BOGUS: Bluffen om ”Väntljusstaken” har INTE ETT DUGG med Asatro eller Hedendom att göra.

Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än nazismens 1930-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.

Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.

Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom att göra.

FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…

Ändå har lögnerna spritt sig, även utomlands, och en hel del personer – i Tyskland då – tror tydligen på denna förbaskade dynga.  Uppenbarligen och synbarligen har de alldeles fel uppfattning om vad Nordisk kultur är för något, och vad som ingår i den – men för all del – vill de tro på sagor och moderna påhitt, så skall jag väl inte ta dem ur deras dumma griller.

Sött ? Javisst, men det är INTE Asatro eller Hedendom…

Av ren princip anser jag också, att man inte ska presentera dåliga falsifikat som om det vore fakta, för sådant har inte med verklig kunskap att göra. Påstår man att något skulle vara ”äkta nordisk folktradition” eller något ditåt, måste man också ha vetenskapliga fakta som talar för saken, och inte bara lösa påståenden från New Age-profeter..

Annonser

”Knutby, Knutby – underbara stad – där DE KRISTNA står på Rad…”

För sex dagar sedan, Onsdag 13 Juni, sände SVT, Statstelevisionens program ”Uppdrag Granskning” sitt reportage om den kristna Knutby-sekten – en av alla dessa kristna grupper som infiltrerat vårt Sverige på senare år. Det var ett riktigt otäckt och hemskt program, som liksom lämnar en dödens iskyla och kalla kårar längs ryggraden, men jag rekommenderar verkligen alla läsare på denna blogg att se programmet, som ligger ute på SVT Play ända tills den 28 Januari 2019. ”Uppdrag Granskning” avslöjar verkligen den kristna terrorn, och hur en hel liten by i Sverige fick sin befolkning och sammanhållning förstörd av inkräktande kristna.. Väldigt många människor mår säkert dåligt där nu, och i programmet får vi träffa flera av dem. Föräldrar är rädda för sina barns psykiska hälsa, och det gäller inte minst de ungdomar, som kommit i kontakt med den destruktiva kristna sekten.

Kommer förkunnelser som Kristendom eller Islam lösa i ett lokalsamhälle, går det ofta som det gick i Knutby. Det har hänt förr, och kan hända igen…

 

Kristendomen är och förblir en totalitär ideologi, som kräver att människor skall böja sig under en enda, påstått allsmäktig gud kallad ”Herren” som helt ska ta makten över dem. Rena diktaturfasoner, med andra ord – och det är viktigt att förstå. Den psykolog, som intervjuas sist i programmet menar att destruktiva sekter eller sekt-beteenden liknande de i Knutby Filadelfia-församling kan utvecklas överallt, också inom arbetslivet, skolor, idrottsföreningar eller andra samfund. Det må vara hänt, men själv tror jag att det sekulära samhället och vad som finns kvar av det demokratiska Sverige – fastän det nu börjar bli alltmer naggat i kanten, bland annat via islams ankomst – ändå i de flesta fall har kraft nog att stå emot de kristnas locktoner.

Den fråga jag ställer mig efter att ha sett programmet är om även Polyteistiska religioner som Asatron och Hedendomen kan infiltreras av dessa totalitära tankegångar, och allt det onda, som ”Knutby” representerar. Man hittar många stora likheter med den sk ”forn sed” rörelsen, som också i realiteten är en liten, isolerad sekt, trots att den utåt säger sig vara demokratisk, precis som Knutby-rörelsen. Programmet börjar med en öppenhjärtig intervju med Peter Genbäck, Knutby-sektens ”propagandaminister” och förste inpiskare. Han vill vana för Åsa Walldau, kristi brud kallad, som var Knutbys egen lilla ”Rådsgydja” – och i programmet återkommer många vittnesbörd om hur Åsa Walldau i kraft av sin egen ”helighet” och krav på absolut lydnad både fysiskt och psykiskt misshandlat många människor.  Vad gäller ”forn sed” som sekt har man visserligen inte bevisat någon fysisk misshandel, men vad som skildras av ”Uppdrag Granskning” ligger inte långt ifrån vad jag själv under fyra års tid fått höra från flera vittnen och personer som likt jag själv har erfarenheter från den obehagliga lilla sekten, och dess än obehagligare ”ledarskikt”.

