat i USA (se exempel här och här och även i Indianapolis, ni vet rally-staden !) och det har även andra Hedniska grupper, men att därför påstå att det skulle finnas någon koppling, är nog att gå alldeles för långt….

Samtidigt med detta kommer nu företagsnyheter om att Starbucks väsentligt utökar sin verksamhet i just Sverige och Norden. Idag finns Starbucks bara på 12 platser i landet, men Svenska Dagbladet berättade för tre dagar sedan att de nu öppnar nästan överallt, till exempel nära alla ICA Maxi varuhus och matbutiker i hela landet, eftersom ICA och Starbucks samarbetar. Man kommer också finna Starbucks-automater på alla sjukhus och universitet, varför vi snart alla kan dricka vårt Freja-kaffe ur eleganta, röda muggar ! Också i Tyskland – ett annat Germanskt land – öppnar 1000 Starbucks just kring Stormarknader – jag själv har redan besökt några av Starbucks 156 filialer på Tyskt område, bland annat i Mannheim, Stuttgart och Freiburg im Breisgau. Samt hyllat Freja, förstås !

Hell Freja !

Kanske vi hedningar borde starta en liten mot-rörelse emot de kristna. Om de nu ogillar Starbucks så mycket att de vill utsätta företaget för en bojkott, ja då kan vi börja handla vårt kaffe där, i ren protest. Starbucks sägs ha en linje med ekologiska produkter, så varför inte – och själv vet jag någon, som är som en Freja för just mig, så att säga – och hon gillar Starrbucks ! Följaktligen gör jag det också… Men – kan vi fråga – är det egentligen Freja eller Gullveig, alltså Guldtörsten eller Girigheten som styr det multinationella företaget ? En del forskare anser, att Freja och Gullveig, eller ”Heid”, tre gånger bränd, tre gånger uppstånden (ni hör – Freja är överlägsen jesus på alla punkter !) i den höges Hall, ”ofta, osällan, än hon lever !” skulle vara samma person, men det finns inga som helst belägg för den saken i Eddan..

Freja eller Gullveig, som jag föreställer mig henne (Kunde Arno Breker – så kan väl jag ? )

Andra hedningar har också bringat Gudinnan sin hyllning, fast inte samma gudinna jag råkat avbilda här. Kanske skriver de lite mindre smickrande, men de anknyter till Starbucks och själva Freja, alltså Freja själv de också – och nog är det sant att det finns lite av Freja i alla kvinnor, liksom lite av Od i varje man…

Ja, gott folk ! Bibelstället Hesekiel 23:20 lyder faktiskt såhär – och ni vet väl att Monoteisternas gamle jod he vau he, även känd som jahve påstås vara ofelbar, och detta är hans ord. Jag ska, av ren blygsamhet, inte göra saken värre genom att citera Hesekiel 23:21 för er också, men… Freyja är störst – bara så att ni vet…

(Du påstås bara kunna ha det, om båda dina föräldrar hade ljust hår och blå ögon, liksom alla för-föräldrar i tre generationer tillbaka)

”Tears of Gold” (9 September 2016)

I mina försök att få fram vad jag vill ha sagt, och popularisera Asatron och Hedendomen tar jag till alla medel, som ni märker. Jag inte bara satiriserar och skämtar ibland, utan jag pekar på verkliga missförhållanden och oförrätter, ”samhällstillvänt” eller ej. Jag har redan använt mig av populär retorik och kända talare, till exempel – ni bör ha märkt min parafras – som en annan Martin Luther – på en viss Dr King i de sista styckena av det förra inlägget, i alla fall om ni har det där, som kallas allmänbildning. Och har ni det inte, får ni väl skaffa er den saken via fusk, google, appar eller vad tusan som helst. 50 kronor till den som märker någon skillnad. See if I care…

Bilder, musik, text. Här finns inga tabun, och här låter vi allt gagna Asatron.

Jag har redan skrivit en annan hednisk parafras – på Bob Marley – och nu är det dags för Neil Young. Gör därför en liten hymn, tillägnad Freja, Freya, Freyja den stora Vanadisen, hon som ensam ser till att barn kommer till jorden, för de föds inte bakifrån och ur analen, som på Loke när han framfödde Sleipner, utan framifrån och från kvinnornas gudomliga härligt guldåldersunga fuktiga och rosa sköten...

