”Knutby, Knutby – underbara stad – där DE KRISTNA står på Rad…”

För sex dagar sedan, Onsdag 13 Juni, sände SVT, Statstelevisionens program ”Uppdrag Granskning” sitt reportage om den kristna Knutby-sekten – en av alla dessa kristna grupper som infiltrerat vårt Sverige på senare år. Det var ett riktigt otäckt och hemskt program, som liksom lämnar en dödens iskyla och kalla kårar längs ryggraden, men jag rekommenderar verkligen alla läsare på denna blogg att se programmet, som ligger ute på SVT Play ända tills den 28 Januari 2019. ”Uppdrag Granskning” avslöjar verkligen den kristna terrorn, och hur en hel liten by i Sverige fick sin befolkning och sammanhållning förstörd av inkräktande kristna.. Väldigt många människor mår säkert dåligt där nu, och i programmet får vi träffa flera av dem. Föräldrar är rädda för sina barns psykiska hälsa, och det gäller inte minst de ungdomar, som kommit i kontakt med den destruktiva kristna sekten.

Kommer förkunnelser som Kristendom eller Islam lösa i ett lokalsamhälle, går det ofta som det gick i Knutby. Det har hänt förr, och kan hända igen…

 

Kristendomen är och förblir en totalitär ideologi, som kräver att människor skall böja sig under en enda, påstått allsmäktig gud kallad ”Herren” som helt ska ta makten över dem. Rena diktaturfasoner, med andra ord – och det är viktigt att förstå. Den psykolog, som intervjuas sist i programmet menar att destruktiva sekter eller sekt-beteenden liknande de i Knutby Filadelfia-församling kan utvecklas överallt, också inom arbetslivet, skolor, idrottsföreningar eller andra samfund. Det må vara hänt, men själv tror jag att det sekulära samhället och vad som finns kvar av det demokratiska Sverige – fastän det nu börjar bli alltmer naggat i kanten, bland annat via islams ankomst – ändå i de flesta fall har kraft nog att stå emot de kristnas locktoner.

Den fråga jag ställer mig efter att ha sett programmet är om även Polyteistiska religioner som Asatron och Hedendomen kan infiltreras av dessa totalitära tankegångar, och allt det onda, som ”Knutby” representerar. Man hittar många stora likheter med den sk ”forn sed” rörelsen, som också i realiteten är en liten, isolerad sekt, trots att den utåt säger sig vara demokratisk, precis som Knutby-rörelsen. Programmet börjar med en öppenhjärtig intervju med Peter Genbäck, Knutby-sektens ”propagandaminister” och förste inpiskare. Han vill vana för Åsa Walldau, kristi brud kallad, som var Knutbys egen lilla ”Rådsgydja” – och i programmet återkommer många vittnesbörd om hur Åsa Walldau i kraft av sin egen ”helighet” och krav på absolut lydnad både fysiskt och psykiskt misshandlat många människor.  Vad gäller ”forn sed” som sekt har man visserligen inte bevisat någon fysisk misshandel, men vad som skildras av ”Uppdrag Granskning” ligger inte långt ifrån vad jag själv under fyra års tid fått höra från flera vittnen och personer som likt jag själv har erfarenheter från den obehagliga lilla sekten, och dess än obehagligare ”ledarskikt”.

 

Åsa Walldau, länge svenska medias lilla älskling, som fått medverka i pratshower, reality-såpor och andra program som aningslöst gjort reklam för Knutby-sekten, är numera sedan länge anmäld för misshandel av flera vuxna och flera barn. I programmet skildras hur hon avsiktligen misshandlade sina ”pigor” och dunkade deras huvuden i skarpa bordskanter, slog dem i ansiktet och drog av deras hår, med motiveringen att de var ”fel” eller syndfulla…

Peter Genbäck säger idag att han ända sedan 20-års åldern levt på en ren livslögn, som heter kristendomen. Från början bestod Knutby-sekten av ett gäng glada och entusiastiska ungdomar, som satte upp propaganda-musikaler som ”Jesus Christ Superstar” och koloniserade den lilla uppländska bruksorten, med sikte på att helt ta över den – precis som kristendomen och islam alltid helt velat ta över ort efter ort, samhälle efter samhälle. Ganska snart kom en Pastor, som hette Helge Fossmo med i ruljansen… Som nästan alla svenskar numera vet, så kom det till slut fram, att Pastor Fossmo antagligen mördat sin första hustru i badkaret, även om han aldrig blev dömd för just det. Dömd blev han emellertid för mordet på hustru nummer två, och via ”Sms i Guds namn” till den sk ”barnflickan” Sara Svensson, som visst inte var ett barn, utan 26 år gammal när hon påstod att hon skulle blivit ”styrd” att begå mordet, och själv var utan skuld.

Redan då (år 2003) stod det klart att de kristna i Knutby leddes av farliga psykopater, men media fortsatte hela tiden att omhulda sekten och göra reklam för den, bland annat med Åsa Walldau som huvudperson. Peter Genbäck beskriver målande hur det gick till, när Åsa Walldau förvandlades till ”Rådsgydja” och satte sig själv i guds ställe – något som statstelevisionen förklarar var ett utslag av ”kristen brudmystik” – som man felaktigt påstår skulle vara en ny uppfinning, utmärkande just för Knutby Filadelfia, eller Pingstvänner i allmänhet. Detta är fel i sak. Redan på 1300-talet härjade den heliga hysterikan Birgitta i Uppland – och hon påstod sig också vara ”Kristi brud” med rätt till överhöghet, underdånighet, sk ”respekt” och så vidare.

Den ”heliga” Birgitta ägnade sk bl a åt brevskrivning, där hon hotade folk med helvetet. Det skedde i en tid, när folk verkligen trodde på helvetets faktiska existens..

 

Snart bildades en inre kärna av 12, särskilt  hängivna medlemmar – det sk ”Bordet” eller ”Rådet”, som blint lydde minsta order från Walldau, under hot om att annars bli uteslutna och straffade på olika vis. Särskilda ”barnflickor” eller rättare sagt oavlönade pigor skaffades till Walldaus hem – de fick arbeta i över 18 timmar i streck varje dygn – och alla församlingsmedlemmar måste börja ge gåvor och sk ”tionde” till henne eftersom de annars förklarades vara ”fel” eller dåliga och onda människor, som måste bestraffas om och om igen av ”ledarna”. Precis så går det också till inom ”forn sed”. Ulla Isaksson, medlem av ”forn seds” ”Råd” eller inre kärna, skulle som jag berättat begrava sin far – och den sk ”Rådsgoden” hade lovat att komma – men uteblev plötsligt pga order från sin flickvän – och glömde helt att meddela begravningsgästerna. ”Forn Seds” sk ”tempelkassa” stals plötsligt i början av 2000-talet, och det kom fram, att den ansvarige hade köpt droger för pengarna. Och alla personer som opponerat sig, har hängts ut som ”rasister” via anonyma brev till deras arbetsgivare, vänner och andra genom ”Forn Seds” ledning, och den sk ”Rådsgydjans” försorg…. Utåt låtsades hela tiden Knutby-sekten vara en vanlig Filadelfia-församling, som skulle vara ”Demokratiskt” ledd, påstod man. ”Forn Sed” gör samma sak, men har direkt koppling till vissa kretsar inom Miljöpartiet. Kommentarer torde vara överflödiga.