 

Åsa Walldau, länge svenska medias lilla älskling, som fått medverka i pratshower, reality-såpor och andra program som aningslöst gjort reklam för Knutby-sekten, är numera sedan länge anmäld för misshandel av flera vuxna och flera barn. I programmet skildras hur hon avsiktligen misshandlade sina ”pigor” och dunkade deras huvuden i skarpa bordskanter, slog dem i ansiktet och drog av deras hår, med motiveringen att de var ”fel” eller syndfulla…

Peter Genbäck säger idag att han ända sedan 20-års åldern levt på en ren livslögn, som heter kristendomen. Från början bestod Knutby-sekten av ett gäng glada och entusiastiska ungdomar, som satte upp propaganda-musikaler som ”Jesus Christ Superstar” och koloniserade den lilla uppländska bruksorten, med sikte på att helt ta över den – precis som kristendomen och islam alltid helt velat ta över ort efter ort, samhälle efter samhälle. Ganska snart kom en Pastor, som hette Helge Fossmo med i ruljansen… Som nästan alla svenskar numera vet, så kom det till slut fram, att Pastor Fossmo antagligen mördat sin första hustru i badkaret, även om han aldrig blev dömd för just det. Dömd blev han emellertid för mordet på hustru nummer två, och via ”Sms i Guds namn” till den sk ”barnflickan” Sara Svensson, som visst inte var ett barn, utan 26 år gammal när hon påstod att hon skulle blivit ”styrd” att begå mordet, och själv var utan skuld.

Redan då (år 2003) stod det klart att de kristna i Knutby leddes av farliga psykopater, men media fortsatte hela tiden att omhulda sekten och göra reklam för den, bland annat med Åsa Walldau som huvudperson. Peter Genbäck beskriver målande hur det gick till, när Åsa Walldau förvandlades till ”Rådsgydja” och satte sig själv i guds ställe – något som statstelevisionen förklarar var ett utslag av ”kristen brudmystik” – som man felaktigt påstår skulle vara en ny uppfinning, utmärkande just för Knutby Filadelfia, eller Pingstvänner i allmänhet. Detta är fel i sak. Redan på 1300-talet härjade den heliga hysterikan Birgitta i Uppland – och hon påstod sig också vara ”Kristi brud” med rätt till överhöghet, underdånighet, sk ”respekt” och så vidare.

Den ”heliga” Birgitta ägnade sk bl a åt brevskrivning, där hon hotade folk med helvetet. Det skedde i en tid, när folk verkligen trodde på helvetets faktiska existens..

 

Snart bildades en inre kärna av 12, särskilt  hängivna medlemmar – det sk ”Bordet” eller ”Rådet”, som blint lydde minsta order från Walldau, under hot om att annars bli uteslutna och straffade på olika vis. Särskilda ”barnflickor” eller rättare sagt oavlönade pigor skaffades till Walldaus hem – de fick arbeta i över 18 timmar i streck varje dygn – och alla församlingsmedlemmar måste börja ge gåvor och sk ”tionde” till henne eftersom de annars förklarades vara ”fel” eller dåliga och onda människor, som måste bestraffas om och om igen av ”ledarna”. Precis så går det också till inom ”forn sed”. Ulla Isaksson, medlem av ”forn seds” ”Råd” eller inre kärna, skulle som jag berättat begrava sin far – och den sk ”Rådsgoden” hade lovat att komma – men uteblev plötsligt pga order från sin flickvän – och glömde helt att meddela begravningsgästerna. ”Forn Seds” sk ”tempelkassa” stals plötsligt i början av 2000-talet, och det kom fram, att den ansvarige hade köpt droger för pengarna. Och alla personer som opponerat sig, har hängts ut som ”rasister” via anonyma brev till deras arbetsgivare, vänner och andra genom ”Forn Seds” ledning, och den sk ”Rådsgydjans” försorg…. Utåt låtsades hela tiden Knutby-sekten vara en vanlig Filadelfia-församling, som skulle vara ”Demokratiskt” ledd, påstod man. ”Forn Sed” gör samma sak, men har direkt koppling till vissa kretsar inom Miljöpartiet. Kommentarer torde vara överflödiga.

