Drei Nornen, Drei Nornen….

Nornorna, romarnas parcer, grekernas moiras och samernas Akkor – tänkta som tre döttrar till deras Maderakka, det samiska namnet för Frigg – för studerar man den samiska mytologin, skall man finna att väldigt mycket tagits över från den Nordiska och Asatrons Värld, och inte omvänt – är kanske inte så omskrivna i sång, men de har avbildats tillräckligt ofta och tillräckligt mycket för att alla skall känna igen dem. Jag har också behandlat Snorres omkastning, där Urd eller det förgångna visserligen är äldst, men den yngsta systern Verdandi eller vardande, som betyder framtid, satts in på Skulds eller nuets plats. Nuet står som bekant i skuld till det förgångna, historiskt sett, men Vardandet är alltid, alltid en ny möjlighet.

De tre Nornorna, från husvägg i Klagenfurth, Österrike…

Det finns en gammal sång, ”Drei Lilien, Drei Lilien” som egentligen är en marschvisa, känd från åtminstone Fransk-Tyska krigets 1870-tal, ända fram till dagens verklighet. Efter två Världskrig och mycket mer, sjunger tyska Bundeswehr den fortfarande med glatt humör, och då låter den såhär:

Texten blev mycket tidigt översatt till svenska, och förutom Odenplan och Tors Plan i Stockholm, finns även Tre Liljors eller varför inte Tre Nornors plan, som byggdes redan vid förra sekelskiftet, och som fortfarande ligger kvar i ett undanskymt hörn av Norrmalm. Även fartyg har hetat ”Tre Liljor”, som Briggen Tre Liljor, förresten; känd från svensk sjömanstradition, och symbolen har inte så mycket med någon katolsk Maria eller några helgon att göra, utan syftar faktiskt på de tre Nornorna, ödet; och möjligen också kärleken. Den tyska originaltexten, som också mycket tidigt översattes till svenska, lyder förresten såhär:

Drei Lilien, drei Lilien, die pflanzt ich auf mein Grab.
da kam ein stolzer Reiter und brach sie ab,
Juviheirasasasasasasasa, juvivalleralerallerallera.
Da kam ein stolzer Reiter und brach sie ab.

Tre Liljor, Tre liljor ses växa på en grav
Fram red där sen en Livgardist – och bröt dem av !
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
Fram red där sen en Livgardist – och bröt dem av !

Ach Reitersmann, ach Reitersmann, lass doch die Lilien stehn,
sie soll ja mein feins Liebchen doch einmal sehn.
Juviheirassasa, juviheirassasa.
Sie soll ja mein feins Liebchen nocheinmal sehn…

Ack Livgardist, ack Livgardist, låt dessa liljor stå
de skall dock äntligt smycka, din egen grav också
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
de skall dock äntligt smycka, din egen grav också

Und sterbe ich noch heute, so bin ich morgen tot;
dann begraben mich die Leute ums Morgenrot.
Juviheirassasa, juviheirassasa.
Dann begraben mich die Leute ums Morgenrot.

Och dör du ej i morgon, så dör du väl till slut,
som Nazism och Trump och ”fornsed” – och bärs sen ut !
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
som Nazism och Trump och ”fornsed” och bärs sen ut !

De tre Nornorna i Ribe, Danmark

Rainer May, en tysk schlagersångare från det tidiga 1960-talet, gjorde också sin egen, betydligt sentimentalare och mindre hurtfriska version, som lät som såhär:

Nornor från Düsseldorfs Nordfriedhof, en plats jag själv besökt

Jag översätter nu 60-tals versionen till mitt eget hedniska sångspråk, och sjunger slutligen, inför er alla:

Tre Nornor, Tre Nornor, från vaggan till vår grav
skall ge oss våra öden, och det som livet gav
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
skall ge oss våra öden, och det som livet gav

Tre Nornor, Tre Nornor, fram till vår sista stund
till vägen över Bifrost, allt under himlens rund
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
till vägen över Bifrost, allt under himlens rund

Tre Nornor, Tre Nornor, ses visa vägen nu som förr
från eländet i Midgård, fram till Valhalls dörr
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
ja, från eländet i Midgård, fram till Valhalls dörr

Tre Nornor, Tre Nornor, för Svitjod och vårt land
från forntid till den framtid, vi bygger hand i hand
Tra la la la laa– Tralla lalla laa..
från forntid till den framtid, vi bygger hand i hand.

Tre Nornor från Bonn, och en romersk postering vid Rhen

”Brute Norse” om kulturförstöringen…

Långt bort i den vackra staden Bergen, vars Universitetsmuseum nyligen drabbades av ett skändligt inbrott, finns en museiman jag inte känner. Han skriver bloggen ”Brute Norse”, och Brute Norse eller Brute Force är nog tyvärr vad som krävs ibland här i tillvaron, då vi möter terrorister i Barcelona eller andra Monoteister, exempelvis. Men, låt oss nu inte fördjupa oss i just det. Hur Sveriges Ärkebiskop tagit en direkt översättning av ”Allahu Akbar” – exakt samma fras som användes då knivmannen i Åbo gick till anfall – till sitt valspråk är nog ändå ganska välkänt, liksom det faktum att all Monoteism i slutändan tenderar att bli både vetenskapens och förnuftets fiende…. Det förhåller sig lite annorlunda med Hedendomen, som för det mesta är vetenskapens vän. De flesta vetenskapsmän är ju faktiskt hedningar, på det ena eller andra sättet.