Varför påstår vissa personer hela tiden, att de kan diktera, att Tor ”MÅSTE” vara Bög osv ? Liksom de högerextrema, är ”Forn Sed” ute på en väldigt konstig väg, vad gäller hedendom…

Sanningen om Knutby, och det lilla ”rådets” liv och leverne kom aldrig fram, innan det var försent. Det förekom utskällningar, där Åsa Walldau dikterade att ”jag är din drottning” och sedan ställde sig på offrets hals, och hon påstod sig också ”ha makt att ta röster ifrån människor” vilket hon gjorde emot flera av de musiker, som Knutby-sekten lockat med sig och engagerat (en av dem intervjuas i Tv programmet, men det fanns också fler offer, som inte fick komma till tals). Snickaren Henrik Grimborg lurades till månadsvis med obetalt arbete, och när han inte gjorde klar en Friggebod i tid, fick han veta att detta ”hindrade Jesu återkomst” av Åsa Walldau, och att han därför var en dålig människa. Åsa Walldau lade sig också i gifta makars samliv, utan krävde, att flera hustrur inte fick leva med sina män – man kan jämföra med hur ”Forn Sed” nu kräver obligatorisk tro på homosex som det högsta goda.. Hon mottog också guld för mer än 4,8 miljoner – pengar från församlingsmedlemmar som försvann, ingen vet vart – inom den hedniska rörelsen har det aldrig någonsin varit tal om de summorna – men likheten i metoder är slående..

Peter Genbäck har erkänt att han slog och misshandlade i ”guds” och Åsa Walldaus namn, och i programmet förekommer också scener från ”Vindskyddet” – det särskilda ”straffläger” som Knutby-sekten inrättade långt bort i en uppländsk skog där ingen såg vad som hände. Där skulle de ”felaktiga” människorna leva i nöd och yttersta armod, halvsvältande och utan mat, tills de erkänt sina påstådda ”synder”.  Metoden liknar den ”självkritik” som förekom i vissa svenska Maoist-kretsar på 1970-talet, där offren också skulle tvingas och tuktas till bekännelse av olika brott, som de aldrig hade begått, men som man hela tiden beskyllde dem för, exempelvis att ha varit ”rasist” eller ”kontrarevolutionär”

Också ”forn sed Sverige” har flera gånger använt sig av liknande metoder. Jag minns själv hur jag uppmanades att åka till ett sk ”Naturbruksgymnasium” i närheten av Hylte, där jag tydligen skulle tas i förhör eller ställas inför någotslags självutnämnd domstol, men då insåg jag vad för slags människor detta var. Härskartekniker, oartikulerat skrikande, anonyma hotbrev, som skickas till vänner och arbetsgivare, uthängningar på facebook osv – alltsammans är metoder, som ”Forn Sed” i flera år använt emot sina motståndare. Till rent våld har det aldrig gått, så vitt jag känner till, men öppna hot har förekommit. Likheterna med Knutby-sekten, är ganska stora.

Ett mycket avslöjande avsnitt kommer ca 23 minuter in i programmet, där man fått tag på Åsa Walldau – den kvinna som tänkt ut allt detta. Hon skyller hela tiden närmast desperat ifrån sig, och säger att hon gjorde allt därför att hon tror på ”gud”, ”bara ville hjälpa” osv I programmet förekommer också uppgifter om ”Åsas lyktstolpar” eller ett antal män hon omgav sig med, för att de skulle ”lysa upp” hennes tillvaro i väntan på Jesus, som dock aldrig någonsin infann sig för att befrukta henne – och allt detta rubricerades som ”själavård”.

Utredningen emot Knutby-sekten pågår fortfarande. I andra fall har det hittills inte blivit någon utredning alls, fast det kanske kommer. Vittnesmålen är många, och de finns där. Det kann man inte bortse ifrån. Psykologen Helena Löwgren, som intervjuas till sist i programmet, liknar sekternas försök att ”ragga” troende ur alla samhällskategorier (vem som helst kan falla offer för dem, understryker hon, det behöver inte vara sk ”sökare” eller rättare sagt svaga människor) vid ett ”förälskeleförlopp”.

Först luras det ovetande offret till att tro, att han eller hon har gått med i ett demokratiskt samfund eller en demokratisk förening. Ofta sker det via falsk information, som man lägger ut på någon internet-sida, eller motsvarande.

Under en kort ”romansfas” låtsas man sedan ”kärleksbomba” offret, och ta upp det i gemenskapen – men ganska snart kommer kraven – ”Du MÅSTE tro såhär, annars får du inte vara med!” Jämför hur forn sed hela tiden driver sin ”Tor är bög” linje, hur man i själva verket har tydliga politiska kopplingar osv.

Stress, press och hets etableras – offret förmår inte tänka klart, och inser inte vad som är på gång, och därefter kommer hoten, straffen, tortyren osv

I sanningens namn ska kanske sägas, att andra kristna sekter, typ Mormonerna, kanske är oskyldigare…

 

Mönstret är detsamma, varje gång. Det gäller att akta sig för totalitära rörelser, och psykopater i stil med Åsa Waldau – diverse ”Rådsgydjor” – ingen nämnd och ingen glömd och diverse andra.

Lyckligtvis finns det samfund som Humanisterna i Sverige, fria individer som jag själv och – vad Hedendomen gäller – Nordiska Asa Samfundet, som faktiskt aktivt bekämpar sånt här.

Ska man ens ha en religion, kan det ju vara en trevlig sådan – och därför är kristendom, islam eller ”fornsederi” samt New Age av olika former ingenting för mig, måste jag säga.

Annonser

Kung Rane av Västergötland och Groagalderns Visdom….

Från Västergötland – som jag nyss besökte i helgen – och trakten av Skövde rapporteras, att ”Kung Ranes Hög” – en av landskapets verkliga storhögar – nu skall undersökas med markradar, enligt vad Skaraborgs Allehanda skriver.  Trots att de kristna redan tidigt försökte förstöra den kultplats och det Vi som fanns på platsen genom att placera en av sina egna – nu allt mindre och mindre besökta och därför skäligen onödiga – kyrkor där – i detta fall Flistads Kyrka – som står alldeles intill den mer än tio meter vida och fyra meter höga gravhögen. Man har till och med försökt kristna platsen med en kyrkogård, men ingenting har hjälpt, för gravhögen är fortfarande lika hednisk som alltid. Vårt eget svenska landskap och vår natur kan Monoteisterna aldrig rubba eller förstöra, hur mycket de än försöker.

Man vet inte vem som ligger begravd i högen – men namnet ”Rane” är ett vanligt Odens-heite, som nämns redan i Eddan. Byn Askeberga i närheten kallas för Odens stenar, och sjön Östen kallas också Odensjön, liksom många andra cirkelrunda offersjöar i Sverige, allesammans erinrande om Mimers Brunn. I närheten finns också en Odensåker, och ortnamnens tusenåriga vittnesbörd bekräftar samstämmigt, att Oden varit dyrkad i hela denna trakt.

Men ytterst få bland mina läsare minns kanske – som jag vid underrättelsen om denna nyhet – Eddans ord om en väldigt gammal sanning, sång eller galder – ”Den gol redan Rane för Rind” står det i en av Groagalderns inledande verser… De mer bildade och kunniga ibland oss – de av oss som verkligen är Asatrogna, och aldrig sänkt sig till förfalskningar, som ”forn sed” och annat new age trams – vet kanske också att ”Rind föder Våle i Västersalar, och åt Balder är en hämnare född” som det står i Voluspá.

Vem är då Rind, eller Rinda, hon som också syns i det Östgötska ortnamnet Vrinnevi, och flera andra platser i Götaland dessutom ? – Jo, hon är den levande och grönskande Jorden, har man tänkt sig – och om Balders död för Höders hand verkligen är en mån-myt, som vissa forskare tror, är Balder fullmånen, Höder Tunglet eller månen i nedan och Våle förstås nymånens skära, som jagar det stora mörkret på flykten – och vad vore väl lämpligare än att fader Oden, den främste bland Asar, sätter denna nya måne eller detta himmelsljus i rörelse, när nymånen går upp över jordskivan ? En dag gammal tar Våle upp sin faders svärd, står det – och med det hämnas han Höder och gör slut på mörkret…

Våle och Balders död, enligt Anker Eli Pedersen, Färeöisk tecknare..