Varför påstår vissa personer hela tiden, att de kan diktera, att Tor ”MÅSTE” vara Bög osv ? Liksom de högerextrema, är ”Forn Sed” ute på en väldigt konstig väg, vad gäller hedendom…

Sanningen om Knutby, och det lilla ”rådets” liv och leverne kom aldrig fram, innan det var försent. Det förekom utskällningar, där Åsa Walldau dikterade att ”jag är din drottning” och sedan ställde sig på offrets hals, och hon påstod sig också ”ha makt att ta röster ifrån människor” vilket hon gjorde emot flera av de musiker, som Knutby-sekten lockat med sig och engagerat (en av dem intervjuas i Tv programmet, men det fanns också fler offer, som inte fick komma till tals). Snickaren Henrik Grimborg lurades till månadsvis med obetalt arbete, och när han inte gjorde klar en Friggebod i tid, fick han veta att detta ”hindrade Jesu återkomst” av Åsa Walldau, och att han därför var en dålig människa. Åsa Walldau lade sig också i gifta makars samliv, utan krävde, att flera hustrur inte fick leva med sina män – man kan jämföra med hur ”Forn Sed” nu kräver obligatorisk tro på homosex som det högsta goda.. Hon mottog också guld för mer än 4,8 miljoner – pengar från församlingsmedlemmar som försvann, ingen vet vart – inom den hedniska rörelsen har det aldrig någonsin varit tal om de summorna – men likheten i metoder är slående..

Peter Genbäck har erkänt att han slog och misshandlade i ”guds” och Åsa Walldaus namn, och i programmet förekommer också scener från ”Vindskyddet” – det särskilda ”straffläger” som Knutby-sekten inrättade långt bort i en uppländsk skog där ingen såg vad som hände. Där skulle de ”felaktiga” människorna leva i nöd och yttersta armod, halvsvältande och utan mat, tills de erkänt sina påstådda ”synder”.  Metoden liknar den ”självkritik” som förekom i vissa svenska Maoist-kretsar på 1970-talet, där offren också skulle tvingas och tuktas till bekännelse av olika brott, som de aldrig hade begått, men som man hela tiden beskyllde dem för, exempelvis att ha varit ”rasist” eller ”kontrarevolutionär”

Också ”forn sed Sverige” har flera gånger använt sig av liknande metoder. Jag minns själv hur jag uppmanades att åka till ett sk ”Naturbruksgymnasium” i närheten av Hylte, där jag tydligen skulle tas i förhör eller ställas inför någotslags självutnämnd domstol, men då insåg jag vad för slags människor detta var. Härskartekniker, oartikulerat skrikande, anonyma hotbrev, som skickas till vänner och arbetsgivare, uthängningar på facebook osv – alltsammans är metoder, som ”Forn Sed” i flera år använt emot sina motståndare. Till rent våld har det aldrig gått, så vitt jag känner till, men öppna hot har förekommit. Likheterna med Knutby-sekten, är ganska stora.

Ett mycket avslöjande avsnitt kommer ca 23 minuter in i programmet, där man fått tag på Åsa Walldau – den kvinna som tänkt ut allt detta. Hon skyller hela tiden närmast desperat ifrån sig, och säger att hon gjorde allt därför att hon tror på ”gud”, ”bara ville hjälpa” osv I programmet förekommer också uppgifter om ”Åsas lyktstolpar” eller ett antal män hon omgav sig med, för att de skulle ”lysa upp” hennes tillvaro i väntan på Jesus, som dock aldrig någonsin infann sig för att befrukta henne – och allt detta rubricerades som ”själavård”.