Den gode museimannen är en välutbildad arkeolog, och han vet att berätta att antalet Vikingatida föremål som stals av vad som antagligen var flera tjuvar, var fler än 700, inte ca 245 stycken, som först antagits. Flera helt obesvarade frågor finns att lösa. Hur kommer det sig, att tjuvarna inte fastnade på någon bevakningskamera vid det aktuella tillfället ?  – Ja, alla muséer kan självfallet ha otur, men vad berodde denna stöld på – och hur kan man förebygga, att något liknande händer igen ?

Edsringar, halsringar, närmare tusen oersättliga föremål, som bara försvinner från ett av Norges största muséer – hur är det ens möjligt ?

Nästan alla muséer nuförtiden har databaser på internet, där föremålskataloger och fynd visas tydligt. Historiska muséet i Stockholm är inget undantag, och även om inte hela fyndbeståndet visas på bild, finns det mängder av foton på de verkliga praktföremålen.  Marknaden för stöldgods, som rakt av stulits från muséer, är därför ganska liten, och den krymper hela tiden. Ingen privatsamlare utomlands skulle nog heller befatta sig med stöldgodset, för han kan inte sälja det, inte förvara det i bankfack eller ens dölja det i sin bostad, för risken är förstås, att någon genast känner igen de stulna föremålen i alla fall, och genast lägger ihop två med två. Så hände det när en tjuv från det katolska Spanien stal medeltida kyrkokonst i Sverige för ett antal år sedan.

Så vad var det för syfte bakom stölderna i Bergen ?

Om målet var, att förstöra de stulna föremålen och smälta ned dem till ädelmetall, exempelvis – som det gjordes med Gallehushornen på 1800-talet, så är människor i Norge och hela Norden nu illa ute. Vi får vår egen historia och vårt kulturarv förstört, av människor som hatar det. ”Brute Norse” är fullt medveten om den möjligheten, och han vill liksom jag förhindra det här. Han skriver på engelska, jag på mitt modersmål svenska, men låt nu inte det hindra er. Norsk polis har tidigare i pressen förnekat, att det här skulle röra sig om ett ”beställningsjobb”. Ändå ser det ut som just exakt det, och ingen kan förklara, varför ett larm som påståtts ha gått två gånger, tillfälligt ignorerades, eller hur tjuvarna tillfälligtvis kunde utnyttja en tillfällig byggnadsställning – för även om det också är så, att ”tillfälle gör tjuven” så är detta lite för många tillfälligheter på en gång…

Kulturhistoriska muséet i Lund drabbades också av ett ”beställningsjobb” när fynd från den nyligen omskrivna Uppåkra-boplatsen (där det stod ett Gudahov) plötsligt stals, efter vad ”Brute Norse” själv tror. Och han fortsätter:

At first it was claimed that the burglars had executed the break-in without setting off alarms, but it was later admitted that the alarm went off twice. Are the Bergen Museum’s security systems so dated that they do not point to a specific floor? How did the security guard fail to notice the broken window? If the burglar consciously set the alarm off twice to simulate false alarm, hiding in the meantime, then security must have fallen victim to the oldest trick in the book. One they should have anticipated. It would be an absolute humiliation to the integrity of the company, for such false positives should have no consequence to security routines – especially at an object of that importance. If this is the case, the guard is obviously not fit for such duties.

How could the construction company be so daft as to not secure the site better? I would presume that security concerns would be part of the work routine, but really, the accountability lies with the museum trusted to keep these artifacts safe. Here’s the museological bottom line: The security company screwed up, the construction company screwed up, and they should answer for it, but these were red flags that should have been recognized by the museum itself.
Visst, Museidirektionen handlade rätt, och publicerade omedelbart vad som hänt. De handlade i god tro, och man kan inte lasta dem för att de kanske inte fått medel till nyare säkerhetssystem, vakter eller larm. De är minst lika chockade som alla andra Bergen-bor över vad som hänt, och de vill också förebygga liknande förstörelse i framtiden – men ändå – vad är det för krafter som ligger bakom det enorma hatet emot den nordiska kulturen, eller all ”hedendom” ?
Har vi ”kultur-talibaner” också i Norge, och vårt eget land ? Vem släppte in dem här ??

This is what’s at stake. Museums are sacred institutions, and I mean this quite literally, not as a trite, literary embellishment. The very term comes from the Greek mouseion (Μουσεῖον), which originally denoted a shrine or temple dedicated to the muses, minor deities of art and inspiration. Museums are temples to the memory of mankind. They are shrines in which we may converse with the past, which grounds us and gives our time and lives context. Offering new and old perspectives alike. Where culture is produced, examined, interpreted, and enjoyed. I’d even wager that beyond visiting the graves of loved ones, and family rites of remembrance, it is the closest thing the Western world has to ancestor worship. While all artifacts have indiscriminate value to the museum, the fact that these items were from Iron Age and Viking Era makes it all the more painful, as these periods have a firm grip on the Norwegian consciousness. — —-

This is not lost on thieves. For artifacts to be recognized in terms of market value, all of the above must be taken into account. But this is nothing compared to the cultural worth of these artifacts. Like a temple, artifacts are deposited and sacrificed. Though they may move from museum to museum, from temple to temple, they must never be fully removed. Art theft is sacrilege. The burglar rapes the muses.

