Thorre månad har inletts (inlägg från 7 Januari 2019)

 

Som bekant är vi nu i Thorre månad, som Januari kallades i den gamla svenska kalendern. På Island firar man snart Thorrablot, vilket nog rätteligen bör firas på den dag som betecknar Torsfullet, alltså fullmånen i januari. På just den dagen i år skall en blodröd måne visa sig, då det råder månförmörkelse, men annars är det lite detta år, som påminner oss om någon midvinter. Vädret är ovanligt milt, och någon vinterkyla råder inte.

Den sjätte – alltså igår – passerade vi Ulvatunglet enligt mina Värmländska sagesmän, och den 13 infaller enligt vissa källor Höknätterna, som också skulle varit den rätta tidpunkten för Midvinterblotet, i alla fall enligt vissa forskares åsikt. När det gäller Midvinterblot i allmänhet, går åsikterna vitt isär, och jag vet inte hur många häftiga meningsutbyten, hedningar emellan – jag själv skådat i vad som kanske borde vara en akademisk fråga, i alla fall för resten av Världen. Så mycket står dock klart, att Julblot och Midvinterblot är två olika saker, och att man inte ska blanda ihop Disablotet i Februari med Jul, vilket bara en viss Lasse Lönnroth i Sverige lyckats göra – ni vet den där professorn i Göteborg som kallar sig själv ”Världens bästa” Edda-översättare.

För egen del måste jag säga, att jag är aningen tveksam, både emot sådana appellativ och minst sagt fria eller poetiska tolkningar av ordet Tungel, förresten… Att Thorre månad var Januari, och årets början, gäller i alla landsdelar förutom Skåne, där man från 1600-talet och framåt också tycks ha betecknat vårmånaden Mars som ”förår”, och att Midvinter och Jul inte är helt identiska begrepp, förstår vi också ur källorna, eftersom Vinterns mitt mycket riktigt oftast infaller i Januari, inte December. Förmodligen är det Midvintersolståndet, som begrepp, som resulterat i att Jul och Midvinter ofta blandats samman. Men – hedniska kalendrar, inte minst lokalt eller regionalt innehöll många variationer förr i tiden, och gör så än…

Midvinter i en modern rekonstruktion av en kungshall, Norge

 

Thorrablotet, Midvinterblotet och Knuts-dagen (inlägg från 13 Januari 2019)

Idag är det Knutsdagen, den dag som i flera hundra år ansetts markera slutet på Julen, och som vanligen firats med Julgransplundringar, borttagandet av Juldekorationerna eller på annat sätt. Men vilken Knut är det då man firar ? Uppfattningarna går minst sagt isär om den saken, och det står också helt klart att Knutsdagen inte kan vara någon medeltida eller kristen helgondag. Vi vet alla att Jultolften, de tolv dagarna efter Jul, var en helig tid även för de Asatroende, eftersom firandet av Jultolft nämns som ett hedniskt bruk i Norska och Isländska sagor.

På Medeltida och senare Runstavar – ett instrument som sträcker sig tillbaka till 1200-talet och hednisk tid – markeras Jul med två korslagda horn, och ett urdrucket horn är Julens slut, Midvinterblot. Knutsdagen, ett krönt huvud, ligger på denna runstav en vecka senare.

Vi vet också att nästan alla större helger haft en sk ”oktav” eller extra vecka inskjuten efter sig, och att bloten i gamla tider följde en månkalender, med ett större blot i månaden. Många Hedningar och Asatroende anser än idag att Julblot och Midvinterblot inte är samma sak, och en viss språkförbistring har infallit, eftersom man förväxlar Midvinterblotet med Midvintersolståndet, men det är långtifrån säkert att man i alla tider eller över hela Norden firat Midvintern på just den dagen. Flera regionala avvikelser kan ha förekommit. Det finns också en envis kristen skola av forskare, som skriver partsinlagor – dess siste företrädare är kanske Dick Harrison i Svenska Dagbladet – och som hävdar att ”vi aldrig kan veta när Midvinterblotet hölls” – en ofta upprepad klyscha. Ofta urholkas denna uppfattning ytterligare till ”Vi vill inte veta när Midvinterblotet hölls” och blir slutligen – i gammal god Socialdemokratisk och Kulturmarxistisk 1970-tals anda till ”Ni FÅR inte veta när man höll Midvinterblotet, än mindre utföra det…”.

Detta sker till trots av att det på Island finns en modern festsed – från 1870-talet – som kallas Thorrablot – ett blot åt Midvintern i mitten av januari eller Thorre månad, som har exakt samma betydelse som Torsmånad har i vår gamla svenska kalender. Tidigare än så fick man vid dödsstraff inte ”blota” alls på Island – och ordet betyder i modern isländska ”svära” – men som alla bildade personer vet, hade det helt andra betydelser under Asatrogen tid. Men, på 1870-talet svepte en kulturell självständighetesrörelse över hela Island, och man kunde äntligen börja fira en vinterfest, jämnt en månad efter Julen, genom att äta upp de sista resterna av den traditionella mat, som hade serverats under Julen.

Så gör vi också i Sverige. Tjugondag knut är vanligen dagen när de sista resterna av Julskinkan, lutfisken och Julens sillrätter äts upp, då är julölet slut och urdrucket, och idag konstaterar jag att årets skörd av livgivande äppelmust räckt precis hit, lika livgivande som någonsin Iduns äpplen.. Thorrablot firas på Island inte alltid på någon bestämd dag, utan är en långtida angelägenhet för ortens restauranger och krögare.

Redan 1915 visste den smått genialiske folklivsforskaren Martin P:son Nilsson att Knutsdagen i Skåne och Midvinterblotet förmodligen var samma helg, och skrev i sin bok ”årets folkliga fester” om saken. År 2010 kom Jan Öjwind Swan till samma slutsats – Midvinterblot och Julens avslutning k-a-n vara samma helg, och det går i alla fall inte att direkt motbevisa detta påstående, varför det i alla fall är en hypotes, om än nu inte en hel teori…