Utredningen emot Knutby-sekten pågår fortfarande. I andra fall har det hittills inte blivit någon utredning alls, fast det kanske kommer. Vittnesmålen är många, och de finns där. Det kann man inte bortse ifrån. Psykologen Helena Löwgren, som intervjuas till sist i programmet, liknar sekternas försök att ”ragga” troende ur alla samhällskategorier (vem som helst kan falla offer för dem, understryker hon, det behöver inte vara sk ”sökare” eller rättare sagt svaga människor) vid ett ”förälskeleförlopp”.

Först luras det ovetande offret till att tro, att han eller hon har gått med i ett demokratiskt samfund eller en demokratisk förening. Ofta sker det via falsk information, som man lägger ut på någon internet-sida, eller motsvarande.

Under en kort ”romansfas” låtsas man sedan ”kärleksbomba” offret, och ta upp det i gemenskapen – men ganska snart kommer kraven – ”Du MÅSTE tro såhär, annars får du inte vara med!” Jämför hur forn sed hela tiden driver sin ”Tor är bög” linje, hur man i själva verket har tydliga politiska kopplingar osv.

Stress, press och hets etableras – offret förmår inte tänka klart, och inser inte vad som är på gång, och därefter kommer hoten, straffen, tortyren osv

I sanningens namn ska kanske sägas, att andra kristna sekter, typ Mormonerna, kanske är oskyldigare…

 

Mönstret är detsamma, varje gång. Det gäller att akta sig för totalitära rörelser, och psykopater i stil med Åsa Waldau – diverse ”Rådsgydjor” – ingen nämnd och ingen glömd och diverse andra.

Lyckligtvis finns det samfund som Humanisterna i Sverige, fria individer som jag själv och – vad Hedendomen gäller – Nordiska Asa Samfundet, som faktiskt aktivt bekämpar sånt här.

Ska man ens ha en religion, kan det ju vara en trevlig sådan – och därför är kristendom, islam eller ”fornsederi” samt New Age av olika former ingenting för mig, måste jag säga.

DN:s Anton Säll på ”Harmoni-expo” – Fåfängans marknad

Ibland ser man enstaka reportrar i vad som fortfarande skall vara vårt lands största dagstidning, som faktiskt gör bra ifrån sig och skriver intressanta, innehållsrika och underhållande reportage. ”Knattereportern” Anton Säll, som annars jobbar på DN:s Stockholmsredaktion, tillhör denna fåtaliga skara. I förra veckoslutet skulle han för tidningens räkning gå på det årliga sk ”Harmoni-expot”, en ganska sorglig liten mässa i Solnahallen som luktar svettig brottarbralla, ”fornsederi” och allsköns New Age trams…

Solnahallens C-sektion används i vanliga fall för friidrott och styrketräning. Den här helgen är hallen fylld av britsar, smycken och rökelser. Lukten av gymnastikhall och dofterna från rökelser gifter sig ungefär lika väl som en väldigt stark parfymdoft gör med doften på en väldigt svettig man.

Anton är visserligen svårt förkyld när han kommer dit, men han är ”a man with a mission” ibland dessa New Age-dårar – kan de verkligen bota honom från hans förkylningsvirus ? Svaret är naturligtvis nej, Anton Säll blir inte botad från något alls, han förlorar bara tusen spänn eller så, dvs nästan alla pengar han hade när han klev in i lokalen, och utöver att han – liksom hans läsare – har ganska roligt under mellantiden, händer inget ”okult” eller ”spännande” alls..