How can you help? By raising awareness, joining the Facebook group, sharing this article, and by keeping an eye open for any suspicious artifacts on the online market.

Let’s add some much needed nuance: To my understanding, the destruction is for the most part carried out by private companies sourced to conduct routine and emergency digs on behalf of state archaeologists. These are digs that are often done in association with construction work, which none the less make up the bulk of Scandinavian digs, to the point where contemporary Nordic archaeology is more or less synonymous with highway projects and the like. Sweden, however, is unique in its employment of private archaeological companies for such tasks.
Just det. Privatiseringen var en medveten politisk åtgärd, inledd av vissa Riksdagspartier. Och var man medveten om konsekvenserna ? Jo, det borde man ha varit, ty exakt samma saker händer i Norge:
In my hometown, there is the particularly grim example of the destruction of the Bronze Age burial mound at Tjernagel. A site unique not only for its impressive size, but for the fact that it’s referenced in a skaldic poem from the beginning of the 11th century. The 3000 year old mound was destroyed in 1983 to make room for a since decommissioned radio transmitter. As baffling as this might seem, such practices have generally been accepted sacrifices on the altar of societal infrastructure.
Men det kan inte hjälpas. Exempel som Tjernagel må vara sällsynta, men i alla fall – varför vägrar RAÄ att låta muséer utomlands ta hand om fynden ? Varför vägrar man att låta andra instanser, typ Svenska Fornminnesföreningen, Vitterhetsakademin eller andra lokala muséer att träda in ? Varför förstördes fynden från Molnby, till exempel – och kan det verkligen vara oaktsamhet, felprioriteting eller bara ”byråkrati” som ligger bakom allt detta ?
If given the choice between seeing such items destroyed by the excavation teams, or sold privately, I would see them used as paperweights or mantle pieces in a private home any day. If museums can’t even find a shoe box to keep them in, they might as well hand out licenses and auction them off legally. Any fate is preferable to legislated vandalism. If this is how the laws simply are, then one could argue that the laws regulating Swedish conservationism are long overdue for reconsideration. If the core of the matter lies with the fact that Swedish museums are criminally underfunded, then all the more reason to raise concerns.
För egen del anser jag, att det inte är pengarna som är problemet. Det är politiken – och som vi vet – ansvariga eller rättare sagt oansvariga politiker…

”Dagens Dumheter” eller trollandet om trollkorset….

Allting kan man sälja med mördande reklam – kom och köp, kom och köp konserverad gröt !” heter det i en gammal schlager. Konserverad gröt finns faktiskt också på tubliknande plastförpackning numera, även om man förstås kan fråga sig vad man alls skall med en sådan produkt till, när det nu går minst lika snabbt och blir betydligt billigare att göra en äkta risgrynsgröt själv…

Så går det som bekant till i landet Löfvén, men i Asatrons lite mer begränsade (nja, än så länge!) Värld utövas andra, minst lika fräcka små dumheter. Jag har redan skrivit om den sk ”fornseden” och dess alltmer fåtaliga utövare, som för det första inte alls är ”forna” eftersom de inte alls följer någon Nordisk tradition, utan bara sina egenpåhittade små griller, som nog knappast är ”sed” heller, utan mest en förbannad osed, ja rena förfalskningar. På nätet hittade jag nyligen det här:

Tydligen är det här ett verk av amerikanska reklam-makare eller andra tramsebyxor, som inte känner till ett enda dugg om Nordiska (INTE ”Skandinaviska” !!) folktraditioner.  De ytterst lätt, vridna och påstått ”vikingatida” smycken som man kallar ”trollkors” bygger inte alls på någon genuin folktro, och knappast några fornfynd heller – alltsammans är bara sena tiders påhitt.

Visst – du kan säkert ragla omkring och fåna runt med en sån här järnbit kring halsen – men det är INTE ”genuin folktro” osv – till skillnad från ”äkta vara” som Torshammare…

Några källor som överhuvudtaget nämner att den här symbolen skulle ”skydda emot troll” finns inte – jag har aldrig stött på en enda trovärdig sådan, i alla fall. I Asatron eller Eddan finns sånt här inte heller, inte på runstenar, inte i det arkeologiska fyndmaterialet – så vitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel ! – och för övrigt skall den här tomma symbolen inte prackas ihop med någon verklig folktro heller. Allt sådant är nämligen bluff, båg, ljug, ”snack i backen”, buttafucco, ja – kalla skräpet vad ni vill... Ni kan lika gärna tro på BOB DOBBS och ”The Church of the Subgenius” i så fall (eternal salvation OR triple your money back !) men mer autentiskt än så, är inte det här…

 