Om ni inte begriper allt i den, så oroa er inte. Det beror på att ni inte känner Feja och hennes mysterier lika väl, som jag gör – eller på att ni inte frigjort er från krysten-dummen...

”Tears of gold”   (melodi: ”Heart of Gold” – Neil Young)

She wants to live
She wants to give
and she cries tears of gold
She has the wisdom
she’ll never give
to those who doesn’t see
her tears of gold.
And she is never old.

She keeps on searching
for the love of Od.
And she is never old.

She’s in hollywood
She’s in Redwood
stands fierce in battle
shedding tears of gold
She’s been in your mind
She lives in my mind

Forever searching
with tears of gold.
And she is never old.

She keeps on searching
for the love of Od.
And she is never old.

Från klarhet till klarhet med en ny bild av Freja (inlägg från 17 april 2017)

Medan det  finns sådana urspårade människor i vårt land som kallar sig ”fornsedare” och inte ens har kunskap om de allra mest grundläggande begreppen inom Asatro – ”Frej och Freja” har aldrig haft något förhållande med varandra, utom i Lokes beskyllningar – incest var något som man avskydde i den Nordiska kulturen – Frej är gift med Gerd, Jordgudinnan (som alla vet) och Freja söker efter Od, eller Svipdag – så finner jag andra och bättre framställningar av makter och gudar i Asatrons värld utomlands. Från Ryssland kommer denna bild – som säkert provocerar vissa – av Freja, ridande på Hildisvin, strids-svinet, vars namn också ses i Hilda, eller Hildur.

Som ni ser är den något kommersiell, men inte prålig, och har sin Sugg-estiva charm, angående detta med konst. Yxan på bilden kunde gärna ha fått bytas ut – den passar inte in – och förlagan är antagligen den här – en bild i John Bauers stil (han tecknade ju de ursprungliga illustrationerna till Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”)

Härmed lämnar jag konstens och fotograferandet framställande Värld för ett tag, och går in på andra ämnen…

Nej, ”Valborg” är inget kristet helgon, och dagen har INGENTING med kristendom att göra (inlägg från 30 april 2017)

Som bekant är det Valborg idag, eller rättare sagt Valborgsmässoafton, eftersom Valborgsdagen – som nästan överallt i Sverige ansetts vara Vårens höjdpunkt, och tiden för det egentliga vårfirandet, ”Majandet” då man ”sätter Maj i vägg” och sjunger Majvisor.  Folklivsforskare som Martin P:son Nilsson och andra pionjärer inom etnologin hittade paralleller till Majandet, eller inbärandet av de gröna kvistarrna hos alla Europas folk, och till och med i den grekiska antiken, då det inte fanns någon kristendom överhuvudtaget.

Och vem är Valborg, eller som det heter på Tyska – Walphurgis ? Hon som borgar för Valen, med andra ord eller Valfrun, Vårfrun – den stora korerskan, Valeburga, Valepurga, Valdis, Vanadis – hennes namn är känt inte bara i Tyskland utan i alla länder med Germanska språk, alltså inte bara de Nordiska språken, utan också Frisiska, Tyska (i alla varianter) och Engelska samt holländska. Överallt tänder man så här års stora eldar till hennes ära, och utser ”May Queens” eller Majdrottningar, vilket också är ett hedniskt bruk från början, som inte alls har med någon krystad kristendom att göra. Jungfru maria har inte ett enda dyft med saken att göra hon heller, för våren är inte steril, den är könlig och sexuell, ingen trist ”jungfrufödsel”.

”Freja tar var dag av Valplatsens fallna hälften” står det i Eddan, och hon ensam är Vanernas Dis, själva Vanadisen – Walphurgis. Det är ett namn som inte många kristna begriper idag, men som är helt och hållet hedniskt från början.