Anton Säll med två ”l” är den unge mannen till vänster i bild. Sälen Anton, däremot, är sedan länge reporter för Norsk Fisk-KringKastning, men han gör sig bäst i radio…

Varje år anordnas en av landets största mässor för alternativmedicin på Solnahallen. Här kan besökare betala 200 spänn för att få akupunktur på en brits under ett folietäcke, lägga 500 kronor på att bli healad av Zarathustra, en schaman i Tom Waits-skägg, eller betala 200 riksdaler för att få sin aura fotograferad och analyserad av Hasse Healer.

Vad Anton Säll glömmer att berätta, är att det också finns enstaka utställare av verksamma örtmediciner på Mässan, men utöver det möter man ”fornsederi” och Mumbo-Jumbo vartän man kommer. ”Alternativ Medicin” från växtriket botar inte alltid, men lindrar åtminstone, vilka seriösa försäljare är noga med att betona. Resten inskränker sig till Homeopati, socker-piller, Placebo och trams, för som Anton Säll klarsynt och närvarande konstaterar:

Det finns en anledning till att behandlingsmetoderna är hänvisade hit och inte finns på sjukhus. Stödet för att behandlingarna hjälper är i det närmaste obefintligt.

För att tala klarspråk: Det finns inga vetenskapliga bevis på att någonting funkar. Amerikanska myndigheter har fastslagit att homeopati – mycket populärt på mässan –  inte har några effekter utöver placebo. Samma sak gäller Reiki-healingen, inga seriösa vetenskapliga studier har kunnat bevisa någon effekt.

Anton Säll provar på ”Aura-Fotografering”, en av de mest lögnaktiga former av New Age-flum som alls finns. Det är sedan länge bevisat, att den sk ”Kirlian-effekten”, döpt och uppkallad efter den Sovjetiske pseudo-vetenskapsman som uppfann foto-tricket år 1939, är bluff och båg, orsakad av fukt på glasskivor. Kirlians berömda experiment med ”auror” kring löv, där vissa bitar skurits bort, berodde bara på kvardröjande fuktfläckar från det ursprungliga, hela lövet. Det påstås också att döda föremål, eller åtminstone föremål av metall, inte skulle ha några ”auror” som låter sig fotograferas. Som så mycket annat i ”fornsederiets” och New Age-flummets underbara värld är det snickesnack, ”bull” och tomt prat.

Jomenvisst ! Skiftnyckeln från Bacho AB är säkert ledsen… Det ser man ju på ”auran”…

Anton Käll möter en bedragare, som med hjälp av dyrare apparater och lite magneter försöker tjäna pengar på det här. Jag har redan skrivit ett inlägg om PT Barnum-repliker, och hur smarta bondfångare som låtsas ”spå i runor” kan lura och bedra folk till att gå på nästan vad som helst. PT Barnum-repliker – efter den gamle Amerikanske cirkusdirektören med samma namn från 1800-talet, han som sa ”There is a sucker born every minute” eller ”det föds en dumskalle varje minut” är enlagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, som en ”con man” eller bedragare vräker ur sig bara för att verka intressant.Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

Anton Säll har nog läst mina tidigare artiklar, för han ger talande exempel på hur ”Harmoni-expos” försäljare lurar folk att betala mer än tusen kronor för en påstådd ”helande kristall” och allt det andra, inklusive dunka-dunka terapi från en sk ”Trumskalle” med Schaman-utstyrsel. Det finns många ”Söndags-Schamaner” som bekant, men om nu Anton Säll verkligen träffade på någon sådan låter jag vara osagt, för visst – trumljud i hjärttakt har en ganska suggestiv effekt.

– Du har haft det slitigt, säger Hasse.

Och det har jag ju. Förkylningen har varit jobbig.

Hasse fortsätter.

– Är du religiös?

– Nix, säger jag.

– Någon försöker nå dig.

– Vem då?

– Det vet man aldrig, säger Hasse.

– Jaha. Vad synd, säger jag.