AW GEE – ”BOB” can make you a much better offer, ‘cause he IS the saint of sales…

 

VERKLIGA trollkors finns faktiskt enligt både etnologisk och religionshistorisk expertis, och är omnämnda redan av Carl Herman Tillhagen och andra forskare. Men de kommer från det kristna 1800-talet eller som tidigast kanske 1500-1600 talen, och bygger inte på någon ”urgammal” sed utan är i allra högsta grad kristna, korsformade symboler. De sades visserligen hålla vättar, troll, skogsrån och mycket annat borta från gården – men de ristades på byggnader och över ingångar, och bars INTE runt halsen… Studera nedanstående exempel, och LÄR er först hur ett riktigt trollkors ser ut, innan ni låter er förtrollas av diverse nät-troll…

Urnes – Stavkyrkan som INTE var någon ”Kyrka” utan ett Gudahov

Det faktum att Asatro och Nordisk hedendom alltid varit en ”inomhusreligion” minst lika mycket som en ”utomhuskult” torde väl inte ha gått förbi någon läsare av den här bloggen.

Svenska arkeologer har under de två senaste årtiondena gång på gång bevisat, att det fanns ”kulthus” eller ”gudahus” redan på bronsåldern (se under rubriken ”Gudahov” här ovan) och under järnåldern och vidare framåt var Gudahoven förekommande i hela Norden. Bevis har hittats bland annat vid Uppåkra i Skåne, på Gotland, vid Ranheim utanför Trondhiem (där en gång Tröndernas stora Torshov kan ha stått) och på många andra platser, inklusive Kungsgårdar som Lejre i Danmark och Gamla Uppsala i Sverige – redan på 1950-talet hittades ju vad som då tolkades som spår av en kvadratisk byggnad under den senare 1100-tals kyrkans golv – nuförtiden är alla forskare eniga om att det rört sig om ännu en 40-50 meter lång och över 25 meter bred byggnad, som klart hör ihop med de andra långhus, som hittats på de sk ”Kungsgårdsterrasserna

De runda ringarna föreställer faktiska stolphål från 800-talet. Den streckade linjen visar hur man på 1950-talet tänkte sig ett kvadratiskt ”Gudahov” med ca 30 x 30 m golvyta. Idag tror de flesta forskare, att detta bara var kortsidan av en stor hall, som fortsatte i riktning norrut. ”Svenska” Kyrkan har sedan 60-talet systematiskt förhindrat allt grävande på platsen.

 

Men det här är inte de enda bevarade resterna av ett riktigt, Asatroget Gudahov från gammal tid. Också vid Urnes Stavkyrka har arkeologerna gjort spännande upptäckter, som Thor News i Norge vet att berätta. Nya dendrokronologiska årsringsdateringar och kol-14 prov som tagits på senare år visar, att de grundläggande, upprättstående bjälkarna i den sk ”Kyrkan” inte alls är från 1100-talet, som tidigare kristna och katolska forskare påstått, utan vida äldre. Kol-14 proven kommer bevisligen från ”year 995 plus minus 75 years, year 850 plus minus 150 years and year 965 plus minus 75 years.” och dendrokronologiska prov visar på år 765 för kyrkans äldsta delar. Vid den tiden fanns inga kristna alls i Norge.

Vad som bevisligen har hänt, är att stora delar av ett äldre gudahov ”återanvänts” och fått tjäna som nytt virke i ”kyrkan” som inte är någon kyrka alls, utan rest med stavar och allt som ett Gudahov och bara ett Gudahov, ingen ”Kyrka” förrän de kristna med våld tog över den – våldskristnandet av Norge är känt både från Saga Olav Tryggva och Saga Olaf Haraldssons, och väl dokumenterat – i det svenska fallet finns betydligt mindre dokumentation om vad som säkerligen hände även här.

Denna magnifika portal, som ursprungligen var Gudahovets ingång, är idag en sektion av kyrkans vägg…

Stilhistoriker som granskat byggnaden, kunde redan för länge länge sedan vara medvetna om det pinsamt uppenbara, men de kristna har hela tiden förfalskat historien. Det gamla Gudahovets dörr, som innehåller en skildring av hjorten Eiktyrnir, som betar på Valhalls tak och som förhoppningsvis är känd för varje läsare av Eddan, eller kanske Nidhögg, draken som gnager sönder Världsträdet Yggdrasils rötter.

Hela tiden har 1800-talets och det tidiga 1900-talets Europeiska och katolska källor om Urnes stavkyrka systematiskt ljugit, och man har svamlat om att ”solhjorten måste vara en kristuss-symbol” och liknande helt osakliga, fördomsfulla yttranden, som nu visat sig vara gripna ur tomma luften. Sanningen börjar komma fram, och Urnes är inte den enda ort i Norge som är platsen för ett Gudahov, och där kristna kyrkor i all hast och med tvång rests med gamla bjälkar, runstenar som fundament och med våldtagna och skändade kultplatser som enda resultat.

Thor News konstaterar:

It is tempting to believe that researchers have chosen not to search for traces of Old Norse religion for the same reasons why the worship of Odin and Thor, with a few exceptions, are omitted from the Viking sagas: The sagas were written down after the introduction of Christianity and authors who wanted to print their texts glorified Christianity. They seemed to forget the fact that most Vikings were heathens.