Groa, den groende, alltså den grönskande jorden kan på samma sätt som Vrinda tydas som ett Heite för Frigg, eller möjligen Njärd och Gerd. Groagaldern inleder som bekant Svipdagsmál, eller berättelsen om hur Svipdag, den unge Oden, reser genom världen för att slutligen träffa Menglöd eller Freja på Lövjoberget, och allt detta tillhör Odens mysterier, som man noga och utantill kände i både Västergötland och Östergötland i den gamla, hedna tiden. Varför skulle annars så många platser där vara uppkallade efter dem ? Ortnamnsforskaren John Kraft, som noga studerat saken, har kommit fram till att i alla fall Frigg har varit betydligt mer dyrkad i Götalandskapen, jämsides med Oden själv.

Låt oss nu studera den mycket viktiga strof, där Rane nämns. Såhär låter den i original:

”Þann gel ek þér fyrstan,
– þann kveða fjölnýtan,
þann gól Rindi Rani, –
at þú of öxl skjótir,
því er þér atalt þykkir;
sjalfr leið þú sjalfan þik.”

John Bauers illustration till Groagaldern i Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”

Den föräldralöse Svipdag står vid ett stort gravröse eller en gravhög, i vilket Groa, hans döda mor, vilar. Och hon säger till sonen – i Nils Fredrik Sanders översättning från 1800-talet:

»Jag sjunger dig som första,
och fägnesam kallas den,
af Rind för Rane sjungen:
att du från axeln skakar
hvad obekvämt dig känns,
du själf dig själfvan lede!

 

I min egen översättning lyder den, ordagrannare och rakt på sak:

”Det gal jag dig först,
och så jag kväder kunskapsnyttan
– den gol redan Rane för Rind –
att du av axlarna skjuter
det som ett ok dig klämmer
och själv ska du leda dig själv !”

 

Dumma och olärda människor, och de som inte förstått och insett att Asatron aldrig innehåller några böner kommer aldrig någonsin begripa och förstå sig på denna strof, eller dess mening och innebörd. De är för evigt utestängda och exkluderade från Odinismens sanna mysterium, och kommer aldrig att fatta dess kärna – nämligen detta med att styra sig själv. För här hjälper nämligen inga böner eller klagosånger. Exakt så är det råd, Svipdag får. Uttrycket ”det gol redan Rane för Rind” betyder något självklart, ja alldeles uppenbart och mycket gammalt, något som alla borde veta och känna till. Jämför också det äktsvenska uttrycket ”Själv är bäste dräng” och att det inte nyttar någonting till att sitta och be, göra böneutrop eller oja sig, krälande i stoftet inför några inbillade gudar från Mellanöstern.

Vad Asatron lär ut, är precis det omvända. Utan arbete, får man ingenting. Utan att själv söka kunskap, kan man inte lära sig något. Modern fysik lär oss att E = MC2, och att varken materia eller energi kan nyskapas, men bara övergå i varandra. Ingenting i hela universum kan nyskapas – vad än du må framställa, måste det komma någonstans ifrån – för det finns inga mirakel, och inte ens gudarna kan skapa något ur intet. Modern Nationalekonomi fungerar på ett likartat sätt. Vissa sämre bildade politiker upprepar papegojmässigt och ihållande att ”nämen man får inte ställa olika grupper emot varandra” – men det är just vad ekonomisk politik handlar om.  Får en grupp det bättre, finns det alltid en annan grupp som måste betala, och som får allt mindre och mindre resurser – för ekonomiska tillgångar kan inte skapas ur intet, med mindre än att värdeminskning och inflation uppstår.

Människan måste arbeta. Hon själv ska leda sig själv, som en fri och självständig, tänkande individ. Skörd följer på sådd, men för att skörda, måste också ett arbete ske. Ingenting sker ”gratis” eller via några ”fria luncher” som staten, samhället, Regeringen Löfvén eller någon annan ska tillhandahålla för den ”ensamkommande” – ett slags kategori, som Svipdag inte tillhör, inte tillhört, inte kan tillhöra. Böner hjälper inte. Endast hårt arbete lönar sig – och utan det förstår man inte Asatron eller Groas budskap heller.

Oden kastade först av alla, eggjärn i flocken” – Illustration till Voluspá av Anker Eli Pedersen

En del personer tror i sin dumhet och oskuld, att det var ett slags ”protestant work ethic” eller Luther, som skapade grunden för det svenska och Nordiska samhälle vi nu lever i. Ingenting kunde vara mer felaktigt, för detta är enkla, sunda och friska ideal, som går tillbaka mycket längre än så, och de ”Urds riglar” som Groagaldern nämner, förstås aldrig av de olärda. Läs Eddan, mina barn, men läs den med förstånd ! Och ge alldeles fan i allt inbillat ”fornsederi”.

DN:s Anton Säll på ”Harmoni-expo” – Fåfängans marknad

Ibland ser man enstaka reportrar i vad som fortfarande skall vara vårt lands största dagstidning, som faktiskt gör bra ifrån sig och skriver intressanta, innehållsrika och underhållande reportage. ”Knattereportern” Anton Säll, som annars jobbar på DN:s Stockholmsredaktion, tillhör denna fåtaliga skara. I förra veckoslutet skulle han för tidningens räkning gå på det årliga sk ”Harmoni-expot”, en ganska sorglig liten mässa i Solnahallen som luktar svettig brottarbralla, ”fornsederi” och allsköns New Age trams…

Solnahallens C-sektion används i vanliga fall för friidrott och styrketräning. Den här helgen är hallen fylld av britsar, smycken och rökelser. Lukten av gymnastikhall och dofterna från rökelser gifter sig ungefär lika väl som en väldigt stark parfymdoft gör med doften på en väldigt svettig man.

Anton är visserligen svårt förkyld när han kommer dit, men han är ”a man with a mission” ibland dessa New Age-dårar – kan de verkligen bota honom från hans förkylningsvirus ? Svaret är naturligtvis nej, Anton Säll blir inte botad från något alls, han förlorar bara tusen spänn eller så, dvs nästan alla pengar han hade när han klev in i lokalen, och utöver att han – liksom hans läsare – har ganska roligt under mellantiden, händer inget ”okult” eller ”spännande” alls..

Anton Säll med två ”l” är den unge mannen till vänster i bild. Sälen Anton, däremot, är sedan länge reporter för Norsk Fisk-KringKastning, men han gör sig bäst i radio…

Varje år anordnas en av landets största mässor för alternativmedicin på Solnahallen. Här kan besökare betala 200 spänn för att få akupunktur på en brits under ett folietäcke, lägga 500 kronor på att bli healad av Zarathustra, en schaman i Tom Waits-skägg, eller betala 200 riksdaler för att få sin aura fotograferad och analyserad av Hasse Healer.

Vad Anton Säll glömmer att berätta, är att det också finns enstaka utställare av verksamma örtmediciner på Mässan, men utöver det möter man ”fornsederi” och Mumbo-Jumbo vartän man kommer. ”Alternativ Medicin” från växtriket botar inte alltid, men lindrar åtminstone, vilka seriösa försäljare är noga med att betona. Resten inskränker sig till Homeopati, socker-piller, Placebo och trams, för som Anton Säll klarsynt och närvarande konstaterar:

Det finns en anledning till att behandlingsmetoderna är hänvisade hit och inte finns på sjukhus. Stödet för att behandlingarna hjälper är i det närmaste obefintligt.

För att tala klarspråk: Det finns inga vetenskapliga bevis på att någonting funkar. Amerikanska myndigheter har fastslagit att homeopati – mycket populärt på mässan –  inte har några effekter utöver placebo. Samma sak gäller Reiki-healingen, inga seriösa vetenskapliga studier har kunnat bevisa någon effekt.