När Anton Sälls repliker verkar avspisande, byter försäljaren eller ”aura-terapeuten” genast taktik, och klämmer i med följande; liksom för att ge ett fördelaktigt intryck: ”Du har sagt nej och stopp, och därför är ditt liv på rätt väg just nu” (allmänna, till intet förpliktigande fraser, som vem som helst kan säga). Ännu festligare blir det när Anton Säll ska prova sk ”angelic reiki-healing” hos två ljuva små damer vid namn Annie och Anette… Dessa varnar honom för ”ohälsosam stress, som är det farligaste av allt” (ja, det behöver man ju inte betala över 200 kronor för att få veta) och låter honom slappna av på en massage-brits. Samtidigt med detta går en Schaman med Tom Waits-skägg loss i andra änden av lokalen, och Anton Säll har följaktligen ganska svårt att slappna av, som man förstår, och så kommer de vanliga standard-replikerna om att ”din rygg verkar lite spänd, säg skulle inte jag kunna få massera den” osv osv vilket är ganska förutsägbart, det också. Alla personer med stillasittande skrivbordsarbete har ofta spända ryggar i slutet på en arbetsdag.

Inte alla massage-terapeuter, nyhäxor och reiki-healerskor har tvivelaktig bakgrund, och många har säkert ett gott uppsåt, liksom de flesta försäljarna i Solna-Hallen, men på denna fåfängans marknad är inget vad det ser ut att vara… Jag påminns lite osökt om Cornelis Wreeswiks gamla slagdänga ”Balladen om Sportiga Marie” vid berättelserna om alla dessa ”änglalika” healerskor, ingen nämnd och ingen glömd. Visst har jag också mött en hel del sådana i mitt långa liv, fattas bara – och jodå – många av dem hade genuina mediala förmågor, det kan jag försäkra er – samtidigt som de hade helt andra, och oanade talanger till att massera både här och där…

Jag är en gammal och erfaren man nu, och till Anton Sälls fromma – han är ändå ganska ung, och har nästan hela livet framför sig, skall jag inte lära ut mer av vad mina ögon sett…

Kärleken är fri  – men inte hos Marie.
Quantum satis
eller mer ändå kan du hos henne få,
men fan inte gratis !
Och är din börda stor kan du, käre bror,
ej bli besviken.
Ångrar du dig efterpå, kan du väl gå
till kliniken.

 

 

Vederhäftiga Fakta om Asatro – från Sverige, Norge och USA

Vad man än sysslar med här i livet, är det viktigt att kunna bygga på allmän vederhäftighet och sanning, snarare än alla möjliga ”politiska tillrättalägganden”, ofta kombinerade med ”andliga tillkortakommanden” eller rent skumrask, typ ”forn sed” inom det som kallas Hedendom. Ingen skulle väl vilja påstå att Valentins Dag, Alla Hjärtans och Disablot – tre ursprungligen helt olika saker – måste firas på samma dag, och sen blanda samman alltihop till ett enda stort multikulturellt Mischmasch à la New Age, och sen ens ha mage att kalla resultatet ”fornt” och dessutom fräckt nog påstå att det skulle vara en ”sed” när man inte alls baserar sig på någon tradition överhuvudtaget, utan bara blandat ihop allt själv. Disablot har aldrig någonsin firats annat än kring den 3 Februari, eller vid första fullmånen i årets andra månad, Göjemånaden, Tömånad.

Jag ger inte mycket för sådana människor som hux flux utnämner sig själva till påstådda sk ”sedbärare” enbart därför att de läst en eller annan nybörjar-bok om Runor, borta åt Göteborgshållet till. Inte när det finns mycket mer vederhäftiga och intressanta bloggar att läsa ute på nätet, skrivna av män som verkligen kan någonting om Runologi, och faktiskt vet vad de pratar om – sedan mer än tjugo och trettio år tillbaka av praktiska försök, parad med lika praktisk erfarenhet.

bloggUpplysande vid avläsande !