De kristna har visserligen hittat på ett fiktivt helgon, en ”sankta Walepurga” som skall ha levat på 700-talet, men vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, och fortfarande bara är en from helgonlegend. Hon skulle ha varit syster till en viss Willibald, som i samband med Bonifatius härjningar och plundringståg emot Sachsarna rest från England till Tyskland, och under Bonifatius huggt ned inte bara den heliga eken vid Geismar, utan som alla kristna förstört, mördat, skövlat och bränt och slutligen – när hon blev för gammal för det – slutat sina dagar som abedissa i ett nygrundat kloster i Eichstedt, som man byggt på ännu en skövlad och förstörd hednisk kultplats. De få skriftfragment man tillskriver henne är från 800-talet, dvs långt senare, och hennes ben ska också ha placerats i en klippskreva utanför klostret, när uthungrade människor i närheten mycket riktigt brände det. Hennes ben ruttnade sönder, på det vanliga katolska viset, och från dem sipprade en helig olja, påstås det, men det behöver ingen tro på. Så långt katolikerna, och deras smutslegend.

Valborgsmässoeldarna är däremot mycket äldre, för även om man inte har några beläggg för deras tändande just i Sverige innan 1700-talet, förekom de på kontinental botten långt innan den fiktiva Walepurga ens var påtänkt eller uppfunnen, och varför ett kristet helgon ska gå omkring och bära Frejas eller Vanadis namn kan man ju fundera mycket över, men det här är bara samma tröttsamma ”kristifikation” som när Skade i Skadevi fick bli ”Sankta Elin” av Skövde (ett annat helgon som sannolikt aldrig funnits, och som inte är erkänt av kyrkan ens idag)

Valborg fortsätter att vara en obskyr, endast till hälften känd gestalt, men Freja, majfesten, majdrottningen och majandet känner alla till. På slavisk botten – för Majfirandet är känt även där – heter Majdrottningen ibland ”Kostrubunku” och det är också hon som är huvudpersonen i Igor Stravinskijs ”Våroffer” som väl de flesta bildade människor hört om. De kristna bevisar bara sin egen okunskap genom att dilla och lalla vidare om katolska helgon, och de är utestängda från så mycket skönt och vackert, som den hedniska delen av mänskligheten genast förstår och känner sig hemma med.

Stravinskijs balett har ibland uppförts just under namnet ”Walpurgis” eller Valborg, men i verkligheten skedde inga människo-offer, särskilt inte av slaviska majdrottningar. Vad den slaviska – och baltiska traditionen – som också kopplats till ”Kupala” eller Midsommar – gått ut på, är däremot att kvinnorna som deltog i majfesten anordnar ett gemensamt bad istället, där ”majdrottningen”, ”kostrubunko” eller vad hon nu kan antas heta ska kastas i vattnet, och under fröjdefulla former badas. Jämför med Nerthus, som Tacitus och romarna var så rädda för… Vid Midsommar offrar de ukrainska flickorna Midsommarkransar, liksom vi ibland här även bekransar oss vid Maj, och att de väljer åt sig en man för Midsommarnatten, har jag själv sett, och upplevt…

Maj och Midsommar brukar ofta glida över i varandra, och eftersom vissa inte kan få för mycket av det goda, eller i det här fallet Frejas sällsamma kraft, kan man ju tänka på alla de sk ”Pingstbrudar”, ”Majbrudar” och andra folkliga seder som förekommit ända in till 1800-talets slut eller 1900-talets början i Sverige. Till ”Majbrud” eller Frejas gestalt, nedstigen på jorden och levande bland människorna, skulle man i 1880-talets Skåne ta en kvinna som var ”en rikti Dansekatta” eller med andra ord tillräckligt lätt på foten, och alltid lång, blond och högvuxen, så att hon kunde gestalta Freja eller Vårfrun. ”Den som har stått Majbrud, får heller inte någon brudeskrud” sade man också, och med det menades att den som tagit på sig den utvaldas roll, måste stå vanliga människor och förhållanden fjärran för åtminstone en tid, eftersom hon så att säga närmat sig det gudomliga. Frejas fester var visst inga lössläppta orgier eller något annat, utan högst ordentliga kransagillen, dansfester och våröl för bygemenskapen, och så var det långt fram i tiden…

Till och med min gamla farmor – som blev över 92 år blev utsedd till majbrud i sin ungdom, men slutade som en högst respektabel prästfru, så där ser man…

Ska man ikläda sig Frejas roll och bära Brisinga-men, det stora havssmycket, måste man ha vad som krävs... Det går inte för vem som helst…