It is obvious that many of the Norwegian stave churches originally were Old Norse places of worship even though many want to believe otherwise.

Re-use was both a quick and practical solution for Olav Haraldsson and the Viking kings who had started the Christianisation process before him: The Old Norse hofs were beautiful buildings that easily could be converted into churches. They were placed on strategic and visible points in the terrain, preferably alongside fjords and rivers where the people traveled.

Moreover, obtaining all the needed materials for new church buildings would be expensive and time consuming.

To remove Old Norse symbolism cut out of wood and stone, kill or force the priests (hofgoði) and priestesses (hofgyðja) to convert, and then make the old hofs into church buildings, could be carried out in just a few days.

Furthermore, to burn down the old places of worship would be tactically unwise because the heathens then would have a holy place to return to.

Nu töms kyrkorna i hela Norden – enligt vad kristna media själva erkänner (bara 47 % av norrmännen vill idag alls beskriva sig som ”kristna” och mycket få av dem går i kyrkan ens en enstaka helg om året) och en gång ska vi ta tillbaka vad som är vårt arv…

Utlandet börjar reagera emot Kulturförstöringen…

Stölderna från Universitetsmuséet i Bergen, där närmare 300 av Norges allra yppersta konstföremål från Vikingatiden försvann, och den uppsåtliga ”selektionen” och ”kasssationen” av värdefulla föremål från Molnby-utgrävningen och förstörelsen av andra kulturskatter i Sverige börjar nu uppmärksammas även utomlands.

Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Stockholms län har fortfarande ingen som helst förklaring till det inträffade. Hur kunde man slänga tjogtals med värdefulla amulettringar med Asatrons symboler från 900-talet direkt i metallåtervinningen, och vägra att ta hand om dem ?

Riksantikvarieämbetet har bekräftat, att fynden var av stort vetenskapligt värde, men redovisar inte hurpass vanligt sådant här blivit sedan Miljöpartiets mycket märkliga ”kulturpolitik” infördes år 2015. Såhär skriver man på sin hemsida:

Det är beklagligt att många metallföremål har kasserats varav flera med ett högt vetenskapligt värde. Gallring bör ske i dialog mellan undersökaren och länsstyrelse för att urval till konservering och eventuell gallring av metallföremål sker på bästa sätt. Länsstyrelsernas hantering av gallringsfrågor är ett område vi kan komma att följa upp och utvärdera ytterligare.

Lama efterhandskonstruktioner, försäkran om att vi ”tillsätter en utredning” och tomma beklaganden, helt till ingen nytta. Känns mönstret igen från sommarens skandaler med Transportstyrelsen och alltfler genomkorrupta, hutlöst agerande myndigheter i Stefan Löfvéns Sverige ?

Hur kan man från Myndighetshåll tillåta, att vackra föremål som de här målinriktat förstörs och fördärvas ?

Johan Runér, arkeolog vid Stockholms Länsmuseum har larmat och agerat. SvD har skrivit debattartiklar Populär Arkeologi och flera sammanslutningar för såväl professionella arkeologer och amatörer reagerar – men ändå händer inget.. Förstörelsen bara fortsätter. Ingen vet egentligen hur många föremål som försvunnit, för RAÄ och Länsstyrelserna sitter ju själva på alla data, och kan effektivt hemlighålla vad som hänt, i alla fall tills någon vidare utredning sker.  Jag citerar, från en fransk nät-tidskrift:

The findings are usually quickly disposed of in order to make way for construction machines and building workers.

This was kept secret until this week’s declarations by Johan Runer, archaeologist at the said museum. He tried to raise the alarm before but only met indifference from the Liberal Swedish Media. According to Runer, this has been going on since at least 2016 as he recalls the example of an entire human settlement from the Bronze and Iron Age that discretely got levelled to allow road works for Sweden’s E6 motorway to progress. We do not know so far if this practice only incriminates this museum or is part of a greater scale.

The money argument for a national museum implanted in one of the most prosperous countries on Earth (for now, before the “New Swedes” do what they do best) does not make sense. There is no shortage of funds in Sweden to host more refugees and promote multiculturalism in every media, but the money seems to vanish when it’s time to preserve European common heritage.

— —

It was even kept relatively secret until one researcher who could not take it anymore had to tell the world. Why do they not invite other museums around the world to collect and protect their artifacts in their name if money is an issue? I know at least ten museums around me that would stop everything they are doing right now to plan a trip and bring back the artifacts to add them to their collection.

Why don’t they store them in labelled wooden boxes as it was done for hundred of years? If not, let them ask for voluntary work to take care of the findings or let it be given to the native people that are interested in this culture. Even if used as door stops or cutlery, they’ll take better care of it than any Swedish government.

Varför blev det plötsligt så viktigt för Miljöpartiet (som leder vårt kulturdepartement) att förstöra alla spår från landets Forntid ?