Anton Säll provar på ”Aura-Fotografering”, en av de mest lögnaktiga former av New Age-flum som alls finns. Det är sedan länge bevisat, att den sk ”Kirlian-effekten”, döpt och uppkallad efter den Sovjetiske pseudo-vetenskapsman som uppfann foto-tricket år 1939, är bluff och båg, orsakad av fukt på glasskivor. Kirlians berömda experiment med ”auror” kring löv, där vissa bitar skurits bort, berodde bara på kvardröjande fuktfläckar från det ursprungliga, hela lövet. Det påstås också att döda föremål, eller åtminstone föremål av metall, inte skulle ha några ”auror” som låter sig fotograferas. Som så mycket annat i ”fornsederiets” och New Age-flummets underbara värld är det snickesnack, ”bull” och tomt prat.

Jomenvisst ! Skiftnyckeln från Bacho AB är säkert ledsen… Det ser man ju på ”auran”…

Anton Käll möter en bedragare, som med hjälp av dyrare apparater och lite magneter försöker tjäna pengar på det här. Jag har redan skrivit ett inlägg om PT Barnum-repliker, och hur smarta bondfångare som låtsas ”spå i runor” kan lura och bedra folk till att gå på nästan vad som helst. PT Barnum-repliker – efter den gamle Amerikanske cirkusdirektören med samma namn från 1800-talet, han som sa ”There is a sucker born every minute” eller ”det föds en dumskalle varje minut” är enlagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, som en ”con man” eller bedragare vräker ur sig bara för att verka intressant.Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

Anton Säll har nog läst mina tidigare artiklar, för han ger talande exempel på hur ”Harmoni-expos” försäljare lurar folk att betala mer än tusen kronor för en påstådd ”helande kristall” och allt det andra, inklusive dunka-dunka terapi från en sk ”Trumskalle” med Schaman-utstyrsel. Det finns många ”Söndags-Schamaner” som bekant, men om nu Anton Säll verkligen träffade på någon sådan låter jag vara osagt, för visst – trumljud i hjärttakt har en ganska suggestiv effekt.

– Du har haft det slitigt, säger Hasse.

Och det har jag ju. Förkylningen har varit jobbig.

Hasse fortsätter.

– Är du religiös?

– Nix, säger jag.

– Någon försöker nå dig.

– Vem då?

– Det vet man aldrig, säger Hasse.

– Jaha. Vad synd, säger jag.

När Anton Sälls repliker verkar avspisande, byter försäljaren eller ”aura-terapeuten” genast taktik, och klämmer i med följande; liksom för att ge ett fördelaktigt intryck: ”Du har sagt nej och stopp, och därför är ditt liv på rätt väg just nu” (allmänna, till intet förpliktigande fraser, som vem som helst kan säga). Ännu festligare blir det när Anton Säll ska prova sk ”angelic reiki-healing” hos två ljuva små damer vid namn Annie och Anette… Dessa varnar honom för ”ohälsosam stress, som är det farligaste av allt” (ja, det behöver man ju inte betala över 200 kronor för att få veta) och låter honom slappna av på en massage-brits. Samtidigt med detta går en Schaman med Tom Waits-skägg loss i andra änden av lokalen, och Anton Säll har följaktligen ganska svårt att slappna av, som man förstår, och så kommer de vanliga standard-replikerna om att ”din rygg verkar lite spänd, säg skulle inte jag kunna få massera den” osv osv vilket är ganska förutsägbart, det också. Alla personer med stillasittande skrivbordsarbete har ofta spända ryggar i slutet på en arbetsdag.

Inte alla massage-terapeuter, nyhäxor och reiki-healerskor har tvivelaktig bakgrund, och många har säkert ett gott uppsåt, liksom de flesta försäljarna i Solna-Hallen, men på denna fåfängans marknad är inget vad det ser ut att vara… Jag påminns lite osökt om Cornelis Wreeswiks gamla slagdänga ”Balladen om Sportiga Marie” vid berättelserna om alla dessa ”änglalika” healerskor, ingen nämnd och ingen glömd. Visst har jag också mött en hel del sådana i mitt långa liv, fattas bara – och jodå – många av dem hade genuina mediala förmågor, det kan jag försäkra er – samtidigt som de hade helt andra, och oanade talanger till att massera både här och där…

Jag är en gammal och erfaren man nu, och till Anton Sälls fromma – han är ändå ganska ung, och har nästan hela livet framför sig, skall jag inte lära ut mer av vad mina ögon sett…

Kärleken är fri  – men inte hos Marie.
Quantum satis
eller mer ändå kan du hos henne få,
men fan inte gratis !
Och är din börda stor kan du, käre bror,
ej bli besviken.
Ångrar du dig efterpå, kan du väl gå
till kliniken.

 

 

Inga skäl till förvirring inför Segerblotet…

Snart stundar vårt Segerblot, för första fullmånen efter Vårdagjämning, eller på lördag, dvs 31 Mars är den rätta tiden inne. Då är Segerblotets tid, och det är då vi verkliga, seriösa Asatroende firar. Glöm allt löst prat om ”Påskblot” och alla sådana dumheter – ”Påsk” är inget vi Hedningar alls firar, vi firar våren och de goda makternas seger, och vi blandar inte ihop vår egen tro med de kristnas, utan visar respekt och hyfs för våra egna traditioner, samtidigt som vi låter andra ha sitt för sig.

Segern och glädjen i livet kan manifestera sig på olika sätt, som jag försökte antyda i föregående inlägg. Vad som ger glädje åt somliga, delas inte av alla, men själv ser jag och sätter jag en oerhörd glädje i att dela med mig av mina kunskaper, och även i att känna en arbetets glädje, så gott som varje dag i livet – ty för mig som Hedning, rent personligen, ser jag alla dagar som arbetsdagar och inga dagar som lediga dagar. Och i dagarna har jag blivit rikt belönad av makterna, känner jag – av en ren slump och vad man kan kalla meningsfulla tillfälligheter har allehanda lyckliga tilldragelser inträffat, på det allra mest osannolika av vis. Jag känner mig rikt belönad av både Jorden och Himlen, eller låt oss säga Gerd och Frigg, samtidigt med Sunnas eller Solkvinnan Sivs återkomst.

 

De flesta av oss gläder oss åt vårens och livets återkomst, men så finns det då dem som nödvändigtvis måste vända upp och ned på precis allt…

Men – naturligtvis firar inte alla så... En del väldigt egendomliga och för mig närmast asociala typer, någonstans, någotslags hedendomens verkliga bakåtsträvare som verkar helt ”lost”, fullkomligt ”forna” i huvudet, svårartat autistiska, bakom flötet, ”helt avsågade” eller drabbade av tomtar på loftet, svaj på luskulan – eller – som man säger i Göteborg ”de e la ente rektia någonstans” har börjat försöka inbilla folk att Alvablot skulle firas om våren, och att man ska hylla dödens Gudinna Hel såhär års istället. Jag vill absolut varna för sådant, för jag ser inget värde i det.

Alla vet vi såklart, att detta inte är ”fornt” för fem öre, utan ren djävla gallimatias; att vända fullständigt bakfram på hela naturen, årshjulet och alltihop, och jag kan för mitt liv inte förstå, varför någon skulle vara dum nog att göra på det här fullkomligt befängda viset. Alla, samtliga och var och en av de historiska källor vi har – och de är sannerligen fler än två till antalet, visar att Alvablotet var en privat, avskild och icke-offentlig fest som hölls på senhösten och i början av November eller slutet av Oktober, alltså början av Slaktmånaden eller slutet på Lövmånaden, som det är, som det alltid varit och skall vara.