Den friska havsbrisens glöd eller men, är förstås solen, som sjunker i havet eller reser sig ur oceanen, precis på samma sätt som planeten Venus eller Mardöll – som är och förblir Frejas stjärna – kan vara Aftonstjärna eller Morgonstjärna, beroende på när man ser den. Men, inte alla kvinnor förmår bära solsmycket. För att komma dit hän måste man ha vad som krävs, och även tänka, tala, gå och handla på rätt sätt – och det är inte alla som kan, särskilt inte dumma, feta och fula amerikanskor, eller andra som missbrukar Frejas heliga namn – vilket man ska akta sig noga för att göra… Många har tänkt sig Brisingamen som gjort av guld eller bärnsten, och det finns absolut inga hinder för att uppfatta smycket så, inte heller Frejas heliga gördel, som hon kan spänna om sig som ett slags styrkebälte, för att öka sin attraktionskraft och sin förmåga till sexualitet månggfaldiga gånger, ungefär som Tors egen Megingjord, som emellertid bara ökar styrkan och de manliga kroppskrafterna.

Allt är inte kärlek, som kallas så, och bara för att vissa figurer går runt och bräker som får om det, blir livet eller Våren inte kärleksfullare eller godare för det. Se på ”fornsedarnas” idiotiska flumsnack, till exempel…

Striden mellan Sommar och Vinter, eller Majgrevens kamp med Vintergreven, en annan främst medeltida sedvänja, har knappast varit så vanlig i vårt land, men vanligare på kontinenten, där redan Frankerna och andra Germaner höll ”Campus Majus” eller stora truppmönstringar och torneringar på just den första maj, då alla vapenföra män skulle inställa sig ”med fulla folkvapen” inklusive tre tolfter pilar och mat för två veckor inför tinget och kungen.  Här syns den äldre Freja, hon som är stridens gudinna lika mycket som kärlekens – och vad en del underhaltiga avhandlingar beträffar, som t ex Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet 1996, ger jag inte mycket för dem, därför att man konsekvent valt bort alla hedniska källor, eller utelämnat allt förkristet material, och sedan försöker bortförklara Majgreven och Majdrottningen som ”gesunkenes kulturgut” i någotslags Kvasi-Marxistisk anda, dvs Vårfesterna skulle vara ett slags parodi – i medeltida gillesform – på adelns tornerspel, intåg i städer och ridderliga ideal överhuvudtage, fast överförda till landsbygden, där de alltså skulle ha hållit sig kvar intill industrialismen… Men till och med i Ryssland, och så även Sovjetunionen, firades Första Maj alltid med enorma militärparader…

Men allt det här smakar dålig vetenskap, för man kan inte bara ”välja bort” källor bara för att de är förkristna, och förekommer över hela Europa gemensamt – och även om Vårfesterna så småningom – under den kristna tiden – fick en delvis annan funktion och nedsjönk till vanliga bykalas, där folk åt, drack och hade roligt av hjärtans lust – så kan Hedendomen aldrig besegras i alla fall. Den uppspirar alltid, som studenternas valborgsfirande eller gräset om våren, och Frejas verkliga budskap är evigt – det handlar om man och kvinna, inte om man och man, eller två kvinnor, som försöker ligga med varandra.

Slutligen borde här sägas något om Frejas Vrede – ett ämne jag har berört förr.

I början av 2000-talet hittades denna figurin i Silver från 800-talet i Tissö, Danmark, och den föreställer mycket riktigt Freja när hon är ordentligt arg, på precis det ställe som nämns i Trymskvida 13, där både Tor (den manliga styrkan) och Loke (den manliga slugheten) blir utkastade ur hennes bostad, och hon skriker, vrålar och sliter sitt hår:

Freja blev så arg, att  solsmycket Brisingamen (som mycket riktigt syns på figurinens bröst) sprang i småbitar, och hon rev sönder sina egna kläder i vreden, och kastade trasorna efter Tor och Loke, som ensam plockade upp de ömkliga resterna, och försökte skapa sig något därav – vilket inte alls lyckades, utan bara blev en hemsk travesti – för han hade inte den rätta förmågan, eller vad som alls krävs för att skapa något vackert. Freja hatar att utnyttjas, på alla sätt, och jag skulle tro att de som nu missbrukar hennes namn till att sälja allehanda varor, såsom Freja Melkesjokolade i Norge, diverse bryggerier, cigarrfabrikanter i Sverige och andra – exempelvis i Berkely, California, USA får akta sig, den dagen Freja slutligen tröttnar på dem, och vänder sitt ansikte ifrån dem för alltid – för sådan är hon nämligen.