Vad som sägs här är mycket klokt. Man gör inget som helst att samarbeta med andra vetenskapliga instanser, inom och utom Sverige för att bevara föremålen. Istället förstör man dem bara. I Sverige finns inte bara Historiska Museet eller Länsmuséerna, utan också Svenska Fornminnesföreningen, Vitterhetsakademin, små kommunala muséer, och till och med vissa bibliotek – som det i Järfälla Kommun – har arkeologiska samlingar.

Men Nej – Men Nej – enligt den nya sk ”kultur” politik som (Mp) infört, måste föremålen förstöras. Man vägrar samarbeta, man finner inga andra lösningar – och varför ? Sker det inte målinriktat, och på grund av ett illa dolt Sverigehat, kanske ? Det finns branschorganisationer och förbund för yrkesverksamma arkeologer också, som nog borde få ett ord med i laget – men RAÄ och Kulturdepartementet vägrar att lyssna. Och vem bär egentligen ansvaret ??

Fd ledarinna för Disney-klubben. Värdig Minister för Svensk Kulturpolitik ? Säg BAH ! åt vår Kulturminister…

Terminally ill patients suffering from the Liberal Cancer like Alice Bah Kuhnke (“New Suede” and Sweden’s Minister of Culture) are the ones that now approve those decisions and define what should compose Swedish History and choose what will be Sweden’s future. The same people that consider that the ideal treatment for returning ISIS fighters to Sweden should be more love and integration.

 

The struggle to erase Swedish history, break down Swedish culture and force the Swedes to assimilate into the multicultural globalist phenomenon is going according to plan. — —

By destroying elements attached to the idea of Viking culture, which valued financial success, bravery and putting one’s people first, Sweden’s self-loathing decision makers  try to erase the few traces that show Sweden as something else than a multiculturalism-infected petri dish.

Destroy a people’s history so they cannot find a common heritage to fight for and you can start anew and create the society you seek.

Så långt de utländska reaktionerna. Regeringens motiv blir alltmer klara. Den dolda agendan har avslöjats, och nu går det inte att tiga längre.

I Norge använder man idag ordet ”NIDINGAR” om de som bröt sig in på Bergens Universitetsmuseum. Samma ord kan nog också användas om ISIS sk ”Frihetskämpar” – mer än 150 av dessa ”återvändare” finns nu i landet enligt SÄPO, och samma Kulturminister ivrar förstås för, att de allesammans måste stanna här. Rena sammanträffanden ? Eller delar av en gemensam politik ??

”Kulturpolitik” modell ISIS och Kunkhe – Samma sak kan hända även här…

Regeringens politik talar i mycket för sig själv – för vad är avsikten ?

Vad är en Niding och en Varg Veumr, eller Varg i Veum, alltså en varg eller förbrytare som kränker också det allra heligaste, förresten ? Kan man använda de orden om de som bröt sig in på Universitetsmuséet i Bergen med syfte att fördärva och ödelägga ett helt folks historia ? Kan man använda samma ord om Sveriges Kulturminister, eller de som förstör och ödelägger kulturföremål i vårt land ??

Ja, ni bestämmer själva, kära läsare – men vad gäller IS och dess förespråkare – i den svenska regeringen så väl utanför, tycker jag nog att det ordet kan användas.

De som låter sådana saker som redan skett i andra länder ske även här, ger jag inte mycket för, hursomhelst… Den sortens styrande får vi nog avlägsna fortast möjligt, med fredliga medel i nästa val..

Sagt och tyckt om Blot-Sven, den siste rättmätige kungen (?)

Långt bort i de södra delarna av vårt land sitter en man jag inte känner. Han heter Sven Olof Yrjö Collin, och råkar annars uppbära en professur i Kristianstad, förutom att han har utsets till hedersprofessor vid ett Ukrainskt universitet. Dessutom är han Kantian, tror på yttrandefriheten och väl även det kategoriska imperativet, liksom att använda det förnuft vi besitter – och – det säger jag er – redan detta är Hedniskt, även om Immanuel Kant från Königsberg, salig i åminnelse, annars sägs vara en av kristenhetens största filosofer.

Han har mycket klokt att säga, bland annat över det faktum att alla människor inte alls har samma värde, men väl samma värdighet och rättigheter. Det faktum att man bör undvika att slentrianmässigt förenkla och förflacka begreppet Människovärde på den svenska socialdemokratins sätt, har även jag behandlat, men annars kan ni läsa hans kloka funderingar här.

Vid Östanbro, på gränsen mellan Uppland och Västmanland, vilar ännu den siste hedniske Kungen i sin gravhög.. De kristna mördade honom år 1084

Vida intressantare – för oss hedningar och Asatroende, är dock vad han säger om Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen av Sverige, eftersom han mördades och ersattes av en kristen ursupator, Inge den Äldre. Och våra konungar har ju varit kristna sedan dess, men deras mandat står inte på svensk grund, allra helst som vårt land nu är Arvrike och inte Valrike som förut.

En Kung som inte är folkvald och inte har fått mandat av folket på Rikets Ting, är inte värdig att styra landet. Så ansåg man förr, under Heden tid !