Borta i USA, på andra sidan Atlanten, sitter en annan vederhäftig herre och skriver under den för svenskar något kufiska pseudonymen ”Jön Upsal” och berättar om Ring of Throth – en av de två största Asatrogna organisationerna, ”over there”, grundad redan 1989, ungefär i samma veva som det numera nedlagda och gravt dysfunktionella ”Sveriges Asatrosamfund” grundades, bland annat av just mig och en del andra personer. Throth betyder trofasthet, heder och att vara säker på sin sak – alltså själva innebörden i det norröna ordet ”Tru” eller ”Trua” som i Asatro.  Det är raka motsatsen till en tom sedvänja eller en ”sed” vilken oftast inte baseras på något annat än innehållslös upprepning, eller bruk vars orsak man inte längre begriper anledningen till, och verkligen förstår.

Edred Thorson, aka Stephen Flowers, som grundade Ring of Throth är nu aktuell med nyutgåvan av ”A Book of Throth” (först utgiven 1989) och kommer i alla fall från en person med relevant Akademisk doktorsgrad, skriver Jön Upsal klarsynt; samtidigt som den också förklarar sitt ämne på ett enkelt, bra och allmänt läsvärt sätt – utan att bli alltför akademiserad.

A+Book+of+Troth+2016Ännu en bra bok från alternativförlaget ”The Runestone Press”

En del av innehållet, exempelvis amerikanernas fasthållande vid ”the nine noble virtues” (ett ganska tragiskt försök att lansera ”tio budord” för Asatron, trots att vad som står i Hávamál och Eddan borde räcka för vem som helst) baseras knappast på någon vidare form av historisk sanning, men jag har för min del funnit en hel del av vad Ring of Throth och dess utövare skrivit för ganska så användbart och brukbart, även sett emot vår egen Nordiska tradition, till vilken amerikanerna blott är sena avläggare.

Själv ska jag heller inte glömma hur jag – 16 år gammal – köpte mitt första exemplar av Edred Thorssons ”Futhark” – en ganska lättöverskådlig introduktion till runorna om magiskt chiffersystem, ”stadhagalder” och mycket annat,  på anrika City Lights Bookstore i San Franscico, California – det var 1985 – och sen dess har mycket vatten runnit under Stockholms broar, för att citera ett svenskt ordspråk. Edrerd Thorson har skrivit många högeligen rekommendabla böcker om runor och runologi sedan dess – men på den tiden fanns inte några motsvarande böcker alls på svenska språket om Runor som filosofiskt eller esoteriskt system.

En man, som sedermera var med och skrev just en sådan bok; och som jag i alla fall finner tillräckligt insatt i ämnet är den gamle svenske Radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som nyligen tog upp sin egen, högst personliga tolkning av ”Odens Korpgalder” i samband med Disablotet och många andra ämnen – se länk till hans egen personliga blogg här. 

Också detta mindre kända Eddakväde – det är av många ansett som ytterst svårtolkat – har även jag översatt, och det finns förresten minst två svenska versioner till av det, som i alla fall har god smak nog att utgå från originaltexten, som det faktiskt står och som den faktiskt är skriven, utan alla Lönnrothska förvanskningar eller andra ”PK-Eddor” i den stilen (se föregående inlägg).

81qQUhAiMtL

Mer än 30 år gammal, men håller ännu för en genomläsning

I Norge, slutligen, finns den seriöse norske filiologen Eirik Storesund vars blogg ”Tulen” faktiskt också är ganska läsvärd – och innehåller en del insikter i ämnet, som till exempel hur det verkligen måste ha känts för våra förfäder, när de för första gången utsattes för de kristnas trams om hur de skulle dyrka och tillbe en korsfäst förbrytare och terrorist från Mellanöstern, som skulle ”frälsa dem från deras synder” och alltså befria från allt personligt ansvar, ungefär som om det nu vore något att stå efter.