Den rasande Freja enligt en tysk illustration från 1800-talet

Man ska inte ta Freja och hennes krafter för givna, ty även om hon förstår skämt och skoj och har en viss humor samt – har jag förstått – till och med medlidande med människorna, så tål hon inte att missbrukas, eller att bli utnyttjad. Där går ändå gränsen, och ifall den gränsen överskrids, så vänder hon på klacken och vänder sig om och går – för alltid ! Detta gäller även var och ens Husfrejor, som ni kanske redan märkt, och redan förstår. Allt tål Freja, Freya, Freyja (upprepa alltid hennes namn, särskilt i sänghalmen !) – till och med att låta sig bindas fast, bli ordentligt piskad och ligga fjättrad i underjorden, glömsk av det faktum att hon faktiskt är Freja – ifall vi får tro Viktor Rydberg, som i ”Fädernas Gudasaga” återgav en av hennes mindre kända myter, inklusive berättelsen om Svipdag eller Od, den man hon överallt sökt men som hon inte funnit, och som hon alltid trånar efter. ”Nicht Menschliches ist mir Fremd” eller ”Inget mänskligt är mig främmande” är också Frejas ordspråk, när det kommer till kärlekens och erotikens område, men att bli utnyttjad, tål hon som sagt inte.

Överskrider man kärlekens gränser, och visar man inte Freja tillbörlig respekt – hon korar valen, det är på hennes och ingen annans villkor som det hela sker – så går hon sin väg, så ÄR det bara – så går det också som det går. Missbruka aldrig aldrig hennes namn, och uppkalla aldrig aldrig barn eller er själva efter henne,  för det kan sluta illa – mycket mycket illa – utan håll er till sanningen, de namn ni verkligen fått, och vad ni egentligen är och heter. Blota aldrig i människoblod till henne, men ära henne med hjärtat istället.

Kom ihåg vad som står att läsa om Ottars blot i Hyndluljöd !

Endast så och bara så blir Freja nöjda med er. Endast så och bara så får Freja inom och utom er verklig tillfredsställelse.

”Frejas tårar av guld, över människornas missbruk och oerhörda dårskap” (Tavla av Gustav Klimt)

Själv åker jag nu iväg någonstans – med två av mina Husfrejor – de är ju tolv till antalet, och lika strålande som himlens stjärnor – men sådant är inte till för er, ni oinvigda, ty allt är icke som ni tror, och ni är bara lekmän, där jag är en äkta Gode – och slutar med en vacker sång. För – ska man ta ut svängarna ordentligt, kan man alltid göra som den store skalden Bellman ni vet – han som först av alla på svenska sade ”Jag är en hedning” och rakt fram ”Jag till Fröjas dyrkan går” så att man verkligen förstod vad han menade. Tänk på detta i Valborgs- och Midsommarnatten:

”Drick ej mera än du tål – tänk på dina göromål ! – Tänk på din Chloris, där hon ligger, pigger – visar dig sin blomsterskål !”

Detta skrev Bellman verkligen i sin 49:e epistel, och alltsammans är alltså dagsens sanning – det har intet med katolska helgon att göra…

Var det ”Blomsterskål” eller Picnic Basket eller ”Party Bowl” det hette – ja en del saker har som Freja många namn…

Ja, kort sagt – och för att bre på tjockt och fläka på med musik:

Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn
und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiß, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
die so groß ist und so wunderbar.

Wir haben beide den selben Stern
und dein Schicksal ist auch mein.
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn unsere Seelen sind ein.
Und darum wird einmal ein Wunder geschehen
und ich weiß, dass wir uns wiedersehn…

 

I vilket Afrodite visar sig ha varit dyrkad – minst ett sekel efter det att kristendom skulle ha införts i Grekland…

2019-11-11 av Hedningen

 

 

Efter en Frejas Fräcka Fredag… (FREJADYRKAN är ENDA SANNA Kyrkan !)