Var sak har sin tid i naturen, det inser till och med DN:s skribenter numera fast de inte är hedningar. Det finns ett årshjul, nämligen, och varje sak på året måste komma på sin rätta plats – detta tillhör Asatrons absoluta grunder, och första lärospån. Till och med DN:s krönikös Kristina Lindquist hasplar idag troskyldigt ur sig citat ur Gylfaginning – hon har väl googlat efter dem på nätet, men har inte den rätta kunskapen för att kunna sätta in dem i sitt rätta sammanhang, eller förstå deras rätta innebörd.

Kanhända är det därför att hon är kvinna som hon längtar efter våren, men hon resonerar en smula osammanhängande om klimatförändringar och de mer än 50 miljoner ”klimatflyktingar” som årligen väntas välla in över Europa – ”det är bäst att vårt land inte har svängdörrar” konstaterar hon lakoniskt i vad som verkar vara ett tillfälligt utbrott av plötslig klarsyn. Så är det – tidens gång och att följa dess utveckling, kan till sist få oss alla att inse vissa saker. Och kanhända är hennes krönika mycket läsvärd, inte minst för detta enkla faktum.

Men – och det är det viktiga – också Ragnarök varar bara en kort tid, för enligt Voluspá kommer våren åter, och jorden ska grönska på nytt – Kristina Lindquist tror helt felaktigt, att Ragnaröksmyten skulle vara någotslags kristen apokalyps, en yttersta dom, när den för Hedningarna bara är en del i ett cykliskt förlopp, en utvidgad berättelse om vad som händer i naturen varje år. Att då plötsligt dyrka döden, förruttnelsen och dödsgudinnan Hel vid alldeles fel tid på året för inget gott med sig, utan bara en massa ont och dåligt; och rörande de hemska effekterna av sådana destruktiva beteenden, har jag också sett en hel del klart avskräckande exempel bland de sk ”fornsedarna”, diverse egendomliga personer som säger sig hålla på med ”rökkatru”, tursatru, sk”Lokeansm”, Satanism och liknande avarter..  Det här med djävulsdyrkan och fornsederi är ingenting för mig, måste jag säga – och Djävulen är hursomhelst en kristen sagofigur, som jag inte tror mycket på...

Jag själv har studerat Asatro sedan 1982, alltså i mer än 36 år snart, eller i nästan hela mitt vuxna liv – även om jag varit intresserad av ämnet redan från barnsben. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en enda person, som följt detta med den hastigt påkomna ”Helsdyrkan” på vårkanten, som en eller annan sjuk, förvirrad och väldigt illa navlad sk ”rådsgydja” ska ha uppfunnit, och nu får sina små proselyter att följa. Det här är väldigt egendomliga och helt nypåhittade bruk, som verkar tagna rakt fram ur tomma luften.

Visserligen fanns det på 1980-talet något par vid namn Liljeroth, som trodde att Hel skulle vara summan av alla gudinnor, att det inte skulle ha dyrkats någon annan gudinna i Norden än just Hel osv osv – allt saker som påminner om Marija Gimbutas i Litauen och andra sk ”gudinnetroende” – självklart går det bra att tro på detta om man vill, och det finns ju de som är alldeles ”frälsta” på det här med Jesus Kristus också – men se – så vidare ”fornt” är inte det här alls – för det är rent ”hittepå” och har faktiskt ingenting med just Asatro att göra.

Sedan kan man ju också vara Kristen, Gudinnetroende eller något annat – men då finns det nog andra samfund, som är lämpade för just det intresset… Vi Asatroende vill i alla händelser inte ha några utflippade Helsikesmadamer ibland oss – utan de kan dra åt Hälsingland, Hels Rike eller dit pepparn växer.

En god vän förlorade slutgiltigt sitt ”källar-hov” – som jag skrivit om förr – och har råkat i mycket stora ekonomiska svårigheter, som fått honom att sälja sina käraste tillhörigheter, har jag fått veta. Men – det finns inget jag kan göra åt det – och så går det, när man ger sig i lag med ”fornsedare” och därmed likställda exemplar. Eller för de som döper sina barn till ”Loke” och annat i den stilen – vad ska hända, när de barnen växer upp ? Det slutar aldrig väl, utan övergår i ADHD-HBTQB, och allt annat sådant, som är ”åt röven vänt”. Dyrkar man negativa saker, uppkommer negativa tankeformer och sjuka föreställningar. Tänk er när de barn som av dumma eller aningslösa föräldrar döpts till ”Loke” (ja, just döpts ja – det är väl mest kristna som gör såhär) växer upp, och får veta vem de uppkallats efter… Medvetet eller omedvetet, så kommer de att ta efter den gestalt, man satt i huvudet på dem, och sådant är knappast bra… Likadant är det med dödsgudinnan – och sådana här missuppfattningar måste man motverka, för allt har som bekant sin rätta tid. November är då vi ärar våra döda, och minns dem, men vi frambesvär inte Hel, utan låter henne bara vara där hon är – i underjorden, där hon hör hemma – hon ska inte vara här och sprida sjukdom och farsoter bland oss…

Vissa sorters trosföreställningar – typ Monoteism och dyrkan av det Onda – MÅSTE man faktiskt sätta stopp för…

Sunt förnuft säger, att såhär års dyrkar de flesta av oss nog Gerd eller Gefjon, Nerthus, Njärd – den goda jorden. I alla fall de av oss som fortfarande är lantbrukare, förstår kanske att gröda, fruktbarhet och ny grönska är viktigt, och att det är något vi vill ha, i motsats till död och förruttnelse.  Våren är väl en årstid, då man dyrkar livet – inte döden – och så är det nog i de flesta normala kulturer, ja till och med den kristna..

Att bara vända precis upp och ned på allting i vår tro, och sen kalla detta för något ”fornt” – ja det vänder jag mig själv med kraft emot. Jag tror på att göra det som känns naturligt, bra och gott för människorna, och att inte ”kana iväg” åt alldeles fel håll i ceremonier och liknande. Det här med barfota-lassarna eller vem det nu var, som stod och skar sig själva till blods vid Gamla Uppsala förra året har jag redan berört – tillräckligt många gånger – och sådant vill jag bara inte få se i rikets tidningar, ett år till..

Det sista vi behöver är fler missuppfattningar om vår tro, vad vi vill, och vad ett vanligt, enkelt vårblot är ”till för”…

Jag känner att det finns ett stort behov av att gå ut och förklara hur det faktiskt är, och vad vår tro är för något, hur den fungerar – innan fler missuppfattningar och förvanskningar sprids. Det är faktiskt något av min förbannade skyldighet som Asatroende och hedning…

 

Kammarkollegiet och SVT slår fast: ”Fornsed” är INTE Asatro (inlägg från 25 Mars 2017)

Det finns något som heter faktaresistens, eller faktaförnekande. Det utövas oftast av vetenskapsfientliga, politiskt extrema grupper eller sekter, liknande det ökända ”Samfundet för forn sed” som på sista tiden fått åtskilligt dåligt rykte, inte bara i hedniska kretsar. Faktaförnekarna driver sitt spel på sociala media, wikipedia och andra mindre seriösa forum, där de försöker bygga upp stöd för sina alltmer fantastiska teorier. Våra dagstidningar har också skrivit artiklar om fenomenet, och hur faktaresistens yttrar sig. Skrämmande läsning, måste man säga.

Så gott som alla svenskar vet vad Asatro är för något, och de flesta känner också till att ”Trua a Asom” finns flerstädes belagt redan i Eddan. Ändå envisas ett slags urspårade Miljöpartister och New Age-folk att använda sin helt egna beteckning, trots att den inte är känd förrän hundratals år efter det att Asatron i Norden och Sverige för länge sen hade upphört, och trots att man än idag överallt i hela Världen använder termen Asatro och inget annat. Ändå fortsätter de faktaresistenta ”fornsedarna” med sitt  pjoller.

Varför använda en kristen term från 1200-talet ifall man alls ska kalla sig Hedning, och alls påstå sig stå för något som tydligen ska vara ”fornt” ?