Hör här alla vad Sven-Olof – som ju också heter Sven – själv skriver:

Enligt historierna, vars sanning nog överglänser de heliga skrifternas sanningar, var det BlotSven som gav folket i Strängnäs rätt att avliva Eskil, en högljudd missionär, tillika biskop, som pläderade för den nya, totalitära monoteistiska läran, kristendomen. Eskil avrättades, men gavs evigt liv av påven, som gjorde honom till helgon, och denna, det totalitäras förespråkare, förekommer än i dag i staden Eskilstunas namn.

BlotSven hade dock den gudabenådade gåva som hans namne, 932 år senare njuter av, en god sömn. Den sömnen, plus oaktsamma vakter, gjorde att hans svåger kunde rida in där han bodde, tända fyr på husen, och när BlotSven flydde från lågorna, mörda vår hjälte, BlotSven.

Därvid tog Inge, svikaren och förrädaren, den kristne, tillbaka kronan och etablerade kristendomen hos svearna. Därefter förekom inga blot. De hedniska gudarna fördrevs. Och Uppsala tempel brändes ner.

Denna historia, mer sann än det gudabenådade samlaget Maria hade med den helige ande, berättar att vi kanske hade sluppit nästan 1000 år av totalitärt förtryck, om bara BlotSven hade varit mer uppmärksam och mindre tillitsfull. Han insåg inte att högsta vaksamhet anbefalles, ty det kan finnas kristna i omgivningen. Att kristna ger ord som de inte håller, ty över ordet, över hedern, över omtanken, står deras tro på det groteska, guden, som kräver fullständig underkastelse, annars väntar helvetets eviga eldar.

Den kristne sviker överenskommelser, dvs den kristne har ingen heder gentemot människor. Den anfaller i ryggen, dvs den kristne har inget mod. Den låter familjens blod rinna, dvs den kristne visar ingen tillit.

Medan BlotSven, som lyssnade på folket, som höll den gamla överenskommelsen och som tog bort de totalitäras oljud, gemenligt mördades.

Visst lär oss denna historia att Svennar kan man lita på, medan kristna är svekfullt folk.

​Öllsjö den 12 augusti 2017

 

Så långt denne professor, kunnig i så väl filosofi som etik. Jag har kursiverat en mening i hans text här ovan, men jag måste säga att jag håller med honom, ”ty mycket är gott, som de gamle sägs” står det i Havamal.

MOTSTÅNDETS ESTETIK – Det innebär HEDENDOM !

Dessutom kan vi konstatera en sak. Hedendomen och Asatron är och förblir en folklig motståndsrörelse i vårt land. Den står över både höger och vänster, och den tycker inte om extremism, men står för vad som är sunt och gott. Hell Asar och Vaner ! Hell Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen, och frid över hans stolta minne !

Skadegörelsen på Kulturarvet fortsätter… I Sverige och i Norge…

Riksantikvarieämbetet, RAÄ, försöker idag förneka journalisten Ola Wongs skrämmande avslöjanden i Svenska Dagbladet, Svd om hur det svenska arkeologiska kulturarvet systematiskt förstörs till följd av utebliven metallkonservering, som samvetslösa entrepenörer i byggbranschen inte behöver betala för, samt bristande kontroll från svenska myndigheter. Ändå kan Ämbetet inte förklara de värsta övergreppen emot vårt kulturarv, och hur tusenåriga amulettringar och andra artefrakter från Asatrons tid i Sverige systematiskt kastats och förstörts.

Ta utgrävningarna i Molnby, norr om Stockholm till exempel, vilka beskrivits i lokaltidningen ”Mitt I”.

Tusenåriga amulettringar från järnåldern gick till metallåtervinningen eftersom arkeologifirman som grävde helt enkelt inte hade möjlighet att ta hand om fynden. Svenska Dagbladet har uppmärksammat att liknande saker händer regelmässigt vid utgrävningar i Sverige.

Det känns fel och sorgligt att förstöra över tusenårigt rituellt konsthantverk. Kulturnämndens ordförande i Vallentuna, Lovisa Kronsporre, tycker att frågan bör diskuteras politiskt. -Jag förstår om folk blir upprörda över det här, säger hon.

Allt fler etniska svenskar, ja till och med Centerpartistiska politiker blir upprörda över hur Regeringen Löfvén behandlar vårt kulturarv…

I Norge utsattes Universitetsmuséet i Bergen – som har en stor samling världsunika fynd från Vikingatid och Järnålder – för en fräck stöld i helgen. Tjuvarna kunde enkelt och lätt klättra in på muséet via en byggnadsställning, krossa en glasruta och vandra in. Sedan valde och vrakade de, slog sönder monter efter monter och tog minst 245 värdefulla föremål, har det visat sig. Larmet utlöstes minst två gånger, men ingen reagerade. Ingen lyfte ens ett finger för att försvara en av Norges viktigaste konstskatter. Polisen reagerade inte heller, utan kom som vanligt för sent till platsen, och så slutade denna dystra ”Norgehistoria”. Nu har det lagts ut offentliga listor på Facebook över de stulna föremålen, för att förövarna skall kunna åka fast och inte komma undan, innan föremålen försvinner ut ur Norge för all framtid. Polisen förnekar dock att det skulle röra sig om ett rent beställningsarbete enligt de norska tidningarna, som skrivit mycket om saken.