– Inlägg från 2020-03-15

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven.
Knäpp nu octaven, Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår :||:

— —

Från Fröjas tron du sista vinken får,
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder,
Som nu med våld ut dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda
Skull’ du åstunda Ännu än fälsup? Vill du dö? — Nej, Gutår! :||:

Carl Michael Bellman, ur ”epistel nr 30”

Den som i likhet med mig haft tuberkulos vid 18 års ålder, men överlevt, vet förvisso vad dessa Corona-tider handlar om. Vi har alla sett hur de åtgärder vår egen Regering sporadiskt försöker vidta, vida överträffas av vad andra och vettigare Regeringar i andra länder redan genomfört, men vad Regeringen Löfvén i Sverige saknar både kraft, initiativförmåga och resurser för att genomföra. Danmark och Norge har stängt sina gränser – och det senaste är att hela Spanien satts i karantän. Uppenbart är, att det finns länder, där man tar situationen på ett helt annat sätt, och med mycket större allvar än vi gör här.

Ändå har jag njutit av vad som borde kallas en Frejas Fräcka Fredag här i det tystnadens torn, som jag bebor. Det är nämligen så, goda medborgare; att jag gillar fruntimmer, kvinnor, kvinns, kiliga vax, brudar eller femininum. Jag har alltid gillat dem, av födsel och ohöljd vana. Nu utbryter väl vrål av förtrytelse, en storm av sedvanligt skitsnack och anklagelser – metoo# boohoohoo# – eftersom det inte är ett dugg populärt att vara heterosexuell längre, åtminstone inte i vårt land.

Men icke förty har jag tittat mycket på den amerikanska violinissan (ja, hon är inte manlig violinist, utan just kvinna, alltså fiolspelerska, inte – spelare) Lindsey Stirling, som framfört de mest ohöljt hedniska hymner till Asatron, Freja, Skade, Diserna och alla gudinnorna som alls går att kreera, trots att hon uppgetts vara ett amerikanskt Jehovas Vittne, och väl sannolikt inte är medveten om hur hednisk hon egentligen är, eller vad det är för makter hon rakt fram ställer sig upp och hyllar.

Här tvekar vi inte att SÄTTA HORN på folk !

Men så är det. Alla vackra kvinnor är egentligen hedniska, inte minst genom sina kroppar.

Och alla kreativa människor, som sysslar med konst, musik, litteratur eller fritt skapande i annan form, är av naturnödvändighet hedningar de med, eftersom de inte kan och inte bör underkasta sig en påstått allsmäktig gudoms eller ”herres” idiotiska slavmoral. Givetvis vet jag att det är många av er kristna nymoralister som det ändå dräller av därute som säkert förfasar sig nu, och påstår att allt detta väl ändå är ryslig pornografi, fullständigt ”over the top” eller något.

För egen del tycker jag det mest är vackert och estetiskt tilltalande, samt inte så illa gjort av en kvinna som fortfarande uppges vara kristen, men som ändå verkar erkänna sin egen inneboende hedniska natur, som alla någotsånär kloka, friska och starka människor. För vad är egentligen värst ? Att visa sig halvklädd eller naken, eller ens vissa kroppsdelar (även om det inte görs på videon här) eller att slå, misshandla och hota människor, som till exempel Åsa Walldau gjort med sina egna församlingsmedlemmar ??

Själv tycker jag inte sexualitet eller utlevelse i någon form stör eller skadar någon (förutom de nymoralister som möjligen lägger sig i eller spionerar, men vem är då de skyldiga ? – inte hedningarna i skogen i alla fall..) men hugg och slag gör det onekligen.

Lindsey – nu 34 – aktar heller icke för rov att uppträda helt klädd i läder, latex och pvc vid Cape Canaveral, spelandes samma Hedniska Hymn, och därmed slutar jag för dagen.

 

Ännu en seger för Freja, Bastet och Polyteismen ?? (inlägg från 20 Januari 2020)

Enligt en ganska absurd artikel som den internationella nyhetskanalen Sky News behagade publicera så sent som i måndags, så skulle kristna och andra Monoteistiskt anstuckna personer sällan hålla sig med katt, medan kattägarna i större utsträckning är hedningar.  Man påstår att en urvalsundersökning baserad på 2000 amerikaner i USA och deras levnadsvanor skulle ge detta resultat, men ifall den källan har någon större relevans för exempelvis Europa eller resten av världen, diskuteras aldrig i artikeln, som tycks vara fylld av kristen bias. Inte heller görs det någon redogörelse för relevansen av 2000 personer, jämfört med i USA:s befolkning som helhet – ett sample på 2000 personer behöver inte alls vara statistiskt rättvisande.