Det hela saknar ju helt all logik, och är långt bortom rimlighet, sans och vett. Vi andra, som lever i ett modernt samhälle, talar däremot om en utvecklad tro, men också om trofasthet. Att vara trogen sina ideal. Här finns en begreppsmässig skillnad, som man ändå lätt borde kunna förstå.

Påsken 2017 urartade en av deras sammankomster i Gamla Uppsala fullständigt. Det slutade med nedskräpning på platsen, samt blodsoffer i vad som skulle ha varit en fredlig vigselceremoni. Varför folk går knivbeväpnade till en religiös högtid förstår inte jag, och jag förstår inte heller vad det ska finnas för meningsfullt i självskadebeteende eller offer av människoblod på offentlig plats, något som nog får betecknas som förargelseväckande beteende, och bör bestraffas därefter.

Själv har jag också varit Asatroende i mer än 30 år, och jag har aldrig sett en enda källa, som talar om att man skar sig själv vid bröllop eller motsvarande. Ifall ni anser er veta bättre, ange då källan och redovisa fakta tydligt, ifall ni nu får lust att yttra er. Nästan alla av oss som är Seriösa Asatroende tar avstånd ifrån sånt här. Vi vill INTE förknippas med ”fornsedare” eller deras ”fornsederi” vad det nu än är eller ska vara.

Stenar Sonnevang, talesperson i Nordiska Asa Samfundet, som nu har närmare 650 medlemar och tillväxer dagligen, uttalade sig igår i SVT, Statstelevisionen. Han tar liksom jag skarpt avstånd från vad som hänt, och vill inte förknippas med ”fornsedarna” eller deras beteende. I detta TV-inslag från SVT Östergötland säger han tydligt, att blodsoffer och liknande är något vi inte ägnar oss åt.

Utvecklingen går nämligen framåt, och även Asatron förändras med den. Detta är något som faktaförnekarna och de faktaresistenta fornsedarna inte kan erkänna. SVT intervjuade igår även Kammarkollegiet, som ska se till att alla religiösa samfund i Sverige sköter sig, i alla fall någotsånär.

Visserligen har vi religionsfrihet här i landet, men ingen ”religiös” grupp, oavsett vilken, får uppföra sig på ett sätt som direkt strider emot goda seder eller allmän ordning, skriver man i SVT:s artikel. Enligt min mening borde detta medföra, att ”Forn sed” bötfälls eller blir av med sitt erkännande från det organiserade samhället, i alla fall om de fortsätter att ”balla ur” på det här sättet. Uppenbarligen går deras ceremonier väldigt ofta helt snett, och det framgår, att de som placerats i ansvarig ställning eller skall leda det hela, helt enkelt tappat all kontroll. Det är därför vi ständigt får se, att det blir såhär – och att det skall drabba en såpass viktig plats som Gamla Uppsala – ett område som borde vara helig mark för alla Asatroende är givetvis djupt tragiskt.

Detta är helig mark. Fortsatt närvaro av ”fornsedare” och andra som inte hör dit, varken kan eller skall accepteras !

Juristen Jan Sterner på Kammarkollegiet, som citeras i SVT, konstaterar att det bara finns tre samfund i Sverige av idag som verkligen kan kallas Asatrogna. Det första är Nordiska Asa Samfundet, och därutöver Samfundet för Nordisk Sed och Samfälligheten för Nordisk Sed. Fler Asatrogna samfund finns helt enkelt inte, och Jan Sterner avstår helt från att blanda in ”fornsederi” och andra groteska avarter i sammanhanget, vilket han gör alldeles rätt i.

”Forn sed” är inte Asatro, har inte varit det, kommer inte att vara det och kan inte vara det – för juridiskt sett är nog måttet rågat redan.

SVT citerar också den kristne forskaren Fredrik Gregorius från Lund, vars uttalanden sällan är okontroversiella. Han säger att det finns minst tusen organiserade Asatroende i Sverige, men misstar sig gruvligt när det gäller fakta om ”Samfundet Forn Sed”. Detta samfund påstår nämligen, att det skulle ha drygt fyrahundra medlemmar. Det är osanning och ett exempel på felaktiga fakta – och ändå upprepas detta oemotsagt i pressen. Från sagda ”samfunds” fd kasssör Bastian van Beuningen vet både jag själv, Stenar Sonnevang och flera andra att ”fornsedarna” aldrig uppgått till fler än 70 personer på senare år. Under 1990-talets början – innan de fullständigt urartade – hade de i och för sig drygt 300 medlemmar, och sedan dess har de aldrig förnyat sitt adressregister, men behåller folk som inte  varit medlemmar hos under de senaste 20 åren för att ”blåsa upp” medlemssiffrorna. På ett liknande sätt agerar Katolska Kyrkan i Norge, som registrerat till och med Buddhister som medlemmar, och som fortfarande står åtalad för bedrägeri emot Norska Staten och Folket för minst 40 miljoner NOK.

Bild från 5 Februari 2015 – Beväpnad polis i Norge beslagtar Katolska Kyrkans medlemsregister. Orsak: Bedrägeri ! INGEN tjänar på lögner, fakta-förnekande eller ”dribblande” med falska medlems-siffror

BROTT LÖNAR SIG INTE – CRIME DOES NOT PAY

Till och med ”Svenska” Kyrkan, eller den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, som den nog bör kallas, är i så fall en ärligare och öppnare organisation. Man har en analysavdelning på ett tiotal personer – och man redovisar fakta om medlemstal och liknande öppet, förhoppningsvis utan att förvrida dem, och på ett meningsfullt och intressant sätt. Givetvis kan vi alla ha olika åsikter, men när det gäller rena fakta, och behovet av korrekt information, så måste nog alla grupper i samhället – religiösa, politiska, föreningsmässiga eller vad de nu vara må – i alla fall ha så mycket sinne för öppenhet, demokrati och ”fair play” att de erkänner fakta, och inte ljuger eller luras – exempelvis om medlemstal eller på annat sätt.

”fornsederiet” och dess utövare bryter emot denna mycket grundläggande princip, visserligen inte i akt och mening att tillskansa sig statsbidrag – de har aldrig haft några, och bör absolut inte ha några eller få några i framtiden heller – som vi andra i samhället följer. Kammarkollegiet och dess jurister har nu börjat uppmärksamma saken, och det tycker jag faktiskt är bra. Det bästa vore, att sådana samfund inte godkänns alls, och att de fråntas både vigselrätten och rätten att utföra alla andra ceremonier på offentlig plats.

Vi har alla ett samhällsansvar. Kallar vi oss alls ”trogna” eller tror på det som heter ”Truá” eller trofasthet, gör vi gott i att minnas detta.

Nu – och för alltid !

Vederhäftiga Fakta om Asatro – från Sverige, Norge och USA

Vad man än sysslar med här i livet, är det viktigt att kunna bygga på allmän vederhäftighet och sanning, snarare än alla möjliga ”politiska tillrättalägganden”, ofta kombinerade med ”andliga tillkortakommanden” eller rent skumrask, typ ”forn sed” inom det som kallas Hedendom. Ingen skulle väl vilja påstå att Valentins Dag, Alla Hjärtans och Disablot – tre ursprungligen helt olika saker – måste firas på samma dag, och sen blanda samman alltihop till ett enda stort multikulturellt Mischmasch à la New Age, och sen ens ha mage att kalla resultatet ”fornt” och dessutom fräckt nog påstå att det skulle vara en ”sed” när man inte alls baserar sig på någon tradition överhuvudtaget, utan bara blandat ihop allt själv. Disablot har aldrig någonsin firats annat än kring den 3 Februari, eller vid första fullmånen i årets andra månad, Göjemånaden, Tömånad.