Såhär lätt är det att sno ovärderliga kulturskatter i Norge. Man bara ”vandrar in” och Polisen gör ingenting ingenting åt det, förrän det redan är försent…

Varför har myndigheter i Sverige och Norge så dåligt skydd för våra kulturföremål ? Varför säger direktrisen för ”Forum för levande historia” i Sverige att just svenskar och nordbor skall sakna all kultur, och varför beivrar man inte stölder som de här ? Själv anser jag – och flera med mig – att det finns ett politiskt syfte och en dold agenda bakom alltsammans. Ett historielöst, rotlöst och identitetslöst folk består av rädda och skrämda människor, som inte vet vilka de är och var de kommer ifrån. Rädda och identitetslösa människor är lätta att kontrollera, och de kan politikerna sedan lura och domptera som de vill. Därför är det viktigt för (S) i Sverige och Arbeiderpartiet i Norge att ta ifrån de etniska svenskarna och norrmännen deras identitet, och det gör man bland annat med att systematiskt undertrycka fakta – eller se till att viktigt bevismaterial kommer bort.

Sedan kan man bara stå där i talarstolarna och ljuga, ljuga, ljuga för sina egna medborgare, och säga saker som ”Men ingenting kan ni dumma Nordbor skapa för er själva ! Allt gott har kommit utifrån! Ni måste underkasta er, stå med mössan i hand och bocka, bocka, bocka. Nu inför vi sharia-lagar och katolicism, för ni har ju ingen egen lag”

Så dräper, dödar och dompterar man två hela folk – men se – den bluffen går inte alla av oss på !!

Gudarna ser vad som sker ! Låt inte förövarna komma undan….

Ovärderliga föremål i guld och silver, som snart kanske smälts ned och blir förstörda för alltid…RING POLISEN om ni ser några spår…

Tragiska incidenter som dessa har i och för sig inträffat förr i historien. I Danmark stals till exempel de berömda Gallehus-hornen – ett av världens tidigaste och mest betydelsefulla runfynd, men det var på 1800-talet, när Nationalmuseum i Köpenhamn var betydligt sämre bevakat än det är idag.  År 2007 greps till och med fyra personer av utländsk härkomst för att ha stulit sentida kopior, men kopiorna återfanns tre dagar efter stölden…  Den gången rörde det sig om ovanligt ”klantiga” tjuvar, men tydligt är, att vi måste börja försvara oss emot all denna kriminalitet, och kräva att också muséerna gör något för att skydda vad som faktiskt är en betydelsefull epok inte bara i Nordens, men Europas och hela Världens historia.

”We go into the arms of those who remember us – only then, can we truly come home”. Utan det förflutna, har vi ingen framtid…

Varför finns det så många politiker och andra, som hela tiden förnekar vår rätt till ett kulturarv, och vill ta ifrån oss vår identitet och historia ? Varför hatar de oss vanliga svenskar, norrmän och danskar så mycket, trots att de också tillhör samma folk, ett folk som har bott här i tusentals år ?

En norsk bloggare jag nyligen läst, säger såhär angående den ökande kriminaliteten, rasismen som drabbar oss och allt det andra våra politiker kommer dragandes med:

Vi levde som jegere, fiskere og sankere. Nordmenn har siden bodd i Norge, spredt, i desentraliserte og homogene folkestammer. Vi er stedbundet. Ingen andre har befolket Norge lengre enn nordmenn. Vi kan hevdes å være langt mer «jordet» enn de fleste andre folk andre steder. Vi var få i antall, og vi var utbrytere.

— —

Historisk har vi aldri hatt noen annen religion enn naturen. Våre guder har alltid vært den. Vi har alltid valgt våre egne konger, dronninger og ledere. Tjente ikke disse til folkets forventninger, ble de byttet ut. Var de tyranniske eller korrumperte ble de ikke sjelden tatt av dage. Var andre kandidater bedre skikket, ble de gamle utkonkurrert og demokratisk valgt. Folkeviljen var altoverskyggende. Norge kan således hevdes å ha verdens eldste demokrati. Våre tre hovedting som heter det samme i dag, Eidsivating, Frostating og Gulating, var operative samlingsplasser for direkte folkedemokrati for kanskje mer enn 3 500 år siden. Vårt direkte demokrati er eldre enn det greske i antikken. På våre ting stemte likemenn og kvinner over alle viktige beslutninger. Kvinner og menn var likestilte, men det var tradisjonelle og naturlige kjønnsroller, der man egenkultiverte den bærekraftige storfamilien. Kvinner har i vår tradisjon hatt både stemmerett, arverett, rett til å eie jord og å skille seg. Voldtekt og urettmessig mishandling har i tusenvis av år medført meget strenge straffer i Norge, og har blitt ansett som æreløse handlinger. 

Till detta skulle man kunna lägga, att rasism emot svenskar och norrmän – något som blir alltmer tydligt – och ren kulturförstörelse, stöld av konstskatter annat sådant inte är små eller obetydliga brott det heller – och att rättvisan till sist måste segra, i alla fall. Det kommer en dag när vi inte längre står lydigt med mössan i hand och bockar, och då blir det synd om förövarna…