”I krig och kärlek är allt tillåtet enligt Freja, men vad gäller då om lögn och statistik ?”

Personer som klokt nog aldrig sätter sin fot i en kristen kyrka, och undviker de totalitära lärorna och människo-uppfattningarna har i genomsnitt 2,0 husdjur, medan de kristna uppges äga 1,4 sådana i medeltal, och detta uppges vara signifikant. En viss Professor Samuel Perry från The University of Oklahoma, som citeras i artikeln, påstår att katter och övriga husdjur skulle ersätta den sociala interaktion som man får genom en andlig gemenskap eller en kyrka, men han underlåter helt att förklara varför han just bara talar om ”kyrkor” (Kristen bias, och tvivelaktig forskning, som vi ser…)

Katter skulle enligt professorn helt ersätta den kristne guden, eftersom de ”dyrkas” i hemmet och ägaren försöker försäkra sig om deras gunst och tillgivenhet, istället för ”guds”. Hundar däremot anses se människorna som gudar, påstår den amerikanske professorn, medan katterna enligt honom tror att de själva är gud.

Kan man bevisa sådant genom urvalsundersökningar, eller statistisk forskning ??

Norsk skogkatt. En överlägsen ras som klarar sig själv i alla klimat, och visst inte behöver någon ”dyrkan”…

 

Ps: Om ni inte vet vem Bastet är, kan ni lämpligen konsultera Wikipedia eller en riktig uppslagsbok. Vem Freja verkligen är, vet ni förhoppningsvis redan…

 

Tylö Jungfru – en Harg för Mardöll eller Freja ? (inlägg från 2022-05-11)

På Tylön utanför Halmstad i Halland står Tylajungfrun, ett mystiskt sjömärke, som numera är fornminnesmärkt enligt Länsstyrelsen i Hallands Län. Ingen vet dess ålder, men sannolikt är det från Vikingatid eller ännu längre tillbaka, och man kan jämföra med det mer berömda monumentet vid Rödstens gård i Östergötland, en kultplats helgad åt Frej.

Arkeologer har ansett att runda stenblock ofta förekommer överst på rösen till kvinnogravar från äldre järnålder – så är fallet på många gravfält i Sverige, exempelvis det gigantiska Ösmo-gravfältet söder om Stockholm eller Vätterydsgravfältet i Skåne. Tylöns namn skall gå tillbaka på ett äldre Tylen, av osäker etymologi – åtminstone har Hedniska Tankar inte hittat något bevis på varifrån detta ortnamn kommer, men Thyle, Tala och liknande har ibland varit noa-ord eller Heiten för Freja, hon som också kallas Mardöll, havsglansen och har smycket Brisingamén (havsbris-smycket) omkring sin hals.

Man kan inte bevisa att Tylö Jungfru varit en Freja-plats, men det är högst sannolikt. Tylön var bebodd och uppodlad redan före kristus, och av Hyndluljöd i Eddan vet vi, att Freja själv belönade Ottar, som reste henne en harg av hårdaste gråsten, och rödfärgade den med nötblod – det blotet var henne kärare än offer av guld och ädla stenar.

Exakt hur en harg ser ut, ser vi också på bilden ovan – ursprungligen kanske stenstoden varit omgiven av flera stenar, eller ett helt röse

Vidare står det i Eddan, att Heimdall och Loke – Solen emot Elden – skall kämpa på ön Singasten i sälars gestalt, efter att Loke stulit Brisingamén från dess rätta ägarinna, och innan Ragnarök kommer.

FREJADYRKAN – enda sanna kyrkan ! Dyrka henne på stranden, vid havet, på Tylön, ja överallt !

 

Freja har således många kopplingar till hav och sol, och någon bättre plats att dyrka henne på än just Tylön och Tylö jungfru kan nog svårligen tänkas – även om en del forskare föreställt sig, att ”Singasten” skulle vara Singö i Roslagen. Järavallen, Öresund och andra platser som de facto finns i Midgård och i sinnevärlden, är nämnda i Eddan, så varför skulle inte Tylön vara en möjlig kultplats, som faktiskt använts i heden tid, och som varit mycket omtalad ? Inte mindre än fyra stora rösen skall finnas på ön, men de är odlingsrösen och inte gravar, enligt arkeologerna.