Jag ger inte mycket för sådana människor som hux flux utnämner sig själva till påstådda sk ”sedbärare” enbart därför att de läst en eller annan nybörjar-bok om Runor, borta åt Göteborgshållet till. Inte när det finns mycket mer vederhäftiga och intressanta bloggar att läsa ute på nätet, skrivna av män som verkligen kan någonting om Runologi, och faktiskt vet vad de pratar om – sedan mer än tjugo och trettio år tillbaka av praktiska försök, parad med lika praktisk erfarenhet.

bloggUpplysande vid avläsande !

Borta i USA, på andra sidan Atlanten, sitter en annan vederhäftig herre och skriver under den för svenskar något kufiska pseudonymen ”Jön Upsal” och berättar om Ring of Throth – en av de två största Asatrogna organisationerna, ”over there”, grundad redan 1989, ungefär i samma veva som det numera nedlagda och gravt dysfunktionella ”Sveriges Asatrosamfund” grundades, bland annat av just mig och en del andra personer. Throth betyder trofasthet, heder och att vara säker på sin sak – alltså själva innebörden i det norröna ordet ”Tru” eller ”Trua” som i Asatro.  Det är raka motsatsen till en tom sedvänja eller en ”sed” vilken oftast inte baseras på något annat än innehållslös upprepning, eller bruk vars orsak man inte längre begriper anledningen till, och verkligen förstår.

Edred Thorson, aka Stephen Flowers, som grundade Ring of Throth är nu aktuell med nyutgåvan av ”A Book of Throth” (först utgiven 1989) och kommer i alla fall från en person med relevant Akademisk doktorsgrad, skriver Jön Upsal klarsynt; samtidigt som den också förklarar sitt ämne på ett enkelt, bra och allmänt läsvärt sätt – utan att bli alltför akademiserad.

A+Book+of+Troth+2016Ännu en bra bok från alternativförlaget ”The Runestone Press”

En del av innehållet, exempelvis amerikanernas fasthållande vid ”the nine noble virtues” (ett ganska tragiskt försök att lansera ”tio budord” för Asatron, trots att vad som står i Hávamál och Eddan borde räcka för vem som helst) baseras knappast på någon vidare form av historisk sanning, men jag har för min del funnit en hel del av vad Ring of Throth och dess utövare skrivit för ganska så användbart och brukbart, även sett emot vår egen Nordiska tradition, till vilken amerikanerna blott är sena avläggare.

Själv ska jag heller inte glömma hur jag – 16 år gammal – köpte mitt första exemplar av Edred Thorssons ”Futhark” – en ganska lättöverskådlig introduktion till runorna om magiskt chiffersystem, ”stadhagalder” och mycket annat,  på anrika City Lights Bookstore i San Franscico, California – det var 1985 – och sen dess har mycket vatten runnit under Stockholms broar, för att citera ett svenskt ordspråk. Edrerd Thorson har skrivit många högeligen rekommendabla böcker om runor och runologi sedan dess – men på den tiden fanns inte några motsvarande böcker alls på svenska språket om Runor som filosofiskt eller esoteriskt system.

En man, som sedermera var med och skrev just en sådan bok; och som jag i alla fall finner tillräckligt insatt i ämnet är den gamle svenske Radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som nyligen tog upp sin egen, högst personliga tolkning av ”Odens Korpgalder” i samband med Disablotet och många andra ämnen – se länk till hans egen personliga blogg här. 

Också detta mindre kända Eddakväde – det är av många ansett som ytterst svårtolkat – har även jag översatt, och det finns förresten minst två svenska versioner till av det, som i alla fall har god smak nog att utgå från originaltexten, som det faktiskt står och som den faktiskt är skriven, utan alla Lönnrothska förvanskningar eller andra ”PK-Eddor” i den stilen (se föregående inlägg).

81qQUhAiMtL

Mer än 30 år gammal, men håller ännu för en genomläsning

I Norge, slutligen, finns den seriöse norske filiologen Eirik Storesund vars blogg ”Tulen” faktiskt också är ganska läsvärd – och innehåller en del insikter i ämnet, som till exempel hur det verkligen måste ha känts för våra förfäder, när de för första gången utsattes för de kristnas trams om hur de skulle dyrka och tillbe en korsfäst förbrytare och terrorist från Mellanöstern, som skulle ”frälsa dem från deras synder” och alltså befria från allt personligt ansvar, ungefär som om det nu vore något att stå efter.

Man gör sina rön, ute på nätet, bland vänner eller bland goda böcker. Eller – som Oden själv en gång uttryckte det för oss, i en av Hávamáls vördnadsbjudande strofer:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,en þú ráð nemir, -njóta mundu, ef þú nemr,þér munu góð, ef þú getr -:veistu, ef þú vin átt,þann er þú vel trúir,far þú at finna oft,því at hrísi vex ok hávu grasi vegr, er vættki treðr.

Eller, i min översättning:

”Det råder jag dig, Loddfafner – om du rådet tager – Njuta får du, om du inser – Det går dig gott, om du gitter: Vet du, att vän du har, som du tror om väl – far du ofta honom att finna, för ris växer ofta liksom gräs, på den väg som ingen vandrar”

Just så är det nämligen.

Vänner är vänner, oavsett var i världen de finns, men om du har din granne till ovän, växer det bara ris också vid den egna tomtens gräns.

Ja, veten i än, eller vad – men förbli trogna !

I vilket ”Hans Högvördighet” blir Sheikh of Araby… ?

På den tiden när vi hade roliga komiker i vårt land, alltså 1960-talet, skämtade duon ”Svenska Ord” friskt om Rudolf Valentuno, alltså amatörskådespelaren från Vallentuna, som ville bli The Sheikh of Araby – Araby är som bekant en liten förort till staden Växjö i Småland… Frågan är nu, om inte Pisskoppen av Växjö, Hans Högvördighet Fredrik Modéus vill bli liksom Sheikh of Araby han också... – men ursäkta förlåt kära medborgare – vad skriver jag ? – Biskopen av Växjö skall det naturligtvis stå, inget annat – Alla kristna Biskopar är ju Högvördiga, ja liksom lite förmer och mycket finare än alla oss andra dödliga människor, och deras åsikter väger tungt inför ”gud”, jajamensan – ja bara såå tungt så….

Ärligt talat, verkar inte denne mans ”kristna värdegrund” lite väl Sheiky eller Shaky ?

Hans Högvördighet Biskopen har uttalat sig i Excessen i veckan (skall naturligtvis vara Expressen) och krävt att den lokala moskén i Araby – som nu blivit en riktig Arab-by under den lokale Imamen Ismail Abu Helal (Han är Halal, asså – liksom Särimner – ni vet ) måste få göra böneutrop minst två gånger i veckan. Växjös övriga politiker har haft minst sagt delade åsikter om den saken – Moskén är inte ens någon riktig sådan, utan bara inrymd i vad som verkar vara en för ändamålet upplåten kommunal skola – hur gick det egentligen till, när den lokalen alls uppläts ? – Men nu ingriper alltså den starkt politiserade ”Svenska” Kyrkan…

Vi har sett det förut, och nu ser vi det igen. De håller ihop, dessa Monoteister. Och ”Svenska” Kyrkan agerar för att sprida Islam över Sverige – hurpass väl stämmer det med dess egna budskap ?  Hans Högvördighet uttrycker sig per twitter och nu borttagna inlägg per Facebook, och kräver att alla församlingsmedlemmar i Växjö stift omedelbart skall omfatta hans deklarationer om ”Tro och Solidaritet” samt Tolerans, som det så vackert heter.

Många andra debattörer har redan yttrat sig, och förklarat för den Högvördige i Växjö att det här är något han fullständigt missuppfattat. Tolerans i vardagslivet är en underbar egenskap, javisst, men bara för att vi har religionsfrihet och sk ”tolerans” i det här landet, så behöver vi inte tolerera vad som helst.

Har man rätt att i ”religionsfrihetens” namn störa, skräna och ”böneutropa” ??