Man gör sina rön, ute på nätet, bland vänner eller bland goda böcker. Eller – som Oden själv en gång uttryckte det för oss, i en av Hávamáls vördnadsbjudande strofer:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,en þú ráð nemir, -njóta mundu, ef þú nemr,þér munu góð, ef þú getr -:veistu, ef þú vin átt,þann er þú vel trúir,far þú at finna oft,því at hrísi vex ok hávu grasi vegr, er vættki treðr.

Eller, i min översättning:

”Det råder jag dig, Loddfafner – om du rådet tager – Njuta får du, om du inser – Det går dig gott, om du gitter: Vet du, att vän du har, som du tror om väl – far du ofta honom att finna, för ris växer ofta liksom gräs, på den väg som ingen vandrar”

Just så är det nämligen.

Vänner är vänner, oavsett var i världen de finns, men om du har din granne till ovän, växer det bara ris också vid den egna tomtens gräns.

Ja, veten i än, eller vad – men förbli trogna !

”Dagens Dumheter” eller trollandet om trollkorset….

Allting kan man sälja med mördande reklam – kom och köp, kom och köp konserverad gröt !” heter det i en gammal schlager. Konserverad gröt finns faktiskt också på tubliknande plastförpackning numera, även om man förstås kan fråga sig vad man alls skall med en sådan produkt till, när det nu går minst lika snabbt och blir betydligt billigare att göra en äkta risgrynsgröt själv…

Så går det som bekant till i landet Löfvén, men i Asatrons lite mer begränsade (nja, än så länge!) Värld utövas andra, minst lika fräcka små dumheter. Jag har redan skrivit om den sk ”fornseden” och dess alltmer fåtaliga utövare, som för det första inte alls är ”forna” eftersom de inte alls följer någon Nordisk tradition, utan bara sina egenpåhittade små griller, som nog knappast är ”sed” heller, utan mest en förbannad osed, ja rena förfalskningar. På nätet hittade jag nyligen det här:

Tydligen är det här ett verk av amerikanska reklam-makare eller andra tramsebyxor, som inte känner till ett enda dugg om Nordiska (INTE ”Skandinaviska” !!) folktraditioner.  De ytterst lätt, vridna och påstått ”vikingatida” smycken som man kallar ”trollkors” bygger inte alls på någon genuin folktro, och knappast några fornfynd heller – alltsammans är bara sena tiders påhitt.

Visst – du kan säkert ragla omkring och fåna runt med en sån här järnbit kring halsen – men det är INTE ”genuin folktro” osv – till skillnad från ”äkta vara” som Torshammare…

Några källor som överhuvudtaget nämner att den här symbolen skulle ”skydda emot troll” finns inte – jag har aldrig stött på en enda trovärdig sådan, i alla fall. I Asatron eller Eddan finns sånt här inte heller, inte på runstenar, inte i det arkeologiska fyndmaterialet – så vitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel ! – och för övrigt skall den här tomma symbolen inte prackas ihop med någon verklig folktro heller. Allt sådant är nämligen bluff, båg, ljug, ”snack i backen”, buttafucco, ja – kalla skräpet vad ni vill... Ni kan lika gärna tro på BOB DOBBS och ”The Church of the Subgenius” i så fall (eternal salvation OR triple your money back !) men mer autentiskt än så, är inte det här…

 

AW GEE – ”BOB” can make you a much better offer, ‘cause he IS the saint of sales…

 

VERKLIGA trollkors finns faktiskt enligt både etnologisk och religionshistorisk expertis, och är omnämnda redan av Carl Herman Tillhagen och andra forskare. Men de kommer från det kristna 1800-talet eller som tidigast kanske 1500-1600 talen, och bygger inte på någon ”urgammal” sed utan är i allra högsta grad kristna, korsformade symboler. De sades visserligen hålla vättar, troll, skogsrån och mycket annat borta från gården – men de ristades på byggnader och över ingångar, och bars INTE runt halsen… Studera nedanstående exempel, och LÄR er först hur ett riktigt trollkors ser ut, innan ni låter er förtrollas av diverse nät-troll…