Barn på Waldorf-skola HEDNAS, Hedna spelkort utges och Freja fortsätter vara populär (inlägg från 2022-11-21)

På den kristet influerade Kristofferskolan, en sk ”waldorfskola” vars undervisningsmetoder blivit mycket omstridda, lär sig barnen just nu om Hedendom och Asatro, och kanske några av dem slipper att falla offer för jesus kristus.. Några av dem har åstadkommit fina bilder av Ragnarök, och insett att Ragnarök i sig inte är slutet, och de har inte fastnat i den fadda undergångsromantik, som kristendomen och Greta Thunberg samt den nya Greta-tron erbjuder.

Deras lärare skriver: Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder m fl kan i alla sina olikheter representera allt det som ryms inom oss och som vi behöver lära känna för att utvecklas vidare i vår individualitet. — Det gamla måste ibland gå under för att något nytt skall kunna spira. Existentiella val, prov på stort mod, att ge upp vissa saker för att kunna gå vidare, och att ständigt förändras i takt med sina gärningar är ett motiv som 10 åringen både kan och behöver få relatera till. 

Bland annat har de åstadkommit denna fantastiska teckning av Tor, Midgårdsormen och vad som väl skall vara en stjärnliknande Freja med ett flammande svärd, och kanske HIMARS missiler i bakgrunden – vilket lovar gott inför framtiden. Det är gott gry i våra små telningar, och kanske kommer de en gång att bli rakvuxna i ryggen som Nordens furor, sega som Malungs läder och hårda som svenskt stål... långt bortom allt greteri och jesus-jönseri.

Samtidigt skapar också vuxnare konstnärer bilder av våra gudomar därute. Ett av de mest innovativa projekt jag sett på sistone är ett Kickstarter- finansierat försök att skapa en kortlek, vilket faktiskt är ganska lyckat.

Här ser vi korten för Oden, Freja och Njord – skeppsbyggnadskonstens gud, som ganska vitsigt avbildas med en båtshake i handen, samt ett prov på ”lankorna” i leken, och Loke som Joker.. Det enda jag såsom varande hedning inte kan förstå är att man avbildar Balder med en pilbåge i handen – vilket går emot alla bildframställningar av honom som någonsin gjorts – Ull är vanligen en bågskjutande gud, men Balder bär aldrig några vapen – och även om han blev skjuten av sin bror Höder med misteltenen, är denna tolkning mer än lovligt fri…

Balder never carries any weapons in any known iconography. Just because he was slain by an arrow, does not mean that he has to carry a bow…

Tja, vad ska man väl säga. Detta är ju på sätt och vis lika tokigt som alla dessa amerikaner, som skriver om hur de ”offers prayers to Thor from their pagan Altars”. Klantskallar, rätt och slätt. Böner ingår inte i Asatron, och Tor skulle antagligen låta blixten slå ned i dessa ovärdiga kladdsockars huvuden, för varken ”altaren” eller böner finns i vår tro – däremot finns offer, dvs blot och möjligen en Stallr, alltså en hylla eller en ställning att ställa gudabilder på, men aldrig aldrig någonsin några ”altaren” vilket är ett kristet begrepp…

Konstnärer hela världen över fortsätter fortfarande att fascineras över Freja, och därmed populariserar de också Asatron, kanske till hälften omedvetet… Men Freja själv gillar framställningar  bild ”Mansöngur” eller sånger som manar på sexualdriften och kärlekslivet, ja till och med pornografi, så länge det görs till gudinnans ära. Här en bild från 1500-talet

Som jag många gånger påpekat, tänks Frejas katter i konsten oftast vara två – men i Eddan står inget skrivet om deras antal överhuvudtaget, och moderna fantasy-författares påståenden om att de skulle heta Bigull och Traegull, samt att detta skulle betyda Honung och Bärnsten kan ni glömma med en gång – sådant är bara förfalskningar, och kommer inte göra er populära i gudinnans ögon… ”Aft kötta sinum” står det, i den enda passage där Frejas katter alls nämns, och kötta är plural, vilket lika gärna kan vara en hel skock, som två, tre eller vilket antal som helst..

Här var katterna tre till antalet i en annan tolkning…

Frejas falkhamn, eller hur den bärs, har också intresserat en del illustratörer…

Liksom Hildisvin, Strids-Svinet, hennes enorma galt som nämns i ”Hyndluljöd”