Första paragrafen i Religionsfrihetslagen säger klart och tydligt, att bara för att man har en viss tro, så har man inte rätt att störa och väcka förargelse ibland sina medmänniskor, och det är förresten kanske inte så konstigt. Kristna, oavsett om de tillhör ”Svenska” Kyrkan eller ej, får inte hålla på och ringa i sina kyrkklockor heller, och ingen Hedning, Asatroende eller ej, har rätt att inom tättbebyggt område stöta i lur, eller Tuta i Gjallarhorn, kanske.

Lagen är lika för alla religioner, och ingen islamist göre sig besvär i namn av ”Sharia”.

Religionsfrihetslagen (1951:680).
Om religionsfrihet:
1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

Onekligen måste man säga, att det väcker förargelse, om man mitt i ett svenskt bostadsområde tutar, skriker och kräver, att alla fem gånger om dygnet – också mitt i natten – ska anpassa sig efter böneutropen, ungefär som när ”Svenska” Kyrkan med berått mod stör boende i Görväln, Järfälla, där de visst ska ha tagit över en påstått ”multikulturell” begravningsplats och rest stora kors tvärs över den. Hur multikulturell är den då ? Man påstår att multikulturalismen nu skulle tillhöra Rikets grundlagar – men i vilken grundlag det i så fall står, har ingen lyckats identifiera – och om detta gäller, så borde väl alla religioner – också Islam – faktiskt lära sig att ta extra stor hänsyn – annars faller ju hela samhället sönder – för om Multikulti ska anses gälla, krävs ju faktiskt att alla grupper i lika mån tonar ned sina krav, och anpassar sig till det normala, sekulära samhället.. Men – hela tiden ser vi hur dessa märkliga Monoteisterna vägrar att göra detta... Och vad är då slutsatsen från samhällets och lagstiftarens sida – ska vi tillåta, att Hans Högvördighet uppträder som ”The Sheikh of Araby” hädanefter, i burnus och allt ?

Tutom Gjallarhorn !

Katerina Magazine skrev i veckan följande, insiktsfullt nog:

I Sverige har vi kunnat se hur framför allt islam försöker allt ihärdigare dominera vårt sekulära samhälle. Kvinnor förföljs, hotats och trakasserats av religiösa moralpoliser och tvingats flytta från förorterna på grund av sin livsstil och klädval. Kvinnor som har flytt till Sverige för att leva i frihet blir mördade då de till exempel vägrar slöja. Vi ser könssegregering i skolor, på badplatser, caféer, restauranger, där religiösa ledare sakta men säkert flyttar fram sina positioner genom att utnyttja demokratis öppenhet och tolerans och ställa krav på den. — —

Vi ser nu fall där radikal islam tillåts allt större inflytande i det offentliga, och där begreppet islamofobi används för att tysta dem som ogillar religionens och dess extremare avarters framväxt i Sverige. Vi ser rättsliga strider i vardagen, där män och kvinnor vägrar ta i hand på grund av sin tro, och att de vägrar följa regler om arbetskläder. Vi ser att det plötsligt krävs att svenskar ska anpassa sig till utländska seder och bruk, inte sällan baserade på just religiös grund. På vilket sätt integreras människor i ett sekulärt samhälle om religionen är deras identitet och kommer före västerländska värderingar och där rätten att utöva sin religion sker inte bara privat utan offentligt?

Har man alls rätt att väcka förargelse genom att utöva absurda religioner från Mellanöstern i det offentliga rummet ?

Äää BäääHuu Yalla Akbar bara Shiite ! (finns där inte en viss likhet ?)

Inom parantes kan sägas, att somliga Hedningar också uppför sig taffligt, och störande. Vad ska vi säga om ”Samfundet Forn Sed” som står och ägnar sig åt blodsoffer och skär sig i fingrar och händer vid ett sk ”Påskblot” på Uppsala Högar, förresten ? 

Måste man alls ägna sig åt blodsoffer, offentligt ? Ingår det ens i Hedendom eller Asatro, i dess moderna form ?

Och vad ska man säga om det här Jönseriet ? Vad menar dessa pajasar ?? Väcker de inte just förargelse, när de trummar och för oljud på allmän plats utan tillstånd ???

Vid Uppsala vistas många barnfamiljer, inte bara till Påsk, och ingen av dem skulle nog vilja se det här ”fornsediska” självskadebeteendet, som skadar och skämmer ut hela den hedniska rörelsen i Sverige, och se och höra en massa galningar som slår på trumma, eller annat sådant. Kort sagt är alltihop sådant Förargelseväckande Beteende det också, och det bör bestraffas som detta, då det sker offentligt, och inför öppen ridå.

Och vad ska vi säga om en religion som kristendomen, som bygger på rituell kannibalism, samt drickande av människoblod (sk ”Nattvard”) låt vara i symbolisk form, men ändå offentligt, i vilken kyrka som helst, även de där Hans Högvördighet av Växjö utövar sk ”Högmässor”. För min del tycker jag man borde förbjuda alltsammans, för sådan symbolik är det nog ingen mening med. De flesta kulturer i vår värld har ändå kommit så långt, att de avstått från kannibalreligioner, och inte längre utför blodsritualer och liknande. Sådant är otidsenligt, och tillhör inte den moderna tiden. Kyrkans lära eller Jesu budskap skulle inte bli lidande om ”Nattvarden” omedelbart togs bort, lika lite som verklig Asatro i Sverige skulle lida det minsta av att ”Samfundet Forn Sed” totalförbjöds och upplöstes.

Jag är inte kannibal, och det är inte de flesta svenskar heller, och jag ser inte heller nödvändigheten i blodsutgjutelse för religionens skull – även om vissa kristna tydligen tycker, att detta ger ”krydda” åt deras religionsutövning, ungefär som haschet och svamparna för ”fornsedarna”.

Och inte bara det. Hans Högvördighet av Växjö – eller i alla fall hans stiftskansli – var förra året aktuella i mindre smickrande sammanhang. Det visade sig att ”Kyrkochefen” i Väjö stift, om än inte Hans Högvördighet själv, blev häktad för barnsexbrott när han haft tusentals porrbilder på sin tjänstedator i Stiftskansliet, nämligen… Förutom att samme ”Kyrkochef” greps för sexuellt utnyttjande av barn, tillika..

Det visade sig också, att ”Kyrkochefen” hade barnporr gömd bakom Jesus-bilder i särskilda etuier på stiftskansliet – och som prästen Dag Sandahl – en ärlig kristen från Småland (det finns många ärliga kristna även där – jag känner flera präster i Svenska Kyrkan personligen sen flera år, och har bara gott att säga om just dem, men Växjö Stifts ledning verkar verkligen vara ett undantag, det måste man nog säga) berättat – har Hans Högvördighet Modús själv gått arm i arm med just den barnporr-dömde ”Kyrkochefen” i en så kallad ”Gay-parad” genom Växjös gator, och detta på bilder i Svenska Kyrkans egna reklambroschyrer till och med…

Hur är det då med ”Toleransen” Ers Högvördighet ? Ska man verkligen tolerera sådant, och hur är det med Biskopar som er ??

Känner ni er verkligen ”Högvördig” inför Israels Gud, som det ju heter – eller är det så, att ni också är en syndare, liksom kanske människor, lite till mans (och kvinns ) ?

Hur står det till i Växjö Stift, egentligen ? Gäller Hans Högvördighets berömda ”Tolerans” där också, eller ?

Och hur tror ni, att era församlingsmedlemmar – Smålänningarna – som ju har rykte om sig att vara frireligiösa – känner inför all er ”Svenska” Allahu-Akbar iver ?

Själv vill jag uppmana dem till en enda sak. Att gå ur Svenska Kyrkan – i Växjö stift, eller annorledes. Att inte ha ett enda dugg med den att göra, hädanefter.